Ladda ner publikationen - Nordens Välfärdscenter

är planerat och utformat så att det
är tillgängligt för så många människor
som möjligt, utan särskilda
anpassningsåtgärder (universell
utforming/design för alla).
Statens kulturråd är en
myndighet under Kulturdepartementet,
som genom att följa
utvecklingen inom sitt ansvarsområde
och analysera den, och
ge bidrag till kultur, är med och
förverkligar svensk kulturpolitik.
Målet är allas rätt till ett varierat
kulturutbud av hög kvalitet.
Kulturrådet har som statlig
myndighet ett samlat ansvar, och
ett sektorsansvar, att verka för
delaktighet för personer med
funktionsnedsättningar. Inom
ramen för detta ansvar ska Kulturrådet
vara samlande, stödjande
och pådrivande i förhållande till
övriga berörda parter. Ett
inriktnings mål för tillgängligheten
till kulturlivet är att funktionshinderperspektivet
ska vara
integrerat i den ordinarie bidragsgivningen
inom kulturlivet.
FN­konventionen och
konsekvenser för synlighet,
media och kultur
FN-konventionen antogs av FNs
generalförsamling i december
2006, året därpå hade de nordiska
länderna signerat den. Danmark
och Sverige (2008/2009) har
ratificerat konventionen, övriga
nordiska länder är i en process för
att nå en ratificering. Implementeringen
av konventionen, det vill
säga den process i länderna som
handlar om tillämpning och
förverkligande på olika nivåer,
pågår.
FN-konventionens förverkligande
är inte bara en fråga för staten,
den berör på tvärs alla samhällssektorer
och kommunerna är starkt
berörda. Lokalt gäller implementeringen
också exempelvis den
enskilda tidningsredaktionen,
idrottsanläggningen, politiska
partiets lokalavdelning, bibliotek,
kulturhus och andra kulturinstitutioner
på mindre och större orter,
för att nämna några exempel.
Flera artiklar i konventionen
berör direkt eller indirekt frågorna
om delaktighet i kulturlivet, synlighet
och inkludering i samhällsgemenskapen
och i förlängningen
medias roll. Fritid, rekreation och
idrott berörs i samma utsträckning.
Moderna media, icke minst
press, radio och TV i olika förmedlingskanaler,
ofta digitala, formar
eller påverkar till stor del medvetandet
om världen, verklighetsuppfattning
och människosyn. Att
hantera den normativa makten i
media och inom kulturlivets arenor,
är en ansvarsfull uppgift. Personer
med funktionsnedsättningar ska
enligt FN-konventionen aktivt
beredas en inkluderande plats.
De kulturinstitutioner som samlar
historiska- och nutidsdata, analyserar
dessa och lyfter fram dem
för publik, till exempel museer,
arkiv och bibliotek, ska enligt
konventionen aktivt inkludera och
synliggöra personer med funktionsnedsättning,
historiskt och i nutid.
Dessa institutioner är verksamma
inom vad som brukar benämnas
samhällenas kollektiva minne och
har en särskilt ansvarsfull uppgift
i att förverkliga Konventionen.
Medlemsstaternas implementering
av konventionen bör i fråga
om kulturlivet och media samt
idrott och rekreation leda till en
inkludering i praktiken, även om
processen kan förväntas ta ett
antal år i anspråk. Omvänt kan
nationellt övervakningsorgan, eller
FNs övervakningskommitté, göra
påpekanden och andra framställningar
till medlemsstaten om
processen går för långsamt eller
om implementeringen inte får
avsedd effekt.
FN­konventionens artiklar med
bäring på kultur, synlighet och
media
De inledande artiklarna i FN-
konventionen handlar om mänskliga
rättigheter för personer med
funktionsnedsättningar och om
de tidigare FN-konventioner som
stadfäster mänskliga rättigheter.
I artikel 3 om allmänna principer
nämns «fullständigt och faktiskt
deltagande och inkludering i
samhället», «lika möjligheter»
och «tillgänglighet». Detta gäller
kultur och media i likhet med
övriga sektorer.
Artikel 30
Artikel nr 30 om deltagande i
kulturliv, rekreation, fritidsverksamhet
och idrott är den av
konventionens 50 artiklar som
tydligast klargör rättigheterna
till delaktighet och deltagande i
kulturlivet, tillgänglighet till medias
utbud samt deltagande inom
fritidsverksamhet och idrott.
Staternas ansvar uttrycks med stor
tydlighet i artikel 20, punkt 1:
«Konventionsstaterna erkänner
rätten för personer med funktionsnedsättning
att på lika villkor som
andra delta i kulturlivet och ska
vidta alla ändamålsenliga åtgärder
för att säkerställa att personer med
funktionsnedsättning
a) bereds tillgång till kulturella
produkter i tillgänglig form
b) bereds tillgång till tv-program,
film, teater och annan kulturell
verksamhet i tillgänglig form,
samt
c) bereds tillträde till platser för
kulturella föreställningar eller
tjänster, såsom teatrar, museer,
biografer, bibliotek och turistservice
och så långt som möjligt
till minnesmärken och platser av
kulturell betydelse.»
Övriga artiklar som berör media,
synlighet och kultur
Minst fem artiklar, utöver den
direktverkande nr 30, kan åberopas
när det gäller att nå inkludering
för personer med funktionsnedsättningar,
på samma villkor
som andra, i kulturliv, media, idrott
och andra offentliga arenor samt
delaktighet i samhällsliv och
politik.
Artikel 9 om tillgänglighet
handlar mest om fysisk och
förmed lingsmässig tillgänglighet,
till exempel byggnader och IT-
system, inklusive internet. Artikel
19 om Rätt att leva självständigt
och att delta i samhället, förstärker
tillgänglighetskravet ytterligare och
«att leva i samhället med lika
valmöjligheter som andra personer…».
Artikel 19, avsnitt c) stipulerar
att «samhällsservice och
anläggningar avsedda för allmänheten
är tillgängliga på lika villkor
för personer med funktionsnedsättning
och svarar mot deras behov.»
Artikel 21 om yttrandefrihet
och åsiktsfrihet samt tillgång till
information, korresponderar med
ländernas grundlagar och har
bäring på nationell mediepolitik.
Medias roll och ansvar berörs både
direkt och indirekt. «Konventionsstaterna
ska vidta alla ändamålsenliga
åtgärder för att
säkerställa att personer med
funktionsnedsättning kan utöva
yttrandefriheten och åsiktsfriheten,
inklusive friheten att söka, ta emot
och sprida uppgifter och idéer på
lika villkor som andra och genom
alla former av kommunikation som
de själva väljer…». 21, avsnitt d):
«uppmuntra massmedierna,
däribland leverantörer av information
genom Internet, att göra sina
tjänster tillgängliga för personer
med funktionsnedsättning…»
Teckenspråkets betydelse framhålls
i artikel 21, avsnitt e), att «erkänna
och främja användning av
teckenspråk.».
Artikel 24 om rätten till utbildning
kan tolkas som en rätt för
personer med funktionsnedsättning
14 15
2
Fakta