Ladda ner publikationen - Nordens Välfärdscenter

TEKST: Helena Lagercrantz
FOTO: Handikapphistoriska föreningen
genom Thomas Olsson
50
Dold historia lyfts fram i ljuset
– Ungefär en sjättedel av svenskarnas livsbetingelser
finns varken representerade på museer eller i den
generella historieskrivningen. Det betyder att vi saknar
en viktig pusselbit i vår välfärdshistoria.
Det säger Margareta Persson som
är projektledare för ett treårigt
projekt vid Nordiska museet, vars
syfte är att öka museernas kunskap
inom området handikapphistoria.
Bland annat ska man utveckla
nya former för kommunikation
och dokumentation för att samla in
livsberättelser från människor med
funktionsnedsättning.
– Jag hoppas att livsberättelserna
ska ge oss stoff till att skapa en ny
bild av välfärdens framväxt. Det
var sannerligen ingen självklarhet
från början att alla medborgare
skulle ingå i folkhemmet på lika
villkor. Och frågan är om det
verk ligen är en självklarhet idag,
säger Margareta Persson.
Margareta Persson nämner flera
exempel på hur historikerna glömmer
bort funktionshindrades liv. I
de svenska skolböckerna står det
t.ex. att från och med år 1842 fick
alla barn gå i skolan i och med
införandet av allmän skolplikt. Men
det gällde inte barn som ansågs
«sakna erforderlig fattningsförmåga»,
dvs. barn med intellektuella
funktionshinder. Ett annat exempel
är de överklasslägenheter som finns
bevarade i originalskick, där besökarna
kan ta del av borgarfamiljernas
och tjänstefolkets liv.
– Vad man sällan får höra är att
det förekom att en psykiskt sjuk
eller ut vecklings störd släkting
gömdes undan i ett av rummen
mot gården.
Rubba normalitetsbegreppet
Margareta Persson säger att ambitionen
är att öppna ögonen på
museivärlden och få tjänstemännen
att tänka «funktionshinder» som en
självklarhet.
– Ytterst sett handlar det om vad
som anses vara normalt och inte.
Genom att synliggöra att befolkningen
är och alltid har varit heterogen
så rubbar vi normalitetsbegreppet.
Om man jämför med synen på
homosexuella så har vi – eller är
vi åtminstone på väg att byta
perspektiv, men i fråga om funktionsnedsättningar
har vi inte
kommit lika långt.
Margareta Persson påpekar att
historien synliggör det faktum att
en funktionsnedsättning inte behöver
innebära sociala begränsningar,
förutsatt att miljön är
tillgänglig och personen får rätt
stöd.
– Därför föredrar jag att handikapphistorien
blir en del av den
generella historieskrivningen. Man
har ibland lyft fram behovet av ett
speciellt handikappmuseum, men
det tror jag är en mindre lyckad
lösning. Jag skulle hellre vilja att
handikappperspektivet lyfts fram
i alla utställningar.
Om man inte
vågar se framåt och
vägrar se bakåt får
man se upp
Tage Danielsson
Drottning Sofias stiftelse, «Ensam
idiot». Den allmänna inställningen
på 1800­talet var att idioten ansågs
oförbätterlig och stående lägre än
djuren. Pionjärerna ville förändra
detta. Man ville få de ansvariga att
rikta blickarna på de stora framsteg
som gjorts för idioterna i bl. a.
Frankrike, Schweiz och Tyskland.
Fotografi från ca 1895
Sävstaholm år 1943
«Denna ständiga övervakning som
är nödvändig i hem där bägge könen
vistas inverkar tröttande och ofördelaktigt
både på funktionärer och
elever. Ett besvärande irritationsmoment
är genom denna uppdelning
borta från arbetet». Citat hämtad
från intervju med föreståndarinnan
Rut Lindahl år 1936.
3
Fra
virkeligheten
51