Lik og ulik - Matematisk institutts hovedside - Universitetet i Bergen

Joakim Goldhahn
Figur 15. En av Mjeltehaugens två skifferhällar som täcker fyra mindre hällkistor. Rekonstruktionsförslag av
Trond Linge (efter Linge 2005).
utdragen begravningsceremoni; Först har hällkistorna med sina dekorerade kistlock
färdigställts, därefter verkar ett röse ha adderats som kapslade in de förra, varefter
gravceremonien avslutades med uppförandet av en hög (fig. 16).
Även om det kan resas invändningar till flera av dessa detaljer, en osäkerhet vi aldrig
får förglömma, finner jag Linges genomgång stringent och trovärdig varför jag valt
att ta denna som utgångspunkt för den fortsatta analysen (även Mandt & Lødøen
2005).
Det är flera aspekter av detta märkvärdiga fynd som jag vill ta fasta på i detta
sammanhang; 1) Mjeltehaugens gravskick är unik i området. Det vanligaste och
närmast allenarådande monumentala gravskicket i det lokala närområdet i Sunnmøre
utgjordes av rösen. Så vitt vi vet så utgör Mjeltehaugen därmed det nordligaste fyndet
av en gravhög i norra Europa som kan dateras till äldre bronsålder. Höggravskicket
uttrycker i detta fall en inter-regional identitet; 2) Skeppsmotiven som ristats in på
hällarna har en regional stil med begränsad utbredning i tid och rum; 3) hällarnas
bergart är mycket sällsynt och förekommer inte i Mjeltehaugens direkta närområde,
samt; 4) dessa lokala, regionala och inter-regionala identiteter är alla sammanvävda
och manifesterade i det slutgiltiga gravmonument som vi känner som Mjeltehaugen
(fig. 17).
Det kontinentalt doftande höggravskicket introduceras på allvar i Skandinavien
under den äldre bronsålderns period Ib och II (en förelöpare ses i enkelgravskicket på
192