LEXICONORDICA 10 - Nordisk Sprogkoordination

LEXICONORDICA10Tidsskrift om leksikografi i Nordenutgitt avNordisk forening for leksikografii samarbeid med Nordisk språkråd

InnehållHenning Bergenholtz & Sven-Göran MalmgrenFörord ...................................................................................................... 1Tematiska bidragHenning BergenholtzOrdbogsanmeldelser i LexicoNordica .................................................... 7Sandro NielsenAnmeldelse af ordbøger ........................................................................ 27Øystein EekFinnes det en ordbokkritikk for redaksjonssjefer? .............................. 45Tor GuttuOrdboksomtale i Norge, især avisomtale ............................................. 53Trond TrosterudOrdbokskritikk ...................................................................................... 65Jón Hilmar JónssonSentrale temaer i islandsk ordbokskritikk ............................................ 89Carl-Erik LundbladhKritiken av SAOB ................................................................................. 99Icke-tematiska bidragMarcus GaldiaFlerspråkiga juridiska ordböcker ........................................................ 119Bengt SigurdSvenska Akademiens ordbok har passerat S! ..................................... 133

RecensionerMartin GellerstamNya reseparlörer .................................................................................. 139Lars-Gunnar LarssonBirgitta Romppanen: Från målspråk till källspråk. Utvecklingenav den finsk-svenska och den enspråkiga finska ordboken ............... 143Sven-Göran MalmgrenEn fyrspråkig 1700-talsordbok och dess bakgrund ............................ 151Sölve OhlanderMED – värd sitt pris ............................................................................ 159Hannu TommolaTre nya finsk-ryska ordböcker ............................................................ 177Tuomo TuomiFinsk-estnisk storordbok .................................................................... 193Meddelanden från Nordiska föreningen för lexikografi .............. 203

1Henning Bergenholtz & Sven-Göran MalmgrenFörordMed detta nummer av LexicoNordica firar vi ett litet jubileum, eftersomnumret är det tionde i ordningen. Tidskriften går därmed in på sitt andradecennium och vi ka n se fram mot nya, spännande temasektioner – seslutet av förordet – och fortsatt omfattande recensionsavdelningar.Årets tema är just ordbokskritik. Temat är mycket viktigt både förtidskriften oc h f ör le xikografin i a llmänhet. M ed viss stolthe t kan vipeka på recensionsavdelningen som något av det viktigaste och bästa iLexicoNordica, både kvalitativt och kvantitativt. Här måste dock medges,att kurvan i de senaste numren är en aning nedåtgående, vad kvantitetenbeträffar. Vi hoppas att detta inte är en långsiktig trend och villuppmana lexikografer i a lla nordiska länder att skicka in fler recensioner,däribland gärna också kortare anmälningar.Antalet de ltagare vid sy mposiet om or dbokskritik i N orden påSchæffergården var något lägre än va nligt. I inbjudan till symposietformulerades pr oblemställningen på f öljande sä tt av Henning Bergenholtz:Dette tema udgør en af de fire søjler i Wiegands berømte opdeling af denteoretiske leksikografi. Det er på samme tid et vigtigt tema og et nogetproblematisk tema. Det er vigtigt, fordi ordbogsanmeldelser har en uhyrestor betydning for både den anmeldte ordbog og for den videre udviklingi den praktiske leksikografi. En ordbogsanmeldelse kan derfor i værsteeller bedste tilfælde have store økonomiske konsekvenser for et bestemtforlag. Det er problematisk, f ordi de r i kke f oreligger br ed e nighed omanmeldelsers vi denskabelige r elevans. D et e r og så pr oblematisk, fordider ikke foreligger mange og vigtige teoretiske bidrag om selve genrenordbogsanmeldelse.Med undantag för Finland var samtliga nordiska länder representeradepå symposiet. I gengäld kan just Finland ståta med de flesta ordboksanmälningarnai LexicoNordica 1–9:LexicoNordica 10 – 2003finländsk anmälare 34svensk anmälare 33dansk anmälare 27norsk anmälare 12isländsk anmälare 3färöisk anmälare 0

grönländsk anmälare 0anmälare från ett icke-nordiskt land 1Vi ska hä r inte ge nå got r eferat a v sy mposiet ( se temadelen ochBergenholtz 2004) . M en vi vill ta upp nå gra spe ciella problemställningarsom kom upp vid den avslutande diskussionen, utan att det uppnåddesnågon allmän enighet om eventuella lösningar.Vilka or dböcker ka n oc h bör m an r ecensera? Finns det ordböckersom är så betydelselösa eller håller så låg kvalitet, att det inte lönar sigatt lägga ner tid på att skriva en anmälan av dem, eller att ta upp plats ien tidskrift genom att tr ycka e n så dan a nmälan. V i ka n se , a ttLexicoNordica redan tagit ställning i denna fråga, då flera mycketobetydliga ordböcker har blivit föremål f ör a nmälningar. V i villförsvara de tta oc h pe ka på , a tt varje ordbok ä r e tt ve rktyg, somordboksanvändare lita r på . O ckså e n obe tydlig or dbok ka n fylla enfunktion som e tt så dant ve rktyg, m en då liga verktyg kan i värsta fallvara sämre än inga verktyg alls. Det är därför viktigt att ocksåobetydliga – och dåliga – ordböcker bedöms.Vi vill nu f ör en stund vr ida blicken till de n andra ändan av kvalitetsskalan,till de stora historiska ordböckerna som är en sorts nationalmonumentöver ett lands språkliga kultur ge nom många å rhundraden.Efter symposiet står de t kl art, a tt de ssa or dböcker bor de r ecenseras ilångt högr e gr ad ä n va d som hittills va rit f allet. P roblemet a ktualiseradesa v C arl-Erik Lundbladhs bidrag om kr itiken a v de n sve nskaAkademiordboken, S AOB. D et f ramgick a v L undbladhs föredrag attdenna ordbok, som varit under produktion i mer än 110 år och ännu inteär avslutad, knappast har blivit föremål f ör e n e nda stör re r ecensionsedan 1913 ( jfr B ergenholtz 2004) ! Det r ådde e nighet om a tt de tta ärbeklagligt, ä ven om e n de l a v f örklaringen kan ligga i att ordbokentidigt fann sin f orm, varför eventuell kritik hur som helst inte kan ledatill några större förändringar. Likväl vore det helt säkert av värde inteminst för redaktionen om ordboken då och då uppmärksammades ochgranskades på ett seriöst sätt, kanske varje gång ett nytt häfte eller bandutkommit. Vi är glada över att just i de t här numret av LexicoNordicakunna presentera en så dan a rtikel – som a lltså ä r nå got a v e n r aritetenligt Lundbladhs bidrag –, där professor Bengt Sigurd diskuterar detnyss utkomna 33:e bandet av SAOB.Mycket värdefullt var det a tt vid sy mposiet f å e tt bidr ag f rånförlagssidan ( Øystein E ek). B idraget va r de lvis e tt m emento till dekritiker som ka nske a lltför lä tt sä ger ” tulipanaros”, dvs. föreslår omfattandem öjliga f örändringar uta n a tt a lltid reflektera över att detkanske kostar flera årsverken att förverkliga dem. Samtidigt framgår detglädjande nog av Eeks bidrag att recensioner i LexicoNordica ofta givit2

3förlagen viktiga incitament till f örbättringar a v de r ecenseradeordböckerna.Liksom ordböcker ha r så lunda ä ven or dbokskritiken f lera olikamålgrupper: or dboksanvändare, or dboksförlag oc h – när det gä llerrecensioner i LexicoNordica – lexikografer i alla de nordiska länderna.Det sista är m ycket viktigt i sa mmanhanget. V i f öreställer oss a tt e nideal recension av t.ex. en da nsk or dbok inne håller insla g a v sågenerellt intresse att den kan läsas med stor behållning av såväl ickedanskasom av danska lexikografer.Det diskute rades oc kså nå got hur m an ka n öka c hanserna a tt e nrecension i nå gon mening blir ” rättvis”. E n möjlighet ka n va ra att gåigenom e tt sa mpel på ka nske 1% a v or dboken m ycket noga , f rån deflesta olika sy npunkter. E tt pa r L exicoNordica-recensioner dä r sa mplingsmetodena nvänts ä r M ikkelsen ( 1995) oc h Dura, Malmgren &Toporowska G ronostaj ( 1996). M öjligen kunde den användas någotoftare än vad som hittills skett.Själva terminologin visade sig va ra problematisk, när den diskuteradesi ett nordiskt sammanhang. På danska finns termerna anmeldelse,omtale och recensionsartikel. Alla tre betecknar nå gon f orm a v or d-bokskritik, men termerna ä r inte e ntydiga oc h ha r inte pe rfektaekvivalenter på de andra nordiska språken. Den danska termen omtalemotsvaras unge fär a v de n nor ska te rmen anmeldelse och den svenskatermen (kort) anmälan. Skall en recensionsartikel va ra sä rskilt om -fångsrik, t.ex. omfatta mer än 15 tr yckta sidor, eller skall den snararekännetecknas av att den diskuterar allmänna problem och sätter in denrecenserade ordboken i ett större sammanhang?Viss oenighet rådde om vilka kriterier en artikel måste uppfylla föratt kvalificera sig för beteckningen anmälan (eller recension). Enligt enuppfattning som framfördes på symposiet kan en kritisk granskning aven (allmän) ordbok, som t.ex. enbart diskuterar ordbokens be handlingav kollokationer, r äknas som e n a nmälan. E n va nligare uppf attningtycktes dock vara att en anmälan måste innehålla en samlad värderingav ordboken. Om en sådan värdering inte föreligger, är det enligt dennauppfattning inte fråga om en anmälan (eller recension).Något av problemet kan förklaras utifrån det faktum att symposiet,som det nu var upplagt, inte tog hä nsyn till a tt ordbokskritik inte barabestår av a nmälningar oc h r ecensionsartiklar, uta n oc kså t. ex. a vordbokskritiska de lar a v stör re artiklar, av brev till le xikografer ochförlag och dessutom av intern kritik. Dessa aspekter diskuterades överhuvud taget inte på symposiet och de tas inte heller upp i tidskriftenstemadel. Incitamentet att ta upp de m här fick vi i ett e-brev från NinaMartola, som understryker betydelsen av alternativa former av ordboks-

4kritik, däribland sä rskilt e -brev, som ka n le da till om edelbaraförändringar i or dböcker oc h or dboksprojekt. U tifrån de tta ka n viföreslå följande uppdelning av ordbokskritiken:Detta f örslag ä r sj älvfallet inte så e ntydigt a tt de t ka n tillä mpas utanvidare. Men det kan möjligtvis bilda utgå ngspunkt f ör y tterligarepreciseringar, som skulle vara mycket värdefulla för lexikografin.Vi erinrar om att temat för nästa Schæffergårdssymposium är nordiskabilingvala ordböcker (mellan nordiska och icke-nordiska språk). För deföljande åren planeras följande teman:2005: Elektroniska ordböcker i Norden2006: Historiska ordböcker i Norden2007: Nordiska encyklopedier och lexikonTill sist vill vi i vanlig ordning rikta ett tack till Nordiska språkrådet förfinansiellt stöd oc h pr aktisk hj älp vid ge nomförandet a v Schæffergårdssymposietoch i samband med publiceringen och distributionen avLexicoNordica 10. Vårt ta ck gå r i f örsta ha nd till Rikke H auge. V årtdessvärre postuma tack går också till H enrik H olmberg, som be tyddemycket för föreningen och tidskriften under sina år som rådssekreterare.Sist i tidskriften finns en minnesteckning över honom.Ett särskilt tack går slutligen till ledningen för Schæffergården, somåter möjliggjorde att symposiet kunde genomföras till ett mycketförmånligt pris.LitteraturBergenholtz, Henning 2004: Wörterbuchkritik in de n nor dischenLändern. Bericht über ein S ymposium in K openhagen am 8.2 und9.2.2003. I: Lexicographica 22 (i trykken).Dura, E la, S ven-Göran M almgren & M aria T oporowska G ronostaj1996: R ec. a v J. K ubicki, Svensk-polsk or dbok; P olsk-svenskordbok. I: LexicoNordica 3, 229–241.

Mikkelsen, H ans K ristian 1995: R ec. a v B . Bakker, L. Komadiniç-Nicoliç, D. Mazalin-Bøge & S. Mönnesland, Norsk-serbisk/kroatiskordbok. I: LexicoNordica 2, 221–229.5

7Henning BergenholtzOrdbogsanmeldelser i LexicoNordicaDictionary criticism is undoubtedly an important part of lexicography. It is importantboth i n terms of de veloping l exicographical t heory a nd i mproving l exicographicalpractice. According to Wiegands basic theory (Wiegand 1989), dictionary criticismeven forms one of the four pillars of theoretical lexicography (besides user research,dictionary historiography and systematic dictionary research). In the case of scientificcredit, i.e. the s cientific im portance of criticism, how ever, t his pe rspective i s notuniformly shared by all members of the academic world. The editorial committee ofthis s cientific j ournal ha s poi nted out ve ry c learly t he i mportance of dictionarycriticism in relation to lexicography. In this contribution, I will make a few remarksabout reviewing in general and give a quantitative and qualitative overview of the 104reviews and 6 a nswers t o r eviews publ ished i n t he f irst ni ne v olumes ofLexicoNordica.Alt det, som mennesker producerer, kan anmeldes: film, bygninger, malerier,r eklamer, hj emmesider o g og så julemænd i f orskellige st ormagasiner,landskampe, fodboldstøvler, biler og prædikener (se Jørgensen1997). Hvad der kan anmeldes, og hvordan en generel definition påanmeldelser og også forskellige typer af anmeldelser kan formuleres, erikke dette bidrags tema. Når man ser på forskellige generelle definitioner,vil jeg dog tilføje ét aspekt, som er så selvfølgeligt, at det normalt ikkenævnes: K un nye e ller r et nye menneskelige pr odukter k an anmeldes.Hvis det drejer sig om en bedømmelse af ældre produkter, kan det ikkevære tale om en anmeldelse, men om et bidrag til en generel diskussioneller en historisk fremstilling. Derfor burde en definition af anmeldelseogså tage højde for, at anmeldelser ofte skrives under et vist tidspres: Johurtigere en anmeldelse kan skrives efter et nyt produkts fremkomst, jomere aktuel og derfor interessant og relevant er den.Den ge nerelle de l vi l bl ive f remført te seagtigt i f orm a f r et korteudsagn, til dels med henvisninger til anden litteratur. Den specielle del vilkun behandle ordbogsanmeldelser i LexicoNordica.Tese 1: Anmeldelser er vigtige for videnskabenI Danmark blev UVVU, Udvalgene Vedrørende Vi denskabelig Ur edelighed,opfordret til at bedømme B jørn Lomborgs miljøpolitiske publikation"The Skeptical Environmentalist". UVVU's negative bedømmelse,som slu tter a f m ed pr ædikatet "i klar strid med normerne for godvidenskabelig skik", har et i denne sammenhæng meget interessant fun-

8dament. Den kritiske dom bygger først og fremmest på fire anmeldelser iScientific American. Alle Lomborgs kritikere roser udvalgets indstillingog frem hæver vi gtigheden af i nternationale a nmeldelser; L omborg o gLomborgs tilhængere sætter spørgsmålstegn ved relevansen af at byggeen så hård kritik på udvalgte negative anmeldelser og fremhæver, at derogså findes positive anmeldelser. Men alt i alt er sagen interessant set udfra anmelderiet: Anmeldelser er vigtige. De er hovedhjørnestenen ividenskabernes kva litetsbedømmelse. D et m ener i h vert f ald a lleimplicerede i denne sag. I andre sammenhænge hører vi do g også heltandre meninger om anmeldelsers status:Tese 2: Anmeldelser er ikke vigtige for videnskabenSådan f ormuleres de u dbredte in dvendinger mod anmeldelsers v ægtsjældent eksplicit, men implicit er en nedvurdering af anmeldelsers vigtigheden udbredt, ja næsten normal holdning i den videnskabelige hverdag.Man ser det specielt ved udvalgsarbejde i forbindelse med stillingsbesættelser.Ik ke s å få udvalgsmedlemmer a rgumenterer f or at l æggeringe v ægt p å anmeldelser eller helt a t udelukke de m i be dømmelsen."Her foreligger de r jo ingen e gen og i ngen ny forskning", ly der de t.Tilsvarende tendenser har jeg oplevet i f orbindelse med fastlæggelse afkriterierne f or e n f orskningsregistrering p å Handelshøjskolen i Århus.Efter en udførlig diskussion, hvor flere institutter argumenterede for ennedprioritering a f a nmeldelser, f remlagde f orskningsudvalget f ølgendeskema, hvor pointangivelserne er en målestok for de enkelte aktivitetersvigtighed. Der skal tilføjes, at R står for "med peer review" NR for "udenpeer review":

9AktivitetetPoint1 Artikel/Bidrag til samleværk/Review Article R 52 Artikel/ Bidrag til samleværk/Review Article/WP over 10 sider NR 33 Artikel/Bidrag til samleværk/Review Article/WP under 10 sider NR 24 Monografi 105 Konferenceindlæg (paper, poster, præsentation, etc.) 16 Bidrag til 'proceedings', akter, etc. 27 Doktorafhandling/disputats 208 Ph.d.– afhandling Speciel9 Lærebog 1010 Ordbog 1011 Bidrag til lærebog/ordbog 312 Anmeldelse 113 Udgiver af monografi/tidsskrift (pr. nr.) 4/214 Referee ved monografi/Nr. af tidsskrift/konference/artikel 2/2/2/115 Computerprogram (til forskningsbrug) 216 Arrangør af konference/workshop/el. lign. (pr. person) 117 Fagligt foredrag, kronik, avisartikel, el. lign. 1VidensgenereringVidensformidlingTabel 1: forskningsevaluering på HHÅNår man ser, at man får 1 point for en anmeldelse mod 5 point for enartikel på evt. kun 2-3 sider, hvis artiklen er bedømt før offentliggørelse,foreligger der klart et misforhold. Billedet er dog uklart, idet der skelnesmellem anmeldelse og review article. Sidstnævnte adskiller sig i forskningsudvalgetindstilling fra almindelige anmeldelser som et bidrag, dersætter e n e ller f lere bøger ind i e n f orskningsmæssig s ammenhæng. Ipraksis vil de fleste medarbejdere nok hævde, at de aldrig skriver anmeldelser,men altid kun review articles. Derudover skelnes mellem vidensgenereringfor type 1-8 og vidensformidling type 9-17. Vidensgenereringhar i bedømmelsen en større vægt end vidensformidling. Derfor krævesdet, at mindst 10 ud af et minimum på 20 point oparbejdet i løbet af fire årskal være af typen vidensgenerering. Denne holdning kan jeg principielttilslutte m ig, men d og ikke tilordningen a f anmeldelser ti lvidensformidling. Nogle anmeldelser vil være formidlende, andre merevidensgenererende, mange både-og. Men først og fremmest mener jeg, atadskillelsen mellem anmeldelser og artikler ikke bare er uholdbar, den erdesuden skadelig for videnskaben, som på den måde får nedvurderet enmeget vi gtig ko rrekturmulighed f or a nvendelsen a f videnskabeligeresultater og for videnskabens videre udvikling.Tese 2 må derfor afvises. Tese 1 er at foretrække, hvis man tilføjer, atanmeldelser ikke bør få en orakellignende status, som det tilsyneladendeer sket i forbindelse med et officielt dansk udvalgs etiske og metodiske

10kritik af et v idenskabeligt arbejde. En g od a nmeldelse b ør, som detfremgår af d e følgende teser, opfylde en lang række kvalitetskrav, menden bør også kunne være meriterende for anmelderen. Det er dog ikkeanmeldelsens vigtigste opgave (se hertil også tese 6 og især her det niendeog tiende etiske bud), en anmeldelses formål fremgår af næste tese:Tese 3: E n an meldelse sk al gavn e le ksikografien, le ksikografen,forlaget og brugerenEnhver omtale er god omtale. Enhver anmeldelse er derfor til fordel foren eller flere af de nævnte modtagergrupper for anmeldelser. Selvfølgeligvil en positiv anmeldelse normalt være mere fordelagtig for leksikografog forlag, men også en negativ anmeldelse er ikke kun negativ, fx ikke,hvis leksikografen og forlaget tager nogle af kritikpunkterne til sig ogforetager ændringer i næste udgave eller i andre ordbøger.Men man kan diskutere, om enhver ordbog kan og skal anmeldes.Skulle m an f x n øjes m ed a t a nmelde o rdbøger u darbejdet p å videnskabeligtgrundlag, i hvert fald i et videnskabeligt tidsskrift? Og skal manspecielt undgå at anmelde særligt dårlige ordbøger? Mit svar er nej. Alleordbøger er h jælpemidler f or k onkrete brugere, s om til e nhver ti d ha rfortjent e n a nmeldelse, se h ertil B ergenholtz ( 1995:147-148) ogBergenholtz/Frandsen (1997:50f).Tese 4: En anmeldelse skal være fairDette bud kan lettest opfyldes med udgangspunkt i anmeldelsesmetodiskeovervejelser, som anmelderen i øvrigt k ort b ør an føre som de l a f s inanmeldelse, sml. fx Tiisala (2000:271f). Sådanne overvejelser kan hverenkelt anmelder udarbejde for sig selv, man kan også bygge på foreliggendef orslag, f x Steiner ( 1984), Le isi (1993), J ørgensen ( 1997).Følgende metodiske forslag bygger på Jørgensen (1992) og er i lidt forskelligeversioner gengivet i Bergenholtz/Mogensen (1993) og Bergenholtz/Frandsen(1997):1. En anmeldelse skal indeholde et koncentreret referat. Men den skal altid være mere end etreferat. Den skal give indtryk af bogen, og den skal formidle interesse.2. Anmeldelsen skal være kort og klar og give fyldige citater.3. Den s kal i ndeholde e n a nalyse o g e n f ortolkning o g e n vurdering. Anmelderen må herargumentere for sine påstande. Også præmisserne for vurderingerne må fremlægges.4. Anmeldelsen skal være en præsentation og en forbrugerorientering.5. Anmeldelsen skal sætte noget i gang hos læseren og i d et hele taget være inspirerende formeningsdannelsen i samfundet.6. Den skal være præget af personligt engagement. Og vilje til objektivitet.7. Anmeldelsen må godt være sjov og samfundskritisk og lidt provokerende.8. Sproget s kal være p ræcist, men s amtidig k reativt. O g så må anmelderen go dt have no gleanekdoter i baghånden.

119. Anmelderen må være håndværksmæssig solidarisk med forfatteren, og vel og mærke uden atslække på egne visioner.10. Kritikken skal være positiv og angive alternativer til det, der kritiseres.Lidt kortere kan det siges på følgende måde (som i Ripfel 1989:31, Bergenholtz/Mogensen1993:10 og Bergenholtz/Frandsen 1997:48):• beskrive• vurdere• begrunde vurderingen• anbefale/frarådeDet bliver i ovennævnte publikationer diskuteret, hvilke af disse fire deleaf en ordbogsanmeldelse er obligatoriske eller fakultative. Her skal derblot siges, at en ren beskrivelse uden vurdering og anbefaling må ansessom e n o mtale, men a t e nhver g od a nmeldelse v il indeholde a lle f ireelementer, d og i kke n ødvendigvis m ed a nbefalingen i e ksplicit f orm.Efter mange negative hhv. positive enkeltudtalelser vil læseren også selvkunne drage sine slutning og se anmeldelsen som en anbefaling eller ej.Men en eksplicit samlet vurdering må tilrådes (herom senere). Når manser bort fra lektørudtalelser til bibliotekarer, kan anbefalinger dog ikkeudelukkende ses som råd om eller advarsel imod køb, men altid om brug.Et særligt problem, som hidtil ikke har spillet nogen særligt rolle idiskussionen om anmelderiet, er følgende: Kan man tale om en anmeldelse,h vis be skrivelsen, vur deringen, be grundelsen o g a nbefalingen k unrelaterer sig til en bestemt del af ordbogen? Eksempelvis kunne man udenproblemer forestille sig et bidrag, som udelukkende beskæftigede sig medpræpositionernes behandling i e n bestemt ordbog. Kan et sådant bidragtrykkes i e t tidsskrifts anmeldelsesdel? Jeg vil umiddelbart klart afvisedenne mulighed. Det gælder også, hvis der indsendes et bidrag om enbestemt or dbogs b rugervejledning e ller dennes o rdbogsgrammatik. Isådanne t ilfælde drejer de t s ig om disk ussionsbidrag, s om alt e ftertidsskriftets opbygning kan trykkes som et normalt leksikografisk bidrageller i e t s ærligt di skussionsforum. De nne kl are u dmelding m å dogrelativeres lidt. N ielsen ( 2000) e r en a nmeldelse af e n r ussisk-danskjuridisk ordbog. Den er trykt i det pågældende tidsskrifts anmeldelsesdelog i øvrigt skrevet efter direkte opfordring fra udgiveren. I anmeldelsengives en samlet vurdering af hele ordbogen, der tages stilling til ordbogensfunktioner, til alle ordbogens byggedele og til alle angivelsestypernei de e nkelte o rdbogsartikler – med én un dtagelse: M ed he nvisning t ilmanglende russiskkundsskaber undlader Nielsen (2000) eksplicit at behandlekvaliteten af relationerne mellem lemmata og ækvivalenter. Jegvil fastholde, at der her er tale om en anmeldelse, men medgiver, at der

kan v ære g rænsetilfælde. I s ådanne ti lfælde b ør m an d og lade t vivlenkomme ordbogen tilgode, som derfor i tvivlstilfælde burde kaldes et diskussionsbidragog ikke en anmeldelse.Kravet om fairness medfører i de t niende metodiske bud, at anmelderenskal være solidarisk med ordbogsforfatteren. Men betyder det, atanmelderen helt skal holde s ig ti l de t, le ksikografen be skriver somordbogens f unktion og de de raf a fledte valg o g f ravalg a f a ngivelsestyper?Denne ho ldning findes te ndentielt hos Mikkelsen ( 1996), s omundersøger 155 bilingvale ordbøgers "selvforståelse som udgangspunktfor en evaluering", det vil vel også sige en slags anmeldelse eller en del afen mulig anmeldelse. Mikkelsen vælger i alt ni indikatorer og undersøger,om disse indikatorer behandles i omteksten. Alt efter, hvor grundigt deenkelte indikatorer behandles, tildeles ordbogen 0, 1 eller 2 point for hverkvalitetsindikator. Set ud fra e t le ksikografisk sy nspunkt er r esultatetefter min mening nedslående. I bedste tilfælde vil en ordbog kunne få 18point, i værste 0 point. Af de 155 ordbøger er der kun en eneste, som fårde 18 maksimumpoint, men hele syv ordbøger, som slet ingen point får,de fleste ordbøger får kun 2-3 point. Gennemsnittet forekommer at væretemmelig lavt, det ligger på 4.96 point, dvs. i gennemsnit kun på 5 ud af18 mulige p oint. Hvis de t skulle s vare t il e n k araktergivning a f s elveordbøgerne, må man tale om dumpekarakter til et flertal af de 155 ordbøger.Denne bedømmelse b ør dog r elativeres lidt, b åde i pos itiv og inegativ retning: Nogle af de ordbøger, som i M ikkelsens skema får retmange point, bliver i "rigtige" anmeldelser bedømt meget negativt. Tilgengæld bliver nogle af de ordbøger, som hos Mikkelsen (1996) kun fårfå eller s let in gen p oint, be dømt r et po sitivt i r elevanteordbogsanmeldelser. Det er med andre ord en på samme tid hård og ikkehelt rammende bedømmelse, der med denne fremgangsmåde lægges optil. På den anden side har Mikkelsen (1996) fat i en vigtig indfaldsvinkeltil bedømmelse af en bestemt ordbog. En ordbogs selvforståelse bu rdespille en væsentlig rolle for en anmeldelse. I min undersøgelse af anmeldelseri LexicoNordica har jeg ikke en sådan anmeldelsestype, men dogen a ngivelse af m ængden a f he nvisninger til de a nmeldte ordbøgersomtekst (se tabel 8-11). Vi kan her se, at der i alt tales om indholdet afomteksten 172 gange eller 5.3% af alle anmeldelsesangivelser. Det drejersig stort set altid om ordbogsgrammatikken eller den faglige indledning,kun r et sj ældent med en r elatering ti l o rdbogens se lvforståelse. D etnøjagtige tal har jeg ikke, men det er ikke stort. Det er således et punkt,hvor den følgende undersøgelse af anmeldelser kunne have været merenøjagtig. I alle tilfælde er det et punkt, som bør spille en rolle i en godanmeldelse.12

13Tese 5: En udgiver af et tidsskrift eller en bog med anmeldelser skalsikre, at anmeldelserne er fairUdgiveren s kriver ikke se lv a lle a nmeldelser, men ha n ka n s ikre d enanmeldte ordbog og dennes forfatter ved at give mulighed for at reagerepå anmeldelsen. Hvis det sker i samme udgave som selve anmeldelsen, erdet f ordelagtigt, men vil m åske ik ke a ltid v ære praktisk m uligt. D erudoverbør udgiveren være opmærksom på eventuelle loyalitetskonflikter,hvis anmelderen selv har udgivet eller er ved at udarbejde en tilsvarendeordbog, hvis han er ven eller uven med den anmeldte leksikograf,eller hvis han arbejder for det samme eller et andet forlag. Som beskrevetaf B ergenholtz/Malmgren ( 1995) v il m an i r elativt små lande som denordiske i kke altid k unne u ndgå sådanne r elationer, a nmelderen b ørderfor opfordres til selv at redegøre for evt. relationer til temaet, leksikografeneller forlaget, se hertil også Bergenholtz/Frandsen (1997:52f).Denne mulighed for at kunne reagere på en anmeldelse bør dog ikkeforveksles med en forpligtelse. Udgiveren af et tidsskrift bør forpligtes tilat give den anmeldte leksikograf eller dennes forlag mulighed for at fåtrykt en reaktion på anmeldelsen. Hertil hører også, at den anmeldte bogbør f å et p assende a ntal sider s tillet til r ådighed; h ermed m enes e nmulighed for at svare, som må svare til den plads, som anmelderen harfået. Men om vendt betyder det i kke, at det ka n f orstås som e nindrømmelse af en anmelderkritiks rigtighed, hvis en sådan reaktion ikkefølger. Vi kan se, at der i LexicoNordica 1-9 er indleveret seks reaktionerpå anmeldelser. Heraf kan man se, at kun et fåtal af de mere end 100ordbogsanmeldelser bli ver f orbundet med e n r eaktion. N ogleleksikografer hhv. forlag har set mange af anmeldelsernes kritikpunktersom gratis og ve lkomne bidrag til f orbedring a f k ommende or dbøger,men næppe alle.Og det bør under ingen omstændigheder kunne forstås som videnskabeliguredelighed, hvis en sådan reaktion ikke følger, eller hvis derkun reageres på nogle eller kun på dele af de fremkomne anmeldelser,eller hvis man afviser alle kritikpunkterne.Det lyder måske som en selvfølgelighed, men er det tilsyneladendeikke. Jeg vil igen henvise til den førnævnte Lomborg-sag i D anmark ijanuar 2003, hvor U dvalgene Vedrørende Videnskabelig Uredelighednetop br uger Lomborgs reaktion p å alle a nmeldelser e ller alle kritikpunkteri f oreliggende a nmeldelser som e t a rgument f or a t t ildeleprædikatet "videnskabelig uredelig". De taler om en manglende evne til atdeltage i en s ådan diskussion, fordi Lomborg afviser næsten a llekritikpunker.

14Det e r vi denskabelig ski k o g o gså videnskabelig g od sk ik k un a treagere på den kritik, som den anmeldte selv anser som berettiget. Mendet er også videnskabelig god skik at undlade at reagere på anmeldelser,hvis man ikke ønsker det; at undlade at svare på en ordbogsanmeldelsekan un der i ngen om stændigheder to lkes som be vis p å hverkenvidenskabelig eller leksikografisk uredelighed.Det må ligeledes være muligt at afvise alle kritikpunkter i en konkretanmeldelse. Og det kan under ingen omstændigheder anses for et bevisfor en manglende overholdelse af god videnskabelig skik, hvis man gørnoget sådant.Men hvis en anmeldt forfatter ønsker at svare på en anmeldelse, børudgiveren ikke bare give mulighed for et svar, men et udførligt svar. Detmå derfor a nses f or at v ære en dårlig vi denskabelig skik, hv is entidsskriftsudgiver på en anmeldelse på 24 sider tillader et svar på kun enside. Jeg vil foreslå, at udgiveren altid giver mulighed for svar, som erlige så omfattende som anmeldelsen. Hvis muligt skal et svar trykkes isamme udgave som anmeldelsen, i praksis vil det ofte først være muligt inæste udgave, f ordi pe er r eview-, k orrektur- og trykkefrister skaloverholdes.Tese 6: En anmelder skal gøre sig anmeldelsesetiske overvejelserHvis e n anmeldelse er f air, vil m an og så kunne sige, at de n opf yldervæsentlige e tiske krav. M en der f oreligger e n tr adition f or a t op stilledirekte etiske bud. Wiegand (1995) bygger fx på en teologisk tradition,som han omskriver til bud for anmeldelser af ordbøger. Vi omskriver herWiegands teser til at gælde både leksikografiske og lingvistiske værker:1. Der bør stilles etiske krav til en anmeldelse.2. Et vi denskabeligt bi drag er i ngen p erson. A fhold di g d erfor f ra e nhverhenvisning til forfatterens person, hans personlige og faglige forudsætninger,hvis disse ikke er alment kendte i forvejen.3. Når du skriver anmeldelser, så undlad brugen af udråbstegn.4. Du skal ikke tilint etgøre et v ærk og de rmed v ærkets for fatter. Også for e nanmelder gælder: Du må ikke slå ihjel.5. Du skal ikke skamrose for på den måde at skaffe dig venner til støtte for dinkarriere.6. Vi maa udlede Hveden blandt Klinten og ikke antage uden dem, som ere gode.En klintesøgende anmelder er at betragte som en skarnbasse i et blomsterbed.Du skal søge hveden, og hvis du ikke finder den, så tænk over, om du er blindpå et eller begge øjne.7. Anse det ikke for egen skarpsindighed at gøre opmærksom på et manglendekomma, en enkelt stavefejl eller en anden tilfældig mangel.

158. Det ottende bud gælder også for en anmelder. I stedet for skal du søge efterundskyldninger og i tvivlstilfælde fremhæve det positive.9. En anmeldelse skal ikke være et forum fo r en promovering a f e gne vi denskabeligebidrag. Selvros stinker.10. En spottende anmelder har det ligesom en professor, der i sin forelæsning gørgrin med en kollega. Han vil sikkert have auditoriets bifald, men også pådragesig gudernes vrede, thi han spotter en forfatter, der ikke kan forsvare sig.Tese 7: Enhver ordbogsbruger kan anmelde en ordbogDet sk er, a t a nmeldelser bliver kr itiseret m ed he nvisning til, a tanmelderen ikke er ekspert på det eller de pågældende sprog, herunderfagsprog. Det sker også, at anmelderne selv undskyldende forklarer, at deanmelder, selv om de ikke er eksperter. Det første er unfair, hvis ikkeanmelderen selv har hævdet at være ekspert. Det andet er interessant nokfor læseren af anmeldelsen, men mindsker ikke anmeldelsens relevans,sml. fx Melchers (1997). I virkeligheden bør b åde den leksikografiskeekspert, sp rogeksperten og l ægmanden, de r anmelder s om ordbogsbruger,f ørst og fremmest tage h øjde f or o rdbogens i ntenderede f unktioner.Det kan en lægmand på sin vis særligt let, hvis han tilhører denintenderede brugergruppe og s kriver ud fra s in e rfaring m ed br ug a fordbogen. Anmeldelser med begge typer anmeldere må anses for særligtinteressant, fx Pedersen/Pedersen (1996) hhv. Siitonen/Vaikutytò (1999),hvor en leksikograf anmelder en bilingval ordbog i samarbejde med engymnasieelev hhv. en studerende. Tilsvarende gælder, når en anmelder afen børneordbog har brugt et barn som konsulent (Gundersen 2002). Vedfagordbøger er på samme måde et samarbejde mellem en leksikograf ogen fagekspert uden tvivl en fordel, fx Axelsen/Broen-Christensen (1995).Ordbogsanmeldelser i LexicoNordicaAlt i alt synes jeg, at anmeldelserne i LexicoNordica har et højt kvalitativtniveau, som under hensyntagen til de ovennævnte teser mindst ligger påhøjde med tilsvarende anmeldelser i Lexicographica eller InternationalJournal of Lexicography. I det følgende gives en kort oversigt over deindtil nu trykte 104 anmeldelser og 6 svar på anmeldelser (heraf er en afanmeldelserne et genoptryk af en teknisk mangelfuld anmeldelse fra detforegående nummer).Man kan se, at mængden af anmeldelser i de første numre var lidtstørre end i de senere:LexicoNordica antal anm. og svar1, 1994 17

162, 1995 223, 1996 144, 1997 95, 1998 106, 1999 117, 2000 118, 2001 109, 2002 6Tabel 2: antal ordbogsanmeldelser i LexicoNordicaVi skelner i LexicoNordica mellem korte anmeldelser og anmeldelser.Kun til sidstnævnte laves særtryk, de korte anmeldelser begynder hellerikke nødvendigvis på en ny højre side som de længere anmeldelser. Menrent kvalitativt er det svært at få øje på en principiel forskel mellem disseto ty per. Mht. l ængden af anmeldelser foreligger der stort set etkontinuum med et gennemsnit på 8,7 sider pr. anmeldelse. Svarene har engennemsnitlig længde på 1,5 side. Dette betydeligt ringere omfang forsvar på anmeldelser er i øvrigt ikke begrundet i en redaktionel beslutning,svarene kan i LexicoNordica principielt f å samme o mfang s om e nanmeldelse, dvs. 25 trykte sider.Der er flest anmeldelser på to sider (12 anm.), næstflest på seks sider(10 anm.). Anmeldelser fordeler sig mht. længde på følgende måde:141210864201 3 5 7 9 11 13 15 17 19 21 23 25 27 29 31Tabel 3: længden af ordbogsanmeldelser i LexicoNordicaAlt i alt har 82 forskellige leksikografer skrevet anmeldelser eller svar påanmeldelser. M ængden a f a nmeldere e r no get st ørre e nd m ængden a fanmeldelser, da der findes flere anmeldelser med to eller flere anmeldere.Der er få eksempler på Tordenskjolds soldater, men de fleste anmelderehar kun skrevet én anmeldelse, undtagelser udgøres af:

17Henning Bergenholtz (7x) Sölve Ohlander (5x) Trond Trosterud (4x)Nina Martola (4x) Arne Olofsson (4x) Povl Skårup (3x)Martin Gellerstam (3x) Jens Axelsen (3x) Mikael Reuter (2x)Morten Pilegaard (2x) Lars Törnqvist (2x) Lars S. Vikør (2x)Krista Varantola (2x) Klaas Ruppel (2x) Jette Pedersen (2x)Henrik Andersson (2x) Heikki E.S. Mattila (2x) Dag Gundersen (2x)David Mighetto (2x) Carl-Erik Lundbladh (2x) Björn-Eric Mattsson (2x)Tabel 4: anmeldere i LN med mere end en ordbogsanmeldelseVed de hidtidige sy mposier p å Schæffergården har der været en visunderrepræsentation fra Finland, sådan er det ikke ved anmeldelser, hvorfinner faktisk har været flittigst. Her vil jeg ikke undlade at nævne NinaMartola, som har gjort en særlig stor og værdifuld i ndsats ve d a toversætte mange anmeldelser fra finsk til svensk:Finland 34Sverige 33Danmark 27Norge 12Island 3Færøerne 0Grønland 0andre lande 1Tabel 5: bopæl for ordbogsanmeldere i LexicoNordicaEndnu m ere in teressant e r de t m åske a t se , h vilke s prog der bl iveranmeldt. Der er ikke skelnet mellem nynorsk og bokmål og h eller ikkemellem svensk og finlandssvensk. Man skal her være opmærksom på, atmængden af sprog er betydeligt større end mængden af anmeldelser, dader indgår både bi- og polylingvale ordbøger:

18454035302520151050dansknorsksvenskf inskislandsksamiskf ær øskgrønlandskengelsktyskf ranskspanskandreTabel 6: fordeling af sprog i anmeldte ordbøger i LexicoNordicaHvis man kun ser på denne tabel, må man antage, at de vigtigste sprog ide nordiske lande er svensk, engelsk og finsk (i denne rækkefølge). Manmå opfordre leksikografer med interesse for dansk og norsk til at prøve atkonkurrere med finsk og svensk.Opdelingen i monolingvale, bilingvale, polylingvale ordbøger og enskelnen mellem monolingvale fagordbøger og monolingvale leksika er afmange gr unde b åde problematisk o g heller i kke specielt r elevant fornøjagtige leksikografiske overvejelser, se Tarp (2002). Først og fremmester e n opd eling a f or dbøger e fter den forudsete ordbogsfunktion megetmere relevant for ordbogsanmeldelser, hertil henvises til anmeldelserneshensyntagen t il funktioner i ta bellen om a nmeldelseskategorier.Derudover er se lve klassifikationen i mono- og bilingvale or dbøger såentydig, som den kan synes ved første øjekast. Der findes også monolingvaleordbøger med en bilingval dimension, sml. hertil Tarp (1994). Fxregnes Dollerup/Nielsen (1994) som en monolingval ordbog, da ækvivalenterer ordbogens forklaringssprog, det drejer sig ikke om en bilingvalordbog. Følgende tal skal derfor tages med forbehold:monolingvale almensproglige ordbøger 53bi- og polylingvale almensproglige ordbøger 57bi- og polylingvale fagordbøger 10monolingvale fagordbøger, leksika, encyklopædier 6Tabel 7: anmeldte ordbogstyper i LexicoNordicaDet virkeligt relevante i anmeldelserne er, hvad de siger, og hvad de ikkesiger. Jeg bygger i følgende op tælling p å den metodik, som også blev

19brugt i B ergenholtz/Mogensen (1993). Som dér er d er talt på følgendemåde: Hver anmeldelse er læst som tekst, dvs. at ét og samme afsnit medflere b emærkninger om e n be stemt a nmeldelsestype tælles som énangivelse, men angivelsen af samme anmeldelsestype i forskellige afsnit isamme anmeldelse tælles som flere angivelser. Det giver selvfølgelig envis skævhed i tællingen, da nogle anmeldere har korte, andre har langeafsnit. M en m etoden e r ge nnemført e nsartet og f ører d erfor tilsammenlignelige resultater. Der er visse forskelle mellem de undersøgteordbogstyper, m en ku n f or m onolingvale og bilingvale+polylingvaleordbøger er de absolutte tal så store, at en sammenligning er mulig:monolingpoly+bilingpoly+bilingfag% absolutmonolingfag% absolutabsolut% absolut%1. kommunikationsrelaterede funktioner 27 2,0 71 4,4 3 1,8 0 0,02. vidensrelaterede funktioner 46 3,3 29 1,8 1 0,6 2 1,83. ordbogsbrugere 53 3,8 52 3,2 5 3,0 4 3,74. råd til brugerne 1 0,1 5 0,3 0 0,0 0 0,05. pris 13 0,9 12 0,7 2 1,2 3 2,86. layout/web-design 37 2,7 64 4,0 5 3,0 7 6,47. om ordbogsforfatteren 18 1,3 14 0,9 6 3,6 2 1,88. sammenligning med andre ordbøger 98 7,1 107 6,7 3 1,8 7 6,49. ordbogens forhistorie 24 1,7 27 1,7 4 2,4 1 0,910. henvisning til andre anmeldelser 5 0,4 4 0,2 0 0,0 0 0,011. om ordbogsanmelderen 7 0,5 8 0,5 4 2,4 0 0,012. empirisk basis 46 3,3 42 2,6 1 0,6 0 0,013. omtekst 61 4,4 80 5,0 18 10,8 13 11,914. lemmaselektion 185 13,4 231 14,4 25 15,1 12 11,015. lemmaanordning 33 2,4 33 2,1 5 3,0 1 0,916. tilgang/søgemuligheder 50 3,6 36 2,2 0 0,0 0 0,017. artikelstruktur 20 1,4 25 1,6 1 0,6 0 0,018. præskriptiv/deskriptiv 34 2,5 12 0,7 0 0,0 2 1,819. ækvivalenter 20 1,4 146 9,1 19 11,4 0 0,020. grammatik 103 7,4 180 11,2 5 3,0 1 0,921. retskrivning 46 3,3 21 1,3 1 0,6 6 5,522. udtale 73 5,3 33 2,1 0 0,0 4 3,723. semantik/encyklopædisk viden 130 9,4 78 4,9 18 10,8 21 19,324. diasystematiske angivelser 37 2,7 70 4,4 8 4,8 2 1,825. etymologi 39 2,8 5 0,3 0 0,0 4 3,726. eksempler 36 2,6 57 3,6 5 3,0 1 0,927. kollokationer 23 1,7 37 2,3 7 4,2 0 0,028. idiomer 13 0,9 27 1,7 0 0,0 0 0,029. illustrationer 25 1,8 26 1,6 1 0,6 6 5,530. synonymi/antonymi 24 1,7 12 0,7 4 2,4 1 0,931. henvisninger 16 1,2 8 0,5 6 3,6 3 2,8

2032. ordbogens underholdningsværdi 5 0,4 3 0,2 1 0,6 1 0,933. positiv samlet bedømmelse 30 2,2 39 2,4 4 2,4 4 3,734. negativ samlet bedømmelse 5 0,4 8 0,5 4 2,4 1 0,9sum 1383 100 1602 100 166 100 109 100Tabel 8: anmeldelseskategorier fordelt på ordbogstyper i LNMængden a f fagordbogsanmeldelser, b åde m ono-, bi - og po lylingvaleordbøger og leksika er dog så ringe, at en sammenligning ikke giver mereend f ingerpeg om e vt. f orskelle. S elvfølgelig vi l der pr incipielt v æreforskel på enkelte ordbogstyper, men det er mindre en forskel mellemmono- eller bilingvale ordbøger, snarere mellem ordbøgernes funktion ogobjekt. Fx vil en anmeldelse af en retskrivningsordbog uden tvivl giveflere angivelser om retskrivning end en synonymordbog. Omvendt vil enanmeldelse af en synonymordbog helt sikkert nævne synonymiproblemetsærligt hyppigt. Derfor samles alle tallene i én tabel:LN 94-02 LN 94-02absolut %1. kommunikationsrelaterede funktioner 101 3,12. vidensrelaterede funktioner 78 2,43. ordbogsbrugere 114 3,54. råd til brugerne 6 0,25. pris 30 0,96. layout/web-design 113 3,57. om ordbogsforfatteren 40 1,28. sammenligning med andre ordbøger 215 6,69. ordbogens forhistorie 56 1,710. henvisning til andre anmeldelser 9 0,311. om ordbogsanmelderen 19 0,612. empirisk basis 89 2,713. omtekst 172 5,314. lemmaselektion 453 13,915. lemmaanordning 72 2,216. tilgang/søgemuligheder 86 2,617. artikelstruktur 46 1,418. præskriptiv/deskriptiv 48 1,519. ækvivalenter 185 5,720. grammatik 289 8,921. retskrivning 74 2,322. udtale 110 3,423. semantik/encyklopædisk viden 247 7,624. diasystematiske angivelser 117 3,625. etymologi 48 1,526. eksempler 99 3,027. kollokationer 67 2,128. idiomer 40 1,2

2129. illustrationer 58 1,830. synonymi/antonymi 41 1,331. henvisninger 33 1,032. ordbogens underholdningsværdi 10 0,333. positiv samlet bedømmelse 77 2,434. negativ samlet bedømmelse 18 0,6sum 3260 100,3Tabel 9: anmeldelseskategorier i LexicoNordica 1994-2002Disse tal indebærer flere bemærkelsesværdige resultater:• Topscoreren er helt suverænt lemmaselektion med 13.9%. Det kan ikkeoverraske. I flere bidrag om lemmaselektionsproblematikken har jeg gjortopmærksom p å, a t de nne de l a f de n l eksikografiske pr oces f år enuforholdsmæssig stor vægt i anmeldelser. Men sådan er det. Man må kunaflede heraf, at leksikografen burde oplyse brugeren og også anmelderenom de anvendte principper for lemmaselektion. Megen unødig diskussioni anm eldelser om et m anglende el ler ove rflødigt or d kunne he rmedundgås.• Overraskende e r de rimod de n v ægt, g rammatiske opl ysninger f år ianmeldelserne i LexicoNordica, hele 8.9% af alle nævnte oplysningstyperi anmeldelserne udgøres af grammatik. Det er en glædelig overraskelse,idet i hvert fald mine erfaringer med undervisning i ordbogsbrug viser, atsådanne oplysninger e r v æsentlige f or b rugerne. H er ka n temadelen iLexicoNordica 2 måske have påvirket anmeldernes interesse for denne delaf ordbøgers brugsværdi.• I sammenligning med grammatik ligger både kollokationer (med 2.1%) ogeksempler (med 3.0%) betydeligt lavere og efter min mening uretfærdigtog overraskende lavt.• Det er påfaldende, men måske helt naturligt, at ordbøgers funktion spilleren væsentlig r olle f or a nmelderne, i a lt 5.5% a f a lle n ævnteoplysningstyperne i a nmeldelserne. D isse ha r s å en lille ove rvægt i dekommunikationsorienterede f unktioner ( 3.1%) m od 2.4% f orvidensrelaterede funktioner (til disse to termer se Bergenholtz/Tarp 2003).• Endelig ka n d et n ævnes, at de n samlede be dømmelse af or dbøgernegenerelt er positive, fire gange så mange positive sammenfatninger somnegative (2.4% mod 0.6%).Resultaterne f or L exicoNordica 1 994-2002 k an sættes i r elief ve d e nsammenligning med antallet af alle anmeldelseskategorier i den undersøgelseaf ordbogsanmeldelser og -omtaler i a viser og tidsskrifter, somsamlet blev fremlagt i Bergenholtz/Mogensen (1993). Det må her siges,at et par af kategorierne brugt i dette bidrag ikke blev brugt i den tidligereartikel, de er angivet med en streg hhv. i de to første spalter med en *, idettallene fra én spalte i tabellen fra 1993 er opdelt på de to første spalter itabel 10:

22total1993totalLNtotal1993totalLNabsolut absolut % %1. kommunikationsrelaterede funktioner *45 101 *2,1 3,12. vidensrelaterede funktioner *45 78 *2,1 2,43. ordbogsbrugere 100 114 4,7 3,54. råd til brugerne 12 6 0,6 0,25. pris 94 30 4,4 0,96. layout/web-design 111 113 5,2 3,57. om ordbogsforfatteren 48 40 2,2 1,28. sammenligning med andre ordbøger 87 215 4,1 6,69. ordbogens forhistorie 70 56 3,3 1,710. henvisning til andre anmeldelser 18 9 0,8 0,311. om ordbogsanmelderen - 19 - 0,612. empirisk basis 32 89 1,5 2,713. omtekst 82 172 3,8 5,314. lemmaselektion 455 453 21,3 13,915. lemmaanordning 33 72 1,5 2,216. tilgang/søgemuligheder - 86 - 2,617. artikelstruktur - 46 - 1,418. præskriptiv/deskriptiv 10 48 0,5 1,519. ækvivalenter 198 185 9,3 5,720. grammatik 109 289 5,1 8,921. retskrivning 29 74 1,4 2,322. udtale 69 110 3,2 3,423. semantik/encyklopædisk viden 67 247 3,1 7,624. diasystematiske angivelser 78 117 3,6 3,625. etymologi 9 48 0,4 1,526. eksempler 29 99 1,4 3,027. kollokationer 70 67 3,3 2,128. idiomer - 40 - 1,229. illustrationer 31 58 1,4 1,830. synonymi/antonymi 30 41 1,4 1,331. henvisninger - 33 - 1,032. ordbogens underholdningsværdi 16 10 0,7 0,333. positiv samlet bedømmelse 144 77 6,7 2,434. negativ samlet bedømmelse 17 18 0,8 0,6sum 2138 3260 99,9 100,3Tabel 10: anmeldelseskategorier i aviser og tidsskrifter indtil 1993i sammenligning med LexicoNordica 1994-2002Forskellene og lighederne mellem de to tabeller fremgår lidt tydeligere ifølgende figur:

2325201510501 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34Tabel 11: anmeldelseskategorier i aviser og tidsskrifter indtil 1993i sammenligning med LexicoNordica 1994-2002Disse ta l s kal r elativeres l idt, i det u ndersøgelsen f ra 1 993 i kke ha rmedtaget fem af kategorierne, som i LexicoNordica-undersøgelsen udgørtilsammen 6.8% af anmeldelsesangivelserne. Procenttallene fra Lexico-Nordica skulle således for at kunne sammenlignes helt med tallene fra1993 i hvert enkelt tilfælde forhøjes i gennemsnit med 0.24%. Det ser vidog b ort fra i følgende sammenligning, som har flere bemærkelsesværdigeresultater:• I flere tilfælde må man sige, at anmeldelserne fra 1993, som i meget høj gradbestår af avi sanmeldelser, har en mere he nsigtsmæssig v ægtning e nd devidenskabelige anm eldelser i LexicoNordica. Det g ælder i s ærlig gr ad foroplysninger og udtalelser om prisen, som må være et vigtigt parameter ved envurdering a f e n or dbog. H er ha r B ergenholtz/Mogensen ( 1993) 4.4 % m od0.9% i LexicoNordica.• Tilsvarende opr egner de n t idligere unde rsøgelse f lere udt alelser om la youthhv. web-design, som må anses for at være et meget vigtigt element for enopnåelse af en hurtig tilgang, med 5.2% mod 3.5%.• Oplysninger om or dbogsforfatteren o g om or dbogens f orhistorie v ægtesLexicoNordica-anmeldelserne no get l avere: 1993 2.3% og 3.3% ,LexicoNordicas 1.2% og 1.7%.• Til gengæld har de videnskabelige anmeldelser meget mere blik for det vigtigeparameter, s om he dder empirisk ba sis, hvor 19 93-undersøgelsen ha r 1.5%mod LexicoNordicas 2. 7%. H ertil s varer h ensyntagen t il br ugen a f deempiriske da ta ( deskription/præskription) m ed e n f ordeling p å 0.5% m od1.5%.

24• Det samme gælder, blot med modsat fortegn, for den alt for store hensyntagentil lemmaselektionen 1993 med hele 21.3% mod den ligeledes høje andel på13.9% i LexicoNordica.• Endelig e r de t p åfaldende, at de r b åde l ægges m ere v ægt p å grammatik,semantik/encyklopædi og på eksempler i LexicoNordica (modsat fx udtale ogkollokation, hvor fordelingen er stort set ens i de to undersøgelser).• Til sidst kan vi se, at grundindstillingen til ordbøgerne i de to undersøgelserikke s varer t il hi nanden: Der er ganske vi st en lige s tor de l ne gativebedømmelser (0.8% og 0.6%), men undersøgelsen fra 1993 har tilsyneladendeundersøgt m ange f lere gode o rdbøger m ed 6.7% pos itive s amledebedømmelser mod LexicoNordicas 2.4%. Disse tal dækker dog også over, atmængden af s amlede be dømmelser i LexicoNordica er be tydeligt m indre.Mange anm eldere i vores tids skrift me ner tils yneladende, at de resbedømmelse fremgår klart nok af de enkelte udtalelser. Selv vil jeg sige, at ensamlet slutudtalelse ville gøre sådanne anmeldelser mere entydige. Desudenville e n slutudtalelse v ære for delagtig for d en læser, s om hur tigt e ller kunønsker at læse essensen af anmeldelsen.Hvad kendetegner en god anmeldelse? Den tager højde for alle relevantekategorier, s om e r a nført i ovenstående t abel. De n t ager h øjde for d ebetragtninger, som den sammenlignende betragtning af de to undersøgelseraf anmeldelser viser frem til. Den tager derudover højde for de firekrav i Axelsen (1992), de ti bud i Jørgensen (1992) eller de syv teser iLeisi 1993 og også for de ti ordbogsetiske bud fra Wiegand (1995) og forkravet om hensyntagen til or dbogens se lvforståelse ( Mikkelsen 199 6).Man ka n t ilføje, at g ode a nmeldelser har s ærlig g ode c hancer i e ttidsskrift, der har en anmeldelsespolitik, som opfordrer sine anmeldere tilat følge sådanne metodiske og etiske krav, se hertil Hansen (1997).LitteraturAxelsen, Jens 1992: En anmeldelse af en anmeldelse. I: Sprint 2, 1-5.Axelsen, Jens/Chr. Broen-Christensen 1995: Morten Pilegaard & HelgeBaden: Medicinsk ordbog, dansk engelsk, engelsk dansk. I: Lexico-Nordica 2, 143-146.Bergenholtz, H enning/Finn F randsen 1997: A t anmelde i Hermes –tidsskrift for s progforskning. I : Hermes 19, 1997, 16 9-183. Ogs åaftrykt i: Carsten Hansen (red.): Anmeldelsens teori og praksis. Århus:Hermes 1997, 45-59.Bergenholtz, He nning/Jens Er ik M ogensen 199 3: W örterbuchkritik i nDänemark. I: Lexicographica 9, 8-35.Bergenholtz, He nning/Sven-Göran M almgren 1 995: F örord. I : Lexico-Nordica 2, 1-3.

Bergenholtz, Henning 1995: [anm. af] Cay Dollerup/Inge Padkær Nielsen:Dansk Grundordbog. Basic Dictionary of Danish. Shortcut to theDanish la nguage. Genvej til de t danske s prog. I: LexicoNordica 2,147-156.Bergenholtz, H enning/Sven T arp 2003: Die m oderne le xikographischeFunktionslehre. Diskussionsbeitrag zu neuen und alten Paradigmen,die Wörterbücher als Gebrauchsgegenstände verstehen. I: Lexicographica21, 2002 [2003], 145-155.Dollerup, C ay/Inge P adkær N ielsen 1 994: Dansk Grundordbog. BasicDictionary of Danish. Shortcut to the Danish language. Genvej til detdanske sprog. København: Høst & Søn.Gundersen, Dag 2002: Engelsk stor ordbok. I: LexicoNordica 9, 219-228.Hansen, Carsten 1997: (U)formulerede anmeldelsespolitikker ved enrække l ingvistiske t idsskrifter. E n sammenfatning og ka rakteristik.Lille håndbog i nudansk anmelderi. I: Carsten Hansen (red.): Anmeldelsensteori og praksis. Århus: Hermes 35-44.Jørgensen, John Chr. 1992: Så let er det. Kunsten at skrive gode anmeldelser.I: Politiken 19.9.1992.Jørgensen, John Chr. 1997: Lille håndbog i nudansk anmelderi. I: CarstenHansen (red.): Anmeldelsens teori og praksis. Århus: Hermes 1997,9-22.Leisi, Ernst 1993: Sieben Thesen zum Rezensionswesen. I: Deutsch alsFremdsprache 30, 188-189.Melchers, André/Gunnel Melchers 1997: Norstedts nederländska ordbok.I: LexicoNordica 4, 211-221.Mikkelsen, H ans K ristian 1996: Leksikografiske kva litetsindikatorer.Selvforståelse som udgangspunkt for evaluering. I: LexicoNordica 3,153-193.Nielsen, Sandro 2000: Alice Lykke Holste, Tinna Nielsen, Marina Orlova-Jernmark& Viktor Smith: Russiske rets- og politisprog. Grundlæggendebegreber og principper. Russisk-dansk ordbog. I: Hermes24, 190-196.Pedersen, Jette/Tine Pedersen 19 96: J ens A xelsen: D ansk-EngelskOrdbog. I: LexicoNordica 3, 287-294.Ripfel, M artha 198 9: Wörterbuchkritik: eine empirische Analyse vonWörterbuchrezensionen. Tübingen: Niemeyer.Siitonen, Kirsti/Kristina Vaikutytò 1999: Finsk ordbok för utlänningar. I:LexicoNordica 6, 227-233.Steiner, Roger J. 1984: Guidelines for reviewers of bilingual dictionaries.I: Dictionaries. Journal of the Dictionary Society of North America 6,166-181.25

Tarp, Sven 199 4: Monolingvale og bi lingvale fagordbøger. I: He nningBergenholtz/Sven T arp: Manual i fagleksikografi. Udarbejdelse affagordbøger – problemer og løsningsforslag. Herning: Systime, 44-51.Tarp, Sven 2002: Translation Dictionaries and Bilingual Dictionaires –Two Different Concepts. I: Journal of Translation Studies 7, 59-84.Tiisala, Seija 2000: Multifunktionell allmänordbok. I: LexicoNordica 7,271-290.Udvalgene Ve drørende Vi denskabelig Ur edelighed: Udtalelser, debatindlæg,m.v. Kommentar til Lomborg afgørelsen fra medlemmer afUVVUs gruppe for humaniora og samfundsfag; Decision regardingcomplaints against Bjørn Lomborg; Afgørelse af klagerne mod BjørnLomborg. http://www.forsk.dk/uvvu/nyt/udtaldebat/index.Wiegand, Herbert Ernst 1989: Der gegenwärtige Status der Lexikographieund i hr V erhältnis z u a nderen D isziplinen. I : Wörterbücher.Dictionaries. Dictionnaires. Ein internationales Handbuch zur Lexikographie.Band 1. Hrsg. von Franz Josef Hausmann, Oskar Reichmann,Herbert Ernst Wiegand, Ladislav Zgusta. Berlin/New York: deGruyter, 246-280.Wiegand, Herbert Ernst 1993: Wörterbuchkritik. Dictionary Criticism. I:Lexikographica 19, 1-7.26

27Sandro NielsenAnmeldelse af ordbøgerMany reviews of dictionaries are exercises in linguistics instead of exercises inlexicography. This paper aims to establish a framework for the review of dictionarieswith the focus on the dictionary as a subject of investigation. There are threeapproaches to reviewing a dictionary, namely the lexicographic, the factual and thelinguistic. These approaches should be combined with the three significant featuresof the dictionary: its lexicographic potential, its lexicographic data and its lexicographicstructures. For this purpose the reviewer’s matrix is introduced, and the useof reviewer teams is suggested. It is a fundamental requirement that a dictionaryreview gives a true and fair view of the dictionary. This is only possible if theaspects addressed in the review are relevant and material, if the criticism is reliable,and if the reviewer treats the dictionary, its lexicographers and publishers in aneutral way.1. IndledningOrdbogskritikken er en del af det metaleksikografiske univers, ogderfor er anmeldelser af ordbøger en væsentlig del af den leksikografiskevidenskab. Der findes mange forskellige slags anmeldelser, ognogle yder et større bidrag til den leksikografiske forskning end andre,fx på grund af deres indhold (eksempelvis korte gengivelser af forlagetssalgsmateriale) og på grund af det medie, de offentliggøres i(eksempelvis dagblade og fagtidsskrifter). Fælles for ordbogsanmeldelserneer, at den kommunikationssituation, de er forankret i, spiller enrolle for, hvordan anmeldelsen opfattes af læserne, hvordan anmelderenformulerer sig og for anmeldelsens bidrag til leksikografien. Nogleanmeldelser af ordbøger er beregnet til at blive læst af ordbogensforfatter(e), andre leksikografer, forlag, fagfolk, potentielleordbogsbrugere, og almindeligt interesserede læsere af det pågældendefagtidsskrift, fx fagfolk fra andre fagområder. Andre ordbogsanmeldelserer møntet på ordbogens potentielle brugere, og almindeligtinteresserede læsere af tidsskriftet, både fagfolk og lægfolk.Uanset hvem, der udgør målgruppen for en ordbogsanmeldelse,hersker der almindelig enighed blandt leksikografer om, at en anmeldelseskal give en beskrivelse af en given ordbog (evt. flereordbøger), skal give en bedømmelse af ordbogen, skal give begrundelserfor bedømmelsen, og på denne baggrund afsige en positiv ellerLexicoNordica 10 – 2003

2negativ dom over værket og eventuelt dets skaber(e) (se fx Ripfel1989:32–33). I dette bidrag vil jeg forsøge at præsentere et brugbartforslag til en teoretisk ramme med tilhørende terminologi foranmeldelser af ordbøger og fokuserer på de ordbogsanmeldelser, derpotentielt kan bidrage til den leksikografiske forskning, med særligthenblik på de såkaldte videnskabelige anmeldelser, dvs. anmeldelserskrevet af forskningsmedarbejdere som led i deres arbejde på enforskningsinstitution.2. Anmeldelsens genstandDen leksikografiske litteratur indeholder forskellige undersøgelser afordbogsanmeldelser med diskussion af disse og deres indhold, ogenkelte af undersøgelserne har set nærmere på, hvilke slags emner ogtemaer, der tages op i anmeldelserne. Nogle forfattere har ikke kunundersøgt anmeldelser af almensproglige ordbøger, men også anmeldelseraf fagordbøger. Disse undersøgelser og deres resultater afslører,at især to temaer bliver behandlet i ordbogsanmeldelser, nemlig:1. Lemmabestand2. Semantiske/encyklopædiske angivelserLemmabestand dækker her over et bredt spektrum vedrørende deforhold, der tages op med hensyn til en ordbogs lemmata, bl.a. antalletaf lemmata, selektion af lemmata og præsentation af lemmata, menssemantiske/encyklopædiske angivelser omfatter angivelser som definitioner,forklaringer og kommentarer til betydningerne af lemmata ogevt. ækvivalenter. Disse to temaer er tilsyneladende lige vigtige i anmeldelseraf almensproglige ordbøger og fagordbøger (Bergenholtz/Mogensen 1993:29). Der kan selvfølgelig være mange grunde til, atnetop disse to temaer er topscorere, men en af forklaringerne kan måskefindes i anmeldernes opfattelse af genstanden for deres anmeldelse.Genstanden for en ordbogsanmeldelse er selvsagt ordbogen, menspørgsmålet er så: Hvad er egentlig en ordbog? Svaret på dettespørgsmål er relativt let at finde i tekster som fx ordbøger, men nogetsværere at finde i den metaleksikografiske litteratur, og afhængig afhvilken kilde man har fundet er definitionen mere eller mindre udførlig.Den nyligt udgivne Dictionary of Lexicography indeholder et eksempelpå en traditionel definition af begrebet ordbog, nemlig følgende:dictionary

3A type of REFERENCE WORK which presents the vocabulary of alanguage in alphabetic order, usually with explanations of meanings.(Hartmann/James 2001, 41)Denne definition er noget unuanceret, men den giver læseren en generelide om, hvad en ordbog er. Definitionen er traditionel i den forstand, atden er analytisk, dvs. forklarer betydningen af ordet ordbog ved athenvise til genus proximum og derefter at opremse et antal differentiaspecifica. En definition som denne er imidlertid kun relevant forudarbejdelsen af en generel klassifikation af opslagsværker, eller i desituationer, hvor man ikke kender ordets betydning. Et andetkarakteristisk træk ved ovenstående definition er henvisningen tillingvistiske kategorier, som på denne måde bliver en slags ordbogssurrogat,idet de går hen og bliver genstand for anmeldelsen. Man kansige, at anmelderen anlægger en lingvistisk tilgang til genstanden forsin ordbogsanmeldelse, hvis udgangspunktet er denne eller entilsvarende traditionel definition af begrebet ordbog.I stedet for at anlægge en lingvistisk tilgang til anmeldelsens genstandkan man basere anmeldelsen på det, jeg vil kalde en leksikografisktilgang. Forsøger man at beskrive eller definere en ordbog vedhjælp af den leksikografiske tilgang, vil det være hensigtsmæssigt atidentificere det, jeg vil kalde ordbogens væsentlige egenskaber. Disseegenskaber kan siges at udgøre ordbogens raison d’être. Når jeg brugeradjektivet væsentlig til beskrivelse af egenskaberne, mener jeg ikkeandet end, at egenskaberne er af betydning for beskrivelsen af begrebetordbog. De er ikke trivielle og vilkårlige klassifikationsenheder. Envæsentlig egenskab er en egenskab, der kan anvendes til at beskrive enordbog som en undersøgelses-, beskrivelses- og analysegenstand, ognetop i en anmeldelse er ordbogen genstand for en undersøgelse,beskrivelse og analyse.En ordbog har mindst tre væsentlige egenskaber, der tilsammenbeskriver og forklarer begrebet ordbog. For det første er ordbogensgrundlæggende egenskab, at den generelt skal opfylde en eller flerefunktioner. Dette er i sig selv en ren kvalitativ egenskab uden hensyn tilandet end ordbogen selv. Den fokuserer på ordbogens leksikografiskepotentiale. For det andet indeholder ordbogen materialiseredeleksikografiske data, som er blevet selekteret med det formål at opfyldeordbogens funktion(er). Denne egenskab forudsætter den førsteegenskab og fokuserer ikke blot på det potentielle, men også på, atordbogen er en materiel genstand, der kan sammenlignes med andreordbøger på dataplanet. Samspillet mellem den første og den andenegenskab er vigtig, fordi potentialet ikke bliver virkeliggjort før det

4lader sig materialisere i en eller anden form. For det tredje sammenkæderordbogens leksikografiske strukturer alle de leksikografiske datamed det formål at opfylde dens funktion(er). Denne egenskabforudsætter begge de to første egenskaber, funktion(er) og data, idetstrukturerne medierer mellem de to egenskaber ved at kombinereelementerne. Den tredje egenskab består i bund og grund af almenelovmæssigheder i form af strukturer, kombineret med leksikografenshensigt (funktion(er) og data). Det vigtige i denne sammenhæng er, atintentionen bag ordbogen ikke ligger i enten den første, den anden ellerden tredje egenskab, men i selve den samlede relations generelle form,dvs. den trykte eller elektroniske ordbog. Denne definition på begrebetordbog er mere hensigtsmæssig end den traditionelle, for i forbindelsemed ordbogsanmeldelser ændrer ordbogen karakter fra primært at væreen brugsgenstand til primært at være en undersøgelsesgenstand, derundersøges, analyseres og beskrives. Svaret på spørgsmålet om, hvad enordbog egentlig er, kan illustreres grafisk som i figur 1, når man tagerudgangspunkt i en leksikografisk beskrivelse med særlig henblik påordbogens væsentlige egenskaber.Figur 1: Ordbogen som analysegenstand – ordbogens væsentligeegenskaber3. Tilgange til ordbogsanmeldelseSkeler man til den metaleksikografiske litteratur, kan man let få detindtryk, at der ikke kræves særlige forudsætninger eller forkundskaberfor at anmelde en ordbog. Der findes dog enkelte teoretikere, som mereeller mindre eksplicit giver udtryk for, at visse forkundskaber er på sinplads, fx:

5Academic lexicography, or ’metalexicography’, as pursued in universitydepartments of English or Linguistics, is concerned not primarily withthe compiling of dictionaries – though academics may be involved inthis, as consultants, for example – but with researching and teachingabout the whole business of making dictionaries: their history, theirtypology, their structures, their users, and so on (Hartmann 2001). Oneaspect of academic lexicography looks at the products of commerciallexicography and subjects them to a rigorous critique, usually resultingin a review; though academics are not the only ones who reviewdictionaries. (Jackson 2002: 173)Lige som det er tilfældet med den traditionelle definition af en ordbog(jf. diskussionen ovenfor), så afspejler denne holdning lingvistisktænkning og lægger op til en lingvistisk tilgang til ordbogsanmeldelsegenerelt og mere specifikt til anmelderens forkundskaber. Det kan ikkeudelukkes, at en fokusering på det lingvistiske er formålstjenlig, i detilfælde, hvor anmeldelsens genstand udgøres af en sprogordbog som fxLDOCE, især hvis anmeldelsen udelukkende eller overvejendediskuterer lingvistiske aspekter, regler, strukturer mv. Drejer det sigderimod om anmeldelsens fuldstændige potentiale, herunder anmeldelsenaf fagordbøger, stiller sagen sig noget anderledes, og derforbør man også her benytte sig af en anden tilgang ved beskrivelse afanmelderen og dennes forkundskaber.Der er i hvert fald tre grundlæggende tilgange til anmeldelse afordbøger. Den første er den leksikografiske tilgang, der fokuserer påen beskrivelse og evaluering af de leksikografiske principper, der erbenyttet ved udarbejdelsen af den anmeldte ordbog. Principperne kan såsammenholdes med leksikografiske principper, der af den ene elleranden grund ikke er blevet benyttet af leksikograferne. Denne tilgangkræver en vis leksikografisk viden, og det kan fx være relevant omordbogen foreligger i en trykt eller en elektronisk form. Dernæst er derden faglige tilgang, som fokuserer på en beskrivelse og evaluering afde faglige (semantiske og encyklopædiske) oplysninger og emner, somordbogen behandler. Denne tilgang kræver en vis faglig viden afanmelderen, og det er fx relevant om ordbogen er en delfags-,enkeltfags- eller flerfagsordbog. Endelig er der den (fag)sprogligetilgang, der fokuserer på en beskrivelse og evaluering af det eller de(fag)sprog, der behandles i ordbogen. Denne tilgang kræver, atanmelderen er i besiddelse af en vis (fag)sproglig viden, og det er fxrelevant om ordbogen er mono-, bi- eller polylingval.4. Anmeldermatrix

6Når man skal skrive en anmeldelse er det muligt at kombinere betragtningerom ordbogens væsentlige egenskaber med de tre tilgangenævnt i det foregående. Dette kan ske på forskellige måder og medforskellig detaljeringsgrad, men kombinationsmulighederne kan bedstillustreres ved hjælp af en anmeldermatrix (se figur 2). Anvendelsen afanmeldermatrixen har et relativt stort potentiale, og i det følgende vilder blive givet eksempler på udvalgte aspekter med særlig henblik påtrykte ordbøger.Figur 2: Anmeldermatrix – kombination af egenskaber og tilgange4.1 Leksikografisk tilgangDen leksikografiske tilgang indebærer, at der kan anlægges noglealmene betragtninger, som er relevante for alle væsentlige egenskaber iforskelligt omfang. Overordnet set er den beskrevne anmeldermatrixegentlig et udtryk for ordbogen i sin helhed i den materialiserede,fysiske form, eksempelvis den trykte ordbog. Udgangspunktet er herordbogen i det todimensionale rum, og det er vigtigt at holde sig for øje,at den trykte ordbog ikke i sig selv repræsenterer en teksttype ellertekstgenre. Ordbogen er på tekstplanet derimod en samling af teksttyperog er dermed en tekstsamling bestående af en flerhed af typer eller

7genrer (Bergenholtz/Tarp/Wiegand 1999:1763). Ordbogen kan inddelesi forskellige tekststykker, også betegnet ordbogens byggedele, som hverisær tilhører en bestemt teksttype eller -genre, fx forord,brugervejledning, ordbogsgrammatik, fagindledning og lemmaliste.Hver af disse byggedele kan så undersøges, analyseres, beskrives ogbedømmes ud fra genrespecifikke kriterier, og disse kan så relateres tilordbogens tre væsentlige egenskaber. Herudover vil det ofte værerelevant at diskutere, om ordbogens omtekster er integrerede eller ikkeintegrerede,da dette direkte vedrører ordbogens funktion(er) ogleksikografiske potentiale samt de leksikografiske strukturer.Ved beskrivelse, bedømmelse mv. af en ordbogs leksikografiskepotentiale kan man med fordel anvende den funktionelle metode, somer en metode, inspireret af den komparative rets analyse- ogbegrebsapparat. Denne metode ser på, hvilken eller hvilke opgaver,ordbogen kan opfylde. Dette betyder, at anmelderen bl.a. på baggrundaf intentionen med ordbogen, eller ordbogens selvforståelse som detogså er blevet betegnet (Mikkelsen 1996:154–155), kan skabe sig etudgangspunkt for sin anmeldelse. Her er det aktuelt at se på, omordbogen kan anvendes til at støtte tekstafhængige og/eller tekstuafhængigefunktioner, dvs. tekstforståelse, oversættelse, tekstproduktionog videntilegnelse (se fx Bergenholtz/Kaufmann 1997:98–101 ogNielsen 2002a:174–175).Ordbogens intention eller selvforståelse kan imidlertid ikke altidlægges til grund for anmeldelsen, hvilket undertiden også fremgår afanmeldernes bemærkninger:When evaluating a dictionary, as a user or as a reviewer, informationabout its intended purpose, function(s) and target group is of particularrelevance. Unfortunately, it requires hard work by the user etc. to findinformation of this kind in DOL […..] The lack of a clear statement onthese types of information is often the reason why lexicographers feelthat they are subject to unfair criticism, but they forget that they hardlyinformed the users, reviewers etc. what to expect. It is only reasonablethat the (intended) users are informed of the function, scope andapplication of a dictionary in an unequivocal way in, for instance, thepreface (cf. Nielsen 1994:88–93). This way it will also be easier toestablish whether, on the basis of the information it contains, adictionary fulfils its purpose and function(s) in relation to its target groupand the lexicographic needs of its intended users. (Nielsen 1999:301)Der findes med andre ord ordbøger uden selvforståelse, ordbøger medringe selvforståelse og ordbøger med stor selvforståelse, men da mansom sagt ofte støder på ordbøger med ringe eller ingen selvforståelse, erman som anmelder nødt til at komme med nogle almengyldige,

generelle betragtninger om potentielle ordbogsfunktioner og i sinanmeldelse anføre, at i nogle brugssituationer tilgodeses bestemtefunktioner, mens i andre tilgodeses bestemte funktioner ikke. Derfor erden funktionelle metode mere velegnet til brug for ordbogsanmeldelseend blot at se på ordbogens selvforståelse, således som den kommer tiludtryk i dens metatekst. Den funktionelle metode er ikke begrænset tilordbogens selvforståelse, men inddrager også funktioner, der ikke eromfattet af ordbogens selvforståelse. Endvidere vil den funktionellemetode kunne føre til, at anmeldelsen påviser, at ordbogen kananvendes til funktioner og i brugssituationer, der ikke er forudset i densmetatekst, dvs. dens selvforståelse, eller – hvad der er lige så vigtigt –at ordbogen ikke egner sig til alle de funktioner, der angives i densmetatekst.Den funktionelle metode kan kombineres med temporalmetoden,der inddrager tidselementet ved fx at sammenligne forskellige udgaveraf den pågældende ordbog. Temporalmetoden består af to fremstillingsmetoder,den statiske fremstillingsmetode, der kun ser på denudgave af ordbogen, som er genstand for anmeldelsen og evt.sammenholder den med de seneste udgaver af andre ordbøger(ordbogssammenligning), således at den anmeldte ordbog placeres i etnutidigt perspektiv, og den dynamiske f remstillingsmetode, dersammenligner den foreliggende udgave med tidligere udgaver ogdermed placerer den anmeldte ordbog i et udviklingshistoriskperspektiv (tidssammenligning). I sidstnævnte tilfælde inddrages endvideredet komparative element. Vælger man det udviklingshistoriskeperspektiv for sin anmeldelse, kan man anvende en bestemt ordbog ellerordbogsudgave som benchmark, dvs. målestok for sammenligningen.Betegnelserne statisk og dynamisk fremstilling er inspireret af denkomparative rets beskrivelsesapparat (se fx Lando 1986:98–99).Ved anvendelse af den leksikografiske tilgang kan anmelderen medfordel gøre brug af den leksikografiske fagterminologi. Dette er enmåde, hvorpå anmelderen kan gøre opmærksom på sine leksikografiskekvalifikationer uden at promovere sig selv på utilbørlig vis og samtidiggøre brug af den for videnskaben karakteristiske, og accepterede,terminologi, dvs. kommunikere med fagfolk på deres eget sprog. Dettegiver anmeldelsen en vis autoritet. Nu er det ikke alle anmeldelser, derer skrevet for en læserkreds, der udelukkende består af personer med etindgående kendskab til leksikografien og dens fagtermer. I sådannesituationer bør anmelderen overveje, hvorvidt det vil være på sin pladsat forklare fagtermer til fordel for læserne ved at anvende mere kendteudtryk og betegnelser, fx ved at anføre termen opslagsord somforklarende synonym til termen lemma. Selve formuleringen af8

9anmeldelsen er således til dels afhængig af den konkretekommunikationssituation, som den er forankret i.4.2 Faglig tilgangDen faglige tilgang er relevant, uanset om der er tale om en almensprogligordbog eller en fagordbog. Dette skyldes, at selv almensprogligeordbøger indeholder fagtermer, og ordbøgerne gør også brugaf diatekniske markeringer i større eller mindre omfang. I dennesammenhæng skal det slås fast, at betegnelsen fag dækker over mangeforskelligartede discipliner, både sproglige fag (eksempelvis grammatikog genreanalyse) og de mere erhvervsbetonede fag (eksempelvis jura ogsvejseteknik). Ved anvendelse af den faglige tilgang vil det i de flestetilfælde være nødvendigt at begrænse sig til udvalgte fag, især hvis denanmeldte ordbog er en flerfagsordbog. De fleste anmeldere er ikkeeksperter i samtlige fagområder, der behandles af de traditionellefagordbøger (nogle behandler mere end 100 forskellige fag), men har enfagviden, som er begrænset til et enkelt fag eller et begrænset antal afnærtbeslægtede fag.Dette problem kan der til en vis grad rådes bod på ved i stedet for atlade anmeldelsen skrive af en eneanmelder at benytte sig af etanmelderteam. Det optimale anmelderteam vil således bestå af en ellerflere leksikografer, en eller flere fageksperter og en eller flere fagsprogseksperter,der kan supplere hinanden. Herved bliver det muligt atbeskrive, undersøge, analysere og bedømme flest mulige aspekter. Eteksempel på en anmeldelse skrevet af et (om end lille) anmelderteam erAxelsen/Broen-Christensen (1995). Heri anmeldes en danskengelsk/engelsk-danskmedicinsk ordbog, og den ene anmelder dækkerden leksikografiske og den (fag)sproglige tilgang, mens den andendækker den faglige tilgang. Sidstnævnte betegnes eksplicit i anmeldelsensom faganmelderen. Ofte er det ikke muligt at samle et anmelderteam,og i disse tilfælde kan anmelderen være nødt til at begrænseanmeldelsen emnemæssigt. Hvis man fx kun er leksikografisk ekspert,bør man begrænse sig til leksikografiske aspekter eller finde en fagligtkvalificeret medforfatter, der er fagekspert eller fagsprogsekspert. Nåren anmelder af en dansk-engelsk ordbog fra 1990 undersøgerlemmabestanden for nye EU-termer og roser ordbogen for at havelemmatiseret termen Europarådet må det skyldes manglende fagviden(Lauridsen 1991:124).I denne sammenhæng er det muligt at skelne mellem to generelletyper af anmeldelser. En maksimerende (eller ekstensiv) anmeldelse er

10en, som forsøger at give så fuldstændig en beskrivelse og analyse afordbogen som muligt, mens en minimerende (eller selektiv)anmeldelse er en, der bevidst er begrænset til udvalgte aspekter vedordbogen, eventuelt udvalgte fagområder. I minimerende anmeldelserbør det være en selvfølge, at anmelderen eksplicit gør opmærksom pådenne indskrænkning og især i anmeldelsens bedømmelsesdel eksplicitgør opmærksom på, hvilke temaer og funktioner bedømmelsen angår.Mange ordbogsanmeldelser er i praksis minimerende, og det bør væreop til eneanmelderens eller anmelderteamets kompetence, hvilke emnerog temaer anmeldelsen behandler. Det generelle princip må være, atman ikke påtager sig at anmelde en ordbog, hvis man ikke erleksikografisk, fagligt eller fagsprogligt kvalificeret. Hvis der er ting –leksikografiske, faglige eller sproglige – som anmelderen er i tvivl om,bør han fx lade en kvalificeret kollega se på det eller diskutere medkollegaen, hvilket naturligvis skal gøres etisk og redeligt i forhold tilordbogen, forfatteren og forlaget samt evt. personlige relationer.Når man laver en skelnen mellem minimerende og maksimerendeanmeldelser, er det nødvendigt at have en kvantitativ målestok. Etforslag til en brugbar målestok er at tælle anmeldelseskategorier i deenkelte anmeldelser. En af de mest udførlige fortegnelser overanmeldelseskategorier findes i Bergenholtz (2003), der har undersøgtanmeldelser af ordbøger i LexicoNordica fra 1994–2002. Undersøgelsenhar mundet ud i en liste over 34 anmeldelseskategorier, dvs. emnerog temaer, som er behandlet i de undersøgte ordbogsanmeldelser:1. kommunikationsrelaterede funktioner2. vidensrelaterede funktioner3. ordbogsbrugere4. råd til brugerne5. pris6. layout/web-design7. om ordbogsforfatteren8. sammenligning med andre ordbøger9. ordbogens forhistorie10. henvisning til andre anmeldelser11. om ordbogsanmelderen12. empirisk basis13. omtekst14. lemmaselektion15. lemmaanordning16. tilgang/søgemuligheder17. artikelstruktur18. præskriptiv/deskriptiv19. ækvivalenter20. grammatik21. retskrivning22. udtale23. semantik/encyklopædisk viden24. diasystematiske angivelser

1125. etymologi26. eksempler27. kollokationer28. idiomer29. illustrationer30. synonymi/antonymi31. henvisninger32. ordbogens underholdningsværdi33. positiv samlet bedømmelse34. negativ samlet bedømmelseTabel 1: Anmeldelseskategorier i LexicoNordica 1994–2002 (efterBergenholtz 2003).Kategori 1 og 2 omhandler ordbogens funktion(er), men da det for enkvantitativ målestoks vedkommende ikke er relevant at opretholde enskelnen mellem kommunikationsrelaterede og vidensrelaterede funktioner,vil de blive betragtet som én kategori: funktion(er). Ligeledes erder to kategorier vedrørende en samlet bedømmelse (33 og 34), og dadet ikke er relevant at opretholde en skelnen mellem en positiv og ennegativ samlet bedømmelse, vil de også blive betragtet som én kategori:samlet bedømmelse. Således vil målestokken operere med i alt 32kategorier. Det foreslås tentativt, at en anmeldelse, der behandler 16eller flere forskellige kategorier er en maksimerende anmeldelse, mensen anmeldelse, der behandler mindre end 16 forskellige kategorier erminimerende. Det er med andre ord en ren kvantitativ skelnen, da enanden målestok er vanskelig at håndtere. Det er fx ikke muligt at sige,hvilke kategorier, der er obligatoriske (måske lige bortset fra kategorienfunktion(er), idet alle ordbøger har en eller flere funktioner), da detafhænger af den konkrete ordbog. I en anmeldelse af ensynonymordbog vil man med rette kunne hævde, at kategoriensynonymer er obligatorisk, men det er ikke nødvendigvis tilfældet, atsynonymer er relevante ved anmeldelsen af en anden ordbog. Ligeledeskan kategorien ækvivalenter kun være obligatorisk ved anmeldelse afbi- og polylingvale ordbøger. Den foreslåede skelnen mellemminimerende og maksimerende anmeldelser er en direkte parallel til denskelnen, der blev beskrevet i Nielsen (1989:59–60) om forskellenmellem maksimerende og minimerende ordbøger.Det er givet, at en anmelder ikke er forpligtet til at skrive om nogetbestemt i sin anmeldelse, og at han kan selektere frit mellem de muligeog relevante temaer og kategorier på tværs af ordbogens egenskaber.Dette betyder dog ikke, at man som anmelder kan selektere stort set altfra og kun behandle et enkelt tema eller to i sin anmeldelse. For detførste vil det være meningsløst at tale om en anmeldelse af en ordbog,hvis anmeldelsen er så minimerende, at den kun omfatter fx ordbogens

12behandling af én bestemt ordklasse. For det andet vil en sådan ”anmeldelse”alt andet lige ikke give læseren et indtryk af ordbogen som enhelhed, men kun en enkel facet på ordbogens mikroniveau. Daanmeldermatrixen kan ses som et udtryk for ordbogen i sin helhed, vilen stærkt minimerende og selektiv ”anmeldelse” ikke kunne karakteriseressom en anmeldelse af en ordbog, da den ikke har ordbogen somsin genstand. Med andre ord: Der er en grænse (ganske vist flydende)for, hvor selektiv en anmeldelse kan være for med rimelighed at kunnesiges at opfylde de generelle krav til en anmeldelse og til at haveordbogen som sin genstand.Ser man på de leksikografiske data er spørgsmålet om, og i givetfald i hvilket omfang, disse data harmonerer med ordbogens funktion(er).De leksikografiske data findes ikke kun i de enkelteordbogsartikler, men kan i princippet findes hvor som helst i ordbogenafhængig af dens fordelingsstruktur. De relevante data er dem, derfindes i ordbogens leksikografiske komponenter, dvs. de komponenter,eller byggedele, som indeholder oplysninger, der kan anvendesvedrørende ordbogens brug og funktion, fx brugervejledningen oglemmalisten. Øvrige komponenter er ekstra-leksikografiske, fxreklametekster og takkelister (se Tarp 1998:128–130 og Nielsen1999a:93–94). Nogle af de leksikografiske komponenter er brugsrelaterede,mens andre er funktionsrelaterede, og en beskrivelse, analyseog bedømmelse af de data, som de indeholder bør tage hensyn til dennetvedeling. Udover disse ordbogsinterne betragtninger kan det værerelevant at anlægge ordbogseksterne betragtninger, og sammenligneordbogens leksikografiske data med leksikografiske data i andreordbøger (komparativ leksikografi), og/eller tidligere udgaver af denanmeldte ordbog, jf. temporalmetoden. Andre relevante forhold vedrørendede leksikografiske data er, om definitioner, forklaringer,betydningsforklaringer mv. er korrekte, om de er skrevet således, at deuden besvær kan forstås af ordbogens påtænkte brugergruppe, om der ersket tekstkondensering af dataene, og i givet fald hvilken indflydelsedette har på især forståelsen og klarheden.4.3 (Fag)sproglig tilgangDen (fag)sproglige tilgang er den, der fokuserer på fx lingvistiskekategorier og strukturer og kan appliceres i forhold til alle tre væsentligeegenskaber. Grunden til, at tilgangen betegnes (fag)sproglig er, atjeg ikke skelner mellem på den ene side almensprog og på den andenfagsprog, men betragter dem som én enhed, idet sproget er afhængigt af

13den virkelige verden og ikke kan stå alene. Tilsvarende er mange fag, fxgrammatik, finansiering og jura, karakteriseret ved at have en specielanvendelse af sprogets muligheder, bl.a. ved at anvende særligesproglige midler med en markant større hyppighed end det, man normaltkalder almensproget. Dette er især tilfældet når en personkommunikerer inden for sit eget fagområde med personer fra det sammeområde, men kommer også til udtryk, når eksperter kommunikerer omderes område til ikke-eksperter. Tabel 2 er en ikke-udtømmende liste,som giver et indtryk af, hvad der kan være relevant at undersøge i forbindelsemed den (fag)sproglige tilgang:Grammatiko syntakso morfologio ortografiSynonymer og antonymerKollokationerSprogbrugTabel 2: Den (fag)sproglige tilgang – eksemplerJeg vil ikke her komme nærmere ind på alle de ting, som anmelderenkan undersøge ved hjælp af den (fag)sproglige tilgang, da dette vil førefor vidt, men nøjes med at knytte nogle kommentarer til udvalgtefokusområder.Er anmeldelsens genstand en bilingval oversættelsesordbog, vil detvære oplagt at se på, om ordbogen fra en sproglig vinkel lever op tildenne funktion. En bi- eller polylingval ordbog, der ikke indeholderangivelser om køn til de tyske og franske ækvivalenter er fx ikkevelegnet til at opfylde funktionerne oversættelse eller tekstproduktion(se fx Nielsen 2002:252–256). Hvis ordbogen indeholder angivelser omkøn, og eventuelt morfologi, bør man som bruger og anmelder kunne gåud fra, at angivelserne er præsenteret på en sådan måde, at de er lette atafkode og derved forstå, og at oplysningerne er korrekte. Dette vil væreen analyse af, hvorledes den (fag)sproglige tilgang relaterer sig til deleksikografiske data.Det vil også være passende at undersøge, hvordan sprogbrugenrelaterer sig til ordbogens funktion(er), eksempelvis ved at undersøge,om en oversættelsesordbog benytter en konsekvent oversættelses-

14strategi eller om ordbogens L2 angivelser vilkårligt er kildesprogsorienteredeeller målsprogsorienterede (for en nærmere diskussion afoversættelsesstrategier i bilingvale ordbøger se Nielsen 2000). Afslutningsviskan anmelderen fx vælge at undersøge, om synonymer ogantonymer anvendes på en konsekvent måde til at give brugeren ensystematisk oversigt over et lille fagområde, eksempelvis ved at fortællebrugeren, hvilke relevante lemmata, som er over-, under- ogsideordnede begreber til et konkret lemma.4.4 Leksikografiske informationsomkostningerEn ting, som går på tværs af både ordbogens væsentlige egenskaber ogde tre tilgange er spørgsmålet om de leksikografiske informationsomkostninger.Ved leksikografiske informationsomkostninger forståsgenerelt de problemer eller det besvær, som ordbogsbrugeren menereller oplever er forbundet med at bruge en bestemt ordbog (Nielsen1999a: 111). Det vigtige i forbindelse hermed er forholdet mellem deforventede og faktiske informationsomkostninger og den forventede ogfaktiske informationsværdi, dvs. det brugeren i informationsmæssighenseende får ud af at konsultere ordbogen. Selve opbygningen afordbogen kan være med til at holde informationsomkostningerne nedepå et minimum, da en uhensigtsmæssig eller mangelfuld leksikografiskudførelse kan være med til at øge dem. Den konkrete formulering ogpræsentation af data i de enkelte angivelser påvirkerinformationsomkostningerne, fx kan en stærk tekstkondensering af degrammatiske eller semantiske angivelser være med til at øgeinformationsomkostningerne (se Nielsen 2002b), mens en klar ogkonsekvent søgestruktur med søgezoner i artiklerne kan reducere deleksikografiske informationsomkostninger. Den hensigtsmæssige brugaf funktionsrelaterede henvisninger kan holde informationsomkostningernenede, mens en overdreven brug af ikke-funktionsrelateredehenvisninger, som sender brugeren ud på en ”rundrejse” i ordbogen påmå og få, kan være med til at øge de leksikografiske informationsomkostninger(se Nielsen 1999a:111). Som det fremgår af de ovennævnteeksempler, er de leksikografiske informationsomkostninger afstor betydning for ordbogen set fra et brugersynspunkt.5. Krav til anmeldelsens informationsværdi

Når man påtager sig at anmelde en ordbog, påtager man sig samtidig etansvar over for ordbogens forfatter(e) for at påse, at anmeldelsen ikkeindeholder unfair, irrelevante, personlige eller ubegrundede kritikpunkter(Harvey 1986:54). Herudover har anmelderen en forpligtelseover for læserne af anmeldelsen til ikke at give et forkert ellervildledende billede af den anmeldte ordbog. Dette medfører, atanmeldelsen skal følge det, man kan kalde for god anmelderskik,hvorved forstås, at ordbogsanmeldelsen skal udarbejdes efter demetoder og principper, som kyndige og ansvarsbevidste leksikograferog anmeldere til enhver tid vil arbejde efter.Uanset hvad anmelderen har valgt at fokusere på i sin anmeldelse, erder dog nogle grundlæggende krav, man bør kunne stille til enordbogsanmeldelse. Det overordnede krav til enhver anmeldelse er, atden skal formuleres således, at den giver et retvisende billede af denanmeldte ordbog. For at være så informativ for læseren som muligt erdet vigtigt, at anmeldelsen ikke giver et forkert eller vildledende billedeaf ordbogen. Udtrykket retvisende billede er inspireret af den danskeårsregnskabsterminologi. Ifølge den danske årsregnskabslov skal enårsrapport give et retvisende billede af virksomhedens aktiver ogpassiver, finansielle stilling samt resultat. Det tilsvarende svenskebegreb er rättvisande bild, på finsk betegnes det oikeat ja riittävättiedot, og på islandsk raunsönn mynd. Inden for norsk regnskabsvæsenarbejder man med et lignende overordnet begreb, nemlig godregnskapsskikk, og det danske retvisende billede forklares på norsk somet sant og riktig bilde.En anmeldelse kan kun leve op til det overordnede krav om etretvisende billede, når visse grundlæggende forudsætninger er opfyldt.Den første er forudsætningen om relevans. Oplysningerne, betragtningerne,kommentarerne mv. er relevante, hvis de virkelig har noget atgøre med det, som ordbogen og anmeldelsen skal anvendes til ogdermed kan bruges af anmeldelsens målgruppe. Efter min opfattelse kanman stille spørgsmålstegn ved relevansen af en ”forbrugertest”, når mani en anmeldelse af en ”business dictionary” udgivet i 2000 bl.a. testerordbogens lemmabestand på to tekster fra henholdsvis 1986 og 1988(Bogaards 2002:112). For det første er der sket en endog betydeligudvikling inden for erhvervslivet (fx finans og økonomi, både fagligt ogsprogligt) i de sidste 10–15 år, og testen siger kun, at ordbogen kanbruges på gamle tekster uden relation til nutiden, men siger intet om,hvorvidt ordbogen kan anvendes på kontemporære tekster. For detandet kunne man få den tanke, at netop gamle tekster var det, der skulletil, for at ordbogen kunne ”bestå”.15

16Man bør også kunne gå ud fra, at anmeldelsen opfylder forudsætningenom væsentlighed. En oplysning, betragtning, kommentar, etforhold mv. er væsentlig, hvis udeladelsen heraf vil forstyrre detretvisende billede af den anmeldte ordbog. Det er fx ikke væsentligt atpåpege stavefejl i en ordbog, medmindre der er usædvanligt mange afdem, og de derved reducerer angivelsernes informationsværdi.Forholdet kan også udtrykkes på den måde, at en betragtning,kommentar mv. er væsentlig, hvis den vil påvirke læserens beslutningom at bruge og/eller købe og/eller anbefale den anmeldte ordbog, ellerhvis den vil påvirke anmelderens bedømmelse af en eller flereanmeldelseskategorier subsidiært ordbogen i sin helhed.Forudsætningen om anmeldelsens pålidelighed er også vigtig. Enanmeldelse må ikke indeholde urealistiske, usandsynlige eller usandeforhold, som kan forvrænge læserens indtryk af ordbogen. Når enkonkret anmeldelse indeholder en negativ kritik af en ordbogs selektionaf et bestemt fagord, der slet ikke forekommer i den anmeldte ordbog,er den pågældende anmeldelse ikke pålidelig (Jørgensen 1994).Forudsætningen om pålidelighed indebærer endvidere, at anmeldelsensom udgangspunkt er en videnskabelig tekst og skal behandles afanmelderen som sådan. Det betyder bl.a., at påstande skal væreunderbyggede, så de ikke fremstår som arbitrære værdidomme.For det fjerde må man kunne gå ud fra, at anmeldelsen opfylderforudsætningen om neutralitet. I denne sammenhæng betyderneutralitet ikke, at anmeldelsen ikke må være negativ eller positiv, menderimod at alle væsentlige og relevante punkter skal medtages, uansetom de har en positiv eller negativ indvirkning på bedømmelsen afordbogen. Neutralitetsforudsætningen indebærer endvidere, at anmelderenspersonlige forhold til den anmeldte ordbog, forfatteren ogforlaget ikke må have indvirkning på, om bedømmelsen af enkelteaspekter eller ordbogen i sin helhed er (overdrevent) positiv eller(overdrevent) negativ. Sammenfattende kan man sige, at det bør væreenhver ordbogsanmelders pligt at give en fair, og gerne fyldestgørende,beskrivelse og bedømmelse af den pågældende ordbog.6. AfslutningOrdbogsanmeldelse er ikke en lingvistisk, men en leksikografiskøvelse. Dette betyder ikke, at en ordbogsanmeldelse må undlade atbenytte en (fag)sproglig tilgang, men derimod, at den sproglige tilgangkun er én ud af tre ligeværdige tilgange til ordbogsanmeldelse, herunderanmelderens forkundskaber. Den skitserede ramme for anmeldelse af

17ordbøger giver et billede af, hvad der forstås ved ordbogsanmeldelse,eller ordbogskritik, samtidig med, at anmeldelsen placeres i detleksikografiske univers med ordbogen og leksikografien i centrum.LitteraturAxelsen, Jens/Chr. Broen-Christensen 1995: [Anmeldelse af] MortenPilegaard & Helge Baden: Medicinsk ordbog, dansk-engelsk,engelsk-dansk. København: C. E. G. Gads Forlag 1994. I: Lexico-Nordica 2, 1995, 143–146.Bergenholtz, Henning 2003: Ordbogskritik i LexicoNordica. I: Lexico-Nordica 10, 2003 (i dette tidsskrift).Bergenholtz, Henning/Jens Erik Mogensen 1993: Wörterbuchkritik inDänemark. I: Lexicographica 9, 1993, 8–35.Bergenholtz, Henning/Sven Tarp/Herbert Ernst Wiegand 1999: Datenditributionsstrukturen.Makro- und Mikrostrukturen in neuerenFachwörterbüchern. I: L. Hoffmann et al. (eds.): Fachsprachen. Eininternationales Handbuch zur Fachsprachenforschung undTerminologiewissenschaft. Teilband 2. Berlin/New York: deGruyter. 1762–1832.Bogaards, Paul 2002: [Anmeldelse af] DAF: An Innovative Learners’Dictionary of Business French. I: International Journal of Lexicography,15.1,2002, 105–116.Görlach, Manfred 2002: A Re-view of Reviews. Heidelberg: UniversitätsverlagC. Winter.Hartmann, R. R. K. 2001: Teaching and Researching Lexicography.Harlow [etc.]: Pearson.Hartmann, R. R. K./Gregory James 2001: Dictionary of Lexicography.London/New York: Routledge.Harvey, Joan M. 1986: Social Sciences. I: A. J. Walford (ed.): Reviewsand Reviewing: A Guide. London: Mansel Publishing, 53–89.Jackson, Howard 2002: Lexicography. An Introduction. London/NewYork: Routledge.Jørgensen, John Chr. 1997: Lille håndbog i nudansk anmelderi. I:Hermes 19–1997, 133–146.Jørgensen, Susanne 1994: [Anmeldelse af] Juridisk Basisordbog. I:Sprog & Erhverv 2, 1994, 18.Lando, Ole 1986: Kort indføring i komparativ ret. København: JuristogØkonomforbundets Forlag.

Lauridsen, Karen M. 1991: [Anmeldelse af] Herman Vinterberg og C.A. Bodelsen: Dansk-engelsk Ordbog 3. udgave. Redaktion: ViggoHjørnager Pedersen. Gyldendal, 1990. I: Hermes 7, 1991, 123–129.LDOCE = Longman Dictionary of Contemporary English. London:Longman 2001.Mikkelsen, Hans Kristian 1996: Leksikografiske kvalitetsindikatorer.Selvforståelse som udgangspunkt for evaluering. I: LexicoNordica3, 1996, 153–193.Nielsen, Sandro 1989: Kritisk oversigt over engelske og danskejuridiske ordbøger. I: Hermes 3, 1989, 55–75.Nielsen, Sandro 1994: The Bilingual LSP Dictionary. Principles andPractice for Legal Language. Tübingen: Gunter Narr Verlag (Forumfür Fachsprachen-Forschung, Band 24)Nielsen, Sandro 1997: [Anmeldelse af] Helle Pals Frandsen: Juridiskordbog dansk-engelsk. I: Hermes 18, 1997, 208–216.Nielsen, Sandro 1998: [Anmeldelse af] Henning Bergenholtz, IlseCantell, Ruth Vatvedt Fjeld, Dag Gundersen, Jón Hilmar Jónsson &Bo Svensén: Nordisk leksikografisk ordbok. I: Hermes 20, 1998,235–242.Nielsen, Sandro 1999a: Mediostructures in Bilingual LSP Dictionaries.I: Lexicographica. International Annual for Lexicography 15, 1999,90–113.Nielsen, Sandro 1999b: [Anmeldelse af] R. R. K. Hartmann andGregory James: Dictionary of Lexicography. London/New York:Routledge 1998. I: Lexicographica. International Annual forLexicography 15, 1999, 296–302.Nielsen, Sandro 2000a: Translation Strategies for Culture-SpecificTextual Conventions in Bilingual Dictionaries. I: Lexicographica.International Annual for Lexicography 16, 2000, 152–168.Nielsen, Sandro 2000b: [Anmeldelse af] Alice Lykke Holste, TinnaNielsen, Marina Orlova-Jermark & Viktor Smith: Russisk rets- ogpolitisprog. Grundlæggende begreber og principper. Russisk-danskjuridisk ordbog. I: Hermes 24, 2000, 190–196.Nielsen, Sandro 2002a: Overvejelser angående det leksikografiskegrundlag for en elektronisk bilingval regnskabsordbog. I:LexicoNordica 9, 2002, pp. 173–194.Nielsen, Sandro 2002b: Textual Condensation in the Articles of deGruyter Wörterbuch Deutsch als Fremdsprache. I: H. E. Wiegand(ed.): Perspektiven der pädagogischen Lexikographie desDeutschen II. Untersuchungen anhand des de Gruyter WörterbuchsDeutsch als Fremdsprache. Tübingen: Max Niemeyer Verlag, 597–608.18

Nielsen, Sandro 2002c: [Anmeldelse af] Business Leksikon. I: Hermes29, 2002, 247–260.Nielsen, Sandro 2003: Towards a General Theory of Bilingual LegalLexicography [i trykken]Ripfel, Martha 1989: Wörterbuchkritik. Ein empirische Analyse vonWörterbuchrezensionen. Tübingen: Max Niemeyer Verlag.Rossenbeck, Klaus 1993: Wörterbuchkritik in Schweden nach 1945:Die zweisprachigen Wörterbücher. I: Lexicographica. InternationalAnnual for Lexicography 9, 1993, 88–107.Steiner, Roger J. 1979: Guidelines for Reviewers of BilingualDictionaries. I: Dictionaries: Journal of the Dictonary Society ofNorth America 1, 1979, 166–181.Tarp, Sven 1998: Leksikografien på egne ben. Fordelingsstruktur ogbyggedele i et brugerorienteret perspektiv. I: Hermes 21, 1998, 121–137.Tarp, Sven 2002: Kritiske bemærkninger til den officielle danskeretskrivningsordbog. I: LexicoNordica 9-2002, 195–208.Thomson, G. A. 1974: How to Review a Book. Saskatoon: University ofSaskatchewan Library [Amended for the University of WinnipegLibrary 1987]Wiegand, Herbert Ernst 1993: Wörterbuchkritik. Zur Einführung. I:Lexicographica 9, 1993, 1–7.19

45Øystein EekFinnes det en ordbokkritikk for redaksjonssjefer?Is there a dictionary criticism for publishers, a dictionary criticism that can be of asmuch he lp a s pos sible t o publ ishers? A s r esponsible publ ishers, we are forced tomake a r ealistic vi ew on w hat c an be done w ith our r ecently publ ished pr ojects,when we ar e conf ronted by t he cr itics’ analysis of ling uistic a nd lexicographicalweaknesses. A cademic di ctionary c riticism t ends, of c ourse, t o f ocus onlexicographic and linguistic problems. A lot of useful (and free) advice is given tothe authors and editors. However, t he c riticism w ould be e ven m ore r elevant t opublishers if the critics more often explicitly take into account the general economicconditions f or di ctionary publ ishing i n small markets and for t ime t he t eam ar eallowed t o s pend on a pr oject. I hope t hat c ompetent linguists and lexicographerswill make some e fforts t o a nalyse a nd di scuss di ctionaries i n ne wspapers a ndmagazines, as a means to enlarge the focus on dictionaries in our society.1. LexicoNordica og det kommersielle perspektivJeg våger meg ut på dypt vann i de tte innlegget, som er tenkt som etappendiks til Tor Guttus historiske utredning om ordbokkritikk i norskeaviser gjennom tidene. Ikke er jeg leksikograf – ei heller lingvist – ogjeg har ikke drevet dype og br ede unde rsøkelser i lingvistisk ogleksikografisk litteratur. Jeg har bare le st igj ennom e n de l or dbokanmeldelseri LexicoNordica, j eg ha r væ rt til ste de på noe n leksikografikonferanser,og – og det er det som gir meg mot til å ta ordet – jeghar vært med på å utgi oppslagsbøker i ca. 25 år.Og hvis de t ha dde e ksistert e n rikholdig ordbokkritikk for redaksjonssjefer,så ville jeg helt sikkert ha hørt om den. Når jeg – og minekolleger – har hatt så lite søkelys på ordbokkritikk i alle de årene jeghar arbeidet med oppslagsverk, er det et signal om at det finnes lite avordbokkritikk som oppfattes som viktig for oss.Det be tyr ikke a t or dbokkritikken i LexicoNordica ikke f ungerergodt ut f ra sine inte nsjoner, som i hove dsak må være å gi ordbokforfattereog -redaktører tips om mulige innholdsmessige forbedringer.Men det jeg savner i de fleste av anmeldelsene jeg har lest, er et merkommersielt perspektiv.I min tid som redaksjonssjef i C appelen (1993–96) og K unnskapsforlaget( 1996–) e r de t blitt gj ennomført e n rekke større og mindreordbokprosjekter. Kunnskapsforlagets e ngelskprosjekt ( 1998–2001)LexicoNordica 10 – 2003

2beskjeftiget c a. 60 m edarbeidere, og innta r sannsynligvis en klarannenplass i a rbeidsmengde blant nyere norske ordbokprosjekter (etterNorsk Ordbok). Foruten helt nye titler har vi i de tte tidsrom i be ggeforlag gjennomført en rekke revisjoner av eksisterende ordbøker, og iKunnskapsforlaget ha r vi også utgitt e lektroniske ordbøker og språkverktøy.Det har pågått et intenst arbeid for å bedre lesbarheten iartiklene ved å eliminere forkortelser og bedre typografien. Vi har ogsåhøynet kodingsnivået i våre ordbokmanus. Alle innholdselementer skalvære merket med en leksikografisk kode, og a rtiklene skal ha en mestmulig konse kvent str uktur. R edaktørenes hve rdag ha r faktisk i storutstrekning dreid seg om leksikografisk tagging. Den økte innsatsen forinnholdsmerking og str uktur e r på virket a v de n vitenskapeligeleksikografi og har som te knisk f orutsetning utviklinge n a v bedrededataverktøy.Vi ha r i f orlaget ga nske sikke rt ove rsett nyttige innspill fra denvitenskapelige or dbokkritikk som ha r væ rt publise rt, bl. a. i Lexico-Nordica, og jeg kan sikkert lastes for ikke å ha utnyttet anmeldelsenebedre som tiltak f or kom petanseoppbygging og kva litetsheving i f orbindelsem ed vå re or dbokprosjekter. D et ha r væ rt svæ rt lite a v kom -munikasjon mellom ordbokkritikerne og dem som lager ordbøkene. Nåren ordbok nylig er utgitt, er vi naturlig nok aller mest opptatt av hvilkeformuleringer fra e ventuelle a nmeldelser som ka n utny ttes imarkedsføringen!Seriøs or dbokkritikk i LexicoNordica forholder se g stor t se tt ikkeeksplisitt til de økonomiske og tidsm essige r ammevilkår som ordbokforlageneopererer innenfor. Jeg har funnet en rekke meget nyttige oglesverdige anmeldelser av både norske og andre nordiske ordbøker i deårganger jeg har tilgjengelig. Men artiklene fremstår – sikkert noeforenklet sa gt – som en slags konsule ntuttalelser som ka n kom meforfattere og forlag til nytte i forbindelse med neste utgave – hvis det dablir noen neste utgave! Anmelderne holder den ideelle fordring frem ogden metodiske fane høyt, m en de t ka n le tt bli slik a t f orlagetskalkulatører trekker på skuldrene og sier: ”Ja, ja, slik kunne det ha blitthvis vi hadde hatt en kvart million til, men det hadde vi altså ikke!” Ogdermed blir kritikken faglig relevant, men kommersielt irrelevant. (Detskulle for øvrig være interessant å undersøke om anmeldere som selv erordbokforfattere, e r m er ve lvillige i f orhold til forlagenes og de resforfatteres leksikografiske pr aksis, e nn de som ikke se lv sa marbeidermed kommersielle forlag.)2. Andre fagtidsskrifter

3Dessverre ha r j eg ikke tilga ng til ordbokanmeldelser i fagtidsskriftersom utgis av og retter seg mot miljøene rundt de enkelte språk. Vi har iforlaget ikke samlet inn slike anmeldelser systematisk, men iblant får videm tilsendt. Det kan de rfor hende at r elevant or dbokkritikk a ldrikommer forlaget i hende. At forfatterne får tak i dem, er mer sannsynlig,men ettersom flere av våre f orfattere ikke tilhør er uni versitets- oghøyskolemiljøet, e r sj ansen a bsolutt til ste de f or a t vi går glipp avnyttige innspill. Det er meget få eksempler på at forfattere har kommettil forlaget med ordbokanmeldelser fra sine fagmiljøer.Et eksempel på at en artikkel i et fagtidsskrift faktisk har bidratt til åutløse e n or dbokrevisjon, e r pr ofessor E gil K raggeruds artikkel iKlassisk Forum (nr. 1, 1993) om be hovet f or e n utvide t og oppda tertlatinsk-norsk ordbok. Undertegnede le ste denne a rtikkelen, og f ikkfaktisk sparket i ga ng revisjonen av Johanssen – Nygaard – Schreiners”Rektorordbok”, med Kraggerud selv som hovedredaktør, og resultatetble 4. utgave (1998). Dette var ordbokkritikk for redaksjonssjefer!3. Konkurrenten som anmelderEt f erskt e ksempel på or dbokkritikk i e n publika sjon som har stortopplag, og som nå r mange viktige br ukere, e r Willy Kirkebys a nmeldelseav Kunnskapsforlagets ny e store e ngelskordbok i Utdanning,medlemsorganet for U tdanningsforbundet, N orges stør ste lærerorganisasjon.Kirkeby er en meget erfaren engelskpedagog, men han var ogsåforfatter av de engelskordbøker vår nye ordbok erstattet i Kunnskapsforlagetsportefølje, og e tter a t sa marbeidet m ellom ha m og K unnskapsforlagetstrandet, har han na turlig nok e tablert se g som vå rkonkurrent. Av alle mulige anmeldere ble nettopp han valgt til å skriveom det verk som har avløst hans eget! Noen vil kanskje mene at han erden a ller mest kompetente av pote nsielle kr itikere, m en er ha n ikketydelig inha bil? K irkebys generelle hove danliggende m å j o væ re åargumentere – direkte eller implisitt – for at hans e gne ordbøker erbedre e nn konkur rentenes! N oen vil sikke rt på språkvitenskapelig ogleksikografisk grunnlag f oreta e n sa mmenligning a v vå r ny e e ngelskordbokog Kirkebys, og publisere resultatet, men for forlaget selv kanden faglig-leksikografiske diskusjon ikke isoleres fra den kommersiellevirkelighet, og da er det vanskelig å gå inn i en faglig diskusjon med entidligere forfatter som er blitt e n konkur rent. F or selv om vi be stemtmener at de nye engelskordbøkene er bedre enn de gamle, ville det være

4lite troverdig å gå til felts mot struktur og innhold i de bøkene vi inntilnylig hadde utgitt og varmt anbefalt!4. Nasjonal kunnskapsbase og Store norske leksikonI Kunnskapsforlaget har vi vennet oss til å åpne aviser som Dagbladetog Dagens Næringsliv med skrekkbladet forventning: Står det noe omoss i da g? V i ve t a t kr itisk j ournalistikk kan ha store konsekvenser.Pressen fulgte prosessen omkring Nasjonal kunnskapsbase 2000–2002med argusøyne og holdt le serne oppdatert nærmest daglig. Men etter atden pr ivate institusj onen F ritt O rd vå ren 2002 ha dde be vilget 10millioner kr oner til e n ny utga ve a v Store norske leksikon, ble de tnesten he lt stille . M eget f å ha r ( så la ngt vi ha r kunnet registrere)engasjert seg i spør smålet om hvordan de 10 millionene best kanbenyttes.5. Norsk riksmålsordbokEt te ma som ha r ve rsert i A ftenpostens de battspalter i se nere tid, erstatens bidrag til f inansieringen a v N orsk R iksmålsordbok, og N orskspråkråds rolle i den forbindelse, men saken har, så vidt jeg har kunnetse, utløst kun én redaksjonell artikkel. Revisjonen av Norsk Riksmålsordbokburde være av interesse for mange, ettersom dette er den størsteordboken som er knyttet til den skriftspråktradisjonen de fleste i Norge ipraksis ide ntifiserer se g m ed. O rdbokkritikk f or r edaksjonssjefer iforbindelse med dette prosjektet kunne for eksempel være: Hvis NorskRiksmålsordbok dispone rte 5 m ill. – 10 m ill. – 20 m ill. – 30 m ill.kroner til revisjonsarbeidet, hvordan burde disse midlene brukes?6. Ordboksrevisjoner – redaksjonelle prioriteringerGodt salg av en mellomstor (blå) ordbok i Kunnskapsforlaget ligger pårundt 3000 –4000 e ksemplarer i å ret. M ed e n utsa lgspris på ca. 400kroner gir dette forlaget en årlig nettoomsetning på ca. 240 kroner pr.eksemplar, og totalt mellom 3/4 og 1 mill. kroner hvert år. Dette skaldekke forfatterhonorar, redaksjonelt manusarbeid, databehandling,

5layout, om slagsdesign, m angfoldiggjøring, la ger og distr ibusjon, m arkedsføringog selgerprovisjon, foruten være med på å dekke forlagetsfelleskostnader, f or e ksempel m in lønn, m itt kontor , m in te lefon- ogdatamaskinbruk, og helst gi et tilfredsstillende overskudd som skal væremed på å sikr e a t f orlaget ove rlever. O g vi ha r f aktisk ikke så sværtmange ordbøker som selger 3000–4000 eksemplarer hvert år.Når vi ska l sette i ga ng revisjon av en ordbok, også en som selgerbra, må vi telle kronene og bare gjøre det høyst nødvendige. Ofte vilprioriteringen være slik:1) Oppdatere2) Rette feil på grunnlag av mottatte innspill. Det forekommer en delordbokkritikk pr. brev til f orlaget, og disse brevene studeres alltidmed interesse.3) Forbedre/modernisere m ikrostrukturen f or å gj øre a rtiklene meroversiktlige og lettleste4) Bearbeide datanivået: tagging, konsekvens i mikrostruktur5) Tilstrebe innholdskonsekvens på kryss og tvers6) Gjennomføre de lprosjekter kny ttet til f or eksempel forbedring avfaglige vokabular: dataspråk, idrettsterminologi osv.”Konsulentuttalelsene” i LexicoNordica kan gi meget nyttige impulsertil dette a rbeidet, men ka lkylene se tter kla re be grensninger f or hva vikan få til. Vel så viktig f or oss ha r det vært å skjele til hva eventuellekonkurrenter ha r gj ort i m ellomtiden, og så pr øve å gjøre det endabedre. F or de title r og se rier de r de t er konkurranse, blir ordbokutviklingenmer avhengig av hva konkur rentene gj ør, e nn hva a n-melderne er opptatt av.Altså, ordbokkritikere: Gitt at jeg har 150.000 kroner til revisjon avdenne ordboken, hvordan burde jeg utnytte disse midlene? Å anlegge etslikt perspektiv i de n akademiske ordbokkritikken burde kunne utløsemange interessante artikler og morsomme debatter!7. To kritiske anmeldelserHenning B ergenholtz ha r gj ort m eg oppm erksom på et par ordbokanmeldelsera v sin kolle ga S ven T arp ved Handelshøjskolen i Århus.Tarp er selv ordbokforfatter. En av hans anmeldelser er trykt i Hermesnr. 26, 2001, under titte len ” Den kom mersielle le ksikografis sy nder”.Dette er utfordrende ord for en redaksjonssjef, og skjerper nysgjerrigheten.Tarp skr iver om siste utga ve a v G yldendals Spansk-Dansk

6Ordbog i den røde serien. Han har sterke innvendinger mot forlagets ogforfatterens arbeid, og selv om han ikke sie r de t dir ekte, ka n m anfornemme at han egentlig mener a t Gyldendal bur de tr ekke pr oduktettilbake og utgi e n he lt ny or dbok, m ed e n kla rere målsetting og mergjennomtenkt metodikk. Dette kunne Gyldendal sikkert ha gjort dersomde hadde vært i stand til å inve stere noe n m illioner kr oner på de nnemåten. Men enhver som forsøker å regne ut hva dette ville forutsette avsalgsinntekter for å gi lønnsomhet, vil innse at prosjektet er vanskelig ågjennomføre av økonomiske årsaker, uten store eksterne bidrag.Sven Tarp skriver videre:Gyldendals R øde O rdbøger e r på f lere m åder e t opblæst foretagende.Man lever på en lang tradition og en tilsyneladende sikker salgssucces,ikke m inst e fter f usionen m ed M unksgaard. M en br ugeren – moderneordbøgers alfa og omega – bekymrer man sig tilsyneladende ikke om.(Forlaget presiserer nemlig ikke hva ordboken kan brukes til.)I gamle dage, da den teoretiske leksikografi endnu var i sin vorden, vardenne t ypologi [monolingvale vs. bilingvale ordbøker] acceptabel, dader stort set ikke fandtes andre inddelingskriterier. Men i dag er den utilstrækkeligog lug ter la ngt væ k af et mangelfuldt og gammeldagsforlagsarbejde.Ja, dette var noe å bite i f or en redaksjonssjef, både hos G yldendal ogellers i forlagsverdenen! Men j eg skulle ønske a t T arps f orlags- ogbransjekritikk ha dde gå tt e nda dy pere, og a t ha n ty deligere ha ddetrukket inn økonomiske betraktninger.Det er ikke enkelt å få økonomisk støtte til ordbokprosjekter i Norge– og sikkert heller ikke i andre land – men det finnes noen eksempler påat viktige or dbokmanus e r blitt til ve d e kstern finansiering. E tteksempel er Kinesisk-norsk ordbok, som Kunnskapsforlaget og Cultureand Art Publishing House i B eijing utga v i 1997. Je g ha r le st é nanmeldelse, f ra D anmark, tr ykt i Acta Orientalia og skr evet a v L eifLitterup. Anmelderen hadde tydeligvis ønsket seg en helt annen ordbok.Jeg sendte anmeldelsen til en av bokens forfattere, Rune Svarverud, oghan skriver i et e-postsvar til meg bl.a.:Jeg er enig i at vi med fordel kunne ha i nkludert noe a v de t nye or d-forrådet som man vanskelig finner i ordbøker, men dette ville ha krevden m asse s pråklig unde rsøkelsesarbeid, s om ville forsinket prosjektetmed mange flere år. […] eks empelsetninger vi lle økt kva litetenvesentlig, det har vi jo alle ment hele tiden. Men nok en gang – et bevisstvalg for i det hele tatt å kunne få ut en ordbok.

7Når redaksjonssjefen leser de tte, slå r ha n se g til r o, og e r e nig m edforfatteren!8. To prisverdige initiativDet mest ambisiøse og r essurskrevende ordbokprosjekt i Norge, NorskOrdbok. Ordbok over det norske folkemålet og det nynorske skriftmålet,får langt mer støtte e nn a lle a ndre or dbokprosjekter til sa mmen.Prosjektet by gger på spe sielle spr åkhistoriske og -politiskeforutsetninger som nok var mer aktuelle den gang prosjektet ble startet,enn de er i da g. Dagens Næringslivs kjente analyse og pr esentasjon avNorsk Ordbok for noen år siden (Dagens Næringsliv 7. april 2000) varordbokkritikk ikke ba re f or r edaksjonssjefer og universitetsrektorer,men også f or sta tsråder, og bidr og sikke rt til å fremskynde enevaluering og omorganisering av prosjektet.Lignende ambisjoner hadde Dag og Tid med en artikkelserie høsten2002, der det ble stilt viktige spørsmål om ordboklitteraturens stilling idet nor ske spr åksamfunnet: H va tr enger vi e gentlig a v or dbøker?Hvorfor forsvinner en del gode ordbøker fra markedet? Hva må til for åsnu utviklingen? Avisen er kritisk til en del av forlagenes prioriteringer,og ta r opp de økonom iske r ealiteter ba re i generelle vendinger. Menavisens anliggende var viktig. Jeg håper slike artikler kan ha en positiveffekt og på lengre sikt ka nskje bidra til a t det bli økonomisk mindrerisikabelt å utgi kvalitetsordbøker.9. Tilskudd er nødvendigÅ gjennomføre metodisk tilfredsstillende, ny e or dbokprosjekter påoverkommelig tid i f remtiden, og be tale m edarbeiderne lønn e llerhonorar som gir en normal timebetaling for arbeidet, vil kreve eksternstøtte på he lt a ndre nivå er e nn man ha r væ rt va nt til. Miljøet rundtordbøkene er nødt til å øke bevisstheten om dette i of fentligheten. Deteneste felt der man i N orge kan gjennomføre større prosjekter som girlønnsomhet uten betydelig ekstern støtte , e r tr olig a llmennordbøkermellom norsk og engelsk. Men også her tar det mange år før man går ipluss.Litteratur

Kirkeby, Willy Arvid 2002. Kunnskapsforlaget: Engelsk stor ordbok. I:Utdanning no. 11, 47–48.Kraggerud, E gil 1993. T renger vi e n ny la tinsk or dbok? I : KlassiskForum no. 1, 69–72.Litterup, L eif 2001. K inesisk-norsk or dbok. I : Acta orientalia no. 62,306–308.Tarp, S ven 2001. D en kom mersielle le ksikografis sy nder. I : Hermesno. 26, 151–163.8

53Tor GuttuOrdboksomtale i Norge, især avisomtaleThe article deals with the reviewing of lexicographic works in Norway, especially innewspapers. It states t he f acts t hat di ctionaries s ell poor ly and that ne wspaperreviews ar e g enerally r are. Then it points t o c ertain f eatures i n t he r eviews of t hemost important dictionaries and some other works from 1850 unt il today – featureswhich to some ex tent can be s een as cons equences of t he N orwegian languagesituation. Finally, it is mentioned what can be done to direct attention to dictionariesand getting them more used in schools.InnledningArtikkelen søke r å gi e n ba kgrunn f or da gens situasjon: en histor iskoversikt ove r tr ekk ve d a nmelderiet e ller ove r f raværet a v e t slikt iforbindelse m ed viktige enspråklige ordbøker, he runder la ndsmålsordbøkerm ed da nsk-norsk forklaring. Til slutt kom mer noen kon -kluderende punkter og noen forslag.La oss aller først gjøre noe man sjelden gjør: sammenligne oss medland det ikke er naturlig å sammenligne seg med, nemlig med Tyskland,England, USA og F rankrike. V i he nter opplysninger i Wiegand e t a l.(1989:19–44), stort sett fra 1980-årene:I alle disse landene har ordboken – dictionaryen – rang som autoritetog sita tkilde. I E ngland sie s bå de autoritet og utbredelse å ligge te ttoppunder Bibelens, og or dboken synes å ha status som en slags bibelfor de n pr ofane se ktor. E n unde rsøkelse i 1970-årene a v utbr edelsenviste at 90 % a v e ngelskmennene ha dde e n or dbok hj emme, om trentlike mange som hadde fjernsyn, mens bare 70 % hadde en kokebok.I alle landene anmeldes or dbøker r egelmessig i m assemediene, ogde omtales og henvises til både som autoriteter og i annen sammenheng,kanskje hyppigst i F rankrike. A nmeldelsene i E ngland skr ivesoverveiende av akademikere og folk av faget, mens det i USA oftere erjournalister og spaltister som fører ordet. Her er det da også en størreinteresse enn i England for rariteter i videste forstand: nye ord, sjeldneord, ta buord, sla ng og dia lekt. S pråkspalter e r populæ re i USA, ogordbøkene e r e n viktig kilde – direkte eller indir ekte. F rankrike e rlandet hvor nivået synes å ligge høyest, landet hvor metaleksikografiskeemner diskuteres ikke bare i faglige, men også i vidtfavnende almenepublikasjoner som aviser og ukemagasiner.LexicoNordica 10 – 2003

2Når de t gj elder om setning, sy nes F rankrike å være ordbokslandetpar e xcellence. K jempeverkene f ra L arousse på 10 og 15 bind selgesårlig i 10 –15.000 eksemplarer, og sa mme f orlags Dictionnaire dufrançais au collège går i 100.000. Av Petit Larousse illustré selges deteventyrlige 800.000 bare innenfor landets grenser, hvorav en fjerdedelpå supermarkeder. – Hvis vi til disse 800.000 legger 250.000 av PetitRobert, noen tituse ner av andre ordbøker og se r bor t f ra lom meordbøkene,kommer vi frem til et årlig salg på godt over en million bøker.Hadde salget av tilsvarende ordbøker i N orge vært like stort pr. 1000innbyggere, ville vi ha tt e n sa mlet om setning a v e ttbinds de finisjonsordbøkerpå over 80.000 eksemplarer pr. år. Det får vi naturligvisaldri; vi ville være fornøyd med tiendeparten. Men det er vel her manmå begynne. Salget må opp, og a nmeldelser og omtaler må om muligbidra til det.1800-talletIvar Aasens Ordbog over det norske Folkesprog (1850) innleder rekkenav norske ordbøker av det slag vi her befatter oss m ed. At den er denførste, kan delvis forklare den labre interessen for boken i ” mediene”;den slags bøker var lite kjent, tross Molbechs ordbok (1833), som nokgjorde tjenesten for mange i Norge også. På den annen side var Aasensordbok e t grunnleggende verk, den va r im øtesett a v f agfolk som e noppfølger av grammatikken av 1848, og de n utkom unde r e nnasjonalromantisk be geistringsbølge. V enås ( 1996: 120ff.) o mtaler énavisanmeldelse, nemlig en anonym i Christiania-Posten 16.11.1850, ogden peker da innledningsvis nettopp på a t side n ” det dog vilde væ realtfor galt, om et af vor Literaturs Hovedværker ej med et Ord skuldeomtales i Dagbladene, har Anmelderen tr oet a t bur de gj øre S it tilBogens U dbredelse”. – På ny året kom så P .A. M unchs ve lkjenteanmeldelse i f jerde he fte a v N orsk T idsskrift for Videnskab ogLitteratur for 1850 (gjenopptrykt i Munch II:433 ff.).Begge er kyndige og meget rosende, og om taler ordboken først ogfremst som e t e pokegjørende na sjonalverk. M unch be rømmer A asensflid, nøy aktighet og e vne til å f inne rammende definisjoner, men gårellers ikke inn på det leksikografiske. Derimot bruker han en stor del avplassen til å a rgumentere f or sitt eget sy n på normgrunnlaget f or ethjemlig norsk skriftspråk, et syn som var prinsipielt forskjellig fraAasens. – Den anonyme anmelderen slutter seg derimot fullt og helt tilAasens synsmåter og til de løsninge r ha n har valgt. H an kommer

3dessuten med inte ressante be traktninger om de t vi i vå re da ger ka llermålformene og den mulige utvikling av dem.Forholdene i C hristiania i 1850 va r ikke stør re e nn a t A asen ka n(eller må) ha visst hvem den anonyme var, men vi ha r ikke bevis fordet, enn si for at anmeldelsen ble skrevet etter påtrykk fra Aasen ellerendog av ham selv. Det ville være grovt å mistenke den saktmodige Ivarfor noe slikt, m en ha dde or dboksforfatteren hett f. eks. BjørnstjerneBjørnson, ville en slik ”egenanmeldelse” ikke ha vært noen umulighet;man markedsførte av og til seg og sitt på den måten.Dette tidsbildet fra 1850–51 viser trekk som har gått igjen senere nårdet gjelder omtale m.m. av de større ordbøkene:1. Anmelderen er oftest en fagperson.2. A nmelderen ka n ve l så mye væ re ute e tter å markere e nighet e lleruenighet med forfatteren som å gi e n a nalyserende og m est m uligobjektiv omtale.3. Synspunkter knyttet til de t nasjonale (eller mer spesielt til forholdetmellom målformene eller mellom normene) spiller en rolle.4. Miljøet er lite, og få føler seg kallet til å skrive. For det store flertallav avislesere er det neppe noe savn at en ordboksomtale uteblir.Antagelig ble A asens or dbok m er om talt og kjent i vitenskapeligekretser i utlandet enn i den norske almenheten. På den annen side gjordeboken sin gjerning i litte rære kr etser he r hj emme, ikke m inst ta kketvære Aasen selv med bl.a. Prøver af Landsmaalet i Norge 1853, og daden om arbeidede utga ven kom ( Norsk Ordbog 1873), va r la ndsmåletblitt en realitet og fikk med ordboken og med grammatikken (1864) sittnormative grunnlag.Men da var også striden om dette grunnlaget allerede begynt, ellerden ”hadde lege meir eller mindre som ei bombe i lasta gjennom langetider” (Venås 1996:381). D et f ørste he ftet a v Norsk Ordbog kom i1871, og ble kort tid etter anmeldt i bla det Andvake, sannsynligvis avSteinar Schjøtt, som senere ble e n f remstående le ksikograf m .m. Anmeldelsenva r i de t stor e og he le e t a ngrep på Aasens helhetssyn oghans posisjon i måldebatten, men naturligvis med obligatoriske godordog med oppfordring til folk om å kjøpe verket; den var ”eit innlegg forpluralisme i målstrevet” (Walton 1996:552) . Dermed ka n vi note re e tpunkt

45. Anmeldelsen er hovedsakelig en frukt av meninger og/eller følelser imålstriden.Aasen registrerte omhyggelig det som ble skrevet om ham, både når detgjaldt or dbøker og a ndre utgive lser, m en ha n ha dde ikke for vane åuttale seg skr iftlig om sa kene. I de tte tilf ellet tok ha n im idlertid tilgjenmæle, skrev et polemisk brev til A ndvake, hvor Schjøtt var en avredaktørene, og sa opp abonnementet på bladet (som forresten gikk innetter én årgang). – Vi kan registrere et punkt6. Redaktøren ( ellerandre)tar til gjenmæle mot anmeldelser av type 5.De to øvr ige a nmeldelsene m an kj enner av 1873-ordboken, stod idagsaviser (Bergens Tidende og Dagbladet). De e r la nge og til de lspanegyriske, og den i Dagbladet er helt usedvanlig lang og skal huskesvesentlig av den grunn. Det er første og eneste gang i norgeshistorien aten ordboksanmeldelse figurerer på (og til de ls dominerer) førstesiden ien hovedstadsavis i he le fem da ger (21.–24.2. og 26.2. 1874). Nå varDagbladet i de første årene etter grunnleggelsen i 1869 ingen stormakt ipresseverdenen, og de t var selvfølgelig H.E. Berner (redaktør 1869–79og landsmålssympatisør fra 1866) som gj orde e n slik pr esentasjonmulig, men Dagbladet var dog en dagsavis i hovedstaden.Vi skal merke oss det anmelderen skriver innledningsvis: ”I det . . .forløbne Halve Aar, hvori Bogen fuldendt har foreligget Almenheden,have vi forgjæves imødeseet en Bedømmelse af Verket i HovedstadensPresse.” – På vitenskapelig hold i N orge va r de t visstnok inge n somgrep til pennen. Walton (1996:555) konklude rer med ” at A asen la ngtfrå fekk dei meldingane han fortente. Dette kom av den generelt manglandeinte ressa f or m ålsaka i de n borgarlege offentlegheita og reintsærskilt mellom vitskapsmenn”.Men spr åkspørsmål opptok f olk i stige nde gr ad, og stør re nyheterkunne vekke interesse hos anmeldere. Det kom e n slik ny het i 1881,nemlig Knud Knudsens Unorsk og norsk eller fremmedords avløsning.Det er en kombinasjon av fremmedordbok og f ornorskningsordbok oginntil denne dag den største og merkverdigste av begge deler. Knudsensstrev i boke n går ut på å fornorske alt som ikke er norsk og nordisk –det kan iallfall oppfattes slik – og når han selv laget en god mengde ordved side n a v de m ha n he ntet og be arbeidet f ra A asens or dbok og f rasvensk, og dessuten ofte var usikker og opererte med spørsmålstegn og

5forbehold, stilte han seg laglig til for vitenskapelige hugg. Boken ble daogså sablet ned av hans hovedmotstander gjennom mange år, professorJohan Storm. Knudsen var imidlertid ikke den som gikk av veien for endyst. Den ble utkjempet i 1881, og den ble heftig, men handlet mest omannet enn leksikografi. – Type 5 og 6.Unorsk og norsk utkom heftevis fra sommeren 1879, og med førstehefte fulgte et fem siders forord som både i innhold og f orm er typiskknudsensk: pe rsonlig, pr atsomt, im pulsivt, sm åpussig og kronglete.Med dette må han i samarbeid med Alb. Cammermeyers forlag ha greidå ve kke inte resse f or or dboken både i da gspressen og i pe riodiskepublikasjoner, f or m ed de n f erdige boke n i 1881 fulgte et fire sidersbilag med titte len: ” Af pr essens udta lelser om K nudsens ” Unorsk ognorsk” hidsættes:”. To av sidene er klebet på innsiden av permene, og toer satt inn som et ekstra forsatsblad. Her gjengis til dels lange utdrag avhele 14 a nmeldelser fra tidsrommet desember 1879 til j anuar 1881. Destår som sita ter ( altså m ed a nførselstegn), m en e r til e n viss gradnormalisert ( f.eks. e r a lle substantiver skrevet m ed lite n f orbokstav).Alle a nmeldelsene e r ka lkert ove r K nudsens f orord f ra 1879 og ernaturligvis udelt positive.Albert C ammermeyer ( 1838–93) va r kj ent som e n foregangsmanninnen norsk bokhandel og forlagsdrift. H an f orla også A asens NorskOrdbog, men han må ha vært spe sielt he ldig m ed K nudsens. V i stå rtydeligvis overfor et tidlig e ksempel på vellykket markedsføring. Forordethar fungert bå de som pr essemelding, r eklame og bila g til sub -skribsjonsinnbydelsen: ”Nu kan hver, som vil, få bogen til de n nævntepris, 4 kr (eller muligens lidt over), hvad enten der kommer kjøbere itusen- eller bare i hundr evis. Men allerede om ganske kort tid vil detkunne være for sent, da alle eksemplar kan være tinget. Og at vente pånyt oplag eller ny og bedre bog af [sic] samme slag i fremtiden fører ejtil noget; ti de t tilf ælde, a t e n f orfatter ikke a lene br uger e n 7 –8000timer av sin tid til at arbejde for almenheden uden vederlag, men endoggiver en 8000 kroner til for at få gjort udbyttet av sit lange stræv letteretilgjængeligt for sine landsmænd, vil ve l ikke så snart gjentage sig.” –La oss de rmed r egne Knudsens Unorsk og norsk som et eksempel påtypene7. Anmelderen får det meste lagt i he ndene av forfatteren og/eller forlaget,og8. Forfatteren engasjerer seg i markedsføringen.

6Det kan også Aasen for så vidt sies å ha gjort allerede i 1850. Ordbokenvar ”udgivet e fter de t kongl. N orske V idenskabs-Selskabs F oranstaltningog paa dets Bekostning”, men det overlot fra sin posisj on iTrondhjem til redaktøren i Christiania å forhandle med bokhandlere omsalg og kommisjon (Ordbog II:XVI–XVIII).Når de t gj elder de m ange om taler a v K nudsens ordbok, er detrimelig å tro at enkelte hører under en type vi kan kalle9. A nmeldelsen sky ldes pe rsonlig konta kt e ller bekjentskap (mellomredaktør/utgiver på de n e ne side og a nmelder/(avis)redaksjon på denannen).Cammermeyer v ar fo rlegger o gså fo r Norsk Ordbog af Hans Ross.Tillæg til ”Norsk Ordbog” af Ivar Aasen, og viste seg likeledes her somen str ateg. H an ha dde i 1889 søkt K irkedepartementet om tr ykningsbidrag,med sterk a nbefaling f ra de ty ngste na vn som va r åoppdrive: I var A asen, S ophus B ugge, E lias B lix ( som hadde værtkirkeminister til 1888), C .R. U nger, M oltke M oe, G ustav og Joha nStorm. I subskr ipsjonsinnbydelsen ble de t ” bl.a. optr ykt en sterktrosende uttalelse fra Sophus Bugge . . . B oken ble str aks omtalt medstor ros i pr essen, og da de n va r f erdig [ i 1895] , va r a lle a nmeldereenige om å rose den som et nasjonalverk.” (NBL, XI:596–97, hvor detnevnes se ks anmeldelser, hvor av f ire e r skr evet a v f remstående filologer:H jalmar F alk, A lf T orp, Joha n S torm og R asmus F lo). Det eroverraskende mange, men de kan forklares som naturlige oppfølgingerav forhåndsarbeidet; de ssuten e r j o or dboken ge fundenes f ressen f oretymologer og a ndre ordforskere. Man kan videre ha ønsket å gi Rossen klar og samstemmig anerkjennelse e tter å ha a ktivisert se g påforskjellig vis i striden om et professorat til ham i 1881, og man kan havillet m arkere or dboken som e n a vrunding a v A asens livsve rk; ha nhadde lenge vært skrøpelig, og døde i september 1896. – Her ser vi, såvidt jeg kan forstå, et eksempel på at10. Anmeldelsen er en del av e t gr undig pla nlagt, la ngsiktig og ve lgjennomført helhetsopplegg.1900-talletVi ne vner ba re kor t S teinar Schjøtts Dansk-norsk ordbog (utkommetheftevis 1907–09) og Norsk ordbok med ordtyding paa norsk-dansk tilskule og literært bruk (utkommet heftevis 1913–14). Begge ble anmeldt

i Syn og Segn i henholdsvis 1909 og 1914 av tidsskriftets redaktør OlavMidttun – den første ble omtalt vesentlig som et viktig norskdomsverk ien tid med hard målstrid og f remgang for landsmålet, mens den andrebare fikk summarisk omtale.De største og viktigste verkene i denne genren senere på 1900-talleter av to slag: på den ene side mangebinds vitenskapelige ordbøker medlang utgivelsestid og på den annen side ettbinds håndordbøker til dagligbruk. Når det gjelder den første typen, kan man selvsagt ikke holde folki ånde med omtaler i tiår etter tiår. Naturlige tidspunkter å anmelde slikebøker på, er når hefte 1 f oreligger, nå r bind 1 f oreligger og nå r he leverket er ferdig. Slik foregikk det da også med Norsk Riksmålsordbok,for så vidt som D idrik A rup S eip skrev avis- og/ellertidsskriftanmeldelser bå de i 1930, 1937 og 1958. V erket skal ha fåttytterligere noen avisanmeldelser i O slo i f ørste kva rtal 1958 ( de ha rikke latt seg oppspore), men det har ikke vært mye omtalt, f.eks. ikke itidsskriftet Maal og Minne. Her va r im idlertid e n a v r edaktøreneidentisk med de n e ne a v or dbokens hovedredaktører, og ha n ka n havegret seg; Trygve Knudsen var en beskjeden mann. Kanskje har vi e ttilfelle av type 4. ODS ble anmeldt i tidsskriftet i 1918.Det har ikke vært til å unngå at noen anmeldelser er farvet av norskspråkstrid. Hovedanliggendet for Indrebø (1930) i en lengre anmeldelseav første hefte unde r ove rskriften ” Den nor sk-danske or dboki” va r åpåvise a t titte len ” Norsk R iksmålsordbok” va r e n tilsnikelse, a tredaksjonsprinsippene ( især br uken a v visse forkortelser) tilslører hvasom er nor sk og hva som e r da nsk, og a t de t va r ta tt med la ngt f lerefremmede ord enn ord fra Aasen og Ross. Videre resonnerte han vidt ogbredt om a t utgive ren ha dde gå tt f ra de oppr innelige pla nene omredaksjonsspråk og ta tt i br uk of fisiell 1917 -rettskrivning. D et blelikevel igjen noe plass til r osende or d. – Altså e n a nmeldelse m edinnslag av typene 2, 3 og 5.Noe lignende fant sted i 1995 da de to supplementsbindene kom. Enanmeldelse i or ganet Mål og makt 4/1995 va r så pass usa klig a t de nmåtte gjendrives (4/1996). Type 5 og 6.Visstnok fant ingen avis plass til å anmelde supplementsbindene. Defikk kom menterende pr esseoppslag i f orbindelse m ed la nseringen, ognoen kommentatorer var, som ventet, mest interessert i tabuordene somnå var kommet med.Da f irebindsutgaven f orelå ve d årsskiftet 1957–58, r aste spr åkstridensom ve rst, og or det og begrepet ’riksmål’ stod se ntralt.Ordbokens tittel kunne ha gitt anledning til mangt, da som nå, men detlater til å ha gå tt rolig f or se g. I riksmålsbevegelsens a vis Frisprog12.4.1958 fikk verket en nøktern og positiv pr esentasjon, og i be -7

8vegelsens tidsskr ift Ordet 1958:125–26 la R iksmålsforbundets ny ligavgåtte formann, Arnulf Ø verland, hove dvekten på ve rkets doku -mentering a v r ikdommen i r iksmålets litte rære tr adisjon og det solidefaktagrunnlag man nå hadde fått, men han motstod ikke fristelsen til iall korthet å tr ekke e n sa mmenligning m ed ” Framlegg til læ reboknormal”,som var det offisielle språk-Norges viktigste ytelse det året. –Altså e n sne v a v ty pene 2 og 3 også på de nne side n a v de n spr åkpolitiskeskillelinjen.Om Norsk Ordbok – det ny norske vite nskapelige ordboksverket –foreligger det en grundig dokumentasjon av anmeldelser og omtaler fraog m ed f ørste he fte i 1950 inntil 2000 i Kvitbok s. 129 –132. A v 67faglige omtaler (dvs. omtaler ved fagfolk) har 16–17 stått i aviser elleralmentidsskrifter og ca. 20 i faglige publikasjoner; resten er artikler omsider ve d or dboksarbeidet, om a rbeidets ga ng, or dbokens r olle o.a. Itillegg kommer åtte avisomtaler fra siste halvdel av 90-årene ved ikkefagfolk.Her har man vært både ivrig og dyktig. Første hefte ble anmeldt avfremstående språkforskere (Bjarne Berulfsen, Didrik Arup Seip og AlfSommerfelt) sa mme da g ( 18.11.1950) i henholdsvis Morgenbladet,Verdens G ang og A ftenposten; de t va r dagen etter lanseringen, ogsikkert et tilfelle av type 9. – Kjente språkfolk som sogner til nynorsk,ikke m inst m edlemmer a v or dboksredaksjonen, ha r gjennom årenenedlagt et betydelig arbeid for å gjøre verket kjent i vide kretser, ogsåutenfor Norge. Bak en slik innsats ligger det først og fremst et naturligog prisverdig engasjement for saken, men kanskje også et behov for årettferdiggjøre et kostbart og tidkrevende prosjekt.Den første norske ettbinds-ordboken med definisjoner og oppsla gsordi sa mme m ålform kom i 1977: Riksmålsordboken, utgitt av D etNorske Akademi for Sprog og L itteratur. Den var dessuten det nyopprettedeog ambisiøse Kunnskapsforlagets første utgive lse, og de t blegjort solide f orberedelser til pressekonferansen, som va r godt be søkt.Man kunne ha ve ntet stør re inte resse i pr essen e nn tilf ellet va r, m enkanskje var navnet en vederstyggelighet for mange. I dagspressen bledet iallfall med noen korte notiser, og NRK Radio brakte et intervju frapressekonferansen som var komprimert fra ca. 5 minutter til noe underhalvminuttet. R iksmålsavisen Frisprog trykte e n la ng og r osendeanmeldelse, og e n a nmeldelse i N orsk spr åkråds meldingsblad Språknyttvar rosende m ed hensyn til det leksikografiske, men r aljerte ensmule over riksmålsnormeringen eller deler av den. Vi kan tale om ettilfelle av type 3.Interessen var betydelig stør re da de tilsva rende or dbøkene m edoffisiell r ettskrivning ( Bokmålsordboka og Nynorskordboka) kom i

91986, utarbeidet/utgitt av Norsk leksikografisk institutt ved Universiteteti Oslo i samarbeid med Norsk språkråd. De ble omtalt som nyheter,og for den nynorskes vedkommende var det utvilsomt tilfellet, i og medat det var den første fullførte ordboken med oppslagsord og definisjoneri samme målform. Bøkene fikk relativt stor publisitet i pr essen, og e ngrundig anmeldelse i Maal og Minne 1987: 227–39.Rettskrivningsordbøker og rettskrivningsordlisterRettskrivningsordlisten er det leksikografiske produkt som nordmenn ermest fortrolige m ed. O rdlisten f ølger skole elevene ia llfall f ra tr edjeskoleår og til topps, og m ange stif ter bekjentskap med flere utgaver ibegge målformer.Når vi så le nge og så ste rkt har væ rt opptatt av rettskrivningen,skulle m an tr o a t r ettskrivningsordlister og -ordbøker ha r væ rt e nhyppig gj enstand f or a nmeldelser og de batt, m en det er langt fra tilfellet.F orklaringen e r nok a t nor sk r ettskrivning ha r væ rt of fisieltnormert, og at nyhetene er kommet i form av mer eller mindregjennomgripende r evisjoner ve dtatt og sa tt ut i livet av departement/regjering eller storting. Debatten er da blitt kny ttet til disse vedtakene,mens or dlister og or dbøker som e r f rukter a v dem, har fått litenoppmerksomhet ut over en meddelelse om at de er kommet, eller ingenoppmerksomhet i det he le ta tt. D et e r a ltså e n a nnen situa sjon e nn iSverige og Danmark, hvor henholdsvis Svenska Akademiens ordlista ogRetskrivningsordbogen vekker såpass oppmerksomhet når de kommer inye utgaver at vi registrerer det også i Norge.Hos oss viste en planmessig offisiell styring av normeringen seg påriksmåls-/bokmålssiden f ørste ga ng da Kirkedepartementet autoriserte7. utgave av Jacob Aars’ Retskrivnings-regler til skolebrug i 1885, ogpå la ndsmålssiden skj edde noe ligne nde i 1901, da de n så kalteHægstad-normalen ( en r evidert Aasen-normal) f ikk of fisiell sta tus. S åkom f or r iksmålets de l 1907 -rettskrivningen i form a v e n konge ligresolusjon, en m indre j ustering f or la ndsmålets de l i 1910, f or be ggemålformene stortingsvedtak i 1917, 1938 og 1959, for bokmålet i 1981og for begge målformene departementsvedtatte justeringer i 2003.Interessen har vært kny ttet til disse , se lv om de t kunne ha væ rtmangt å anmelde og debattere om ordbøkene og ordlistene. Søren JuellTønnessens Retskrivningsordbok over det norske riksmål (1910, 2. utg.1926) var en nyskapning, inspirert a v bl. a. V iggo S aabys DanskRetskrivningsordbog 4. utg. 1904. Boken er den første i N orge av dentypen vi nå ha r i Tanums store rettskrivningsordbok. Juell Tønnessen

10sier i f orordet at ”der er nok a v spørsmaal som ikke er besvart endnu ivor retskrivning . . . Det har været mig magtpaaliggende ikke at gå undafor nogen vanskelighet; men at a lt nu skulde væ re pa a de t r ene, ka ningen ve nte.” I 1924 kom K rogsrud og S eips Norsk Riksmåls-ordbokfor rettskrivning og ordbøining, som bærer et visst pr eg av at ikke altvar ”paa det rene” etter 1917 heller. Det samme kan sies om situasjonenetter 1938. Både de to nevnte og Tanums store (1940 og se nere, etterhvert de facto Norges offisielle rettskrivningsordbok for bokmål) villemuligens ha væ rt de battemner hvis nor meringspraksisen hadde værtsom i nabolandene og ikke alle kreftene ble brukt i debatten omkring deoffisielle revisjonene.De mange r ettskrivningsrevisjonene og -justeringene ha r f ørt til e tvoldsomt be hov f or skole ordlister, og a nmeldelser ha r neppe værtnødvendige av hensyn til salget. M an ka n se or dlistene a nnonsert iskolens og lærerorganisasjonenes fagblader når de kommer i nyeutgaver eller ved skoleårets begynnelse, og dermed blir det stort sett. –En a nnen å rsak til a t or dlistene ikke e r vide re inte ressante som anmelderobjekter,er den smule ensretting de har vært utsatt for fra 1959av. Da fastsatte N orsk spr åknemnd r edigeringsregler som m å f ølgesdersom liste n ska l godkj ennes til br uk i skole n, og ute n e n slik god -kjennelse e r e n or dliste ikke m ye ve rdt f or e t f orlag. R eglene ska lvisstnok revideres, mens godkjenningsplikten visstnok skal bestå.Da Riksmålsforbundets ordliste – Riksmålsordlisten – kom i f emteutgave i 1973, var den gjennomrevidert med hensyn til normen, utvidetog modernisert, og man skulle tro at noen av de avisene som mer ellermindre fulgte den, kunne ha interesse av å få den anmeldt, ikke minst påbakgrunn a v de n r ollen tidlige re utga ver ha dde spilt og i ly s avnormeringsarbeidet som da pågikk i N orsk spr åkråd. M en de tinnskrenktet seg til et par useriøse petitjournalistiske ymt (type 3 og 5).Heller ikke i Frisprog ble ordlisten anmeldt.Enkelte andre ordbøkerUttalespørsmål, især spørsmålet om sta ndardspråk kontr a dia lekt, ha rvært en del av norsk språkstrid i de siste 30 å rene, og tr edje utgave avNorsk uttaleordbok (1969) utkom f å å r f ør de n så kalte dia lektbølgenbegynte å rulle. Boken fikk relativt mange anmeldelser og ha r vært etreferanseverk f or nor sk standardisert ta lespråk he lt side n utgive lsen.Men salget har vært tregt, og det beskjedne opplaget ble utsolgt først foret par år siden. Første utgave (1910) solgte relativt langt bedre. Noe avforklaringen ligger nok i a t den enklere uttaleangivelsen i definisjons-

11og r ettskrivningsordbøker gj ør tj enesten f or f olk f lest – altså a tforholdsvis få anser seg avhengige av spesialordbøker.Etymologiske ordbøker burde ha et godt marked, når man tenker påinteressen blant almenheten for ”hva ord og uttr ykk kommer av”, menen populær middelsstor etymologisk or dbok ove r bå de hj emmeord,lånord og fremmedord er hittil ikke utgitt i Norge. Derimot utgav BjørnRingstrøms antikvariat i Oslo både Falk og T orps Etymologisk ordbogover det danske og norske sprog (1903–06) og T orps Nynorsketymologisk ordbok (1919) i faksimile – begge i 1990-årene. De er ikkeblitt merkbart omtalt, men de er dyktig markedsført og ha r oppnådd etoppsiktsvekkende godt salg etter norske forhold (12 500 a v den førsteog 600 av den andre).Synonymordboken var en nyhet da den kom i 1964. Den fylte et hullog har siden hatt liten konkurranse på markedet. Dette kan delvisforklare det jevnt gode salget (tre utgaver og mange opplag). I tilleggkommer at boken gikk inn i en vel innarbeidet serie (”Gyldendals blå”),men først og f remst e r de t e n utm erket bok, r edigert a v toppnavnet inorsk leksikografi. Den er et eksempel på en ordbok som jevnt og trutt”selger seg selv”, med eller uten avisomtale.Oppsummering og noen konklusjonerI forlagene er det pengene som regjerer, og dem skaffer man seg entengjennom salg eller støtte.Eksempler på slik støtte ser vi i våre dager først og fremst i de tostore ordboksprosjektene (Norsk R iksmålsordbok og N orsk O rdbok),som får årlige statsbevilgninger. Det kan også betraktes som en form forstøtte at et forlag samarbeider med et offentlig organ om utgivelsen.Mulighetene til å få offentlige eller andre eksterne bevilgninger til etordboksprosjekt er ikke store i N orge, ua nsett hvor god he nsikten e r.Men Institusjonen Fritt Ords støttevirksomhet de siste årene gir grunntil et visst håp.Det er altså salget – inntjeningen – og forlagets økonomiske bæreevnesom e r de t ve sentlige, og f or a t sa lget ska l bli stør re, m å de tnaturligvis bli større oppmerksomhet på alle måter omkring ordbøker ogdet som har med dem å gjøre. Vi kan nærmest se bort fra avisreklame.Annonseprisene har lenge vært prohibitive, og de t er sjelden forlagenekan str ekke se g le nger e nn til e n be skjeden a nnonse ve d lanseringeneller i førjulstiden, eller til en samleannonse.

121. Ordboksfolk må selv skrive om ordbøker ( jf. de t som e r sa gt omNorsk Ordbok). Dette kan være vanskelig når miljøene er små. Selv omdet ba re gj elder e nkelt og nøy tralt opply sningstoff, e r de t gr enser f orhvor mye man kan og bør skrive om sine egne og om nære kollegersbøker.Å anmelde en or dbok så f aglig tilf redsstillende som m an gj erneønsker, er ikke lett hvis man ikke har brukt boken en tid, og da er denikke lenger noen nyhet. Med noen få hederlige unntak er norskkulturjournalistikk sterkt nyhetsfiksert.2. Det må sørges for at alle som skriver om eller har ansvaret for språk iaviser og a ndre m edier, holde s va rme m ed stof f om or dbøker. D etgjelder spr åkspalteredaktører ( som de t ikke e r m ange av), det gjeldersentrale personer i redaksjonene, og de t gj elder a visenes kor -rekturavdelinger, som gjennomgående langtfra er hva de var. Men forden som skal pleie kontakt med dem, kan det faktisk være en fordel iførste omgang at miljøene er små.3. P å le ngre sikt m å ky ndige f olk arbeide f or at N orge f år e nformidlende f orskningsjournalistikk, noe vi nå pr aktisk ta lt ikke ha r iavisverdenen (jf. UiOs tidsskrift A pollon 4/2002, hvor e n slikjournalistikk e tterlyses f or r ealfag og te kniske f ag, men det står likedårlig til i hum aniora). A vstanden mellom de n spe sialiserte forskningog den jevne avisleser øke r m er e nn de n bur de. K ultur- og kir kedepartementeter kommet langt i a rbeidet med en kulturmelding. I denbør det settes søkelys på formidlingsleddet mellom forskningen ogalmenheten.Sammenfattende kan vi si a t det er stort behov for opplysning om ordbøker– elementær opplysning om alt det ordbøkene kan gi i tille gg tilrettskrivningen.LitteraturIndrebø, G ustav 1930: D en nor skdanske or dboki. I : Den 17de Mai1930, opptrykt i Nynorsk og bokmål (1932), 28–36.Kvitbok = Kvitbok om Norsk Ordbok. Oslo 2000.Munch, Peter Andreas 1874: Samlede Afhandlinger bd. II. Kristiania.NBL = Norsk biografisk leksikon I–IXX. Kristiania-Oslo 1923–83.Ordbog II = Ordbog over det norske Folkesprog. Ny utgåve. Oslo 2000.

Venås, Kjell 1996: Då tida var fullkomen. Oslo.Walton, Stephen J. 1996: Ivar Aasens kropp. Oslo.Wiegand, H erbert E rnst et a l. ( Hrsg.) 1989: Wörterbücher, av Handbücherzur Sprach- und Kommunikationswissenschaft, Bind 5.1.Berlin og New York.13

65Trond TrosterudOrdbokskritikkThe essence of the article i s t hat di ctionary criticism s hould be s een as a r esearchactivity. Dictionary criticism is here divided into two groups, one with users as itstarget audi ence, and one w ith lexicographers. Dictionary c riticism w ithlexicographers as a t arget audience may then be seen as meta-lexicography with theconcrete dictionary as its starting point. In order to write a good review, the object ofinquiry must be divided in smaller parts, still in a way so that the central aspects ofthe dictionary are still taken into account. Relevant parts are e.g., parts of speech, theset of le mmas, grammatical inf ormation, disposition of the di ctionary a rticles,definitions, and translations. Dictionary c riticism ma y a lso be allowed to evaluateonly parts of the dictionary.The article contains an evaluation of dictionary criticism, with two examples as astarting poi nt: D efinitions i n N ordic monolingual dictionaries, a nd t he m arking ofstem classes in bilingual Finnish dictionaries. The first case study clearly shows towhat extent the field is dependent upon an active dictionary criticism in order to beable t o l earn f rom s imilar pr ojects. T he s econd c ase s hows how a n unfortunatesolution may spread f rom di ctionary t o di ctionary, w ithout being cor rected by aprecise dictionary criticism.The article presents concrete suggestions as to how dictionary criticism shoulddevelop. Finally comes a discussion of dictionary criticism with end users as targetgroup.1. InnleiingI ei setning kan denne artikkelen samanfattast slik 1 : Gå ut i frå at ordbokskritikker forsking, så blir det bra ordbokskritikk av det.1.1 Ein- og tospråklege ordbøkerEg har aldri skrive ein ordboksartikkel. Likevel er ordbøker er viktigefor meg. Eg har som vaksen lært fleire framande språk, og dermed fåttinnpass i fleire ulike kulturar. Inngangsbilletten har alltid vore ordboka.Det å gå f rå språk til spr åk, frå kultur til kultur , de t å bli fleirspråkleg,er ein tung og la ng prosess. I den prosessen treng vi så gode1 Takk til Turid Farbregd, K laas R uppel og Lisbet P . W ærp f or kom mentarar t iltidlegare versjonar av denne artikkelen, og til deltakarane på seminaret om ordbokskritikkpå Schæffergården i januar 2003 for gode diskusjonar.LexicoNordica 10 – 2003

2hjelpemiddel som m ogleg. E i tospr åkleg or dbok er kanskje det viktigastereisefølgjet vaksne språkstudentar har når vi reiser frå ein kulturtil e in a nnan. D et e r f ullstendig unødve ndig å gj e f olk då rlegare or d-bøker enn det er mogleg å gje dei. For medlemmar i minoritetssamfunn,som ha r e in pa ssiv k jennskap til spr åket til m inoritetssamfunnet,representerer ei or dbok f rå m ajoritets- til m inoritetsspråket bille ttenattende til barndommens spr åk og de ira e igen kultur . N år vi se r korviktig de tte e r, og nå r vi ve it kva som ska l til f or å læ re se g e it nyttspråk, treng folk rett og slett så gode ordbøker som dei kan få.Kva vi skal med einspråklege ordbøker er eit litt anna spørsmål. Forlekfolk f ungerer e inspråklege or dbøker på m orsmålet de ira somnormative rettskrivingsordbøker, f ramandordbøker og e tymologiskeordbøker, e ller ka nskje som hy llepynt. S ett f rå e it kom mersielt sy nspunkt,særleg innafor engelskspråkleg leksikografi, er ordboka ei inntektskjelde,e it pr odukt. D et nor mative, ensyklopediske og e tymologiskeved desse ordbøkene får dermed prioritet.Historisk sett representerer einspråklege ordbøker for morsmålstalararei fast norm, eit sentralt verkty i prosessen det er å skaffe seg einasjonal skriftspråksnorm. Til det bruket treng ein forøvrig ikkjeordbøker i de t he ile, de t e r godt nok med or dlister, noko S venskaAkademins Ordlista er eit godt døme på.Brukbare, ikkj esirkulære de finisjonar og opp lysningar om se mantiskefelt og va lens, særleg av det sentrale ordforrådet, er meir interessantfor språkstuderande utlendingar og for lingvistar enn dei er det foreinspråklege ordbokskjøpande lekfolk, som ikkje går til or dboka for åfinne tydinga til ord som på, til, klage, kyte og katt. Leksikografar somarbeider med einspråklege ordbøker bør likevel sjå nærare på desse foreinspråklege le kfolk litt pe rifere om råda, ikkj e be rre a v om tanke forutlendingar og lingvistar, men òg fordi gode einspråklege ordbøker ernøkkelen til gode tospråklege ordbøker. Berre viss vi kj enner til kvatyding og br uksmåte eit or d ha r i spr åket sitt, e r vi i stand til åkombinere det med tilsvarande ord i andre språk.Sosialantropologar òg vil ve re inte ressert i einspråklege ordbøkersom f ortel kva or d be tyr og kor leis de i blir br ukt. L eksikon e r denkatedralen som vise r kultur en vå r, kva vi har leksikalisert, og kva viikkje har leksikalisert. Ordboka er det biletet vi te iknar av denne katedralen.Desse to m åla e r de t de rmed vi se t opp f or le ksikografien: T o-språkleg leksikografi skal opne dør a til f ramande kultur ar, og de neinspråklege leksikografien ska l te ikne bile tet a v e igen kultur . M eddesse måla i tankane går vi til ordbokskritikken.

31.2 To typar ordbokskritikkKven skriv vi ordbokskritikkar f or? V i skr iv f or le sarane a v publi -kasjonen vi publiserer i, sjølvsagt. Men det er ikkje svar godt nok, i ogmed at lesarane har ulike interesser i ulike samanhengar. For ordbokskritikkkan vi identifisere to målgrupper 2 :• Leksikografar (Dei har brukt år av livet sitt på denne ordboka,og vil ha konstruktiv kritikk)• Ordbokskjøparar ( Det f inst tr e store engelsk-norske or dbøker,og dei vil vite kva ordbok dei skal kjøpe)Når vi skriv ordbokskritikk for å få betre ordbøker, for å bidra til at feilog svakheiter ikkje blir tatt opp a tt lenger enn det som er naudsynt, ogfor at leksikografien kan utvikle seg og bli betre, er det leksikografanevi skriv for. Den m ottakaren som sj angeren e r la ga f or, e r like velordbokskjøparen: Spør oss kva vi assosierer med ordet ”bokmelding”,og vi svarer ”forbrukarjournalistikk”.Sett frå mitt synspunkt er ordbokskritikk for leksikografar den mestrelevante typen. For dei aller fleste språkpar, t.d. for ordbøker mellomnorsk og f inskugriske spr åk, f inst de t be rre eitt alternativ, éi moglegordbok å velje. I dei få tilfella der det finst to ordbøker er skilnaden deii mellom openberr: Den eine inneheld færre ord, men går ned i lomma,den andre inneheld fleire ord og pa ssar i hy lla, og va let dei i mellomkan kj øparane ta uta n vå r hj elp. D ette inne ber sj ølvsagt ikkje atkritikkar skr ive f or br ukarar ikkj e e r viktige . Profesjonellespråkarbeidarar, som til døm es om setjarar, ha r stor ny tte av å kunnevurdere fleire like ordbøker opp i m ot kvarandre der det finst fleire åvelje mellom. Med tanke på kva kvar einskild ordbok kostar, er detteinformasjon språkarbeidaren veit å setje pris på. Sjølv der det finst berre2 Det er òg m ogleg å t enke s eg f inare oppde lingar. ’Leksikografar’ kan omfattebåde leksikografane bak den konkr ete or dboka s om bl ir m eldt og l eksikografarallment, og det kan omfatte meir pe rifere f olk i or dboksprosessen, s lik s omforlagsredaktørar og grafiske formgjevarar. Blant ’brukarar’ er de t m ogleg å s kiljemellom pr ofesjonelle br ukarar a v ul ike t ypar ( omsetjarar, t olkar, lingvistar) ogallmenne brukarar i ulike roller (språkstudentar, turistar, allmenne brukarar osb.). Eislik fininndeling er ikkje relevant for denne framstillinga.

4éi ordbok er det viktig for den profesjonelle brukaren å få ei systematiskframstilling av ordbokas sterke og svake sider.Målet med ordbokskritikk for leksikografar er framfor alt å• stimulere og f ramtvinge m etaleksikografisk diskusj on blantleksikografar, og dermed• gje oss betre ordbøkerMålet med ordbokskritikk for br ukarar, se tt f rå or dbokskjøparen sinsynsstad, er eit heilt anna. Det er å• gje lesarane eit betre grunnlag til å velje mellom ulike ordbøker• gje meir kunnsk ap om ordbøker ge nerelt, og om or dboka somblir meldt spesieltI praksis er verda sjølvsagt ikkje like pent oppdelt: Leksikografar er ògordbokskjøparar og -brukarar, og f leire e nn le ksikografane ka n ve reinteressert i m etaleksikografiske spør smål. Eg vil like vel br uke dennetodelinga i resten av framstillinga mi.1.3 Om denne artikkelenEg tar først opp ordbokskritikk som pr imært blir skr ive f or le ksikografar.E g se r på kva m ål e in slik ordbokskritikk bør stille seg, ogkorleis ha n kan nå desse m åla. Deretter se t e g opp e in ty pologi f ortospråklege or dbøker or dna ikkj e e tter ordbokas innhald (resepsjon/produksjon, osb.), men etter språk. E g ta r spe sielt f or m eg é in a vtypane, or dbøker m ellom m inoritets- og m ajoritetsspråk m ed ove r-lappande domene. M ålt i ta let på potensielle språkpar for tospråklegeordbøker, er dette den vanlegaste typen tospråklege ordbøker, samtidigsom den sjelden blir drøfta eksplisitt. Til slutt tar eg opp ordbokskritikkskrive for potensielle ordbokskjøparar.2. Ordbokskritikk for leksikografar2.1 Mål: Stimulere og framtvinge metaleksikografisk diskusjonOrdbokskritikk f or le ksikografar ka n vi ka rakterisere som metaleksikografim ed konkr ete or dbøker som utga ngspunkt. V i m å be handleordboka som eit forskingsobjekt, og vi m å f inne de t ve sentlege ve dordboka. Kritikken treng ikkje kome når boka kjem ut, den kan kome

5når som he lst. Ordbøker e r sykliske pr osjekt, de i kjem i fleire opplagmed jamne mellomrom.Vi som or dbokskritikarar, som le ksikografar, ha r e i oppf atning avkva ei god ordbok er. Vi må finne dei delane av ordboka som kan blibetre. Kor står den konkrete ordboka eller dei ordbøkene vi har foranoss, kva e r de t som e r mogleg å endre, forbetre? Spørsmålet ”Kva e rgod ordbokskritikk?” blir dermed nært knytt til spør smålet ”Kva er eigod ordbok?”. Svaret på det siste spørsmålet er ikkje alltid like opplagt.For diskusjonen si skuld skal vi he r gå ut i f rå at det finst eit sett avkriterium vi vil ve re samde om å vurdere ordbøker opp i mot (sjølv omvektlegginga vil variere).Utgangspunktet f or god or dbokskritikk e r de rmed å sj å på detmentale leksikonet som eit autonomt objekt, og å sjå på ordboka somein av mange moglege måtar å spe gle de tte le ksikonet. M etodologienmå vere den same som i annan språkvitskap: Etterprøvbar, systematisk,og underlagt ei teoretisk referanseramme.Tema som bør opp til vurdering er m.a. desse:a) Lemmautvaletb) Grammatiske opplysningar i sjølve ordboksdelenc) Definisjonane / omsetjinganed) Dømematerialete) Grammatiske opplysningar i omtekstenf) BrukarundersøkingarOrdbokskritikk for le ksikografar m å de rmed kom e se g bor t f rå bok -meldingskonvensjonen og sj å på se g sjølv som allmenn, konstr uktivkritikk a v a rbeid utf ørt a v kolle ger. D et vil f ramleis vere kritikk, itydinga ’kritikk og vurdering’ av ordbøker, men målet blir noko m eirenn å gje råd til potensielle kjøparar. Dei fleste ordbøker kjem i nytt ogrevidert opplag med jamne mellomrom, god kritikk av den eine ordbokaer r elevant f or de n a ndre, så slik or dbokskritikk vil alltid verevelkomen, ikkje berre rett etter publiseringa av ordboka.Ei kvar ordbok kan sjølvsagt alltid bli betre, men det er mange tingsom hindrar forfattarane i å skrive den ideelle ordboka. Framfor alt hareit kva rt or dboksprosjekt be grensa m ed ressursar. Ordbokskritikarenbør de rmed gj e høg pr ioritet til slike ting som de t er mogleg å gjerenoko m ed inna for de i r essursane som stå r til rådvelde for eitordboksprosjekt. Kritikk av typen ”de burde ha lagt dobbelt så mykjeressursar inn i dette prosjektet” er lite interessant.Meir relevant er kritikk og forbetringsframlegg som det er mogleg ågjennomføre m ed de i r essursane som stå r til r ådvelde. H er ha r ord-

6bokskritikken si mest sentrale oppgåve. A t ve rda f inn de t viktiga re åbruke ressursane på andre ting e nn leksikografi, er det som regel ikkjeså mykje å gjere med. Ordbokskritikken bør dermed ha som eksplisittmål å hindr e de n pr aktiske le ksikografien i å skr ive or dbøker som e rdårlegare enn det det finst ressursar til.Leksikografi er eit kollektivt prosjekt. Ikkje berre står det som regelmange medarbeidarar bak ei ordbok, men ordboksforfattarar står òg påskuldrene til kvarandre, og ser kva andre har gjort tidlegare. Eg tenkjerher ikkje på pla giat, som e r e i litt a nna sa k, m en på de t kolle ktiveprosjektet det er å kome fram til best mogleg leksikografiske løysingarpå strukturelle spørsmål, spørsmål som desse:• Korleis skal ei ordbok strukturerast, på makro- og mikronivå?• Kva oppdeling skal lemmaartiklane ha?• Korleis bør gr ammatiske opply sningar, valensinformasjon,reksjon, faste uttrykk, osb., framstillast?• Korleis skal definisjonane (i tospråklege ordbøker: omsetjingane)sjå ut?Det er ingen grunn til å gjere dei same feila om att, og all grunn til ålære av andre leksikografar og br uke deira erfaringar for å gå eit skrittvidare i den leksikografiske utviklinga.I de nne kontinue rlege pr osessen ha r or dbokskritikarane ei sentralrolle. Det er vår rolle å lese ordbøker, sjå dei som sjølvstendige objekt,sjå dei sterke og svake sidene deira, og sj å korleis dei kan bli be tre tilneste utgå ve. L eksikografiske diskusj onar ka n bli f ørt på andre måtaròg, men med utga ngspunkt i konkr ete or dbøker kan diskusj onen blikonkret og konstruktiv.2.2 MetodeSom ordbokskritikarar bør vi tenke gjennom metodane vi bruker. Vi børforsikre oss om at det vi tar opp er vesentleg, representativt tematisk, ogat det er representativt innafor kvart tema. Dessutan må det vi skriv vereetterprøvbart. Vurderinga må bli gjort på ein måte som gjer det moglegå dra konklusjonar for heile materialet ut i frå det materialet som blirvurdert. Poenget her er å unde rkaste or dbokskritikken de i sa memetodiske prinsippa som forsking generelt, og sj å på or dboka somordbokskritikken sitt forskingsfelt. Viss vi er eksplisitte om dei kriteriaog metodane vi legg til grunn, e r de t òg m ogleg å e tterprøve de nvurderinga vi gjev, og eventuelt stille seg kritisk til henne.

72.3 Tema som må opp til vurderingDet er ikkje mogleg å vur dere alle side r ved ei omfangsrik ordbok.Ordbokskritikk, og m etaleksikografi ge nerelt, m å ta f or se g de lar a vordboka, de lar a v le ksikon. K unsten blir å ve re i stand til å dele oppforskingsobjektet på e in god m åte, og deretter ve lje de i viktigastedelane. Eit ordboksprosjekt fortener òg e i he ilskapsvrudering, de r de iulike delane blir vurdert opp mot kvarandre.2.3.1 Ordklassevis vurderingEin god m etode e r å vur dere or dklassene kva r f or se g, og òg sjå påundertypar inna for kva r ordklasse. Framleis e r de t a lt f or of te slik a tordbøker blir skr ive f rå A til Å , utan tanke på indre konse kvens ihandsaminga av parallelle ord, og av parallelle delar av lemmaartiklaneinnafor kvar ordklasse. Ordbokskritikarar bør ikkje gå i same fella, mensjå systematisk på korleis dei ulike ordklassene har vorte handsama.Særleg gj eld de t dei a ndre or dklassene e nn substa ntiva. H ar ordbøkeneei konsistent handsaming av ord som berre er tilfeldig skilt fråkvarandre av alfabetet? Er det samanheng mellom det som blir sagt om iog det som blir sagt om på? Har ordboka ei koherent handsaming avtalehandlingsverb, a v hj elpeverb, a v se tningsadverb? F år verbprefiksaei systematisk handsaming, osb. Når det gjeld substantiva, er det størstespørsmålet sjølvsagt lemmautvalet. Men andre ting òg e r det mogleg åsjå på. Korleis er handsaminga av sentrale konkrete substantiv som blirbrukt i m ange a bstrakte uttr ykk? K orleis blir substa ntiv inna for ulikesemantiske felt definert? Viss vi ser på semantiske aspekt, kan det ògvere grunn til å sjå dei tre opne ordklassene samla, i og med at vi for eittog same begrepsfelt finn både substantiv, adjektiv og verb.2.3.2 LemmautvaletEit av dei mest grunnleggjande spørsmål for ordbøker er lemmautvalet.Dette e r òg de n de len a v or dbokskritikken som ha r f ått mest kjeft:Kritikaren blar opp or dboka, leiter rundt på måfå, finn manglande ord,skriv dei ned, og kritikken er ferdig.Problemet med å vere meir systematisk er sjølvsagt at kritikaren somregel berre har tilgang til ei papirutgåve, ikkje til heile manuset ielektronisk form. Dermed blir det òg vanskeleg å vurdere heile leksikon

8på e in systematisk måte, og t. d. te lje opp og samanlikne dekninga avord innafor ulike fagområde. Måtar å kompensere det på er sjølvsagt åta ut representative delar av le mmautvalet og sj å på visse se mantiskefelt de r, or d f rå visse r epresentative utva l a v ordboka, osb.Lemmautvalet må vurderast ut i frå ordboka sine eigne premiss (omfangog målgruppe), dette gj eld bå de ve d vur deringa a v m anglande og a vuturvande lemma.2.3.3 Grammatiske opplysningar i sjølve ordboksdelenGode or dbøker ha r grammatiske opply sningar om oppsla gsorda. I to -språklege ordbøker fører nokre ordbøker berre opp informasjon for eittav språka, andre for begge to, a vhengig a v kve n som e r m ålgruppa.Ideelt sett bør kva rt spr åkpar f å f ire or dbøker, e i pr oduksjons- og e iresepsjonsordbok for kvar språkgruppe. Dei færraste språkpar har det,slik a t kva r spr åkgruppe i pr aksis vil f å é i or dbok på deling. Denneordboka vil som regel ta mest omsyn til de n spr åkgruppa som kjøperflest e ksemplar. M ed å e tterlyse m eir balansert ha ndsaming a v gr ammatiskinf ormasjon vil vi som or dbokskritikarar bidr a til a t dei somikkje kjøper like mange eksemplar, òg vil kunne få ei god ordbok.Eit anna spørsmål er korleis opplysningane om bøyingsformer skalframstillast. I hovudsak f inn vi to ty par, ikoniske og a rbitrære. M edikoniske meiner eg et system der forma på koden speglar bøyingsforma(der e it spr åk som t. d. ha r u og i som vokal i suf fiksa i to ulikebøyingsklasser m arkerer de sse kla ssene med symbola u og i). E itarbitrært sy stem, de rimot, gjev kva r bøyingstype e it a rbitrært symbol,som t.d. eit nummer. Bokmåls- og Nynorskordboka har system som liggmidt i m ellom: R ett nok e r sy mbola a rbitrære (a1, a2, a3, ...), meninnafor kva r or dklasse får de i va nlegaste bøy ingsklassene de t lå gastenummeret. Ut i frå dette kan vi altså resonnere oss fram til at koden m1representer regelrett bøying av maskulina.Bokmåls- og Nynorskordboka er òg døm e på e it hie rarkisk kode -system, e it sy stem de r m arkørane ha r f leire de lar. H er e r f ørste de lordklasse eller genus (a, v, m, n, f, ...) og andre del 1–3 bøyingsklassarinnafor kva r ty pe, til sa man t. d. 12 koda r i N ynorskordboka. E itarbitrært, ikkjehierarkisk system ville ha gj eve de i 12 ulike ty panefortløpande num mer f rå 1 til 12. Eit slikt a rbitrært, ikkj ehierarkisksystem finn vi bå de i Daví›sson og H olms Svensk-isländsk ordbok frå

91982, der heile den islandske grammatikken får fortløpande kodar frå 1til 97, og i S uomen Perussanakirja, som nummerer bøyingsmønster forsubstantiv, adjektiv og verb frå 1 til 78.Ulike brukargrupper vil ha ulike interesser, og dei ulike systema harfordelar og ulemper. Ordbokskritikken bør ta dette opp til sy stematiskvurdering (for ei nærare drøfting, sjå avsnitt 2.5.1).2.3.4 Disponeringa av artiklaneKorleis skal dei semantiske felta bli strukturert? Når har vi ulike lemma(homonymi), og når har vi polysemi? Skal oppdelinga i ulike polysemeformer ve re hie rarkisk str ukturert e ller ikkj e, og kor leis ska lrekkjefølgja mellom dei ulike polyseme formene vere? Skal det gå fråkonkret til a bstrakt ty ding, f rå f rekvent til sjelden tyding, og ergjennomføringa av desse prinsippa gjort på ein konsekvent måte?Dette er viktige spørsmål, og de i fortener å bli presentert eksplisittbåde i dei tilfella der vi står ovafor gode løysingar, og i de i tilfella dervi ikkje gjer det. Handsaminga av homonymi og polysemi er eit felt derleksikografar og leksikalske semantikarar forskar på same objekt, så herhar vi all interesse av at prinsippa som ligg til grunn for arbeidet blirgjort eksplisitte.2.3.5 Definisjonane i einspråklege ordbøkerInnafor leksikografisk teori har de finisjonane i e inspråklege or dbøkervore eit sentralt tema innafor visse miljø dei siste to tiåra. Tidlegare harleksikalsk semantikk vore ein kvit flekk både på det lingvistiske og detleksikografiske kartet. Strukturell bloomfieldsk semantikk har definertord ikkje i kr aft av deira eige meiningsinnhald, men som medlemmer ieit ne ttverk a v opposisj onar, e tter modell f rå de i distinktive tr ekka vikjenner frå fonemsystem. Denne tradisjonen har vore totalt resultatlaus,både f or le ksikografi og se mantikk. D ei dominerandepoststrukturalistiske se mantiske te oriane ha r de rmed a vvist heile problemstillinga,og ope rert med KATT (skrive med store bokstavar) som”definisjonen” på ordet katt. Leksikografien, på si side, har laga seg einensyklopedisk tr adisjon, og gå tt til na turvitarane f or å f inne ut kva eikatt er, heller enn å finne ut kva tyding ordet faktisk har. Aristoteles sinregel om å de finere kom plekse or d m ed hj elp a v e nklare ord ( medsubstansielle definisjonar som resultat) har òg stått lågt i kurs.

10Frå lingvistisk ha ld ha r e in de l se mantikarar no r ista av seg denbloomfieldske arven, og undersøkt om det faktisk er mogleg å definereord. Der andre semantikarar som sagt har avvist dette a priori, har AnnaWierzbicka og he nnar kolle ger ta tt opp a tt a rven f rå A ristoteles ogLeibnitz, og faktisk bygd opp ein teori for leksikalsk semantikk.Frå le ksikografisk ha ld ha r f ornyinga i de n e inspråklege engelskeordbokstradisjonen gjeve oss de t kontrollerte definisjonsordforrådet tilLDOCE, dette òg er eit forsøk på å gå attende til A ristoteles, sjølv ommotivasjonen i dette tilfelle sannsynlegvis har vore ein annan. Der tidlegareeinspråklege ordbøker, både for engelsk og andre språk, har ståttfritt til å f ylle de finisjonane sine m ed sir kelslutningar og ir relevanteensyklopediske opplysningar, i og med at brukarane i alle fall har kunnaignorere de i, ha r e in ny ty pe brukarar, andrespråksbrukarane, stilthøgare krav til le ksikografane, og dermed gjeve oss i de t minste nokreordbøker med aristoteliske definisjonar, definisjonar som fortel oss kvatyding orda har.2.3.6 IdiomaEit anna tema er idioma og fraseologien i språket. I kor stor grad harordboka fanga opp de tte? Kor mange idiom som skal stå i ei ordok ersjølvsagt avhengig av kva type ordbok det er. Men er dei der, og høyrerdei heime der, bør dei òg få ei vurdering.2.3.7 Omsetjingane i tospråklege ordbøkerI tospråklege ordbøker er det naturleg nok om setjingane som står sentralt.2.3.7.1 Samsvar mellom lemma og omsetjingEr det eit slikt sa msvar, er det godt? Dette er kjerneinnhaldet i e i kvartospråkleg or dbok, og de t f ortener e i eksplisitt vurdering. Omsetjingakan vere ein tilsvarande te rm i m ålspråket, e ller de t ka n ve re e i f orklaringskrive på målspråket. Kva som høver best er avhengig av om deter ei produksjons- eller resepsjonsordbok,2.3.7.2 Dømematerialet

11Vurdering av dømematerialet: Korleis er det lagt opp, illustrerer det detdet skal, er det for lite/mykje av det? Er døma der for å illustrere typiskbruk, eller avvikande br uk, og f ungerer de t e tter inte nsjonen? G jevordboka karakteristiske døme, eller er dei der for å vise det stikkmotsette, nemleg avvikande bruk, og korleis fungerer det i tilfelle?2.4 Grammatiske opplysningar i separate kapittelKor mykje grammatiske forklaringar som ska l stå i om teksten e r e itomdiskutert spørsmål. Mitt syn er a t or dbøker bør inne halde e in godordboksgrammatikk, og e g le gg de rmed òg ve kt på de nne sida ve dordbøker. Men at kritikaren legg vekt på dei delane av ordboka som stårpå sida a v le mmalista, ka n f orsvarast òg av andre grunnar. Ordboksredaktøranehar m erksemda si f okusert på le mmalista, og tr engdermed hj elp til å f este merksemda på de t dei skriv før og etter lemmalista.Dessutan er det relativt lett å gjere forbetringar i grammatiskeforord. Det å føre inn valensoppsysningar for alle verba i heile ordbokaer ein mykje meir ressurskrevande jobb enn å skrive eit konsist og godtgrammatisk forord, så desto større grunn har vi til å etterlyse det godegrammatiske forordet.2.5 Kritikk av kritikkenLa oss no sjå på oss sjølv. Har vi ein god nok ordbokskritikk i Norden?Det er ingen tvil om at opprettinga av Nordisk forening for leksikografiog av tidsskriftet LexicoNordica har fått positive konsekvensar formetaleksikografisk diskusjon generelt og f or ordbokskritikken spesielt.Dei nordiske landa og språka står kvar for seg ovafor nøyaktig dei sameleksikografiske utfordringane, og de t finst knapt ei problemstilling derdet ikkje er relevant å kike over til naboen for å sjå kva han har gjort.La oss likevel ikkje kvile på laurbæra, men heller spørje: Er det tingvi ikkje får m ed oss, ting vi la r pa ssere? E r de t side r ve d nor diskleksikografi som fortener merksemd, men får lov til å halde fram? Detvil alltid vere rom for forbetringar, på alle fagfelt. At det er slik er berresunt. Det som ikkj e e r like br a, e r a t de sse pote nsielle f orbetringaneikkje blir drege fram i ly set. Vi bør, som ordbokskritikarar, gjere nettdette, når som helst og heile tida, og ikkje ergre oss over at vi ikkje sadet den gongen ordboka var ny og det var ”lov” å melde henne.Vi bør som or dbokskritikarar òg ta opp be rre visse tr ekk vedordbøkene, og ikkj e be rre gje heilheitsvurderingar, vi bør t. d. kunne

12skrive ein artikkel som samanliknar struktureringa av preposisjonsartiklanei ei gruppe av ordbøker med skandinaviske språk som førstespråk.Skilnaden mellom ordbokskritikk og allmenne a rtiklar i t. d.LexicoNordica blir de rmed m indre klå r, m en de t e r ei utvikling viønskjer ve lkomen. D esse sy nspunkta se r tr ivielle og sj ølvsagte ut påpapiret, men faktum er at vi til no omtrent ikkje har slike delstudiar iden nordiske metaleksikografien.2.5.1 Case studiesFor å gjere kritikken av ordbokskritikken meir konkret, tar eg her opp todøme på leksikografiske fenomen de r e g m einer vi ha dde tr engt e intydelegare ordbokskritikk. Valet er subjektivt, og spe glar ting e g ha rvore oppteken av, andre vil dr a f ram a ndre ting. D et e ine gj eld de finisjonanei de i sto re einspråklege handordbøkene i N orden, og de tandre gj eld konve nsjonar f or m arkering a v gr ammatikk i finskeordbøker.2.5.1.1 Definisjonar i dei store einspråklege handordbøkene til deinordiske språka.Definisjonar i dei store einspråklege ha ndordbøkene til de i nor diskespråka har ikkje, eller har i for liten grad, vore tatt opp til diskusjon. Detat t. d. N ynorsk- og B okmålsordboka ha r kunne kom e i opplag e tteropplag, og marknadsføre seg som ”definisjonsordbøker”, må ordbokskritikkenta på si ka ppe. Svensk ordbok frå 1986 ( SO) seier i f orordetsitt at ” [f]ör de finitionerna a v kä rnbetydelserna gä ller vissa kr av. F ördet f örsta godkä nns i a llmänhet inte synonymer och aldrigsynonymräckor av typen ’ledsen, sorgsen, nedstämd’. [...] För det andrahar vi strävat efter att undvika cirkularitet inom ordbokens definitioner.[...] Det definierade ordet ska ll f ör de t tr edje så lå ngt m öjligt kunnabytas ut m ot definitionen i a ll satssammanhang.”. Dette er ei modernetillemping av Aristoteles: ”Grunnen til at vi lagar definisjonar er å gjeretermen kjend, og vi gj er ting kj end ikkje ved å bruke tilfeldige termar,men slike som e r m eir gr unnleggjande og f orståelege” ( T opica, bokVI:4 ).SO r epresenterer he r e it pione rarbeid, eit banebrytande arbeidinnafor le ksikalsk se mantikk, m en de tte a rbeidet ha r f ått få konsekvensarfor leksikografisk arbeid i t.d. N oreg og F inland. E in sy stematisknorsk ordbokskritikk burde t.d. ha se tt a t vå re na sjonaleordbøker ikkje har ein praksis i samsvar med desse krava, og pe ikt på

13dette. Døme på sirkularitet har vi i B okmålsordboka for lemmaa ete –spise, kropp – legeme, venerisk sjukdom – kjønnssjukdom, innrømme –erkjenne, fleire medlemmar i de i sirkulære definisjonane får vi ve d be anmode –> oppfordre –> be, klage sutre klynke –>jamre –> klage. Døme på ensyklopediske skildr ingar a v r eferentenheller enn definisjon har vi ved lemmaa for nær sagt alle dyr og plantar,(”lerke = spurvefugl i familien Alaudidae”) òg for artifaktar, jf. ”kors =tidligere dødsstraffredskap hos visse folk...”), og døme på definsjon avenkle ord ved hjelp av kompliserte er boka full av. Definisjon kan ògmangle, som ” kornett = messingblåseinstrument”. Det f inst òg godedefinisjonar, som ” korridor = la ng ga ng m ed dør er inn til værelser”,men det er svært få. Dei norske ordbøkene gjev det vitskaplege språketprioritet framfor daglegspråket, t.d. med ”dyr = levande skapning medsanse- og rørsleevne”, men det å seie at klegg, måse og tor sk er dyr erikkje i sa msvar m ed nor sk. D ei norske ordbøkene er ikkj e a leine omdette, den same kritikken kan òg bli retta mot andre ordbokstradisjonar,som t.d. den engelske morsmålsordboka.Det at to relativt like ordbøker kan leve side om side, slik at den einehar gjort betydelege le ksikografiske framskritt, m ens de n a ndre he ldfram med ein dårlegare tradisjon, i nyutgåve etter nyutgåve, er nettoppein tilstand vi kan kome bort i frå med ein levande ordbokskritikk.2.5.1.2 Grammatikk i finske ordøkerI ordbøker til og f rå f insk e r tr adisjonen m ed e it kodings system f orfinske substantiv laga for utlendingar det siste tiå ret by tta ut m ed e itsystem f or m orsmålstalarar, uta n a t de t ha r vor te diskusj on om de t.Tradisjonelt har t.d. dei f inske tospr åklege stor ordbøkene ha tt e itikonisk, hierarkisk system for grammatisk merking av stammeklassar.Den einspråklege Suomen kielen perussanakirja (SKP), som kom uti 1990, bygde på eit anna system, arva frå Nykysuomen sanakirja (NS).I NS var det eit arbitrært system, med 85 bøyingstypar for nomen og 45for verb, nummerert 1–85 og 1–45. SKP rydda opp i de tte systemet, ogreduserte det til 51 bøy ingstypar f or nom en og 26 f or ve rb. D etarbitrære kode systemet va rt oppr etthalde, til og med gjort meirkompakt, i og m ed at vi fekk ein nummerserie (1–78) i staden for to,som i N S. Dette er ikkje staden til å vurdere overgangen frå 130 til 78bøyingstypar, men sannsynlegvis representerer det ein naudsynt revisjonav den morfologiske skildringa av finsk, delvis òg eit resultat avdiakrone endringar i finsk.

Det nye er at de r N S sit t sy stem ikkj e va rt ove rført til de n to -språklege leksikografien, har S KP sitt sy stem vor te til e in de f actostandard for tospråkleg leksikografi i Finland. Den nye storordboka fråWSOY, toba ndsverket og f laggskipet S tora f insk-svenska or dboken(1997), br uker S KP sitt kodingssy stem, he ller e nn sy stemet til trebandsverketStora svensk-finska ordboken (1982). Det same gjer fleiremindre tospråklege ordbøker, som t.d. Finsk-norsk ordbok (Farbregd ogSeppinen 1998), Suomalais-ersäläinen sanakirja (Alhoniemi et al. 1999)og Suomalais-marilainen sanakirja (Moisio m.fl. 1995).Eit arbitrært system er kompakt og presist, men det krev at brukarenslår opp kva r gong de t ska l br ukast. D et pa ssar de rmed be st f or denmorsmålsbrukaren de t e r la ga f or, ha n som sj elden ha r br uk f or slikinformasjon, men som f år utf yllande inf ormasjon de i f å gonge ne ha nslår opp. Ein andrespråksbrukar, derimot, har heilt andre behov. For hanbør koden i seg sjølv gje mest mogleg informasjon, slik a t det skal blimogleg å forstå utan å slå opp i grammatikken kvar gong, evt. slik at detskal vere relativt enkelt å læ re se g uta nat. S ystemet i de n noko e ldreStora sve nsk-finska or dboken ( 1982–86) er eit godt døme på e it sliktsystem. I staden f or e it kom pakt kode system a v c a. 50 ulikebøyingsklasser, e r nomena de lt inn e tter finallyd, vokal(sekvens) ellerkonsonant. F or kva r f inallyd e r de t m est f rekvente bøyingsmønsteretumarkert, det nest mest frekvente unntaket får markør 1, deretter markør2, osb. , som r egel med 3 –4 undergrupper, men i e it par tilfelle fleire,opptil 17 undergrupper for ord på -i. Fordelen med dette mønsteret er atdet eignar seg betre for brukarar som er avhengig av å bruke det heiletida. Dei aller fleste nomena har enten ingen markør eller markøren 1eller 2. Når no SKP sitt sy stem er i f erd med å bli de facto standard,forsvinn systema som er laga for framandspråklege brukarar.Ei slik stor stilt om legging a v e in he il le ksikografisk pr aksis kr eveksplisitt diskusjon. Den finske tospråklege leksikografiske tradisjonener i ferd med å forkaste eit system som er godt tilrettelagt for målgruppasi, til fordel for eit system som er laga for ei anna målgruppe, nemlegmorsmålsbrukaren. Kva som er den be ste løy singa i de tte konkr etetilfellet, er eit ope spørsmål, men det er heilt klårt at SKP sitt systemikkje pa ssar f or de n tospr åklege le ksikografien. C a. halvparten avbøyingsklassane i S KP-systemet skil se g f rå kva randre berre ved kormange ulike former leksema kan ha for genitiv og illativ pluralis. Dettekan ve re gr eitt å vite for a vanserte br ukarar, m en f or e inandrespråksbrukar er det nok å få vite den eine, vanlegaste varianten,som han kan bruke i sin e igen a ktive f insk. H elst skulle de n gr ammatiskekoden ha vore todelt, slik at det hadde vore mogleg å ignorereden de taljerte inf ormasjonen om de sse f leirtalsformene, og he ller fått14

15berre inf ormasjon nok til å pr odusere alle dei andre bøyingsformene(inkludert i alle f all e in ve rsjon a v de i va rierande ka susformene).Poenget her er likevel ikkje finsk leksikografi, men ordbokskritikk: Nårein slik radikal revisjon av gjeldande praksis får lov til å etablere segsom de facto standard, berre i kraft av autoriteten til ordboka han står i,ser eg det som eit klårt teikn på at ordbokskritikken har svikta oppgåvasi. E in ope n og e ksiplisitt diskusj on om f ordelar og ule mper med deiulike systema ville ha gjeve e it a nna r esultat, og e it be tre r esultat f orfinsk tospråkleg leksikografi.2.5.2 Kritikk og sjølvkritikkOrdbokskritikk er svært sjangerbunde. Sjangeren krev at han skal publiserastrett etter at or dboka e r kome ut, a t de t e r visse ting som ska lmed, opplysningar om pris osb., og a t det skal vere mest mogleg vasstetteskott mellom kritikar og ordbok.Dette e r svæ rt f orståeleg viss or dbokskritikk e r de t same som forbrukarjournalistikk.Forbrukaren vil ha informasjon om det nye, og vilstole på inf ormasjonen ha n f år, uta n å ve re r edd for at kritikkeneigentleg e r skj ult r eklame. M en viss or dbokskritikk i staden ermetaleksikografi, blir alt dette irrelevant. Som leksikografar vil vi vereinteressert i a ll god og innsiktsf ull kritikk, framfor alt i kritikk frå folksom kj enner or dboka godt. O g de i som kj enner or dboka be st, ersjølvsagt dei som sjølv har skrive henne. Der ordboka konkurrerer medandre i ein kommersiell marknad, er det lite plass til sj ølvkritikk. Mendei aller fleste ordbøker har ingen konkurrentar, og treng dermed hellerikkje bry seg med dei ulempene ein slik konkurransesituasjon fører medseg.Ein god illustrasjon på den kritikken eg svært gjerne ser meir av, erFarbregd og S eppinen (2001), de r f orfattarane a v to utgå ver a v sa mefinsk-norske ordbok gå r gj ennom de i to utgå vene, vur derer skilna dendei i mellom, fortel om kva som førte til endringane frå den eine utgåvatil den andre, og om e rfaringar m ed de t a rbeidet. D enne a rtikkelenrepresenterer ei svært ve lkomen utvikling i ordbokskritikken, de n e rnemleg skrive av or dboksforfattarane sj ølve. D ei gå r gj ennom de iredaksjonelle vala som dei har gjort i kva rt tilfelle, set opp skilna denemellom oppsla gsord i f ørsteutgåva og a ndreutgåva a v den sameordboka, og sa manliknar døm ematerialet og de i gr ammatiske opplysninganei dei ulike utgåvene.Reint te rminologisk m å vi sj ølvsagt skilj e mellom ordbokskritikkskrive av andre enn ordboksforfattarane, og vurderingar forfattarar skriv

16av si e iga ordbok. Den første typen har kvalitetar den andre ikkje har,og er kritikk i or dets e igentlege f orstand. M en f or utviklinga a vleksikografien er ordboksforfattarane si vur dering av eige arbeid òg avallmenn inte resse, òg fordi de t blir p ublisert la ngt f ærre slike vur -deringar enn det blir publisert ordbokskritikkar.2.5.3 Ordbokskritikarens tilgang til materialetOptimale arbeidstilhøve får m etaleksikografen, i de tte tilf ellet or d-bokskritikaren, berre når han eller ho ha r tilgang til or dboksmanuset ielektronisk form. Ein CDROM-versjon av ei ordbok er noko a nna, deter som r egel be rre e in a nnan m åte å f å tilga ng til or dartiklar på , detkritikaren tr eng e r sj ølve m anuset. E i god vur dering av definisjonsvokabulareti e i ordbok får vi først når vi har tatt ut alle definisjonane,analysert dei morfologisk og lemmatisert de i, og la ga e i or dliste ove rdefinisjonsvokabularet på gr unnlag a v de tte. Tilsvarande gjeld det formange andre problemstillingar vi gj erne vil ta opp: K orleis er lemmautvalet?Kor mange markørar er brukt for ulike delar av lemmalista, erdet m ogleg å sj å ske ivheiter i m aterialet? S varet f inn vi via e indatamaskinell analyse av det relevante stoffet.I svært mange tilfelle vil ordboksredaksjonen ikkje vere interessert iå gje nokon utanfor redaksjonen tilgang til primærmaterialet, verken tilheile m aterialet e ller til de lar a v det. Andre ordbøksprosjekt, t.d.akademiske pr osjekt uta n kom mersielle bindinga r, vil ka nskje vereinteressert i å gje visse delar av manus (t.d. fordelinga av markørar, ellerheile definisjonsvokabularet) til ein ordbokskritikarar, for dermed å fåei ekstern gransking av eige arbeid. Tilgang til slikt m ateriale vil i a llefall føre med seg kvalitativt betre ordbokskritikk, så får det vere opp tildei involverte partane om dei vil vurdere fordelane ved ei slik framferdsom større enn ulempene.Ein grunn til a t vi gj erne se r or dboksforfattarar som kr itikarar, e rnettopp a t de i ha r tilga ng til sitt e ige m ateriale, og at dei i tillegg tilgrundig kjennskap til e ige verk òg ha r materialet i e i slik f orm at deikan vurdere det.2.5.4 Dialog mellom leksikografar og kritikararIkkje all or dbokskritikk blir le se a v de i de n va r m eint f or, og de t e rikkje all kritikk som blir forstått slik det var meint. Denne erfaringa harsjølvsagt alle som skriv innlegg i de n offentlege debatten. Vi har med

17jamne mellomrom leksikografiske konferansar i N orden, og de sse e ropplagte f ora de r or dbokskritikarar og -forfattarar kan møtast. Detteskjer allereie i da g, men ein måte å få meir ut av den ordbokskritikkensom allereie skjer, er å setje desse møta meir i sy stem. E i ny or dbok(eller ordboksprosjekt) fortener ikkje berre ei melding i LexicoNordica,men òg eit eige seminar, på e ller uta nfor konf eransar, de r or dboksforfattarar,kr itikarar, a ndre le ksikografar og br ukarar m øtest f or ådiskutere r esultatet. D ette høy rest ka nskje m ykje ut, m en de t er ikkjemykje merksemd, samanlikna med alle dei årsverka som ligg ba k kvareinaste publiserte ordbok.3. Ordbøker for minoritetsspråk3.1 Typar av tospråklege ordbøkerEin grov typologi over dei vanlegaste typane av tospråklege ordbøker,ordna etter språk he ller e nn e tter or dboksinnretting, e r de nne f iredelinga:• majoritetsspråk < –> internasjonalt skole språk ( norsk < –> en g-elsk, norsk tysk)• majoritetsspråk majoritetsspråk (norsk italiensk, norsk swahili)• minoritetsspråk majoritetsspråk utan overlappande domene(aymara < –> engelsk) (aymara blir sna kka i spa nskspråkegeland)• minoritetsspråk majoritetsspråk med overlappande domene(norsk samisk)Ordbøker mellom m ajoritetsspråk og inte rnasjonale skole språk ha rlange tr adisjonar. D ei er kom mersielt interessante, forlaga har oftekonkurrerande utgåver, og de i e r unde rlagt kontinu erlege a ttendemeldingarf rå kompetente brukarar, enten det e r læ rarar e ller e levar.Desse ordbøkene held dermed jamt over eit høgt nivå, samanlikna bådemed ein- og tospråklege ordbøker, og eg vil ikkje seie noko om dei her.Ordbøker m ellom a ndre m ajoritetsspråk e r e in la ngt m eir tilf eldigkategori, de sse or dbøkene ka n ve re gode e ller då rlege, a vhengig a veldsjelene som har fått de i i sta nd, men de i har leksikografiske tradisjonarfrå ordbøker til og f rå dei store språka å stø seg til, og det er iprinsippet klå rt kor leis de i ska l sjå ut. D en ty piske ordboka forminoritets- og majoritetsspråk utan overlappande domene er laga av ogfor lingvistar, med minoritetsspråket som kj eldespråk he ller e nn sommålspråk, og som r esepsjonsordbøker, of te m ed e i a ntropologisk

18slagside (sterk vekt på å dokumentere or dforråd som e r ka rakteristiskfor minoritetskulturen). E it godt døm e f rå N orden e r or dbøkene tilFinsk-Ugriska S ällskapet ove r spr åka til a lle sle ktspråka til f insk, ut -gjevne i se rien Lexica societatis fenno-ugricae. Utgangspunktet er oftetekstsamlingar, språket kan til og m ed vere utdøydd, slik at oppgåva vistår ovafor er å lage ein kommentert konkordans over det materialet vistår att med, med maksimal informasjon om alternative dialektformer,etymologisk informasjon, osb. Desse ordbøkene blir ofte referert til som’vitskaplege or dbøker’, til skilna d f rå de i ’praktiske’ ordbøkene’ somdei a ndre ty pane r epresenterer. I m oderne, skr iftbaserte sa mfunn f årinnvandra minoritetar e tter kva rt òg tilga ng til or dbøker. I typologienovafor rep resenterer de i e in f emte ty pe, majoritetsspråk majoritetsspråk med overlappande domene. E i or dbok mellom tyrkiskog norsk kan dermed stø seg på både norske og tyrkiske leksikografisketradisjonar, m en sa mtidig m å or dboka ta om syn til a t de i fleste avbrukarane faktisk lever i det norske samfunnet og treng terminologi til ådekke de t m oderne nor ske sa mfunnet. E g vil ikkj e ta opp desseordbøkene her.Temaet her er den f jerde og siste typen, or dbøker mellom minoritets-og majoritetsspråk med overlappande domene, vel det som potensieltsett er den talrikaste tospråklege ordbokstypen, og den viktigastesett f rå e it spr åkbevaringssynspunkt. Det f inst c a. 4000 språk med eitskriftspråk, og spør smålet er altså kva ordbøker vi ska l ha mellom minoritetsspråkaog de i m ajoritetsspråka de i le ver i lag med. Dei resterande2500 språka som ikkj e ha r noko skr iftspråk tr eng f ramforaltantropologiske, eller vitskaplege ordbøker, slik at leksikona deira kanbli dokumentert for ettertida. Slike ordbøker er viktige nok, men eg vilikkje gå inn på dei her.3.2 Ordbøker mellom minoritets- og majoritetsspråk med fellesdomeneFor ordbøker av denne typen der minoritetsspråket er kjeldespråk, er detnærliggande å ta utga ngspunkt i or dbøker f rå de n a ntropologisketradisjonen referert til ovafor som vitskaplege ordbøker. Dette er likeveleit pr oblematisk utga ngspunkt, i og m ed a t m åla f or de i to ordbokstypaneer så ulike. Der den vitskaplege ordboka kan ignorere praktiskortografi og nor mative spør smål, e r slike spør smål heilt sentrale forordbøker til og frå minoritetsspråk.Eit anna startpunkt for desse ordbøkene er ordbøker majoritetsspråki m ellom, m en he r òg e r de t skilna der m ellom ordbokstypane. For

ordbøker mellom ulike ikkje-overlappande majoritetsspråk er det heiltklårt kva som e r L 1 og kva som e r L2 for brukarane. Dei skoleordbøkenesom blir laga mellom e ngelsk og nor sk i N oreg ha r nor skebrukarar i tankane, med norsk som L1 og engelsk som L2. Dei engelsknorskeordbøkene er resepsjonsordbøker, og dei nor sk-engelskeordbøkene er produksjonsordbøker. For ordbøker mellom t.d. norsk oggresk er ikkje målgruppa like klår, fordelinga av L1 og L2 i prinsippetopen, dei kan vere skrive for norske eller greske brukarar, eller dei kanvere laga som ba lanserte or dbøker, skr ive m est m ogleg f or bå degrekarar og nordmenn.Ei av dei store oppgåvene moderne le ksikografi stå r ova for, e r åutvikle de n f jerde or dbokstypen r eferert til ova for, dvs. praktisketospråklege ordbøker for dei 4000 minoritetsspråka i verda som har eitskriftspråk i aktivt bruk, framfor alt ordbøker med desse minoritetetsspråkasom målspråk. Oppgåva for ordbokskritikken blir å vere med ogutvikle de nne sj angeren, og å løf te f ram bå de ve llukka og m islukkamåtar å møte denne utfordringa på. Utfordringa for oss blir dermed å sjåat dette er ein eigen sjanger, og å studere kva karakteristika han har ogkorleis han kan utviklast vidare.Det store spørsmålet er forholdet mellom morsmål og framandspråk,mellom L1 og L 2. Medlemmar av minoritetsspråkssamfunn i modernesamfunn er tospr åklege, og le ver i pr aksis i e in diglossisi tuasjon. Deihar f ått skole gangen sin på m ajoritetsspråket, og e r som r egel be tre istand til å uttr ykke se g skr iftleg på m ajoritetsspråket e nn på sitt e igemorsmål, m inoritetsspråket. I m ange tilf elle vil minoritetsspråksbrukararvere be tre i sta nd til å sna kke om f enomen kny tt tilstorsamfunnet på majoritetsspråket, mens dei vil kunne br uke minoritetsspråket,m orsmålet, f ramfor a lt f or f enomen kny tt til pr ivatliv oglokalsamfunn. Når det gjeld tospråklege samar i N oreg, er det derimotslett ikkje like opplagt kva som er L1 og kva som e r L 2, og de rmedkorleis ordbøkene skal bli strukturert.I da g blir de tte i pr aksis gj ort slik i sa miske ordbøker som t.d.Norsk-samisk or dbok ( 2000): D en sida ve d morsmålet sitt brukaranekjenner då rlegast, e r de n f ormelle de len. O pplysningar om or tografi,både for grunnform og bøyingsformer, står dermed sentralt. Sommorsmålstalarar kjenner br ukarane tydingane til de n se ntrale de len a vordforrådet, dermed er det lagt lite vekt på semantiske forhold ved detsentrale ordforrådet. Derimot kan dei ha mindre kjennskap til samiskeord f rå de n de len a v or dforrådet som blir tile igna i formelle samanhengar,enten det gjeld skoleverket (særleg høgare utdanning), offentlegadministrasjon eller andre ting som blir formidla på majoritetsspråket.19

20For de nne de len a v or dforrådet blir or dboka str ukturert slik a t de t e rmajoritetsspråket som er L1, og minoritetsspråket som er L2.Oppgåva til metaleksikografien blir å vere med og utvikle ein me -tode f or or dbøker for språksituasjonar de r m orsmålet er det ukjendespråket. E i oppgå ve e r å gå gj ennom f øresetnadene til dei ulike brukargruppene,og sjå på kva konsekvensar det får å møte behova til de iulike brukarane. For sa misk vil t. d. m ange sa mar ha god m orsmålskompetanseog kjenne språket sitt både skriftleg og munnleg. Andre vilha langt dårlegare kjennskap til samisk, slik a t det i pr aksis eksistererein glidande skala heilt til vi kj em til sa miske brukarar som ikkje kansamisk, og som dermed i praksis kjem i same båt som alle andre andrespråksstudentar.Skal ordboka møte behovet til be gge desse gruppene,må ho bå de f ungere som e i or dbok de r samisk er handsama som L2,ikkje berre for teknisk terminologi og f agspråk, m en og f or de t m eirgrunnleggjande ordforrådet. Samtidig vil mange av brukarane faktisk halangt dårlegare kjennskap til norsk enn det norske brukarar av ei norskgreskbok har. For ulike delar av ordforrådet vil dermed brukaren brukeordboka som ei L2-L1-ordbok, og som ei L1-L2-ordbok.Spørsmålet om m etaspråk ( språk f or f orkortingar, f or metaforklaringar,osb. ) blir kom plisert m ed e i så heterogen målgruppe. Detspråket alle brukarane vil kjenne best som f ormelt spr åk, e r m ajoritetsspråket,dette talar i dette tilf ellet f or nor sk som m etaspråk f ormarkørane. D et nor sk-samisk or dbok ( 2000) gjorde, va r å utstyre de nnorsk-samiske or dboka m ed nor ske or dforklaringar til de i norskeoppslagsorda i pa rentes e tter de i sa miske om setjingane, for dermed åvere sikker på a t de i sa miskspråklege br ukarane f orstod de n nor sketermen dei omsette til samisk. D ette e r ikkj e e i optim al løy sing. K vasom vil vere ei optimal løysing er derimot langt frå sikkert, dette er eituutforska landskap, som treng merksemd både frå praktiserande leksikografarog frå ordbokskritikarar. Ein naturleg strategi er å samanlikneulike ordbøker av same type, t.d. norsk-samisk ordbok med ordbøker frårussisk til ulike minoritetsspråk snakka i Russland.Ein kursorisk gj ennomgang a v to slike or dbøker, R ussko-neneckijslovar’ ( 1948) og E rzjan’-ruzon’ va lks / r ussko-erzjanskij slova r’(1993), vise r a t de sse or dbøkene i stør re gr ad e nn ordbøkene mellomnorsk og sa misk f aktisk om sett gr unnleggjande russiske ord tilmålspråket. Som eit døme kan vi ta den russiske preposisjonen v, somtyder ’ i, inni’ e ller ’ inn i’ , a lt e tter kva ka sus komplementet har. INorsk-samisk or dbok e r de n tilsva rande nor ske pr eposisjonen ikkjemed, og he ller ikkj e sa kna, i og m ed a t de n pr imære m ålgruppa,norskspråklege samar, kan denne preposisjonen på norsk, og veit korleissetningar med i i norsk skal vere på samisk. Både den nenetsiske

21ordboka f rå 1948 og de n e rzjanske f rå 1993 ha r r ussisk v som opp -slagsord, med gode artiklar som fortel korleis dei ulike bruksområda tilv (v + akkusativ, v + lokativ, v i tidsuttrykk, osb.) skal bli uttrykt på deiuralske språka, som jo er svært ulike, typologisk sett, og br uker kasusog ikkje preposisjon. Viss vi dermed ser på to skoleordbøker, Neneckorusskij/russko-neneckijslovar’ (1982) og M ansijsko-russkij/russkomansijskijslova r’ (1982), to tove gs skole ordbøker m ed 4000 le mma,utgjeve i ein serie av ordbøker for minoritetane i nordområda, ser vi atingen a v de i inne held de n russiske preposisjonen v som opp slagsord.Tydelegvis har den vorte oppfatta som irrelevant å ta med, vel av samegrunn som ingen har sakna preposisjonen i i Stor norsk-samisk ordbok.Normering òg er eit minefelt for ordbøker med minoritetsspråk sommålspråk. Minoritetsspråk er under konstant press for å ta inn lånord fråmajoritetsspråket, og det vil i dei fleste slike språksamfunn eksistere totendensar, ein puristisk og e in libe ral. D ette e r e in str id de r or dbokaikkje kan vere nøytral, uavhengig av kva preferansar redaksjonen har.Enten ordboka no oppgjev ein puristisk variant eller ein innlånt variant,vil det vere å ta stilling. Det å oppgje begge delar gjer sjølvsagt ikkjesaka lettare, i praksis går ei slik løysing mot både den puristiske og denanti-puristiske varianten. Det same gjeld ortografisk variasjon der det ereit te ma. I de n gr ad ordbokskritikaren går inn i de nne diskusjonen e rhan sj ølvsagt de l a v de n spr åkpolitiske de batten rundt normering, påsame måte som ordboka sjølv er det. Det han uansett kan peike på, er ikor stor grad normeringa er konsekvent.4. Ordbokskritikk for ordbokskjøpararI 1993 kom det ut ein studie over ordbokskritikk i Danmark, Bergenholtz/Mogensen1993. A v de i 252 r esensjonane de i lista r opp e r 249skrive ”für Benützer”, berre 3 e r ” (kürzere R ezensionen) f ür L exikographen”.Av desse 249 e r 43 ” ausführliche Rezensionen”, resten erkortare r esensjonar e ller m eldingar. D øme på grundig ordbokskritikkfor leksikografar finn dei ikkje i det heile i materialet sitt, og avordbokskritikken skrive for ordbokskjøparar e r de n kor te, inf ormativetypen dom inerande, m ed 4/5 a v a rtiklane. D en or dbokskritikken somhar vore tema for denne artikkelen, er med andre ord ikkje representerthos Bergenholtz og Mogensen i det heile. I dag, etter ti år med Nordiskforeining f or le ksikografi og å rlege utgåver av tidsskriftetLexicoNordica, ville denne statistikken sett svært ulik ut. Men framleisi dag vil nok dei korte ordbokskritikkane for ordbokskjøparar dominere.

Profesjonaliseringa a v disipline n ha r f ørt m ed se g a t gr undigekritikkar skr ive f or pr ofesjonelle br ukarar ha r vor te meir vanleg, i ogmed at kritikarar har fått eit forum å skrive i. Eit godt døme er SölveOhlander sine resensjonar av e ngelske e inspråklege or dbøker iLexicoNordica. O hlander (1996) er ei grundig m elding a v 4 stor eeinspråklege engelske ordbøker berekna for brukarar med engelsk somandrespråk, m ens O hlander (2001) melder 4 e inspråklege e ngelskeordbøker be rekna f or br ukarar m ed e ngelsk som førstespråk.Meldingane er skrive på svensk, og m ålgruppa er LexicoNordica sinelesarar i kraft av at dei er ordboksbrukarar, heller enn LN-lesarane somleksikografar. Slik sett oppfyller a rtiklane a bsolutt de t pr imære m åletOhlander sa nnsynlegvis ha r se tt se g: D ei ska l hj elpe oss br ukarane åvelje den ordboka vi helst vil ha, for det einaste språket som kan tilby såmykje som m inst f ire e inspråklege stor e or dbøker f or f ørstespråksbrukarar,og like mange for andrespråksbrukarar. I og med at einstor del av lesarane òg e r le ksikografar, e ngasjert i pr osjekt som ha rfellestrekk med ordbøkene Ohlander skriv om, bidrar meldingane òg tilå bringe den allmenne le ksikografiske diskusj onen f ramover, ikkj eberre til å ve re ( avansert, og må eg legge til: svært velkomen)forbrukarjournalistikk. Men f orfattarane a v de i r espektige or dbøkeneskriv Ohlander sannsynlegvis ikkje for, må vi gå ut i frå, m.a. fordi hanskriv på svensk og ikkje på engelsk.Forbrukarjournalistikken er sjølvsagt mest naudsynt for engelsk, derdet nesten alltid er fleire alternativ å velje mellom. For dei fleste språkog språkpar finst det berre éi ordbok, eller viss de t finst fleire, er detnok å kaste eit blikk på dei to, så veit ein kva ein skal ta. Mellom norskog moderne gresk har vi t.d. berre to ordbøker, ei lita lommeordbok ogei mellomstor ordbok (Gresk lommeordbok og Norsk-gresk ordbok), ogordbokskjøparen treng ikkje ei bokmelding for å vite om ho skal kjøpeden eine, den andre, eller begge.Skilnaden m ellom de t å skr ive f or le ksikografar og for ordbokskjøpararer sjølvsagt at brukarperspektivet står sterkare. Kjøparen vil hainformasjon om tilhøvet mellom pris og kvalitet, og ei samanlikning derdet finst fleire like or dbøker å ve lje m ellom. S amanlikning m ellomordbøker for ulike språk eller språkpar, som er svært viktig f or metaleksikografien,blir mindre relevant for ordbokskjøparen.Dermed er det ikkje sagt at opplysningar om pris, sidetal og manglandelemma er nok. Det eg som ordbokskjøpar gjerne vil f å tak i, erfilosofien ba k or dboka. I de i tilf ella de r det er to konkurrerande ordbøkerA og B, som dekkar same domene, lurer eg på kva som er denraude tråden i de i, essensen i skilna den dei i mellom. Korfor har vi toordbøker, kva skil de i f rå kva randre, e g vil kort sagt forstå kva som22

23foregår. Der vi har berre éi, vil eg vite kva slags ordbok det er, kva egkan forvente m eg a v henne, kva som e r de i sterke og svake side nehennar.Det at ordboksbrukaren framfor alt vil ha informasjon om tilhøvetmellom pris og kvalitet, og om i kva grad ordboka er i stand til å løysedei oppgå vene br ukaren vil a t ho ska l løy se, tr eng ikkj e hindre ordbokskritikareni å skrive om andre ting i tillegg.5. KonklusjonEg har i denne artikkelen gjort eit skilje mellom to ulike typar av ordbokskritikk,den for leksikografen og de n for ordbokskjøparen, ogderetter gått gjennom kva mål vi bør setje opp for desse to typane.Ordbokskritikk som metaleksikografi skal framfor alt vere med ogutvide leksikografien framover, og gjere det vanskelegare for leksikografarå ha lde f ram m ed å skr ive då rlegare or dbøker enn dei trengskrive, m ed dei r essursane de i ha r til rådvelde og de n innsikta somleksikografien har komme fram til.Tematiske seksjonar på le ksikografiske konf eransar, der konkreteordbøker blir diskutert, er ein måte å styrke dialogen mellom kritikararog praktiserande leksikografar. Det å gj e or dbokskritikarar tilga ng tildelar a v e ller he ile manuset i e lektronisk f orm vil gjere det mogleg åskrive langt betre resensjonar enn i dag.For kritikk skrive for ordbokskjøparen må vi sjølvsagt framleishalde på dei krava som sjangeren krev, opplysningar om lemmabestand,kvalitet, tilhøve kva litet/pris. I tille gg bør m eldaren ve re i sta nd til ågripe det karakteristiske ved ordboka, og f å det formidla til le saren påein slik måte at lesaren blir i stand til å vurdere kva ho kan forvente ogikkje forvente av ordboka.Eg ha r de ssutan gå tt spe sielt gjennom éin ty pe or dbøker, ne mlegtospråklege or dbøker m ellom m inoritets- og m ajoritetsspråk m edoverlappande domene. Denne ordbokstypen representerer ei utfordringfor de n tr adisjonelle distinksj onen m ellom m orsmål og framandspråk,og kr ev de rmed a ndre le ksikografiske m etodar e nn a ndre to språklegeordbøker. Dette bør òg bli spegla i ordbokskritikken.Den overgripande konklusjonen er at på same måten som leksikografiblir utvikla til e in akademisk disiplin, med teoretisk overbygnadog vitska pleg f undert metodologi, bør or dbokskritikken òg sj å på segsjølv som del av denne akademiske disiplinen. Ordbokskritikk er ein delav metaleksikografien, og bør utvikle seg i takt med den.

24LitteraturOrdbøkerBokmålsordboka = L andrø, M arit I ngebjørg og B oye W angensteen(red): Bokmålsordboka. Definisjons- og rettskrivingsordbok.Bergen-Oslo-Stavanger-Tromsø: Universitetsforlaget AS.Erzjan’-ruzon’ va lks / r ussko-erzjanskij slovar’ = B uzakova, R .N. ogR.N. T ikhonova 1993: Erzjan’-ruzon’ valks / russko-erzjanskijslovar’. Saransk: Mordovskij knizjnoj izdatel’stvas’Finsk-norsk ordbok = Farbregd, Turid og Hannele Seppinen 2000:Finsk-norsk ordbok. Oslo: Unipub.Gresk lommeordbok = Theophilakis, Elias 1999: Gresk lommeordbok.Oslo: Kunnskapsforlaget.LDOCE = Quirk, Randolph et al. 2001: Longman Dictionary of ContemporaryEnglish. London: Longman.Mansijsko-russkij/russko-mansijskij slovar’ = R ombandeeva, E .I ogE.A K uzakova 1982: Slovar’ mansijsko-russkij/russko-mansijskij.Leningrad: Prosvesjtsjenie.Nenecko-russkij/russko-neneckij slova r’ = T eresjtsjenko, N.M. 1982:Slovar’ nenecko-russkij/russko-neneckij. Leningrad: Prosvesjtsjenie.Norsk-gresk ordbok = Garras, Liv Nilsen 2002: Norsk-gresk ordbok /Norvegikó-hellenikó lexikó. Olso: Ad infinitum.Norsk-samisk ordbok = Kåven, Brita et al. 2000: Norsk-samisk ordbok~ Dáru-sámi sátnegirji, Davvi Girji.NS = Sadeniemi, Matti m.fl. 1967: Nykysuomen sanakirja 1–3. WSOY.Nynorskordboka = H ovdenak, M arit, L aurits Killingbergtrø, ArneLauvhjell, Sigurd Nordlie, Magne Rommetveit og Dagfinn Worren2001: Nynorskordboka. Definisjons- og rettskrivingsordbok. 3. utg.Oslo: Det norske samlaget.Russko-neneckij slovar’ = Pyrerka, A.P. og N .M. Tereshtsjenko 1948:Russko-neneckij slovar’. Moskva: OGIZ. G osudarstvennoe iz -datel’stvo inostrannykh i nacional’nykh slovarej.SKP = Haarala, Risto m.fl. 1990: Suomen kielen perussanakirja. Kotimaistenkielten tutkimuskeskus.SO = Svensk ordbok. Utarbetad vid S pråkdata, G öteborgs unive rsitet.Stockholm 1986.Stor norsk-samisk ordbok = Kåven, Brita m.fl. 2000: Stor norsk-samiskordbok/dáru-sámi sátnegirji. Karasjok: Davvi Girji.

25Stora finsk-svenska ordboken = Birgitta Romppanen m.fl. 1997: Suurisuomi-ruotsi sanakirja - Stora finsk-svenska ordboken, WSOY o gKotimaisten kielten tutkimuskeskus.Stora svensk-finska ordboken = Karlsson, Göran m.fl. 1982–1986: Isoruotsalais-suomalainen sanakirja – stora svensk-finska ordboken 1-3. Helsinki: Suomalaisen kirjallisuuden seura.Suomalais-ersäläinen sanakirja = Alhoniemi, Alho, Nina Agafonova ogMihail M osin 1999: Suomalais-ersäläinen sanakirja. Publicationsof the D epartment of F innish a nd G eneral L inguistics of the U niversityof Turku 64.Suomalais-marilainen sa nakirja = M oisio, A rto, Ivan Galkin ogValentin V asiljev 1995: Suomalais-marilainen sanakirja. T urunyliopiston suomalaisen ja yleisen kieliteteen laitoksen julkaisuja 52.Turku.Svensk-isländsk ordbok = Daví›sson, A›alsteinn og G östa Holm 1982:Svensk-isländsk ordbok – Sænsk-íslensk or›abók. Lund: W alterEkstrand Bokförlag.Sitert litteraturBergenholtz, Henning og Je ns Erik Mogensen 1993: Wörterbuchkritikin Dänemark. I: Lexicographica 9, 8–35.Farbregd, Turid og Hannele Seppinen 2001: Ordbøker mellom finsk ognorsk. I: LexicoNordica 8, 45–66.Ohlander, S ölve 1996: ” The B ig F our”. ” Learners’ dictionaries” inför2000-talet. I: LexicoNordica 3, 257–278.Ohlander, Sölve 2001: T olv kilo e ngelska lexicon. I: LexicoNordica 8,203–233.

89Jón Hilmar JónssonSentrale temaer i islandsk ordbokskritikkReviews on dictionaries ar e not onl y com mentaries on the cha racteristics ofindividual di ctionaries; t hey a re a lso a s ource of information on the status andcharacteristics of the lexicography in specific language communities, reflecting thetradition in each community. This paper contains reflections on t he main trends infive reviews on Icelandic dictionaries of varied types, from the decade 1985 to 1995.These reviews show the ruling tradition in Icelandic lexicography, which is stronglyinfluenced by language policy and purism.1. InnledningI e t lite spr åksamfunn er det ikke å ve nte a t det kom mer ut mangeseriøse ordbøker hvert år. Enkelte ordbøker kan bli ganske levedyktigesom de ny este (og e ventuelt e neste) r epresentanter f or e n be stemtordbokstype, selv om alle er klar over at de lengst er blitt ufullstendigeog foreldet, og a t det må være et klart behov for nye ordbøker. Dettegjelder sikkert i m er eller mindre grad for alle nordiske språksamfunn,og ikke minst for det islandske med sine 300.000 innbyggere. Hvis mantar hensyn til spr åksamfunnets størrelse, kan man derimot si at det harkommet ut ganske mange ordbøker på Island i de siste årtier, spesielt ide seneste år, selv om visse viktige ordbokstyper fortsatt mangler, ogandre ikke er blitt f ornyet i de n grad det er behov for. De fleste størreordbøker som ha r kommet ut på I sland i de nne pe rioden har f ått e nfaglig kr itikk, og de nne kr itikken gir på m ange m åter et interessantbilde av de forutsetninger og den tr adisjon som ha r pr eget isla ndskleksikografi og ordboksarbeid. Samtidig gjenspeiler den kritikernes, ogtil en viss grad også ordboksbrukernes, innstilling og f orventninger nårdet gjelder ordbøker og deres funksjon. Jeg vil i denne artikkelen gi enkort ove rsikt ove r innholde t i de nne kr itikken m ed tanke på hva de nforteller oss om karakteristiske trekk i isla ndsk le ksikografi se tt m edkritikernes øy ne. Je g vil stor t se tt be grense m eg til f em a nmeldelserskrevet av fem kritikere fra en periode på 11 å r, fra 1985 til 1995. Detdreier seg om fem ulike ordbokstyper.Det dreier seg om følgende anmeldelser:LexicoNordica 10 – 2003

2Jón Hilmar Jónsson 1985. Á rni B ö›varsson ( red.). Í slensk or ›abók ha ndaskólum og a lmenningi. 2. ut g. 1983. I : Íslenskt mál og almenn málfræ›i7:188–207.Reynir Axelsson 1987. Svavar Sigmundsson (red.). Íslensk samheitaor›abók.1985. I: Skírnir 161:137–152.Eiríkur Rögnvaldsson 1986. S igrún H elgadóttir ( red.). T ölvuor›asafn. 2.utgave. 1986. I: Íslenskt mál og almenn málfræ›i 8:191–200.Keneva K unz 1988 –89. S verrir H ólmarsson, C hristopher S anders og J ohnTucker. Íslensk-ensk or›abók. Concise Icelandic-English Dictionary. 1989. I:Íslenskt mál og almenn málfræ›i 10–11:166–175.fióra Björk Hjartardóttir 1995. Hrefna Arnalds, I ngibjörg J ohannesen ogHalldóra Jónsdóttir ( red.) D önsk-íslensk or ›abók 1992. I : LexicoNordica2:315–335.Det er verdt å gjøre oppmerksom på hvor disse anmeldelsene er å finne.Tre a v de m e r publise rt i Íslenskt mál, e t tidsskr ift om isla ndsk ogallmenn spr åkvitenskap, é n i tidsskr iftet Skírnir som er utgitt a v H i›íslenzka bókmenntafélag (Det islandske litteraturselskapet), og é n (denyngste) i LexicoNordica. Dette på virker sikke rt til e n viss gr adframstillingen a v a nmeldelsene, e n a nmeldelse i Lexico N ordica vilf.eks. ne ppe kunne a ppellere til de n a lminnelige isla ndske or dboksbruker.Skírnir ville være et mer naturlig forum for det formålet, menheller ikke et tidsskrift av den type vil kunne formidle informasjon tilden brede masse ordboksbrukere. Det eneste forum som kunne oppfylleden funksjonen, ville væ re kr itikkspaltene i a visene, men he r f ins de tganske sjelden anmeldelser eller omtaler av islandske ordbøker. Dettebetyr a t br ukerne e r og tr olig vil i øke nde gr ad væ re avhengig av ogunder påvirkning fra den informasjon som blir formidlet av forlagene,for en stor del i form av reklame.2. Anmeldelse av Íslensk or›abók (Jón Hilmar Jónsson 1985)Den eldste av disse a nmeldelsene gj elder Íslensk or›abók, de n e nesteallmenne enspråklige islandske ordboken og den ordboken som har hattstørst virkning, og er blitt mest brukt av alle islandske ordbøker helt fra1963 da den kom ut f or første gang. Anmeldelsen gjelder 2. utgave avordboken fra 1983. Den 3. utgaven av ordboken kom i 2002, men denhar ennå ikke fått noen kritikk. Kritikken fra 1985 berører mangeviktige egenskaper ved Íslensk or›abók som delvis er av grunnleggendebetydning også for andre islandske ordbøker. Kjernen i denne kritikkenkan oppsummeres i følgende punkter:

3• Betydningsbeskrivelsen be står i f or s tor g rad i a ngivelse a v s ynonymer isteden for regelrette definisjoner.• Betydningsbeskrivelse i form av ekvivalenter blir for en stor del gjengitt som(en ukontrollert rekke) synonymer. Dette innebærer bl.a.:• Ufullkommen betydningsinndeling, overdreven br uk a v e tikettenoverført betydning for å forene ulike delbetydninger.• Uklart s kille m ellom hy peronymer og s ynonymer s om betydningsangivelser.• Ufullstendig betydningsdifferensiering.• Vokabularet i betydningsbeskrivelsen er i mange tilfeller for markert• i forhold til de ord det skal beskrive.• En forholdsvis ukontrollert betydningsbeskrivelse får for stor vekt i forholdtil andre deler og elementer i ordboksbeskrivelsen.• Knappe og utydelige e ksempler, u klart s kille me llom f raseologi ogeksempler.• Det hi storiske a spektet pr eger l emmautvalget og be tydningsordningen i forhøy grad.• Leksikaliserte avledninger og sammensetninger er underrepresentert når detgjelder de t s amtidige s pråket; s ammensetninger bl ir de lvis f ramstilt sommorfologiske eksempler.• Utilstrekkelig lemmatisering av (produktive) ordledd.• Personnnavn blir tilføyet i 2. utgave, noe som gjenspeiler det formål å imøtekommeflest mulige tenkbare behov.• For omfattende og detaljert diasystematisk markering.• Sterkt normativt syn på språket, og ordforrådet preger ordboksbeskrivelsen iflere henseender:• Kommer direkte til uttrykk gjennom en særskilt markør som har denfunskjon å markere det som blir ansett som ”dårlig språk”.• Kommer indirekte til uttrykk ved at en mengde etablerte fremmedordblir utelatt.• Den l eksikografsike be skrivelsen på virkes a v or denes s osiale ogstilistiske s tatus; ne gativ holdning til ordenes innholdsside(fenomenet) overføres til uttrykket.• Fører til en utilfredsstillende beskrivelse a v m ange l ånord ogfremmedord.• Fremkaller en mengde ad hoc-synonymer som avløserord for ord avfremmed opprinnelse.• Bidrar til a t de t opps tår s irkeldefinisjoner me d fremmedord og tilsvarendeavløserord.• Det normative synet gjelder ulike e genskaper a v or dene, bl .a.ordenes uttale, skrivemåte og konstruksjonsmønstre.• Encyklopedisk og pragmatisk informasjon kommer dårlig til uttrykk.• Syntagmatiske egenskaper og konstruksjonsmønstre får en ufullstendigog usystematisk dekning.• Ingen ordboksgrammatikk.

4Mange a v disse kr itikkpunktene e r se nere blitt unde rstreket i andresammenheng. Á sta S vavarsdóttir ( 1994) vise r hvor sterkt ordbokenpreges a v e n tr adisjonell pur istisk holdning til isla ndsk språkpolitikk.Kristín Bjarnadóttir ( 2001) be skriver hvor dan de sy ntagmatiske a n-givelser til ve rbene ble sy stematisert og sta ndardisert f or e n ny e lektroniskutgave av ordboken som kom ut i år 2000. Jón Hilmar Jónsson(2003) er inne på de pr oblemer som gj elder pla sseringen og framstillingenav fraser og ordforbindelser i ordboken.3. Anmeldelse av Íslensk samheitaor›abók(Reynir Axelsson 1987)Vi ka n gj enkjenne viktige tr ekk i kr itikken av Íslensk or›abók, i a n-meldelsen a v Íslensk samheitaor›abók fra 1987. D et gj elder f or de tførste selve vokabularet i synonymordboken som f or e n stor de l e rhentet f ra Íslensk or›abók, og som ta r utga ngspunkt i de sy nonymrelasjonersom fins der ve d utformingen a v synonymbeskrivelsene.Likheten m ed Íslensk or›abók viser se g bl. a. i a t de t ikke fins noe nangivelser som forklarer forskjellen mellom de enkelte synonymer ellerentydiggjør betydningen av det aktuelle synonym.I sin kritikk legger anmelderen vekt på at han ser på ordboken frabrukerens sy nsvinkel, og de t be tyr a t ha ns oppm erksomhet f ørst ogfremst gj elder hvor godt or dboken de kker r eelle og konkrete brukerbehov.Et se ntralt tema i anmeldelsen i den sa mmenheng er at or d-bokens forståelse av termen synonym kommer i konflikt med denoppfatning som vil væ re m est næ rliggende f or de n gj ennomsnittligebrukeren av ordboken.I ordboken forutsettes det stort se tt e n sy nonymirelasjon m ellomoppslagsord og de e nkelte sy nonymer, m ens br ukeren i de t konkr etetilfellet of te ville ha m est ny tte a v hy peronymer, or d m ed et viderebegrepsomfang, som oppsla gsord, f or å kom me på sporet av en benevnelsepå e t unde rbegrep. D ette f orholdet e r med på å begrensebrukbarheten av ordboken som tesaurus.Det ha r også til f ølge a t or d som ikke stå r i synonymirelasjon tilandre ord, ikke får adgang til ordboken, noe som fører til et heterogentog usammenhengende vokabular.I anmeldelsen fremheves det også at det ikke fins noen redegjørelsefor a vgrensingen a v le mmabestanden i or dboken. Det kritiseres likeledesat enkeltord er helt dominerende i forhold til fraser.Et a nnet hove dpoeng i kr itikken a v Íslensk samheitaor›abók harmed or dbokens str ukturelle e genskaper å gj øre, spe sielt ordbokens

5henvisnings- og tilga ngsstruktur. For de t f ørste m ener a nmelderen a tkrysshenvisninger ikke er utf ørlige nok, og a t de t ikke s killes på e nsystematisk måte mellom de ulike henvisningsmarkører ordboksteksteninneholder. H envisningene sikr er ikke a t br ukeren f år e n sa mletoversikt over et sammenhengende ordforråd, og det forekommer ganskeofte a t to sy nonymer ( et sy nonympar) stå r he lt isole rt f ra et størreordfelt med semantisk nærstående ord som i m ange tilfeller ville værebedre egnet til å f ormidle de n inf ormasjon br ukeren e r ute e tter.Derimot inneholder lemmalisten en hel del ”passive” oppslagsord i ogmed at alle enkeltord som forekommer som synonymer i ordboksteksten,også blir oppført som oppslagsord.Mye av det som blir ne vnt og kr itisert i de nne a nmeldelsen, e regenskaper som i m er e ller m indre gr ad e r ty piske f or sy nonymordbøker,f.eks. hvor bundet de e r a v de n oppga ve å vise sy nonymirelasjoner,m ens de ha r pr oblemer m ed å gi e n he lhetlig de kning avstørre ordfelt med en mer de taljert ka rtlegging a v de se mantiskerelasjoner. D et ville væ re inte ressant å sa mmenlikne nor diske synonymordbøkeri så he nseeende, i hvilke n gr ad de vise r e n ulikstrukturering og hvilke e ndringer vi ha r se tt m ed nye utgaver og nyeordbøker. F å or dbokstyper f orener i sa mme gr ad e n begrenset ogoverskuelig informasjonsmengde, og br ukerens f orventninger om e nenkel og umiddelbar tilgang til den tilsiktede informasjon, så her vil enadekvat strukturering ha avgjørende betydning.4. Anmeldelse av Tölvuor›asafn(Eiríkur Rögnvaldsson 1987)En betydelig del av det leksikografiske arbeidet på Island har i mange årbestått i utarbeidelse a v or dlister m ed te rminologi på e nkeltefagområder. Denne virksomheten, som har vært ganske omfattende påenkelte områder, står i nær forbindelse med det arbeidet som går ut på åfremme islandsk språkrøkt, og her har Islandsk språkråd spilt en viktigrolle ved å fungere som konsulent og organisator. De enkelte ordlisteneer imidlertid blitt utarbeidet av en redaksjonsgruppe med spesialister fravedkommende fagfelt.Blant de viktigste f agordlister a v de nne ty pe f ra de siste å rene e rTölvuor›asafn, e n te rminologisk or dliste ove r da tateknologi og databehandling.Denne ordlista er nu kommet i tr e utgaver, først i 1983, 2.utgave utkom 1986 og de n 3. i 1998. I 1987 skr ev E iríkur Rögnvaldssonen anmeldelse av 2. utgave av Tölvuor›asafn som på mangemåter e r de n gr undigste a nmeldelse vi hittil ha r f ått a v e n isla ndsk

6fagordliste. Kritikken i de nne anmeldelsen gj elder de lvis også dentradisjon Tölvuor›asafn bygger på, og som kan sies å ha preget de flesteterminologiske ordbøker og ordlister gjennom årene.Tölvuor›asafn består av to deler: 1) en islandsk-engelsk ordliste medkorte definisjoner og forklaringer på islandsk og 2) en engelsk-islandskordliste. H ovedendringen f ra 1. utga ve e r at det he r tilf øyesdefinisjoner.Kritikken a v Tölvuor›asafn kan i hove dtrekk gj engis i følgendepunkter:Det tas utilstrekkelig hensyn til ulike brukere og brukerbehov; ordbokenskal kunne appellere både til fagfolk og ”nybegynnere”.Vokabularet er ikke i tils trekkelig grad i samsvar med den alminneligebrukers kunnskaper og erfaring.Encyklopediske forklaringer får for liten vekt.Definisjonene forutsetter i for høy grad at brukeren kan tolke innholdetav andre (beslektede) termer i ordboken.En del t ermer i de n eldre ut gave er bl itt f orkastet og i s teden er de tkommet nye termer.Det ta s f or lite he nsyn til e tablert or dforråd og te rminologi nå r detgjelder da tateknologi og da tabehandling, f .eks. i hå ndbøker og oversettelserav dataprogrammer.Den engelske terminologien styrer i f or høy g rad de t i slandsketermvalget, kravet om at hve r eng elsk term f år en selvstendigekvivalent, overskygger behovet for å dekke ensbetydende termer medén islandsk term.En de l a v t erminologien l igger ut enfor feltet, ordboken inneholdermange eksempler på nyord for begreper som (primært) tilhører et annetfagområde; ordboken brukes delvis som f orum f or å pr esentere ny etermforslag der en eldre term anses å være uheldig.De islandske termene motiveres på ulik måte:Et allmennspråklig ord får en ny be tydning, e nten m edutgangspunkt i s elve be grepet el ler s om ove rsettelse av denengelske termen.Det l ages e t ny ord s om vi ser f onetiske likheter med denengelske termen.Det lages nyord av islandske ordstammer med utgangspunkt ibegrepet.Den engelske termen blir gjengitt som oversettelseslån.Det er vanskelig å se hva som e r a vgjørende f or v alget mellom disseulike te rmtyper. O verdreven bruk av de n a ndre ty pen unde rstrekeravhengigheten av det engelske utgangsspråket samtidig som den vitnerom et forsøk på å tilsløre det forholdet ved å unngå direkte lånord.

7En islandsk ordstamme kan dukke opp på e n t ilfeldig m åte i ul iketermer uten noen som helst semantisk slektskap.Sammensetninger a v islandske or dstammer s om s kal g jenspeile inn -holdet, kan presisere betydningen på en uheldig måte eller ha en uheldigstilistisk valør.Den pr oblematikk som gj enspeiles i de nne kritikken, karakterisererutarbeidelsen og f ramstillingen a v de f leste isla ndske f agordbøker ogtermlister der nyskaping av termer av hjemlige ordstammer har en langtradisjon, og det oppstår et spenningsforhold mellom ulike motiver fortermvalget de r de n f aktiske spr åkbruken og språksystematiske hensynkan komme i konflikt med hverandre (se Jón Hilmar Jónsson 1998).5. Anmeldelse av Íslensk-ensk or›abók (Keneva Kunz 1989)Kritikken av de to tospr åklige ordbøkerne går delvis på andre ting enndet vi ha r se tt i de tr e f ørste a nmeldelserne. I sin a nmeldelse av denislandsk-engelske ordboken fra 1989 f okuserer K eneva K unz påspørsmålet om hvilke n f unksjon or dboken ska l tild eles, om de t dr eierseg om e n r esepsjons- eller en pr oduksjonsordbok. H un m ener a tordboken ikke gir noe entydig svar på det spørsmålet, og den naturligeforklaring er at i e t lite språksamfunn vil e nhver ny ordbok som regelvære den eneste fungerende r epresentant f or sin or dbokstype, ute nkonkurranse f ra a ndre or dbøker. E n isla ndsk-engelsk ordbok be lastesytterligere av det forholdet at den ikke bare skal tjene målspråksbrukeremed engelsk som morsmål, den vil også i praksis fungere som en passivordbok for fremmedspråksbrukere med vidt forskjellige morsmål. Denaktuelle ordboken må dessuten påta seg et ekstra ansvar med hensyn tilat den e neste e nspråklige isla ndske or dboken ikke e r tilgj engelig nokfor fremmedspråklige brukere.Alt dette gjør de t va nskelig å komme f ram til e t r epresentativt ogbalansert lemmautvalg, spesielt når de t dr eier se g om e n lite n or dbokmed ca. 23.000 lemmaer. Det er derfor forståelig at det mangler en heldel viktige ord i lemmalisten, ikke minst ord som har med hverdagsligeting å gj øre, m atlaging osv. D erimot mener anmelderen at allmennefagord e r godt r epresentert m ed he nsyn til or dbokens stør relse. M endenne begrensningen av le mmabestanden be tyr, e tter a nmelderensmening, at le ksikaliserte sa mmensetninger blir unde rrepresentert, noesom fører til at br ukeren i svæ rt m ange tilf eller m å gj ette se g tilbetydningen av en sammensetning ved å slå opp på de enkelte orddeler.Til gjengjeld inne holder le mmalisten e n r ekke pr oduktive f orledd og

8etterledd, m en pr oblemet e r a t disse ordleddene sj elden f år e nfyllestgjørende betydningsforklaring.Det fremheves også at det mangler en oversikt over islandskordlaging som e n de l a v or dboksgrammatikken. O rdboken inne holderellers en ganske utførlig og br ukervennlig ordboksgrammatikk med enoversikt over det islandske bøyningssystemet. I selve ordboksteksten erde grammatiske angivelser av bøy ningsmønstre de rimot ikke a lltiddekkende. Når de t gj elder m akrostrukturen, blir de t på pekt a t m angeuregelmessige bøyningsformer og f ormer m ed vok alveksling ove rforden kanoniske formen blir lemmatisert som henvisningslemmaer til stornytte for brukeren, uten at denne lemmatiseringen kan sies å være heltkonsekvent e ller om fattende nok. P å m ålspråkssiden blir det først ogfremst kritisert at betydningsangivelsene ikke alltid er presise nok, og atdet i m ange tilf eller m angler m er e ncyklopedisk inf ormasjon, i a ndretilfeller en klarere ekvivalentdifferensiering. Betydningsangivelsene tilfraseologien er også som regel ganske kortfattet.6. Anmeldelse av Dönsk-íslensk or›abók(fióra Björk Hjartardóttir 1995)fióra Björk Hjartardóttirs bedømmelse av Dönsk-íslensk or›abók iLexicoNordica er på m ange m åter m er positiv e nn de øvr igeanmeldelsene, men den inneholder allikevel en skarp kritikk på enkeltepunkter. D et ligge r i sa kens na tur a t e n dansk-islandsk or dbok he n-vender seg til e n ga nske br ed br ukergruppe, m en de n viktigste f unksjonenvil være å tjene som en resepsjonsordbok for islandske brukere,ikke minst skole elever som stå r ove rfor den oppgave å le se og f orstådanske tekster.Kildespråkssiden, og for så vidt he le or dboken, pr eges a v de tforholdet a t e n e nspråklig da nsk or dbok ( Nudansk ordbog) utgj ørgrunnlaget for den danske delen. Det framheves at sammensetningen aven enspråklig or dboksbase de lvis sty res a v a ndre pr insipper og a ndrebehov enn en ordboksbase for en (passiv) tospråklig ordbok, f.eks. nårdet gjelder konstruksjoner.Anmelderen mener at det i visse tilfeller ikke tas tilstrekkelig hensyntil hvilke be hov som e r a ktuelle f or de isl anske brukerne. Mangeeksempler som skal illustrere bruken av de enkelte lemmaer har såledesforholdsvis liten informasjonsverdi ut over det som framgår av betydningsangivelsen,og det er de rfor ne ppe nødve ndig å gi e n he lhetligdekning a v a lle e ksempler m ed isla ndske ove rsettelser. D en da nskeordboksbasen blir også m odifisert på visse punkte r f or å til passe de ndenne nye funksjon. De angivelser som angår lemmaenes etymologi ogderes sle ktskap m ed a ndre or d, blir f .eks. tatt bort. Den mest synlige

9endringen består i en annen makrostruktur. Istedenfor en nisjealfabetiskmakrostruktur får den islandske or dboken e n gla ttalfabetiskmakrostruktur der hvert enkelt lemma utgjør en selvstendig paragraf iordboksteksten, til fordel for de isla ndske br ukerne. D erimot blir de tansett som e n uny ttig e ndring å tilf øye e n he l del uregelmessigeordformer som henvisningslemmaer (f.eks. preteritumsformer av sterkeverb og komparativformer med voklaveksling) for de fleste brukerne vilha tilstrekkelige grammatiske kunnskaper til å kunne identifisere slikeordformer. Mikrostrukturen er i de f leste he nseender ide ntisk m edNudansk ordbog, delbetydningene stå r f .eks. som r egel i sa mmerekkefølge. Den viktigste endringen gjelder struktureringen av de størreverbartikler, der man har en skarpere avgrensning av de konstruksjonerog forbindelser der verbet etterfølges av en preposisjon eller et adverb,etter forbilde fra Íslensk or›abók.Den skarpeste kritikken i anmeldelsen rettes mot den nyhet å tilføyeuttaleangivelser i f orm av en spesielt utarbeidet fonetisk transkripsjon.For det første settes det spørsmålstegn ved selve informasjonstypen, detspørs om det er aktuelt å veilede om uttale i e n ordbok av denne type.Men de t ny e tr anskripsjonssystemet blir også kr itisert f or å væ reunøyaktig, og for å stille større kr av til br ukerne e nn br ukerveiledningenantyder.Lemmabestanden i den danske ordboksbasen blir begrenset på visseområder, de t gj elder f .eks. f or da nske pe rsonnavn og ste dsnavn. M endet blir også tilf øyet ny e le mmaer, og hove dparten a v de tte ny eordtilfanget er fagord om datateknologi og databehandling. En vesentligdel av disse ordene er blitt va lgt med utgangspunkt i de n terminologisom blir presentert i Tölvuor›asafn, de n isla nske f agordlisten omdatateknologi og databehandling som ble om talt tidlige re. H er innta rden islandske terminologien på dette feltet en ny stilling ved å bli angittsom ekvivalenter til da nske fagtermer som på sin side i mange tilfellerer direkte lånord, og gjenspeiler de engelske termer som ligger til grunnfor de islandske ordene. Det blir også pekt på at blant ekvivalentene fårislandske nydannelser gjerne e n f ramtredende pla ssering isammenlikning m ed e nsbetydende lå nord, se lv om f remmedord oglånord generelt blir behandlet på en mer avslappet måte enn i de flesteeldre islandske ordbøker. Inn i de tte bildet kommer også eksempler påuheldige surrogatekvivalenter de r e n isla ndsk ny dannelse blirforetrukket i steden for en forklarende parafrase.7. Avslutning

10Jeg har i denne artikkelen gitt et kort innblikk i islandsk ordbokskritikkslik den blir framstilt i noe n anmeldelser fra de siste tjue årene. Dennekritikken berører ganske m ange ulike f orhold, m en visse te maer ka nsies å være sentrale i den forstand at de anskueliggjør den tradisjon ogde forutsetninger som har preget utviklingen av islandsk leksikografi ogdet pr aktiske or dboksarbeidet på I sland. D isse f orutsetningene he ngernøye sa mmen m ed de t spr åkpolitiske sy n som r år i det islandskesamfunn med en sterk bevissthet om kontinuitet i språket og verdien avå fornye og utvide or dforrådet m ed ny e or d og uttr ykk a v hj emligopprinnelse. D et f ramgår a v de nne or dbokskritikken a t den islandskeleksikografien har hatt visse pr oblemer m ed å gi e n obj ektiv ogbalansert beskrivelse a v de t isla ndske or dforrådet, e n be skrivelse de rdet samtidig tas hensyn til de n f aktiske spr åkbruken og de nspråkpolitiske vilj e til å un derstreke og f ramheve de t som sæ rpregerspråket og dets f orhold til a ndre spr åk. E n sa klig og konstr uktivordbokskritikk vil kunne gi islandske leksikografer bedre forutsetningernår det gjelder å løse disse problemer i framtiden.LitteraturÁsta S vavarsdóttir 1994. S progsamfund, spr ogpolitik og or dbøger. I:LexicoNordica 1, 119–137.Eiríkur Rögnvaldsson 1986. Sigrún Helgadóttir (red.). Tölvuor›asafn. 2.utgave. 1986. I: Íslenskt mál og almenn málfræ›i 8, 191–200.Jón Hilmar Jónsson 1985. Á rni B ö›varsson ( red.). Í slensk or ›abókhanda skólum og almenningi. 2. utg. 1983. I: Íslenskt mál og almennmálfræ›i 7, 188–207.Jón H ilmar Jón sson 1998. N ormhensyn ve d va lg a v e kvivalenter.Islandsk som e kvivalentspråk i N ordisk le ksikografisk or dbok. I :Normer og regler. Festskrift til Dag Gundersen 15. januar 1998,red. av Ruth V atvedt F jeld og B oye W angensteen. O slo: N ordiskforening for leksikografi, 304–312.Jón Hilmar Jónsson 2003. F raseologien i f orgrunnen — fraseologiskregister som ledd i ordbokens tilgangsstruktur. I: Nordiske studier ileksikografi 6. T órshavn: N ordisk f orening for le ksikografi, 151 –167.Keneva K unz 1988 –89. S verrir Hólmarsson, Christopher Sanders ogJohn Tucker. Íslensk-ensk or›abók. Concise Icelandic-English Dictionary.1989. I: Íslenskt mál og almenn málfræ›i 10–11:166–175.

Kristín B jarnadóttir 2001. V erbal S yntax in a n Electronic BilingualIcelandic D ictionary: A Preliminary Study. I: LexicoNordica 8, 5 –23.Reynir Axelsson 1987. S vavar S igmundsson ( red.). Í slensk sa mheitaor›abók.1985. I: Skírnir 161, 137–152.fióra Björk Hjartardóttir 1995. Hrefna Arnalds, Ingibjörg Johannesen ogHalldóra Jónsdóttir ( red.) D önsk-íslensk or ›abók 1992. I :LexicoNordica 2, 315–335.11

99Carl-Erik LundbladhKritiken av SAOBThe great historical dictionary of the Swedish language, Dictionary of the SwedishAcademy (SAOB), has been published since 1893 onwards. It has not been theobject of very many critical reviews. During the first years of publication SAOB wassuperficially described in praising articles. In the early years of the 20th centurysome more seriously critical articles were published, the heaviest one thoughrestricted to lamenting omissions and accusing the editors of neglecting the languageof modern authors and ordinary people. In recent decades SAOB has been the objectof description in informal reviews, which have been only incidentally critical. Thedictionary has not been offered substantial and helpful criticism since 1913, perhapswith the exception of a couple of articles reviewing the effects of reforming theeditorial work in the twenties. All reviews show a complete lack of concern forsemantic principles of the definitions. Also lemmatization as well as userconvenienceis rarely or hardly ever an issue. A comprehensive and creativecriticism has never been offered. The scale of the work may have daunted reviewers.The fact that the dictionary is not yet completed may be a reason for critics to wait.The fierce defence provided by SAOB when attacked is probably a third reason whythere has never been an effective dialogue between the dictionary and its critics.Svenska Akademiens ordbok (SAOB) har inte blivit föremål för kritiskgranskning i särskilt många recensioner eller anmälningar. Här behandlassådana artiklar som mest påminner om eller verkligen är enallmän, faktainriktad granskning.En sovring har gjorts bland artiklar och uppsatser om SAOB. Heltuteslutna är sådana reportage som handlar om redaktionen och dessarbete. Tidningsartiklar som, ofta med anledning av ett nyutkommethäfte, kritiklöst och lovprisande, översiktligt och ytligt beskriver innehålletoch presenterar ordboksprojektet, t.ex. GHT (1895), är ganskavanliga under de första årtiondena. De är ju inte recensioner i modernmening. De faktiska upplysningarna i dem härrör nog från presentationersom skrivits av personer knutna till redaktionen, t.ex. Hjelmqvist(1894). Dessa var oftast mer återhållna i panegyriken men inteheller de har refererats. Så inte heller var och en av de artiklar som mereller mindre kåserande visar fram ordboken eller ett nytt häfte i ettbildligt strövtåg genom ordmassan och påpekar vilka kulturhistoriskavittnesbörd, kuriositeter, lustigheter eller annat intressant som ordbokenbjuder den uppmärksamme läsaren. De första av det slaget är Bååth(1907) och Cederschiöld (1907). Johannisson (1946) uppehåller sigLexicoNordica 10 – 2003

2mycket vid ordformer. Dessa artiklar är lättsamma och trevligapresentationer. De beskriver ofta projektets bakgrund ochordboksartiklarnas uppbyggnad, uttrycker förtjusning över de illustrerandespråkproven och innehåller undantagsvis lätta beklaganden attartiklarna är svåröverskådliga, beskrivningen snårig eller betydelseuppdelningenlångt driven (jfr Widmark 1994). Nästan alltid visas artiguppskattning av redaktionens arbete. Den här typen av artiklar är i stortsett den enda uppmärksamhet ett nytt häfte fått under senare decennier,t.ex. Holm (1985), (1994), (1997), (1999), Stolpe (1993), Widmark(1994), Fries (1997), Reinhammar (1998), Sigurd (2002). Kritiskagranskningar har inte gjorts sedan Beckman (1913) eller möjligenEkwall (1926). Artiklar som granskar och diskuterar SAOB:s omfångoch utgivningstakt refereras inte heller. Det fördes bl.a. en fejd iGöteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1908–1909. En detaljeradbedömning av en omläggning av redaktionsarbetet i början av 1920-talet gjordes av Ekwall (1925a och b) samt Ekwall (1926). Den senareartikeln är också en recension av häftena med partiet flugpapper tillfulgerit. Se Sigurd (1986:149ff, 161ff).Under årens lopp har det kommit några artiklar som uteslutandeeller mest handlar om ord som saknas i SAOB. Ett exempel är Sandin(1986), som beklagar att SAOB missar många av arbetslivets ord (jfrBerg 1903) 1 . Han får svar från ordboksredaktionen (Jonsson 1986).Litteratur där ordboken görs till forskningsobjekt har fått ingå underrubriken Övrig litteratur. Förteckningen är inte fullständig, men därnämns de flesta grammatiska, semantiska eller metalexikografiskastudier som mer eller mindre kritiskt beskriver något i ordboken ellertar den som utgångspunkt för sitt ämne. Målgruppen för dessa uppsatserär språkforskare.Recencionerna av SAOB har ofta skrivits för användare bland denbildade allmänheten. Även om de står i akademiska publikationer tycksde som målgrupp ha haft läsare utanför den inre språkliga fackkretsen.Möjligen är Beckman (1902), (1904) och (1913) den ende som skrivitför såväl språkfolk, eller synnerligen ordboksredaktionen, som denbildade allmänheten.1 Sandin (1986) har inspirerats av Lindqvist (1978:150–151). Denne fann 4 av 18sökta ord med anknytning till cementindustrin hos SAOB, den enda ordbok somöverhuvudtaget hade något av orden. 3 av de återstående 14 fick Lindqvistupplysning om hos ordboksredaktionen. Han förklarar språkvetenskapens bristandekännedom om arbetsplatsord dels med att ordböckerna i allmänhet bara omfattarskriftspråk, dels med att språkforskarna inte har varit särskilt intresserade avarbetsplatsernas språk. Jonsson (1986) kommenterar Lindqvists uppgifter.

3Blygsam kritikDe första anmälningarna lovordar mer än granskar. Blygsamma meninte alltid oviktiga anmärkningar gäller ofta uttalsbeteckningar, behandlingenav lånord, missade ord eller ordformer och för senadateringar. Wulf (1893) framför bl.a. åsikten att ett ord, uttryck eller enordform som faktiskt används i tal borde redovisas även om skriftligtbelägg saknas. Han menar också att redaktionens egna exempel är snålttilltagna. Brate (1894) kritiserar att språkproven inte i vederbörligutsträckning visar ordens konstruktion; t.ex. framgår det inte att mansäger abonnent på en tidning eller abdikera från tronen. Gering (1895)presenterar mest ordboksprojektet men kritiserar också etymologierna(bl.a. att nordiska motsvarigheter inte redovisas genomgående) och attordboken behandlar alltför många franska lånord. Wadstein (1895)gillar att ordboken är generös i upptagandet av lånord, men invändermot att dialektord tas upp om redaktionen anser att de behövs iriksspråket. Han menar att de orden inte gagnas i SAOB utan att dehellre borde stå i en särskild samling. Vidare saknar Wadstein någraverk i källförteckningen som borde ha excerperats. Han visar också vardet hade varit befogat med hänvisning från alfabetisk plats tilluppslagsord där ett verbalsubstantiv eller ett ords variantformbehandlas.Seriös och skarp kritikNatanael Beckman arbetade som redaktör vid SAOB 1897–99. Senarevar han flitig excerpist åt ordboken, skrev Svensk språklära (förstaupplagan 1904) och var professor i svenska vid Göteborgs högskola1918–34. Han gav mild men seriös och principiellt viktig kritik.Betydligt hetsigare var Ruben G:son Berg i en serie artiklar från 1903.Berg var 26 år när han skrev den första men redan uppmärksammadlitterär stilforskare som satt i redaktionen för tidskriften Språk och stil.Beckman, Natanael 1902Beckman redogör först för redaktionsarbetets uppläggning. Som föredetta anställd kan han lägga precisa synpunkter. Bl.a. beklagar han attchefredaktören har svårt att skaffa sig en enhetlig överblick över det iflera omgångar bedrivna arbetet.

4Beckman betonar att ordboken har höga krav på fullständighet menmeddelar några randanmärkningar om ord, uttryck och betydelser somenligt honom planenligt borde ha behandlats men fallit bort.Ett principiellt viktigare påpekande gör han när han meddelar delsatt excerpisternas rättesnöre (Anvisningar till insamlande af språkprof)uppmanar excerpisten att vara sparsam med romanska lånord, dels attredaktionens senare praxis emellertid är att ta med sådana ord. De blirsåledes inte tillräckligt tidigt daterade eftersom det finns för fåexcerpter. Han ger exempel på några ord som fått alltför sena förstabelägg(anarkism 1885 i.st.f. 1789, anomalisk 1837 i.st.f. 1730, andante1790 i.st.f. 1753).I fråga om uttalsangivelserna menar Beckman att redaktionen hartagit på sig uppgifter som den inte kommer att klara av, särskilt inte atträtt ange det svaga bitrycket (ordboken markerar med siffran 1) vidsammansatta ord och avledningar. Han menar vidare att ordbokenspraxis att markera uttal vid alla uppslagsord men att använda en mallvid fall då redaktören inte känner till uttalet är otillfredsställande.Ordboken borde i stället ha avstått från att ange tryckförhållande. Hankritiserar också vågstrecket mellan sammansättningsled, som ska angedet starkare bitrycket på senare leden. Detta bitryck antas vara starkareän bitryck på senare stavelse i icke sammansatta ord med grav accent(rökfång resp. röka). Han invänder mot ordbokens uppgift att vågstrecketmarkerar en paus mellan sammansättningsleden.Han menar att ordboken noggrannare borde ange ords genus ikällorna men att den är för generös i angivande av varierande ordformersom sannolikt beror på oskickligt versmakeri.Ordbokens provisoriska förord ger besked om att etymologin skameddelas om ett ords grundform och grundbetydelse kan anses avgjord.Detta menar Beckman att ordboken bryter mot när man beträffandelånord meddelar mer än bara ordets betydelse och form i det långivandespråket. Vidare etymologiserande hör hemma i ordböcker för detlångivande språket, anser han.Betydelsebeskrivningen lovordas som den vida viktigaste och bästadelen i ordboken, men Beckman granskar den inte. Den enda anmärkninghan gör är att alveol inte betecknar ’tandhåla’, som ordbokenuppger, utan ’tandvall’.Slutligen riktar Beckman några anmärkningar mot hur redaktionenibland väljer att citera språkprov ur mindre lyckade upplagor av vissakällor.Berg, Ruben G:son 1903

Berg säger inledningsvis att när nu två häften (3000 spalter) har kommitut är det på plats med en granskning inte av detaljer utan av ledandeprinciper, vilket det hittills utkomna ”verkligen ger anledning till”.Därefter kritiserar han huvudsakligen ordbokens excerpering.Recensenten anmärker att ordboken inte följer sitt i förordet tydligtuttryckta syfte att bl.a. beskriva ”vår egen tids svenska språkbruk”,eftersom den försummar att upplysa om det moderna talspråket. Den geringa talspråksformer eller -fraser. Därigenom minskas dess värdeavsevärt.Recensenten menar att redaktionen har gjort ett skevt val av skrifteratt hämta språkprov ur; man har luckor i excerperingen. Som belysandeexempel anförs att bang (’rädd’) bara citeras av finlandssvenskaförfattare men att ordet är minst lika vanligt i Sverige, vidare att det vidordet arbetare meddelas alltför få sammansättningar. Orsaken förstårman enligt recensenten om man ser vilka böcker och tidningar somciteras; förutom tidningen Arbetet en gång bara sådana med”överklassprägel”. Berg menar att specialundersökningar borde görasnär ett ord eller en ordgrupp är särskilt rikt företrädd på ett visst håll föratt ordboken inte som nu ska brista i vetenskaplighet.Ordboken försummar alltså talspråk och vardaglig stil men ocksånutida skriftspråk över huvud taget. Även resten av svenskan äregendomligt och skevt representerad; ordboken citerar oproportionerligtmycket poesi och negligerar prosan. Dessutom verkar det enligt Bergsom om redaktionen har tagit särskild hänsyn mot Svenska Akademienoch excerperat ledamöters skrifter men försummat mer betydandeförfattares verk, främst Almqvists och Strindbergs. Han visar medstatistik att inte bara de mest betydande författarna har negligerats utanockså samtidens författare (förutom Strindberg rör det sig om SelmaLagerlöf, Per Hallström, Verner Heidenstam och Oscar Levertin). Hanundersöker hur många gånger 13 av de mest kända författarna harciterats på lite mer än 1/10 av de två utkomna häftena (360 godtyckligtvalda spalter).Utan att stödja påståendet med statistik hävdar Berg att även valetav tidningar är orätt genom att sydsvensk press är överrepresenteradmedan Stockholmspress och arbetartidningar är sällsynt företrädda.För att tillbakavisa en invändning att det viktigaste är att ord ochbetydelser blir uttömmande beskrivna, inte vilken litteratur som citeras,ger han några exempel på ord som saknas, ”på måfå ur högen”:abominabel, abbreviera sig, adressregister, advokatisk, afbeläta, afbespisa,afbeväpna, afcivilisering, affesta, afkall, afkugga, afkväsa, afmanna,andinna och araberspann. Han upprepar att excerperingen är5

6lokalpatriotiskt sydsvensk (redaktionen i Lund) och undviker modernaförfattare, såvida de inte sitter i Svenska akademien, samt försummarprosan.I sammanfattningen säger han att ordboken inte håller måttet varesig som ett verk för hela folket (eftersom folkets språkbruk inte beaktas)eller för språkvetenskapsmannen, speciellt inte stilforskaren. Hanpåpekar här också att tidskriften Phosphoros och tidningen Polyfem,viktiga för en betydelsefull litterär riktning under romantiken, helt harförbigåtts, ”naturligtvis därför att de representerar en rörelse utgåendefrån Uppsala och Stockholm, ej Lund”. Han beklagar att ett såvälbehövligt verk som ordboken i väsentliga avseenden är misslyckat.Berg omvittnar att han som språkforskare många gånger förgäves harsökt upplysning i SAOB och påstår sig med många kolleger dela beklagandetatt ordboken förfuskas.Beckman, Natanael 1904Artikeln handlar om uttal och kritiserar hur ordboken markerar bitrycket(ordbokens upphöjda etta). Beckman menar att uttalsangivelsen i SAOBlider av systemtvång som gör att man inte kan vara säker på att det uttalsom ordboken meddelar verkligen förekommer. Han formulerar reglerför vilken stavelse som uttalas med bitryck. Han menar att ordbokeninte borde ange dubbelform om en sådan uppträder bara som resultat avvarierande satsrytm. Ordboken bör inte heller markera bitryck i ord somredaktören aldrig har hört, såvida ordet inte är en fackterm.PolemikKritiken av Berg (1903) och Beckman (1902 och 1904) bemöts avHoppe (1904) och Ljunggren (1904). Avgörande för att bemöta Berg(1903), som publicerats i en dagstidning, är att Berg hänvisar till sinartikel i en not i Nordiska studier (1904:268). Först sedan kritiken pådet sättet offentliggjorts i ett vetenskapligt forum bedöms det somangeläget att bemöta (se Hoppe 1904:156 och Ljunggren 1904:2).Hoppe, Otto 1904Hoppe kommenterar kritiken i Beckman (1902) av SAOB:s uttalsbeteckning.Han finner det enastående för en vetenskaplig recension att

Beckman endast beaktat de tidigare delarna av ordboken, bara entredjedel av det utkomna. Hoppe erkänner inkonsekvenser men försvararordbokens djärvhet att inlåta sig på svårigheterna. Han yttrar bl.a.oenighet med Beckman i uttalet av några enskilda ord, försvararredaktionens arbetsrutiner samt garanterar att uttalet blir föremål förnoggranna överväganden. Han hänvisar till redaktionens samlade kompetensoch att man använder frågelistor för att konsultera kompetentapersoner. Redaktionens teknik för att citera ur lämplig källa förklaras,kryddat med spydigheter mot Beckman som under kort tid själv varitredaktionsmedlem och enligt Hoppe borde känna till förhållandenabättre.Även mot Berg (1904) invänder Hoppe att han huvudsakligen tycksha granskat ordbokens tidigare delar. Mot Bergs påstående att talspråkethar försummats invänder Hoppe att detta, men inte slangen, tvärtomägnas stor uppmärksamhet. Ordboken ger ju bruklighetsuppgifter vidvarje betydelse. Om en sådan saknas innebär det att ordet är fulltbrukligt i alla stilarter, alltså även i talspråket. Han betonarnödvändigheten att begränsa omfånget och anföra måttligt med såvältalspråks- som skriftspråksuttryck. Som garanti för att talspråketbeaktas framhåller han att redaktionen har framstående kännare avsvenskt talspråk samt att frågelistor används.I fråga om Bergs kritik av excerperingen är Hoppe bitvis bitsk ochyttrar sig sarkastiskt bl.a. om recensentens slutledningsförmåga. Hanmedger att det finns luckor i excerperingen, men att dessa är rimliga.Han beskriver excerperingen som grundlig och avvisar Bergs beskrivningav den som otillfredsställande, inriktad på författare i Svenskaakademien, lokalpatriotiskt sydsvensk och löjligt liten för prosan. Hankallar detta obevisade, löjliga påståenden.Hoppe ifrågasätter värdet av Bergs statistik över citerad litteratur,eftersom ingen kan kontrollera den då det inte uppges vilka ställen iordboken som har undersökts. Hoppe betonar också att ordboken intehar åtagit sig att låta vissa författare vara representerade i vissproportion. Han meddelar att redaktionen har avhjälpt bristen attAlmqvists och Strindbergs verk blivit för lite undersökta. Detta, sägerhan, har gjorts långt innan Bergs artikel utkom. Vidare erkänner hansvårigheter att vid excerpering fånga in äldsta eller yngsta förekomst avett ord. Han naglar fast recensenten vid misstaget att ha påstått att ordetanklang är orimligt sent belagt (Berg har läst fel i ordboken). Hoppeupplyser också att redaktionen gör specialundersökningar när ordmisstänks förekomma i icke excerperad litteatur. Därför skulle det inteha skadat om recensenten hade ”gjort sig något underrättad omredaktionens arbetssätt, innan han uppträdt såsom undervisare”. Hoppe7

8manar till måttlighet i medtagande av ord, så att det beräknade omfångetinte överskrids. Om Bergs rekommendationer skulle ha följts, så skulleordboken ha svällt ut i det oändliga.Hoppe menar att Bergs artikel måste uppfattas som ”partisak”, delsgenom att den har publicerats på Svenska akademiens högtidsdag, dentjugonde december, dels genom ”artikelns hela läggning, dess rikedompå öfverdrifter, orimligheter, oriktiga uppgifter, obevisade och obevisbarapåståenden, liksom dess fullkomliga saknad af hvarje erkännande”.Att Bergs kritik har varit orättvis gör han slutligen troligtgenom att hänvisa till berömmande omdömen som har getts av”kompetenta ut- och inländska granskare”.Berg, Ruben G:son 1904Berg betonar i detta svar till Hoppe att hans kritik uteslutande gällerexcerperingen. 2 I fråga om ordbokens beaktande av talspråket vidhållerBerg att redaktionsexemplen är få och torftiga, att fler skrifter somrepresenterar ett vardagligt språkbruk borde ha valts och att det nordochmellansvenska talspråkliga ordförrådet inte blir fullgott beskrivetp.g.a. redaktionens sydsvenska sammansättning. Han bestyrker dettamed exempel på tvivelaktig eller saknad beskrivning. Han vidhållerockså sitt påstående att poesin har fått för stort utrymme videxcerperingen och nämner förmenta skevheter. Han hävdar också attorddateringen har blivit fel som följd främst av att nyromantikernasskrifter inte har excerperats i rättmätig omfattning. Han ger mångaexempel på äldre belägg än ordbokens. Han återkommer också till, ochstöder med exempel, att excerperingen tycks vara anlagd på författare iSvenska akademien och missgynna betydande författare. Han besvararHoppes anmärkning att han huvudsakligen skulle ha varit inriktad på deäldsta häftena av ordboken och förtecknar nu ord och uttryck somsaknas i de senare.Berg genmäler mot Hoppes försäkran att antalet sammansättningarmed arbetar- skulle vara tillfyllest. Hoppe hade jämfört ordbokens antalmed bl.a. äldre svenska ordböcker och funnit att SAOB har betydligtfler. Berg framhåller att de flesta arbetar-sammansättningar är bildadeefter de jämförda ordböckernas tillkomst. Han visar vidare genom2 Det är anmärkningsvärt att ingen vid det här laget, vare sig kritiker eller ordboksföreträdarehar klargjort begreppen excerperad resp. citerad litteratur. Det görs försti Ljunggren (1905) (se nedan). Inte heller har det påpekats att antalet språkprov ur enkälla kan variera högst avsevärt.

9jämförelse med dialektologen Lundells ordlista hur ordboken har störreandel sammansättningar med ambra-, ande- och azur- än med affärs-,alkohol- och arbetar-. Med detta och med uppräkning av någramedtagna resp. saknade sammansättningar stödjer Berg sitt påståendeatt SAOB gynnar poesin och försummar det allmänna språkbruket.Ljunggren, Evald 1904Evald Ljunggren, som presenterar sig som f.d. fast anställd medlem avordboksredaktionen, tar nu till orda i en broschyr. Skälet till att han gåri polemik är detsamma som Hoppes, nämligen att Berg har luftatkritiken mot ordboken i en vetenskaplig skrift (festskriften till AdolfNoreens femtioårsdag, där Berg yttrat sig om ordbokens excerperingoch hänvisat till artikeln i DN (Berg 1903)).Ljunggren tecknar bakgrunden sålunda: ”En ung språkman, DrRuben G:son Berg […] menar sig ha upptäckt luckor, förbiseenden ochlokalpatriotism i ordboken. Och härmed tror han sig berättigad attbeteckna den såsom förfuskad.” Det går enligt Ljunggren som en susninggenom en del av pressen.Ljunggren invänder mot Bergs anklagelser och säger att talspråketinte har blivit försummat, även om det enligt Ljunggren borde ägnasstörre uppmärksamhet. Som stöd ger han exempel på litteratur därordboken hämtar exempel på vardagligt språk. Han erkänner att ordetarbetarpress borde ha tagits med men menar att ordbokens 75 sammansättningarpå arbetar- står sig väl i jämförelse med den holländskaordbokens motsvarande 18.Ordbokens höga andel citat ur poesi försvarar Ljunggren bl.a. medatt poesin har sitt eget ordförråd (ambra, arla, azur), sina egna ordformer(ban i.st.f. bana) och egna ordbetydelser. Dessutom upplyserden ibland om ords uttal, är djärv med nybildning och fasthåller döendeord. Den är också lätt att komma ihåg och kan därför tänkas påverkavårt språk i högre grad än prosan.För att bemöta Bergs påstående att ordbokens urval av författare ochböcker är högst otillfresställande resonerar Ljunggren om någraexcerperade verk. Han erkänner att Almqvist och Strindberg ärintressanta men förnekar att de skulle vara de ur ordbokens synpunktviktigaste författarna. Strindberg, som enligt Ljunggren förvisso ännuinte har excerperats i önskvärd omfattning, har ofta ett personligt språksom gör honom mindre intressant för en ordbok som beskriver allmäntspråkbruk.

10Bergs statistik över citerad litteratur menar Ljunggren vara missvisande.Han presenterar en egen som visar delvis annorlunda resultat,bl.a. för de yngre författarna. Ljunggren diskuterar också någraförfattare och försvarar eller förklarar varför de är rikligt citerade. Bergspåstående att Stockholms- och arbetarpressen skulle vara försummadbemöter Ljunggren med statistik över citerade tidningar i det s.k. C-häftet. Han försöker vidare förlöjliga Berg som gjorde en lista med ordsom saknas i ordboken. Han granskar orden i detalj och menar att listanupptar mest kuriosa som inte bör ha plats i en ordbok.Bergs påstående att tidskriften Phosphoros och tidningen Polyfemskulle vara förbigångna bemöter Ljunggren med att räkna upp var iordboken de är citerade. Han resonerar också lite småspydigt kringfrågan om fosforisternas (nyromantikernas) ordskapelser har beaktats iönskvärd utsträckning.Ljunggren, liksom Hoppe, framhåller med skoningslös tydlighet attBerg vid ett tillfälle (i fråga om anklang) har tagit källans utgivningsårför beläggsår. För övrigt erkänner han redaktionens svårigheter mångagånger att finna äldsta språkprovet men menar att ordboken har kommitlångt i sina ansträngningar. Berg misstänks ha kritiserat av annat änsakliga skäl, och hans kritik är av mikroskopisk betydelse. Ljunggrenbeklagar slutligen att ordbokskritik i Sverige inte bedrivs som iEngland, där varje nytt häfte av Oxfordordboken har uppmärksammatsmed referat och erkännande anmälningar.Berg, Ruben G:son 1905Berg vidhåller sin mening från artikeln i DN 1903 att det hittillsukomna av SAOB rörande beläggsår m.m. är ”i väsentliga styckenmisslyckadt”. Han framför åsikten att ordboken bör behandla vår egentids språk fylligare och inskränka 1500- och 1600-talsspråket ochpoesins. Han kritiserar åter SAOB:s val av sammansättningar och gerexempel på sådana som är tvivelaktigt förbigångna (affärshemlighet,affärsprincip, affärssynpunkt, arbetardemonstration, arbetarorganisation,arbetarpress ”m.fl.”) och sådant som med orätt har tagits med(andeläpp, anemonkransad). Han återkommer till enskilda ord som hansaknar i SAOB. Han meddelar förstabelägg för många ord (oftast urnyromantiska källor) som är äldre än vad SAOB uppger och uppreparatt ”SAOB:s datering är absolut missvisande”.Som svar på Ljunggrens beskrivning av statistiken i Berg (1903)presenteras nu en grundligare. Han har räknat alla citat av ett antalförfattare från A till Bemärkansvärd (4000 spalter). Det visas bl.a. att

11Wirsén (framträdande ledamot av Svenska Akademien) är den mestciterade av alla levande författare och att han har uppmärksammats merän dubbelt så mycket som Strindberg. Minst uppmärksammade ärFröding, Hallström, Levertin och Selma Lagerlöf. Statistiken i Ljunggren(1904) kastas omkull.Ljunggren, Evald 1905I sitt andra genmäle karakteriserar Ljunggren först motståndaren Bergsdebatteknik. Han bemöter sedan spetsigt och spydigt Bergsanmärkningar och lämnar långa, faktiska redogörelser för redigeringsprinciper,excerpering, citatfrekvens, beläggsförhållanden o.dyl.Ljunggren nämner indirekt och i förbigående den viktiga skillnadenmellan citat i ordboken och antalet excerperade språkprov som står tillredaktionens förfogande.Han resonerar kring sammansättningar och försvarar i stort settordboken mot Bergs kritik. Han visar att poesisammansättningar harblivit förhållandevis färre och prosasammansättningar fler i ordbokenssenare häften men menar att Berg inte har haft tillräckliga belägg för sittkategoriska påstående att sammansättningar ur poetiskt språk skullevara vanligare än sammansättningar i det gemensamma språket,riksspråket.I fråga om 1600-talsord genmäler Ljunggren att de inte får bedömasefter deras värde för nutida språkkänsla och diskuterar ord som Berganfört.Ordbokens redigeringsprinciper förklaras, främst vad gäller val avrepresentativa skrifter. Ljunggren ifrågasätter Bergs påstående att nyromantiskaförfattare skulle vara förbisedda och diskuterar omständigheterkring andra enskilda författare eller verk. Han uttrycker iförbifarten att det kanske skulle vara viktigare för SAOB att angetidpunkten då ett ord upptagits i allmänspråket hellre än ordets tillfälligaförsta belägg. Dock har ordboken enligt Ljunggren i huvudsaklagt mer vikt vid att hitta förstabelägg, men också beaktat krav att citeraur stilistiskt god litteratur. Han berör också främmande, främst tysktinflytande samtidigt som han kommenterar Bergs listor med ord somsaknas i ordboken eller kunnat dateras tidigare. Han framför dåsynpunkter på tidigare nyromantikers stil, särskilt ifråga om tyskansinflytande, och försvarar ordboken om den har varit försiktig med attanvända nyromantisk litteratur. Dock menar han att nyromantikerna hargynnats i betänklig grad. Ljunggren anser att Bergs ordförteckningar

12inte har mycket att bjuda och att ordbokens försummelser har varitringa.Statistiken över citatfrekvens i Berg (1904) granskas och jämförsdels med Berg (1903), dels med Ljunggrens egna beräkningar (1904).Fortfarande menar Ljunggren att ordboken inte drabbas hårt av Bergsanmärkningar. Bl.a. försvarar han att ordboken i viss mån uppmärksammarakademiska författare mer, eftersom planen är att undvika slangoch dialekter. Han diskuterar också och förnekar att citatfrekvenserskulle tyda på sydsvensk lokalpatriotism.Beckman, Natanael 1913Artikelförfattaren hänvisar till polemiken ca 10 år tidigare och specielltLjunggren (1904), som önskade grundligare recencioner. Beckmanförmodar att orsaken till att objektiva granskningar har varit få är attpolemiken har kommit att föras i en hetsig ton. En annan orsak är att enverklig genomgång av en ordbok är en så krävande uppgift att denkänns omöjlig.Beckman nämner några allmänna brister hos ordboken. Den störstaär att boken är för stor och kommer ut för långsamt. Andra är attuttalsangivelserna är för detaljerade och etymologiredogörelsen förutförlig. Det av andra andragna att redaktionen ligger i Lund medförenligt Beckman inga större brister. Värre är redaktörernas dåligaarbetsvillkor, som gör att de söker tjänster med bättre lön och möjlighetertill vetenskaplig meritering.Beckman framhåller att redaktionen inte skulle förlora på atterkänna när misstag har begåtts. Enskilda förbiseenden är ju inte såviktiga som genomgående fel, varav han nämner ett par. Han ansersålunda att pietet mot det s.k. A-häftet (det 1870 enda publiceraderesultatet av ett försök då att skriva ordboken – också kallad Hagbergsordbok) har fått till följd att orden på A i den senare ordboken harkommit att innehålla stoff från den äldre på bekostnad av jämngott ellerbättre material. Vidare efterlyser han en förkortning för den s.k. dansknorskan(som senare kom att förkortas ”bokm.”, dvs. bokmål). Hanframför sådana synpunkter på excerperingen som bär vittne om att hanhar arbetat på redaktionen och beklagar t.ex. att det inte blivit någonförbättring efter den i Beckman (1902) påpekade purismen iexcerperingsanvisningarna, som lett till alltför unga belägg för de i allafall behandlade romanska lånorden. Han kommenterar också kritiken iBerg (1903), som han menar är överdriven; ett ord som är daterat på 20år när menar Beckman är bra daterat.

13Författaren övergår till att ge råd om hur ordboken kan användasoch har väl då tidskriften Verdandis läsekrets, sannolikt en intellektuellmedelklass, i tankarna. Han skjuter också in några anmärkningar omspråkprov och rekommenderar ordboken att redovisa talspråket fylligaregenom att inte bara som nu ha redaktionsexempel som visarallmänt bruk utan också exempel med förklaring av typ ”antecknat frånStockholm”.Pressreferat av polemikenPolemiken mellan Berg (1903), (1905) och i viss mån Beckman (1902)å ena sidan och Hoppe (1904) och Ljunggren (1904), (1905) å denandra gav genljud i pressen, t.ex. Vetterlund (1904), Söderbergh (1904),Mjöberg (1904), Vettterlund (1905) och Mjöberg (1905), somrefererade och tog ställning. Deras artiklar är engagerade och ganskanoggranna i referaten. De kan vara ett utslag av ett genuint intresse förordboken utanför en trängre krets under de första årtiondena. Även detfaktum att Hoppe väljer att polemisera mot Berg (1903) i Pedagogisktidskrift tyder på att lärarkåren uppfattades som en viktiganvändargrupp eller åtminstone att man fortfarande på redaktionenhoppades att så var fallet. Det rådde dock sannolikt delade meningar omhur värdefull ordboken var. I en artikel i tidningen Skolan (1/1901:235)uttalar Beckman (enl. Hoppe 1904:156 not) att ordboksarbetet i Lund är”i reklamsyfte väl mycket uppskrutet”.Kritikens resultatDen allvarligaste kritiken som har framförts är den av Beckman ochBerg. Har den beaktats och gett resultat? Sannolikt i viss mån. Bl.a. haruttalsangivelserna förbättrats och förenklats i fråga om tryckangivelser.Senare författare har uppmärksammats mer, inte minst Strindberg ochmoderna författare i varje senare tidsperiod, fast förkärleken förförfattare i Svenska Akademien höll i sig mycket länge. Möjligen tyderantalet excerpter av nyromantiska författare på att SAOB har varitkänslig för Bergs kritik i den saken. Men också kritken i Brate (1894),nämligen att ordboken inte upplyser om hur orden konstrueras, kan halett till att SAOB oftare ger sådan information, framför allt somupplysning att ordet används i det eller det uttrycket eller genom attanföra s.k. redaktionsexempel. Det är i allmänhet svårt att säga omförändringar har gjorts obeoende av kritiken, som resultat av erfarenhetervid redaktionen.

14Varför inte mer kritisk granskning?Ett av skälen till att SAOB inte har granskats i större utsträckning ärnog ordbokens storlek, som förskräcker. Många är sysselsatta medverket, kunniga personer som behandlar ett obearbetat fält, ochprojektet har stora ekonomiska resurser. Så blir det i viss mån ettstorverk (jfr Berg 1905:64), som förtar modet; allt förutsätts vara välgenomtänkt. Dessutom spelar det antagligen roll att ordboken inte ärklar; man väntar tills allt är färdigt för en helhetsbedömning och tänkeratt det nu vore för sent att komma med förbättringsförslag. Att denglansomgärdade och mystiskt upphöjda Svenska Akademien ärhuvudman skrämmer sannolikt ibland till gapande beundran eller retartill hätskhet (jfr de flesta recensionerna resp. Berg (1903 osv.)). AttSvenska Akademien sitter på penningkistor varur stipendier ochbelöningar delas ut hämmar kanske också en öppen kritik. Detta ärobevisbara antaganden, svåra att inte göra, men vördnad, kryperi ochdess motsats har nog inte spelat den viktigaste rollen. Svenska Akademienskulle möjligen kunna komma till rätta med det olyckliga attSAOB är så obeaktad genom att ge stöd åt och uttryckligen uppmuntraen ingående granskning.Man kan också anta att det intensiva försvar som ordboksredaktionenhar uppbringat vid ifrågasättanden och angrepp har avskräckt.Ljunggren (1904) och (1905) försvarar ordboken i en bitvis arrogantoch spydig ton. Han breder i (1904) dessutom på med två bihang till sinartikel, dels ett med anmärkningar mot Bergs ”Monografi över prologentill Phosporos”, dels ett som visar att en så stor språklig auktoritet somAdolf Noreen har anledning att konsultera SAOB (Noreen skulle hahittat äldre belägg att anföra i en uppsats betitlad ”Vårt modersmål” omhan hade anlitat ordboken och dess arkiv).Enligt Osselton (1990) hade Oxford English Dictionary en kunniggranskare i Henry Bradley, som förstod både produktionsvillkor ochanvändarnas behov. Om SAOB hade värnat saken hade kanske ocksåden kunnat få dugliga granskare utöver Beckman, som nu framstår somden kunnigaste och skickligaste. Hans insats värderas inte efter förtjänsti den artikel där han bemöts (Hoppe 1904).Ytterligare anledningar till att ordboken granskas dåligt är väl delsatt den används måttligt, dels att intresset brister för de allmännaprinciperna för en historisk ordbok. Kritiken handlar mest om saknadeeller för sent daterade ord. Beckman (1902), (1904) och (1913) är den

15ende som som har gjort en kvalificerad, kritisk kvalitetsbedömning 3 ,fastän han valt bara delar av ordboken och t.ex. inte granskarbetydelsebeskrivningen. Den semantiska beskrivningen har nästanaldrig diskuterats av andra än redaktionsmedlemmar (se Eriksson (1975och 1993) och Loman (1965)), inte heller lemmatisering elleranvändarvänlighet. En samlad, hela ordbokens innehåll omfattandevetenskaplig granskning har SAOB aldrig fått.Man får hoppas att ordboken blir föremål för ett större intresse iframtiden. De som använder SAOB när de gör historiska studier eller avannat skäl läser äldre texter skulle kunna ge intressanta omdömen omnyttan. Det finns forskningsinriktningar som borde leda till störrreintresse för historisk lexikografi, t.ex. begreppshistorisk forskning iReinhart Koselleks anda, den kognitiva semantikens studium av betydelseutvecklingeller protoypsemantiken. Insisktsfull användning kanstimulera till klok granskning. Inom det s.k. ORDAT-projektet (seMalmgren 2000) har SAOB och dess webbaserade variant använts ochkommenterats i ett flertal rapporter.En bedömning ur användarsynpunkt av ordboken som faktaupplysareoch som hjälp vid läsning är alltså önskvärd. För att åstadkommaen omfattande kritisk granskning som beaktar SAOB:s allmännaprinciper är det sannolikt nödvändigt med en uppdelning av ansvaret såatt flera recensenter tar sig an var sin del av ordboksstrukturen. SomBeckman (1913) säger är en fullständig granskning övermäktig för enperson. Ordboken i webbversion bör också recenseras. Den s.k. OSAdatabasen(http://spraakdata.gu.se/saob/) är den ordboksversion som det”slås upp” mest i. Den är en stor tillgång och förtjänar uppmärksamhetför att utveckla sin användbarhet.LitteraturRecensioner, anmälningar, polemik o.d.Beckman, Natanael 1902. Anmälan av häfte 1–20 i Göttingischegelehrte Anzeigen. Nr. 10, 796–805.Beckman, Natanael 1904a. Några ord om rytmisk betoning. I: Nordiskastudier tillegnade Adolf Noreen. Uppsala, 129–135.Beckman, Natanael 1904b. En akademisk dementi. I: Pedagogisk tidskrift,208–210.Beckman, Natanael 1913. Rec. i tidskriften Verdandi. 31, 36–52.3 Se dock inledningsavsnittet om bedömningen av redaktionsarbetets omläggning iEkwall (1925a och b) och (1926).

Berg, Ruben G:son 1903. Svenska akademiens ordbok. I: Dagens Nyheter.(B) 20/12 1903.Berg, Ruben G:son 1904. Svar till Otto Hoppe. I: Pedagogisk tidskrift,225–238.Berg, Ruben G:son 1905. Beriktiganden till Evand Ljunggrens ”SvenskaAkademiens Ordbok”. I: Språk och Stil V, 64–77.Brate, Erik 1894. Svenska Akademiens ordbok. Rec. av häfte 1 iNordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri. Utgifven avLetterstedtska föreningen. Stockholm: P.A. Norstedts och sönersförlag, 74–83.Bååth, A.U. 1907. Kors och Tvärs. Anmälan i Fyris 4/1 1907.Ekwall, Eilert 1925a. Svenska Akademiens ordbok 1920–1924. I:Svenska Dagbladet. 9/3 1925.Ekwall, Eilert 1925b. Artikel i Svenska Dagbladet. 13/3 1925.Ekwall, Eilert 1926. Svenska Akademiens ordbok 1925. I: SvenskaDagbladet. 11/5 1926.Fries, Sigurd 1997. Livstecken från en 100-åring. I: Västerbottenskuriren.24/6 1997.Gering, Hugo 1895. Rec. av A–afråda i Zeitschrift für DeutschePhilologie. Sid. 394–398.Cederschiöld, Gustaf 1907. Artikel i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.9/1 1907.GHT 1895. Anmälan av häfte 3 i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.1/5 1895.Holm, Gösta 1985. Vägen genom Sp. Artikelserie i Sydsvenska DagbladetSnällposten, omfattande: 19 spalter om spiraler (24/12),Spetsfundiga barnmorskor (27/12), Spioner och talrör (28/12), Dennyttiga spenaten (29/12), Om spis och spisar (30/12) och Spola ochspot (31/12).Holm, Gösta 1994. Strövtåg i en ordbok. I: Sydsvenska DagbladetSnällposten. 1/31994.Holm, Gösta 1997. Från stå an till sulkyplog. I: Sydsvenska DagbladetSnällposten. 18/8 1997.Holm, Gösta 1999. 15 882 spalter med plats för S. I: SydsvenskaDagbladet Snällposten. 3/10 1999.Hoppe, Otto 1904a. Ett par kritiker af Svenska akademiens ordbok. I:Pedagogisk tidskrift, 152–165.Hoppe, Otto 1904b. Svar till hr Nat. Beckman. I: Pedagogisk tidskrift,210–211.Hoppe, Otto 1904c. Genmäle till Ruben G:son Berg. I: Pedagogisktidskrift, 238–247.16

17Johannisson, Ture 1946. Strövtåg i en ordbok. I: Sydsvenska DagbladetSnällposten. 7/1 1946.Jonsson, Hans 1986. Ordboken och arbetslivet. I: Sydsvenska DagbladetSnällposten. 13/1 1986.Lidforss, E. 1894a. Rec. I av häfte 1 i Vårt Land 7/4 1894.Lidforss, E. 1894b. Rec. II av häfte 1 i Vårt Land 10/4 1894.Ljunggren, Evald 1904. Svenska Akademiens ordbok. Ett genmäle.Lund: C.W.K. Gleerups förlag.Ljunggren, Evald 1905. Svenska Akademiens ordbok. Genmäle n:r 2.Lund: Håkan Ohlssons boktryckeri.Mjöberg, Josua 1904. Artikel i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.13/7 1904.Mjöberg, Josua 1905. Anmälan av häfte 29–30 och Ljunggren 1905 iGöteborgs Handels- och Sjöfartstidning. 27/12 1905.Reinhammar, Maj 1998. Ståuppare efter drygt 100 år. Svenska Akademiensordbok har stannat till vid bokstaven S. I: Uppsala NyaTidning. 17/2 1998.Sandin, Gunnar 1986. Flera ord efterlyses. I: Sydsvenska DagbladetSnällposten. 3/1 1986.SDS 1894. Rec. av häfte 1 i Sydsvenska Dagbladet Snällposten. 31/11894.Sigurd, Bengt 2002. Från svär till talkumera. I: Sydsvenska DagbladetSnällposten. 29/9 2002.Stolpe, Jan 1993. Årets roligaste bok. I: Expressen. 7/11 1993.Söderberg, Herman 1904. Artikel i Lunds Dagblad. 6/6 1904.Vetterlund, F. 1904. Artikel i Aftonbladet. 13/6 1904.Vetterlund, F. 1905. Anmälan av Berg (1905) i Aftonbladet. 5/7 1905.Vising, J. 1894. Rec. av häfte 1–2 i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.5/9 1894.Wadstein, Elis 1895. Rec. av häfte 1 i Arkiv för nordisk filologi XI. Nyföljd VII, 374–384.Widmark, Gun 1994. En hundraårig ordbok. Strutshönor och studenter.I: Uppsala Nya Tidning. 3/2 1994.Wulff, Fredrik 1893. Rec. av häfte 1 i Svensk tidskrift. 3:e årg., häfte18,19.Övrig litteraturAllén, Sture 1980. Hur djupt går SAOB? I: Nysvenska Studier 60, 119–129.Cederschiöld, Gustaf. 1893. Några meddelanden om Svenska akademiensordbok öfver svenska språket. Lund.

Christensen, Lisa 2002. Universitetssemantik och ordbokssemantik. I:Alla ord är lika roliga. Festskrift till Lars Svensson den 28 februari2002. Stockholm: Norstedts, 24–39.Ekbo, Sven 1980. Reflections on some kind of information given inhistorical dictionaries. I: W. Pijnburg & F. De Tollenaere (eds.)Proceedings of The Second International Round Table Conferenceon Historical Lexicography. Dordrecht: Foris Publications, 303–319.Eriksson, Ulrik 1975. Om betydelse, betydelseanalys och betydelsebeskrivning.I: Kring en ordbok. Festskrift till Sven Ekbo. Stockholm:Norstedts, 1–45.Eriksson, Ulrik 1993. Koloss på lerfötter. I: Ord och lexikon. Festskrifttill Hans Jonsson. Stockholm: Norstedts, 16–33.Hast, Sture 1983. Om SAOB:s material. I: Nysvenska Studier 63, 55–84.Hast, Sture 1993. SAOB och dess likar. De fyra stora historiska nyspråkligagermanska ordböckerna. En kort redogörelse ochjämförelse. I: Ord och lexikon. Festskrift till Hans Jonsson. Stockholm:Norstedts, 55–84.Hellberg, Staffan (red.) Vad står i SAOB? (Färsk forsk 6) Institutionenför nordiska språk, Göteborgs universitet. 1984.Hjelmqvist, Th. 1893. En ny källa för vår fosterländska odling, någraanteckningar om Svenska akademiens ordbok. Lund.Hjelmqvist, Th. 1894. Om begagnandet av Svenska akademiens ordbok.Lund.Jonsson, Hans 1975. ”Passivum med intransitiv betydelse” och generaverbi i svenskan. I: Kring en ordbok. Festskrift till Sven Ekbo.Stockholm: Norstedts, 73–105.Jonsson, Hans 1981. Ekeblad och SAOB. I: Nysvenska Studier 61, 134–138.Jonsson, Hans 1983. Om historisk lexikografi typ SAOB. I: NysvenskaStudier 63, 127–158.Lindqvist, Sven 1978. Gräv där du står. Hur man utforskar ett jobb.Stockholm: Bonniers.Lundbladh, Carl-Erik 1994a. Grammatik i SAOB. I: Språkbruk,grammatik och språkförändring. Festskrift till Ulf Teleman. Lund,189–198.Lundbladh, Carl-Erik 1994b. SAOB som vetenskaplig ordbok. I: Språkoch Stil. Tidskrift för svensk språkforskning 4 Ny följd, 189–195.Lundbladh, Carl-Erik 1995. Avledningar i Svenska Akademiens ordbok.I: Nordiske studier i leksikografi 3. (Rapport fra Konferense18

om leksikografi i Norden 7.–10. juni 1995. Skrifter utgitt av Nordiskforening for leksikografi. Skrift nr. 3.) Reykjavík, 265–273.Lundbladh, Carl-Erik 2001. Medan kunden rakas växer skägget. I:Nordiske studier i leksikografi 6. (Rapport fra Konferense omleksikografi i Norden 2001. Skrifter utgitt av Nordisk forening forleksikografi. Skrift nr. 7) Tórshavn, 221–226.Lundbladh, Carl-Erik 2002. Betydelseförändring och definitionsformler.I: Alla ord är lika roliga. Festskrift till Lars Svensson den28 februari 2002. Stockholm: Norstedts, 106–117.Loman, Bengt 1965. Betydelseanalys (kap. 3) resp. Nya uppgifter förhistorisk lexikografi (kap 5). I: Sven Ekbo & Bengt Loman: Vägledningtill Svenska Akademiens ordbok. (Skrifter utgivna avNämnden för svensk språkvård, 32) Stockholm: Läromedelsförlagen.Malmgren, Sven-Göran 2000. Projektet Det svenska ordförrådetsutveckling 1800–2000. Utgångspunkter. Institutionen för svenskaspråket. Göteborgs universitet.Mattisson, Ann-Christin 2001. Behandlingen av ord på -erska och -innai SAOB. I: Nordiske studier i leksikografi 6. (Rapport fraKonferense om leksikografi i Norden 2001. Skrifter utgitt avNordisk forening for leksikografi. Skrift nr. 7) Tórshavn, 241–245.Nordiska studier tillegnade Adolf Noreen. Uppsala. 1904.Osselton, Noel Edward 1990. The History of Academic Criticism. WithReference to Major Dictionaries. I: Wörterbücher. Ein InternationalesHandbuch zur Lexicographie. Hrsg. von Franz JosefHausmann, Oskar Reichmann, Herbert Ernst Wiegand & LadislavZgusta. (Handbücher zur Sprach- und Kommunikationswissenschaft.Band 5.1) Berlin, New York: Walter de Gruyter, 225–230.Sigurd, Bengt 1986. Ordboken, ordlistan och några andra av SvenskaAkademiens språkliga insatser under 1900-talet. I: Allén, Sture,Bengt Loman & Bengt Sigurd: Svenska Akademien och svenskaspråket. Stockholm: Norstedts, 143–231.Stille, Per 2001. Sammansättningar i ordboksarbetet. Med utgångspunktfrån teater. I: Nordiske studier i leksikografi 6. (Rapport fraKonferense om leksikografi i Norden 2001. Skrifter utgitt avNordisk forening for leksikografi. Skrift nr. 7) Tórshavn.Stille, Per 2002. Redaktionsexempel i SAOB. I: Alla ord är lika roliga.Festskrift till Lars Svensson den 28 februari 2002. Stockholm:Norstedts, 152–168.Svensson, Lars 1991. Om SAOB:s material och en bibliografiskdatabas. I: Nordiske studier i leksikografi 1. (Rapport fra Kon-19

ference om leksikografi i Norden 28.–31. mai 1991. Skrifter udgivetaf Nordisk Forening for Leksikografi. Skrift nr. 2.) Oslo, 369–379.Wendt, Bo 2001. Multifunktionalitet hos prepositionen till. I: Nordiskestudier i leksikografi 6. (Rapport fra Konferense om leksikografi iNorden 2001. Skrifter utgitt av Nordisk forening for leksikografi.Skrift nr. 7) Tórshavn, 397–403.Wendt, Bo 2002. Prepositionernas grammatik i SAOB. I: Alla ord ärlika roliga. Festskrift till Lars Svensson den 28 februari 2002.Stockholm: Norstedts, 181–192.20

119Marcus GaldiaFlerspråkiga juridiska ordböcker1. Fackordböcker och översättningJuridiska f ackordböcker ä gnar m an sig f öreträdesvis å t när man skallsätta igå ng oc h öve rsätta j uridiska te xter e ller som e n f öljd a v det.Problem vid öve rsättning a v j uridiska te xter le der nä mligen mer e llermindre om ärkligt f ram till le xikologiska och lexikografiska frågeställningar.Det sker av olika orsaker. För de t f örsta ä r de t som ska llöversättas – en oe nhetlig j uridisk te rminologi – inte tillr äckligt a v-gränsat från allmänspråket, för det andra kan de översättningsproblemvi tr äffat på lösa s ba ra m ed hj älp a v juridiska ordböcker (Mattila2002:739). Det är därför nödvändigt att reflektera över grundvalarna förlexikologisk aktivitet och över framtidsperspektiven för den.Juridisk översättning sker i regel mot bakgrund av flera ofta mycketolika r ättssystem som ska ll uttr yckas på f lera olika spr åk. Dessutomöversätter man t.ex. i EU-länderna juridiska texter till olika språk inomramen för en enhetlig men inte fullbordad EU-rätt, och när det gäller attskapa en enhetlig rättsterminologi för det mångspråkiga EU uppstår detterminologiska frågor. En motsats till detta utgör språk som används föratt beskriva flera olika r ättsordningar ( tyska, e ngelska, f ranska) oc hflerspråkiga nationella rättssystem (t.ex. i F inland oc h B elgien). S ålänge det inte finns något enhetligt referenssystem för olika rättsspråkkommer frågor kring juridisk lexikologi och frågor kring lexikografi attvara ett a v de c entrala f orskningsområdena nä r de t gä ller j uridisköversättning (Galdia 2003b:4).2. Lexikografiska problemDet ligger nära till ha nds att ty sig till or dböcker när man ställs införproblem vid översättning av juridiska texter. På grund av detta behovinom f ackkretsar ha r de t sa mmanställts m ånga olika j uridiska f ackordböcker( Mattila 1999: 809). D e le xikografiska pr inciper somförfattarna till sådana publikationer implicit eller explicit iakttar ärmycket varierande oc h i sin m ångfald m åste de f örklaras ( Lundmark1999:59). A tt unde rsöka de pr inciper som hittills tillä mpats vidredigeringen a v j uridiska f ackordböcker ä r y tterst nödvä ndigt ocksåLexicoNordica 10 – 2003

2med ta nke på a tt de lexikografiska problemen i samband m edflerspråkiga j uridiska or dböcker hä nger ihop med de fackspecifikajuridiska förutsättningarna, något som å andra sidan påtagligt försvårardet teoretiska och praktiska arbetet på detta område.Kännetecknande för de flesta fackordböcker som finns tillgängligapå marknaden idag är att de är tämligen provisoriska till sin karaktär.Författarna verkar snarare ha f örsökt uppf ylla pr aktiska tidsm ässigakrav än att problematisera le xikologiska oc h le xikografiska spör smål.En sådan inställning är rentav förståelig i ljuset av den forskning somhittills be drivits: de t ha r tills vida re inte f ramlagts nå got kla rt oc hteoretiskt välunderbyggt koncept för hur en juridisk ordbok bör se ut.Forskningen och förlagsvärlden har dock unde r de se naste å renutvecklat nya a rbetsmetoder som tor de kunna bidr a till a tt f öradiskussionen om lä mpliga le xikografiska pr inciper f ör f lerspråkigajuridiska ordböcker framåt.3. Sammankoppling av lexikografiska och juridiska problemHittills ha r m an utgå tt if rån a tt e n or dbok som redigerats på fackspråkligagrunder principiellt kan stödja sig antingen på begrepp ellerpå te rmer ( Manuila 1981: 58). En ordbok som utgå r f rån f ackbegreppkan uta rbetas a ntingen i f orm a v e n e ncyklopedi, dä r begreppendefinieras och kommenteras, e ller som e n kla ssifikation, dä r f ackbegreppenf rån e tt visst om råde inne hållsligt ordnas eller listas enligtlogiska eller ontologiska principer. För begreppsorienterade ordböckeranvänds också benämningen tesaurus, som avser ett mycket omfattandeverk, oftast en utf örlig e ncyklopedi, dä r uppsla gsorden ä r a lfabetisktordnade. I en tesaurus kan dock också termer och inte bara begrepp tasmed.Facktermer dokumenteras i or dböcker, or dlistor, glossa rier, te rmlistorsamt i tesaurusar (numera också elektroniska) sammanställda påolika vis. När det gäller r ättsspråket ä r de t f ramför a llt f öljande typersom är relevanta:ordförteckningar/ordlistor med korta de finitioner oc h or den or dnadealfabetiskt eller enligt klassglossarier, som f ör de t me sta inne håller mindr e br ukliga eller mindrekända f acktermer oc h s om of ta f örekommer i a nslutning tillvetenskapliga avha ndlingar, varvid facktermerna oc kså de finieras ellerkommenteras utförligare än i ordlistortermlistor, som mestadels innehåller termer från en viss vetenskapsgrenordnade systematiskt och utan definitioner.

De praktiska behoven leder ofta till att denna typologiska indelning integäller enskilda ordböcker och att blandformer är vanliga. Detta faktumbehöver inte nödvändigtvis ses som något negativt, men det tydliggörde pr aktiska be hov som m åste tillgodose s ge nom det lexikografiskaarbetet. F orskningen kan dock inte or eflekterat a cceptera a lla delösningar de praktiska behoven lett till utan måste tvärtom ställa frågani vilken grad de verkligen motsvarar faktiska problem och i vilken gradde är uttryck för vetenskapligt ohållbara föreställningar om översättningav juridiska texter (Galdia 2002a: 5).En flerspråkig juridisk ordbok behöver inte nödvändigtvis vara etthjälpmedel m ed uppsla gsorden a lfabetiskt or dnade. Den alfabetiskauppställningen skymmer ofta de se mantisk-systematiska kopplinga rmellan juridiska termer som vor e y tterst inf ormativa f ör a nvändaren(beträffande be greppsordböcker se H ausmann 1985: 368). Det ä rvisserligen m öjligt a tt ge nom hä nvisningar oc h f örklaringar vid deenskilda uppsla gsorden kom pensera de nna br ist. M en a tt f örsökaåskådliggöra se mantisk-systematiska gr upptillhörigheter inom ordförrådeti e n a lfabetiskt or dnad f ackordbok så a tt de t skulle tillgodoseanvändarens be hov ly ckas sä llan. Semantisk-systematiskt utf ormadefackordböcker som pr esenterar or dförrådet t. ex. inom a vtals- ellerförsäkringsrätt används gärna i pr aktiken. Att tydligare än förr försökaåskådliggöra de hä r kopplinga rna vid utarbetandet av lexikografiskaverk löser dock inte problemet m ed kla ssificeringen a v le mman iproblematiska f all, dvs. nä r r ättssystemen ä r inkompatibla. Ensemantisk-systematiskt uppstä lld or dbok ä r nä r a llt kommer omkringbara e tt pr aktiskt hjälpmedel oc h inget instrument för tillf örlitligdokumentation av lexikal ekvivalens inom flera fackspråk.Största delen a v de j uridiska f ackordböckerna kla ssificeras som”restricted (special) dic tionaries” i motsats till ”general dictionaries”eftersom de baserar sig på en språklig variant som är empiriskt fastställdeller förmodad (Zgusta 1971: 204). Detta behöver dock inte betyda attde dokumenterar ute slutande f ackvokabulär. D et ä r tä nkbart oc händamålsenligt att ta med or dklasser oc h uttr yck som visse rligen intehör till fackordförrådet men som ofta används i förbindelse med fackordoch som därför representerar fackordförrådet i en vidare bemärkelse. Isådana fall vore det dock önskvärt att tillfälligt fackartat bruk av ickefackuttryckanges och markeras klart i ordboken.De juridiska or dböckerna uppkom ur ordlistor med motsvarigheterpå ett främmande språk. Ordböcker av det slaget var förteckningar överde mest använda begreppen och inte en dokumentation över detjuridiska fackordförrådet. Några reflexioner kring sambandet mellan de3

4begrepp som listades och det rättssystem de ingick i förekom sällan, föratt inte ta la om vilka f öljder vilseledande angivelser e mellanåt kundeha. Författarna diskute rade visse rligen ibland de fackspråkligaaspekterna på det ordförråd de behandlade men gick inte in på specifikträttsliga och lingvistiska f rågeställningar som sa mbandet mellan olikarätts- och spr åksystem. S å stå r de t t. ex. i förordet till Dictionary ofLegal and Commercial Terms (English-German), London, 1983, s.V avAlfred Romain:The language of law is closely interrelated with the language of economics and of thebusiness, at least in the fields of trade, money and banking, insurance and commercialassociations. Legal language also boarders on technology, for instance in the fields ofpatents. The relationship of legal language to th e s tate a nd to p olitical m atters –administration, democratic institution, foreign relations – is obvious. This dictionary isintended t o b e co mprehensive within t his s cope, i ncluding recent developments, alsotaking into account the many legal terms overlapping with those in common parlance.The development o f law in England for a thousand years continues to b e mirrored inpresent-day English a nd i ts A merican o utgrowth; t his e xplains w hy m any t erms a ndexpressions of former times have also been included.I det här förordet tas specifikt juridiska översättningsproblem inte upp.Svårigheten med att föra över ett rättssystems fackbegrepp till ett annaträttssystems fackspråk diskuteras inte. Därvidlag handlar det inte baraom en brist hos det citerade förordet utan också om ett lexikografisktproblem i själva ordboken. För användaren blir den här försummelsensärskilt graverande i fråga om lemman eller rättsbegrepp som är centralainom e tt r ättssystem men som inte f örekommer i de n funktionen i e ttannat. T.ex.:Rechtsgeschäft n juridic act, legal transaction, legal act, act ofparty, private act, also: c ontract, de aling or t ransaction; …(Romain 1985).Ingen a v de betydelser eller förklaringar som f örfattaren a nger motsvarartillnä rmelsevis be tydelsen hos te rmen Rechtsgeschäft inom de ttyska c ivilrättssystemet, nå got som doc k inte f ramgår a v a rtikeln. Idenna ordbok utnyttjas of ta f örklaringar som på gr und a v de a llmänthållna formuleringarna inte fångar kärnan i de t f rämmande r ättsbegreppet:writ gerichtlicher Befehl … Schrifstück.Den historiska bakgrunden och den specifika betydelse denna speciellaskrivelse har för ”common law” förklaras inte (jfr writ i David (1978:

5327); Heinrich ( 1971:17); Hiltunen ( 1990:14). I bland f örekommer detatt relevanta kvalifikationsproblem varken anges eller antyds, t.ex.:trust Vertrauen n, Treuhand f, ... Trust.Här sa knas i sy nnerhet a ngivelser om de sa krättsliga verkningar en”trust” h ar (j fr trust i F erid ( 1986:146, 153f). I bland ä r a ngivelsernaförvirrande på grund av mängden heterogen information som ges för ettuppslagsord, exempelvis:administrator Verwalter m, Beamter m, gerichtlicheingesetzter N achlaßtreuhänder ( =N),Intestatnachfolgeabwickler m , (in diesem SinneNachlaßverwalter = N ) N achlaßpfleger m ( bes beiIntestatserbfolge), Kurator m.De många olika ty ska m otsvarigheterna till administrator gör inte e növersättares uppgift lättare, i synnerhet som ha n e ller hon f örses medförklaringar som ”gerichtlich eingesetzter Nachlaßtreuhänder” eller enneologism som ”Intestatnachfolgeabwickler”, som vä l kna ppast ensföljer den tyska spr åknormen, i stä llet f ör a tt f å e tt be hövligträttsbegrepp. I nom ty sk m ateriell r ätt skulle administrator motsvarasantingen av Testamentsvollstrecker ’testamentsexekutor’ eller Nachlaßverwalter’boutredningsman’ ( Ferid, 1986: 394). Begreppet ”administrator”ger alltså upphov till felaktiga konnotationer om det översättstill tyska med hjälp av arvsrättsliga te rmer, e ftersom de t a v e n så danöversättning inte ty dligt f ramgår, att begreppet inte har någon exaktmotsvarighet inom tysk arvsrätt. En lösning för den här exempelartikelnvore a tt ge en f örtyskad m otsvarighet, t.ex. administrator –Administrator, och förse artikeln med en tydlig förklaring om att arvetinte tillfaller arvingarna dir ekt i de t a ngloamerikanska r ättssystemetutan enligt rättsordningen går antingen till en ”executor” som utsetts avrätten, eller om testamente saknas till en ”administrator” som fungerarsom personlig r epresentant f ör a rvlåtaren ( Ferid 1986: 392). E n så danteknik a nvänds r edan, nä rmare be stämt j ust i så dana f all då e növersättning av ett f rämmande r ättsbegrepp m ed e n r ättsterm ur de tegna rättssystemet skulle ge vilseledande associationer och det är möjligtatt bilda en neologism som inte utgör något allvarligare brott motspråknormen. E n neologism ger nämligen a nvändaren signa ler om a ttett öve rsättnings- och kva lifikationsproblem f öreligger. T illgrips e xisterandeterminologi vid översättning skyms problemet lätt.Utifrån det lexikografiska material som hittills presenterats kan mankonstatera att juridiska ordböcker också måste ha som uppgift att göra

6användaren medveten om f ackspecifika e genheter. A lltid nä r de t ä rnödvändigt m åste de n histor iska konte xten (som vid writ), de trättsystematiska sammanhanget (som vid Rechtsgeschäft eller eng.consideration) e ller kva lifikationsproblemen ( som vid administratoreller trust) anges eller indexeras, då en explicit förklaring ofta inte ärmöjlig på grund av ordbokens pr aktiska e genskaper. I pr oblematiskafall bör också litteraturanvisningar kunna ge s som lösning påkvalifikationsproblem. Om det inte är meningsfullt att ge en översättning,som t. ex. vid administrator, så gör man de t inte . I stä llettillgrips e tt öve rsättningslån e ller e n ne ologism och översättningenmotiveras i form av en kommentar om den rättssystematiska innebördenhos lemmat. De ovan framställda kraven kan förefalla överdrivna menär absolut nödvä ndiga om de n f lerspråkiga j uridiska or dboken ska llhålla måttet i praktiken.4. Juridiska facklexikografiska strävanden i FinlandI Finland kan man inte minst tack vare att myndigheterna är tvåspråkigablicka tillba ka på e n lå ng tradition av två- och f lerspråkiga j uridiskaordböcker (Kemppinen 1999:363). Redan 1881 utkom en finsk-svenskordlista öve r m yndighetsterminologi Ruotsalais-suomalainenvirkakielen sanasto [’Svensk-finsk kurialordlista’] utgiven av det finskalitteratursällskapet ( Suomalaisen K irjallisuuden S eura). O rdlistanvidareutvecklades av en kom mitté inom de n ke jserliga se naten oc hutkom, även nu utgive n a v f inska litte ratursällskapet, unde r na mnetRuotsalais-suomalainen laki- ja wirkakielen sanasto / Svensk-finsk lagochkurialterminologi. I den lilla boken på bara 89 sidor finns främstfackbegrepp lista de. P å sina stä llen f örekommer doc k oc kså ve rb oc htill och med hela fraser som enligt redaktionskommitténs uppfattning ioch för sig hade hört hemma i en allmän ordbok men som på grund avsin f rekvens i f örvaltnings- och domstolsspråket ha r ta gits m ed.Redaktionskommittén ha de oc kså som str ävan a tt utve ckla det finskarättsspråket, något som framgår av f örordet ( här i [ modern] sve nsköversättning):Detta verk bygger på en materialsamling som Kirjallisuuden Seura låtit trycka och somär sammanställd på grundval av lagboken och förordningarna och en del andra källor.Vid redigeringen har kommittén blivit allt mer övertygad om att det finska språket är ettgångbart redskap inom alla de områden s om h ör t ill k ommitténs ar betsfält, äv en o mmånga olika ord ibland används för samma begrepp. Den största nyttan med ordlistantorde vara att den kan bidra till att finskan kanske i högre grad än vad som annars vorefallet b efästs i f råga o m an vändningen av o rd o ch f raser s om i nom lag- ochämbetsspråket, så kallade termini technici. För att bidra till a tt skapa större enhetlighet

7har kommittén i allmänhet v alt u t e tt e nda a v d e o rd e ller u ttryck s om s pråket k anuppvisa för ett och samma begrepp. Två eller fler finska betydelser har angetts bara dådet varit påkallat på grund av dialektskillnader och i de fall då kommittén ansett att detord som varit i bruk varit så illa utformat att den försökt introducera ett annat förslag.Kommittén ha r a lltså ha ft spr åkvård f ör ögone n oc h ha r bidr agit tillstandardiseringen av det finska rättsspråket.Svenskans inflytande på finskan är därvidlag uppenbar:abandon abandonni, meriwakuutetun omaisuuden luowutusabandonnera abandonnita, luowutta m eriwakuutettua om aisuuttaacceptera akseptata, hywäksyä w ekseli; a -s till be talning iHelsingfors hywäksytään maksettawaksi Helsingissä.Inte bara explicit juridiska begrepp togs med, t.ex.backstugusittare, -hjon mäkitupalainen, mökkilainenutan också latinska fackuttryck som exempelvisoch verbcuram agens kirkkoherran-wiran hoitajaförhjelpa; f. ngn till de ss r ätt, saattaa l. auttaa jku hänenoikeuteensa l. oikeutensa nautintoon.Ett verk som blivit sä rskilt kä nt ä r doc k Y .J. H akulinens Suomalaisruotsalais-saksalainenlakikielen sanakirja hakemistoineen [’Finsksvensk-tyskjuridisk or dbok m ed r egister’], som kom ut 1944 iHelsingfors. E n f örbättrad uppla ga kom ut i B orgå 1974 under titelnUusi lakikielen sanakirja. Laki ja liikekielen sanastoa. Suomi-ruotsisaksa[’Nya juridiska ordboken. Lag- och affärsspråksvokabulär. Finsksvensk-tysk’].Ordboken ger både svenska och tyska motsvarigheter tillde finska lemmana, det senare ursprungligen för att göra finsk rätt merakänd utanför Skandinavien (Hakulinen, 1944: s. V). Vidare är det värtatt notera att riktningen inte längre är från svenska till finska och tyskautan a tt f inskan ä r utgå ngsspråket. P å se xtio å r ha r a lltså de t f inskarättsspråket vidareutvecklats och sta biliserats i så hög gr ad a tt de tfungerar som verktyg för att hantera ett rättssystems komplexitet. I vissafall har författaren, m ed stöd a v f inska litte ratursällskapets ( SKS)

8språkkommitté, sta nnat f ör a tt ska pa neologismer, t. ex.varhennuspäiväys ’antedatering’ och myöhennyspäiväys ’postdatering’.Hakulinen utgår ibland från mycket vida begrepp inom rättsspråket ochtar m ed or d som aika/tid/Zeit, alkoholipitoinen/alkoholhaltig/alkoholhaltig,alkukieli/originalspråk/Ursprache. R ättssammanhangetå skådliggörs e mellanåt m ed f raser, te x. tarjous on tullutperille oikeassa ajassa/anbudet har kommit i rätt tid/ der Antrag istrechtzeitig zugegangen (för uppsla gsordet aika), ibla nd dä remot, somt.ex. f ör alkoholipitoinen anges de t inte . O ckså vissa a llmänna ve rblemmatiseras, t.ex. alkaa ’börja’, varvid dock endast den fackspråkligaanvändningen anges, t. ex. vanhentuminen alkaa, vanhentumisaikaalkaa kulua/preskriptionen börjar löpa/die Verjährung beginnt. En användaresom inte kan finska kan med hjälp av artikeln inte dra en direktslutsats om va d uppsla gsordet be tyder. A nnorlunda f örhåller de t sigmed ve rb m ed r egelrätt j uridisk be tydelse som t. ex. aiheuttaa/förorsaka/verursachen.F ör de ssa ge s den r egelrätta ve rböversättningenföre f rasmaterialet. V idare ingå r a rtiklar som aikaansaaminen/åstadkommande/Zustandekommen,Erzielen, Herbeiführung och aikayksikkö/tidsenhet/Zeiteinheit,som kna ppast ka n kla ssificeras somrättsliga begrepp även om de förekommer ibland i juridiska texter. Pådet hela taget är de n f örhärskande te ndensen i H akulinens or dbok a ttlexem som är vanliga i det juridiska språket tagits med även om de intekan anses vara regelrätta rättsbegrepp i snäv bemärkelse.Däremot söke r m an förgäves e fter be grepp som ”positive Forderungsverletzung”e ller ” Drittschadensliquidation” som ä r en utmaningför varje översättare av juridiska te xter. I f all dä r de t f ör de njuridiska öve rsättaren ha ndlar om begreppsliga motsvarigheter gerordboken för det mesta bara omskrivningar av begreppsinnehållet, t.ex.vireillepanokeino, -tapa – sätt för anhängiggörande – Art derHerbeiführung der Rechtshängigkeit, der Erhebung einer Klage. Vilkenden f unktionella m otsvarigheten till de t f inska f ackbegreppet är inomden tyska rättegångsterminologin anges dock inte.Rättsligt r elevanta le xem ta s upp oc kså i icke fackspråkliga ordböcker.I f örordet till Suomalais-venäläinen sanakirja [’Finsk-ryskordbok’], Moskva 1977, skr iver f örfattarna I . Vahros oc h A . S cherbakoff(här i svensk översättning):Vid översättningen av finska ord och ut tryck har författarna försökt hitta så stil- ochnyansmässigt exakta motsvarigheter som möjligt för att stil och expressiv nyans i m ånav m öjlighet s kall f ramgå. Y tterst s våra a tt ö versätta till r yska ä r o rd s om s peglarbegrepp inom det finska a dministrativa o ch s amhällspolitiska liv et. F örfattarna h ar idessa fall mycket ofta blivit tvungna att ty sig till beskrivande översättningar och läggatill erforderliga lämpliga förklaringar för ryska användare.

9I jakten på e kvivalenter inom de t j uridiska f ackområdet f örsöker sigförfattarna alltså på be skrivningar. S å ä r f allet t. ex. f ör oltermanni’ålderman’ (historiskt):oltermanni / 4 hi st 1 ( ammattikunnan vanhin) stárosta m céha(t.gild’ii) (v Fin.) . 2 (kylänvanhin) sél’skij stárosta (v Fin.).Beskrivningen av f ackbegreppet f örmedlar be tydelsekärnan hos de tfinska be greppet oc h även den soc iala f unktionen hos ”oltermanni”anges. Dessutom ges ryska översättningsekvivalenter som kan utnyttjasi en text som skall översättas. Efter de t f inska le mmat f inns f lera a n-givelser som pr eciserar or det gr ammatiskt, stilistiskt oc h konte xtuellt.De r yska f örklaringarna ä r utf ormade så a tt de kan användas somekvivalenter. Ett sådant tillvägagångssätt borde användas allmänt ocksåi f ackordböcker, e ftersom de t på e tt m ycket e konomiskt sä tt erbjuderförklaringar som ä r a nvändbara som öve rsättningar sa mtidigt som detutesluter språknormsbrott och intetsägande f örklaringar a v ty penIntestatnachfolgeabwickler som inte ä r a cceptabla som ekvivalenter.Typologiskt skulle I. Vahros och A. Scherbakoffs ordbok klassificerassom allmänordbok. På grund a v sin le xikologiska oc h le xikografiskaunderbyggnad är de n va d gä ller f ramställningen öve rlägsen mångaspecialarbeten.Vad gäller tysk-finska ordböcker har frasologiska fackordböcker fåttallt stör re ty ngd. D e viktigaste e xemplen på d etta ä r Liikekielensanakirja suomi-saksa av O uti S teuer oc h L iisa T iittula (1983) ochKauppakirjeenvaihdon lausesanakirja suomi-saksa av Hannu Teräs ochKaius S ulonen (1967). De n senare innhåller ett urval av 4500 uttryckmed tyska motsvarigheter som är centrala inom handelskorrespondens.För att karakterisera lemmat använder man sig både av metoder somär välkända ur andra or dböcker oc h a v konte xtprov. D essa be stårmestadels a v e n he l sa ts på utgå ngsspråket med öve rsättning till målspråket(jfr illustrative quotations i Landau 1991:166). Det förekommeralltså inga de finitioner uta n ba ra konte xtprov oc h ur de ssa ska llanvändaren sj älv sluta sig till be tydelsen, m.a.o. de t r iktiga br uket a vordet. Detta tillvägagångssätt befriar f örfattarna f rån a rbetet m edbesvärliga och bristfälliga definitioner som ändå är för snäva eller förvida. Användarna förses med autentisk och empiriskt framtagen kontextsom visar hur ett lexem används i stället för med föreställningar, oftaförfattarens egna, om hur ett uttryck skall användas. För mindreavancerade a nvändare m ed a nnat m odersmål ä r m etoden dockförbunden med nackdelar. De blir tvungna a tt f örsöka sluta sig till

10betydelsen hos ett uttryck enbart utifrån kontext. Illustrativa exempel ärtill särskilt stor hjälp om det utgå ngsspråkliga lemmat i f råga omordklass oc h sy ntaktiska e genskaper inte m otsvarar e kvivalenten påmålspråket, t.ex. Steuer & Tiittula (1983):päämies (vertreten; i,a –e) s euraavan e dustussopimuksen os a-puolet ovat Martin Schröder edustajana ja KauppakumppanitOy pä ämiehenä / di e V ertragspartner de s f olgenden Vertretungsvertragess ind Herr M artin Schröder al s Vertreterund Kauppakumppanit Oy als vertretene Firma[’parter i f öljande r epresentationsavtal är M S s omrepresentant och K som huvudman’].Vidare fungerar det bra för att åskådliggöra användningen av polysemalemman (Teräs & Sulonen 1967):liike die Firma, -en, das Geschäft, -e, das Haus, -er, der Betrieb,-e; liike ( toiminimi) na uttii s uurta a rvonantoa (ks. myösyritys)/ die Firma steht in hohem Ansehen[firman har gott anseende]Att ge kontextprov i le xikografiska arbeten av ovan diskuterade typ ärdock vanligt bara i problematiska fall.Ett f örsök a v e tt ny tt sla g utgör den femspråkiga glossarenTuomioistuinsanasto [’Domstolsordlista’] ( 2001), som hä nför sig tilldomstolarnas verksamhet i Finland. Den metodik som använts i den ärägnad att bilda grundval f ör e n y tterst om fångsrik oc h uttöm mandeframställning över det relevanta juridiska ordförrådet. Ordboken baserarsig på ett koncept som är mycket användbart, också för databearbetning,där terminologiska aspekter inom rättsspråket behandlas på flera språkur såväl juridisk som lingvistisk synvinkel.Ovan diskuterade arbeten har för det mesta kommit till genom mereller mindre intuitiva undersökningar av finskt juridiskt språk. I Finlandsaknas tills vida re e n om fattande le xikografisk framställning öve r de tjuridiska språket, en Thesaurus Linguae Iuridicae Fennicae, som kundeutnyttjas bå de f ör e nspråkiga a nalyser oc h vid redigeringen avflerspråkiga or dböcker. I e tt så dant ve rk kunde f inskt j uridiskt spr åkkartläggas både diakront och synkront och det skulle inkludera juridisktspråkmaterial utgående från innehållssidan och inte från uttryckssidan.Om rättsinformatisk teknologi utnyttjas ka n e n nä stan obe gränsadmängd sa kinformation ( språkexempel, de finitioner, litteraturhänvisningar)läggas in, och även rättsterminologi på andra språk. Somsituationen ser ut i da g va d gä ller r ättslexikografiska a rbeten öve rfinskan skulle det gälla att infria de krav som ställs också på andra håll(Mattila 2002:536).

115. Kontextsensitiva ordböckerModerna lexikografiska a rbeten te nderar a tt i a llt högre grad beaktakontexten nä r a rtiklarna till de e nskilda uppsla gsorden uta rbetas. Dennederländsk-spansk-nederländska juridiska ordboken påminner redan ihög grad om e n le xikologisk studie ge nom a tt f ackordförrådetåskådliggörs i sin kontext (Oosterveld-Egas Repáraz & Vuyk-Bosdriesz(ed.) 1990). Ordboken ger inte bara kontext för lemmana på ett sätt somgör de t lä ttare a tt a nvända de m i sa tser uta n de n f örmedlar ä venjuridiska fakta i den mån det behövs för översättning. Makrostrukturen iordboken ha r kom mit till ge nom att lemmalistor tagits in frånexisterande or dböcker, f rån e nspråkiga ordböcker, genom e tt ur val påbasis a v e n utvä rdering a v j uridisk litte ratur och genom attvardagsspråkliga uttryck tagits m ed, t. ex. hollä ndska nader ’närmare’och uitvoering ’export’. K ontextangivelserna ges m ed hj älp a vsyntagmer; hela satser förekommer inte av tekniska skäl. Uttryck som ärkarakteristiska för ne derländskt r ättsspråk m arkeras sä rskilt ( t.ex.waterhouding). Nederländskan utgör utgå ngspunkten f ör de n konc eptuellar amen oc h f ör de juridiska faktaupplysningarna. Ordbokendokumenterar på ett föredömligt sätt det nederländska och det spanskarättsspråkets status. Den råkar dock a v te kniska skä l ut f ör be -gränsningar som knappast kan lösa s med tr aditionella le xikografiskametoder. Det har inte varit möjligt att ta med hela satser eller textprov,utan kontexten anges syntagmatiskt e ller a ntydningsvis oc h m åsterekonstrueras av användaren eftersom den har abstrakt form. Vidare hardet inte varit möjligt att beakta både det nederländska och det spanskareceptionsperspektivet; or dboken ä r pr incipiellt sa mmanställd frånnederländsk utgångspunkt. De juridiska faktaupplysningarna, slutligen,har kunna t tillha ndahållas ba ra ge nom m arkeringar vid de enskildauppslagsorden; hänvisningar till f acklitteratur, illustr erande e xempeleller e ncyklopediska f örklaringar ha r inte gå tt a tt f å med. Problemenmed de n nederländsk-spanska ordboken ty dliggör de le xikografiskaproblemen m ed e n f lerspråkig j uridisk or dbok. E n dokum entation a vrättsspråket kan f ylla de n pr aktiska f unktionen somöversättningshjälpmedel optimalt f örst nä r de n f acklexikala konte xtenåterges genom textprov och hänvisningarna till juridiska data stöder sigpå ett omfattande textmaterial.I och med att datorn gjort sitt intå g i de n moderna vetenskapen harockså de lexikografiska metoderna förändrats (Landau 1991:272–293).Nya tekniska procedurer har framför allt gjort det möjligt att i mycket

större om fattning ta med konte xt oc h te xtprov och även teoretisktinformationsmaterial. I databanker av det slag som också kan fungerasom or dböcker kan e n m ängd inf ormation inklude ras: j uridiska kärnbegrepp(substantiv, adjektiv, verb), juridisk fraseologi, andra fenomeninom juridiskt språkbruk som kan fogas till de enskilda kontexterna ochtextsorterna och rättsspråkliga textstrukturvarianter. Databanken är tillskillnad från de lexikografiska verk som hittills framställts en dynamiskmaterialsamling. I den kan en stor mängd information lagras, tas framoch kom bineras. D ärigenom ä r svå righeten m ed va r i e tt sta tisktlexikografiskt material man skall lägga in element från olika juridiskaområden r edan öve rvunnen. Det ä r i ge ngäld nödvä ndigt a tt a rbeta utmetoder f ör hur ur val ska ll gör as oc h hur de t la grade materialet skallbevaras.Den traditionella lexikografin har ge nomgått ta lrika innova tioner ioch med de ny aste le xikografiska a rbetena oc h pr ojekten m ed deflerspråkiga juridiska ordböckerna. Det som först och främst märks äratt den gräns mellan ordbok och encyklopedi som hittills iakttagits såsträngt nu ha r upphä vts ( beträffande de t tr aditionella sy nsättet jfrLandau 1991: 6: ”Dictionaries are about words, encyclopedias are aboutthings.”) oc h a tt de finitionens r oll ha r f örsvagats i och med att detkommit in f ler e xempel på hur le mmat a nvänds i kontext och kotext.Vidare har det visat sig a tt databanker – så snart redskap för selektionoch a dministration a v de la grade te xterna står till förfogande – ärägnade att bidra med fler positiva förslag om hur man principiellt skalllösa översättningsproblem med hjälp av juridiska fackordböcker. I detläget ä r de t tillr ådligt a tt de n le xikografiska f orskningen kon centrerarsig på da tabanksprojekt oc h by gger unde r dem med teoretiskaargument. Andra lexikografiska försök verkar idag med hänsyn till densnabba utvecklingen inom inf ormatiken mindre r elevanta. S å sna rt demotsvarar de f ordringar m odern le xikografisk f orskning ställer börsådana emellertid föras in i en databank.Den utve ckling de f lerspråkiga j uridiska or dböckerna hittills uppvisat,alltså a tt konte xten ges större tyngd genom språkexempel ochtextprov och genom att hänvisningstekniken har förbättrats, innebär enbestående förbättring a v or dböckernas br ukbarhet för den pr aktisktorienterade a nvändaren. E n or dbok som sa mmanställts i den formenmotsvarar de ändrade anspråk modern le xikografi stä ller, dvs. a ttlemmana definieras eller karakteriseras i sin kontext.En ordbok som däremot begränsar sig till konte xtangivelser dokumenterarvisserligen de n f ackspråkliga a nvändningen a v le xemen uti -från spr åksystemet m en bor tser f rån problemet med inkompatiblarättssystem. D en lämpar sig dä rför inte he ller som hj älpmedel f ör12

13problematiska öve rsättningsfall. I r egel undvike r fackordboken kvalifikationsuppgiftenf ör inkom patibla be grepp ge nom a tt he lt e nkeltutelämna problematiska ord och därmed låtsas att det inte finns någraproblem.Om frågeställningarna kr ing de f lerspråkiga j uridiska or dböckernabeskrivs ur j uridiskt pe rspektiv kom mer m an tillbaka till grundproblematiken,som hänger samman med språk- och rättssystemet. Omman hä nvisar till de tta be roendeförhållande innebär det sa mtidigt a ttman utvidgar det nödvändiga undersökningsperspektivet med rättslingvistiskaaspekter. Den komplexa problemställningen förutsätter att manbeaktar de r esultat som hittills nå tts inom r ättslingvistiken – som j ufortfarande befinner sig i utveckling – och den verifierar än en gång hurnödvändigt det ä r a tt utve ckla e n r ättslingvistik som utgå r f rånempiriskt material och praktiska problem.LitteraturDavid, R. 1978: Les grandes systèmes de droit contemporains. Paris.Ferid, M. 1986: Internationales Privatrecht. Frankfurt a.M.Galdia, M. 2003a: Juridisten tekstien kääntäminen erityisesti suomalaissaksalaisenvertailun näkökulmasta [’Översättning av juridiska textermed särskild jämförelse m ellan f inska oc h ty ska’]. I : Lakimies2003/1, 3–22.Galdia, M. 2003b: Rechtsvergleichendes Übersetzen. I: The EuropeanLegal Forum 1/2003, 1–5.Hakulinen, Y. J. 1974: Uusi lakikielen sanakirja. Suomi-ruotsi-saksa[’Nya juridiska ordboken. Finsk-svensk-tysk’]. Porvoo.Hausmann, F .J. 1985: L exikographie. I: C . S chwarze, D . W underlich(eds.) Handbuch der Lexikologie. Königstein /Ts, 377–411.Heinrich, D. 1971: Einführung in das englische Privatrecht. Darmstadt.Hiltunen, R. 1990: Chapters on Legal English. Helsinki.Kemppinen, K. 1999: Lakikieli [’Lagspråk’]. I: Encyclopaedia IuridicaFennica, 7. vol. Helsinki, 363–366.Landau, I .S. 1989: Dictionaries. The Art and Craft of Lexicography.Cambridge.Lundmark, Th. 1999: Über die grundlegende Unmöglichkeit ein juristischesWörterbuch mit de r Z ielsprache E nglisch zu e rstellen. E inPlädoyer f ür e ine R echtsenzyklopädie. I : de Groot/Schulte (eds.)Recht und Übersetzen. XXXX, 59–65.Manuila, A. 1981: Progress in Medical Terminology. Basel.

14Mattila, H. 1999: O ikeussanakirjat [’Juridiska ordböcker’]. I: EncyclopaediaIuridica Fennica, vol. 7, 809–815.Mattila, H . 2002: Vertaileva oikeuslingvistiikka [’Kontrastiv r ättslingvistik’].Helsinki.Oosterveld-Egas Repáraz M.C./ Vuyk-Bosdriesz (eds.) 1990: JuridischWoordenboek Nederlands-Spaans met register Spaans-Nederlands.XXXRomain, A. 1983: Dictionary of Legal and Commercial Terms English-German. London.Romain, A. 1985: Dictionary of Legal and Commercial Terms German-English. London.Tuomioistuinsanasto [’Domstolsordlista’] 2001. Helsinki.Vahros I./ S cherbakoff A . 1977: Suomalais-veneläinen sanakirja[’Finsk-rysk ordbok’]. Moskva.Zgusta, L. 1971: Manual of Lexicography. The Hague/Paris.Översättning från tyska: Nina Martola

133Bengt SigurdSvenska Akademiens ordbok har passerat S!A ne w vol ume ( nr 33) of t he D ictionary of t he S wedish A cademy has beenpublished.The dictionary is known for its long time of publication – it was started in 1892 andhas just reached the letter T – and the review article gives a survey of the history ofthis uni que project a nd c omments on t he l atest vol ume. I t i s observed that thearticles keep to the standards of the previous volumes and that it is hard to find anymissing w ords, m issing m eanings or m istakes. T he f uture of the dictionary hasrecently been discussed because of financial and editorial problems. It is difficult tofind and keep an expert staff of editors these days. The Swedish Academy has nowdecided that the dictionary is to be finished by 2017.Ett ny tt hä fte a v S venska A kademiens or dbok ( SAOB) har utkommitoch därmed är det trettiotredje bandet (SVÄR-TALKUMERA) färdigt.Det m otiverar nå gra kom mentarer om ba ndet oc h om de nna storahistoriska ordbok känd för sin lå ngsamma utgivningstakt. Den startade1892 och har först nu kommit in på T.En va nlig f råga nä r de t gä ller S AOB ha r unde r a lla å r va rit: ”Närblir den färdig?” Pelle Holm, legendarisk ordbokschef 1942–1957 somockså ga v ut Bevingade ord, br ukade sva ra: ”Om 30 å r” och tillä ggamed e tt unde rfundigt le ende: ”Det ha r j ag a lltid sa gt”. Efter m ångautredningar (se Sture Allén i Allén, Loman & Sigurd 1986:240 ff), därårtalen 2035 och 2045 nämns som slutår om man håller nuvarande takt,har Svenska Akademien nu bestämt att SAOB skall bli färdig 2017. Enöverslagsberäkning ba serad på S venska A kademiens or dlista ( SAOL)visar att det finns ungefär en sjättedel av alfabetet kvar. Redaktionen fårhelt enkelt rätta sig efter akademiens beslut och uttrycka sig så kort ochskriva så sna bbt a tt slutå ret 2017 stä mmer. Det innebär säkertbegränsningar i va let a v or d, i e xemplifieringen oc h ibetydelseanalysen, men inte alla läsare kommer att klaga över det.SAOB möttes med entusiasm när de första häftena kom år 1892 –antalet prenumeranter var 2389 å r 1893 – konungen hade själv beställtfem exemplar. SAOB nådde över 3000 exemplar kring sekelskiftet 1900men prenumerantskaran har sedan minskat och är nu unde r 1000. Mantrycker dock fortfarande 1200 ex. Eftersom SAOB numera också finnspå I nternet ( på a dressen http://spr aakdata.gu.se) så ä r det onödigt attLexicoNordica 10 – 2003

skaffa boken om man inte har speciella skäl. Flera av dem som har detidigare banden – kanske t.o.m. i de n gyllene originalbindningen – villnog fortsätta att köpa de tryckta häftena för att kunna ställa nya bandvid sidan av de gamla som redan täcker tre hyllmeter – och spekulera iett stigande bibliografiskt värde.Det är uppenbart att initiativet att ge ut e n stor or dbok f ick storrespons i slute t a v 1800-talet. D en historiska oc h j ämförande spr åkforskningenåtnjöt stor prestige och väckte intresse för svenska språketoch dess historia. Svensk Lärartidning prisade företaget som ett nationalverkicke minst f ör f olkskolan oc h m eddelade a tt G öteborgs skol -styrelse verkställt subskription för samtliga folkskolor.Man måste erkänna att intresset för SAOB har svalnat betydligt ochdess framtid är t.o.m. unde r diskussion. D et ha r f örekommit notise r idagspressen om e konomiska pr oblem oc h pr oblem på r edaktionen.Patentverket vill inte lä ngre stödj a S AOB genom att obligatorisktannonsera i P ost- och I nrikes tidninga r vilke t va rit den ekonomiskagrunden för SAOB. Kontakter om f inansieringen ha r e nligt uppgif tförekommit m ellan S venska A kademien och Kulturdepartementet. Attarbeta som ordboksredaktör framstår inte som så lockande idag. Under1900-talet var SAOB en eftersökt arbetsplats och en rad professorer isvenska och nordiska språk arbetade en tid inom ordboksredaktionen.Det finns så många a ndra intr essantare a rbetsmöjligheter inom H ögskolannumera och SAOB betraktas på sina håll som en museal verksamhet,vilket den egentligen också är.SAOB torde vara världens största historiska ordbok – säkert ocksåden som hållit på längst. Första häftet trycktes som nämnts 1892, menSvenska Akademien ha de f örsöksvis bör jat a rbeta på de n kor t e fterinstiftandet a v Akademien å r 1786. Att ge ut en or dbok va r e n a vAkademiens primära uppgifter (SAOB:s historia behandlas detaljerat iAllén, Loman & Sigurd 1986).Det som kä nnetecknar S AOB ä r de t stor a m aterial som ma n taransvar för, dvs. excerpter (lappar med exempel) ur texter från 1521 tillidag, nä rmare 8 m illioner la ppar. D et ä r e n de l a v de tta m aterial e nordboksredaktör får i sin hand när han skall skriva en artikel om ett ord.Ett or d ka n r epresenteras av hundratals lappar, e xempelvis ga mlakärnverb som få, göra, gå, lägga, se, säga, sätta, tala, ned till nå gratiotal eller endast ett enstaka belägg. Det kan ta månader att skriva enartikel, men även ett ord som bara finns belagt på en excerptlapp kanbereda redaktören tidsöda nde huvudbr y. R edaktörerna a rbetade längepå ackord baserat på hur många la ppar ha n e ller ( numera oc kså) honbehandlade, men det systemet är numera avskaffat.2

3Behandlingen av lapparna resulterar i en strängt formaliserad artikeldär man först ser uppslagsordet med uttal och genusuppgifter (inklusivevariationer). U ttalsuppgifterna ge s e nligt e tt f onetiskt system somfungerar h yggligt, men numera inte används någon annanstans. Igenusuppgifterna hä nger ge nussystemet m ed m askulinum och femininumkvar. De t fanns i ä ldre sve nska m en f örekommer num era ba radialektalt. D ärefter f öljer uppgifter om va riationer i or dets f orm(formparentesen), f ormen ka n va riera sta rkt på gr und av den långatidsrymd som behandlas – stavningen var ju inte standardiserad i ä ldretid. K ontrollen a v a lla uppgif ter oc h c itat f rån källor är minutiös ochsköts av särskilda assistenter.Efter f ormparentesen kommer e n e tymologisk pa rentes sa mt sedanden stör sta oc h viktiga ste delen som ä r be tydelseanalysen m ed stöd -jande e xempel ur litteraturen, ofta uppde lad på flera moment medundermoment. Kravet att behandla denna långa tid på omkring 500 å rgör att analyserna kan bli mycket omfattande och svårlästa för den sominte speciellt vill studera språkets förändringar. För ordboksredaktörenär det ett stort problem att sortera upp beläggen på olika betydelsemomentoch ordna dem helst så a tt de n ä ldsta oc h m estgrundläggande betydelsen kommer först, va riationer a v de n dä refterordnade så att närliggande betydelser kommer nära varandra. Man serofta korshänvisningar mellan olika moment. Huvudmassan av texten iSAOB utgörs av exempeltext oc h nä r de t krävs f örkortning ta las de tofta om att minska antalet belysande exempel – även om de av mångaanses vara det enda levande i ordboken.Det nya bandet SVÄR-TALKUMERADet senaste bandet visar att man hållit den beskrivningmall som initieradesi slutet av 1800-talet. Det är sant att det har hänt mycket inomspråkvetenskapen och lexikografin undet de senaste 100 å ren, men detgör det inte motiverat att ändra den beskrivningsmetod som SAOB medsmå va riationer a nvänt med framgång för sina spe ciella syften. D enhistoriska inr iktningen a v SAOB gör a tt de n moderna synkroniskalingvistiken är svår att tillä mpa. R edaktionen ha r ta git till sig da tateknikenför ordbehandling och sökning i databaser.En lä sare f rågar sig na turligen om edelbart vad som menas medtalkumera, men behöver inte känna sig obildad eftersom SAOB uppgeratt or det num era ä r utdött. D et be tydde: beströ med talk. Men manfrågar sig ka nske oc kså om de t ä r nödvä ndigt a tt ha m ed e tt så dant

4fackspråksord som bara förekommit inom boktryckeri, men redaktörenhar varit generös.Ett annat fall som kanske inte var nödvändigt att ta med är: moment2 under uppslagsordet sy spalt S 15464. Det enda belägget är: Faderdråparer,och barnemördarer syys i en lädersäck, tilhopa medh Ormar,Schroderus Comenius 669 ( 1639), oc h kom mentaren ”utlöst a v ( l.möjligen felaktigt för) sy in” visar att redaktören tvekat. Om man villförkorta a rbetet ka n m an nog u nderlåta att ta m ed vissa tve ksammabelägg och försvara sig med a tt S AOB:s uppgif t inte ä r a tt be handlasamtliga excerptlappar utan att beskriva det svenska språket.Band 33 erbjuder en pr ovkarta på or d f rån live ts a lla skif ten. O mman till ä ventyrs inte ve t va r or det talar kommer ifrån kan man fåkompetent svar i SAOB, där det står att ordet kommer av medeltidslatintalaris, m ed be tydelsen: som hör till l. ha r a vseende på a nklarna, tilltalus, ankel, av ovisst ur sprung. I artikeln finns ett välfunnet exempel,nämligen: ”De s varta k aftanerna, t alarerna, i nfördes vid L undsUniversitets doktor spromotioner a v f örre r ektorn, P hilip S andblom,antagligen för att inte heller han trivdes i frack” (DN 20/2 1970, s. 8).Slår man upp ordet tafatt finner man två artiklar. Den ena behandlardet a djektiv som ä r utve cklat a v tag och de n f ornsvenska formen famotsvarande modern svenska få, alltså ungefär liktydigt med: som tarlite/dåligt. Den andra (med en helt annan betoning) behandlar leken ochär en sammandragning av tag fatt. Man får där också hänvisningar tillpjätt och datt. Ordet datt har i e tt tidigt ba nd fått en fyllig behandlingmed e n m ålande be skrivning a v hur le ken gå r till. D en typen avbeskrivning förekommer knappast längre i SAOB och kommer väl attbli ändå mera sällsynt i framtiden om det skall sparas på utrymmetBlir man nyfiken på ordet tachism får man reda på att det kommerav f ranska tachisme, till tache, fläck oc h be tecknar: ”riktning inombildkonsten dä r konstve rk å stadkommes gm m er e ller mindre slum p-mässigt stänkande av färg på på duk l. dyl.” Slår man upp söpe förklarasdet med supanmat vilket i varje fall undertecknad måste slå upp vidareför att finna betydelsen: (tjock) f lytande m at som ä tes m ed ske d,skedmat, soppmat. Ordet särbo finns naturligtvis med, enligt citat frånDN 1974 bilda t till sambo. O rdet taliban är f ylligt be handlat m edmånga exempel (de första från 1995).Vill man studera konsekvensen i SAOB kan man slå upp lika rtadeord, t.ex. vindord som nord, ost, syd, de ord som SMHI använder somstandard i sina rapporter. I SAOB sägs syd (spalt S 15479 m oment 2)vara mindre brukligt och definieras med: vind från söder, sydlig vind,sunnanvind. E ftersom or det syd används nä stan dagligen i vä derleksrapporterä r inte de t br uklighetsbetyget kor rekt, men kanske menar

5SAOB a tt de t ä r de t f ullt br ukliga substa ntivet syd (moment 1) somföreligger i S MHI:s r apporter. D et ä r inte a lltid så lä tt att se vilketmoment som ä r tillä mpligt. Ordet ost har i S AOB inge n br uklighetsinskränkninga lls (spalt O 1487 ). S palt N 656 f inns e tt or d nord somdefinieras som vind f rån nor r, nor danvind, nor dan som fickbrukligheten dött i S AOB 1947, vilket förvånar eftersom nord numeraär standardordet för nordlig vind hos SMHI. Numera kan ju redaktionenockså utny ttja de t m aterial som f inns i da tabaserna hos S pråkbankenoch de t ska par ny a m öjligheter a tt stödj a de br uklighetsbetyg S AOBskall ge.Ibland tillm ötsgår S AOB m ycket högt stä llda e tymologiska krav.Det gäller t. ex. artikeln sälg där man ha ft tillgång till om fattandeforskning, nämligen Sigurd Fries studier a v nor diska tr ädnamn, tillvilka de t oc kså hä nvisas. S AOB hä nvisar a nnars m era sä llan till de nvetenskapliga litte raturen. F ormvarianterna oc h den etymologiskaparentesen upptar en halv spalt och har väl blivit oproportionerligt stor.SAOB har inte sänkt den e tymologiska a mbitionsnivån, m en ta larnumera om besläktade or d sna rare än r ekonstruerade indoeuropeiskastjärnformer.SAOB upptar nästan alltid de ord, fraser eller betydelsenyanser mansjälv kan komma på, men det är inte alltid så lätta att hitta dem i texten.Ordet säkerhetsrisk finns med oc h i de t f örsta be lägget 1963 står ettvälvalt e xempel: Wennerström betraktades som en ”säkerhetsrisk”.Ordet säga tillhör de större i detta band med sina 30 sidor och 19 olikahuvudmomnet. Moment 19 a är den högst speciella betydelse som finnsi ”Katten sä ger m iau”, moment 19 b de n som f öreligger i ”Klockansäger tick-tack”.Sidorna i S AOB ä r f örvisso inte så lä tta a tt läsa med alla olikastilsorter, olika typer av siffror och alfabet och många betydelsemomentvart och ett belyst med några exempel med noggrant angiven källa. Manmåste nästan vara ordboksredaktör för att kunna få ut a ll information.Man ka n num era oc kså använda de konkor dans- ochfrisökningsprogram som finns på Internet. Det gör det lättare att söka påord och fraser, men sökresultatet blir ofta också svårläst med allaparenteser och olika stilsorter.SAOB utgör en oersättlig källa för kunskapen om svenska ords liv.SAOB ä r inte så kä nd oc h bla ndas tyvärr of ta ihop med den lilla blåboken Svenska Akademiens ordlista (SAOL). M en de n som vill ve tamycket om ords former, etymologi och betydelser under århundradenahar i SAOB e n kä lla som inge t annat la nd ha r. O ch de som be svararallmänhetens spr åkfrågor i m edierna ha r e n a uktoritet som de kanutnyttja.

6SAOB är ett nationalmonument – en del av vårt svenska kulturarv –och måste få fortsätta att be skriva de t sve nska spr åkets histor ia tillslutet av alfabetet. Det som är sty rkan hos SAOB ä r dess språk–vetenskapliga oc h le xikografiska e xpertis m ed kom petens inom olikaspråkperioder oc h olika spr åk. I nga da torresurser kan uppväga dennamänskliga kom petens. Ingen institution ha de vä l sta rtat e tt sådantprojekt som SAOB idag och Svenska Akademien hade nog inte startatordboken om man vetat att den skulle medföra sådana bekymmer och taöver 100 å r. Man är tacksam att Svenska Akademien har hållit ut ochhoppas att redaktionen får arbetsro, f år be hålla sina m edarbetare oc hlyckas rekrytera nya så att man kan fortsätta med samma kvalitet till detplanerade slutåret 2017.LitteraturAllén, Sture, Bengt Loman & Bengt Sigurd 1986. Svenska Akademienoch svenska språket. Tre studier. Stockholm: Norstedts.

139Martin GellerstamNya reseparlörerNorstedts engelska reseparlör. Stockholm: Norstedts Ordbok 2002.Norstedts franska reseparlör. Stockholm: Norstedts Ordbok 2002.Norstedts italienska reseparlör. Stockholm: Norstedts Ordbok 2002.Norstedts spanska reseparlör. Stockholm: Norstedts Ordbok 2002.Norstedts tyska reseparlör. Stockholm: Norstedts Ordbok 2002.Reseparlörer diskuteras sällan i ve tenskapliga lexikografiska sammanhang.Detta är kanske inte så förvånande med tanke på att de inte gerdjupare kunskap om e tt spr åks or dförråd uta n sna rare ä r spr åkligahjälpredor i f rämmande la nd. O rdet för de ssa hj älpredor vittna r omderas praktiska na tur: på e ngelska travel phrase guide, på ty skaSprachführer, på franska guide de conversation. Ändå har de vissa draggemensamma med tvåspråkiga ordböcker: ofta innehåller de alfabetiskaordförteckningar med översättningar av ord, översatta exempelmeningar(ämnesmässigt ordnade, typ ”Hos doktor n”), uttal, grammatiskauppgifter (vanligen i ett separat avsnitt) etc. Problemet är att kärnan ireseparlörer är brottstycken a v te xt. V ad sä ger m an nä r m an gå r tilldoktorn och vad kan doktor n tä nkas sä ga? D et ä r e gentligen sa mmadilemma som lexikaliserats i historien bakom ”Goddag yxskaft” – manvet kanske vad man själv kan behöva säga men dels är det svårt att fattavad mottagaren på det f rämmande spr åket sä ger, de ls ka nske intedoktorn säger det som ha n e ller hon e nligt pa rlören f örväntas sä ga.Denna svå righet ha r inte undgå tt pa rlörförfattarna. I Berlitz utgåvaGrekiska på resan heter det i avsnittet om be sök hos doktor n:”Uppriktigt sa gt – vilken nytta ha r m an av e n pa rlör när m an ärallvarligt ska dad e ller sj uk? D en e nda m ening m an då be höver är’Hämta en läkare – fort!’”.Om äldre reseparlörer ibla nd med r ätta kr itiserades f ör osa nnolikabrottstycken ur sa mtal ( i m in L itauisch-Deutsches G esprächsbüchlein(1960) kan man läsa meningen ”Ich habe zu viel Früchte gegessen undmir den Magen verdorben. Was empfehlen sie mir dagegen?”) så tycksutvecklingen gå mot en parlörtyp med färre specialiserade dialoger ochistället standardmeningar där man kan sätta in alternativa ord somförtecknas inom e tt ä mnesområde. E n så dan pr ofil ha r de n sa mlingreseparlörer som Norstedts har givit ut under de senaste åren med namnLexicoNordica 10 – 2003

som Norstedts engelska/tyska/franska/spanska/italienska reseparlör(utgivna i samarbete med det tyska Ernst Klett Verlag). Resultatet är ensamling språkliga hjälpredor i vissa situationer som en turist kan tänkashamna i (knappast ” varje situa tion” som ba ksidestexten utlova r).Innehållet delas upp i följande huvudavdelningar som va r oc h e n ge rexempel p å o rd, sta ndarduttryck oc h m eningar: A llmänt, M änniskoremellan, S e dig om kring, Resa m ed ba rn, R esa m ed f unktionshinder,Logi, Äta och dricka, Sightseeing och utflykter, Aktiv semester, Nöjen,Shopping, Hälsa, Bra att veta A till Ö. Till detta kommer (exempelvis iden spanska reseparlören) en kort spansk grammatik och två ordlistor,en svensk-spansk och en spansk-svensk. Vad Klett Verlag bidragit medi samarbetet framgår inte men enligt uppgift från Norstedts rör det sigom de t ge nerella pa rlörkonceptet. F ör det r edaktionella a rbetet stå rolika te am m ed m edarbetare f rån N orstedts O rdbok som m instagemensamma nämnare.Grundritningen för de olika parlörerna är densamma men de skiljersig naturligt nog åt av kulturella skäl: Fish and chips förväntar man sigfinna i den engelska parlören men knappast paella och Riojavin. Andraexempel på kulturella skillnader: i den engelska parlören talas om nonsmokingarea, något som man inte hittar i de andra parlörerna (där mandock förväntas fråga sitt sä llskap om m an f år röka). S ådana h ärimplicita skillna der kom bineras m ed e xplicita goda r åd till tur isten. Iden spanska parlören kan man t.ex. få följande upplysningar: ”Går manut tillsa mmans med vä nnerna till r estaurangen br ukar man de la notanjämnt mellan alla, oavsett vad man beställt.” – ”Man är inte tvingad attlämna dricks, men det är brukligt att man lägger en slant extra. Vill manlägga lite dricks lägger man den helt enkelt på det fat notan kom på. Omman inte väntar på växel är det sedan fritt att lämna lokalen.”. Sådananyttiga kommentarer förekommer olika frikostigt i olika parlörer.Dialoger förekommer sällan i parlörerna – i de flesta ämnesområdenges några meningar som yttras av turisten, t.ex. när det gäller inköp avkläder: ”Kan ni visa mig …”, ”Kan jag få prova”, Den passar bra” osv. Inågra fall, t.ex. återigen hos doktorn, förekommer en tänkt dialog, dockså att man av innehållet i utsagan får räkna ut vem som säger vad: ”Vargör det ont?” – ”Jag har ont här”, ”Var vänlig ta av er kläderna”, ”Jag ärvaccinerad mot …” . I ä ldre pa rlörer ge s så dana hä r dia loger som e ttrollspel men de tta ha r man uppe nbarligen ve lat undvika i de tta f allet.Huvudtrenden tycks generellt vara att undvika de n hä r ty pen a v litemisskrediterade dialoger.Parlörerna innehåller alltså kortare ordlistor, till och från respektivemålspråk, ungefär 1200 ord i varje lista . O rdlistorna ä r or dnade e fterprincipen av tvåspråkiga ordböcker så att listan som utgår från svenskan2

3är tänkt för produktion och listan som utgår från det främmande språketär tä nkt f ör r eception. M ånga or d som sa knas i or dlistorna ingå r iparlörens kapitel, ordnade efter ämnesområde. Vill man alltså veta vadspanska caballa, lenguado och anguila betyder, så f år m an gå tillavsnittet med fisk och skaldjur. Detta är opraktiskt men ett totalt indexkanske skulle ha blivit f ör om fattande. E tt a lternativ vor e attkomplettera parlörerna med separata och något mer utförliga ordlistorsom åtminstone innehöll det or dförråd som pr esenteras i pa rlören. Enhastig j ämförelse mellan parlörernas sve nska de l oc h N orstedts f örstasvenska ordbok visar att ordlistan saknar vanliga ord som tacksam, tag,tak, takt, tand, tank, tanke (även om en del av dem kanske gömmer sig iparlörens ämnesordnade delar).Allt som allt är Norstedts reseparlörer behändiga tillskott till f loranav parlörer. Man undviker äldre parlörers alltför specificerade dialogeroch leder läsaren vid ha nden med språkliga och allmänna råd och tips.Kanske skulle m an inf ör nya upplagor f undera mera på sa mspeletmellan parlör och ordlistor.

143Lars-Gunnar LarssonBirgitta Romppanen: Från målspråk till källspråk. Utvecklingen av denfinsk-svenska och den enspråkiga finska ordboken. (Acta Wasaensia 91:Språkvetenskap 18.) Vasa: Vaasan yliopisto/University of Vaasa 2001.365 s. ISBN 951-683-931-2. ISSN 0355-2667 (Acta Wasaensia). ISSN1235-791X (Acta Wasaensia Språkvetenskap).Under se nare å r ha r intr esset f ör or dbokshistoria ökat vilket bl.a.resulterat i en rad för denna tidskrifts läsare välkända doktorsavhandlingari nordiska spr åk, a lltifrån M onica Johanssons (1997) undersökningav Lexicon Lincopense till L ennart L arssons ( 2003) unde r-sökning av svenskan i en fyrspråkig vokabulär från 1705. Intresset förlexikografihistoria har e mellertid inte be gränsats till a tt gä lla sve nskaspråket: 2001 ut kom B irgitta R omppanens doktorsavhandling Frånmålspråk till källspråk. Utvecklingen av den finsk-svenska och denenspråkiga finska ordboken, som lades fram vid Vasa universitet. Finskordbokshistoria har studerats även tidigare. Ett arbete som måstenämnas särskilt i det sammanhanget är Osmo Hormias (1961) doktorsavhandlingom källorna till G ananders ordbok; Hormia blev den försteprofessorn i finska vid Stockholms unive rsitet 1965 oc h spe lade e nframträdande roll i det sve rigefinska samhället. R omppanen h arvisserligen sina a kademiska r ötter i H ormias institution i Stockholm,men det är andra erfarenheter som lett till hennes val av avhandlingsämne:hon va r huvudr edaktör för Suuri suomi-ruotsi-sanakirja/Stora finsk-svenska ordboken (1997; hä danefter f örkortad Su-ru), de nordbok som skulle e rsätta C astrén. H ennes erfarenheter från praktisktordboksarbete ligger till gr und för hennes avhandling och sätter ocksåsin prägel på arbetet, på gott och ont.Romppanens avhandling är disponerad i fem kapitel. I kapitel 1 ( s.10–77) pr esenteras på br ukligt sä tt a rbetets utgå ngspunkter, syfte oc hhypoteser, le xikografisk te rminologi sa mt m aterial oc h metod. Detförhållandevis korta kapitel 2 (s. 78–94) söker se ordböckerna i derashistoriska och samhälleliga sammanhang. Där beaktas inte endast skolaoch litterär produktion utan också så dana konkr eta f aktorer sompappersproduktion och böckernas distr ibutionsmöjligheter. I de t stor akapitel 3 ( s. 95 –299) går Romppanen så ige nom de n f inska le xikografiskatr aditionen, ä nda från 1600 -talet f ram till oc h m ed da genselektroniska or dböcker. K apitel 4 ( s. 300 –312) ä gnas e n sa mmanfattandediskussion. K apitel 5 ( s. 313 –321) utgör a rbetets sa mman-LexicoNordica 10 – 2003

2fattning på e ngelska. D ärefter följer käll- och litte raturförteckning ( s.322–365) och där hittar man även bilagorna 1 oc h 2 som består av ettpar ta beller som å skådliggör a rtikeltätheten i Su-ru (1997). D essatabeller bor de he llre ha pla cerats i a vhandlingens te xtdel, nu är delösryckta ur sitt sammanhang. E tt a nnat diskuta belt f örhållande är a ttRomppanen gör så flitigt bruk av sammanfattningar i slutet av ett flertalkapitel. Detta har blivit allt vanligare och kan säkert vara nyttigt om detanvänds m ed m åtta, m en ä ndå undr ar m an om de t verkligen ärnödvändigt med så täta sammanfattningar som hos R omppanen. De tiosidorna 66 –76 sa mmanfattas på å tta r ader på sida n 77 och kapitel 3,som visserligen ä r de t mest omfattande, inne håller tota lt sju sa mmanfattningarav varierande längd. D e ta lrika sa mmanfattningarna görparadoxalt nog boken mer svåröverskådlig.I stora drag kan Birgitta Romppanens doktorsavhandling sägas beståav tre delar: ett inle dande a vsnitt oc h e n ge nomgång a v de n f inskalexikografiska tr aditionen, f örst fram till 1908 oc h slutlige n f ör tide nefter 1908. På detta vis kan avhandlingen sägas bestå av tre ungefär likaomfattande delar. Gränsen 1908 ka n motiveras med att det var det åretCannelins miniordbok byggdes ut till e n handordbok med över 61 000lemman (Romppanen s. 202). Om man jämför Romppanens uppgift meddet som var ämnet för Osmo Hormias avhandling – ett studium av enenda ordboks källor, dvs. en uppgift som ä r sna rlik t. ex. L ennartLarssons ( 2003) – inser man att R omppanen ta git på sig e nutomordentligt stor och svår uppgift. Man kan därför knappast förväntasig att hela undersökningen skall vara lika fullödig eller att Romppanenskall kunna ge lika mycket över hela den genomgångna tidsperioden.Sitt syfte formulerar Romppanen (s. 11) övergripande och i ga nskaallmänna ordalag som a tt ” belysa hur de f insk-svenska o rdböckernautvecklats genom å rhundradena oc h hur or dboksstrukturen vuxit f ramtill de n f orm de n ha r ida g”. R omppanen ur skiljer e tt a ntal perioder ilexikografins utveckling, där f inska spr åkets stä llning i le xikografiskthänseende f örändras i gr unden: f rån a tt ha va rit e tt m ålspråk i la tinspråkigalexikon till att beskrivas i enspråkigt finska ordböcker.Under pe rioden f ram till m itten a v 1700 -talet har alltså finska ordfogats in i lexikon med latin som källspråk och svenska som målspråk.Finska har därmed seglat upp som e tt e xtra målspråk i or dboken.Schroderus Lexicon latino-scondicum (1637) ä r de t f örsta exemplet.Samma tidsperiod ser också en rad svensk-finska parlörer avsedda atthjälpa svenskspråkiga tjänstemän till rätta i enspråkigt finska trakter, enfunktion som illustreras av exempelsatser som ” Piga, Twätta m inastrumpor, Pijca, pese minun Suckani” (Romppanen s. 190).

I ordböckerna från perioden 1745–1829 utvecklas finskan till källspråk.Av de tre viktigaste ordböckerna från denna tid blev emellertiden – Gananders Nytt finskt lexicon – outgiven oc h f örelåg somhandskrivet manuskript ända fram tills den gavs ut som faksimil 1937–1940. Ändå försvarar denna handskrift sin plats i en lexikografisktradition, eftersom den tydligen va rit kä nd oc h utny ttjats a v se naretiders le xikografer r edan lå ngt inna n de n public erades. S ålundautnyttjade R envall G ananders m anuskript f ör sin Suomalainen Sanakirjasom kom ut 1823–1826 (Romppanen s. 142).Ordböckerna från den följande perioden, som sträcker sig f ram till1903, ä r två språkiga oc h f inskan upptr äder bå de som käll- och m ålspråk.U nder de nna pe riod ä r or dboksproduktionen mycket hög medElias L önnrots f insk-svenska or dbok i två de lar oc h m ed ca 200.000lemman som de t ka nske m est kä nda ve rket. Ä ven om å tskilliga a vlemmana är Lönnrots egna skapelser utan täckning i folkspråket rör detsig ä ndå om e tt i m ånga hä nseenden viktigt le xikon. Från Lönnrotsordboksprojekt till senare tiders finns också en brygga. En av Lönnrotsredaktörer he tte G ustaf C annelin, va rs släktnamn skulle bli e tt a v deallra mest välbekanta i finsk lexikografi.Perioden 1908 –1998 ka raktäriseras e nligt R omppanen de ls a v detvåspråkiga ordböckerna, dels av de n e nspråkigt f inska le xikografinsuppkomst. Namnet C annelin bör jar dom inera. G ustaf C annelins sonKnut blev en mycket känd ordboksförfattare och han fostrade i sin tursin son Aulis till le xikograf. ” Mellan å ren 1889 oc h 1998 ha r de tutkommit totalt 112 [!] upplagor av vilka 83 upplagor är finsk-svenskaoch 29 svensk-finska ordböcker med Knut och/eller Aulis Cannelin somredaktörer” (Romppanen s. 177) . Ä ven om de t i f lera f all r ör sig omomtryck torde rekordet vara svå rslaget. D et m est ge nomgripandeförsöket att bryta med den cannelinska traditionen är utan tvivel Suurisuomi-ruotsi-sanakirja/Stora finsk-svenska ordboken (Su-ru 1997), somBirgitta Romppanen själv varit huvudredaktör för. En förutsättning fören ordbok av detta slag är emellertid den enspråkiga finska lexikografisom finska riksdagen fattade beslut om redan 1927. Under tiden 1951–1961 utkom Nykysuomen sanakirja, ’nufinskans ordbok’, m ed K nutCannelin som en av sina arkitekter (Romppanen s. 248). Ordboken komut i sex band om sammanlagt närmare 4600 sidor och 201.000 lemman.Redan 1990–1994 följdes den av den mer kortfattade och uppdateradeSuomen kielen perussanakirja (hädanefter förkortad PS). Denna ordbokskall vara både deskriptiv och normerande – en uppgift som verkar nogså motstridig – men den ä r e nspråkig oc h på de n by ggerlemmaselektionen i Su-ru (1997). K opplingen mellan e nspråkig oc htvåspråkig le xikografi m åste ha le tt till stä ndiga öve rväganden i de t3

dagliga ordboksarbetet. Många besvärliga frågor döljs säkerligenbakom Romppanens beskrivning: ” Vid r edigeringsarbetet a v Su-ru(1997) be aktades de spe cifika kr av som e n två språkig or dbok ställerjämfört m ed e n e nspråkig, liksom de t f aktum att PS (1990–94) ä r e nnormativ e nspråkig or dbok och Su-ru (1997) ä r e n två språkig f insksvenskproduktionsordbok, i vilke n deskriptiviteten omfattar två språkoch i vilke n ekvivalensen mellan två språk har satts i främsta rummet”(Romppanen s. 224) . D etta spä nningsfält mellan cannelinsk tradition,normativ enspråkig lexikografi oc h ny skapad f insk-svenskproduktionsordbok hade man gärna lä st ä nnu m era om , de t ä r e ttområde där Birgitta Romppanen besitter unika kunskaper och erfarenheter.Frågan är om inte denna f rågeställning e nsam ha de r äckt somavhandlingsämne.Det senaste skedet i ordbokshistorien kännetecknas av att ordböckerblir elektroniska. I sista avsnittet i det omfattande kapitel 3 behandlarRomppanen sådana ordböcker. Även här vet hon vad hon talar om: Surufinns också tillgänglig i denna form. På senare tid har kommersiellaföretag givit sig in i le xikografin oc h R omppanen gr anskar de m medkritisk blic k. Elektroninen suursanasto, ’elektronisk storordbok’,utlovar rent av att den kan åstadkomma råöversättningar ”av orden i ensats eller ett dokument i A4” (Romppanen s. 290, not 306). Att en satsjämställs med en A4-sida verkar oroväckande och Romppanen test avsådana e lektroniska öve rsättningar ger nä rmast pa rodiska r esultat:frasen tulla miehen ikään ’bli f ullvuxen’ ( ordagrant ” komma tillmannens ålder”) blir i de n e lektroniska stor ordbokens r åöversättning”ankomma mansnamn som om” (Romppanen s. 295). Försäljningschefenf ör f öretaget i f råga sä ger till R omppanen a tt de t ”pågår enkontinuerlig produktutveckling” (Romppanen s. 290) . D et f örefallervälbetänkt.För a tt ur skilja tr aditionens m akt öve r le xikograferna unde rsökerRomppanen vissa bestämda ordboksartiklar i a lla ge nomgånga or d-böcker, nämligen mies ’man’, maata ’ligga’ och homonymerna pyykki’röse’ och pyykki ’tvätt’. Ibland tar hon upp också några andra ord, bl.a.musta ’svart’. Detta visar sig va ra ett tillräckligt finmaskigt nät för attfånga både brott i traditionen ( t.ex. s. 218) oc h hör samhet m ot ä ldreordböcker, en hörsamhet som inte endast gäller lemmaselektionen utanockså valet av e xempelsatser ( t.ex. s. 229) . O rdet pyykki ’tvätt’ ä rnaturligtvis väl valt oc kså dä rför att det be lyser den sve rigefinskavarietetens ställning i ordböckerna; den finlandssvenska ekvivalenten ärju ’byk’.En or dbok på verkas a v de t sa mhälle dä r de n uta rbetas. D et gä llerbokens konkreta produktion lika vä l som le mmaselektionen. D et4

5sistnämnda illustrerar Romppanen (s. 233) elegant med ordet bogvisirsom knappast skulle ha excerperats för en vanlig ordbok före september1994 (då E stoniakatastrofen intr äffade). Kapitel 2 be skriver bok - ochpappersproduktionens f örändringar på e tt a mbitiöst sä tt. D et ä r långtifrån be tydelselöst a tt bokbinda rna ha de m onopol på försäljning a vbundna böc ker under dryga 100 å r ( s. 82) . Ö kad lä skunnighet oc hjärnvägsbyggande ( s. 91) på verkar na turligtvis bå de efterfrågan ochutbud av böcker och förbättrad pappersproduktion har stor betydelse (s.201). Det är viktiga faktorer Romppanen lyfter fram på detta sätt. Iblandorkar hon emellertid inte hålla de tta pe rspektiv i m innet oc h deordböcker och ordboksartiklar hon unde rsöker tenderar då att leva sitteget liv. I ta bell 20 ( s. 169 f .) f örtecknas sammansättningar på -mies’man’ och antalet bland dessa som fallit ur bruk mellan Schroderus ochSu-ru. Men att S chroderus ä r e nsam om t. ex. or det Peidhi-mies’pikenerare’ är väl som det ska ll va ra? B ättre ha ndeldvapen gj ordepikenerarna till ett föråldrat truppslag redan vid se kelskiftet 1700 ( NEs.v. pik). ( Som histor isk te rm a nvänds idag pikenieeri för så danasoldater; N S.) A ndra f all a v obsole ta or d ( och yrkesgrupper!) bilda demed -mies som andra led finns i tabell 28 (s. 194), bland dem lauttamies’färjkarl’; finns det någon mer sådan än Charon i våra dagar? Enhistorisk okä nslighet f inner m an på s. 85, dä r de t he ter a tt F inland”knöts närmare till Sverige” under Vasa- och stormaktstiden. Där påståsdet också att Greifswald blev svensk universitetsort 1648 ”vid sidan avUppsala, L und, Å bo oc h D orpat”; 1648 å terstod ännu 20 år tillgrundandet av Lunds universitet.Genomgående ha r R omppanen be skrivit de olika ordböckernasstruktur i f orm a v ta beller. D är f ramgår lemmaformen, huruvida böjnings-och uttalsuppgifter tas med, vilket metaspråk som används osv.Det ä r a lldeles utm ärkta sa mmanfattningar som ge r e n m ängd inf ormationpå ett översiktligt sä tt. M öjligen ha de hon kunna t hitta på e nbättre benämning på dem än ”hypotesschema” (t.ex. s. 152, 180).En intressant fråga som Romppanen (s. 231–233) tar upp är i vilkenutsträckning könsfördelningen i redaktörsstaben påverkarlemmaselektionen. Materialet till Nykysuomen sanakirja excerperadesav 19 m än oc h 1 kvinna oc h ä ven bland redaktörerna var männen ibastant majoritet. Av r edaktörerna f ör PS var e ndast huvudr edaktörenman. I frågan hur detta påverkat ordboken kommer nog inte Romppanenså nära något svar, vilket hon är medveten om. Till en del beror detpå vagheter t. ex. i de finition a v va d som ä r a tt a nse som e tt ty pisktmanligt om råde. T ill e n de l be ror de t oc kså på a tt R omppanen inteträngt så djupt som man önskat. Hon jämför lemmana i PS med dem iSu-ru, men hon redovisar inte hur många kvinnor och män hon haft i sin

edaktionsstab vid Su-ru. D essutom ha r hon e ndast angivit de bådaordböckernas lemman av specialterminologisk na tur i a bsoluta ta l(tabellerna 35 och 36), men det är uppgif ter om de n procentuellaandelen i de n tota la m ängden le mman som hade varit förutsättningenför a tt de skulle kunna j ämföras; Su-ru har nä stan 40 000 f ler uppslagsordän PS. Det intressanta är därför inte att PS har färre lemmaninom områdena ”sport” och ”militär” än vad Su-ru har (1307 och 894resp. 1647 oc h 1358) , intr essantare ä r att den militära terminologinsandel är lägre i PS än i Su-ru (0,98% resp. 1,04%). Men eftersom Su-ruutarbetats på gr undval a v ordförrådet i PS är f rågan va d e n studie a vdetta slag egentligen kan ge.I en avhandling som undersöker en period av drygt 350 å r kommernaturligtvis e n m ängd pe rsoner a tt upptr äda. D et vor e or imligt a ttbegära a tt a lla skulle be stås m ed någon utförlig presentation, menRomppanen har lagt sig i andra ytterändan. I det stora flertalet fall anförhon endast personernas födelse- och dödsår i f orm av en fotnot. Dettablir så ytligt att man ibland undrar om hon sj älv vet vem hon skr iverom, ibland gör slum pmässigheten uppgif terna r ent löj liga. NordistenValter Jansson omnämns som ” dåvarande doc enten” ( s. 108) ty dligtbaserat på uppgiften i H esselman ( 1941), m en de t ä r e n tor ftigpresentation a v pr ofessorn i sve nska vid U ppsala unive rsitet 1947 –1973. Lönnrots ordbok skulle egentligen ha utarbetats av Keckman. Omhonom får man veta (s. 163, brödtext resp. not 198) att han var lektor,levde mellan 1793 oc h 1838 sa mt att hans förnamn var Kaarle Niklas.Hade inte en hänvisning till Pääkkönens (1994) utmärkta biografi varitpå sin plats? Keckman var ingen obetydlig figur i finsk lärdomshistoria.Antero Warelius, välkänd i finsk dialektologi, uppträder på s. 164 ocksåi f ormen ” Anders W arenius”. O ch C astréns bå da efterföljare pålärostolen i Helsingfors, Elias Lönnrot och August Ahlqvist, presenterasäven de endast med fullt utskrivna förnamn samt årtal för födelse ochdöd (s. 163 resp. 158), vilket i Lönnrots fall blir närmast komiskt. Någotutförligare personhistoria – eller också inga uppgifter alls – hade varitatt föredra, även om det är lätt att förstå att Romppanens lösning är enföljd av den långa tidsperiod hennes arbete skall täcka.I avsnittet öve r 1600 -talets oc h de t tidiga 1700 -talets le xikografi,där namnen Schroderus och Florinus är de viktigaste, tar Romppanen (s.104) ä ven upp M artin F ogels Nomenclator Latino Fennicus.Serenissimo Cosmo. Magno Etruriæ Principi från 1669, som tillskillnad från övriga ordböcker endast om fattar två spr åk, la tin oc hfinska. Men inte endast det förhållandet skiljer ut Fogels arbete: det är,som Romppanen nä mner ( i ta bell 4) e n ha ndskrift. E n ha ndskrift ka npåverka traditionen, som t.ex. Gananders gjorde, men endast om den är6

känd av andra. Fogels ordlista däremot låg obeaktad i a rkivet fram tilldet sena 1800-talet. Det finns säkert en lång rad andra ordförteckningari olika universitetsbiblioteks handskriftsavdelningar, som upprättats avolika skä l ( t.ex. L arsson 2001:86 om Whelins finsk-ungerska or dlistafrån 1736, uppr ättad m ed e tymologiskt sy fte), m en det ha r inte va ritRomppanens uppgif t a tt le ta e fter så dana. F ogels ordlista intaremellertid en särställning av helt andra skäl, som det kan finnas skäl attkort presentera här.Martin F ogel f ick i uppdr ag a v f urst C osimo I II a v T oscana a ttskaffa honom bl.a. en finsk ordlista. Fogel kopierade då ett antal ord urVariarum rerum vocabula latina cum Svetica et Finnonicainterpretatione, 1668 å rs uppla ga ( Stipa 1990:79) . O rdlistan sä ndestillsammans m ed e n utr edning a v f inska oc h unge rska öve rensstämmelsertill furst Cosimo. Ordlistan och utredningen hamnade iarkiv (Fogels material, de t ha n inte sä nde till Cosimo, hamnade dockinte i H amburg som Romppanen s. 356 på står utan i Hannover; Stipa1990:365) och låg obeaktade tills de upptä cktes a v E.N. S etälä 1888.Setälä, som dom inerade oc h or ganiserade Finlands fennougristik runtförra sekelskiftet, tilldelade på grund av detta material Fogel rollen somden f insk-ugriska språkforskningens grundare ( vidare L arsson 2001)och na mnet F ogel f ick e n sä rskild nim bus i fennougristiken j ust pågrund av materialet han sänt fursten av Toscana. För den lexikografiskatraditionen är emellertid Fogels kopierade ordlista gjord efter en trycktkälla alldeles betydelselös. Att ”forska i Martin Fogels Nomenclator…”,som Romppanen (s. 312) urskiljer som e n viktig f ramtidaforskningsuppgift, är därför ointressant för ordbokshistoriker. Det maninte f inner om F ogel hos S tipa ( 1990), ett arbete som saknas hosRomppanen, torde kunna letas upp hos Wis (gift Wis-Murena, se Stipaslitteraturförteckning), den främsta kännaren av Fogel idag.I ett stort material hinner man sällan fundera över varje fråga somdyker upp. I Romppanens arbete finner man många egendomliga ord attfundera öve r. E tt e xempel ta get ur L ea L ampéns ordbok Suomalaisruotsalainensanakirja (1975) ä r or det musta i be tydelsen ” kolrapp”.Romppanen (s. 237) noterar att det är belagt i S AOB men förbiser attsista be lägget dä r ä r f rån 1859 oc h a tt or det är dödförklarat i SAOB.Varifrån har då Lampén fått denna betydelse? Det första man tänker påär finlandssvenska dialekter, men där är ordet kolrapp okänt (jag tackardocent Peter Slotte vid F orskningscentralen f ör de inhe mska spr åken,Helsingfors, för vänlig hjälp).Inte he ller ha r R omppanen obse rverat a tt va d G anander i de nåtergivna ordboksartikeln susi (s. 140 f.) anför som provinsiella former,bl.a. savolaxiska, karelska, e stniska, f aktiskt inte ba ra ä r ” regionala7

8varieteter” som Romppanen (s. 141) påstår. I estniskans fall rör det sigom belägg från både det nordliga och det sydliga skriftspråket. Båda vari bruk på Gananders tid (vidare Raag 1999:37–44)Birgitta Romppanens doktorsavhandling Från målspråk tillkällspråk. Utvecklingen av den finsk-svenska och den enspråkiga finskaordboken är de n f örsta studie n a v he la den finska lexikografiskatraditionen och som sådan ett mycket välkommet arbete. Författaren haren be dövande e rfarenhet f rån or dboksproduktion oc h de nna drar hongod nytta av i sin unde rsökning av det sena 1900-talets ordböcker. Föratt inte spränga alla ramar för en doktorsavhandling måste hon behandlaäldre skeden mer kortfattat och hennes studie är vad dessa beträffar oftatämligen ytlig. Även om R omppanen gör m ånga viktiga på pekandenoch väcker e n r ad intr essanta f rågor, å terstår så ledes m ånga f ramtidauppgifter för den finska lexikografiska forskningen.LitteraturHesselman Bengt 1941: Ericus Schroderus Lexicon la tino-scondicum1637. Utg. Med alfabetiska register över de svenska och de finskaorden av Bengt Hesselman. Uppsala.Hormia, Osmo 1961: Gananderin sanakirjan lähteet. Helsinki.Johansson, Monica 1997: Lexicon Lincopense. En studie i lexikografisktradition och svenskt språk vid 1600-talets mitt. (Meijerbergs arkivför svensk ordforskning 21.) Göteborg.Larsson, L ars-Gunnar 2001: S tiernhielm, S kytte oc h Ihre – en äldrefinsk-ugrisk forskningstradition i Sverige. I: Kungliga VitterhetsHistorie och Antikvitets Akademiens Årsbok 2001. Stockholm, 79–87.Larsson, L ennart 2003: Varifrån kom svenskan? Om den svenskavokabulären i en fyrspråkig ordbok utgiven i Riga 1705. (ActaAcademiae regiae Gustavi Adolphi 81.) Uppsala.NE = Nationalencyklopedin. Band 15. Höganäs 1994.NS = Nykysuomen sanakirja. 1–6. Porvoo 1951–1961.Pääkkönen, I rmeli 1994: Suomalainen sydämestä. Carl Niclas [sic!]Keckmanin toiminta suomen kielen kehittäjänä. Helsinki.Raag, Raimo 1999: Från allmogemål till nationalspråk. Språkvård ochspråkpolitik i Estland från 1857 till 1999. (Acta unive rsitatis up –saliensis. Studia multiethnica upsaliensia 12.) Uppsala.Stipa, Günter Johannes 1990: Finnisch-ugrische Sprachforschung vonder Renaissance bis zum Neupositivismus. (MSFOu 206.) Helsinki.

151Sven-Göran MalmgrenEn fyrspråkig 1700-talsordbok och dess bakgrundLennart Larsson: Varifrån kom svenskan? Om den svenska vokabuläreni en fyrspråkig ordbok utgiven i Riga 1705. Uppsala 2003.I början av 1700-talet rasade det stora nordiska kriget. Huvudkombattantervar Sverige och Ryssland och Danmark stred på samma sida somRyssland. De flesta av de stora slagen utkämpades i Sveriges baltiskaprovinser och i P olen och Ukraina. År 1700 slogs e tt ryskt anfall motNarva i nordöstra Estland tillbaka. Men ryssarna kom igen och inledde1709 belägringen av Riga, den viktigaste staden i B altikum. Samma årled svenskarna ett förkrossande nederlag i Poltava i Ukraina, och åretdärpå föll Riga i ryssarnas händer. Därmed var den svenska stormaktstideni pr aktiken slut. Den hade varat ungefär 100 å r; Riga och norraLettland hade tagits i besittning av svenskarna 1621, Estland något tidigare.Mitt under brinnande krig utkom en på sitt sätt rätt märklig ordbok iRiga 1705. Som lexikografisk produkt var den inte betydande, och desslemmaantal va r bly gsamt; tite ln ” Wörter-Büchlein” var i hög gr adberättigad. I vissa avseenden var ordboken ändå ett pionjärarbete. Detvar en fyrspråkig, tematiskt uppbyggd ordbok där tyska möjligen kundekarakterisas som huvudspr åk o ch polska , sve nska oc h le ttiska –möjligen – som e n sor ts m ålspråk. D et va r första gången svenskakonfronterades m ed polska oc h le ttiska i e n ordbok, och Wörter-Büchlein va r oc kså de n f örsta or dboken dä r sve nska ingic k men intelatin. F ör le ttiskan som skr iftspråk inne bar ordboken ett avsevärt stegframåt.Den lettiska oc h polska vok abulären i ” Wörter-Büchlein” ( W) h arredan f ör r ätt m ånga å r se dan blivit f öremål f ör ingå ende studier.Ordbokens sve nska voka bulär be handlades f örsta gå ngen kor tfattat iHolm (1986). Under de senaste åren har Uppsalaforskaren LennartLarsson (LL) publicerat flera uppsa tser i sa mma ä mne, bl. a i L exico-Nordica 7 ( Larsson 2000) . H ans f orskningar kr ing ordboken har nuresulterat i avhandlingen Varifrån kom svenskan? Om den svenskavokabulären i en fyrspråkig ordbok utgiven i Riga 1705, som f örsvaradesi Uppsala i mars 2003.LexicoNordica 10 – 2003

Vilka var den fyrspråkiga ordbokens förlagor? Hur var den avseddatt användas? Vilka målgrupper hade den? Varför blev svenskan ett avspråken? Varifrån kommer den svenska vokabulären och vem var dessupphovsman? Dessa och andra liknande frågor formulerar LL på s. 12 isin avhandling, och ungefär 300 sidor senare har han lyckats besvara deflesta a v de m. D essa vä lmatade sidor e rbjuder lä sning inte bara omsvensk uta n oc kså i viss m ån om polsk och lettisk lexikografihistoriaoch dessutom om sådana ämnen som svenskans ställning i de baltiskaprovinserna oc h boktr yckeriverksamheten i R iga unde r den knappthundraåriga svensktiden. I den följande diskussionen kommer jaghuvudsakligen att konc entrera m ig på avhandlingens lexikografiskainslag i snävare mening.Det är således en inne hållsrik a vhandling L L ha r skr ivit. D en ä rockså m ycket kla rt oc h öve rskådligt dispone rad. I kap. 1 får vi enöversikt öve r tidiga re f orskning oc h e n diskussion kr ing vissa m etalexikografiskaoc h te xtkritiska pr oblem. K ap. 2 be skriver W :s upp -byggnad med tonvikt på de svenska artikelfältens utformning. I kap. 3diskuteras ordboken från funktionell synpunkt, och kap. 4 ägnas åt W:stillkomstmiljö, med viss tonvikt på spr åksituationen i R iga unde rsvensktiden. I kap. 5 diskuteras förlagorna till W, medan kap. 6 ägnas åtLiborius Depkin, en le ttisk präst oc h kulturpersonlighet som har ut -pekats som upphovsman till W och som i va rje fall har utarbetat desslettiska del. Kap. 7–9 ägnas helt åt ordbokens svenska inslag. Möjligaförlagor till den svenska vokabulären diskuteras och ett försök göra attteckna den anonyme upphovsmannens ”profil”. Efter sammanfattningenföljer som bilagor W:s tyska och svenska vokabulärer och ett registeröver de svenska ekvivalenterna eller med LL:s te rm ” motsvarigheterna”.Det ka n slutlige n nä mnas, a tt L L ha r la gt ut or dboken ifaksimil på Internet.En reflexion som man nä stan oundviklige n gör – och de n inne bärberöm i m inst lika hög gr ad som kritik – är a tt de n e nergi oc h de tskarpsinne som L L utve cklar ha de va rit vä rda e tt ” tyngre” forskningsobjektän W. LL tycks själv någon gång snudda vid sådana tankar.De första orden i själva avhandlingen är ett citat från Collison (1982)som inleds: ” No dic tionary, how ever poor , la cks some vir tue, a nd nodictionary is completely out of date, for each represents to some extentthe position and use of the language at a particular stage in history andreflects the contemporary thought.” Och när LL på s. 12 anger som sitthuvudsyfte att ”ur olika sy nvinklar unde rsöka oc h be lysa W örter-Büchlein oc h de ss sve nska voka bulär”, tillf ogar ha n i en not: ”Syftetskulle också kunna ges en annan och betydligt vidare formulering.” Ettsådant vidare syfte, som alltså bara antyds i inle dningen, har LL utan2

3tvekan uppnått. Möjligen kan m an sä ga a tt de t ä r lite sy nd a tt a v-handlingens titel snarast återspeglar det snävare syftet – den lovarfaktiskt alldeles för lite i förhållande till vad avhandlingen innehåller.Den metalexikografiska diskussionen i ka p. 1 ( s. 17–21) gör på dethela taget ett kompetent intryck. Som LL understryker är det ofta svårtatt tillämpa t.ex. terminologin i NLO på e n or dbok a v W :s sla g. D edrygt 1000 ”artiklarna” i W ser i de flesta fall ut som följande exempelvisar (betr. kursiveringen av det polska ordet se nedan):(Tyska) (Svenska) (Polska) (Lettiska)Der Brunn Källa/ Brunn Studnia Ta AkkaMed viss tve kan a ccepterar LL termen artikel för e n så dan line ärtuppställd or dräcka dä r de f yra or den, e tt ( ev. f ler) f rån va rje språk,svarar m ot e tt oc h sa mma be tydelseinnehåll. L L överväger också attanvända te rmen lemma – med den be tydelse som a nges i N LO –eftersom ty skan m ed viss r ätt skulle kunna utpekas som huvud- ellerkällspråk. I så fall skulle ”Der Brunn” va ra ”lemmat” i a rtikeln ovan.Men bl. a. med ta nke på att de t tyska ordet saknar varje typografiskmarkering som skulle utmärka det i f örhållande till de övr iga or denavstår LL helt från a tt a nvända te rmen lemma, oc h de t ä r tr oligenvälbetänkt.Svagare tycks mig L L:s a rgument mot a tt använda termen ekvivalent.Det är visserligen riktigt, som LL skriver, att ekvivalensen lämnaråtskilligt övrigt att önska i m ånga a rtiklar, de ls på gr und a v spr åkenskaraktär, de ls på gr und a v br istande pr ofessionalism hosordboksförfattarna. M en de t ä r doc k f råga om avsedd ekvivalens.Problemet ä r sna rare a tt te rmen ekvivalent egentligen f örutsätter e ttväldefinierat källspråk, men det problemet löses inte heller med den –mer i cke-tekniska – term LL v äljer, motsvarighet. D en m est logiskalösningen på de tta pr oblem ha de ka nske va rit a tt a nvända te rmen coekvivalent(analogt m ed co-hyponym o.d.). M en ä ven m ed de n någotologiska termen ekvivalent hade LL i m ånga fall gjort mindre våld på(allmän)språket ä n m ed te rmen motsvarighet. Ett ofta å terkommandeuttryck som ”W:s sve nska m otsvarighet” vä cker j u – i va rje f all f rånallmänspråklig synpunkt – frågan ”motsvarighet till vad?”. Och pågrund av W:s speciella karaktär har den frågan inte något bra svar.De sista sidor na i ka p. 1 (21–30) ä gnar L L så å t pr oblem m edanknytning till textetablering och textåtergivning. På gängse sätt återgerhan f rakturstil, som i W används f ör tr e a v de f yra spr åken, med r akantikva, medan ordbokens antikva (för polskan, jfr ovan) återges medkursiv. O ckså i övrigt följer LL i stor utstr äckning pr incipen a tt

4läsvänlighet går före a bsolut te xttrohet, oc h de t ä r e nligt min meningutmärkt. På en punkt kunde han kanske ha gått ännu längre. Många av”motsvarigheterna” i LL:s olika or dboksutdrag utm ärks a v e nortografisk underlighet som måste f örbrylla de n som inte ha r lä st deinledande ka pitlen så noga e ller inte är förtrogen med boktryckskonventionernaunder barocken. Se t.ex. följande (s. 59):ICh lauffe JAgh Löper BIegam ES tekkuDet f örsta or det på v arje spr åk inle ds så ledes hä r m ed två versaler,något som visar sig hänga samman m ed a tt r aden inle der e n nyavdelning, vilket i sin tur markeras med anfanger. Om – och endast om– begynnelsebokstaven i e tt ord är en anfang blir sålunda den följandebokstaven versal. D et ä r alltså f råga om e n kombinatoriskt betingadegendomlighet som det hade varit fullt rimligt att transkribera bort. Delshade läsvänligheten ökat, dels hade LL undvikit att i just detta avseendeorättvist ge ordboken en prägel av amatörmässighet.I kap. 3 tar LL upp funktionella aspekter på W och konstaterar bl.a.att or dboken tr oligen sna rare a nvänts som konsultationsordbok änskolordbok. Han argumenterar också öve rtygande f ör a tt or dbokenantagligen varit mest användbar för tyskar i relation till lettiska. Det ärt.ex. bara lettiska och tyska substantiv som är försedda med genusuppgifter,och helt oviktigt ä r det inte att de tyska orden genomgående ärplacerade i vänsterspalten. Ä nnu e fter nä ra hundr a å r a v sve nskadministration va r de t också tyska som i bör jan a v 1700 -talet va r de tdominerande skriftspråket i R iga och Lettland. Samtidigt hade behovetför bl.a. tyskspråkiga präster a tt i nå gon m ån kunna uttr ycka sig pålettiska ökat.En fördel m ed ordbokens te matiska uppby ggnad kan ha va rit a ttanvändare med vilket som helst av de fyra spr åken som modersmålganska lä tt kunde hitta e tt godty ckligt or d från den elementärastevokabulären i sitt e get språk – och därmed ekvivalenter på de andra trespråken. F örutsättningen va r visse rligen nå gon förtrogenhet m edordbokens tematiska str uktur – men de nna str uktur sva rade e nligt L Lmot e n ” världsbild” som va r tä mligen a llmänt omfattad runt 1700.Däremot måste det ha varit svårt för en användare att hitta ett ord medokänd betydelse från ett för honom främmande språk. I moderna termerinnebär det att ordboken ägnade sig mycket bättre som produktions- änsom receptionsordbok. LL resonerar inte i de ssa kategorier men bordekanske ha gjort det i någon mån.När de t gä ller de n sve nska voka bulären f örmodar L L a tt de nhuvudsakligen var avsedd för m odersmålsbrukare, bl. a. e ftersom de

svenska substantiven saknar alla böjningsuppgifter. Men i oc h för sigvar det naturligtvis inge nting som hindr ade e xempelvis le ttisktalandefrån att använda W som en primitiv (aktiv) lettisk-svensk ordbok; detfinns ju andra ordklasser än substantiv och i pidgin-betonad kommunikationkan man komma en bit m ed ba ra gr undformer. D e r ätt ta lrikasynonymerna i de n sve nska voka bulären ( t.ex. kropp/lekamen) är d etdäremot, som LL påpekar, svårt att se någon meningsfull funktion för.De hade varit användbara om W kunnat användas exempelvis som en(passiv) svensk-lettisk eller svensk-tysk ordbok, men så var alltså intefallet.Det långa kap. 4, ” Wörter-Büchleins tillkom stmiljö”, vittna r omomfattande historisk beläsenhet och är mycket givande som bakgrundsskildring,m en m åste hä r f örbigås. I ka p. 5 behandlas den viktigasteförlagan till W, de n f yrspråkiga Vocabularium (utgiven i R iga 1688)där tre av språken är gemensamma med W men där det fjärde språket ärlatin i stä llet f ör sve nska. L L ge r e n r ätt ingå ende be skrivning a vVocabulariums m akro- och artikelstruktur, e n be skrivning som doc kförefaller ha begränsad relevans för avhandlingens huvudtema, densvenska vokabulären i W. Av intresse är dock att W när det gäller de treicke-svenska vokabulärerna tycks ha inneburit en avsevärd förbättringav Vocabularium. Vidare uppstår frågan om den svenska vokabulären iW möjligen utgj orde e n öve rsättning a v de n la tinska or dlistan iVocabularium.Kap. 6 ä r ett av avhandlingens mest läsvärda, och den som är meridéhistoriskt än lexikografihistoriskt intresserad ka n m ed be hållningläsa de t f ristående f rån r esten a v a vhandlingen. L L visa r här på ettövertygande sätt, att den lettiske pr ästen Liborius Depkin inte ka n havarit upphovsman till den svenska vokabulären, något man tidigare oftatagit f ör give t. B evisföringen ä r intr ikat oc h inne fattar bl.a. engenomgång av en förteckning över Depkins omfattande privatbibliotek,som t.ex. visar sig ha innehållit en engelsk bibelöversättning men ingensvensk, och knappast några svenska böcker över huvud taget. Detta ochannat gör det mycket sannolikt att Depkin inte alls behärskade svenska.När Depkin avfärdats som upphovsm an till de n sve nska voka buläreni W, ligger det nära till hands att förmoda att denna utarbetats aven svensk. En svensk författare bör rimligtvis ha utnyttjat någon av delatinsk-svenska ordböcker som stod till buds str ax före 1705. Som LLvisar måste det ha varit mest praktiskt att använda någon glattalfabetisktuppställd or dbok, oc h om m an bor tser f rån den monumentala s. k.Lincopensen (se Johansson 1997, Santesson 1997), som bl.a. varalldeles för stor (och säkert dyr och sällsynt), visar det sig f innas fyrakandidater. Kap. 7 ägnas till största delen åt en diskussion om vilken av5

dessa f yra or dböcker som ä r de n tr oligaste förlagan. De två troligastekandidaterna ka n hä r ka llas W olimhaus ( efter författaren) ochHamburgensen (efter tryckorten).Att hitta förlagor till or dböcker är ofta en grannlaga och intressantuppgift. I det här fallet är själva lösningen på problemet kanske av merbegränsat intresse; alla de f yra kandidatordböckerna kan med någonförenkling sägas vara miniatyrversioner a v de n vä ldiga L incopensen,och de ä r dä rför de ls f örhållandevis obe tydliga, de ls ga nska lika varandra.Sökandet efter den troliga förlagan ger emellertid LL tillfälle attge en a lldeles utm ärkt öve rsikt öve r 1600 -talets sve nska le xikografihistoria.LL:s metod för att mäta graden av likhe t m ellan W och d e f yrakandidatordböckerna är också intressant och ka n ka nske i m odifieradform utgöra förebild för liknande undersökningar. Metoden utgår fråntanken att artiklar där antingen alla de fyra kandidatordböckerna och Wär identiska, eller där alla fyra visar avvikelser från W, kan negligeras,eftersom de fyra kandidatordböckerna i dessa fall s.a.s. är inbördes likai förhållande till W. Det återstår därför att se på de artiklar där en ellerflera, men inte alla, ordböcker avviker från W Dessa artiklar är 192 tillantalet, och det visar sig va ra Wolimhaus som i de nna a rtikelsamlinghar de flesta öve rensstämmelserna m ed W, f öljd a v H amburgensen.Huvudsakligen på grundval av dessa beräkningar drar LL slutsatsen attWolimhaus tjänat som förlaga till W.Ett problem tycks dock vara att LL behandlar lexikala (≈större) ochmorfologiska oc h or tografiska ( ≈mindre) skillnader m ellan de f yrakandidatordböckerna oc h W som likvä rdiga i de viktiga ste sta tistiskaberäkningarna. För a tt illustr era pr oblemet ka n vi be gränsa oss tillWolimhaus och Hamburgensen. Av LL:s statistik kan man räkna ut attWolimhaus avviker f rån W i 540 av 1221 a rtiklar oc h a tt a ntaletavvikelser i Hamburgensen är 606. Så långt ”vinner” alltså Wolimhaus,och man får även veta hur många av avvikelserna som är ”stora” resp.”små” i Wolimhaus. M en m otsvarande uppgif ter f ör H amburgensenfinns inte explicit i avhandlingen, och från läsarens synpunkt skulle detdärför kunna vara så att en mycket stor del av dess avvikelser från W är”små”, nå got som i så f all skulle kunna tala för H amburgensen somförlaga. Mellan raderna a ntyder L L visse rligen a tt de tta inte ä r f allet,men detta borde i så fall dokumenterats lite tydligare.Om alltså Wolimhaus var förlagan, återstår det att förklara de många– inte minst lexikala – skillnaderna mellan den och W. I kap. 8 gör LLen mer detaljerad jämförelse mellan Wolimhaus och W med tonvikt påskillnaderna. Med tanke på att Wolimhaus var den förmodade förlagan,är inte m inst de le xikala skillna derna på fallande m ånga. L L ly ckas6

7emellertid ge tillfredsställande förklaringar till åtskilliga av dem. Iblandkan det r öra sig om elementära felskrivningar, ibla nd ka nupphovsmannen ha på verkats a v de n ty ska ” motsvarigheten” iVocabularium. Misstag vid sättningen kan heller inte uteslutas.Den sve nska voka bulärens sve nske upphovsm an ä r a nonym oc hkommer att så förbli. I ka p. 9 gör L L ä ndå e tt f örsök a tt te ckna e n”upphovsmannaprofil”. H an ka n bl. a. visa , att upphovsm annen ha degoda tyskkunskaper men att han troligen saknade akademisk bakgrund,eftersom ha ns la tinkunskaper ve rkar bristfälliga. Hans svenska spr åkbehandlinghar inte legat på någon högre nivå.Det ligge r give tvis nä ra till ha nds a tt koppla tillkom sten av densvenska voka bulären i W till de t på gående kr iget. T usentals sve nskasoldater vis tades i R iga å ren kr ing 1705. D e ha r ha ft be hov a v e nelementär – främst sve nsk-tysk oc h sve nsk-lettisk – ordbok f ör a tthjälpligt kunna kom municera m ed de n bof asta be folkningen. Kanskevar, som LL framkastar, den anonyme upphovsmannen en man ur derasled.*Det har redan framgått, att mitt he lhetsintryck a v L L:s a vhandling ä rmycket positivt. Vid läsningen av den har jag ibland kommit att tänkapå ett par ofta citerade rader a v e n stor sve nsk 1900 -talspoet, K arinBoye. D essa rader ä r säkert tillämpliga p å m ånga a vhandlingar menkanske i ovanligt hög grad på LL:s:Nog finns det mål och mening i vår färd,men det är vägen som är mödan värd.LL har förvisso haft ett meningsfullt mål och uppnått det. Han har ställtupp e tt tiota l intr essanta f rågor och be svarat dem, så långt det ärmöjligt. Men lika spännande, i sig sj älva, som svaren på dessa frågortycks mig många av de utredningar och specialundersökningar som LLgenomfört på vägen till målet.

8LitteraturOrdböckerHamburgensen = Novum dictionarium Latino-Sveco-Germanicum,Sveco-Latinum et Germanico-Latinum [...] Nytt dictionarium pålatin swenska och tyska, som och swenska och latin, samt tyska ochswenska. Hamburg & Stockholm 1700.Lincopensen = P etri G othus, Jona s & N icolaus G rubb 1640: DictionariumLatino-Sveco-Germanicum [...]. Linköping.Vocabularium = Vocabularium wie etzliche gebräuchliche Sachen auffTeutsch, Lateinisch, Polnisch und Lettisch auszusprechen seynd.Riga 1688.Wolimhaus = Wolimhaus, Johannes 1649. Syllabus, in quo Latinæpropriè & impropriè Svecica respondet. Stockholm.Wörterbüchlein ( W) = Wörterbüchlein, wie etzliche gebräuchlicheSachen auff Teutsch, Schwedisch, Polnisch und Lettisch zu benennenseynd. Riga 1705.Vetenskaplig litteraturCollison, Robert L. 1982: A History of Foreign-Language Dictionaries.LondonHolm, Lars 1986: Jesper Swedbergs Swensk Ordabok – bakgrund ochtillkomsthistoria. Uppsala.Johansson, Monica 1997. Lexikon Lincopense. En studie i lexikografisktradition och svenskt språk vid 170-talets mitt. Göteborg.Larsson, L ennart 2000. V ilket spr åk va r utgå ngspunkten? O m ursprungettill den svenska voka bulären i e n f yrspråkig or dbokutgiven i Riga 1705. I: LexicoNordica 7, 61–74.NLO = Nordisk leksikografisk ordbok. Oslo 1997.

Santesson, Lillemor 1997: Lincopensen – dess författare och förlagor. I:LexicoNordica 5, 217–231.9

159Sölve OhlanderMED – värd sitt prisMacmillan English Dictionary for Advanced Learners. 2002. Editor-in-Chief: Michael Rundell. London:Macmillan.1. InledningI sin ”Introduction” (s. iv) till vad som brukar betraktas som den förstaupplagan a v pionj ärverket bla nd e ngelska inlärningslexikon, The AdvancedLearner’s Dictionary of Current English (1948), 1 skrev A .S.Hornby, le xikonets ” General e ditor” ( och de n som ä ven i de senasteupplagorna står som lexikonets upphovsman): ”It is hoped that the dictionarywill be of value to those who are learning English as a foreignlanguage, not only throughout the British E mpire but a lso in othe rcountries throughout the w orld.” E tt dr ygt ha lvsekel se nare ka n m ankonstatera att Hornbys förhoppning gått i uppfyllelse många gånger om,inte bara för hans e get le xikon, nu i sin sj ätte uppla ga (OxfordAdvanced Learner’s Dictionary (OALD), 2000), utan f ör he la de nlexikografiska ge nre – ”learners’ dic tionaries” – som ha n stå r somanfader till . Det brittiska imperiet m å va ra e tt m inne blott, m en e ngelskansobrutna frammarsch som lingua franca ”in other countries of theworld”, m ed globa l e ngelskundervisning som f öljd, ha r skapat enmarknad f ör e ngelska inlärningslexikon kä nnetecknad a v e n nä ra nogexponentiell tillvä xt. D et ä r i de tta sa mmanhang som m an ska ll seutgivningen av ännu ett engelskt inlärningslexikon: Macmillan EnglishDictionary for Advanced Learners (MED) från 2002.Vid 1990-talets mitt, som ett avstamp mot det nya millenniet, utkomnya uppla gor inte ba ra a v H ornbys ska pelse, Oxford AdvancedLearner’s Dictionary of Current English (OALD; f emte uppl. , 1995) ,utan också av Longman Dictionary of Contemporary English (LDOCE;tredje uppl. , 1995) oc h Collins COBUILD English Dictionary(COBUILD; a ndra uppl. , 1995) . Dessutom gjorde en utm anare f rånCambridge University Press entré: Cambridge International Dictionaryof English (CIDE; 1995). Denna grupp av engelska inlärningslexikon,1 Lexikonets or iginalupplaga ha de i s jälva ve rket ut givits i T okyo 1942 unde rtiteln Idiomatic and Syntactic English Dictionary; se s. iii–iv.LexicoNordica 10 – 2003

2ofta omnämnd som ”The Big Four” (jfr Ohlander 1996), får således nudela med sig a v de t om fattande oc h lukr ativa r eviret till e tt f emtelexikon av samma typ, med samma målgrupp.Innan vi gå r vidare till e n mer närgången granskning av MED kandet vara värt att kort begrunda dess titel, närmare bestämt den del somanger le xikonets a vsedda a nvändare som ” advanced le arners”, e tt a rvom man så vill f rån 1948 oc h de n f örsta uppla gan ( jfr f otnot 1) a vHornbys lexikografiska innovation. Det f örefaller hä rvidlag signif ikativtatt även den se naste ( tredje) uppla gan a v COBUILD (till skillna dmot den andra 1995) innehåller samma specificering i sin titel: CollinsCOBUILD English Dictionary for Advanced Learners (2001), fortsättningsvisCOBUILD (2001). Detsamma gäller oc kså de n a ndraupplagan av CIDE (1995), omdöpt till Cambridge Advanced Learner’sDictionary (2003), f ortsättningsvis CALD (2003). D essa två le xikonkommer i f ortsättningen då och då att refereras till i j ämförande syfte,liksom LDOCE (1995).Den uniforma namntrend som just påpekats kan förstås tolkas somen senkommen hyllning till Hornby från sentida konkurrenter. Men detkanske också är e tt kolle ktivt uttr yck f ör insikte n a tt de t one kligenkrävs en hel del av användaren av de aktuella lexikonen, bl.a. i fråga omgrundläggande grammatisk terminologi; för nybörjare lämpar de sig intesärskilt vä l. D etta gä ller inte m inst de ” produktiva” de larna av dessalexikon, de delar som klargör t.ex. vilka olika konstruktionstyper somolika ve rb ka n kom bineras m ed, nå got som Hornbys ambitiösaredovisning av 25 olika ”Verb Patterns” ger en schematisk illustrationav. Mycket av det nya i H ornbys ur sprungliga pla n r örde sig kr ingtanken att ett lexikon f ör inlä rare m åste be tona spr åkets pr oduktivaaspekt, där syntax och idiomatik (jfr fotnot 1), spelar en avgörande roll:”the c ompilers have m ade it the ir aim to give a s m uch use fulinformation as possible concerning idioms and syntax” (s. iv). På så visblir va rje le xikon f ör ” advanced le arners” också ett ”produktionslexikon”(jfr Ohlander 1995:240f.). Tillgången till a llt större korpusarmed autentiskt språkmaterial, där alltmer ”useful information” vid sidanav rent se mantiska upply sningar ka n e xtraheras, ha r m edfört a tt e ttmodernt inlärningslexikon alltmer kommit att få karaktär av ”grammarof words”, i vid mening; MED är inget undantag. 22 Jfr P almers (1938:iii) ka rakteristik a v s in bok A Grammar of English Words(”One thousand English words...”): ”Like a dictionary it is a collection of words inalphabetical or der, but unl ike a di ctionary i t g ives t he g rammar of each word indetail; it is a grammar of words.” Palmers bok fungerade uppenbarligen som inspirationskällaför Hornby, t.ex. i fråga om ”verb patterns”; se ”General editor’s note” i

32. MED: kort innehållsdeklarationMed sina bortåt 1700 sidor ansluter sig MED väl till det gängse formatetför engelska inlärningslexikon – så även, med viss råge, beträffandeantal uppslagsord (se avsnitt 3). Liksom andra ”learners’ dictionaries”utgivna på se nare å r kä nnetecknas MED av e tt be tydligt br edarelingvistiskt spektrum än t.ex. de tidiga upplagorna av OALD, meduppmärksamheten r iktad ä ven m ot inf ormellt talspråk och pragmatik,vid sida n a v de n m er tr aditionella f okuseringen på skrivet språk ochgrammatik. H ärom vittnar vältaligt ( ?) e tt uppsla gsord som inte r-jektionen er (alternativt erm; ’used for writing the sound people makewhen they a re thinking a bout w hat to sa y ne xt . ..’); or det sa knas f örövrigt i COBUILD (2001) men finns med i CALD (2003).På e tt m er y tligt m en för användaren vä sentligt plan känns lexikonetssidlayout klart läsarvänlig. Ögat har inga svårigheter att hitta deuppslagsord man söker, eller att relativt snabbt överblicka även längreartiklar i jakt på den r elevanta be tydelsen e ller konstr uktionen. E ttslående typografiskt kännetecken för MED är att vissa uppslagsord ärtryckta i r ött ( liksom e n de l de l r utor m ed olika typer av tilläggsinformation),i kontrast mot majoriteten uppslagsord i svart (se avsnitt 4och 5).Vid vissa uppslagsord, relativt få, finns illustrationer som komplementtill betydelseförklaringarna. Somliga av dem förefaller mest ha enallmänt upplä ttande f unktion, som de n y re ka rusellåkaren vid dizzy,medan t.ex. en bild av ett skelett (vid skeleton) för att visa dess olikabeståndsdelar är mer välmotiverad. Detsamma gäller de sammanlagt 24helsidor med färgillustrationer till le xikaliska fält som t.ex. ”Kitchen”,”Transport”, ” Trees, plants a nd f lowers” oc h ” Sports: f ootball, te nnisand golf”.MED ges ut i e n brittisk och en amerikansk upplaga: 3 ”The differencesare small but significant: the vocabulary and contexts of examplesentences sometimes differ betweeen the two versions, while styles ofspelling, punc tuation, a nd phr aseology r eflect the c onventions of onevariety or the othe r” ( ”Introduction”, s. x) . U nder e xempelvisuppslagsordet color upplyser den brittiska upplagan om att color är ”theAmerican spe lling of colour”, huvuduppsla gsordet; de n a merikanskaThe Advanced Learner’s Dictionary of Current English (1948); jfr även McArthur(1992:744).3 En cd-rom finns också men berörs inte i denna artikel.

4upplagan ha r i stä llet color som huvuduppsla gsord oc h colour sombrittisk variant.En separat avdelning i MED – 22 sidor insprängda i själva lexikondelen– har r ubriken ” Language A wareness”, som hä r används somparaplyterm f ör e n ga nska dispa rat samling ämnesområden, t.ex.”Phrasal verbs”, ” Academic w riting”, ” Metaphor”, ” Pragmatics”,”British a nd A merican E nglish”, ” Word f ormation”. Dessa kortaöversikter är skrivna av experter inom de olika områdena och fyller välsitt dubbla syfte att både ge konkreta upplysningar (t.ex. ”Structuring anacademic essay”) och utgöra ”food for thought” och därmed befrämja”language a wareness”, e tt be grepp m ed be tydande ge nomslagskraft iden spr åkpedagogiska diskussione n i S torbritannien se dan 1980-talet,betydligt mindre i t.ex. Sverige.I likhet med andra ”learners’ dictionaries” är MED korpusbaserad,en självklarhet i dag. 4 Den korpus som ligger till grund för lexikonet ärWorld E nglish C orpus på ca 200 m iljoner or d, ” not la rge by toda y’sstandards” (Kilgarriff & Rundell 2002:807). 5 Ändå är den givetvis merän tillräcklig för att i de talj kunna ka rtlägga t. ex. uppsla gsordenssyntaktiska potential, liksom idiom och kollokationsmönster (se avsnitt6), eller ge a uktoritativa upply sningar oc h r ekommendationer omspråkriktighetsfrågor (”usage”) kr ing gr ammatik oc h or dval. E xempelvisges i sä rskilda rutor (”Words that may cause offence”) vid upp -slagsorden he och man den väntade upplysningen att dessa ord numerakan väcka anstöt om de a nvänds m ed de n könsne utrala r eferens somtidigare var okontroversiell.En y tterligare likhe t m ed a ndra e ngelska inlärningslexikon ä r a ttMED omfattar inte bara rent ”språkliga” uppslagsord (se avsnitt 3), utanockså e n mängd uppsla gsord a v mer encyklopedisk karaktär, som theBoston Tea Party och Lady Godiva. S om a lltid nä r de t gä ller e n-cyklopediska uppsla gsord ä r de t svå rt a tt bli klok på vilka urvalsprincipersom a nvänts, sä rskilt i f råga om pe rsoner: (manliga) filmstjärnorsom Fred Astaire, John W ayne och Clint Eastwood finns med,men inte Humphrey Bogart eller James Dean – lika lite som kvinnliga4 Jfr Kilgarriff och Rundell (2002:807): ”The debate, in corpus lexicogrphy, hasmoved on from the issue of whether to us e a c orpus a t a ll ( the 1980s ), t hroughquestions of corpus size (the 1990s), to the issue of how to extract maximum valuefrom corpus resources”.5 Jfr följande korpusstorlekar för några andra lexikon: British National Corpus förLDOCE (1995) ca 100 miljoner ord; The Bank of English för COBUILD (2001) ca500 miljoner ord; Cambridge International Corpus för CALD (2003): ingen uppgift ilexikonet m en w ebbadressen http://uk.cambridge.org/elt/corpus/ uppger 600miljoner ord.

5ikoner som Greta Garbo eller Elizabeth Taylor; jazz- och rockmusikertycks systematiskt diskriminerade – varken Louis Armstrong eller ElvisPresley har blivit uppslagsord, men inte heller Shakespeare eller Darwin(däremot a djektiven Shakespearean och Darwinian, liksomDarwinism). E ncyklopediska upply sningar f örekommer oc kså i sa m-band med vissa uppsla gsords ( icke-etymologiska) ur sprung, t. ex. vidsoap opera: ” The f irst se ries of this ty pe, on U S r adio, containedadvertisements for companies that produced soap.”Engelska inlärningslexikon har många gemensamma drag. Samtidigtsträvar va rje le xikon e fter a tt visa upp e n e gen profil. De följandeavsnitten tar upp några av de drag som tillsammans bidrar till MED:sprofil.3. Uppslagsord: täckning, typerI likhet med sina föregångare i branschen lider inte MED av någon falskblygsamhet när det gäller att söka övertyga den presumtive användarenatt just detta lexikon är det mest omistliga för den avancerade inläraren.I dessa sammanhang (”It’s a jungle out there”) anses det i regel vara ettsärskilt förföriskt argument att kunna ståta med ett imponerande antaluppslagsord. Således marknadsför man sig (pärmens baksida) som ”Thenew learners’ dictionary with more entries than any other!”. Till stöd fördetta på stående uppge s le xikonet inne hålla ” Over 100, 000 r eferenceswith 30,000 idioms and phrases”. Som jämförelse kan nämnas att densenaste upplagan a v COBUILD (2001) uppge r ” Over 110, 000references” – dvs. tio pr ocent mer än MED – som e tt m ått på sittomfång. 6 Om de tta se dan inne bär a tt de tta le xikon ä ven har fleruppslagsord (”entries”) kan m an na turligtvis som tilltänkt a nvändarefundera över. Principer och praxis för indelning i uppslagsord kan sombekant skilja sig radikalt åt mellan olika le xikon: i COBUILD (2001)återfinns exempelvis correct både som adjektiv och som verb under ettoch sa mma uppsla gsord, m edan de i MED utgör va r sitt,ordklasseparerat uppslagsord. Därför saknar de mer eller mindre exaktasifferuppgifterna ofta r eellt vä rde som konsum entupplysning; a tt dedäremot kan ha ett betydande övertalningsvärde i m arknadsföringen ären annan sak.Oavsett hur man räknar och bokför uppslagsord är det vid e n jämförelsea v stic kprovskaraktär med de närmaste konkurrenterna uppen-6 Ordet references tycks g enom s in i nherenta va ghet, s om om öjliggör e xaktajämförelser, vara något av en favorit vid marknadsföring av lexikon.

6bart a tt de t or dförråd som redovisas i MED med br ed m arginal ka nuppfattas som betryggande även för mycket avancerade användare. Likalite som i övr iga ” learners’ dic tionaries” saknas den gamla lexikonfavoritenserendipity (’the fact of finding pleasant or useful thingsby chance’), med stilmarkören ” literary”. F ackord som alkaloid ochmorpheme finns m ed, dä remot inte m er specialiserade termer somallomorph eller alpha-blocker (till skillna d m ot de t mer vardagligtkända beta-blocker). M itt huvudintr yck ä r a tt gränsdragningen mellanallmänspråk och mer renodlat fackspråk är väl avvägd, liksom i övrigaengelska inlärningslexikon. Det kan noteras att MED är ensamt om attinkludera facktermen one-two: ’in football, a pass of the ball from oneplayer to another and a quick pass back to the first player’, dvs. det sompå svenska kallas ’väggspel’.Även vid de n lä gre ä nden a v f ormalitetsskalan, lå ngt från serendipity,förefaller MED ha god tä ckning. Detta gäller inte bara väletableradeinformella talspråksord som bigwig (’an important and powerfulperson in a n or ganization’) e ller de t m ycket inf ormella, i br ittiskttalspråk högfrekventa innit, ord som också finns med i både COBUILD(2001) och CALD (2003), om än med något skiftande precision. 7 MEDtar också upp, som enda lexikon, ett mindre genomskinligt, informelltnyord som substa ntivet twofer (med ur sprungsupplysningen: ”From’two for the price of one’.”). Även betydligt mer tabubelagda ord ochuttryck redovisas samvetsgrant, t.ex. de med varningsflagg (”impolite”)markerade sy nonyma substa ntiven come, cum och spunk (’a man’ssemen’); sa mtliga de ssa sa knas i det prydare COBUILD (2001) m enfinns – med undantag för cum – redovisade i CALD (2003). Ytterligare”vulgärexempel”, som inte här ska ll nä mnas, a ntyder sa mma te ndens.Det ve rkar m ed a ndra or d som om MED i konkur rensen m ed övr iga”learners’dictionaries” skulle kunna pr etendera på e tt sä rskilt pr is igrenen ”explicitness” (jfr MED: explicit 2 ’showing or describing sex[...] with a lot of detail’).Liksom a ndra inlärningslexikon använder sig MED ofta avuppslagsord be stående a v m er ä n e tt or d. V id sida n av det väntadesortimentet a v r ena idiom oc h ” phrasal verbs”, standardingredienser ivarje ”learner’s dictionary” sedan Hornby, ger lexikonet också ett stortantal relativt vanliga nominalfraser m ed olika gr ad a v idiom atiserad7 MED klargör explicit att ordet inte enbart används som informell variant av isn’tit? utan också som en generell påhängsfråga obe roende av den föregående s atsen(ungefär s om e fterställt s venskt visst eller va), s om i Suzie’s coming to the partytonight, innit?. Motsvarande information framgår impl icit a v exemplen i CALD(2003), medan COBUILD (2001) ger en alltför begränsad bild av innit som enbart’... a way of saying ”isn’t it”’. I LDOCE (1995) saknas ordet helt.

etydelse, som bricks and mortar (’a house, flat or othe r buildingconsidered a s pr operty’), big science och reality TV. Det f örstaexemplet ha r visse rligen sin m otsvarighet i så väl CALD (2003) somCOBUILD (2001) – men in te som e get uppsla gsord, vilke t gör de tsvårare a tt hitta . F rasen big science saknas dä remot he lt i de ssa bå dalexikon, liksom reality TV; COBUILD (2001) r evancherar sig de lvisgenom en utförlig redovisning av de olika betydelserna hos den vanligatalspråksfrasen big deal, som m ärkligt nog – särskilt m ed ta nke pålexikonet är lika korpusbaserat som t.ex. COBUILD (2001) – lyser medsin f rånvaro i MED. E xemplifieringen visa r a tt de t ä r långt ifrånsjälvklart vilka flerordskombinationer som (bör) tas upp i ett lexikon avden a ktuella ty pen, liksom a tt sä ttet a tt r edovisa dem – som e getuppslagsord eller som del av en större artikel – också kan diskuteras; attanvändarvänlighet be främjas a v se parata uppsla gsord ä r emellertiduppenbart.Som redan framgått förefaller MED ha mycket att ge i fråga om nyaord oc h uttr yck. A tt f ramhäva or dförrådets föränderlighet, närmarebestämt f örekomsten av ” new words” i ett nytt lexikon (eller en nyupplaga a v e tt ga mmalt), br ukar höra till marknadsföringensstandardknep. Härvidlag ä r MED inget unda ntag. P å pä rmens baksidautlovas, i r elativt m odesta or dalag, ” Up-to-date information on ne wwords ...”, utan att något specifikt antal nämns; COBUILD (2001) talarom ” thousands of ne w w ords a nd m eanings” ( pärmens ba ksida), a ttjämföra m ed CALD (2003) som m er å terhållsamt sä ger sig (pärmensbaksida) inkludera ”over 1000 new words (eg ’clickable’, ’9/11’)”. Detförsta exemplet, datortermen clickable, finner vi även i MED (dock ej iCOBUILD (2001); de t a ndra e xemplet f inns de t anledning attåterkomma till. Vilka nyord som finns med i ett nytt lexikon är delvis enslump i form av public eringsår/månad oc h sä ger j ust inge nting omlexikonets kvalitet i stort. V id de t hä r la get ha r så väl MED somCOBUILD (2001) och CALD (2003) hunnit få med dot.com, med olikastavningsvarianter ( MED även pe rsonbeteckningen dot.commer), e ttvälkommet nytillskott om än – bokstavligt talat – något post festum (jfrOhlander 2001:209f.). Å andra sidan kan man inte skylla på tidsfaktornnär det gäller avsaknaden i MED, liksom i COBUILD (2001), av at (s.k.”commercial a t”) i be tydelsen ’ snabel-a’ i e -postsammanhang; e ndastCALD ( 2003) ha r m ed de nna m inst sa gt högfrekventa betydelse (jfrOhlander 2001:211). Exemplet visar a tt ä ven da gens giga ntiskakorpusar ha r sina be gränsningar som auktoritativ källa för vissa typerav autentisk språkanvändning.Siffror oc h num mer ha r lä nge vå llat le xikografiskt huvudbry, å t-minstone de lvis be roende på boksta vsordningens ty ranni i de flesta7

8lexikonsammanhang (jfr O hlander 2001:211f .). Detta ha r hittills gä lltäven engelska inlärningslexikon. Nu är emellertid en ljusning i sikte fördem av oss som efterlyst num eriska uppsla gsord a v olika sla g. B ådeMED och CALD (2003) – däremot inte COBUILD (2001) – redovisar påen dryg halvsida i början av lexikonet ”Numbers that are entries” (ettknappt fyrtiotal) respektive ”Numbers that are used as words” (ett drygttjugutal). Dessa numeriska uppslagsord kan vara av olika slag. En typkan e xemplifieras m ed 15, m ed de n spe ciella be tydelsen ’ åldersgräns(15 å r)’ f ör vissa f ilmer. A ndra uppslagsord representerar t.ex.telefonnummer som 411 ’in the US, the telephone number that you useto c all dir ectory a ssistance’. V id sida n av denna renanummerupplysning, en typ av encyklopedisk information, ger MED enytterligare, mer le xikal a nvändning, e tt slags överförd betydelsemarkerad ”Am E ve ry inf ormal”: the 411 ’information a bout aparticular situa tion’, med exemplet What’s the 411 about Sue’s newboyfriend?. Ett liknande exempel är 404, med markören ”very informal”och med följande betydelse: ’ if som eone is 404 the y a re c ompletelyconfused and have no idea about what to do’. CALD (2003) saknar både411 och 404 som uppsla gsord. S iffror ka n oc kså dy ka upp somförkortningar som utgör en del av blandade uppslagsord (siffror +bokstäver/ord) av typen 4WD ’a four-wheel drive vehicle’ och $64,000question, vilka utgör uppsla gsord i såväl MED som CALD (2003).Slutligen kan siffror användas som ett slags stenografi för ord, baseradpå siffrans uttal, en typ av förkortning som ofta använts i rebusaktigasammanhang oc h som ( av de lvis e konomiska skä l) fått förnyadaktualitet särskilt i SMS-meddelanden. Denna typ av uppslagsord finnsockså med i MED – dock ej i CALD (2003): 2 (= to eller too), 4 (= for).Även 8 som de l a v kom binationer m ed bokstä ver utgör e tt e getuppslagsord, med exemplen GR8 (=great) och C U L8R (= see youlater); jfr också t.ex. 4U2C (= for you to see).Ett mycket speciellt numeriskt uppslagsord av sent datum saknas iMED men f inns inklude rat i CALD (2003), nämligen 9/11, dvs.’September the eleventh, written in US style: the date of the attacks on...’. 8 Detta le xikon ge r oc kså ( liksom MED) 911 som uppsla gsord,omedelbart före 9/11: ’the telephone number used in the US to call theemergency services’. Närheten i lexikonet, den slående likheten mellanuppslagsorden oc h, inte m inst, de n innehållsliga kopplingen mellan9/11 och 911 gör ett nästan spöklikt intryck.8 Detta lexikon har också – till skillnad mot både MED och COBUILD (2001) –ordet Taliban som uppslagsord, om än på fel ställe i bokstavsordningen (mellan taleoch talent).

9En viss släktskap kan förnimmas mellan numeriska uppslagsord ochförkortningar. MED redovisar ett mycket a nvändbart sor timent a vförkortningar av skilda slag. Där finns t.ex. välkända beteckningar inomden internationella politiska sfären, som UNESCO och EMU; bå dasaknas nå got öve rraskande i COBUILD (2001) – men inte i CALD(2003) – trots f örekomsten a v t. ex. UN och EU. M en ä ven d ealldagligare SUV ’sport utility vehicle’ (sv. ’stadsjeep’) och XL ’extralarge ...’ – ett global lånord om något – har beretts plats, liksom i CALD(2003) till skillna d m ot COBUILD (2001). D äremot f år m an le taförgäves e fter s åväl XS som XXL, f all f ör diskr imineringsombudsmannen?I nom datorområdet vim lar de t a v f örkortningar,alltifrån de numera allmänspråkliga PC och WWW till mer informella,jargongartade bokstavskombinationer. Till de senare hör klassiker somGIGO ’garbage in, garbage out’ och WYSIWYG ’what you see is w hatyou get’; MED inkluderar båda dessa förkortningar, CALD (2003) densenare och COBUILD (2001) ingendera. Ett ytterligare förkortningsordsom ba ra f inns i MED är SWALK: ’ sealed w ith a loving kiss; ...’; jfrockså ”Computer words” i avsnittet ”Language Awareness”.Mitt samlade intryck av uppslagsordförrådet i MED är att lexikonet,trots en och annan lucka, har en mycket god täckning av de olika slagsord – inklusive mer okonventionella typer – som för gruppen ”advancedlearners” har ett givet intresse. I detta avseende, inte minst i f råga ominformella ta lspråksuttryck, ty cks m ig MED ett str å va ssare ä n sinakonkurrenter. Låt oss nu övergå till att se hur uppslagsorden behandlas iMED.4. ”Core vocabulary”: produktivt kontra receptivt ordförrådDet är en gammal – och omdiskuterad – språkpedagogisk tanke att vissadelar av ett språks ordförråd i någon mening är mer grundläggande eller”centrala” än andra; de tillhör ”core vocabulary” (se Carter 1987:33f.)För en äldre generation av den ”bildade” engelskspråkiga allmänhetenhar förmodligen Basic English, C.K. Ogdens skapelse från 1920-talet,framstått som de t m est konkr eta e xemplet på genomslagskraften hosdenna idé : e tt or dförråd på 850 or d med ”generativ kr aft” a tt ge nomkombinationer m ed va randra kunna e rsätta de n vanliga engelskanstiotusentals or d ( se C arter 1987:22f ., M cArthur 1992:107). Ennärbesläktad e xponent av sa mma ta nke gav sig till kä nna i MichaelWests nu ha lvsekelgamla A General Service List of English Words(1953), med rötter i 1930-talet, en frekvensbaserad lista på ca 2000 ordavsedd att uppfylla bl.a. följande krav: ”To find the minimum number

10of words that could operate together in constructions capable ofentering into the greatest variety of contexts ...” (”Foreword” av G.B.Jeffery, s. v). 9 Inom det lexikografiska området har Wests lista haft ettbetydande inflytande, bl.a. som inspir ationskälla till dedefinitionsordlistor på ca 2000 ord som. särskilt i inlärningslexikon – såäven i MED (se ne dan) – blivit e tt vä lbekant insla g nä r de t gä ller a ttdefiniera be tydelser på e tt så enkelt sä tt som m öjligt, a lltsedan de nförsta upplagan av LDOCE (1978); jfr Ohlander (1996: 269f.).Till begrepp som ”centralt ordförråd” eller ”core vocabulary” i olikatappningar ha r va rit koppla de diskussione r kr ing skillna den m ellanproduktivt (”aktivt”) oc h receptivt (”passivt”) or dförråd, e n skillna dsom i va rje fall implicit ofta legat till gr und för urvalet av uppslagsordinte m inst i inlärningslexikon. N ågon e xplicit skillna d ha r dä remot iregel inte gj orts, ä ven om f rekvensangivelser num era f örekommer isådana lexikon, sedan COBUILD (1995) och LDOCE (1995). Här gårMED sin egen väg, såsom framgår av dess ”Introduction” (s. x):One of the major innovations of the Macmillan English Dictionary is tomake a clear distinction between the core vocabulary of English – whichmany users will need to ‘encode’ as well as ‘decode’ – and the tens ofthousands of less f requent w ords t hat m any users w ill ne ver eve n encounter,and few will ever need to use productively. Drawing on reliableword frequency information, we have identified a central core of around7,500 words t hat a re m ost l ikely t o be ne eded by s tudents working inboth receptive and productive modes.I lexikonet är uppsla gsord som tillhör de nna pr oduktiva ” core voc a-bulary” – som således innehåller bortåt fyra gånger fler ord än gängseanvända de finitionsvokabulärer ( jfr ova n) – tryckta i r ött ( t.ex.sensitivity), m edan de t r eceptiva or dförrådet ( ”non-core”) ä r t ryckt isvart ( t.ex. serendipity). E xakt vilka f rekvensmässiga gr under somavgjort ett uppslagsords färg ges inte några upplysningar om. Däremotär de r öda uppsla gsorden f örsedda m ed e tt sla gs gr ova f rekvensangivelser– grövre än t.ex. i COBUILD (2001) – i form av ett antal (1–3)röda stjärnor, där de trestjärniga orden är de vanligaste. Exempelvis harcorrect som adjektiv tre stj ärnor, m edan correct som ve rb ha r två ;substantivet correction har e n stj ärna, dvs. ä r m indre f rekvent ä n debåda andra medlemmarna i denna ”ordfamilj”; på motsvarande sätt ärassassination ”core”, assassinate ”non-core”. 10 Det ka n på pekas a tt9 Av särskilt i ntresse är W ests f underingar ( s. i x) kr ing ” Factors (other thanfrequency) which are to be considered in vocabulary selection”.10 Begreppet ”word family” spelar en central roll i CALD (2003).

11även e n de l sa mmansatta uttr yck, som air conditioning och point ofview, är rödmarkerade, liksom pop music (däremot inte rock music).Att ” core voc abulary” inte ä r nå got vä ldefinierat begrepp behöverknappast på pekas, e j he ller a tt de ss r elation till pr oduktivt respektivereceptivt ordförråd – eller relativ frekvens – inte är oproblematisk. Detskulle här leda för långt att närmare diskutera dessa saker. Inom ramenför MED fungerar ”core vocabulary” på ett mer pragmatiskt plan, somen grov men ändå nyttig, frekvensrelaterad indikation på vad som i ettinlärarperspektiv kan betraktas som engelskans centrala ordförråd, medoundvikligen nå got luddiga kontur er. 11 Mestadels m otsvarar ur valet”core words” i MED vad man intuitivt skulle kunna vänta sig. Men enoch annan överraskning dyker oc kså upp. E xempelvis ä r or detpreposition liksom den stilistiskt f ormella, nä rmast litte rärakonjunktionen albeit (’om ä n’), m arkerad som ” core vocabulary”(visserligen av den minst frekventa typen), medan ett mer informellt ordsom stink – eller för den delen de polysema fuck och fucking – får finnasig i en mer marginaliserad position, så även interjektionen oh. Dessaexempel, som lätt skulle kunna mångfaldigas, ger också en antydan omen snedbalans mellan skriftspråk och talspråk i de n korpus som ytterstger den frekvensmässiga grunden för tillhörighet respektive utanförskapi f örhållande till ” core vocabulary” i MED. D e visa r oc kså pånödvändigheten a v e tt kr itiskt f örhållningssätt till en rentkorpus/frekvensbaserad definition av ”core vocabulary”.En följd av uppdelningen i produktivt och receptivt ordförråd är attde r ödmarkerade uppsla gsorden ä r f örsedda med mer information ochexempel än den svarta majoriteten:For ‘productive’ vocabulary [...], advanced learners need a wide range ofinformation: not only about meaning, but also about how words combine(their collocational and syntactic behaviour), what registers they usuallyappear in, and what they tell us about the speaker’s attitude. Conversely,for very infrequent (or ‘receptive’) words [...] the primary need is for asimple and clear ex planation of m eaning. C onsequently most of t heseentries are very short. (”Introduction”, s. x)Detta innebär att ett verb som think redovisas på ett minst lika detaljeratsätt beträffande betydelse, syntax och idiomatik som i t. ex. COBUILD(2001). Det semantiskt närliggande men mer formellt betonade verbet11 Jfr Carter (1987:44): ”It is clear [...] that the notion of core vocabulary needs tobe e xamined w ith s ome caution. However, t he di stinction be tween c ore a nd non -core voc abulary, t hough ne ver a ha rd a nd f ast one , i s a n important feature of thestructure of the lexicon of of a language.” För Carter, liksom för West (jfr fotnot 10),är det uppenbart att ”core vocabulary” inte enbart, eller ens primärt, skall ses som enkvantitativ fråga om frekvens.

12ponder behandlas däremot på olika sätt i de båda lexikonen. I MED, därdet inte tillhör ”core vocabulary”, ges – förutom stilmarkören ”formal”och den knapphändiga informationen att det kan fungera transitivt ellerintransitivt – endast ordets betydelse, uta n e xempel oc h mer precisaupplysningar om or dets sy ntaktiska konstr uktionsmöjligheter. ICOBUILD (2001) däremot får ordet en betydligt utförligare behandling,med tr e e xempel som va rt oc h e tt illustr erar or dets syntaktiska profil,vilken oc kså spe cificeras m er e xplicit; även CALD (2003), liksomLDOCE (1995), behandlar ponder på ett betydligt mer ingående sätt.Den ”‘dual-track’ approach” som kännetecknar MED medför enligtdess ” Introduction” ( s. x) ” great benefits f or the r eader: pr oductivevocabulary is de scribed in de pth, w hile the br evity of the ‘receptive’entries enables us to inc lude much more vocabulary of this type.” Ettalternativt sätt att uttrycka samma sak vore att säga att den mycket godaordförrådstäckning som kännetecknar MED (jfr ovan) sker till priset aven förenklad redovisning av majoriteten uppslagsord i lexikonet. E nsådan f ormulering, om ä n sakligt korrekt, skulle doc k ge e n skevhelhetsbild. D äremot ka n m an konsta tera a tt MED genom sin r elativtstrikta uppdelning av or dförrådet i pr oduktivt oc h r eceptivt m öjligenlämpar sig mindre väl f ör så dana, r elativt f å ( ?), ” very advancedlearners” som ä r i be hov a v m er detaljerad information inte bara om”core w ords”, uta n oc kså om hur t. ex. ett verb som ponder faktisktkonstrueras, dvs. sådana inlärare för vilka de t r eceptiva or dförrådet iMED är på väg att omvandlas till pr oduktivt. Gränsdragningen mellanproduktivt och receptivt ordförråd i MED gör visserligen ett i stort settrimligt intr yck, m en ä r således inte opr oblematisk, va re sig teoretiskteller praktiskt. Att det däremot ger tillräcklig information förnormalinläraren – storkonsumenten – av ”core vocabulary” är det ingettvivel om: redovisningen av dessa uppslagsord håller genomgående högklass.5. Definitioner och betydelserSom redan påpekats a nvänder sig MED, liksom a ndra e ngelska inlärningslexikon(jfr Ohlander 1996:269f.), av en definitionsordlista,redovisad i ett särskilt appendix (s. 1678–1689): ”All the definitions inthis dictionary are written using a carefully chosen list of under 2500words” (s. 1677). Definitionsorden i MED är ungefär lika många somde som används i ”a natural defining vocabulary” i COBUILD (2001:xviii), m en ca 500 f ler ä n i m otsvarande listor i LDOCE (1995) oc h

13CIDE (1995). 12 Eftersom de allra flesta orden i e n praktiskt användbardefinitionsordlista ä r r elativt högf rekventa oc h dä rmed of ta flertydiga(t.ex. get och hand) lider sådana listor i rehgel av en viss vaghet. MEDförsäkrar visserligen sina användare om att ”[o]nly the most basic andcentral meanings” används i lexikonets definitioner (s. 1677). Men likalite som i a ndra engelska definitionsordlistor ges några exakta upplysningarom vilken betydelse och/eller ordklasstillhörighet som gäller förde aktuella definitionsorden, som t.ex. amount eller capital. Att dennavaghet skulle uppfattas som problematisk a v ” advanced le arners” iallmänhet är dock långtifrån säkert. Det är snarare i ett mer teoretisktlingvistiskt perspektiv som grundfrågan blir intressant: Vilka, och hurmånga, betydelser (eller betydelsekomponenter) behövs för att förklarasamtliga ordbetydelser i ett språk?Att valet a v de finitionsord huvudsa kligen styrts av pr agmatiskaöverväganden ä r uppe nbart, i MED liksom i a ndra inlärningslexikon.Definitionsordlistor fungerar också som en påminnelse om att orden ien definition inte bör vara svå rare ä n sj älva uppsla gsordet. I MEDförklaras e xempelvis be tydelsen hos passport på f öljande sä tt: ’ anofficial document containing y our photogr aph a nd showing w hichcountry you are a citizen of. You use your passport when travelling toforeign countries’. Detta kan jämföras m ed f öljande, be tydligt m erkrävande definition a v samma ord i The Concise Oxford Dictionary(1990): ’an of ficial doc ument issue d by a gove rnment c ertifying theholder’s identity, and entitling the holder to tr avel under its protectionto and from foreign countries’. De utvalda definitionsorden i MED sägsvara ”the most common and basic words in English” (s. 1677. Förutomden stora majoriteten av enkla ord, som cause och effect, förekommerockså e tt m indre a ntal sa mmansatta de finitionsuttryck som ter sigfunktionella i många definitioner, t.ex. by means of, relating to och takeplace. Mer frågande ställer man sig inf ör American football (vid sidanav de enkla definitionsorden American och football).Definitionsformatet i MED kan karakteriseras som eklektiskt, ellervariabelt. Detta gäller i förhållande till såväl COBUILD (2001) och dessföregångare, där ”full sentence definitions” varit e tt kä nnetecken –några skulle sä ga dogm 13 – som till de t tr aditionella kr avet påsyntaktisk utbytbarhet. De två betydelserna hos uppslagsordet pathetic iMED kan tjäna som exempel på bå da de finitionsstilarna. D en f örsta12 Listor öve r de a nvända de finitionsorden g es dä remot i nte i COBUILD (2001)eller CALD (2003), till skillnad mot föregångaren CIDE (1995).13 Jfr John Sinclairs försvar (COBUILD 2001:xiii) med slutklämmen: ”Hence thereis no apology for full sentence definitions – far from it.”

etydelsen hos detta adjektiv de finieras på f öljande, sy ntaktisktekvivalenta sätt, i form av en adjektivfras: ’useless or not effective in anannoying w ay’; de n a ndra be tydelsen f örklaras i stä llet med en helmening: ’ if som eone or som ething looks or sounds pathetic, you feelsympathy for them’. (Jämför också definitonen av passport ovan, där debåda formaten kombineras inom ramen för samma betydelseförklaring.)Dessutom förekommer rena synonymdefinitioner förekommer, t.ex.frequently ’often’. En sådan pragmatisk – för att inte säga respektlös –inställning till definitionsformat (olika för olika uppslagsord/betydelser)förefaller mig både sympatisk oc h, viktiga re, e ffektiv iinlärarsammanhang ( jfr Ohlander 1996:271). O fta förekommer oc ksåklargörande encyklopediska upplysningar som tillägg till definitionerna,t.ex. vid snake: ”Some snakes have a poisonous bite that can kill”.En klassisk lexikografisk fråga rör distinktionen mellan homonymioch polysemi i relation till uppslagsord. I MED – i likhet med LDOCE(1995) men till skillnad mot såväl COBUILD (2001) och CALD (2003)– sker sorteringen av ordbetydelser under uppslagsord enbart på basisav ordklasstillhörighet, inte grad av betydelseskillnad (eller etymologi).De två obe släktade huvudbe tydelserna hos bank, sta ndardexemplet påhomonymi i engelska se mantikböcker, å terfinns så ledes unde r e tt oc hsamma uppslagsord; i CALD (2003) utgör de två separata uppslagsord.Detsamma gäller fall av tydlig polysemi, t. ex. de tr e kla rt be släktadebetydelserna hos icon: 1 ’a sm all pic ture on a c omputer sc reen...’, 2’someone who is ve ry f amous...’, 3 ’ a pic ture . .. of a holy pe rson . ..’(MED; be tydelseordning e fter f rekvens). Ä ven här använder MED ettoch samma uppslagsord för de olika betydelserna, medan CALD (2003)har e tt uppsla gsord pe r be tydelse. Den le xikografiskt pr oblematiskagränsdragningen m ellan hom onymi oc h poly semi f år så ledes inge nformell markering i MED, lika lite som i COBUILD (2001) eller CALD(2003).En mängd uppsla gsord ha r m er ä n e n be tydelse, sä rskilt de va n-ligaste orden. Verbet go är i MED sorterat på 22 huvudbetydelser (plusdiverse fraser). Det säger sig självt att risken för oöverskådlighet även imindre extrema fall blir överhängande. Lexikonet ger därför inledandebetydelsemenyer vid uppsla gsord med fem eller fler (huvud)betydelser(dock ej vid grammatiska formord som a rtiklar oc h pr epositioner).Verbet cry har enligt MED bara tre betydelser och har följaktligen ingeninledande be tydelsemeny; substa ntivet cry däremot, e tt uppsla gsordmed se x huvudbe tydelser (plus f raser), ä r försett med e n meny somhjälper läsaren att snabbt få en överblick över lexikonartikelns innehåll:1 ’of emotion/pain, 2 ’ shouted w ords’, 3 ’ of a nimal/ bird’, 4 ’ act ofproducing tears’, 5 ’urgent request’, 6 ’emotional reaction’. I Michael14

15Hoeys ”Foreword” (s. viii) sägs att sådana betydelsemenyer utgör ”aninnovation in dic tionary-making a nd w e be lieve tha t the y w ill m akeusing the dictionary a great deal easier.” Det är lätt att hålla med om densenare delen av detta citat, däremot inte om den förra (åtminstone inteom H oyes m enar a tt MED är de t f örsta le xikon som a nvänderbetydelsemenyer): LDOCE (1995) va r tidiga re ute m ed m enyer avliknande slag. 14Ett i m itt tycke lovvärt drag i MED rör lexikonets behandling ochstrukturering av betydelserna hos ett och samma uppslagsord. Låt oss taadjektivet hot som exempel, ett uppslagsord med elva huvudbetydelser isin meny. Den första av dessa är ’very high in temperature’, den andra’food with spices’, osv. Under den första huvudbetydelsen har sorteratsföljande ” subsenses”: 1a ’ feeling unc omfortable because thetemperature is too high. ..’, 1b ’ used about the weather’, 1c ’where theweather is often hot’, 1d ’ cooked and served hot’. Poängen här är denhierarkiska strukturen, där betydelserna 1a–1d ses som realisationer avsamma huvudbe tydelse oc h dä rför sa mlats unde r denna. Ett sådantbeskrivningssystem, som också används i The New Oxford Dictionaryof English (1998), liksom lå ngt tidiga re i Svensk ordbok (1986) (j frOhlander ( 2001:212f.), ge r e n kla rare uppf attning om hur betydelserhänger samman ä n en pla tt, sekventiell r edovisning av den ty p somfinns i t. ex. COBUILD (2001), dä r m otsvarigheterna till MED:s”subsenses” inte explicit markeras som närbesläktade. Man kan ocksåbetrakta de nna de l av le xikonets gr uppering av betydelser som enbegränsad uppr ättelse a v polysemibegreppet, inom r amen för separatahuvudbetydelser.I f råga om se mantiska f ält, sä rskilt sy nonymi, har MED ocksåmycket att erbjuda. Vid vissa uppslagsord ges en synonym som ”extradefinition” (reservation vid booking).; i en del fall ges även antonymer(t.ex. laid-back vid highly-strung). E n intr essant innova tion gä ller deupplysningar under rubriken ”Metaphor” som vid e tt f yrtiotal upp -slagsord, i f orm a v r osafärgade r utor, ge r inf ormation om olika sla gsbildspråkliga a lternativ till de t a ktuella uppslagsordet. Efter uppslagsordetangry ges bl.a. följande exempel på mer eller mindre synonymauttryckssätt: She burned with indignation, Their parents were having aheated argument ..., I’m sorry I blew my top. E n a nnan ty p a vsynonyminriktad information återkommer vid en del uppslagsord underrubriken ” Other ways of sa ying...”. Ett e xempel på så dan informationfinns vid verbet kill, där bl.a. följande ord definieras och exemplifieras:14 Jfr ä ven de ” superheadwords” s om COBUILD (2001) a nvänder vi d e tt kna ppthundratal uppslagsord (s. xii), t.ex. get.

16assassinate, massacre, wipe out, put to sleep. En snarlik ruta finns vidt.ex. uppslagsordet new, med rubriken ”Words you can use instead ofnew”, som fresh, innovative, pioneering, updated, pristine etc., m edupplysningar om i vilka sammanhang de är lämpliga. På liknande sättger ” Ways of sa ying no”, vid uppsla gsordet no, ” pragmatiskasynonymer” alltifrån I’m afraid not till You must be joking!, användbarasärskilt i ta lspråkliga sa mmanhang. R utan ” Types of sound”, viduppslagsordet sound, upply ser om hy ponymer som bang, crash ochthud. E n y tterligare typ a v se mantisk inf ormation ges i rutor medrubriken ”Talking or writing about...”, t.ex. marriage, betraktat som ettsemantiskt fält där ord som bride och groom, liksom hen party och stagnight, ta s upp – en ty p a v upply sningar som le der tanken till de”vokabelsamlingar” som va r e tt va nligt insla g i tidiga respråkundervisning.6. KollokationerSom redan påpekats var A.S. Hornbys grundidé att ett lexikon för inlärareska ll inne hålla om fattande, ” produktiv” inf ormation om ordenssyntaktiska egenskaper och de idiomatiska konstruktioner de kan ingå i.Sådana upplysningar utgör en av grundbultarna också i dagens lexikon.Men sedan Hornbys tid har andra typer av ordinformation tillkommit, iregel som en fördröjd återspegling av intresseförskjutningar inomlingvistiken. D e se naste f emton–tjugu å rens öka de f okus på bl. a.talspråk och sociolingvistik, pragmatik och textlingvistik, har successivtvunnit insteg i ”learners’ dictionaries”, vilket även MED ger en mängdkonkreta bevis på.Ett annat område som i ta kt med tillgången till a llt större korpusartilldragit sig allt större uppmärksamhet är kollokationer, ett område somär angeläget för ” advanced le arners” i a llmänhet ( och ka nske ” veryadvanced learners” i sy nnerhet). A tt tillä gna sig insikte r om – ochförmåga a tt a nvända – de va nligt f örekommande or dkombinationer –inte bara idiom – som kännetecknar autentiskt språk kan sägas tillhöraslutsteget i e n spr åkinlärares Bildungsgang. 15 Sedan 1990 -talet ha rdärför e ngelska inlärningslexikon visa t e tt öka nde intr esse för justkollokationer: ”An im portant a im of this dic tionary is to show ve ryclearly the c ollocation of a w ord: the othe r w ords that are frequently15 Det är intressant att notera att redan Palmer (1938), i bokens undertitel, betonarvikten av ”collocations”; jfr också s. iv och x, där det framgår att Palmer inte görnågon strikt åtskillnad mellan kollokationer och idiom.

17and typically used with it” (LDOCE 1995:xvi; jfr CIDE 1995:viii,COBUILD 2001:xviii). Det ”learner’s dictionary” som ger rikhaltigastinformation om kollokationer är MED (jfr s. x, xii). 16 I likhet med andrainlärningslexikon ger MED kollokationer som t. ex. abundantly clearsom en särskild upplysning under huvudordet abundantly; motsvarandegäller t. ex. no cause for concern/alarm (under cause), naturalability/talent (under natural) och en mängd andra frekventa kombinationer.17 Men MED går e tt ste g lä ngre ä n så : om e tt or d ha r mångakollokationer listas dessa i e n sä rskild r uta. V id t. ex. uppsla gsordetminority anger en sådan r uta ” Words f requently use d w ith minority”,nämligen följande fem adjektiv: significant, sizeable, small, substantial,tiny. Vid peace ger motsvarande ruta åtta kollokerande verb, från bringtill secure; vid ve rbet reject åtta a dverb, f rån categorically tillvigorously; vid adjektivet violent åtta substantiv, från attack till protest.Att sådana upplysningar är synnerligen användbara, t.ex. vid produktionav egna texter, är uppenbart. D e of ta å terkommande r utorna m edkollokationer fungerar också som en medvetandehöjare, en påminnelseom a tt ly fta blic ken f rån de t e nskilda or det till de konte xter där detvanligen förekommer. 187. Avslutande kommentarI de föregående avsnitten har jag tagit upp några aspekter på MED somenligt min åsikt mest bidrar till att ge detta nya ”learner’s dictionary”dess profil, e ller ” själ”. S ådant som inte på nå got m er slå ende sä ttskiljer sig f rån andra inlärningslexikon av i da g – t.ex. information omuttal, syntax, pragmatik och ”usage” – har fått lämnats därhän.Som torde ha framgått är mitt huvudsakliga intryck av MED mycketpositivt, även om det alltid går att diskutera enskildheter. Detta intryckförstärks av mina erfarenheter hittills som ”praktisk” användare a vlexikonet. MED uppfyller höga krav på användarvänlighet, genom sinlayout såväl som genom välstrukturerade artiklar och de rutor med olikaslags tillä ggsinformation som kom pletterar många uppslagsord.Lexikonets a llsidiga tä ckning a v da gens e ngelska or dföråd i ta l och16 Jfr oc kså de t nyutkomna, r enodlade kol lokationslexikonet Oxford CollocationsDictionary for Students of English (2002).17 Gränsdragningen idiom–kollokationer är ibland svår att genomskåda: frasen catchsb red-handed är bokförd som kollokation (under catch) medan be caught with yourpants/trousers down redovisas som idiom (likaledes under catch).18 Beträffande bakgrunden till kollokationsupplysningarna i MED, se Kilgarriff ochRundell (2002).

18skrift im ponerar oc kså. U ppdelningen i ” core” och ”non-corevocabulary” är tveklöst ett intressant, om än inte oproblematisk grepp.MED:s lingvistiskt stringenta redovisning av betydelser och betydelsesamhörighet(t.ex. sy nonymirelationer inom vissa se mantiska f ält)förtjänar oc kså e tt sä rskilt omnämnande. Detsamma gä ller, i ä n högregrad, lexikonets innovativa behandling av kollokationer, ett område avcentral betydelse för just den avancerade, produktivt inriktade inläraren.Det grundläggande syftet med enspråkiga ”learners’ dictionaries” –att f örutom ” receptiv” be tydelseinformation ä ven ge mer ” produktivt”inriktade upplysningar – har kna ppast ä ndrat sig r adikalt sedan 1900-talets m itt, tr ots e tt a ccelererande intr esse f ör bl. a. ta lspråk oc h pr agmatik.S amtidigt har de t ske tt e n kontinue rlig utve ckling be träffandeinnehåll oc h a rbetssätt. I nte m inst ha r lexikograferna fått tillgång tilldatoriserade arbetsredskap som skulle ha tett sig som science fiction förHornby och hans medarbetare på 1940-talet. Sedan det sena 1970-talethar nya lexikon framgångsrikt ta git upp ka mpen på e n, som de tförefaller, ständigt expanderande marknad för inlärningslexikon. Trotsden kreativitet som kännetecknat utformningen av dessa nyare lexikonvisar MED att det fortfande är möjligt att på olika sätt förnya genren,sätt som kommer ”advanced learners” tillgodo samtidigt som de ter siglexikografiskt intressanta.Att MED är en respektingivande uppstickare i konkurrensen blandinlärningslexikon framgår bl. a. av att lexikonet r önt e n myckenhetpositiv uppmärksamhet i S torbritannien. U nder sitt utgivningså r be lönadesdet också med det pr estigefyllda D uke of E dinburgh E nglish-Speaking U nion E nglish L anguage B ook A ward. M ed ta nke på de ttaskulle en lämpligare a kronym ä n MED för Macmillan EnglishDictionary for Advanced Learners vara MEDAL. H ursomhelst ä rlexikonet väl värt sitt pris – i mer än en bemärkelse. ”The Big Four” harblivit ”The Big Five”.LitteraturThe Advanced Learner’s Dictionary of Current English 1948. Oxford:Oxford University Press.Cambridge Advanced Learner’s Dictionary (CALD) 2003. Cambridge:Cambridge University Press.Cambridge International Dictionary of English (CIDE) 1995.Cambridge: Cambridge University Press.

Carter, R onald 1987: Vocabulary, Applied Linguistic Perspectives.Unwin Hyman.Collins COBUILD English Dictionary 1995. Second ed. HarperCollins.Collins COBUILD English Dictionary for Advanced Learners 2001.Third ed. HarperCollins.The Concise Oxford Dictionary 1990. E ighth e d. Oxford: OxfordUniversity Press.Kilgarriff, Adam och Michael Rundell 2002: Lexical profiling softwareand its lexicographic applications – a case study. I: Proceedings ofthe Tenth EURALEX International Congress, EURALEX 2002, Vol.II (Eds.: Anna Braasch and Claus Povlsen.) København, 807–818.McArthur, Tom ( ed.) 1992: The Oxford Companion to the EnglishLanguage. Oxford: Oxford University Press.Longman Dictionary of Contemporary English (LDOCE)1995. T hirded. London: LongmanThe New Oxford Dictionary of English 1998. Oxford University Press.Ohlander, S ölve 1995: L e m ot j uste? Några ta nkar kr ing ” världensförsta produktionslexikon”. I: LexicoNordica 2, 237–259.Ohlander, S ölve 1996: ” The B ig F our”. ” Learners’ dictionaries” inför2000-talet. I: LexicoNordica 3, 257–278.Ohlander, Sölve 2001: T olv kilo engelska lexikon. I: LexicoNordica 8,203–233.Oxford Advanced Learner’s Dictionary (OALD) 1995. Fifth ed.; 2000.Sixth ed. Oxford: Oxford University Press.Oxford Collocations Dictionary for Students of English 2002. Oxford:Oxford University Press.Palmer, H arold E . 1938: A Grammar of English Words. London:Longmans.Svensk ordbok 1986. Stockholm:Esselte Studium.West, Michael 1953: A General Service List of English Words. London:Longmans.19

177Hannu TommolaTre nya finsk-ryska ordböckerJelisejev, Juri: Suomi-venäjä-suomi sanakirja – Finsko-russko-finskij slovar’ (’Finsk-ryskfinskordbok’). 2:a, utvidgad och förnyad upplaga. Jyväskylä & Helsinki: Gummerus,2001. 536 s. (Jel)Koppaleva Ju. È. [Julija Èjnovna]: Novyj finsko-russkij slovar’. Okolo 50 000 slov i vyraÏenij– Uusi suomalais-venäläinen sanakirja. Noin 50 000 hakusanaa j a sanontaa (’Nyfinsk-rysk or dbok. C a 50.000 upps lagsord oc h ut tryck’). Sankt-Peterburg: M .G.V.,2001. 883 s. (Kop)Niemensivu, Helena & Ekaterina Nikkilä: Suomi–venäjä-sanakirja – Finsko-russkij slovar’(’Finsk-rysk ordbok’). Helsinki: WSOY, 2003. 771 s. (N&N)In the l ast y ears sev eral ne w F innish-Russian dictionaries ent ered the m arket. TheGummerus Publishers brought new editions of the old Soviet time Yeliseev’s dictionaries;in 1999 still a 4 th print of the Finnish-Russian-Finnish dictionary by Youri Yeliseevappeared in one volume and in 2001 a ne w e dition of t his di ctionary w as publ ished.Gummerus’ dictionaries are small in size, pocket dictionaries (10,000–15,000 entries).The late spring in this year brought the looked-for middle-sized Finnish-Russian dictionaryof WS OY. Two years ear lier Y ulia K oppaleva’s New Finnish-Russian di ctionary ofroughly the same size had appeared in Russia. All these dictionaries have met the needs ofusers whose number has increased during the last ten years considerably. Especially thereare m uch more R ussian-speakers w ho k now or l earn F innish. W hereas K oppaleva’sdictionary i s or iented f or t his “ new” us er g roup, t he ne w Finnish-Russian di ctionary ofWSOY is explicitly meant for Finnish users. However, there is still a g ap in the Finnish-Russian l exicography, be cause t he bi g F innish-Russian dictionary by V ahros a ndScherbakoff from 1975 r emains t he c omprehensive s tandard w ork f or pr ofessionals a ndboth user groups, and of course it lacks all the new vocabulary that has appeared duringthe last quarter of a century, both in Finnish, and in Russian.1. InledningDå den stora finsk-ryska ordboken av Vahros och Scherbakoff (1975)utkom, hade man i sj uttio år fått nöja sig m ed Ringvalls och Kijanens(1902) gamla lexikon (se Tommola 1983). Under årens lopp har denna”storordbok” sedan kommit ut i f lera ny upplagor uta n a tt a lls hauppdaterats inne hållsligt. P å 1990 -talet, e fter S ovjetunionens f all, sågman i R yssland m öjligheter a tt tj äna pe ngar oc kså inom or dboksbranschen,då internationella kontakter blev vanliga och politiskt oproblematiskaoch då kommersiell företagsamhet inte mera behövde utgöraLexicoNordica 10 – 2003

2ett hot m ot inte griteten. T ack va re de n datatekniska utvecklingen hardet också kommit till en massa elektroniska ordböcker, vilkas författareinte alltid brytt sig om upphovsrättsliga detaljer.Av de f inska f örlagen ha r G ummerus o ch WSOY kommit ut m ednya ordböcker. Det förstnämnda gav 1999 ut e n nyutgåva av den ryskefennougristen Jur i Je lisejevs ga mla finsk-ryska oc h r ysk-finska or d-böcker i e tt ba nd oc h se dan i e n f örnyad uppla ga 2001. I den nyaversionen har antalet uppslagsord i den finsk-ryska delen utökats från10.000 till omkring 15.000. Je lisejevs or dbok ha r r edigerats a v öve r-sättaren M arja-Leena Jaakkola och r edaktören N elly S emjonova, de nsenare med lång erfarenhet av ordboksarbete på Moskvaförlaget Russkijjazyk.Den efterlängtade medelstora ordboken från WSOY kom ut i vå ras(Niemensivu & Nikkilä 2003). Marknaden hade dock mer eller mindrehunnit erövras av den i Petrozavodsk utgivna nya finsk-ryska ordbokenav Julia K oppaleva ( 2001). 1Den ä r a v i stor t se tt sa mma stor lek oc hkom ut två år tidigare. Vad man egentligen hade önskat sig ifråga omseriös russistik och finsk-rysk lexikografi hade varit en storordbok avVahros & Scherbakoffs klass. I professionella kretsar förblir dentillsvidare oersättlig både till omfånget och vad gäller lingvistisk metodiktrots bristerna i aktualitet.Koppaleva stöder sig på e rfarenheter f rån unive rsitetet i P etrozavodsk,och utgångspunkten är ryska användares behov – ordboken ärt.ex. de n e nda a v de hä r r ecenserade som inne håller en översikt överfinsk grammatik. Också m etaspråket ä r he lt oc h hå llet på r yska.Koppalevas ordbok har ganska omfattande användaranvisningar, medanutanförtexten nästan helt och hållet har slopats i de n nya versionen avJelisejev.Helena N iemensivu oc h Ekaterina Nikkilä ä r bå da e rfarna unive r-sitetslärare. Nikkilä har dessutom gjort karriär som praktisk lexikograf.Hon stå r f ör e n c entral insa ts i de n utm ärkta rysk-finska inlä r-ningsordboken (Mustajoki & Nikkilä 1982) och har spelat en viktig rollsom granskare av den ryska de len i de n stor a r ysk-finska or dboken(Kuusinen & al. 1997).Alla tre ordböckerna (Jelisejev 2001, Koppaleva 2001, Niemensivu& Nikkilä 2003) torde hitta sina a nvändarkretsar. S ärskilt vill j agpåpeka vikte n oc h ny ttan a v m oderna m edelstora ordböcker f ör bå definska oc h r yska stude nter inom r ysk f ilologi och översättningsvetenskap.I denna recension kommer huvudvikten att ligga på Niemensivu1 Koppalevas ordbok har recenserats på ryska av Aleksandr Zelenin i den finskarysklärarföreningens tidskrift Aspekti (Zelenin 2002).

3& Nikkilä 2003, Koppaleva 2001 oc h Jelisejevs (2001) finsk-ryska del(härefter N&N, Kop och Jel). Jämförelser kommer att göras med Vahros& S cherbakoff 1975 ( härefter V&S). D et ka n inte undvika s e ftersomden ä r oc h f örblir de n f ullständigaste or dboken i sitt sla g. I minrecension ( Tommola 1983) j ämförde j ag de n ga nska ingå ende m ednågra ryska or dböcker på andra språk m ed r yska som m ålspråk oc hkunde f astställa a tt de n höll vä ldigt hög kla ss. D et som m an måstekritisera den för idag är att den innehåller en massa onödiga uppslagsord(då den försöker tjäna två målgrupper på en gång och täcka ”allt”)och att den ur dagens synvinkel naturligtvis är hopplöst föråldrad. Endel brister som förekommer i V&S har kunnat undvikas i Kop och N&Ndå man har inriktat sig på ba ra e n m ålgrupp å t gå ngen, e n r yskrespektive en finsk.2. MålgruppI regel medför den dubbla orienteringen vissa problem, t.ex. behövs detmera e xempel på or dens a nvändning, f ler gr ammatiska uppgif ter ochöverhuvudtaget mera information om materialet på båda språken. En delav de n inf ormation som ä r viktig f ör de n ena målgruppen är säkertonödig för den andra. Både Gummerus och WSOY har valt att definierasina ordböcker som finsk-ryska för finskspråkiga användare. Koppalevaundviker att säga rakt ut för vem ordboken är gjord, men det finns någraindikatorer på att det i sj älva verket är fråga om en finsk-rysk ordbokför ryssar:1. i förordet (s. 7) sä gs a tt or dboken r iktas till a lla som a nvänderfinska på olika nivåer (…”kaikentasoisille suomen kielen käyttäjillesuunnattu yleissanakirja”) 22. alla användaranvisningar är på ryska3. som uppslagsord återfinns också böjningsformer, vilket uttryckligenhar betydelse för receptiv användning (t.ex. genetivformerav substa ntiv: jalan se jalka ’fot’ eller pr esensformer a v ve rbhaen se hakea ’hämta’) 32 Fastän det finns både ett ryskt och ett finskt förord, är de identiska till innehålletoch tydligen skrivna för de som lär sig och använder finska som främmande språk. –Man bör vä l m ärka hä r a tt N iemensivu oc h N ikkilä oc kså ha r s krivit f örordet påbåda språken, trots att deras ordbok uttryckligen vänder sig till en finsk målgrupp.Gummerus nya ordbok har endast ett finskt förord.3 Det samma gäller för Jelisejevs gamla upplagor (till 1999); i J elisejev 2001 harböjningsformer naturligtvis ränsats bort.

44. i slutet av boken finns en kort översikt över finskans grammatik(men ingenting om rysk grammatik).Då m an ha r konsta terat de tta blir m an förvånad när man hittaruttalsanvisningar f ör r yska or d ( t.ex. matkailukohde turistskij [-ss-]ob”ekt). A tt de t inte f inns utta lsanvisningar i N&N trots a tt de n ä ravsedd för finska a nvändare m åste a nses f örbluffande. K anske a ntasanvändarna vara medvetna om de vanligaste unda ntagen f rån uttalsreglernaäven om de är nybörjare (t.ex. att /-l-/ inte uttalas i solnce ’sol’eller att koneãno ’förstås’ uttalas med ett förenklat sje-ljud och inte medden affrikata som vore att förvänta utifrån ortografin). Ändå måste detanses vara en br ist i e n inlä rningsordbok a tt de ga nska f åtaligaundantagen i ryskt uttal inte uppmärksammats.3. Att välja bort uppslagsordJag ha r gr anskat de tr e ny a or dböckerna bl.a. genom att jämföra sexfragment i de m med motsvarande avsnitt i V&S. Det var sex uppslag iden sistnä mnda. 4 Vad a ntalet uppsla gsord be träffar så är resultatet avjämförelsen tämligen entydigt: N&N och Kop omfattar i alla fragmentungefär lika många uppslagsord. Också i V&S är antalet ordboksartiklarungefär lika men då m an r äknar m ed a lla sa mmansatta or d oc havledningar som ingår i a rtiklarna fördubblas antalet. Jel har betydligtmindre ord, cirka en tredjedel av antalet i Kop och N&N. Antalet ord påett uppslag varierar i V&S från 136 till 277 ( 83–134 artiklar), i N&Nfrån 77 till 166, i Kop från 80 till 148 och i Jel från 21 till 63. 5Bland de or d som V&S har m ed m en som ha r slopa ts i de ny areordböckerna kan exempelvis följande kategorier nämnas:– i det moderna samhället föråldrade, mycket sällsynta eller speciellaord: la ntbr. haasia, haasioida (’hässja’ v., ’hässja’ s), fisk.haavikalastus, haavipyynti (’håvfiske’), kyrk. haavirahat(’håvpengar’), med. kuristustauti (’strypsjuka’), byggn. kurkiainen(samma s om kurkihirsi ’kroppås’ som f inns i N&N ochKOP); poe tiska or d kuuhut (’måne’), vaskenkarvainen (’koppar-4 Uppslagsorden f rån haarukoida till hajaannuttaa, kuristaa till kuukahtaa,mustaaminen till muutos, parisänky till patolampi, tuottaja till turvoksissa ochvarten till vastaanottavaisuus.5 I de riktigt stora tvåspråkiga ordböckerna, t.ex. i den nya stora finsk-svenska ordboken(Romppanen & al. 1997) finns det ännu mera uppslagsord än i V&S.

5färgad’), astr. kuujakso (’månfas’), och sällsynta talspråkliga ordkutku (synonym till kutka och kutina ’klåda, kittling ’ som bå dafinns inte ba ra i KOP utan a v nå gon a nledning oc kså i N&N),kuukahtaa (’ramla omkull’) osv.– utpräglade f ackord: te kn. kuristusläppä (’strypspjäll’), kuristusventtiili(’strypventil’), zool. kutojalinnut (’vävarfågel’), mustakettu(’svarträv’), paritonvarpainen (’uddatåig’), parivarpainen(’partåig’), bot. mustajuuri (’svartrot’), mustakoiso (’nattskatta’)osv.– för finskspråkiga användare onödiga 6 , regelbundna avledningar ochsynonymer:– verbavledningar: f rekventativa aktionsarter som haastella(’prata’), haaveksia (’drömma’), kursastella (’krusa; generasig ’), kutitella, kutkutella (’kittla’), ka usativa somhaastattaa (’tala med, tilltala’) och reflexiva (eller automativa)kuristua (’strypas, bli str ypt’), kutkuta (’klia, kittla’),parittua (’para sig’), vasemmistolaistua (’bli vänsterinriktad’)osv.;– nominalavledningar: nom ina a gentis haaskaaja, haaskuri(’slösare’), kursailija (’en som kr usar’), kurittaja (’tuktomästare’),nomina a cti haaskaaminen (’slösande’), kutominen(’vävande’), o .a. haavillinen (’[en] håv [ full]’),kurjalisto (’fattigklass’), kursailemattomuus (’det a tt intekrusa/genera sig’), osv.;– sammansatta or d: haavinvarsi (’håvskaft’), kuristuspolitiikka(’obstruktionspolitik’), kurkiparvi (’tranflock’), kutomakoulu(’vävskola’), kutomataito (’vävkunnande’), en hel de l sa mmansattaadjektiv på musta- ’svart-’, t .ex. mustajuovainen (’svartrandig,-strimmig’), mustakarvainen (’svart, m ed sva rt pä ls’),mustakiharainen (’svartlockig’), mustakulmainen (’med sva rtaögonbryn’), sammansatta substantiv på mustalais- ’zigenar-’,t.ex. mustalaiselämä (’-liv’), mustalaislaulu (’-sång’), mustalaisleiri(’-läger’), mustalaisnainen (’-kvinna’), mustalaispoika(’-pojke’), mustalaisromanssi (’-romans’), mustalaistyttö(’-flicka’) oc h på tupakka-/tupakan- ’tobak(s)-’, t .ex. tupakanpolttaja(’rökare’), tupakansytytin (’tändare’), tupakantuska6 Man ka n f örstås va ra a v a nnan å sikt om hur uvida a vledningar s om ä rregelbundna i finskan är onödiga. Det är ändå ingen idé ur den finska användarenssynpunkt att ha ett frekventativt verb som uppslagsord om man inte föreslår någonsärskild översättning utan endast hänvisar till grundverbet (som i V&S t.ex. underkutitella < kutittaa ’kittla’).

6(’röksugenhet’), tupakanviljely (’tobaksodling’), tupakkamaa(’tobaksland’), tupakkamies (’[manlig] r ökare’), tupakkamonopoli(’tobaksmonopol’) osv.– exempel på sällsynta morfologiska l. fonetiska varianter: muuanne,muudan, paritusten (jfr va nligare or d m ed sa mma be tydelse:muualle ’någon a nnanstans, å t a nnat hå ll’, muuan ’en viss ’,paritusten ’parvis’)– och som exempel på ett överbegrepp som inte existerar som sådant iterminologin på m ålspråket: kurppa ’beckasin’ (V&S geröversättningen val’d‰nep och de n la tinska beteckningenScolopax rusticola som på finska heter lehtokurppa ’morkulla’; ide nya ordböckerna finns inga latinska namn).En de l sa mmansatta ord och avledningar måste ute lämnas a v utr ymmesskäläven om man gä rna skulle ge e n r ysk motsvarighet f ör de m.Det är synd att man inte kan lösa det problem som förhållandet mellanordbokens storlek oc h a nvändarnas spr åkkunskaper utgör . M an vä ljeratt utelämna icke högf rekventa a vledningar, sa mmansättningar oc hkollokationer j ust i sm ärre or dböcker som j u f rämst a nvänds a vnybörjare som inte känner till or dbildningsmekanismerna i m ålspråket.De ovannämnda exempelorden ä r onödiga e ftersom de t inte ba ra ä rfråga om a tt de ka n e rsättas a v e nklare or d m ed ungefär sammabetydelse utan också att de är föråldrade eller dialektala. I de undersöktaavsnitten finns det i V&S sammanlagt drygt 1300 ord av vilka nästan 20% saknas i de nyare (och mindre) ordböckerna. Största delen är sådanasom inte är motiverade i e n or dbok f ör f innar ( böjningsformer,synonymer) oc h ka nske nä stan hä lften ä r f öråldrade eller iallmänspråket sällsynta fackord. 73.1. Nya ordDen nya finsk-ryska ordboken av Niemensivu och Nikkilä är så aktuellsom m an ba ra ka n önska . G ammalt m aterial, som va nligen ä rvs f rånföregående ordböcker, har skrupelfritt gallrats ut. Å andra sidan verkarnyare ord vara rikligt presenterade. I de sex avsnitten som jag undersöktär 12 % nya i jämförelse med V&S.Jag ger här några exempel på uppslagsord som inte återfinns i V&Smen som f örekommer i stör re e ller m indre utstr äckning i de tre nya7 Jag har här kunnat utnyttja resultat av en analys av V&S som utförts i en magisteravhandlingi Nyslott (Reponen 1990).

7ordböckerna. Det är kanske symptomatiskt för det samhälle vi le ver i,att pakkoloma ’permittering’ (ordagrant ’tvångssemester’), ett ord sominte f anns m ed i V&S, nu finns i a lla tr e or dböckerna. E n pa rtiellsynonym, lomautus ’permittering’, finns visserligen med redan i V&S,och de n f inns m ed oc kså i N&N och Kop. F örändringar i a rbetslivetreflekteras ytterligare av de nya orden lomittaa ’avbyta’ och lomittaja’avbytare’ som N&N och Kop ger. I pr incip ka n de ssa or d sy fta på’semestervikarierande’ respektive ’semestervikarie’ i allmänhet, särskiltverbet lomittaa, medan substantivet lomittaja främst tycks användas för’lantbruksavbytare’. Ingendera ordboken omnämner detta. Dessutomhar verbet lomittaa (ob”edinjat’, -it’, slivat’/slit’) en speciell betydelse idatabehandling ( eng. collate, interlace, interleave, multiplex) somendast uppmärksammas i Kop. Det är o ckså b ara d är e n a llmänbetydelse ’placera in/omlott, passa in’ återfinns.Begrepp som har med terrorism att göra är ingalunda nya men de harfått ny a ktualitet i oc h m ed de se naste å rens hä ndelser: terroriteko(terroristiãeskij akt) ’terrordåd’ i Kop, terrori-isku (terakt) ’terroraktion’och terrorismin vastainen taistelu (bor’ba s terrorizmom)’kampen mot te rrorism’ i N&N. Det är också karakteristiskt att redandet enkla ordet isku ’slag’ har en viktig sekundär betydelse ’anfall’, förvilka KOP ger ekvivalenterna ataka ’attack’ och udar ’slag’ och N&Nrejd ’raid’ och nalët ’angrepp (konkr.).Ett ord som turkistarha ’pälsfarm’ (finns i alla tre ordböckerna) harnärmast blivit a ktuellt ge nom de sa mmanhang dä r också ordeneläinsuojelu (za‰ãita Ïivotnych i N& N) ’djurskydd’ och eläinkokeet(pl., f inns e ndast i N &N: opyty na Ïivotnych) ’djurförsök’ används.Minkkitarha (ferma po razvedeniju norok) ’minkfarm’ är med i N&N,men kettutarha ’rävfarm’ är de t inte , oc h inte heller kettutyttö ’rävflicka’,vilke t ur sprungligen ä r e n f inländsk oc kasionalism som blivitnästan en term för eläinaktivisti (i N&N aktivist/aktivistka dviÏenija zaprava Ïivotnych) ’djuraktivist’. Av dessa or d ä r de t ba ra eläinsuojelu(ohrana Ïivotnych) som finns i Kop, medan inget finns i Jel.Paritalo ’parhus’ finns m ed i Kop och N&N med e kvivalentendvuchkvartirnyj dom och i Jel med e kvivalenten dvuchkvartirnyjkottedÏ. Endast i N&N har båda betydelserna av parkkipaikka noterats:’parkeringsplats (om enskild ruta)’ (mesto dlja parkovanija (stojanki))och ’parkeringsplats, bilparkering (om område för parkering)’ (parking,parkovoãnaja plo‰ãadka, stojanka avtomobilej). Jel har avtostojanka.Kop anser ordet representera ovårdat eller va rdagligt spr åk oc h ge rmotsvarande ryska ord stojanka (ma‰in) och parkovka. Man har ändåsvårt att veta om budskapet är att också de ryska orden är vardagliga(ovårdat spr åk). B ehandlingen a v de t hä r or det i or dböckerna ge r

8anledning till några a nmärkningar om sy nonymer. R eflexionernabegränsar sig inte ba ra till ”parkerings”-orden utan man hittar flerexempel. Det är vä ldigt svå rt a tt som a nvändare be stämma sig f ör e ttalternativ, då man hittar nio olika r yska m otsvarigheter f ör’parkeringsplats’: mesto dlja parkovanija, mesto dlja stojanki, parking,parkovoãnaja plo‰ãadka, stojanka avtomobilej (N&N), avtostojanka(Jel), stojanka, stojanka ma‰in och parkovka (Kop). Egentligen finnsdet ännu fler ryska ord att välja mellan, för var och en av ordböckernabjuder på nå gra till unde r de sy nonyma ( allmänspråkliga)uppslagsorden pysäköintipaikka: mesto stojanki, mesto parkovki(N&N), mesto parkovki avtotransporta (Kop) oc h pysäköintialue:stojanka dlja avtomobilej (N&N), parkovka dlja ma‰in (Jel). Vad sominte heller tycks vara konsekvent är att det för synonyma ord ges olikaekvivalenter utan att detta motiveras på något sätt, t.ex. när man läserN&N undrar man varför parkkipaikka skall vara stojanka avtomobilej,pysäköintipaikka mesto stojanki och pysäköintialue stojanka dljaavtomobilej.Neologismer som uppm ärksammats i N&N men inte i de övr igaordböckerna ä r t. ex. leipäkone (chlebopeãka) ’bakmaskin’, kuppikoko(razmer ãa‰eãki) ’kupstorlek’, geenimuuntelu ’genmanipulation’(transgenetika, gennoe modificirovanie) oc h geenimuunneltu’genmanipulerad’ (transgennyj, genetiãeski modificirovannyj). 8Geenitekniikka (gennaja technika) ’genteknik’, aavikoituminen(opustynivanie) ’ökenspridning’ finns i alla.De flesta av de nya uppslagsorden i de undersökta avsnitten fallerinom kategorin trafik, andra viktiga klasser är adb, mode och talspråk(inkl. grova ord).3.2. FacktermerNiemensivu och Nikkilä har mycket noggrant gått igenom det centralanufinska ordförrådet och gallrat bort (t.ex. jämfört med V&S) allafacktermer som inte av någon anledning är frekventa i press och i dagligkommunikation. Problemet ä r j u va r gr änsen gå r men jag tycker attförfattarna ha r ly ckats m ycket vä l. M itt f örsta intr yck var attNiemensivu oc h N ikkilä e ffektivt ha r strukit också bland djur- ochväxtnamn ( exakta a rtnamn); så sa knas t. ex. mustavaris (graã) ’råka’,8Kop har dessutom geenimutaatio ’genmutation’ (gennaja mutacija) och geenipenintö(sic! – skall vara -perintö) ’genetiskt arv’ (genofond), i Jelisejev finns geeniperintö(genofond) också.

9som de andra lexikonen har. Senare upptäckte jag dock att t.ex. mångafåglar ändå finns med (punajalkaviklo ’rödbena’, punakylkirastas ’rödvingetrast’ o.a.).Inte helt konsekvent är att namn på vissa svampar, t.ex. hapero (ry.syroeÏka) ’kremla’ och tatti (ry. grib) ’sopp’, e tiketteras m ed ( sieni)’svamp’ medan na mnen på vissa a ndra sva mpar, t. ex. vahvero (ry.lisiãka), me d ( kasv) ’botanik’. Ifråga om botanik, z oologi oc h a ndrafackområden blir or durval oc h be skrivning lä tt be roende a v va d somintresserar e ller ä r be kant f ör f örfattaren. A tt kantarelli eller keltavahvero(ry. lisiãka) ’kantarell’, suppilovahvero (voronãataja lisiãka)’trattkantarell’ och mustatorvisieni (kantarellus voronkovidnyj; ta l-språkligt ãërnaja lisiãka ’svart trumpetsvamp’) finns med måste bero påatt de ur författarnas synvinkel hör till de viktigaste svamparna.3.3. Fula ordN&N innehåller rikligt med talspråkligt material både bland uppslagsordenoc h bla nd e kvivalenterna. Tidigare ta bubelagda f ula ord har nunoterats (liksom i Kuusinen & al. 1997 f ör några år sedan – för förstagången inom se riös r ysk-finsk le xikografi). I f inskan ä r vittu (pizda)’fitta’ ett ord som skapat en frodig flora av idiom, fraseologiska uttryckoch a vledningar, oc h sa mma gä ller ä ven nussia ’knulla’, kyrpä (chuj)’kuk’, perse (Ïopa) ’arsle’ och paska (govno) ’skit’.I N&N har som sa gt de f inska uppsla gsorden inte etiketteratsstilistiskt. F örfattarna utgå r if rån a tt e n f insk a nvändare känner tillordens stilvärde. Annat är det med de ryska ekvivalenterna. Hur skallman som finsk användare våga lita på att motsvarigheterna är gångbaraifråga om så sa ftiga oc h e motionellt la ddade or d oc h uttr yck som dehär? Ordboksförfattare kunde oc kså utgå if rån a tt e n f insk a nvändareinte har behov av att själv aktivt behärska dessa ord på målspråket, ävenom de t ka n va ra spä nnande a tt f å ve ta hur de heter. Eftersom detvanligen finns en massa semantiska synonymer i olika språk som ändåanvänds vä ldigt va rierande oc h individue llt i olika f unktioner oc hsituationer och av diverse sociala grupper, bor de m an ka nske inte geexakta ekvivalenter alls för orden i olika språk. 9 Jag har en känsla attdet ofta är lexikografens intuition som får styra valet. Även i en så braordbok som N&N fäster m an sig vid e n viss inkonse kvens då man9 Jfr diskussionen om ekvivalenterna för synonyma ord för ’parkeringsplats’ ovan.Om man på allvar skall relativisera ex istensen av verkliga lexikaliska ekvi valentermellan språk får ma n komma ihå g a tt de t int e tor de f innas me ra ä n några tiot al"lexikaliska (eller lexikaliskt-semantiska) universalier" (se t.ex. Goddard 2001).

10jämför olika or dboksartiklar m ed be släktat inne håll. Jag vill intebestrida att de ryska ekvivalenternas fördelning t.ex. i N&N mellan deolika synonymerna för ’ha samlag’ kan vara riktig. Men jag undrar hurman kommit fram till den då det till oc h med f ör f inskan ä r svå rt a ttdefiniera or dens vä rde: de n tionde be tydelsen av panna är på ryskatrachat’/trachnut’ ’ha samlag’. Ordet naida ’gifta sig; ha samlag’ motsvarasi de n senare betydelsen av sno‰at’sja ochtrachat’sja/trachnut’sja och ebat’sja. Dessa är märkta som vardagliga(ark), m edan nussia bara ha r e n m otsvarighet: ebat’sja. A lltså m åsteman resonera som så att nussia är vardagligt. Men vad är då panna ochnaida? T alspråk? G rova? I Jel har m an inte slösa t utr ymme på de ssaord, men Koppaleva anser att både panna och naida är ovårdat språk(prost.). Panna har m otsvarigheterna trachat’, -nut’ eller (po)imet’,medan naida har angetts vara zanimat’sja ljubov’ju (bokst. ’syssla medkärlek’) eller perespat’ (bokst. ’sova över’). Någon konsensus finns detalltså inte. E tt a nnat e xempel utgör de f em olika öve rsättningsförslagsom N&N och Kop anger för huora ’hora’ utan att kunna tillhandahållaen enda gemensam ekvivalent.En a nnan a nmärkning i de tta sa mmanhang: hur skall man tolkaangivelsen om ett icke levande objekt hos panna ’knulla’ (rektionen harmärkts ut som kogo (ãto) dvs. ’vem l. vad’)? Samma problem har manmed vittuilla jklle ’djävlas m ed ngn ’ som enligt uppgif t ska ll kunnasyfta på någonting icke levande: pod”ëbyvat’ kogo (ãto).4. MikrostrukturMikrostrukturen i traditionella tvåspråkiga ordböcker av mindre storlekkan vara mycket anspråkslös. Betydelsedefinitioner finns just inte allsoch betydelseförklaringen består oftast helt e nkelt a v e tt m ålspråkligtord. V ariation f örekommer oc kså m ed hä nsyn till de n tilltänktaheterogena användargruppen.Koppalevas ordbok kan man anse vara en receptionsordbok. Där ärdet viktigaste att ange ordens betydelse (och låta användaren vid behovhitta på en passande översättning till sitt modersmål). N&N och Jel ärinriktade på en finsk målgrupp, dvs. på de behov en finsk användare avryska ha r. D ärför ha r m an f örsökt ge fungerande översättningar avexemplen och låter användaren sluta sig till be tydelsen – på sittmodersmål borde de ju kunna det.I N&N ges uppgif ter om ve rbens, substa ntivens och adjektivensrektion som sig bör. Också i Kop hittar man sådan information, i mångafall framgår den ur exemplen (vi kommer ihåg att det är här fråga om en

11rysk användares behov; alltså är det viktigt a tt det är rektionen hos definska orden som anges). I Jel är mikrostrukturen mindre utvecklad menockså den ordboken ger normalt de nödvändiga rektionsuppgifterna.4.1. BetydelsedistinktionDistributionen f ör or det tuottaja ’producent’ har f örändrats: om de ssvanligaste be tydelse tidiga re va r ’tillverkare’ (valmistaja, ry. proizvoditel’,izgotovitel’), så är den nu r y. prodjuser ’producent för film,musikinspelningar, tv -program osv. ’ (i Jel är det t. o.m. de n e ndabetydelse som ge s!). E n be tydelse som f attas i a lla tr e ve rken är’jordbruksproducent’ som num era of ta a nvänds ( tuottaja för maataloustuottaja),speciellt inom branschen. Man kan gott tänka sig att detär ett onödigt uppsla gsord i e n ordbok avsedd för finnar eftersom detkan sökas under alternativa ord (t.ex. maanviljelijä), däremot borde detvara motiverat att ta med ordet/betydelsen i en ordbok för ryskspråkiga(som i Kop). Samma motivering kan man se bakom Niemensivus ochNikkiläs be slut a tt slopa specificeringen muÏskaja ’herr-’ i r y.parikmacherskaja för parturiliike ’[herr]frisör’. A tt Kop däremot gördenna skillnad är ju vettigt ur den ryska användarens synvinkel.I Jel ges för partio (’scoutrörelse’ och ’patrull’) endast ekvivalentenpatrul’ dvs. betydelsen ’patrull’ men inga ekvivalenter som hänför sigtill scoutrörelsen. (En förklaring ka n tä nkas va ra or dbokens ur sprungsom gå r tillba ka till sovj ettiden.) I N&N hittar m an inte a lls te rmenkuritushuone ’tukthus’ som i Kop uppges vara ispravitel’nyj dom och iJel ispravitel’naja tjurma. S äkerligen ä r Koppalevas öve rsättning de tord som a nvändes f örr i vä rlden i de t tsa ristiska F inland 10 , m edanJelisejevs m otsvarighet nä rmast ä r e tt f örsök till beskrivandeöversättning som inte m era hå ller str eck f ör f inska förhållanden.Följaktligen hade man önskat att finna en angivelse om att ordet är enfinländsk historisk term, och möjligen borde de t oc kså ha f unnits e nbetydelseförklaring. 11Niemensivu och Nikkilä ha r e n utm ärkt lösning nä r de t gä ller a ttdifferentiera be tydelser a v sininen ’blå’ som m otsvaras a v tvåfärgbeteckningar i r yskan, sinij ’blå, mörk-, djupblå’ och goluboj ’blå,10 Det finns också i V&S med anmärkningen ’i Finland’ (v Finlj.).11 I rysk juridisk facklitteratur hänvisar man till kuritushuonerangaistus ’tukthusstraff’i Finlands lag med termen katorÏnye raboty (pl.) som också kunde tillbakaöversättass om ’tvångsarbeten’. Tukthus s om s trafform a vskaffades i F inland på1970-talet, vilket ännu inte fick konsekvenser i Vahros & Scherfbakoff (1975). Nuborde man etikettera ordet som historism.

12ljus-, him melsblå’. I ordboken ge s e xemplen siniset ruiskaunokit ’blåblåklintar’ med öve rsättningen sinie vasil’ki och siniset lemmikit ’blåförgätmigejer’ golubye nezabudki. Det här är en säker lösning, även omjag sj älv ha de ve lat prioritera goluboj också i e xemplen m ed ’blåhimmel’ och ’blå ögon’. Nu ges båda alternativen. Det är i oc h för sigrätt, men kollokationerna med sinij är inte på långt när lika frekventa,det kan man förvissa sig om i vilken textkorpus som helst. 12En missledande översättning som fortsätter att spöka i Jel och Kopär èlektrostancija ’kraftverk’ för sähkölaitos ’elverk’. Till all lycka harN&N nu e n kor rekt r ysk översättning èlektrokompanija. Till sammakategori hör realiabeteckningarna ylioppilas ’student’ och kunta ’kommun’.Att Jel av hävd fortsätter att översätta dessa ord student respektivekommuna, ob‰ãina är helt fel, eftersom finskans ylioppilas inte iförsta hand betyder ’studerande’ och kommuna på ryska endast syftar påolika slags kollektiv, t.ex. Pariskommunen. Det sistnämnda lexemet harnu fått en tillfredsställande förklaring i både N&N och Kop men endastN&N har kla rat stude nten: i Kop ger man uttryckligen felaktigaöversättningar a v päästä ylioppilaaksi ’ta stude ntexamen’: stat’ studentom’bli studerande’ och postupit’ v vuz ’bli antagen till universitet’.En sista a nmärkning gä ller or det tutkinto ’examen’. I ngen a v definsk-ryska or dböckerna klarar de tta or d. Ordet är föråldrat i högskolevärldeni betydelsen ’tentamen’ och det borde inte översättas medsådana ekvivalenter utan kontext, och m.a.o. inte med det ryska ordetèkzamen som närmast syftar just på ’tentamen’. Man saknar exempel påkonkreta fall dä r or det i nuf inskan f örekommer: tohtorintutkinto’doktorsexamen’, korkeakoulututkinto ’högskoleexamen’, perustutkinto’grundexamen’, jatkotutkinto ’forskarexamen’ inom unive rsiteten oc hnäyttötutkinto (om en viss ty p a v e xamen inom f inländskt a rbetsliv),virallisen kääntäjän tutkinto ’examen f ör a uktoriserade tr anslatorer’,kuljettajatutkinto ’förarprov’ osv.4.2. StilStil- och br uklighetsanvisningar f ör uppsla gsorden ä r j u öve rflödiga ien f insk-rysk or dbok a vsedd f ör e n f inskspråkig m ålgrupp. Därför är12 Golubye glaza är m ycket f rekvent i B oris A kunins Azazel, e n hi storisk de tektivromansom f öreligger i e n utmärkt öve rsättning till f inska a v Anton Nikkilä.Översättaren har enligt min mening ändå varit för pedantisk när han genomgåendeöversätter denna kollokation med vaaleansiniset silmät ’ljusblå ögon’. En kontroll ien finsk textkorpus visar att vaaleansiniset silmät sällan används. Vanligen betydersiniset ’blå’ ifråga om ögon just ’ljusblå’.

13den m inimalistiska str ategi som N iemensivu oc h N ikkilä tillä mpatändamålsenlig: om det inte finns stiletiketter alls så motsvarar ekvivalenternauppslagsordet såväl stilistiskt som f unktionellt. O m e kvivalenteninte ä r likvä rdig med uppsla gsordet i de ssa hä nseenden ( som iexemplet med ’fimp’ nedan) så får ekvivalenten en etikett framför sig.På motsvarande sä tt a nger Kop stilvärdet för de finska uppslagsordenomedelbart e fter uppsla gsordet ( om de t be hövs) oc h f öre va rje r yskekvivalent också om det är relevant. Etikettapparaten är mycket utförligi N&N i synnerhet f ör f ackområden. I de n f örekommer c irka 75förkortningar för olika spe cialområden oc h e tt dussinta l stil - ellerbruklighetsförkortningar. Dessutom a nvänds e tt tj ugotal f örkortningarför grammatiska kategorier.Att tupakantumppi ’fimp’ inte f anns i V&S måste va ra e n slum p.Ordboken har i regel med alla möjliga varianter och besläktade (iblandäven dialektala) sidoformer och därför har det då och då hänt att den italspråket va nligaste f ormen inte finns m ed. I de t här f allet hartupakanpätkä fått stå för ry. okurok, medan de tre nya ordböckerna allahar endast uppslagsordet tupakantumppi. I Jelisejevs tidigare upplagorfanns ordet inte med. I detta sammanhang kan en iakttagelse i fråga omstil- och br uklighetsanvisningarna nä mnas: i N&N ges byãok förtupakantumppi och sedan med en anmärkning yleisk. (’allmänspåkligt’)okurok; dvs. de n f örstnämnda e kvivalenten skulle vara av sammastilvärde som uppslagsordet, medan de n sistnä mnda ä r a llmänspråkligoch inte sä rskilt ta lspråklig e ller va rdaglig. I Kop är okurok markeratsom prost. = prostoreãnyj som betyder ungefär ’ovårdat språk’.4.3. FraseologismerFraseologismer ta s i N&N upp i a rtikeln f ör e tt a v de ingå endebetydelsetunga orden. Under hevonen ’häst’ hittar m an e xempelvismusta ~ ’svart h äst’ (tëmnaja lo‰adka), unde r aukko ’hål’ musta ~’svart hå l’ (ãërnaja dyra) oc h unde r lammas ’får’ hän on perheenmusta ~ ’han/hon är familjens svarta får’ (v sem’e ne bez uroda). Detsistnämnda uttrycket betyder på ryska semantiskt inte detsamma som definska och svenska uttrycken, men det kan användas i samma situation.Kanske borde man på något sätt signalera detta för en mindre upplystoch intet ont a nande användare. Kop ger en översättning som kommernärmare: m. lammas (fig.) = par‰ivaja ovca. ’Svart häst’ i de növerförda be tydelsen a nges f örresten i V&S under uppsla gsordetmustankarvainen vilket är förvirrande (och f el). A nnars hitta r m ankollokationen musta hevonen under musta i V&S som voronaja

14[lo‰ad’], voronoj, vilket syftar konkret på djuret. Exemplet är helt påsin pla ts f ör a djektivets skull, som i de tta sa mmanhang inte ä r detnormala ãërnyj ’svart’, men som användare svävar man i ovisshet omman kan använda uttr ycket oc kså i de n öve rförda be tydelsen. V arkenJel eller Kop tar upp kollokationen.5. Till slutÖverhuvudtaget får man vara nöjd med de nya finsk-ryska ordböckerna.Gummerus m oderniserade Je lisejev ä r nog ga nska anspråkslös, e nfickordbok som inte räcker till för att studera ryska på allvar. Den haren de l brister, a v vilka vissa påtalats ovan, m en ka nske hj älper de nnybörjare och turister att klara sig på ryska. De två andra recenseradeverken ä r mera omfattande oc h or dentligt sa mmanställda. S ärskilt börstuderande vid högskolor och universitet ha nytta av Niemensivus ochNikkiläs lexikon. Då det inte finns en modern finsk-rysk storordbok fårman vara gla d a tt m an ha r e n or dbok som tä cker de t c entrala nutidaordförrådet och som är mycket på litlig. Förhållandevis bra kan m anockså a nse K oppalevas f insk-ryska ordbok va ra. D en ä r inte likaomsorgsfullt sammanställd och r edigerad som N iemensivus oc hNikkiläs men den täcker en lucka i den finsk-ryska lexikografin som enmodern or dbok f ör r yskspråkiga. D et ä r vä ldigt viktigt att dennamålgrupp inte glöms eftersom antalet ryskspråkiga i F inland är uppe inågra tiotusen. O ckså e n be tydande a ndel a v stude nterna vid m ångainstitutioner för ryska och översättning vid universiteten i F inland harryska som modersmål. Man får hoppas att de medelstora ordböcker somnu är nya kommer att förnyas då det är dags och att det någon gång iframtiden också kommer ut en ny finsk-rysk storordbok.LitteraturOrdböckerJel = Jelisejev, J uri 2001: Suomi-venäjä-suomi sanakirja – Finsko-russko-finskij slovar’(’Finsk-rysk-finsk or dbok’). T oinen, l aajennettu j a u udistettu laitos. Jyväskylä &Helsinki: Gummerus. 536 s.Jelisejev, J . 1999: Suomi/venäjä/suomi sanakirja. 4. painos. Copyright ”Russkij jazyk”1993. Jyväskylä & Helsinki: Gummerus, 352 s.

15KOP = Koppaleva Ju. È. 2001: Novyj finsko-russkij slovar’. Okolo 50 000 slov i vyraÏenij– Uusi suomalais-venäläinen sanakirja. N oin 50 000 hakusanaa j a sanont aa ( ’Nyfinsk-rysk ordbok. Ca 50.000 sökord och uttryck’). Sankt-Peterburg: M.G.V. 883 s.Kuusinen, Martti & Vera O llikainen & J ulia S yrjäläinen 1997: Venäjä–suomisuursanakirja– Bol’‰oj russko-finskij slovar’ (’Rysk-finsk storordbok’): yli 90.000hakusanaa ja sanontaa (’över 90 000 sökord och uttryck’). Red. M. Kuusinen. Porvoo,Helsinki, Juva: WSOY & Moskva: Russkij jazyk, XXXI + 1575 s.Mustajoki, A rto & E katerina N ikkilä 1982: Russko-finskij uãebnyj slovar’ – Venäjääopiskelevan sanakirja: venäjä–suomi (’Rysk-finsk i nlärningsordbok’). 12 500 s anaa(’12.500 ord’). Moskva: Russkij jazyk, 535 s.N&N = Niemensivu, Helena & Ekaterina Nikkilä 2003: Suomi–venäjä-sanakirja – Finskorusskijslovar’ (’Finsk-rysk ordbok’). Helsinki: WSOY, 771 s.Ringvall, A. F. & P. Kijanen (red.) 1902: Suomalais-venäläinen sanakirja (’Finsk-ryskordbok’). Helsingfors: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, 1005 s.Romppanen, B irgitta, Nina Martola & I lse C antell & Mat s-Peter S undström 1997:Suuri suomi-ruotsi sanakirja. (Stora finsk-svenska ordboken) 1–2. Helsinki-Porvoo-Juva: WSOY.V&S = V ahros, I[gor] & A [ntti] S cherbakoff 1975: Suomalais-venäläinen sanakirja –Finsko-russkij slovar’ (Finsk-rysk or dbok’). 82 000 s anaa (’82 000 or d’). M oskova:Russkij jazyk, 815 s.Övrig litteraturGoddard, C lifford 2001: Lexico-semantic uni versals: A cr itical ov erview. I: LinguisticTypology 5, 1: 1–65.Reponen, Lea 1990: O dostovernosti Finsko-russkogo slovarja 1975 goda / Vuonna 1975julkaistun S uomalais-venäläisen sanakirjan luotettavuudesta (’Om de n 1975publicerade F insk-ryska or dbokens på litlighet’). Opublicerad m agisteravhandling.Joensuun yliopisto, Savonlinnan kääntäjänkoulutuslaitos.Tommola, Hannu 1 983: P arempi m yöhään … eli ha vaintoja suom alais-venäläisestäsanakirjasta. [Rec. av] I gor V ahros & A ntti Scherbakoff: S uomalais-venäläinensanakirja. ’Russkij jazyk’. Moskova 1975, 816 s. I: Virittäjä 87, 2: 257–265.Zelenin, A . V . 2002: R ecenzija na k nigu: K oppaleva J u. È . Novyj finsko-russkij slovar’.Okolo 50 000 slov i vyraÏenij. – Sankt-Peterburg: ” M.G.V.”, 2001” . I: Aspekt –Aspekti, 67, 1: 27–35.

193Tuomo TuomiFinsk-estnisk storordbokSuomi-viro suursanakirja – Soome-eesti suursõnaraamat 1–2. Kotimaistenkie lten tutkim uskeskus – Eesti K eele I nstituut [Forskningscentralenf ör de inhe mska spr åken – ’Estniska spr åkinstitutet’].Förläggare: K otimaisten kie lten tutkim uskeskus – Eesti K eeleSihtasutus. T allinn – Helsingfors 2003. R edaktion: huvudr edaktörValdek Pall, redaktionssekreterare Margit Langemets, redaktörer: AnuHaak, P aul K okla, K ülli K uusk, H elga L aanpere. F insk sakkunnig:Maija Länsimäki. Grammatisk expert: Ülle Viks. ISBN 951-9475-95-8(hela verket). 1294 + 1301 sidor.Finskan och estniskan är nära släkt med varandra, nästan lika nära släktsom norskan svenskan och danskan sinse mellan. F örmodligen ä r de tjust den nära släktskapen som är orsaken till att en verkligt omfattandeordbok mellan de båda språken har saknats ända tills nu, även om flerasmärre ordböcker med 10.000–20.000 uppslagsord har getts ut, både iFinland och Estland. Kontakterna m ellan de bå da lä nderna ha r doc kvarit täta oc h m ångskiftande i flera å rhundraden. I de n e tnografiskalitteraturen f inns t. ex. bonde handeln öve r F inska vike n be skriven, dets.k. sepra-systemet. Finska bönder f rån tr akterna vid K ymmene ä lvsmynning och österut till V iborgska vike n ha r i å rhundraden be drivitbyteshandel med estniska bönde r f rån nor döstra E stland ( Virumaa).Finnarna bytte till sig säd och ty ger m ot f isk oc h vilt.Handelsförbindelserna var väl e tablerade m ellan olika f amiljer oc hbyar, därav benämningen sepra av estniska sõber ’vän’.Under senare delen av 1800-talet uppstod i bä gge länderna till följdav romantiken intellektuella str ömningar som le dde till e n na tionellväckelse, och i och med det väcktes också intresset för broderfolket ochdess språk och kultur. Men även inom de här grupperna skaffade mansig ingående kännedom om och insikter i grannspråket och -kulturen påpraktisk väg. Behovet av hjälpmedel i stil med ordböcker uppstod först ioch med att intresset vä cktes bla nd e n br edare a llmänhet, oc h f ör de tändamålet förslog parlörer som presenterade det centralaste ordförrådetmed angivelser om betydelser och användningssätt. Det är först underde två senaste århundradena som behovet av en mer omfattande ordbokfunnits. Samhället och förvaltningen har blivit mer mångfasetterade ochLexicoNordica 10 – 2003

194samtidigt har både finskan och estniskan genomgått en utveckling tillsamhälls- och kulturbärande språk. För båda språken har det dessutom iett och ett halvt århundrade bedrivits en målmedveten språknormeringoch –utveckling, i sy nnerhet vad gäller ord- och termförrådet. Inte ensden som be härskar f inska e ller e stniska väl klarar ett krävandeöversättningsarbete utan ordbok. Därför m åste de n ny a or dbok somgetts ut av F orskningscentralen f ör de inhe mska spr åken oc h de testniska språkinstitutet (Eesti K eele Insituut) be traktas som enkulturgärning.BasmaterialetBasen för redigeringsarbetet har utgjorts av Suomen kielen perussanakirja1–3 (’Finska basordboken’) (PS) utgiven i tryckt upplaga 1990–1994 och Stora finsk-svenska ordboken 1–2 (SFSO), tryckt 1997. Denestniska redaktionen har också använt den elektroniska versionen av PS(CD-PS), vilket har underlättat sökninga r oc h gr anskningar. P S oc hindirekt därmed också S FSO å tergår på Nykysuomen sanakirja 1–6(NSSK) som ga vs ut unde r åren 1951–1961 och innehåller över205.000 uppslagsord. I ncitamentet till P S va r a tt m an ville gör a e nkompaktare ordbok för gemene man och skolelever där det centralasteordförrådet skulle pr esenteras i förenklade och ne dbantade a rtiklarjämfört m ed N SSK. U tpräglade f acktermer från olika specialområdenskulle ga llras bor t liksom i a ll sy nnerhet de n skönlitterära vokabulärfrån 1800-talet som hade dialektal bakgrund och som inte vunnit instegi allmänspråket. Också semantiska drag med dialektal kulör uteslöts urbeskrivningen. Målsättningen var också att ordboksartiklarna skullevara överskådliga och inte förutsätta att användarna hade kännedom omgrammatik och grammatiska termer.Den kom primering som P S-redaktionen genomförde var överlaglyckad. Det enda beklagansvärda är att de enklitiska partiklarna (-kin, -kaan, -kään, -pa, -pä etc.) inte le mmatiserades. D ärmed sa knas e nbeskrivning av det till vissa delar m ycket intr ikata sy stemet f ör pa r-tikelanvändningen, va rs hå rfina ny anser oc kså f inskspråkiga ibla ndskulle behöva tolkningshjälp med. Och en skönlitterär översättare klararknappast av alla de nyansskiftningar man kan åstadkomma med hjälp avpartiklarna utan att kontrollera i en ordbok.Jämsides m ed a tt ga llra bor t f öråldrade or d ha de P S-redaktionensom strävan att få med så mycket som möjligt av det moderna ordförrådsom kommit till efter att NSSK public erades oc h a tt lika så be aktanytillkomna betydelseutvidgningar. I nå got ske de tr ädde m odernise-

195ringen a v le mmabeståndet i f örgrunden oc h kom nä stan a tt be traktassom huvudpoängen med ordboken, åtminstone i m arknadsföringen. Endel dagsländor hittade därmed vägen in. Medges bör att allmänspråkethar tagit upp en hel del nya uttryck från slangen under senare år, menman f rågar sig ä ndå om de t ä r be fogat a tt i e n a llmänordbok ta m eduttryck som siellä oli väkeä kuin pipoa ’det var massor av folk där’ (tillpipo ’mössa, luva’). En ordbok ska ll na turligtvis be skriva oc kså or dsom håller på att komma ur bruk, men det är inget försvar för att ta meddagsländor. D agsländorna ha r i r egel e xcerperats i te xter a v efemärkaraktär. Författarna till en normativ ordbok borde ha fått gudagåvan attkunna skilja mellan material som kom mer a tt be fästas i spr åket oc hdärför kan lemmatiseras och sådant som bör ratas eller åtminstone sättasupp på väntelistan. N ågra är födda med de n gåvan. L exikografiskerfarenhet bidr ar till a tt f örbättra f örmågan m en ge r inte e n osvikligurskillningsförmåga. Språkbruket, som a lltid ha r de t slutligaavgörandet, är nyckfullt och svårt att förutse.På det hela taget utgör i a lla f all P S le mmauppsättning m ed de finitioneroch språkexempel ett balanserat, representativt och brett urvalav det nutida finska ordförrådet. Ordboken är som sådan en utmärkt basför bilingvala ordböcker från finska till andra språk. Stora finsk-svenskaordboken (SFSO) lyfte för sin de l fram en del fennicismer som man ärblind för om man har enspråkigt finsk språkkänsla.Jag har redogjort ganska ingående för basmaterialet för den finskestniskaor dboken e ftersom ba smaterialets om fattning oc h representativitetpå ett avgörande sätt inverkar på hur lyckad en tvåspråkig ordbokblir. En annan viktig förutsättning för ett lyckat resultat är den estniskaredaktionens språkkunnighet och lexikografiska kunnande.Morfologiska översikterDen finsk-estniska ordboken är en traditionell tvåspråkig ordbok. Densträvar efter att ge en så mångsidig beskrivning som möjligt av ordensbetydelser och syntaktiska funktioner, och den metod som används ärockså välkänd: grupperade exempel som tar fram det väsentliga i frågaom betydelse och funktion. Mest avviker ordboken från det traditionellanär det gäller att beskriva sambandet mellan ordens akustisk-fonetiskastruktur och morfologin. B åde f inskan oc h e stniskan ä r i pr incipagglutinerande språk, dvs. böjningsändelserna f ogas till e n or dstam.Stambildningen kompliceras dock i båda spr åken a v de n s.k.stadieväxlingen som dr abbar sta mklusiler unde r vissa premisser så attde vä xlar a ntingen kva litativt (k: g~j~v~0) eller kva ntitativt (kk~k). I

196estniskan ha r sta dieväxlingen le tt till m er kom plicerade ljudutvecklingarså att också andra stamförändringar sker, jfr t.ex. finska sika: sian(nominativ ~ genitiv) med estniskans siga: sea ’gris’.Även om f insk oc h e stnisk or tografi öve rlag ä r f öredömligt fonematisk(ett fonem motsvaras alltid av en och samma bokstav) finns detvissa undantag i bägge språken. I finskan är det främst fråga om en typav ljudfördubbling. Sådan sker i vissa typer av ord och kommer i skrifttill synes inom pa radigmen, t.ex. este: esteen: estettä (nom., gen. ochpart. av ordet este ’hinder’), m en dä remot inte vid or dgränser:estejuoksu ’hinderlöpning; hinderlopp’ dä r j -ljudet utta las lå ngt. F örestniskans del skall jag nämna de överlånga språkljud som förekommerutöver oppositionen långt-kort och som inte markeras i skr ift. I uttalsangivelsernai or dböcker oc h gr ammatikböcker anges överlångt ljudmed en rak apostrof framför or det e ller f ramför sona nten i de n f örstastavelsen. Tecknet för långt språkljud (både vokal och konsonant) är iestniskan pr ecis som i f inskan dubbe lskrivning. D e öve rlånga språkljudenmarkeras inte utan dubbelskrivs på samma sätt som de långa.Den hä r ty pen a v f enomen ha r inom traditionell språkbeskrivningtagits upp inom gr ammatiken m en de ä r na turligtvis e n vä sentlig delockså av le xikonet oc h le xikonbeskrivningen. E n or dboksanvändaremåste ju kunna hitta fram till r ätt lemma utifrån den böjningsform hanträffar på i en text. Stamvariationen inom vissa paradigm i finskan och iall sy nnerhet i e stniskan utgör dä rmed e tt verkligt lexikografisktproblem. F ör a tt lösa de t ha r de n finsk-estniska or dboksredaktionenoffrat mycket tid oc h pla ts oc h e nligt min mening oc kså lyckats meduppgiften.För utgångsspråket eller finskan a nges böj ningstypen m ed e nupphöjd indexsiffra e fter uppslagsordet. I ndexsiffran hänför sig tillmotsvarande modellord i en tabell över böjningstyperna som återfinns islutet a v a ndra ba ndet. D et f inns sa mmanlagt 49 böj ningstyper f örnomen, men modellorden är sammanlagt 61. För en del typer behövs dettvå eller fler modellord, dels för att det kan förekomma stadieväxling,dels för att vissa ord kan ha två sta mmar, e n voka lstam oc h e nkonsonantstam. För verben finns det sammanlagt 26 böjningstyper. Avdem ha r två ( typerna 77 oc h 78) of ullständig böj ning. P å grund avstadieväxlingen är modellorden åtta fler än typerna. Stadieväxling angesmed e n a sterisk e fter inde xsiffran bå de f ör nom en och verb. Nämnaskan också att det finns tre typer av verb och två typer av nomen somuteslutande uppvisa r or d m ed sta dieväxling. I många böjningstyperingår både ord med stadieväxling och ord utan.Översiktstabeller över böjningstyperna har under de senaste decenniernaöverlag ingått i or dböckerna. I NSSK f inns e n omfattande oc h

197gedigen ta bell. I de n f inska ba klängesordboken ( Tuomi 1980) ingårtabeller där exempel på sådan morfologisk variation rensats ut som intelängre f örekom e ller som va r sä llsynt i 1960 -talets språkbruk. För PSutarbetades en ny typöversikt med de n bä rande ta nken a tt gör abeskrivningen av den regelrätt agglutinerande böjningen mycket koncismedan stamförändringar, framför allt stadieväxlingen, skulle åskådliggörasse parat. I de n f insk-estniska ordboken har m an, vilke t f ramgåttovan, alltså snarast återgått till ett system som påminner om NSSK:s.Typordslösningen räcker dock inte alltid till. Språk innehåller alltiden de l or d som inte böj s e nligt nå got schema. Sådana är exempelvispronomen, varav många i finskan har suppletiv böjning, såsom depersonbetecknande interrogativa pronomenen med stammar på ku- ochke-, t .ex. kuka ’vem’, kenen ’vems’. D e hä r pa radigmen pr esenterasseparat i ordboken. Också en del nomen uppvisar en böjning som inteplatsar i någon typ, t.ex. veli ’bror’ (veljen, veljeä, veljet, veljien, veljiä[gen. o part.sg o nom., gen., o part.pl.]).En motsvarande eller egentligen en ännu mer omfattande morfologiskbeskrivning ger ordboken för målspråket, estniskan. Som jag ovanantydde är de n e stniska morfologin ännu m er kom plicerad än denfinska. Den fanns dock ingående beskriven från förut i ett morfologisktverk a v doktor Ü lle V iks ( 1992), som oc kså ha r ingå tt iordboksredaktionen. D en f örtjänstfulla böj ningsöversikt (en komprimeringa v Vormisõnastik) som ingå r ä r uppe nbarligen he nnes ve rk.Förutom en översikt med m odellord för böjningarna ingår konc isaexposéer över tre komplicerade fenomen:1. Stamförändringarna. H är pr esenteras de f örändringar sta dieväxlingenger upphov till i olika stä llningar oc h e n de l a ndra lj udväxlingari stammarna.2. Ljudväxlingarna i stamsluten.3. Geminationen i illativ.I estniskan finns det sammanlagt 38 böjningstyper: 26 nomentyper och12 verbtyper. För en del typer ges dock upp till tre modellord. Ordenböjs i övr igt lika men i vissa f ormer, t.ex. pa rtitiv plur alis, skiljer sigstamvokalen. I exempelvis typ 23 f örekommer tr e ol ika sta mvokaler:23u hein ’hö’ pa rt.plur. h’einasid/heinu; 23i k’oer ’hund’ pa rt.plurk’oersid/koeri och 23e p’oiss ’gosse, poj ke’ pa rt.plur. p’oisid/p’oisse.Bland ve rben f örekommer inge n sta mvokalsvariation. O ckså f ör estniskanges vissa pr onomenparadigm. D e ä r e nhetligare ä n i f inskan;suppletiva pa radigm f örekommer j ust inte . T ypiskt f ör de estniskapronomenen ä r i stä llet a tt de vid sida n a v de f ullständiga formerna i

198vissa fall uppvisar reducerade former som främst hör talspråket till: gen.minu/m’u ’min’, illat. minusse/m’usse ’till mig’.EkvivalentförteckningPå e n punkt a vviker de n f insk-estniska ordboken m arkant oc hfördelaktigt f rån tr aditionella bilingva la or dböcker. D en inne håller enomfångsrik ordlista över de estniska ekvivalenterna med böjningsangivelser.O rdlistan be står a v sa mmanlagt 363 sidor (stora till formatet)och är en förteckning över samtliga estniska ord som förekommer somekvivalenter till de finska uppsla gsorden. O rden stå r i gr undform(substantiven i nom inativ och verben i da-infintiv) följda av angivelseom ordklasstillhörighet och kod för böjningstypen. Om ett estniskt ordsom e kvivalent stå r i böj d form återfinns f ormen som hänvisningslemmai lista n m ed e n pilhä nvisning till gr undformen. E n f ullständigmorfologisk analys är gjord för orden. Om det är någon paradigmformsom inte bildas i enlighet med typordet ges de avvikande formerna eftertypnumret, t. ex. lum/i -e S 2 0 * sg pa rt: l’und, a dt: l’umme.Sammansatta ekvivalenter återfinns under r espektive e fterled som e nförledsuppräkning utan skiljetecken; sammansättningar till e tt ord böjsju i regel på samma sätt som grundordet. Sammansatta förleder återfinnssom en egen lista, åtskilda från gruppen med de enkla förlederna meden fylld romb. Ordgränserna a nges hä r liksom på a ndra stä llen iordboken med en punkt. En punkt framför uppslagsorden i listan angeratt de t ä r f råga om e tt or d som i ordboksdelen förekommer bara somosjälvständig efterled (.aegla/ne, -se A 2 ’ngns samtida’; .and/lik, -liku,-l’ikkul A 25 ’-givande, lönande’; .küpseti S 1e ’apparat för stekning,t.ex. vå ffeljärn’). S törsta de len a v le derna i sammansättningarnaförekommer naturligtvis också som sj älvständiga or d i or dboken oc hfinns därmed också som självständiga enheter i böjningslistan. Man fårsom användare alltså komma ihåg att de långa förledslistor som finnsefter vanliga efterleder, t.ex. aeg aja, ’aega S 22u ’tid’, aine ’aine S 6’ämne’ osv. f aktisk ä r listor öve r sa mmansättningar m ed ute lämnadeefterleder.Den här typen av omfattande morfologisk analys och presentation avmålspråket är ovanligt i en tvåspråkig ordbok; den upptar de facto ensjättedel a v or dbokens he la voly m. T våspråkiga ordböcker brukar iallmänhet koncentrera sig på att ge de semantiska motsvarigheterna tilluppslagsorden. Den finsk-estniska storordboken har dock inte gjortnågra som he lst a vkall på de n punkte n, de n ha r ba ra ly ft fram denmorfologiska be skrivningen vid sida n a v de n gä ngse semantiska ana-

199lysen. P å så vis ha r de n i pr aktiken f örverkligat de n maxim som mingamle a kademiske l ärare, professor L auri H akulinen, f ramförde:semantiken ä r inte ba ra e n e tikett som klistr as på e tt or ds a kustiskastruktur eller ortografi, utan betydelse och form är en odelad enhet. Medsin lösning ha r de n e stniska r edaktionen sa mtidigt ska pat e n”generator” med vars hjälp finska användare åtminstone i teorin skall hachansen att producera i stor t sett formellt korrekt estniska. I varje fallborde texten morfologiskt kunna bli f elfri m ed hj älp a v böj ningsöversikterna,och då f insk oc h e stnisk sy ntax i huvudsak öve rensstämmerkan texten också på den punkte n bli kor rekt, i a ll synnerhetsom ordboken tämligen ingående redogör för rektionsskillnaderna. Nären beskrivning av både finskans och estniskans morfologi nu föreliggeri elektronisk form är det säkert bara en tidsfråga när de första försökenmed m askinöversättningar gör s. T rots a tt de bå da spr åken liknarvarandra kommer syntaxen oc h se mantiken a tt utgör a de stör stastötestenarna f ör m askinell öve rsättning. Den morfologiskagenereringen kommer däremot tack vare analysen i den finsk-estniskaordboken att bli problemfri.Uppslagsord och ekvivalenterDen verkliga utmaningen i arbetet med en tvåspråkig ordbok är naturligtvisa tt hitta de se mantiska m otsvarigheterna m ellan kä llspråk oc hmålspråk. På grund av de n nä ra spr åksläktskapen m ellan f inskan oc hestniskan f inns de t e tt kä rnordförråd m ed ge mensam e tymologi därockså semantisk överensstämmelse föreligger. I många fall har dock ordmed samma etymologi utvecklats i olika riktningar semantiskt. De härfalska vännerna är m estadels vä lkända bla nd spr åkfolk oc h de t f innsockså en särskild ordbok över dem (Alvre & Vodja 1995) så de har intevållat den rutinerade redaktionen några problem.Ordboksarbete by gger a lltid i f örsta ha nd på lexikografens egnaspråkkunskaper, på insikte r i bå de kä ll- och målspråk. F örfattarna tilltvåspråkiga ordböcker har i regel målspråket som modersmål. Men hurutmärkta kunska per e n le xikograf ä n ha r i bä gge spr åken r äcker de negna språkförmågan inte till nä r det gäller att redigera en ordbok sominnehåller något utöver det allra mest elementära. En omfattandeordbok är lika mångförgrenad som livet självt, och en sådan mångfaldkan inte ens den mest be gåvade individ be härska. O ch or dboksarbeteinskränker sig aldrig till själva språket: vid betydelseredovisningen blirman tvungen a tt be skriva ä ven utom språkliga r eferenter. Ä ven omreferenterna lingvistiskt se tt inte ä r be tydelser i e gentlig m ening och

200trots att en or dbok inte ä r e n e ncyklopedi m åste f örfattarna till e nspråkordbok kunna definiera referenternas egenart exakt och korrekt. Iden utom språkliga vä rlden, som spr åket oc h dä rmed oc kså or dbokenbeskriver, finns det referenter av alla slag. Utan att känna till vad som ärbetecknande f ör de m ka n m an inte de finiera oc h be skriva de m.Lyckligtvis finns det inom de f lesta kultur språk te rminologier oc hencyklopedier att tillgå. Författarna till de m är i a llmänhet experter påsitt område. Till skillnad från va d som ä r va nligt i två språkiga or d-böcker, åtminstone i F inland, inne håller den f insk-estniska or dbokenglädjande nog en f örteckning öve r de kä llor oc h hj älpmedel somanvänts. F örteckningen om fattar se x he la sidor ( s. 29–34) och de ninnehåller bibliogr afiska uppgif ter om olika f ackterminologier, textkorpusaro.s.v. När man ögnar igenom listan med flera tiotal ordböckerkan man inte annat ä n f örvåna sig öve r vilke t om fattandeordboksbestånd esterna på kort tid har lyckats skapa för sitt språk.Eftersom jag känner huvudredaktören och redaktionsmedlemmarnapersonligen ve t j ag a tt de är e rfarna lingviste r oc h r utinerade le xikograferoch att de alla kan f lera f rämmande spr åk. A lla ha r oc ksåutmärkta a ktiva kunska per i f inska oc h uppe nbarligen fullständigapassiva kunskaper. Det är lönlöst a tt f örsöka hitta f el i or dboksartiklarna,även om man kunde tro att språklikheterna någon gång skulle halurat även en erfaren lexikograf. Jag trodde redan att jag hade stött på enlapsus nä r jag så g a tt uppsla gsordet pitkäsiima ’långrev’ var översattmed põhja.õng. Men då de n e nspråkiga e stniska de finitionsordboken(EKS 1988 –) fö r põhjaõng ger e n e ntydig de finition 1kunde jag barakonstatera att redaktionen även i detta fall varit alert, för det är en exaktbeskrivning av fenomenet långrev: ett fiskeredskap bestående av en radtafsar fästade på en kraftig fiskelina som sä nks nä stan till botte n. P åjakten efter fel blev jag med jämna mellanrum förtjust när jag noteradehur sa kkunnigt oc h e xakt r edaktionen ringat in betydelserna oc h ge ttmotsvarigheter.Ju mer man bläddrar i or dboken desto mer fäster man sig vid olik -heterna m ellan de t f inska oc h de t e stniska or dförrådet. E stniskan ä r imånga avseenden ett mer europeiskt språk än finskan, medan finskan ihögre gr ad pr ioriterar e tt inhe mskt or dförråd. Det finska ordet suikulainenmotsvaras visserligen av piklik i estniskan i be tydelsen ’avlång’men i betydelsen ’oval’ motsvaras det av ovaalne och när det betyder’elliptisk’ m otsvaras de t a v elliptine eller ellipsi.kujunne. På f inskasäger man potilas oireilee men på estniska patsiend omab sümptoome1 ”emanööri külge pa ndud ni ng r askuse a bil hr l. ve ekogu põhj a l astud õng v.õngerivi”.

201’patienten har symtom’. Av det här exemplet framgår det tydligt vilkenbetydelse arbetet inom det finska läkarsällskapet Duodecim har haft närdet gäller att skapa en finsk terminologi och förbättra kommunikationenmellan lä kare oc h pa tient. L iknande te rminologiarbete har bedrivitsinom många andra fackområden i Finland. Tvivelsutan har motsvarandearbete förekommit också i Estland m en a v or dboken a tt döm a ha restniskan i mycket högre grad kvar ord av främmande ursprung.En ny tid inne bär nya utmaningar för ett språk. Världen är ständigtfull av innovationer; fenomen som måste etiketteras. En nära släktskapmellan två språk är ingen garanti för att man kommer fram till sa mmalösningar vid e tiketteringen. D et f inska uppsla gsordet risteily harekvivalenterna ristlemine; ristlus ’kryssande; kr yssning’. S ammansättningenristeily.alus ’kryssningsfartyg’ m otsvaras a v huvi.reisi.laev,lõbu.sõit.laev men också a v ristlus.laev. O rdet risteily.ohjus ’kryssningsmissil’däremot m otsvaras a v tiib.rakett, or dagrant ’vingmissil’.Detta är tillika ett utmärkt exempel på att redaktionen varit på alerten.Motiven som ligger till gr und för olika uttryck varierar naturligtvisockså från språk till språk på ett oförutsägbart sätt. Uppslagsordetsekalainen har tre ekvivalenter: mitme.sugune ’mångahanda, av mångaslag’, iga.sugune ’varjehanda, av alla sla g’ och kõig.sugune ’av a llaslag’. De estniska uttrycken är naturligtvis logiska och begripliga mende representerar en annan infallsvinkel än de t f inska or det, som ha rmotivet ”blandat”.Motivskillnaderna som olika uttryck går tillbaka på kan vara gamla.När en finne är på sin vakt också när han sover, sover han koiranunta,ordagrant ’hundsömn’, medan en est i motsvarande situation soverlinnu.unt ’fågelsömn’ (och en svensk sover med ena ögat öppet). Inomfraseologin ä r de t ä nnu va nligare m ed motivskillnader. För sammafenomen säger finnen kun kovalle ottaa niin koiraskin poikii, ung. ”omnöden är stor föder hanen ungar” och esten hädaga sööb vanapagan kakärbseid ”när de t ä r nöd ä ter oc kså djävulen f lugor” e ller häda ajabhärja kaevu ”nöden driver ner oxen i brunnen”.Föredömligt har ordboksredaktionen klarat många onödiga slanguttryck.Det ovan nämnda siellä oli väkeä kuin pipoa ’det var massor avfolk där’ har översatts med seal oli rahvast kui murdu av estn. murd

202Den f insk-estniska stor ordboken ä r e n im ponerande prestation. Medsina dr ygt 90. 000 uppsla gsord m ed dä rtill hör ande e kvivalenter ochbetydelseförklaringar oc h m orfologiska oc h sy ntaktiska a ngivelserlämnar den inte ens den mest krävande användare i sticket i första taget,vare sig det gä ller pr oduktion a v e stnisk te xt e ller r eception a v f insktext. Redaktionen med professor Palls i spetsen har varit utomordentligtkompetent. D e f lesta m edlemmarna ha r lexikografisk erfarenhet frånantingen de n e stniska de finitionsordboken (EKS 1988–) eller denestniska dialektordboken (EMS 1994–) och samtliga har erfarenhet avkrävande översättningsarbete. Som medfödd gåva (par le hazard de lanaissance) ty cks de ha f ått e tt ska rpt inte llekt oc h kla rtänkthet. Medsådana redskap oc h e rfarenheter ge r oc kså or dboksarbetet e tt ge digetresultat. Som mångårig lexikograf har jag stort utbyte av att titta i de nfinsk-estniska ordboken. Forskningscentralen för de inhemska språkenoch de t e stniska spr åkinstitutet m åste gr atuleras till a tt ha fått detomfattande projektet i hamn på så kort tid och med ett så lyckat resultat.LitteraturAlvre, P aul & R aul V odja 1995: Pulma poikineen. Virolais-suomalainenvertailusanakirja (estn. Eesti – soome – eesti eksitussõnastik)[Ordbok över falska vänner i finska och estniska]. Porvoo: WSOY.CD-PS = CD-Perussanakirja 1997. CD-ROM PC / Windows.Helsingfors: K otimaisten kie lten tutkim uskeskus – Oy E dita A b –Lingsoft Oy.EKS = Eesti kirjakeele seletussõnaraamat [’Estnisk definitionsordbok’].Eesti NSV Teaduste Akadeemia. Eesti Keele ja Kirjanduse Instituut”Valgus”. Tallinn 1988–.EMS = Eesti m urrete sõna raamat [’Ordbok öve r de estniska dia lekterna’].Eesti Teaduste A kadeemia. E esti K eele I nsituut. T allinn1994–.NSSK = Nykysuomen sa nakirja (’Nufinsk or dbok’) 1951 –1961.Porvoo–Helsinki: WSOY.PS = Suomen kielen perussanakirja. 1–3 (’Finsk basordbok’) 1990–94.Kotimaisten kielten tutkimuskeskuksen j ulkaisuja 55. H elsinki:Valtion painatuskeskus.SFSO = Suuri suomi–ruotsi-sanakirja. S tora f insk-svenska or dboken.1997. P ubl: Werner S öderström O sakeyhtiö oc h F orskningscentralenför de inhemska språken. Borgå: WSOY.Tuomi, T uomo 1980: Suomen kie len kä änteissanakirja – Reversedictionary of m odern sta ndard F innish. Helsinki: S uomalaisenKirjallisuuden Seura.

203Viks, Ülle 1992: Väike vormisõnastik. I: Sissejuhatus et grammatika. II:Sõnastik e t lisa d. Tallinn: E esti T eaduste A kadeemia – Keele j aKirjanduse Instituut.Översättning från finska: Nina Martola

203Meddelanden från Nordiska föreningenför lexikografiDødsfallI løpe t a v 2003 ha r t re av N ordens leksikografer gått bor t: H enrikHolmberg f ra D anmark og Göran Karlsson og Marja Lehtinen f raFinland. De vil alle bli savnet i det nordiske leksikografiske fagmiljøet.Nordisk f orening f or le ksikografi ha r be dt Rikke E. Hauge skriveminneord om Henrik Holmberg, Brita Löflund om Göran Karlsson ogEija-Riitta Grönroos og Nina Martola om Marja Lehtinen på vegne avforeningen.Ruth Vatvedt FjeldHenrik HolmbergVi ha r m istet e t kj ært m edlem a v N ordisk f orening for leksikografi.Henrik Holmberg døde den 15. mai i år, han ble bare 58 år gammel.Når det gjelder Henriks leksikografiske forankring, hadde han heltsiden gy mnasietiden væ rt f ascinert a v f remmedord. D et pa sset ha mderfor godt, da han sammen med Bente Holmberg skrev kontrakt medPolitikens F orlag om å utarbeide e n f remmedordbok. D et ble tilPolitikens Fremmedordbog som utkom første gang i 1985, og som sidener utkom met i f lere f orskjellige utga ver og under forskjellige navn.Henrik var ansatt som forsker i Dansk Sprognævn, og der var han bl.a.ansvarlig for den elektroniske utgaven av Retskrivningsordboken somutgis av Dansk Sprognævn.I de n treårsperioden (2000–2002) D ansk S prognævn ha dde f ormannskapeti Nordisk språkråd, fungerte Henrik som rådssekretær.Språkrådet ivaretar bl.a. se kretariatsfunksjonen f or N FL, så på de nnemåten ble han enda nærmere knyttet til f oreningen. I sin periode sområdssekretær var han hovedredaktør av årsskriftet Språk i Norden, hanvar m ed i sta rtfasen a v de t stor e pr osjektet om internordisk språkforståelseog medlem av nettverksgruppen for prosjektet om moderneimportord i språkene i Norden. Han var også ansvarlig for at nettsidenefikk et nytt og svært forbedret utseende.Henrik var en livsglad mann med stor sans for humor, hadde lett forå komme i kontakt med folk, og fikk mange gode nordiske venner. Hanpasset de rfor i sæ rlig gr ad som nor disk se kretær. Han e r dypt savnet,ikke minst av undertegnede, som hadde et tett samarbeid med ham desiste tre årene.

204Vi takker ham for innsatsen og lyser fred over hans minne.Rikke E. HaugeGöran KarlssonGöran K arlsson, pr ofessor e meritus vid Å bo A kademi, avled den 11september 2003.Bergsrådet Anders Kramer och hans hustru Sally donerade år 1942till Stiftelsen för Å bo A kademi e tt a ntal a ktier a tt f örvaltas unde rnamnet ”Sally och Anders Kramers donationsfond”. Avkastningenskulle användas till en professur i finska språket och litteraturen, somskulle besättas med en ”lämplig och i alla avseenden kompetent persontillhörande vår svenska stam”. Så skedde också. Efter många turer ochförordnanden som docent, lärare oc h tf . pr ofessor utnä mndes G öranKarlsson till or dinarie pr ofessor i f inska spr åket oc h litteraturen år1964. Han blev därmed den första finlandssvenska professorn i finska.En lämpligare person kunde man inte ha fått. Som lärare var hangrundlig och in spirerande, bå de om tyckt oc h r espekterad. T iden ha rvisat, a tt ha ns e lever ha ft god f ramgång bå de som lärare och på denakademiska banan. Som forskare var Göran Karlsson mångsidig. Hanbehandlade främst nufinskans problematik och strävade alltid efter attge kla ra oc h e ntydiga a nvisningar f ör grammatikaliskt kor rekt f inskspråkigframställning. Finskans plur albruk, num erusbruk, f inskansobjekt, finsk formlära och språkriktighet är några av de teman som hanbehandlat. Hans arbeten citeras alltjämt ofta, och hans lärobok ”Finskformlära” används än i dag som akademisk kursbok.Det ena av hans livsverk var att han skapade en välfungerande akademiskinstitution. Målmedvetet och utan att sky bemödanden byggdehan upp det som i dag är Finska institutionen vid Å bo Akademi. Hanavgick som emeritus 1.9. 1980.Därefter vilade han dock inte på några lagrar, utan fortsatte arbetetpå sitt a ndra livsve rk, S tora svensk-finska or dboken, som på börjats islutet av 1960-talet i regi av Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. Den varantagligen e n a v de sista , om inte den allra sista ordboken, somskapades med blyertspennor och skrivmaskiner, utan datorer och utaninternet. Stor vikt fästes vid fraseologin, oc h ä ven e tt stör re a ntalfackgranskare var involverade i arbetet. Ordboken utkom åren 1982–87i tre delar och försvarar sin plats i dag som är. Som chef krävde GöranKarlsson mycket av sig sj älv och sina medarbetare, men han var alltiduppmuntrande och rättvis.Han var en vetenskapsman och en gentleman. Vi är många som saknarhonom.

205Brita Löflund(Elev till G öran K arlsson, se dermera tim lärare vid Åbo Akademi ochdärefter i 24 år anställd vid ordboksprojektet.)Marja LehtinenHuvudredaktören f ör de n elektroniska ve rsionen av Suomen kielenperussanakirja (’Finsk basordbok’) har avlidit. Hon dog i en ålder av 57år den 26 augusti 2003 i B orgå nedbruten av en svår sjukdom. Hon varfödd den 1 juli 1946 i Nurmo i Södra Österbotten.Marja L ehtinen utf örde m erparten a v sin livsgärning inom denallmänspråkliga lexikografin, m en hon inle dde y rkeskarriären inomdialektologin. Efter a tt ha ta git f ilosofiemagistersexamen vid Helsingforsunive rsitet 1972 f ick hon a rbete vid de n stor a f inska dia lektordbokensa rkiv dä r hon le mmatiserade dia lektfrågematerialet f ör a rkiveringoch redigering. Hon var med om fältarbete i östr a Finland för attsamla in dia lektmaterial oc h hon de ltog oc kså i r edigeringen a v e nordbok över Nurmodialekten, sin födelseorts dialekt.När F orskningscentralen f ör de inhe mska språken inrättades 1976övergick Marja i dess tjänst och blev medlem i redaktionen för Suomenkielen perussanakirja. En kort tid senare blev hon redaktionssekreterare.När de n tr yckta or dboken ha de kom mit ut 1994 och arbetet med denelektroniska ve rsionen inle ddes utnä mndes M arja till a ndrahuvudredaktör. N är de t gä llde utve cklingen av C D-Perussankirjaspelade M arja e n a vgörande r oll. H on ha de a lltid va rit intr esserad a vdatateknik och de möjligheter den erbjuder, och det kunnande hon hadeskaffat sig kom nu väl till pass. Hon blev den förenande länken mellanredaktionen oc h pr ogramutvecklarna. H ennes kunna nde utnyttjadesockså a v a ndra or dboksredaktioner på forskningscentralen när manskulle övergå från r edigering m ed hj älp a v va nlig or dbehandling tillbearbetning och lagring av material i strukturerad form.CD-Perussanakirja ha r m ångsidiga sökf unktioner oc h utvecklingsarbetetvar på många sätt banbrytande. Genast när cd:n publicerats 1997inleddes arbetet med en ny och a ktuell ve rsion, oc h M arja L ehtinenövertog ensam huvudredaktörsuppgifterna. Projektet pågår fortfarande.Marja Lehtinen hann föra det nästan till slut m en tyvärr inte det allrasista stycket.Också när det gällde att pla nera oc h bygga upp de n f inska spr åkbankenstod Marja Lehtinen för e n be tydande insa ts. H on le dde f örstden arbetsgrupp inom F orskningscentralen f ör de inhe mska spr åkensom hade i uppgift att utarbeta sammanställningsprinciperna och kart-

206lägga behoven av ett nufinskt te xtmaterial i e lektronisk form. D etpraktiska insamlings- och kodningsarbetet pågick åren 1996–1998 somett samarbetsprojekt m ed I nstitutionen f ör a llmän spr åkvetenskap vidHelsingfors universitet. Marja Lehtinen va r pr ojektansvarig f rånforskningscentralens sida oc h hon ha de ha nd om te xtinsamlingen ochrättighetsfrågorna. Projektet ingick i det sameuropeiska Parole-projektetsom syftade till a tt sa mmanställa e n te xtbank om 20 m iljoner or d f örvart oc h e tt a v de 14 E U-språken. T extmängden i de n finska språkbankenhar sedermera mångdubblats och omfattar för närvarande ca 180miljoner ord.Förutom ordboksarbete ägnade sig M arja Lehtinen också åt språkvårdsfrågor.I sin e genskap a v huvudr edaktör de ltog hon i de n f inskaspråknämndens m öten oc h la de f ram å tskilliga förslag. Hon företogmånga utr edningar oc h ga v utlå tanden i problematiska språkfrågor.Dessutom de ltog hon i e xcerperingsarbete oc h te rmutveckling. Honpublicerade under åren åtskilliga artiklar och höll m ånga föredrag omspråkliga och lexikografiska frågor.När de n f järde konf erensen om le xikografi i Norden ordnades påHanaholmen utanför Helsingfors 1997 ingic k M arja L ehtinen i a rrangörskommittén.S om B orgåbo f ick hon som sitt särskilda ansvarsområdee xkursionen till B orgå. H on höll oc kså e tt f öredrag på konferensendär hon r edogjorde f ör a nvändarreaktionerna på de n ny utkomnaCD-Perussanakirja. Två å r tidiga re ha de hon oc kså de ltagit ikonferensen på I sland. H on va r m edlem i N ordiska f öreningen f örlexikografi ända från dess grundande.Marja L ehtinen be satt många e genskaper som ä r väsentliga för enordboksförfattare. H on va r insa tt i spr åkliga teorier och kände tillspråkbruket. H on ha de e n oe rhört sä ker kä nsla f ör språkliga nyanseroch en bred allmänbildning. Hon läste mycket, allt från facklitteratur tilldeckare. D ärtill va r hon oe rhört r ationell oc h a nalytisk. H on ha de e nskarp blic k som osvikligt upptä ckte tr yckfel och skilde ett kursiveratkommatecken från ett rakt. Hon ha de öga bå de f ör de taljer oc h stor ahelheter. Hon be satt de t lugn, de n tå lmodighet oc h de n ihä rdighet e nordboksförfattare behöver. Till sin lä ggning var hon f örsiktig men närhon hade fattat ett beslut var hon målmedveten och orubblig. Hon besattbåde styrka och känslighet; hon var mycket empatisk men kunde ocksåvara kyligt resonerande om det behövdes.Familjen var det allra viktigaste i Marja Lehtinens liv, men hon gickändå intensivt upp i sitt arbete. Hon lämnade det inte i och med att honstängde dörren till arbetsplatsen bakom sig, utan uppgifterna följde medhem, oc h ibla nd ble v bör dan ka nske vä l stor . F lera a v hennesfritidsintressen ha de a nknytning till a rbetet. O ckså nä r hon läste för

207nöjes skull ia kttog hon spr åket oc h gjorde anteckningar. Matlagningsintressetledde småningom till att hon blev expert på terminologininom det området.En närståendes död, och i a ll synnerhet en för tidig död, är en tungupplevelse för familjen, men också för arbetskamraterna som i bästa fallär som e n f amilj. F örutom upple velsen a v sor g oc h pe rsonlig förlustkänner kolle gerna oc kså e n pr ofessionell va nmakt. M arja Lehtinensbortgång ä r e n stor f örlust f ör F orskningscentralen f ör de inhe mskaspråken och dess ordboksprojekt. Särskilt svårt blir de t att fylla dettomrum hon lä mnar e fter sig inom de t nuspr åkliga or dboksprojektet.Med henne förlorade vi en oersättlig kraft.Eija-Riitta Grönros och Nina Martola

1. LexicoNordica udkommer hvert år i november. Tidsskriftet indeholder leksikografiskebidrag, som er skrevet på et af følgende nordiske sprog: dansk, finsk, færøsk,islandsk, norsk (bokmål eller nynorsk), svensk. Bidrag på engelsk, fransk ellertysk kan også optages, hvis særlige forhold taler for det.2. Manuskript og elektronisk version sendes til det medlem af redaktionskomiteen,som bor i bidragsyderens land:Knud Troels Thomsen, Forlaget Gad, Vimmelskaftet 37, DK – 1161 København K(ktt@gads-forlag.dk)Johan Myking, Nordisk institutt, Sydnesplassen 7, N – 5007 Bergen(Johan.Myking@nor.uib.no)Jón Hilmar Jónsson, Or›abók Háskólans, Neshaga 16, ÍS – 107 Reykjavík(jhj@lexis.hi.is)Martin Gellerstam, Institutionen för svenska språket, Box 200,SE – 405 30 Göteborg (Martin.Gellerstam@svenska.gu.se)Nina Martola, Forskningscentralen för de inhemska språken, Sörnäs strandväg 25,SF – 00500 Helsingfors (nina.martola@kotus.fi)Seneste tidspunkt for aflevering af manuskipt er den 1. maj, hvis artiklen skal kunnetrykkes i det nummer af tidsskriftet, som udkommer i november samme år. Bidragetindleveres både som papirversion og i elektronisk form (helst i RTF-format).3. Illustrationer af ordbogsartikler, der skal medtages i artiklen, indsættes i ms. ogvedlægges i kopi.4. Manuskriptets ydre form: Manuskriptet indledes med forfatternavn og titel påartiklen. For tematiske og ikke-tematiske bidrag følger et abstract på engelsk på ca.ti linier og dernæst selve artiklen, som opdeles i kapitler. Bidraget afsluttes med angivelseaf pos t- og e mailadresse. B idrag ka n nor malt ha ve e t om fang på høj st 25sider.5. Citater: kor tere ci tater br inges s om en del af t eksten, mens citater eller fremhævelseraf større vigtighed bør gives i et afsnit for sig selv.6. Vi anbefaler en tilbageholdende brug af fodnoter. Evt. nødvendige noter gennemnummereresi teksten med højtstillet angivelse uden parentes.7. Litteraturhenvisninger foretages i teksten på følgende måde:Herbst (1985:310) eller Herbst (1985).8. Særlige angivelser: leksikografiske termer kan, når de indføres, fremhæves medfed; ang ivelse af objektsproglige en heder med kur siv; be tydninger a f s progligeenheder a ngives ve d hj ælp a f e nkle a nførselstegn, f .eks. ’en ugift m and’. T ankestregerog ”tilminus” som i 1987–1988 skal være længere end stregen ved orddeling,brug derfor den ”lange bindestreg” alle andre steder. Ved angivelse af tal bruges etpunktum mellem tre cifre, fx 250.000. F orkortelser anføres med forkortelsespunkt,f.eks. skrives pga. (ikke pga).9. Eksempel på litteraturangivelserOrdbøger:ALD 1948 = A .S.Hornby/E.V.Gatenby/H.Wakefield: A Learner’s Dictionary ofCurrent English. London: Oxford University Press.COBUILD 1987 = Collins COBUILD English Language Dictionary. Editor in Chief:John Sinclair, Managing Editor: Patrick Hanks. London/Glasgow: Collins.

Anden litteratur:Haiman, John 1980: Dictionaries and Encyclopedias. I: Lingua 50, 329–357.Mugdan, Joachim 1985a: Grammatik im Wörterbuch: Wortbildung. I: Herbert ErnstWiegand ( udg.): Studien zur neuhochdeutschen Lexikographie IV. Hildesheim/Zürich/New York: Olms, 237–308.Zgusta, Ladislav 1971: Manual of lexicography. The Hague: Mouton.Dubois, Jean/Claude Dubois 1971: Introduction à la lexicographie. Le dictionnaire.Paris: Larousse.