Niels Ebbesen och släkten Bildt/Juul

hatade av kungamakten då hans ättlingar i handling efter handling fråntas allt
arv efter honom. Om de nu inte råkar vara viktiga som stöd för kungamakten.
De två män som för Niels Ebbesens söners räkning betalar grevens blodsbot
under peståret 1351, de är även de av betydelse för släkthistorien. Den som
lägger ut för hela summan är hr Johannes Limbek, även han på Riberhus. Han
är även ägare till borgen Tröjborg vid Tönder och till Sögård vid Flensborg. Den
andre som betalar blodsboten är Stig Andersen, av Hvide-ätten med stjärnan i
vapnet. Hur de två är släkt med Niels Ebbesen kommer vi att se senare.
De dramatiskt försämrade skördarna och den därmed kraftigt sjunkande
jordräntan. Och digerdöden som sveper över landet gång på gång, tillsammans
med all den oro och alla de strider som uppstår på grund av detta. Allt detta
leder till att mängder av gårdar läggs öde. Leder till att hela byar försvinner.
Botten på detta århundrades jättekris nås kring 1380. Innan så är de gamla
hövdingaätternas, stormännens, huvudgårdar centrum i ett nav av gårdar.
Under ligger ofta två – tre storgårdar och ofta hundratals mindre gårdar. Dessa
jättegods drevs som samägt ättegods där var och en har mindre panter. T.ex. i
form av rätt till så och så många tunnor säd från den gemensamt drivna
huvudgården.
Men när stora delar av jorden läggs öde och pestens härjningar gjorda att
mycket blev oklart, då ligger massor av jord oskiftat i långa tider. Något som
kraftigt förstärktes av krig, ständigt maktskiften – och en kungamakt som slåss
för att undertrycka en bångstyrig grupp stormän. Stormän som gjorde tre
uppror mot kung Valdemar. Två av dom ledda av Niels Ebbesens morfar Niels
Bugge. Det tredje av en av kungens främste, som till och med styrt riket i
kungen ställe under en av hans utlandsresor – Stig Andersen. Det är helt enkelt
samma män som fört kungen till makten, som nu gör uppror mot honom.
Mitt i denna stormvind hittar vi släkten Bildt som en gren av släkten Juul. Tyvärr
så är nästan alla dokument borta. Vi måste arbeta med komplicerade
indiciekedjor. När någon skrivs till en gård så vet vi t.ex. ibland inte ens om han
bara äger en liten dotterlod i en mindre gård i form av en artondedel, dessutom
långt ner i kedjan av gårdar under en huvudgård. Eller om han äger
huvudparten i en huvudgård, mitt i centrum av ett gigantiskt godskomplex.
Skriver han sig kanske till en av släktens gårdar för att han just då har sin tjänst
under kronan i trakten, eller för att han är gårdens huvudägare? Vi kan ofta
5