REMISS APRIL 2012 - Länsstyrelserna

Rapport 2012:xx 

Vård- och utvecklingsplan för 

Kungliga nationalstadsparken 

REMISS APRIL 2012

Foto omslag: Nobelparken. Pernilla Nordström. 

Utgivningsår: 2012 

ISBN: 978-91-7281-492-9 

För mer information kontakta: 

avdelningen för miljö 

Länsstyrelsen i Stockholms län 

Tfn: 08-785 40 00 

Besök också webbplatserna www.lansstyrelsen.se/stockholm 

och www.nationalstadsparken.se

Förord 

Kungliga nationalstadsparken inrättades 1995 och är världens första nationalstadspark. Det är 

ett nationellt intresse att parkens natur-, kultur- och rekreationsvärden består och utvecklas 

vidare. Nationalstadsparken har stor betydelse för regionens invånare och sätter prägel på 

vår huvudstad. 

I enlighet med nationalstadsparksförordningen ska Länsstyrelsen fatta beslut om en vård- 

och utvecklingsplan för Kungliga nationalstadsparken. Planen ska ge en samlad bild av de 

intentioner, mål och riktlinjer som finns i planer, program och andra underlag. Därigenom ska 

den vara ett stöd för olika typer av beslut kring skötsel, förvaltning och utveckling. Vård- och 

utvecklingsplanen har tagits fram i nära samverkan med aktörerna i Nationalstadsparken. 

Länsstyrelsen har sett processen som mycket betydelsefull. 

Utifrån landskapets karaktär har parken delats in i femton delområden. För varje delområde 

har ett samrådsmöte hållits att diskutera värden, mål och inriktning. I samråden deltog 

många myndigheter och organisationer: Akademiska hus, Bergianska trädgården, Förbundet 

för Ekoparken med medlemsföreningar, Haga-Brunnsvikens vänner, Kommittén för 

Gustavianska Parken, Kungliga Djurgårdens Förvaltning, Kungliga Djurgårdens Intressenter, 

Kungliga Vetenskapsakademien, Lidingö stad, Livgardet, Newsec, Polishögskolan, 

Riksantikvarieämbetet, Solna Kyrkogårdsförvaltning, Solna stad, Statens fastighetsverk, 

Statens Maritima Museer, Stiftelsen Skansen, Stockholms Fältrittklubb, Stockholms 

sjögård, Stockholms stad, Stockholms universitet, Vin- och sprithistoriska museet och 

Världsnaturfonden WWF. 

Det är Länsstyrelsens förhoppning att samråden kring vård- och utvecklingsplanen 

har bidragit till att skapa nya kontaktytor och stärka förutsättningarna för det fortsatta 

samarbetet kring Nationalstadsparken.

Innehåll 

Inledning .............................................................................5 

Länsstyrelsens uppdrag ................................................................................... 5 

En resurs i regionens utveckling ................................................................... 7 

Vad är en vård- och utvecklingsplan? ..................................9 

Syfte, status och användning .......................................................................... 9 

Utgångspunkter och förhållningssätt .......................................................10 

Tidsaspekt och åtgärdsplaner ......................................................................11 

Läsanvisningar ......................................................................................................11 

Del I – Kungliga nationalstadsparken – en introduktion ...13 

Nationalstadsparken i korthet ....................................................................13 

Vilka äger och förvaltar Nationalstadsparken? ...................................14 

Landskapets framväxt ....................................................................................15 

Växt- och djurlivet .............................................................................................29 

Del II – Tillgängligheten ...................................................33 

Inriktning .................................................................................................................33 

På cykel till parken .............................................................................................34 

sambanden med stadens cykelvägar........................................................34 

Förslag till förbättringar ..................................................................................34 

Kollektivtrafik ........................................................................................................35 

Skyltning .................................................................................................................39 

Eklandskapet ....................................................................41 

Dagens ekar ..........................................................................................................41 

Det gamla eklandskapet .................................................................................44 

Eken och biologisk mångfald ........................................................................44 

Ädellövträdsmiljöer ...........................................................................................44 

Ekar och ädellövträd i en ekologisk infrastruktur .............................47 

Tillståndet i dag ..................................................................................................51 

Mål för Nationalstadsparkens eklandskap ............................................51 

Inriktning för eklandskapet och övriga ädellövträdsmiljöer ........52 

De omgivande landskapen .................................................57 

Några utgångspunkter .....................................................................................57 

Landskap som kräver särskild uppmärksamhet ...............................58 

Hur möter parken omgivningen? .............................................................60 

Del III – 15 delområden – nuläge och framtida inriktning .65 

Sörentorp ..........................................................................66 

Ulriksdal ...........................................................................70 

Bergshamra .......................................................................76 

Brunnsviken ......................................................................82 

Vetenskapsstaden ................................................................96 

Norra Djurgården ...........................................................104 

Idrottsparken ..................................................................112 

Gärdesstaden ...................................................................116 

Ladugårdsgärde ..............................................................120 

Kaknäs ............................................................................128 

Södra Djurgården ...........................................................134 

Västra Djurgårdsön .........................................................142 

Sjögården ........................................................................148 

Fjäderholmarna ..............................................................154 

Juridiska förutsättningar .................................................159 

Nationalstadsparken i miljöbalken .........................................................159 

Länsstyrelsens ansvar ...................................................................................161 

Särskilda skyddsformer inom miljöbalken ..........................................162 

Plan- och bygglagen ........................................................................................163 

Kulturminneslagen och förordningen (1988:950) 

om statliga byggnadsminnen ....................................................................164

Inledning 

Kungliga nationalstadsparken är ett unikt historiskt landskap mitt i Sveriges 

huvudstad. Området Ulriksdal–Haga–Brunnsviken–Djurgården fick den 

1 januari 1995 ett särskilt skydd som nationalstadspark i den dåvarande 

naturresurslagen, numera miljöbalken: 

Området Ulriksdal–Haga–Brunnsviken–Djurgården är 

en nationalstads park. Inom en nationalstadspark får ny 

bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd ochandra 

åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i 

parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska 

land skapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas. 

4 kap. 7 § miljöbalken 

År 2009 kompletterades lagtexten för att möjliggöra åtgärder som medför 

ett tillfälligt intrång eller tillfällig skada om det tillgodoser ett angeläget allmänt 

intresse. Detta får dock bara ske om parken återställs så att det inte kvarstår 

mer än en obetydlig skada. (Se vidare avsnittet Juridiska förutsättningar.) 

För att säkra Kungliga nationalstadsparkens kvaliteter för framtiden krävs 

emellertid mer än miljöbalkens skydd. Av minst lika stor betydelse är att 

parken utvecklas, förvaltas och används på ett bra sätt. Nationalstadsparken 

kännetecknas av att många aktörer tillsammans ansvarar för dess vård och 

utveckling. Det finns också flera olika styrmedel som samverkar för att skydda 

parkens värden. 

Vård- och utVecklingsplan för kungliga nationalstadsparken 

LänsstyreLsens uppdrag 

Att utveckla parkens kultur-, natur- och rekreationsvärden förutsätter 

ett samarbete över myndighets- och sektorsgränser med många parter 

involverade. Det är därför angeläget att det finns en gemensam plattform för 

hur Nationalstadsparken ska utvecklas och förvaltas. I handlingsprogrammet 

Framtidens nationalstadspark (2006:11) formulerade Länsstyrelsen följande 

vision för Nationalstadsparken. 

Kungliga nationalstadsparken med där verksamma 

kunskaps institutioner ska utvecklas utifrån sina unika kultur-, 

natur- och rekreationsvärden och vara ett upplevelserikt och 

lättillgängligt område. 

Några förutsättningar för att visionen ska kunna bli verklighet är att 

Nationalstadsparken är ett känt och positivt begrepp, att den ses en resurs 

att den förvaltas och utvecklas i samverkan och samsyn. 

Sedan parken inrättades har Länsstyrelsen fått flera samordningsuppdrag 

av regeringen. Som svar på ett av dessa redovisade vi år 2006 handlingsprogrammet 

Framtidens nationalstadspark. Programmet är ett strategidokument 

på övergripande nivå. I detta ingick också ett treårigt handlingsprogram, 

som i dag i stort sett är genomfört. Programmet togs fram i 

bred process med parkens aktörer. Länsstyrelsens samordnande roll i 

Nationalstadsparksarbetet bekräftas i nationalstadsparksförordningen 

(SFS 2009:55). Där anges också att varje nationalstadspark ska ha en vård- 

och utvecklingsplan. 

5


6 

Solna 

centrum 

Skjutbana 

Ulriksdal 

Edsviken 

Sörentorp 

Kaninholmen 

Emmylund 

Sköntorp 

Polishögskolan 

Slottsträdgården 

Ulriksdal 

ULRIKSDAL 

Igelbäcken 

Solna 

station 

SOLNA 

Orangerimuseet 

Ulriksdals 

slott 

Confidencen 

Kvarnkullen 

Slottskapellet 

Brunnsvikens 

Trädgård 

Bergshamravägen 

Annelund 

Uppsalavägen 

Stocksundet 

BERGSHAMRA 

Bergshamra 

Stockholms 

norra 

begravningsplats 

Tivoliberget 

Frösundavik 

Brunnsviken 

Fjärilshuset 

Karolinska Universitetssjukhuset 

Solna 

Pipers 

park 

Ålkistan 

Koppartälten 

Slottsgrunden 

Haga parkmuseum 

Haga slott 

Pelousen 

Ekotemplet 

Gustav III:s 

paviljong 

HAGA 

KUNGSHOLMEN 

Stocksundstorp 

Bergianska 

trädgården 

Villa 

Frescati 

Odenplan 

Riddarfjärden 

Bockholmen 

Universitetet 

Roslagsvägen 

Frescati Hage 

Vasaslätten 

Kinesiska 

pagoden 

Gamla Haga Kräftriket 

Turkiska Kunglig 

paviljongen begravningsplats 

Albano 

Bellevueparken 

AlbaNova 

Carl Eldhs 

Ateljémuseum 

Wenner-Gren 

Center 

VASASTADEN 

Naturhistoriska 

riksmuseet 

STOCKHOLM 

Stockholm 

Central 

Stadshuset 

DANDERYD 

Stora Lappkärrsberget 

Stockholms 

universitet 

T-Centralen 

Lappkärret 

Stora Warg Jagten 

Stockholm Ö 

Tekniska 

högskolan 

Spegeldammen 

Laduviken 

Fiskartorpets 

hoppbacke 

Uggleviken 

Ugglevikskällan 

Lilla Lappkärrsberget 

NORRA DJURGÅRDEN 

NORRMALM 

KTH 

4 H-gård 

Stockholms 

slott 

GAMLA STAN 

Stora Skuggan 

Lill-Jans skogen 

Stockholm 

Stadion 

Valhallavägen 

Östermalmstorg 

Nybroviken 

Strömmen 

Tennisstadion 

Stadion 

Lillsjön 

Fiskartorpet 

Ryttarstadion 

Strandvägen 

Oxbergsbacken 

Fisksjöäng 

Husarviken 

Lilla Skuggan 

Lidingövägen 

ÖSTERMALM 

Kungliga 

tennishallen 

Karlaplan 

Kastellholmen 

Tessinparken 

Gärdet 

Ropsten 

Nobelparken 

Junibacken 

Galär- Nordiska 

parken museet 

Vasa- 

Östasiatiska museet 

museet 

Moderna Museet 

Biologiska 

museet Skansen 

Arkitekturmuseet Liljevalchs 

Aquaria konsthall 

Cirkus 

SKEPPS- 

HOLMEN 

K1 

HJORTHAGEN 

Gröna 

Lund 

Beckholmen 

Hakberget 

Djurgårdsbrunnsviken 

Saltsjön 

Värtahamnen 

Lilla Värtan 

Skansberget 

Sjöhistoriska 

museet 

Borgen 

RiksidrottsmuseetPolismuseet 

Tekniska 

museet 

Rosendals 

Trädgård 

LADUGÅRDSGÄRDET 

Frisens park 

Etnografiska 

museet 

Stora Jagten 

Frihamnen 

SÖDRA DJURGÅRDEN 

Oakhill 

Prins Eugens 

Waldemarsudde 

Rosendals 

slott 

Kaknästornet 

Biskopsudden 

Djurgårdsbrunn 

Listonhill 

Kaknäshagen 

Kaknäs ängar 

Nedre 

Manilla 

Lidingöbro 

Isbladskärret 

Täcka 

udden 

LIDINGÖ 

Stora 

Hundudden 

Lilla Sjötullen 

Blockhusudden 

Thielska 

Galleriet 

Stora 

Sjötullen 

Ängsholmen 

Libertas 

Rövarns holme 

Fjäderholmarna 

Stora Fjäderholmen

Länsstyrelsen har också andra uppdrag och ansvar som griper in i arbetet 

med Nationalstadsparken. Inom miljömålsarbetet är miljökvalitetsmålet Ett 

rikt växt- och djurliv ett av länets fyra prioriterade mål. Med sin storlek, sitt 

strategiska läge och många unika arter är tillståndet för Nationalstadsparkens 

växt- och djurliv av betydelse för hur det regionala målet ska kunna uppnås. 

Länsstyrelserna har också ett särskilt ansvar för att ta fram åtgärdsprogram 

för vissa hotade arter, däribland den bredbandade ekbarkbocken – en av 

Nationalstadsparkens mest uppmärksammade arter. 

Länsstyrelsen också med att på olika sätt stärka länets attraktivitet och att 

utveckla Stockholmsområdet som besöksmåll. Kungliga nationalstadsparken är 

här en självklar tillgång. 

en resurs I regIonens utveckLIng 

Stockholmsregionen är i dag Sveriges tillväxtmotor. Här bor drygt två 

miljoner människor och här skapas en tredjedel av landets ekonomi. Andelen 

sysselsatta ökar och befolkningen väntas nå 2,5 miljoner år 2025. En väl 

fungerande bostadsmarknad är av avgörande betydelse för länets fortsatta 

utveckling, liksom effektiva och tillförlitliga transportsystem. Internationella 

bedömningar ger vid handen att Stockholmsregionen ligger på topp i Europa 

när det gäller kunskaps- och innovationsfrågor. Behovet av utbildning och 

forskning kommer att öka om utvecklings- och tillväxtmöjligheterna ska 

kunna tas tillvara och universitet och högskolor har här en viktig funktion. 

I Nationalstadsparken ligger Stockholms universitet och ett tiotal andra 

utbildningsinstitutioner, strax utanför återfinns Kungliga Tekniska Högskolan 

och Stockholm Life Solna-Stockholm. 

Besöksnäringen är av stor vikt för länets utveckling som attraktiv region. 

Stockholms län är ett av Europas ledande besöksmål. Rikedomen på vatten, 

parker, naturområden och en stadsbild med många historiska miljöer 

utmärker Stockholm. Med sitt läge i direkt anslutning till stadskärnan utgör 

Nationalstadsparken en viktig del av stadens attraktivitet. Den har potential 


att uppmärksammas än mer som en självklar del av besöket i huvudstaden. 

För länets invånare får den en allt viktigare roll som plats för andhämtning 

och motion, upplevelser och nöjen. 

Den växande regionen innebär också utmaningar för Nationalstadsparken. 

Utbyggnad av infrastruktur och bebyggelse, både inom parken och i de 

närmaste omgivningarna, samt ett ökat besökstryck är exempel på frågor 

som vi redan i dag behöver hantera utifrån parkens värden. Samtidigt ger 

regionens tillväxt fler människor möjlighet ta del av detta unika område. 

Nationalstadsparken ger universitet och högskolor möjligheter att dra nytta 

av sin placering. Varje år möter nya studenter Nationalstadsparken och får 

uppleva en historisk park i utveckling. Parken utgör en lärande miljö som kan 

användas i både utbildning och forskning. Forskning och utbildning bidrar till 

att öka kunskapen om parken; dess historia, nutid och framtid. 

7


8 

foto

Vad är en vård- och 

utvecklingsplan? 

syfte, status och användnIng 

Av nationalstadsparksförordningen (SFS 2009:55) framgår att det för varje 

nationalstadspark ska finnas en vård- och utvecklingsplan. Länsstyrelsen ska 

besluta om planen efter samråd med statliga myndigheter, kommuner och 

andra berörda. 

Syftet med vård- och utvecklingsplanen är att ge en samlad 

bild av de mål och riktlinjer för parkens vård och utveckling 

som finns i planer enligt plan- och bygglagen (1987:10), 

utredningar, program och annat planeringsunderlag. Den ska 

kunna användas som grund för inriktning och prioriteringar i 

fråga om parkens skötsel, underhåll och utveckling. 

(Nationalstadsparksförordning SFS 2009:55) 

samlad bild av mål och intentioner 

Miljöbalkens bestämmelse om nationalstadspark säkrar inte ensam parkens 

framtid. Ansvaret för Kungliga nationalstadsparkens vård och utveckling delas 

av många. Det finns också många olika styrdokument och bestämmelser, som 

var och en är en pusselbit i hanteringen av Nationalstadsparken. De har olika 

karaktär och ålder. En del styrdokument har en formell juridisk grund, som 

skyddsbestämmelser för byggnadsminnen, naturreservatsföreskrifter och 

kommunala översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser. Utanför 

lagsystemen är vårdprogram och vårdplaner viktiga redskap för parkens 

skötsel och förvaltning. Exempelvis har Kungliga Djurgårdens Förvaltning tagit 

fram en detaljerad skötselplan för hela Nationalstadsparken, och Solna stad 

Promenad i Hagaparken. Foto: Lars Nyberg. 


och Stockholms stad har presenterat utvecklingsprogram för Tivoli respektive 

Bellevueparken. År 1999 tog markförvaltare, kommuner och Länsstyrelsen 

gemensamt fram rapporten Nationalstadsparken. Mål och riktlinjer för skötsel 

av park och natur. Till underlagen hör också Länsstyrelsens handlingsprogram 

Framtidens Nationalstadspark. 

Det är tidskrävande att sätta sig in de många bestämmelserna, programmen 

och planerna. För att underlätta det arbetet sammanfattas de nu i en vård- 

och utvecklingsplan. Vård- och utvecklingsplanen ska alltså ge en översiktlig 

och samlad bild av intentionerna med Nationalstadsparken. Den omfattar 

hela parken och resonerar också kring de omgivningar som områdets värden 

är beroende av. 

vägledande men ingen egen juridisk status 

Vård- och utvecklingsplanen har ingen juridisk status, men ska vara vägledande 

för den långsiktiga inriktningen av parkens vård och utveckling. 

Däremot kan en del av de mål som anges här vara juridiskt bindande 

i andra styrdokment, till exempel i föreskrifter för naturreservat eller 

byggnadsminnen. 

I vård- och utvecklingsplanen står Nationalstadsparkens natur-, kultur- 

och rekreationsvärden i fokus. Även utvecklingsfrågorna utgår från dessa 

perspektiv. I vård- och utvecklingsplanen avvägs inte natur-, kultur- och 

rekreationsvärdena i förhållande till andra anspråk, något som skiljer den från 

kommunernas översiktsplaner. Men planen ska fungera som ett underlag och 

vara ett stöd i formuleringen av parkens värden när andra anspråk ställs. 

9


10 

Stora pelousen i Hagaparken. Foto: Lars Nyberg. 

Vård- och utvecklingsplanen ska vara ett stöd i hanteringen av många olika 

typer av frågor, även sådana som vi inte kan förutse i dag. Beskrivningarna 

av det historiska landskapets värden ska till exempel kunna ligga till 

grund för kommande översiktsplaner och nya vårdplaner men även för 

kommuner nas närmare planering. Planen har också en roll i den uppsikt 

över utveck lingen av parkens värden som Länsstyrelsen ska bedriva enligt 

nationalstadsparksförordningen (se vidare avsnittet Juridiska förutsättningar). 

Förhoppningen är att vård- och utvecklingsplanen även ska fungera som 

inspirationskälla, ge kunskap och väcka nyfikenhet. 

utgångspunkter och förhåLLnIngssätt 

helhetssyn på landskapet 

Hur ser landskapet ut i Nationalstadsparkens olika delar? Vilken sorts 

landskap vill vi möta i framtiden? Vilka kvaliteter ska särskilt lyftas fram? 

Nationalstadsparkens unika ställning bygger i hög grad på samspelet mellan 

natur-, kultur- och rekreationsvärdena. Vård- och utvecklingsplanen utgår 

därför från ett landskapsperspektiv där landskapets karaktär och samlade 

värden står i fokus. Detta har varit en grund för hur planen har lagts upp. 

Att betona landskapsperspektivet är också ett sätt att verka i den europeiska 

landskapskonventionens anda. 

nationalstadsparken – ett levande historiskt landskap 

Kungliga nationalstadsparken är ett historiskt landskap. Ett historiskt landskap 

kan innefatta både äldre och yngre miljöer, både obebyggda och tättbebyggda 

områden. I den proposition som föregick införandet av bestämmelsen om 

nationalstadsparken (prop.1994/95:3) slog man fast att området Ulriksdal- 

Haga-Brunnsviken-Djurgården är ett historiskt landskap enligt UNESCO:s 

definition: 

Ett område som har särskild betydelse därigenom att det på 

grund av människans utnyttjande uppvisar eller representerar 

ett samhälles värden såväl i form av påtagliga fysiska spår, 

som genom kulturellt eller historiskt bestämda associationer. 

Nationalstadsparken har under flera hundra år haft stor betydelse för 

invånarnas rekreation. Parken ska användas och vara en levande miljö. I den 

växande Stockholmsregionen kommer den att bli en allt viktigare tillgång för 

boende och besökare, en oas för avkoppling, nöjen, återhämtning. De många 

verksamheterna som finns inom parken bidrar till att ge den liv och innehåll. 

Ofta förstärker och tydliggör de områdets kulturhistoriska värden, så är 

exempelvis fallet med kunskapsmiljöerna där dagens utbildnings- forsknings 

och museimiljöer är en länk i en kedja som sträcker sig både framåt och bakåt 

i tiden. En ledstjärna är det kulturpolitiska målet från 2009 om att vi ska ha 

ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas.

processen är viktig 

På vilket en vård- och utvecklingsplan tas fram har sannolikt betydelse 

för hur planen i framtiden kommer att användas. Planens funktion är 

i stor utsträckning avhängig av att Nationalstadsparkens aktörer ser 

den som sitt redskap och står bakom de mål och riktlinjer som anges. 

Vård- och utvecklingsplanen har därför tagits fram i nära samverkan 

med representanter för markförvaltare, markägare, organisationer med 

engagemang i parken. 

Processen har haft ett stort värde i sig. Förutom att kunskap och erfarenheter 

har förts in i planen, har diskussioner bidragit till nya kontaktytor 

och infallsvinklar. Samråden har utgått från de 15 delområden som utgör 

stommen i vård- och utvecklingsplanen. För varje delområde har ett 

samrådsmöte hållits för att diskutera karaktärsdrag, värden och mål. Som 

underlag för mötet skickade Länsstyrelsen ut en beskrivning av området och 

dess värden samt en sammanställning av befintliga mål för området, hämtade 

från kommunernas översiktsplaner, vårdprogram, byggnadsminnesföreskrifter 

m.m. Efter samrådens diskussioner reviderades texten och skickades ut till 

deltagarna för påseende. Därefter har ytterligare en bearbetning skett. 

I samråden deltog följande myndigheter och organisationer: Akademiska hus, 

Bergianska trädgården, Förbundet för Ekoparken, Haga-Brunnsvikens vänner, 

Kommittén för Gustavianska Parken, Kungliga Djurgårdens Förvaltning, 

Kungliga Djurgårdens Intressenter, Kungliga Vetenskapsakademien, Lidingö 

stad, Livgardet, Newsec, Polishögskolan, Riksantikvarieämbetet, Solna 

Kyrkogårdsförvaltning, Solna stad, Statens fastighetsverk, Statens Maritima 

Museer, Stiftelsen Skansen, Stockholms Fältrittklubb, Stockholms sjögård, 

Stockholms stad, Stockholms universitet, Vin- och sprithistoriska museet och 

Världsnaturfonden WWF. 


tIdsaspekt och åtgärdspLaner 

Vård- och utvecklingsplanen anger långsiktiga ställningstaganden och den 

bedöms ha en livslängd på minst 5–7 år. Vård- och utvecklingsplanen 

kompletteras efterhand med åtgärdsplaner som löper på 1–2 år. 

Åtgärdsplanerna ska vara handlingsinriktade och nästa steg på väg mot ett 

realiserande av vård- och utvecklingsplanens mål. De kan vara geografiskt 

eller tematiskt inriktade och ska tas fram utifrån aktuella behov. Precis som 

vård- och utvecklingsplanen ska de utgå från markförvaltares och kommuners 

befintliga program och planer och tas fram i en samrådsprocess. Utöver 

åtgärdsplanerna kan vård- och utvecklingsplanen kompletteras med tillägg 

eller fördjupningar för särskilda frågor. 

LäsanvIsnIngar 

Utöver inledande avsnitt och ett appendix om juridiska förutsättningar 

består planen av tre huvuddelar. Första delen ger en introduktion till Kungliga 

nationalstadsparken. Vi går igenom landskapets utveckling i parken och 

beskriver typiska drag för växt- och djurlivet. Andra delen tar upp aspekter 

där hela Nationalstadsparken behöver ses i ett sammanhang, snarast i ett 

helikopterperspektiv. Fokus ligger på sambanden inom och utom parken. Vi 

behandlar eklandskapet, tillgänglighet och allmänna kommunikationer samt 

Nationalstadsparkens relation till sin omgivning. Tredje delen är planens kärna. 

Utifrån landskapets karaktär är Nationalstadsparken indelad i 15 delområden. 

För varje område ges först en kort karakteristisk och nulägesbild, där även 

utmaningar tas upp. Därefter lyfter vi fram vilka värden som är av särskilt stor 

betydelse för områdets egenart. Slutligen anges en målbild för området. Till 

varje avsnitt hör också en sammanfattning om viktigare historiska hållpunkter 

samt upplysningar om styrdokument, särskilda bestämmelser samt om 

markägare, förvaltare och större intressenter. 

Avsnittet om landskapets utveckling i kapitel 1 ger en bakgrund och 

förklaringar till de ställningstaganden som görs under respektive delområde. 

Planen avslutas med ett avsnitt om juridiska förutsättningar. 

11

foto

Del I 

Skärmflygare på Ladugårdsgärdet. Foto: Lars Nyberg. 

Kungliga 

nationalstadsparken – 

en introduktion 

Del I. KunglIga natIonalstaDsparKen – en IntroDuKtIon 

natIonaLstadsparken I korthet 

Kungliga nationalstadsparken är huvudstadens stora gröna oas, belägen inom kommunerna 

Solna, Stockholm och Lidingö. Den sträcker sig över en mil, från Ulriksdal och Sörentorp i 

norr till Djurgården och Fjäderholmarna i söder. Ett stenkast från Stockholms city finns ett 

unikt historiskt landskap, sammanflätat av parker, vackra byggnader, skogar, öppna marker 

och stränder. Här finns möjlighet att besöka slott, museer, ströva i gammelskog och bada 

från egen badklippa. 

Parken har ett rikt växt- och djurliv med över 800 olika sorters blomväxter, mer än 

1200 skalbaggsarter och cirka 100 häckande fågelarter. De många åldriga ekarna erbjuder 

livs rum för både insekter och fåglar och utgör ett av norra Europas största samlade ekbestånd. 

Nationalstadsparken är också en kunskapens park. Inom området ligger många 

av landets mest kända museer, Stockholms universitet och ett tiotal andra utbildnings- och 

forskningsinstitutioner. 

Kriterierna för att ett område ska kunna pekas ut som en nationalstadspark är att det 

ska vara ett unikt historiskt landskap av betydelse både för det nationella kulturarvet, 

för en tätorts ekologi och för människors rekreation. Till skillnad från nationalparker och 

många natur reservat är det ett krav att den ska ligga i en urbaniserad miljö, det vill säga 

en stadsbygd. 

13


14 

fem ledord 

Kungliga nationalstadsparken rymmer väldigt många värden. Länsstyrelsen har 

därför formulerat fem ledord som ska ringa in de allra viktigaste aspekterna 

för parkens karaktär (Framtidens Nationalstadspark 2006) : 

• Kungligt inflytande och Sveriges historia. 

• Folknöje. 

• Kunskap. 

• Biologisk mångfald. 

• Hälsa och motion. 

parkens skydd i dag 

Bestämmelsen i 4 kap. 7 § miljöbalken ger en nationalstadspark ett långsiktigt 

grundskydd mot fortlöpande exploatering. Men därutöver behövs olika 

former av detaljreglering för skötsel och förvaltning. Inom Kungliga 

nationalstadsparken finns t.ex. ett antal byggnadsminnen, två naturreservat 

och ett fågelskyddsområde. Inom Stockholms stad omfattas en stor del 

av byggnaderna av områdesbestämmelser, som säkerställer att husen 

inte förändras på ett sådant sätt att kulturhistoriska värden går förlorade. 

Under våren 2011 fattade kommunerna Solna och Stockholm beslut om 

interimistiskt skydd enligt 7 kap. 24 § miljöbalken med tillståndsplikt för 

åtgärder som kan skada träd i Nationalstadsparken. 

vILka äger och förvaLtar 

natIonaLstadsparken? 

Huvuddelen av Kungliga nationalstadsparken ägs av staten genom Statens 

fastighetsverk. Så är fallet till exempel med Hagaparken och Ulriksdals 

slottsområde, som också omfattas av den kungliga dispositionsrätten. 

Statens fastighetsverk är förvaltare och ansvarar för de flesta andra statliga 

byggnadsminnen i Nationalstadsparken. Även Djurgårdsmarken ägs av 

staten och här gäller så kallad kunglig enskild dispositionsrätt. I samband 

med 1809 års statsvälvning, då staten inträdde som markägare, reglerades 

att Djurgården under evärderlig tid skulle förbli under kungens enskilda 

dispositionsrätt. Den kungliga dispositionsrätten administreras sedan 1809 

av Kungliga Djurgårdens Förvaltning, som också är markförvaltare för 

denna Djurgårdsmarkent. Upplåtelser av den kungliga dispositionsrätten har 

bland annat gjorts för områden för utbildningsändamål, såsom Stockholms 

universitets centrala campus, Kräftriket och Frescati Hage. Här är i dag 

Akademiska hus AB förvaltare. 

Solna stad äger och förvaltar mark bland annat längs Brunnsvikens norra 

del, däribland Tivolihalvön. Stockholms stad äger områden vid Bellevue och 

Kaknäs. Kommunerna Stockholm och Solna äger också allmän plats inom de 

flesta detaljplanelagda områden. Inom detaljplan är kvartersmarken främst 

privatägd. Det enda större privat ägda området är Sörentorp som tillhör det 

privata fastighetsbolaget Newsec med Niam AB som förvaltare. 

Stora Skuggan, flygelbyggnader. Foto: Lars Nyberg.

Landskapets framväxt 

Det landskap vi möter i dag har formats under lång tid i många olika 

processer. Avsnittet beskriver hur de stora dragen i Nationalstadsparkens 

landskap har växt fram och förändrats genom århundradena. 

sprickdalar och isälvsavlagringar – storformerna bildas 

Landskapet har ytterst fått sin särart av de naturgeografiska förutsättningarna. 

Dessa har varit bestämmande för naturtyper, möjligheter till markanvändning 

och bebyggelsestruktur. Kungliga nationalstadsparken ligger inom Svealands 

sprick dalslandskap. Det är ett mosaikartat landskap, där bergs platåer och 

förkastningsbranter växlar med långsträckta sprickdalar som löper i nordvästsydostlig 

riktning. Sprickdalarna utgörs antingen av sjöbäcken som Brunnsviken 

och Lilla Värtan eller av lerfyllda dalgångar som vid Ladugårdsgärde och på 

Norra Djurgården. Tydliga förkastningsbranter finns bl.a. vid Tivoliberget, 

Grottberget i Haga, Oxberget vid Husarviken och vid Skansenbergets 

norra och östra sidor. Också höjdpartier som Lappkärrsbergen på Norra 

Djurgården samt Storjakten och Drottningberget på Södra Djurgården bidrar 

till landskapets variationsrikedom. Höjderna når sällan över 30 meter över 

havet och kännetecknas av morän och kalspolat berg. 

Vattnet är en viktig ingrediens i Nationalstadsparken och dess omgivningar. 

Cirka 30 procent av parkens areal är vatten, och en stor del av parken 

omges av stränder. Saltsjön, Djurgårdsbrunnsviken, Lilla Värtan, Edsviken och 

Brunnsviken utgör de större strukturbildande vattnen. I parken finns också 

sjöar och vikar som Laduviken, Husarviken, Uggleviken – alla rester av ett 

större vattensystem som utbredde sig så sent som in på 1800-talet. 

Även den senaste istiden har starkt bidragit till det landskap vi har i dag. 

Isälvarna skapade den långsträckta rullstensåsen Stockholmsåsen som präglar 

parkens västra del. Den fungerar som en visuell rygg som på ett naturligt 

sätt bildar gräns västerut. I Bellevue, Haga och Ulriksdal framträder den 

särskilt tydligt. Hagakullen, vid Haga norra grindar, är dessutom återfylld med 

rivningsmassor till en högre höjd än den ursprungliga. Inlandsisens rörelser 

har också resulterat i spår i form av rundslipade hällar och flyttblock samt 


De Geermoräner, små 2–5 meter höga moränryggar som bildats parallellt 

med isfronten. 

Isavsmältningen påverkade jordarternas sammansättning, något som i sin 

tur är av betydelse för hur markerna kan nyttjas. Östra Mellansverige var 

en av de delar av landet som sist reste sig ur havet efter inlandsisens tryck. 

Under lång tid utsattes området för vågornas kraft. Moränen ursvallades på 

finare korn, som följde med vågorna och avsattes som postglaciala leror på 

fjärdarnas bottnar. När landhöjningen sedan gjorde att dessa steg ur havet, 

blev de bördiga lerslätter. 

ett landskap av öar 

Under slutet av stenåldern (ca 2300–1800 f.Kr.) började det område som i 

dag utgör Kungliga nationalstadsparken att resa sig ur havet. Landskapet som 

växte fram liknade dagens ytterskärgård. Fynd av stenyxor vid Ulriksdal visar 

att människor vistades här redan vid denna tid, men sannolikt var man här 

på mer tillfälliga besök för att jaga och fiska. Under bronsåldern (1800–600 

f.Kr.) låg stranden cirka 15-20 meter högre än i dag. Öarna hade blivit större, 

men skärgårdslandskapet var fortfarande ganska kargt med dåliga möjligheter 

att bo permanent. Moränhöjderna var magra och troligen främst bevuxna 

med tallskog. Ut mot den forna vattenleden Edsviken uppförde dåtidens 

människor flera förhistoriska rösegravar på bergens krön. 

Under loppet av bronsåldern blev klimatet varmare och ädla lövträd som 

ek, alm, ask, lind och lönn började etablera sig. Vid stränder och nedanför 

solexponerade branter med god jordmån blev lövträden särskilt gynnade. 

Fortfarande i dag kännetecknas Nationalstadsparken av sprickdalslandskapets 

typiska zonering med berg i dagen på de högsta topparna, tallskogsklädda 

höjder och bergsvackor, en tilltagande lövträdsvegetation på sluttningarna 

samt bördiga lerslätter i dalgångarna. 

Slätterna bildas och människor slår sig ned 

När slätterna steg ur havet och blev möjliga att nyttja för jordbruk fick 

området en fast befolkning. Detta skedde först under yngre järnåldern 

15


16 

(550–1000 e.Kr.) Först utgjordes vegetationen av naturliga sidvallsängar som 

användes för slåtter och bete, men allt eftersom landhöjningen fortskred 

började man att utnyttja de lättdränerade, sandiga och högre belägna marker 

för åkerbruk. Skogarna var viktiga som betesmarker. De var betydligt glesare 

än i dag, med tall och ek som dominerande trädslag. Århundradena före Kristi 

födelse började granen att vandra in. Av betydelse för människornas val att 

bosätta sig här under yngre järnålder var också det goda kommunikationsläget 

med många vattenleder. Vid den här tiden avsnördes Brunnsviken från 

Saltsjön och blev en insjö. 

Under vikingatiden (800–1000 e.Kr.) expanderade befolkningen i hela 

Stockholmsområdet. Flera kända järnåldersgravfält i Nationalstadsparken 

berättar om människornas tidigaste bosättningar. Eftersom gravfälten vanligen 

var gårdsgravfält och låg i närheten av bebyggelsen kan vi förmoda att antalet 

gårdar, i enstaka fall byar, ungefär motsvaras av antalet gravfält. Gravfälten 

återfinns spridda över parken: i Mellanjärva i Ulriksdal, på Norra Djurgården, 

på Södra Djurgården vid Djurgårdsbrunnskanalen och Ladugårdsgärde. 

Vid Ladugårdsgärde och på Norra Djurgården finns husgrunds- och 

odlingsterrasser i nära anslutning till gravfälten. 

stockholm blir stad 

Vid mitten av 1200-talet anlades Stockholm som en befäst handelsstad. Den 

var inte större än nuvarande Gamla stan. Utanför stadsmurarna bredde 

jordbruksbygden ut sig med små byar, åkrar och ängar. 

Byar och gårdar i stadens omland 

Det var ett omväxlande landskap som omgav Stockholm, där bergknallar, 

öar och djupa vikar påminde om närheten till skärgården. I medeltida källor 

nämns byarna Valmundsö, Vädla, Medelby, Kaknäs, Husarne, Ugglaskjyl, 

Unnaröra, Liderna/lederna (Övre, Nedre, Yttre, Östra) och Järva. 

På olika sätt präglade staden tillvaron för de jordbrukande människorna 

i omgivningen. Under medeltidens lopp drogs gårdarna och byarna in till 

klostren och andra kyrkliga institutioner. År 1452 bytte kung Karl Knutsson 

till sig hela Södra Djurgården (eller Valdemarsön som den hette då). Ön 

behövdes både för att försvara Stockholm och för hovets försörjning. Under 

1400-talets var kronan tillsammans med Klara kloster, Helgeandshuset, 

Svartbrödraklostret de största jordägarna. 

Jordbrukslandskap för kyrkan och kronan 

Djurgårdsmarken kom i stor utsträckning att användas för de avelsgårdar 

som klostren och kronan inrättade för sin försörjning. Framför allt bedrevs 

boskapsskötsel för att få kött- och mjölkprodukter. För att få foder till djuren 

lades många åkrar igen och brukades i stället som slåtter- och betesmarker. 

Uppgifter i medeltida källor tyder på att byarna avhystes för att marken skulle 

kunna läggas direkt under de stora markägarna, som då kunde bedriva en 

enklare form av stordrift. Sannolikt ödelades byggnader och lämnades att 

förfalla. Få spår återstår därför av byarnas bebyggelselägen. De lämningar 

som finns är desto mer unika, eftersom de inte har överlagrats av senare 

bebyggelse. I anslutning till gravfältet vid Kaknäsvägen finns åkerterrasser och 

bebyggelselämningar i form av husgrunder. Även i anslutning till gravfältet 

nedanför Borgen på Ladugårdsgärde har en husgrundsterrass påträffats. 

Förmodligen är detta lämningar efter byarna Kaknäs respektive Medelby. 

Med Gustav Vasas reformation i början av 1500-talet tog kyrkans tid som 

ägare för Djurgårdsmarken slut. Vid 1500-talets mitt hade hela Norra och 

Södra Djurgården blivit kunglig mark. Jordbruksdriften utgick i huvudsak från 

de tre kungsladugårdarna Vädla, som låg nedanför Nobelparkens berg nära 

nuvarande Djurgårdsbron, Helgeandsliderne i närheten av Stora skuggan och 

Nya Ladugården som låg ungefär där Hötorget ligger i dag. Norra och Södra 

Djurgården var i det närmaste ett obebyggt jordbrukslandskap, där man 

bara kunde återfinna enstaka torp och hölador. Vid 1600-talets början hade 

de tre kungliga ladugårdarna sammanförts till en – Ladugården (som var en 

utvidgning av det medeltida Vädla och låg vid nuvarande Nobelparken). 

Traditionellt jordbruk i norr 

I de norra delarna av nuvarande Nationalstadsparken var situationen 

annorlunda. Där levde traditionella bondbyar och bondgårdar kvar fram

till 1500- och 1600-talens säteribildningar. I Ulriksdalsområdet låg byarna 

Övre och Nedre Järva (Järva nämns redan 1291 i skriftliga källor). Norr 

om Brunnsviken låg Bergshammar, anlagd under sen medeltid som ett torp 

under Clara kloster, för att senare bli mer ståndsmässigt bebyggd. Strax 

utanför parkens gräns, vid dagens Stora Frösunda väster om Uppsalavägen, 

låg byn Frösunda med fem hemman. Under förhistorisk tid gick här ett 

sund som förband Råstasjön med Brunnsviken. Åkerarealen var liten och 

gårdarnas verksamhet inriktad på djurhållning, varför den öppna marken 

på sluttningarna främst bestod av slåtterängar för foderproduktion. I 

sluttningarna mellan höjdernas skog och dalgångarnas öppna marker fanns 

hagmarker och lövängar. 

Brukat landskap med många naturtyper 

Medeltidens agrara landskap, präglat av bete och slåtter, levde kvar i 

århundraden och är på många sätt basen i det historiska landskap som 

numera värnas som nationalstadspark. Människans långa bruk av området har 

tillsammans med den omväxlande topografin bidragit till att ett tvärsnitt av 

Svealands naturtyper finns representerade. 

från jordbruksbygd till slottslandskap och jaktpark 

Fram till 1600-talet var dagens nationalstadspark ett relativt enhetligt område 

när det gäller hur markerna nyttjades och bebyggelsens utbredning. Under 

loppet av århundradet kom detta att förändras. 

Stormaktstiden – adelns och kungamaktens landskap 

Stormaktstiden trädde in med omfattande krigföring och Stockholm blev 

landets administrativa centrum och fasta säte för kungamakten. Tidigare 

hade hovet flyttat runt mellan olika kungliga slott i landet. Stockholms 

omgivningar blev betydelsefulla både för manifestation av kungamakten och 

för hovets försörjning. Även den framväxande adeln, som fick uppgifter inom 

statsförvaltningen, bidrog till landskapets förändring. 


Som komplement till stadspalatsen uppförde adeln ett stort antal säterier 

som fungerade som sommarresidens. De låg på bekvämt avstånd från 

staden, ofta i sjönära lägen. Säterierna omgavs av stora jordbruksmarker och 

i anslutning till huvudbyggnaden fanns påkostade parkanläggningar. Parker 

och alléer planterades med lind, ask och alm, vilket stärkte ädellövträden 

som ett kännemärke för Mälardalens herrgårdslandskap. Eken hade sedan 

länge en särskild status. Redan på 1300-talet blev den kungligt regale, det vill 

säga en inkomstkälla förbehållen kronan. Framför allt reserverades den för 

skeppsbyggeri. Det var därmed förbjudet att fälla ekar, samtidigt som man 

genom att ha ekar på sin mark visade sin lojalitet med kungamakten. 

Etableringen av säteriet Jakobsdal vid Edsvikens strand är en milstolpe i 

parkens utveckling, omvandlingen av Djurgårdsmarken till en jaktpark en 

annan. De innebar förändringar i markanvändningen som på olika sätt ännu 

präglar Nationalstadsparkens landskap. 

Ulriksdal slott sätter prägel i norr 

Vid 1600-talets början låg byarna Överjärva och Nederjärva under kronan. 

De bestod av fyra respektive två gårdar. År 1638 bytte fältherren Jakob de 

la Gardie till sig dem. De östra gårdarna avhystes och gjordes om till säteri. 

På ömse sidor om Igelbäcken utbredde sig byarnas ängsmark – Storängen. I 

beteshagen mot Edsviken uppfördes sätesgården Jakobsdal, som senare skulle 

bli Ulriksdals slott. Det skedde ingen nyodling utan tvärtom lades tidigare 

brukade marker i träda. Åsen var viktig som betesmark. Längst i norr, vid 

Sörentorp, låg en stor hästhage. 

På 1660-talet skapade Jakobs son Magnus Gabriel de la Gardie en storslagen 

barockpark med parterrer med boskéinramade växtkvarter, fontäner, 

skulpturer och märkliga byggnader, som det tempellika lusthuset Mons 

Mariae på krönet norr om parken och Grottan vars innerväggar var klädda 

med snäckor. 

År 1669 blev Ulriksdal kunglig egendom, i och med att det köptes av 

änkedrottning Hedvig Eleonora. Namnet ändrades till Ulriksdal när hon 

17


18 

Jacobsdal (numera Ulriksdal) Adam Perelle efter Erik Dahlberghs Suecia Antiqua. Original i Kungliga Biblioteket. 

skänkte det i faddergåva till sin sonson Ulrik. När Ulrik dog bara 1 år gammal 

återgick egendomen till Hedvig Eleonora. Under hennes tid införlivades 

egendomen Bergshamra i Ulriksdals ägor. Under Karl XI:s reduktion lades 

ett större skifte vid Brunnsvikens östra strand till Ulriksdals kungsgård. Detta 

område fick senare namnet Frescati och rymmer i dag bl.a. Bergianska 

trädgården. 

Mellan 1720 och 1750 genomgick slottet och parken stora förändringar efter 

arkitekten Carl Hårlemans planer. Slottet fick det utseende vi känner i dag 

och Hedvig Eleonoras ridhus byggdes om till en teater – Confidencen. 

Hjortarnas tid – Djurgårdsmarken blir jaktpark 

Inom varje svenskt hov med självaktning skulle det på 1600-talet finnas en 

jaktpark. På 1680-talet lät Karl XI inhägna hela nuvarande Norra och Södra 

Djurgården till en jaktpark med hjortar, som mest cirka 1 500 djur. Redan på 

1570-talet hade Johan III, i närheten av dagens Nordiska museum, anlagt en 

första ”djurgård” med renar, hjortar och älgar. 

Karl XI:s jaktpark sträckte sig från Stora Lappkärrsberget i norr till Täcka 

Udden i söder. Den omgavs av en cirka två mil lång och drygt två meter hög 

gärdesgård. Stängslet behövdes för att hålla kvar det jaktbara viltet, men

också för att hindra att varg och björn liksom tjuvjägare tog sig in. För att inte 

staketet skulle bli onödigt långt förlades det en bit in på stranden. Utanför 

uppläts tomter till sjöfolk, timmermän och fiskare. Jakten bedrevs ofta som 

drevjakt där jaktgator höggs upp i skogen och djuren hetsades mot nät. Vid 

Storjakten söder om Rosendal fanns en étoile, det vill säga en jaktstjärna, där 

bytet drevs in i radiellt sammanstrålande uthuggningar. 

Omvandlingen till jaktpark innebar att all åkerjord lades igen till ängar och 

betesmarker för hjortar och tamdjur. Slåttermarkerna hägnades i sin tur in 

för att skyddas från betesdjuren. Hjortar betar mindre kräset än nötboskap 

och det intensiva betet gjorde landskapet mer öppet. Djurgården kom att 

bestå av glesa parkliknande skogar med många solitära grova träd. Fältskiktets 

flora betades hårt, även sly stod på hjortarnas meny. Också granen hölls 

tillbaka av hjortbetet. Äldre träd rådde dock inte hjortarna på. De många 

grova ekarna har överlevt in i vår tid mycket tack vare att de under lång 

tid fick stå fritt och solexponerat. Det glesa parkliknande landskapet var 

säkerligen gynnsamt för många fåglar, fjärilar och andra insekter. 

För jaktparkens skötsel och drift bildades en djurgårdsförvaltning med 

uppsyningsmän, grindvaktare och hovjägare. För de anställda uppläts små 

boställen på Djurgården. Förutom lador och andra ekonomibyggnader 

var detta i stort sett den enda bebyggelse som fanns inom jaktparken. För 

husbehov hade jägarna rätt att ta ved och foder. 

Djurgårdens stränder erbjöd ett gott fiske, särskilt i Husarviken där fisket var 

förbehållet kungen. Här uppförde Karl XI en fiskarstuga, i dag Djurgårdens 

äldsta byggnad. 

Jaktparkens storhetstid varade fram till 1700-talets mitt. Den dåvarande 

kungen Adolf Fredrik var inte så jaktintresserad utan öppnade i stället upp 

parken för utflykter och förlustelser. I slutet av 1820-talet revs staketet. 

Militär till lands och sjöss 

Jämsides med jaktparken kom Djurgårdsmarken också att användas för en 

annan verksamhet med vapen i fokus. På 1670-talet togs Ladugårdsgärdet i 


anspråk för militära övningar, en verksamhet som levde vidare här ända in 

på 1900-talet. Under stormaktstiden var krigsmakten till stor del knuten till 

Östersjön. År 1638 blev Skeppsholmen Stockholms örlogsbas. Flottstationen 

fortsatte att utvecklas under 1700- och 1800-talen, och har intill vår tid satt 

en stark prägel Skeppsholmen, Kastellholmen, Galärvarvet och Beckholmen. 

Först på 1960-talet flyttades verksamheten till den nybyggda örlogsbasen på 

Muskö. Den välbevarade och samlade bebyggelsen från 1700- och 1800-talen 

tillsammans med de levande maritima verksamheterna gör att Skeppsholmen 

med omgivningar fortfarande är ett landskap präglat av örlogsbasen. Ännu 

finns levande maritim verksamhet i området, men under 1900-talets andra 

hälft har många museer och andra kulturverksamheter flyttat in byggnaderna. 

Brunnsviken – kungliga lustparker i naturens anda 

Samtidigt som det agrara landskapet under 1600-talet successivt förändrades 

i Ulriksdal och på Djurgårdsmarken, bestod det ännu något sekel kring 

Brunnsviken. Före Hagaparkens etablering användes strandområdena framför 

allt som betesmarker. Västra stranden utgjordes i söder av Solna prästgårds 

betesmarker. På prästgårdsmarken fanns den anspråkslösa manbyggnaden 

Haga/Hagen. Längre norrut följde gården Brahelund, på platsen för Gustav 

III:s paviljong, samt Frösundabyarnas betesmarker. Norr om viken låg 

Bergshammars gård med betesmarker i skogarna mot vattnet. 

Området öster om Brunnsviken drogs in till kronan genom Karl XI:s 

reduktion. Vi vet utifrån en karta från 1649 att den norra delen, som 

omfattade bl.a. nuvarande Bergianska trädgården och Stora Lappkärrsberget, 

tidigare hade tillhört rikskanslern Axel Oxenstierna. Jaktparksstaketet 

löpte utefter dåvarande Roslagsvägen. Mellan staketet och Brunnsviken 

låg boställena Norrbrunn (vid f.d. Skogshögskolan) och Söderbrunn (vid 

koloniområdet öster om Albano). Nuvarande Frescati hage och Kräftriket/ 

Albano utgjordes då av betesmarker: Norra respektive Södra Brunns Wijks 

Hagen. Där Björnäsvägen numera passerar under Roslagsbanan låg en av 

portarna till jaktparken. Lite närmare Brunnsviken var ängsvaktartorpet 

Catherineberg beläget. 

19


20 

Koppartälten Haga. Foto: Lars Nyberg.

I slutet av 1700-talet byggdes ett värdshus som fick namnet Kräftriket 

efter de stora kräftor som serverades. Värdshuset revs på 1900-talet när 

Roslagsvägen breddades. Området vid Brunnsvikens södra strand var vid 

1700-talets början en del av stadens utmarker. Terrängen var brant och grov 

och marken hade inget större värde för odling. Mellan höjderna löpte vägen 

mellan Norrtull och Roslagstull. På platsen för Wenner-Gren Center låg den 

lilla sjön Ormträsket. År 1755 köpte hovmålaren Johan Pasch nuvarande 

Bellevueområdet och lät uppföra en malmgård med trädgård och lusthus. 

Med naturen som utgångspunkt 

Gustav III och dåtidens skickligaste konstnärer och arkitekter, inte minst 

trädgårdsarkitekten Fredrik Magnus Piper, omvandlade under 1700-talets 

sista decennier Brunnsvikens lantliga omgivningar till ett gestaltat landskap 

med stora lustparker som bärande delar. I dåtidens moderna parkstil – den 

engelska landskapsparken – anlades under 1780-talet Bellevue i söder, Haga i 

väster, Tivoli i norr och Frescati i öster. 

Gustav III kom till Haga 1767, tjusad av den lantliga idyllen och det 

omväxlande landskapet med skogklädda bergsbranter och idylliska slåtter- 

och betesmarker. Han var influerad av Rousseau och sökte en plats där han 

kunde dra sig undan den inrutade hovetiketten. Det gustavianska landskapet 

runt Brunnsviken tillkom i etapper. 

I en första etapp omvandlades området vid Vasaslätten. År 1771 köpte 

Gustav III Haga gård, som låg vid vattnet på platsen för nuvarande 

Vasaslättens kafé. Ägorna sträckte sig över det område som utgör 

Hagaparkens södra hälft. Planerna var till en början måttfulla. På holmarna 

utanför Haga gård, en liten mangårdsbyggnad i trä, anlades under 1770-talets 

första hälft en enkel promenadpark med gångstigar utmed stränderna, 

lindalléer, broar och ett lusthus. År 1780 återkom trädgårdsarkitekten 

Fredrik Magnus Piper efter en sex år lång studieresa till England, Frankrike 

och Italien och fick vid hemkomsten i uppdrag att omgestalta trädgårdarna 

vid Haga och Drottningholm. År 1781 presenterade Piper en generalplan 


som omfattade den nuvarande parkens södra hälft. Uppsalavägen bildade 

gräns i väster och innanför den anlades ett s.k. aha-dike1 som gräns. Kring 

Haga gård förbättrades promenadparken, liksom vägarna. Man sprängde och 

modellerade terrängen, anlade pelouser (mjukt formade gräsytor) vid Haga 

gård (nuvarande Vasaslätten). Nya planteringar utfördes med både inhemska 

och utländska arter. Det är nu landskapet på allvar börjar formas utifrån 

den engelska landskapsparkens ideal. Den engelska landskapsparken skulle 

utgå från naturen, ta fasta på dess vackraste drag och utifrån dessa forma 

ett idealt kulturlandskap. Parken skulle vara pittoresk, stämningsskapande 

och gärna se ut som en målning – upplevelser var målet. Karakteristiskt 

är slingrande promenadvägar som leder besökaren till olika scenerier och 

vyer: mellan öppna ytor och träddungar där ljus växlar med skugga, förbi 

mjukt formade pelouser och mörka skogsstigar. Olika delar av landskapet 

förbands med fria siktstråk och i blickfången förlades paviljonger och andra 

dekorationsbyggnader, gärna av exotiskt slag. 

Nästa etapp inleddes 1783–1784 när Gustav III kommit hem efter sin 

utländska resa med besök bland annat i Italien och Frankrike. Vistelsen 

ute i Europa hade väckt tankar på ett mer storslaget Haga, uppbyggt kring 

ett magnifikt slott som också skulle inrymma kungens antiksamling. År 

1785 köpte han granngården Brahelund i norr och fördubblade på så sätt 

egendomen. Nu fanns förutsättningar för en parkanläggning i betydligt 

större skala. Piper ritade nya generalplaner med en mängd byggnader och 

paviljonger och med ett nytt stort lustslott i den glesa ekskogen norr om 

Brahelunds gård. Nya vägar drogs fram och gamla lades om, landskapsmoduleringen 

och planteringsarbetena fortsatte. De flesta av Hagaparkens 

karaktärsbyggnader tillkom 1785–1790, då också Stora pelousen anlades. 

Brahelunds huvudbyggnad inkorporerades i kungens nya bostadshus, Gustav 

III:s paviljong. Uppförandet av slottsbyggnaden påbörjades. Intill Brunnsviken 

grävdes fler kanaler, både i norra och södra delen. Ungefär mitt emot 

nuvarande Gustav III:s paviljong sprängdes ett bergsschakt från bergets topp 

ner till Brunnsviken för att kunna pumpa upp vatten till en planerad damm på 

1 Ett aha-dike är ett dike med raka kantar som fungerade som vallgrav för att 

förhindra betesdjuren att ta sig in i parkerna. 

21


22 

Sparres träslott. Foto: Lars Nyberg. 

berget. Från dammen skulle vattnet ledas 

vidare till ett stort planerat stall i närheten 

av Koppartälten. Stallet blev aldrig byggt 

men grunden finns kvar. 

Sparre på Bellevue 

Samtidigt med arbetena på Haga pågick anläggan 

det av andra engelska landskaps parker 

runt Brunnsviken. År 1782 köpte överståthållaren 

Carl Sparre egen domen Bellevue 

och den intilliggande Stallmästare gården. 

Sparre lät bygga ett större trähus, Sparres 

träslott, men ville också skapa en lustpark 

av samma karaktär som Haga. Tack vare 

att han ägde både Stallmästaregården och 

malmgården hade han möjlighet att binda 

ihop sina ägor med Haga. År 1785 skriver 

Sparre till Gustav III: 

Mitt efterdöme var Haga, 

och huruledes Naturen 

sielf absolut förbundit hela 

Nejdens anläggningar i en 

och samma Engelsk smak, 

vore öfverflödigt at för 

Eders Kungl Majts upplyste 

ögon upprepa.

För parkens utformning anlitades Fredrik Magnus Piper, och utifrån en plan 

från 1784 anlades gångsystem, körvägar, utsiktspunkter och byggnader. I 

söder låg Bellevueberget med bebyggelse och mot vattnet Bellevueudden, 

där slingrande promenadstigar löpte i olika nivåer. Av de flacka partierna 

mellan höjderna skapades mjukt formade grässluttningar. Längs vattnet 

ledde en strandpromenad. Höjderna erbjöd anslående vyer och nyttjades 

som utsiktsplatser. På den äldsta kartan över Pipers anläggning är siktlinjer 

dragna både mellan olika delar av Bellevue och mot blickfång på andra sidan 

Brunnsviken som Haga. När Carl Sparre dog 1791 övertogs egendomen, 

liksom Sparres skulder, av Gustav III, som arbetade vidare för att stärka 

sambanden med Haga. 

Creutz på Tivoli 

Bergshammars marker i norr stod också inför omgestaltning, här på 

uppdrag av Parisambassadören, skalden och greven Gustav Philip Creutz. 

Creutz kallades hem för att leda regeringen under Gustaf III:s italienska 

resa 1783–1784. Creutz var sjuklig och när han sökte efter en plats för 

återhämtning erbjöds han Tivolihalvön av hovrådet Samuel Barck, som hade 

Bergshammar som arrendefideikommiss. Läget var idealiskt med Haga och 

Gustav III på andra sidan vattnet. Creutz planerade för ett bostadshus och 

en lustpark i samma stil som Haga och anlitade Hagaparkens arkitekt Fredrik 

Magnus Piper. Anläggningsarbetena påbörjades på östra kullen, men redan 

1785 dog Creutz och verksamheten avbröts, något hus byggdes aldrig men 

parkanläggningen genomfördes med gångsystem, trädplanteringar och en 

kanal. Precis som var fallet med Creutz övertogs egendom med skulder av 

Gustav III, som hade planer på att förlägga det stora lustslottet till Tivoli. 

Armfelt och Frescati 

År 1791 överlät Gustav III egendomarna Norrbrunn och Cathrineberg och 

Lilla Frescati till sin vän generalen Gustaf Mauritz Armfelt. Det motsvarade 

i princip hela östra Brunnsviksstranden. År 1792 uppfördes en ståtlig stenvilla, 

Armfeltska villan eller Villa Frescati. Vid denna tid, före Ålkistans anlägg- 


ning, hade Brunnsviken en betydligt högre vattennivå, som gav en annan 

vattenkontakt än i dag. En kanal med holmar grävdes ut mellan villan och viken 

för att öka vattenkontakten. Armfelt hann dock aldrig att bo på egendomen. 

Planerna för Brunnsvikens omgivningar fick ett hastigt slut i och med att 

Gustav III blev skjuten på en maskeradbal 1792 och kort därefter avled. 

De flesta arbetena lades ned och Hagaparken blev aldrig riktigt fullbordad. 

1802–1809 uppfördes Drottningens paviljong, nuvarande Haga slott. Här, 

liksom i anslutning till Gustav III:s paviljong, utfördes nya parkanläggningar och 

promenadvägar i engelsk-romantisk stil vid mitten av 1800-talet. Parken fick 

även ökad betydelse som promenadpark för allmänheten. 

från jaktpark till stadsbornas oas 

Otaligt mycket folk särskilt på festdagar förlusta sig med 

spatserturer, då det är alla, såväl infödda som främlingar, 

tillåtet att där förnöja sig. 

Erik Dahlberg, Stockholmsbeskrivning, 1662 

Redan på 1600-talet omtalas Djurgårdens säregna natur som en tillgång för 

stadens invånare och besökare. När jaktparken öppnades mer generöst vid 

1700-talets mitt började Djurgården att utvecklas till en promenad- och 

nöjespark. Det vackra landskapet lockade, liksom de många krogar, små 

våffelställen och värdshus som hade etablerats i anslutning till jaktparkens 

grindar och staket. Samtidigt började Gustav III att upplåta mer och mer 

mark till sina vänner, inte bara kring Brunnsviken utan även på Djurgården, 

som Stora Skuggan till Abraham Niclas Edelcrantz. Bland stadens invånare 

började en oro växa fram för att de vackra omgivningarna helt skulle övertas 

av enskilda personer. 

Att Djurgården var en tillgång för invånarnas hälsa och tidsfördriv uppmärksammades 

redan vid denna tid. Året efter Gustav III:s död tillsattes en 

kommission för att värna Djurgårdens mark för allmänheten. 

23


24 

Under det jag inom mig beklagade, att åter en så stor del 

af djurgården blifvit likasom borttagen från Hufvudstadens 

fria njutande, som så väl behöfver en stor Lustpark till sin 

folkmängds förfriskning, roades dock ögat af den prydnad 

och odling detta ställer vunnit. Men friheten – friheten 

saknades. Den följde ej ögat inom staketet, och med smärta 

kändes en allmän Lustpark vara förvandlad till en enskilds. 

Jonas Carl Linnerhielm på vandring i juni 1793 

södra djurgården i centrum 

Med kung Karl XIV Johan kom Djurgården åter i fokus för ett kungligt 

engagemang. Södra Djurgårdens parklika landskap med gles ädellövskog är i 

stor utsträckning ett resultat av de förändringar som Karl XIV Johan och hans 

överjägmästare Israel af Ström genomförde under 1800-talets första hälft. 

Ett flanörslandskap skapas 

Området förskönades genom gallring och omfattande nyplanteringar, både 

med inhemska trädslag som ek, bok, alm och lönn och med främmande som 

lärk, parklind och hästkastanj. Kärr och fuktiga partier dikades ut, körvägar 

och promenadvägar anlades, och staket och gärdesgårdar togs bort. Den nya 

Djurgårdsbrunnskanalen, kantad av alléer och strövstigar, gjorde parken än 

mer tilltalande. Den vilda naturen omvandlades till en vårdad park. År 1841 

beskriver Johan Fredrik Bahr Södra Djurgården: 

Till höger emellan ekar och löfträd half gömmer sig behagsjukt 

och älskligt ett mellanting mellan land och stad med 

natur af båda och behag af båda. Det är Djurgården Den 

har, liksom tiden gått framåt, blifvit odlad och civiliserad. 

Sirliga och nätta hus hafva efterträdt de gamla anspråkslösa 

trädkojorna, smakfulla staket hafva slagit omkull de förra 

lutande gärdesgårdarne och planken; allt är så putsadt och 

städadt, samt onekligen mycket vackrare. 

Rosendal vid 1830-talets slut. Målning av Auguste Mayer. Original i Kungliga Biblioteket. 

Rosendal blir kungligt lustslott 

Lustslottet Rosendal slott blev kärnan i Karl XIV Johans landskapsprojekt. 

Ursprungligen var Rosendal ett djurvaktarboställe. År 1791 uppläts det 

av Gustaf III till kammarherre Georg Johan de Besch, som skapade ett 

ståndsmässigt sommarställe. Efter flera ägarbyten kom Rosendal år 1817 

i den blivande kung Karl XIV Johans ägo. Ägorna med skogar, berg och 

ängsmarker sträckte sig från Djurgårdsbrunnsviken i norr till Djurgårdsvägen i 

söder, från Skansenberget i väster till Manillavägen i öster. 

Omedelbart påbörjades ombyggnationer och arbetet med att få till stånd 

en lustpark. Slottet byggdes mellan 1823 och 1826 efter ritningar av Fredrik 

Blom. Slottet är ett monteringsbygge där väggar, golv och tak byggdes 

inne i Stockholm och fraktades till Djurgården för att sättas ihop på plats. 

Lustparken formades med hjälp av sprängningar, röjningar, trädfällningar och 

omfattande nyplanteringar. Den engelska parkstilens romantiska ideal dröjde

sig kvar. Slingrande promenadvägar erbjöd en variationsrik vandring förbi 

vackra utsikter, genom skogspartier och över ängar. Kring slottet anlades 

rabatter och blomsterbäddar i mönster och praktfulla färger. Framför 

huvudfasaden utbredde sig en öppen äng, kantad med blomsterrabatter. 

Norr om slottet låg en terrass med fri utsikt över Djurgårdsbrunnsviken och 

Ladugårdsgärdets exercisfält. 

Närheten till exercisfältet var inte helt oväsentlig för valet av Rosendal som 

sommarresidens. Varje sommar ordnades stora övningsläger med förband 

från hela landet. Karl XIV Johan deltog själv i de militära aktiviteterna. För 

att underlätta förbindelserna från Rosendal till Ladugårdsgärde byggdes en 

pontonbro över Djurgårdsbrunnsviken. På en höjd på norra Ladugårdsgärdet 

uppfördes Borgen. Därifrån kunde kungen övervaka övningarna, här ordnade 

han också baler och supéer. 

Under 1820- och 30-talen blev Skansenbergets södra sluttning centrum för 

Södra Djurgårdens nöjesliv. Här fanns bland annat krogar, värdshus, dans- 

och musikpaviljonger och manege för ridkonstuppvisningar, en karaktär som 

fortfarande kan sägas leva kvar. 

nyttans och vetenskapens landskap formas 

Det var inte bara Södra Djurgården som omvandlades och fick en ny 

funktion under 1800-talet, när jaktparken försvunnit. Under loppet av ett 

århundrade blev Norra Djurgården ett område för vetenskapliga satsningar. 

Här utvecklades nya redskap och metoder för jord- och skogsbruket och 

flera akademiska institutioner etablerades längs Roslagsvägen. 

Jaktparken försvinner 

Under 1800-talets första decennier försvann de mest konkreta uttrycken 

för jaktparken. År 1827 fångades 200 hjortar in och placerades i en mindre 

hägnad vid Ropsten. Samtidigt togs den långa gärdesgården ner. Ett antal 

hjortar fick vara kvar i det mindre hägnet ända fram till 1889. Det mest 

bestående avtrycket av jaktparken var att den bidrog till att behålla det gamla 


beteslandskapet. Landskapets huvuddrag i form av fördelningen mellan skog 

och öppen mark har därför i väsentlig utsträckning levt kvar in i vår tid. 

Modernt jord- och skogsbruk på Norra Djurgården 

Under 1800-talet utvecklades Norra Djurgården till ett centrum för 

modernt skogs- och lantbruk. Detta skedde under ledning av Abraham Niclas 

Edelcrantz på Stora Skuggan och jägmästaren Israel af Ström. 

En upptakt var att Gustav III år 1792 gav besittningsrätten till lägenheten 

Roslagsporten – Stora Skuggan – till sin tjänsteman Abraham Niclas 

Edelcrantz. Han var en mångsidig man, som bland annat var kunglig 

sekreterare och teaterdirektör, uppfann den optiska telegrafen och studerade 

järn hantering. Under en resa i England väcktes hans intresse för moderna 

jordbruksmetoder. På Stora Skuggan började han praktisera det han studerat. 

Han provade engelska redskap och planterade frön från olika världsdelar. På 

sina marker, mellan Laduviken i sydväst och Värtan i nordost, utvecklade han 

ett mönsterjordbruk. 

Även skogarna förändrades. Jaktparkens skogslandskap efterträddes av 

Israel af Ströms medvetna skogshushållning med virkesproduktion, sådd 

och nyplantering. För att få kontroll på skogsuttag och föryngring delades 

skogen in i årshyggen som fördelades på de åtta hovjägmästarna. Skogar 

med andra trädslag anlades, till exempel bok, lärk, lönn, tysklönn och även 

barrträd. Ekbeståndet vårdades inte bara för kronans behov utan även för 

dess estetiska värden. Ström startade också en skogsutbildning och blev 

förste direktör för Kungl. Skogsinstitutet, som etablerades med arboretum i 

Nobelparken. 

Lantbruksakademiens experimentalfält 

År 1811 instiftades Kungl. Svenska Lantbruksakademien med Edelcrantz som 

direktör. Fem år senare inrättades Lantbruksakademiens experimentalfält 

inom det området som i dag utgör Stockholms universitets centrala campus. 

Syftet var att bedriva försöksodlingar och utprova nya redskap. 

25


26 

Under Edelcrantz ledning skapades ett herrgårdslandskap med moderna 

byggnader, omgivna av trädgårdar, alléer, åkrar och ängar. De sanka 

markerna odlades upp. Förutom huvudbyggnaden Bloms hus, uppfördes 

tjänstebostäder och olika byggnader för verksamheten. Till Experimentalfältet 

hörde också en plantskola, där man vid sekelskiftet 1900 sålde en kvarts 

miljon växter om året. I Experimentalfältet ingick också skogsområdena 

Lappkärrs bergen och den öppna marken fram till Stora Skuggan. Under 

1800-talet omvandlades alltså så gott som all öppen mark på Norra 

Djurgården till ett intensivt brukat odlingslandskap. 

Experimentalfältets verksamhet levde i viss utsträckning kvar in på 1940-talet. 

Under det senaste århundradet har Norra Djurgårdens öppna landskap ånyo 

omformats. Mycket av de marker som torrlades och odlades upp i och med 

Experimentalfältets verksamhet har numera iordningsställts till att åter vara 

våtmarker. 

Ett institutionsbälte växer fram 

Fler vetenskapliga institutioner skulle följa på Norra Djurgården, framför allt 

utefter Roslagsvägen. Under 1800-talets slut ökade trångboddheten inne 

i staden. År 1885 flyttade Bergianska trädgården till egendomen Frescati 

vid Brunnsviken. År 1901 tillsattes en kommitté för att lösa byggnadsfrågan 

för Vetenskapsakademien och Naturhistoriska Riksmuseet. Valet föll på en 

utflyttning till Frescati. År 1917 var byggnationen klar, även Skogshögskolan 

hade då inkluderats i projektet. Sedan 1908 låg Veterinärhögskolan i 

Kräftriket. Etableringen av de vetenskapliga institutionerna blev möjlig tack 

vare att kungen upplät dispositionsrätten för dessa delar. 

Med utbyggnaderna av de vetenskapliga institutionerna försvann det agrara 

landskapet efter Brunnsvikens östra strand. I stället tillkom tidstypiska 

monumentalbyggnader, inplacerade i miljön med hänsyn till landskapets 

huvuddrag med öppna stråk, bryn och skogsklädda höjder. Varje område fick 

en tydlig egen karaktär. Längs Brunnsviken lämnades en vegetationsridå. 

På 1960-talet började Stockholms universitet att flytta ut till Norra 

Djurgården. Huvudbyggnaden Södra huset blev inledningen till ett 

modernistiskt campusområde på det f.d. Experimentalfältet. Under 

1900-talets sista tre decennier tillkom flera individuellt utformade byggnader, 

ritade av sin tids främsta arkitekter. Men tiden som Experimentalfält 

raderades inte ut helt. Huvudbyggnaden ”Bloms hus” blev säte för 

universitets ledning, man bevarade flera trävillor som tjänstgjort som 

personalbostäder och i lantbruks- och fiskerimuseets hus inrymdes 

restaurangen Lantis. Även i växtligheten i och kring centrala campusområdet 

märks spår från Experimentalfältstiden. 

Bergshammar – ett annat mönsterjordbruk 

Mellan 1856 och 1872 arrenderade Karl XV Bergshammar (Bergshamra) 

för att anlägga ett experimental- och mönsterjordbruk. Odlingsmarkerna 

utvidgades genom att sanka ängsmarker odlades upp. Odling av grönsaker, bär 

och frukt hade också sin plats. Ägorna sträckte sig även söder om Ålkistan. 

Efter kungens död 1872 övertogs Bergshammar av krögaren Regis Cadier, 

som fortsatte odlingsverksamheten. I sluttningarna mot Brunnsviken vid Tivoli 

anlade han en stor trädgård med terrasser. 

Trädgårdsföreningen på Rosendal 

Kring 1800-talets mitt växte ett hortikulturellt centrum fram på Rosendal, 

som efter Karl XIV Johans död 1844 fortsatte att vara kungafamiljens 

sommarnöje. Oskar I och drottning Josefina intresserade sig för odling 

av prydnadsväxter och exotiska växter i växthus. År 1861 arrenderade 

Josefina, som hade blivit änkedrottning, ut Rosendalsterrassen, Stallplan 

och en betydande del av ängsmarken till Svenska trädgårdsföreningen. 

Trädgårdsföreningen övertog vinterträdgården, alla växthus samt övriga 

byggnader som hörde till trädgården. Bl.a. drev de en skola för trädgårdselever. 

På Trädgårdsföreningens gamla odlingsmarker driver sedan 1983 

numera Stiftelsen Rosendals Trädgård trädgårdsverksamhet. 

en växande stad – industrialismens tid 

Under 1800-talet växte Stockholms befolkning explosionsartat. Vid 

1800-talets början bodde runt 70 000 människor i Gamla stan och på

malmarna. Vid seklets slut hade antalet invånare passerat 300 000. Under 

1800-talets andra hälft ökade antalet anställda inom industrin från cirka 

4 000 till mer än 30 000 personer. Industrialismens intåg i staden påverkade 

hela samhället, från markanvändning och kommunikationer till livsstilar och 

boendeformer. I vissa delar berättar Nationalstadsparkens landskap tydligt 

om det nya Sverige som växte fram. 

Infrastruktur 

År 1863 förändrades Brunnsvikens stränder radikalt när Ålkistekanalen 

sprängdes för att förbättra Brunnsvikens vattenkvalitet. Sjösänkningen på 

1,25 meter innebar bland annat att de grunda kanalerna vid Haga slott och 

Tingsslätten blev gräsområden och att de små arkipelagerna försvann. 

Brunnsviksområdet påverkades också av beslutet 1879 att inom den 

forna jaktparken upplåta mark till en hamn vid Värtan, med tillhörande 

järnvägsförbindelse och godsstation vid Albano. Detta medförde att en stor 

del av det sparsamt bebyggda landskapet mot Lilla Värtan under 1900-talet 

kom att omvandlas från ängs- och betesmarker och skogklädda höjder till 

en industriell miljö. Järnvägen till Värtahamnen drogs rakt igenom Bellevues 

engelska park, som därefter började förfalla allt mer. År 1889 övertog 

Stockholms stad arrendet. Under stadens förvaltning kom området under 

1900-talet att iordningsställas till en idrotts- och utflyktspark. Norr om 

hamnen etablerades stadens gas- och elektricitetsverk på 1890-talet. Både 

hamn- och gasverksområdet ligger utanför Nationalstadsparken, men på 

gammal jaktparksmark. 

Folknöje och folkbildning på Djurgården 

Vid 1900-talets början utmärktes Västra Djurgårdsön inte bara av de många 

nöjesetablissemangen utan också av ett antal museer. Med 1800-talets 

omvandling från jordbruks- till industrisamhälle följde ett ökat intresse för 

att dokumentera den inhemska kulturen. Samtidigt bidrog införandet av 

skolstadgan 1842 och de framväxande folkrörelserna till ett intresse för 

folkbildning – museiväsendet växte fram. På initiativ av Arthur Hazelius togs 


1888 det första spadtaget till Nordiska museet. År 1891 grundande Hazelius 

friluftsmuseet Skansen, och två år senare invigdes Biologiska museet för att 

visa den nordiska djurvärlden. 

Koloniträdgårdar 

Som Stockholms första koloniträdgårdsområde anlades 1905 Söderbrunns 

koloniområde vid Albano. Kolonirörelsen syftade till att ge mindre bemedlade 

stadsbor möjlighet att dryga ut försörjningen genom odling och samtidigt 

få en sund vistelse i frisk luft. År 1917 löste staten in besittningsrätten till 

Bergshamra och ett stort koloniområde inrättades på Bergshamras tidigare 

odlingsmarker – från Ålkistan till Bergshamra gård i väster. Ända fram till 

1960-talet, när Bergshamras bostadsområden började uppföras, präglade 

kolonierna området mellan Bergshamravägen och Bergshamra allé. Än i dag 

är koloniträdgårdarna ett viktigt inslag i Bergshamra men ligger numera ner 

mot Tivoli och Ålkistan 

Industrimagnater utefter stränderna 

En smutsigare, stökigare och trängre stadsmiljö födde en längtan att 

bosätta sig utanför den centrala staden, först under sommaren och 

senare permanent. Under 1800-talet etablerade sig allt fler grosshandlare, 

diplomater och andra förmögna stadsbor inom nuvarande Nationalstadsparken. 

Bl.a. fick de överta ett antal tomter på landremsan mellan det 

forna jaktparksstaketet och Djurgårdens stränder. Enklare bostadshus 

och verksamheter, ofta med anknytning till den maritima verksamheten, 

ersattes av stora sommarnöjen med lusthus och trädgårdar. Under årens 

lopp omvandlades de till privatägda åretruntbostäder. Kring sekelskiftet 

1900 byggdes också flera palatsliknande permanentvillor som Prins Eugens 

Waldemarsudde, Prins Wilhelms Oakhill och Ernest Thiels villa på Blockhusudden. 

De många påkostade villorna, inbäddade i växlighet, är ännu ett 

kännemärke för Djurgårdens stränder. 

I Ulriksdal upplät kung Karl XV mark för sommarnöjen åt sina skådespelar- 

och konstnärsvänner. Sydost om slottet ligger ett tjugotal villor i snickarglädjestil. 

Även här och var vid Brunnsviken och Edsviken uppfördes mindre 

27


28 

grupper av sommarvillor: exempelvis på hagmarkerna söder om Ålkistan, mitt 

emot Kaninholmen och i södra Hagaparken. De flesta sommarvillor finns kvar 

men av bebyggelsen i Torphagen sydost om Ålkistan återstår bara grunder. 

Idrottens intåg 

I urbaniseringens kölvatten följde kring sekelskiftet 1900 ett ökat intresse 

för idrotts- och friluftsverksamheter, framför allt i de större städerna. 

Djurgården blev spelplatsen för idrottens framväxt i Stockholm. På olika 

sätt har idrotten påverkat landskapet. Allra tydligast är detta i det område 

mellan Lill-Jansskogen, Valhallavägen och Hjorthagen som vi ännu kallar 

Idrottsparken. Hästsporten, med en nära anknytning till militär verksamhet, 

var först ut. Redan på 1830-talet hölls hästkapplöpningar på Lindarängen och 

på 1870-talet travtävlingar på Ladugårdsgärde. 

År 1887 anlades Fältrittklubbens ridbana på den tidigare Storängen i Idrottsparkens 

norra del. I Planterhagen i söder, där Stadion ligger i dag, tillkom 

1894–1896 Idrottsparken, Stockholms första stora idrottsanläggning med 

löparbanor, fotbollsplan, cykelbana, tennishall och utomhusbanor för tennis. 

1906 invigdes Östermalms IP. Ett ridhus med stall och körskola liksom en 

Tennisstadion tillkom också. Till sommarolympiaden 1912 stod Stockholms 

stadion klar, uppförd på platsen för Idrottsparken, vilket bl.a. medförde att 

Tennishallen flyttades till sin nuvarande plats. Olympiaden 1912 försiggick 

runt om på Djurgården, till exempel låg simstadion i Djurgårdsbrunnskanalen 

och tävlingarna i skytte ägde rum vid Kaknäs. 

Idrottsparken har fortsatt att utvecklas som idrottsområde under hela 

1900-talet. På 1940-talet flyttade också Gymnastik- och idrottshögskolan hit. 

Fortfarande är det ridsporten, den äldsta idrottsverksamheten på platsen, 

som man som förbipasserande främst lägger märke till. 

Ett annat idrottspräglat område ligger vid Laduviken och Stora Skuggan. 

Vid Laduvikens strand etablerades Fiskartorpets hoppbacke på 1890-talet. 

Hoppbacken används fortfarande och är ett känt landmärke. På Stora Skuggan 

vittnar skyttevallar mot skogskanten om områdets betydelse för skyttet. 

1906 anlades Skolungdomens skytteförening och Skarpskytteföreningen en 

skjutbana, som var i bruk fram till 1978. Skolungdomens skyttepaviljong finns 

kvar och rymmer i dag Stora Skuggans värdshus. 

folkhemmets bostäder och motorleder 

1900-talet gjorde intåg i Nationalstadsparken framför allt genom stora 

vägprojekt och nya områden med flerbostadshus som ofta byggdes på 

tidigare åker- och ängsmarker. 

Bostadsbyggandet tar fart 

Under 1930-talet tillkom funkisområdena Gärdet och Ekhagen. 1947 köpte 

Solna kommun Bergshamra av staten för att på 1950–1960-talen uppföra 

bostadsområden. På 1960-talet uppläts mark också för studentområdena 

Kungshamra och Lappkärrsberget (Lappis). 

Bilismen sätter prägel 

Under 1960-talet genomfördes flera av de vägutbyggnader som så tydligt 

skapade barriärer, både inom parken och mellan parken och dess omgivning. 

År 1965 påbörjades en breddning av Roslagsvägen, vilket ledde till att 

institutionsbältet utmed Roslagsvägen delades i två delar. Den samtida 

Bergshamraleden mellan Roslagsvägen och Uppsalavägen bröt sambandet 

mellan Ulriksdal och Brunnsviken. På 1960-talet började Uppsalavägen 

successivt att byggas ut. Uppsalavägen utgjorde tidigare Hagaparkens gräns. 

Genom bullervallar och trafikplatser naggades Hagaparken i kanten. Men 

framför allt har motorvägen blivit en barriär, vars trafikbuller påverkar 

vistelsen i väsentliga delar av Hagaparken. 

vår tids avtryck 

Under 1900-talets sista decennier skedde stora förändringar i och kring 

Nationalstadsparken. Verksamheter som under lång tid präglat området

lades ner eller lokaliserades till andra platser. Likaså ökade trycket på att hitta 

nya attraktiva bebyggelselägen i närheten av innerstaden, inte minst kring 

Brunnsviken. 

Nya etableringar 

Under 1980-talet stod Brunnsviken i centrum för nya stora etableringar, 

vilket var en bidragande orsak till att Nationalstadsparken bildades genom en 

bestämmelse i dåvarande naturresurslagen. Några av förslagen förverkligades 

som SAS koncernkontor 1985–1987, utbyggnaden av Frösundavik samt Alba 

Nova (Fysikcentrum). Sedan Nationalstadsparkens tillkomst har de stora 

förändringarna skett utanför parkens gräns. Nya bostadsområden har växt 

upp längs Uppsalavägen i Solna, i Silverdal i Sollentuna, norr om Sörentorp 

samt längs Nackastranden. 

Nytt innehåll 

Den stora förändringen handlar om att gamla verksamheter har ersatts 

av nya och tagit plats i den äldre bebyggelsen. Militärens successiva 

avveckling i området har här spelat en stor roll. Sedan militären flyttat från 

Ladugårdsgärde har en museipark utvecklats norr om Djurgårdsbrunnsviken. 

På 1930-talet öppnade Tekniska museet och Sjöhistoriska museet. Här finns i 

dag även Polismuseet och Riksidrottsmuseet. 

Även på Skeppsholmen och Galärvarvet har försvarets avflyttning inneburit 

att kulturverksamheter i dag ger innehåll i många av de äldre byggnaderna. 

Här finns Östasiatiska museet, Moderna museet, Arkitekturmuseet, 

Vasamuseet och Junibacken. Sedan 1970 är Polishögskolan inrymd i Svea 

Livgardes byggnader i Sörentorp. Svea Ingenjörskårs kasernområde vid 

Frösundavik upptas numera av hotell och konferensanläggning. 

I Roslagstulls epidemisjukhus finns nu AlbaNova Universitetscentrum. 

Veterinär- och skogshögskolorna flyttade från Kräftriket respektive Frescati 

i och med att Lantbruksuniversitetet bildades 1977. I deras byggnader 

återfinns nu andra utbildningsinstitutioner. 


växt- och djurLIvet 

Kungliga nationalstadsparken erbjuder ett rikt växt- och djurliv mitt i 

storstaden. Få områden av motsvarande storlek i landet kan uppvisa så 

många kända arter. 

variationsrikedom och hävd 

Nationalstadsparkens mosaikartade landskap innehåller många olika 

naturtyper: ädellövskogar, sjöar och vattendrag, ängs- och hagmarker, 

barrskogar, kust och öar, våtmarker och stränder. Detta har gett en stor 

variation av biotoper, som också ofta funnits under lång tid. Av stor 

betydelse är också människans månghundraåriga brukande av landskapet. 

Nationalstadsparkens eklandskap tillhör de främsta i Europa. Den stora 

koncentrationen av många gamla och grova ekar och andra ädla lövträd hör 

samman med den kungliga jaktparken och dess intensiva hjortbete. Under 

senare år har flera våtmarker anlagts, till exempel vid Bergianska trädgården, 

på Kaknäs ängar och i Lill-Jansskogen. 

Insekter 

Nationalstadsparkens artrika insektsfauna är i stor utsträckning knuten 

till parkens många gamla och grova ekar. Många insektsarter är beroende 

av gamla, döende eller döda ädellövträd, främst ekar men även lindar. Till 

de gamla ekarna finns runt tusen insektsarter knutna, varav ungefär 60 är 

rödlistade 2 . Mest omtalad är den bredbandade ekbarkbocken. 

I Nationalstadsparken förekommer över tusen fjärilsarter. Den ovanligaste 

fjärilsarten i parken är snedfläckpraktmalen, som är knuten till solexponerade 

jätteekar i stadsmiljö. Arten är akut hotad och förekommer i Sverige i stort 

sett bara i Nationalstadsparken. 

2 ArtDatabanken tar på Naturvårdsverkets uppdrag fram Sveriges rödlista över arter 

som riskerar att dö ut från ett område. Den ger inget automatiskt skydd men är en 

viktig signal om att artens livsmiljö bör skyddas eller återställas. 

29


30 

däggdjur 

De flesta vanliga däggdjur som rådjur, ekorre, räv, igelkott, mink och grävling 

finns i Nationalstadsparken. Här finns också nio fladdermusarter. Den rika 

tillgången på grova hålträd och tillgången till näringsrika vatten gynnar en 

hög produktion av insekter, något som i sin tur skapar goda jaktmöjligheter 

för fladdermössen. Några av fladdermusarterna i parken är rödlistade, som 

fransfladdermusen. 

fåglar 

Förutom mångfalden av naturtyper och den långa kuststräckan, är närheten 

till skärgården av betydelse för parkens rika fågelliv. Över hundra fågelarter 

häckar i Nationalstadsparken och genom åren har inte mindre än 250 arter 

skådats. Parken erbjuder också bra rastlokaler för flyttfåglar. 

Fågellivet gynnas av parkens många grova träd och hålträd. I dessa häckar 

kattuggla med en unik täthet om runt 25 par. I den äldre barrskogen häckar 

bland annat duvhök, som är beroende av grova barrträd, nötskrika och 

barrskogsmesar. Nötskrikan fyller en viktig funktion för ekens föryngring, 

eftersom den varje höst hamstrar och gömmer ekollon i marken. Några 

ekollon glöms bort och kan sedan börja gro till nya ekar. Ett antal rödlistade 

fågelarter förekommer också som brunand, mindre hackspett, silltrut och 

sånglärka. 

grod- och kräldjur 

Fem av Sveriges tretton groddjursarter återfinns i parken: mindre vattensalamander, 

större vattensalamander, vanlig groda, vanlig padda och 

åkergroda. Större vattensalamander, som är relativt ovanlig i Sverige, 

förekommer i några av parkens våtmarker. 

Bland kräldjuren finns huggorm och snok, vanligast är snoken. I parken finns 

två ödlearter: kopparödla och skogsödla. 

Ekorre i ek. Foto: Henrik Ekman. 

fisk 

I Sverige finns det ungefär 140 olika fiskarter, varav cirka fyrtio arter förekommer 

i Nationalstadsparken. Grönlingen är en av Sveriges ovanligare 

fiskarter. Igelbäcken, som bland annat rinner genom Ulriksdal, är ett 

av få vattendrag i östra Svealand där den ovanliga arten grönling finns. 

Grönlingen är en liten nattaktiv fisk som gärna söker skydd under stenar och 

rötter i mindre strömmande vattendrag. I Igelbäcken har man genomfört 

bevarandeåtgärder som haft positiv effekt på grönlingen. Grönlingen kan 

påträffas ända från mynningen i Edsviken till gränsen mot Järfälla kommun.

Kattuggleungar. Foto: Svante Joelsson. 

svampar 

Nationalstadsparken är en klassisk svamplokal, också med många sällsynta 

arter, 32 arter är rödlistade. Många av de sällsynta arterna är tickor som är 

knutna till ek, andra lövträd och till död ved. Tickorna gynnar i sin tur en rad 

insekter, eftersom de kan fungera både som livsmiljö och föda. Om gamla 

träd och död ved försvinner, försvinner också svamparnas livsmiljö. Till de 

ovanliga svamparna hör liten diskröksvamp, som växer på gamla kulturmarker 

som legat öppna och under lång tid utsatts för kontinuerligt tramp eller bete. 

Andra rödlistade svamparter är bland annat saffransticka, oxtungssvamp och 

korallticka, alla knutna till gamla och grova ekar. 


Svaveltickan och oxtungssvampen hör till brunrötesvamparna, som lever 

av cellulosa och lämnar efter sig en brunaktig ved. Dessa två svamparter 

bedöms vara den största anledningen till att ihåliga ekstammar bildas, vilket 

skapar livsmiljöer för ett stort antal arter. 

kärlväxter 

I Nationalstadsparken finns över 800 olika kärlväxter. Under lång tid hävdades 

stora delar av parken genom bete, slåtter och odling. Detta gav upphov till 

en artrik flora, men under de senaste 150 åren har floran förändrats mycket. 

Under 1900-talet har en stor del av ängs- och betesmarkerna växt igen, vilket 

har medfört att ett fåtal högvuxna och konkurrensstarka växter tagit över. 

Förutom avsaknaden av hävd har växtsammansättningen i parken påverkats 

av gödsling från luftföroreningar, avföring från hundar och ansamling 

av växtförna. På många ställen i parken är floran av dessa anledningar 

blivit artfattig men här och var finns artrika områden kvar, exempelvis 

torrbackar med arter som backsippa, backnejlika och fuktigare områden 

som Ugglevikens alkärr med ovanliga arter som norrlandsstarr, trindstarr 

och gullpudra. På Tivoli finns en fin ek- och hassellund där det växer många 

lundväxter som blåsippa, ormbär och trolldruva. 

Nationalstadsparken har också en stor variationsrikedom av träd. Även om ek 

och lind dominerar finns många andra arter av ädla lövträd representerade. 

Förändringarna i markanvändningen har även medfört att nya arter 

tillkommit, arter som till stor del trivs på kulturpåverkade marker som 

vägkanter, slänter och i parker. I Nationalstadsparken finns ett antal arter som 

förts in genom människans resande och handel, exempelvis knippnejlika på 

Beckholmen. 

31

Del II. TIllgänglIgheTen, eklanDskapeT och De omgIvanDe lanDskapen 

32

Del II 

Skridskoåkare på Brunnsviken. Foto: Jonas Eriksson. 


Tillgängligheten 

Tillgänglighet är ett vitt begrepp. Det omfattar vägvisning, framkomlighet, kommunikationer, 

målpunkter, förbindelser med bostads- och verksamhetsområden, men också att arbeta utifrån 

att alla ska ha möjlighet att ta del av en miljö, i det här fallet Nationalstadsparken. 

InrIktnIng 

I detta avsnitt presenteras inriktningen för hur tillgängligheten till parken kan förbättras för 

gående, cyklister och resande med kollektivtrafik. Vi tar även upp hur parken kan göras mer 

synlig. Med tanke på det stadsnära läget och miljösituationen, är det ett medvetet val att här inte 

behandla hur tillgängligheten kan ökas för bilburna besökare. 

För att belysa parkens tillgänglighet för människor med särskilda behov – från rullstolsburna och 

synsvaga till småbarnsföräldrar med barnvagn – måste man genomföra särskilda studier. I dag 

finns inte ett sådant underlag men frågan kan längre fram bli föremål för en fördjupning av vård- 

och utvecklingsplanen. Samma förhållande gäller förutsättningarna för olika typer av rekreation. 

Tillgängligheten till Nationalstadsparkens natur- och parkområden har lyfts som en viktig 

fråga av berörda kommuner. När nya bostadsområden i parkens närhet planeras, brukar man 

allt oftare framhålla sambanden mellan boendemiljön och de rekreationsmöjligheter som 

Nationalstadsparken erbjuder . 

Inre zoner 

Inom Nationalstadsparken finns det områden där det är en kvalitet att uppleva att man befinner 

långt från stadens bekvämligheter, tempo och många människor. På kartorna på s. xx kallas de för 

inre zoner. Det är Kaknäs, skogsområdena längs Lilla Värtan med blland annat Lappkärrsbergen, 

skogarna kring Ulriksdal samt strandområdet vid Sörentorp i norr. Dessa områden bör även 

fortsättningsvis tillåtas vara lite mindre tillgängliga. 

33


34 

på cykeL tILL parken 

nationalstadsparkens cykelstråk 

År 2010 invigde Länsstyrelsen ett 3,6 mil långt skyltat cykelstråk genom 

Nationalstadsparken. Cykelstråket bidrar till att knyta ihop parkens olika 

delar och göra det möjligt för besökaren att under en cykeltur hinna 

uppleva en stor del av området. Cykelstråkets skyltning har utgått från 

Nationalstadsparkens grafiska profil. Till stråket hör foldern En historisk 

cykeltur med karta och beskrivning av 50 sevärdheter. Bestämmande för 

sträckningen har varit möjligheten till ett lättorienterat stråk, vilka sevärdheter 

som finns längs vägen men också vilka cykelvägar som markförvaltare och 

kommuner bedömt vara lämpliga för att skyltas upp. 

Nationalstadsparkens cykelstråk är ett sätt att öka tillgängligheten och 

stimulera till besök. Stråket är uppskattat, inte minst av turister. Givetvis kan 

cyklisterna välja flera vägar i parken, även regionala stråk. Det är viktigt att 

lyfta blicken utanför parken för att också se hur man på lämpliga sätt kan nå 

den utifrån. 

samBanden med stadens cykeLvägar 

Cyklismen växer och att skapa bättre förutsättningar för cyklister eftersträvas 

inom hela länet. Fler regionala och lokala cykelstråk innebär troligen att 

det på sikt kommer att bli enklare att nå Nationalstadsparken på cykel. För 

att man som cyklist enkelt ska kunna nå parken – och ta sig runt i den – 

behöver det finnas ett tydligt samband mellan stadens cykelvägar, parkens 

entréer samt cykelvägarna och det skyltade cykelstråket inne i parken. 

Med en väl fungerande struktur skapas möjligheter att få fler människor 

att besöka parken på cykel. Nationalstadsparkens närhet behöver visas på 

ett lättöverskådligt sätt, så att människor vet att den finns där och hur de 

ska kunna ta sig dit. Cykelvägarna behöver därför vara lättorienterade och 

välmarkerade. 

Hur är situationen i dag? Om man lyfter blicken och ser till nätet av 

cykelvägar får man en helhetsbild av hur cyklisten kan nå parken och dess 

entréer. Brister i strukturen identifieras och de entrépunkter som är 

viktiga att skapa eller förstärka blir åskådliggjorda. Kartan på s. 36 ger en 

sammanfattande bild av nuläget och möjligheterna till förbättringar. 

Det är särskilt angeläget att studera de regionala cykelstråken, eftersom 

merparten av cyklisterna rör sig där; det är utmed dem som det finns goda 

förutsättningar att skapa tydliga stråk. Många regionala cykelstråk löper i 

anslutning till parken. Därtill finns många mindre cykelvägar. Det går också bra 

att cykla längs många bilvägar. 

försLag tILL förBättrIngar 

etablera eller stärk samband 

Det finns ett antal punkter där behovet av att stärka sambanden är särskilt 

angelägna. Det gäller både mellan Nationalstadsparken och omgivningen 

och mellan olika delar av parken. Förslagen har i stor utsträckning hämtats 

Stockholms respektive och Solna stads översiktsplan för Nationalstadsparken. 

På kartan markeras svaga samband med röda pilar. 

Följande punkter bör studeras vidare för att förbättra tillgängligheten för 

gång- och cykeltrafikanter: 

- borttagning av grindarna vid Edsviken, vid parkens norra gräns mot 

Sollentuna, 

- ny gång- och cykelförbindelse under E4:an som förbinder Ulriksdal, 

med Igelbäckens dalgång väster om motorvägen, 

- ny gång- och cykelväg utmed Bergshamravägens norra sida, 

- ny gång- och cykelbro över Bergshamravägen vid Jakobsdal 

(alternativt att hela vägen grävs ner),

- ny gång- och cykelbro över Ålkistan, 

- insatser för att minska Fiskartorpsvägens barriäreffekt, 

- avstängning av Björnnäsvägen för genomfartstrafik, 

- förbättrade entréer till Lill-Jansskogen vid Drottning Sofias väg, 

- förbättrad förbindelse över Lidingövägen vid Erik Dahlbergsgatan, 

- ny gångbro över Uppsalavägen vid Karolinska sjukhuset till Haga 

södra, 

- bro över Djurgårdsbrunnsviken för en förbättrad förbindelse 

mellan besöksmål och rekreationsområden på ömse sidor om 

viken. På en 2,5 kilometer lång sträcka mellan Djurgårdsbron och 

Djurgårdsbrunnsbron finns i dag ingen förbindelse. Läget har en 

historisk förankring, eftersom det tidigare funnits broar på platsen 

– en flottbro under Karl XIV Johans tid och en tillfällig bro under 

Stockholmsutställningen 1930. 

Tillgängligheten kan förbättras även genom insatser för bilvägar. Äldre vägar 

med kulturhistoriskt värde, som gamla Uppsalavägen, kan underhållas och 

med fördel användas mer för gång- och cykeltrafik. En annan åtgärd är att 

tydligt separera cykelbanor från biltrafiken. 

När det nya området vid Hagastaden är byggt, kommer överdäckningen av 

befintliga trafikbarriärer att öppna för nya gång- och cykelstråk till parken. 

Här ingår också en gång- och cykelbro från Norrtull längs med Värtabanan, 

som bland annat ska förbinda det nya området med Bellevueparken och 

Vetenskapsstaden. 

skylta vägen till parken 

Behovet av skyltning kan kartläggas genom en identifiering av sådana 

skärningspunkter och större cykelstråk utanför Nationalstadsparken som 


har bra anslutningsvägar in till parken. En skyltning på dessa ställen kan öka 

tillgängligheten till parken och också bidra till att öka kunskapen om dess 

existens. Skyltning kan göras med avstånds- och riktningsskyltar, om möjligt i 

samma design som Nationalstadsparkens skyltprogram. 

Etablera flera lånecykelställ 

Stockholms lånecyklar, som har funnits sedan 2006, är ett smidigt sätt för 

både turister och lokalbefolkning att ta sig runt på cykel i staden. Det finns 

goda exempel i andra länder på städer som har välfungerande system med 

betydligt större kapacitet. Att etablera flera lånecykelställ i anslutning till 

parken är ett sätt att öka tillgängligheten. Eftersom systemet i dag fungerar så 

att man lånar en cykel i högst tre timmar skulle en utökning av fler låneställ 

definitivt underlätta för besökarna. Ytterligare lånecykelställ skulle kunna 

ordnas inne i parken, med fördel vid olika målpunkter. En placering vid t.ex. 

Stockholms universitet skulle göra det möjligt med kombinationsresor med 

kollektivtrafik och cykel. 

koLLektIvtrafIk 

förbindelser i dag 

Nationalstadsparken är aldrig långt från kollektivtrafikens hållplatser och 

stationer. Kartan på s. 37 visar dagens kollektivtrafiksystem och viktiga 

entrépunkter. Busslinjerna är markerade med röd linje, sträckningarna med 

låg turtäthet är markerade med en tunnare röd linje. 

Tunnelbanans röda linje går genom Norra Djurgården ända upp till 

Bergshamra samt till Gärdet där ändhållplatsen är Ropsten som ligger 

en knapp kilometer utanför parkens gräns. Roslagsbanans nya station 

Universitetet ligger med promenadavstånd från både Stockholms universitet 

och Bergianska trädgården. Hagaparken nås med bussar som går längs E4:an 

men även in till Frösundavik. Ulriksdal och centrala Bergshamra har också 

bussförbindelser, men inte från centrala Stockholm. Pendeltåget angör 

35


36 

Cykelstråk 

Karta: Felix Brännlund

Allmänna 

kommunikationer 

Karta: Felix Brännlund 


37


38 

hållplats Ulriksdal, drygt 500 meter väster om E4:an. 

Bussar går från innerstaden till Skeppsholmen, Södra 

Djurgården, Gärdet och Norra Djurgården (ända ut 

till Stora Skuggan). För Västra delen av Djurgårdsön, 

med en rad viktiga besöksmål, har busstrafiken 

ersatts av en spårväg från city till Waldemarsudde. 

Djurgårdsfärjan är den enda reguljära båttrafiken i 

parken. Året om går den regelbundet från Gamla 

stan via Skeppsholmen till Södra Djurgården där 

den angör vid Gröna Lund. Den har stor betydelse 

för tillgängligheten till Södra Djurgårdens många 

besöksmål. 

Bortsett från Gröna Lund finns i dag ingen 

vägvisning från hållplatserna till Nationalstadsparken. 

Även om parken ligger nära välkända stationer är 

det troligen få som tänker på att det är så nära ut till 

ett vidsträckt landskap. 

förslag till förbättringar 

Öka turtätheten till viktiga besöksmål 

Kollektivtrafiknätet täcker i dag en väsentlig del 

av parken, men till några viktiga besöksmål är 

turtätheten låg. Mest angeläget är att förbättra 

kollektivtrafikförbindelserna till Ulriksdal. Förutom 

att turerna går glest finns ingen direktlinje från 

innerstaden till Ulriksdal, utan man måste byta i 

Bergshamra. Även till det populära utflyktsmålet 

Stora Skuggan på Norra Djurgården skulle 

turtätheten behöva öka. På helgerna går bara några 

få turer per dag. 

Förbättra förbindelser från hållplatser och vidare 

in i parken 

Kollektivtrafikens hållplatser i anslutning till parkens 

entréer bör ägnas särskild uppmärksamhet. 

Härifrån bör det finnas en god sammanlänkning, 

där gestaltning och skyltning skapar en naturlig 

rörelse mot parkens entréer och fortsatta vägar. 

Tunnelbanestationerna kan bli strategiska punkter. 

Vägvisning och information vid hållplatsen kan 

tillsammans med entréskyltning och konkret 

tillgänglighet underlätta för besökaren att orientera 

sig från hållplatsen till Nationalstadsparken. 

Etableringen av ett lånecykelställ skulle ytterligare 

öka tillgängligheten. 

Sådana insatser skulle exempelvis kunna göras 

för det blivande bostads området Norra 

Djurgårdsstaden, som kommer att nås med 

tunnelbanan som går till Ropsten. I byggprojektet 

planeras förbättrade broförbindelser över 

Husarviken, vilket kommer att stärka kopplingen 

mellan Nationalstadsparken och det nya 

bebyggelseområdet. 

Utveckla möjligheten till kombinerade färdsätt 

För att underlätta kombinationsresor med kollektivtrafik 

och cykel behöver kopplingen mellan cykelvägarna 

och kollektivtrafikens hållplatser studeras 

vidare. Cykelparkeringar, gärna med god standard i 

fråga om stöldsäkerhet och väderskydd, skulle kunna 

finnas i anslutning till relevanta målpunkter med god 

kollektivtrafikförsörjning. 

Hur regionala besökare når Nationalstadsparken 

behöver studeras vidare. En kartläggning av 

På väg ut i parken. Foto: Lars-Gunnar Bråvander.


infartsparkeringar (utanför tullarna) med anslutan de 

kollektivtrafik och cykelvägar till parken skulle kunna 

ge en överblick över hur man som mer långväga 

gäst når parken. Att skapa lösningar som på ett 

smidigt sätt förser gästen med alternativ till att ta 

bil in i stadens centrala delar är en fördel ur många 

olika aspekter. 

Utveckla båtförbindelserna till 

Nationalstadsparken 

Båt är att uppskattat färdmedel och med båt kan 

man också uppleva Nationalstadsparken med dess 

vackra strandområden från vattnet. Det finns en 

potential i ytterligare båtförbindelser till och inom 

Nationalstadsparken, framför allt Södra Djurgården. 

Med utvecklade förbindelser över vattnet kan 

Nationalstadsparken bli lätt tillgänglig också för 

boende i Nacka och på Lidingö. 

skyLtnIng 

skyltning i dag 

En konsekvent skyltning underlättar för besökaren 

att hitta till och i Kungliga nationalstadsparken. Inom 

Nationalstadsparken finns både markförvaltare 

och andra aktörer som förmedlar information 

genom skyltning. Länsstyrelsen satte år 2010 upp 

tio entréskyltar i anslutning till parkens gräns eller till 

plaster där besökaren första gånger möter parken, 

exempelvis vid parkeringar och hållplatser. Samtidigt 

skyltades det 3,6 mil långa cykelstråket. Utöver denna 

skyltning finns ett antal informationsskyltar, bland 

annat med kartor. 

I samband med att entréerna och cykelstråket 

anordnades, kom mark förvaltare, kommuner och 

Länsstyrelsen överens om en ansvars fördelning om 

skyltning. Länsstyrelsen svarar för övergripande 

information om hela Kungliga nationalstadsparken 

och anordnar entréskyltning samt sådan väg visning 

som löper genom hela parken, såsom cykelstråket. 

Ett stycke in i området möter sedan markförvaltare 

med information på områdesnivå, till exempel Södra 

Djurgården. På byggnads- och objektsnivå svarar 

vanligen respektive förvaltare för informationen. 

Varje skyltande aktör utgår från sin grafiska profil. 

Länsstyrelsen har dock tagit fram ett skyltprogram 

för hela parken, som kan realiseras om efterfrågan 

finns. 

förslag till förbättringar 

Utvecklat samarbete med besökarna i fokus 

För att besökarna lättare ska kunna orientera sig i 

Nationalstadsparken och ta del av dess natur- och 

kulturvärden behöver skyltningen utvecklas vidare. 

Detta kan ske genom ett ökat samarbete mellan 

skyltande aktörer och utifrån ett helhetsperspektiv 

på parken. Vad vill vi berätta om? Vilka miljöer är 

lämpliga att skylta i? Finns det balans mellan olika 

typer av information? Vilken information efterfrågas? 

Markering med fler tydliga entréer 

För att tydliggöra parken skulle det behövas 

ytterligare entréskyltar. Kartorna på s. xx redovisar 

befintliga entréer med en blå knapp med parkens 

logotyp och platser där ytterligare skyltar kan 

tillkomma med en gul ring. 

39


40

Ekbacke på Djurgården. Foto: Ann Johansson. 

Eklandskapet 


Eken är Nationalstadsparkens karaktärsträd. Ekarna är en omistlig del av parkens historia och 

en viktig biotop för många växter och djur. Det öppna landskapet med vidkroniga ekar och 

gräsbevuxna ängar är en av Nationalstadsparkens stora tillgångar. Det bär vittne om områdets 

historia och århundradens nyttjande och hävd. Grova gamla ekar intar en särställning vad 

gäller biologisk mångfald och många av parkens ekar är mycket gamla. Prins Eugens ek på 

Waldemarsudde räknas som Djurgårdens äldsta ek och uppskattas vara ungefär 800 år. 

Eken har länge varit ett karakteristiskt inslag i Mälardalens landskap. Ekens förmåga att 

växa på tunna jordlager och på berg i dagen, har gjort att den funnit sig väl tillrätta i detta 

sprickdalslandskap, där sådana förhållanden är vanliga. Jordmånen, ett gynnsamt klimat och de 

många herrgårdslandskapen är andra orsaker till att Mälardalen fortfarande kännetecknas av 

ädellövträd. 

Nationalstadsparken rymmer ett av Svealands största sammanhängande bestånd med riktigt 

gamla ekar. Sverige – och Nationalstadsparken – utmärker sig även i ett europeiskt perspektiv 

genom den rika förekomsten av jätteekar. 

dagens ekar 

I Nationalstadsparken finns cirka 320 hektar ekmiljöer. Framför allt är de utmärkande för Norra 

och Södra Djurgården men ekmiljöer finns även i Sörentorp, Ulriksdal, på Tivoliudden och i 

Hagaparken. En hel del av parkens äldre ekar och andra ädellövträd finns nära bebyggelse. Dessa 

träd har betyd else för växter och djurs möjlighet att sprida sig mellan parkens olika delar. 

Det har genom åren gjorts olika inventeringar av Nationalstadsparkens ekar, bland annat av 

Stockholms stad genom Ekologigruppen (2006). Den senaste inventeringen genomfördes 

2009–2010 inom ramen för det nationella åtgärds programmet för särskilt skyddsvärda träd i 

41


42 

Karta över Nationalstadsparkens ekområden. 

(Ekologigruppen, uppdaterad av Länsstyrelsen i Stockholms län)


Karta över Nationalstadsparkens skyddsvärda ekar. 

(Ekologigruppen, uppdaterad av Länsstyrelsen i Stockholms län) 

43


44 

kulturlandskapet (Länsstyrelsen i Stockholms län). Till särskilt skyddsvärda 

ekar räknas ekar med en diameter på över 1 meter (s.k. jätteekar), ihåliga 

mulmbildande 3 ekar som är grövre än 0,4 meter i diameter samt ekar 

som kan antas vara äldre än 200 år. Cirka 1 850 särskilt skyddsvärda ekar 

noterades, varav cirka 1 200 var jätteekar. Av jätteekarna hade 112 träd en 

stamdiameter på över 1,6 meter. Totalt karterades 2380 träd som värdefulla. 

det gamLa ekLandskapet 

Dagens eklandskap är intimt kopplat till människans tusenåriga nyttjande 

av markerna, framför allt för bete men också för odling. Från 1600-talet 

och framåt var landskapet av allt att döma starkt präglat av bete. Hagar 

och skogar betades både av jaktparkens intensivbetande hjortar och av 

tamboskap. Ekarna gynnades av det ljusa och öppna landskapet, med glesa 

trädbestånd och en sparsam föryngring av träden. En annan orsak till att 

så många gamla ekar ännu finns kvar, är att eken under flera århundraden 

hade status som så kallad kungligt regale, framför allt var ekarna avsedda för 

skeppsbyggeri. På Djurgården fanns även ett ekplantage och ekollon härifrån 

användes när Visingsös ekodlingar anlades på 1830-talet för att säkra den 

svenska flottans framtida behov av ekvirke. Funktionen som kunglig jaktpark 

och senare lustpark gav inte heller incitament till att fälla ekar, även efter att 

förbudet slutligen upphävdes 1875. 

De ekmiljöer som finns kvar utgör bara en bråkdel av vad som en gång 

fanns. De sista hjortarna lämnade parken på 1820-talet, och under det 

följande århundradet gjorde industrialismen intåg. Stadens nya verksamheter 

expanderade in på den forna jaktparksmarken. På den så kallade 

Storängen, som utbredde sig mellan Valhallavägen och Lilla Värtan, växte 

Idrottsparken, Gasverket och Värtahamnen upp. Betet minskade, vilket 

innebar att skogarnas karaktär förändrades. Ekhagarna började växa igen och 

omvandlades till lundmiljöer. 

3 Mulm är en sorts trämjöl som finns inuti gamla träd. Det består framför 

allt av nedbrutet trä och rester av de svampar som brutit ner trädet. 

eken och BIoLogIsk mångfaLd 

Nationalstadsparken gamla ekar är synnerligen artrika miljöer. De gamla 

ekarna har en nyckelroll för parkens biologiska mångfald, särskilt de solitära 

solbelysta grova jätteekarna. Över 1 000 insektsarter kan trivas på en 

jätteek. Eken är också värd för många svampar, lavar och mossor. Den är 

även en viktig livsmiljö för fåglar och fladdermöss, som gynnas av ekens rika 

insektsfauna. 

Många av de arter som är knutna till ek är sällsynta. Flera av dem är 

rödlistade, vilket gör att man ofta behöver ta särskild hänsyn för att arten 

ska överleva. Nationalstadsparkens kanske mest kända rödlistade art är 

den bred bandade ekbarkbocken som är akut hotad och har en av sina få 

hemvister i Sverige i Nationalstadsparken. 

Det är viktigt att det finns ekar i olika åldrar; många arter är nämligen 

beroende av hålekar, döende träd i olika nedbrytningsstadier och av död 

ved. Unga ekar hyser inte så många organismer, men när eken åldras och 

angrips av rötsvampar blir den en lämplig livsmiljö för bland annat många 

skalbaggsarter. I gamla ekar bildas ofta mulm i stammarnas håligheter. I 

mulmen lever en rik och specialiserad insektsfauna som framför allt utgörs av 

skalbaggar, tvåvingar och kloklypare. Andra viktiga livsmiljöer på och i gamla 

ädellövträd är grov och fårad bark, döda delar av stammen, döda grenar, 

fruktkroppar av vedsvampar samt hål som kan fungera som bohål. 

Många arter som lever på död ved föredrar grova träd som står exponerade 

för solen. De arter som lever av död ved och som finns i ett visst träd förändras 

allt eftersom stammen bryts ned. Ekarna är därför sinsemellan så olika, 

att bara en viss del av hålträden passar en viss art. Den bredbandade ekbarkbocken 

trivs till exempel bara i nyligen döda stam- eller grendelar av ek. 

ädeLLövträdsmILjöer 

Ekarna ingår ofta i ädellövskogar eller blandskogar. Stora delar av Nationalstadsparken 

utgörs av blandskog med olika löv- och barrträdsarter. Ädla

Ek. Foto: Christina Fagergren. 


lövträd definieras som lövträd vars träslag är särskilt ekonomiskt värdefulla 

och som har snäva krav på omgivningen för att frodas. Ädellövträden får ofta 

stora kronor och planteras ofta som vårdträd på gårdarna. Till de svenska 

ädellövträden hör alm, ask, avenbok, bok, ek, sötkörsbär, lind och lönn. 

Ädellövskog finns överallt; parken utmärker sig genom stora koncentrationer 

av ek, alm, ask, lind och lönn. Cirka 160 hektar av Nationalstadsparken är 

skog som domineras av ädellövträd. Här ingår ädellövdominerad blandskog, 

slutna ädellövmiljöer med lundkaraktär och hassellundar samt ädellövmiljöer 

i vissa parker, som lindarna i Ulriksdal och Haga. Många ädellövträd har 

tillkommit genom människans försorg, inte bara i parker och kring gårdar. På 

1800-talet planterade man på Djurgården metodiskt in varierande trädslag i 

luckor i skogen, även utländska arter. Planterad bok finns bl.a. på vid Manilla 

på Södra Djurgården, vid Fiskartorpet och i Ulriksdal. 

Skogsbryn med gamla ekar, tallar och värdefulla buskar finns på många håll 

i parken. Ädellövskogarna har ofta funnits länge och innehåller träd av olika 

åldrar, även många döda träd. Även om eken har en särställning, är också 

andra ädellövträd – framför allt lind – av betydelse för insekter som livnär sig 

av död ved. Ollonen från bok och ek är näringsrika och äts av både däggdjur 

och fåglar. 

Genom att den naturliga hävden har upphört, har en del bestånd av 

ädellövdominerad skog förändrats till lundartade skuggiga miljöer. Sådana 

ädellövmiljöer finns till exempel i Hagaparken, Tivoli, Kaknäsområdet och 

på Södra Djurgården. Här och var finns också tydliga inslag av hassel. De 

lundartade miljöerna är viktiga för växter och fåglar som trivs i mer skuggiga 

miljöer. Ofta är markvegetationen rik med vacker vårblomning och en fin 

svampflora. 

Ofta finns inga konflikter mellan ett områdes biologiska och kulturhistoriska 

värden. Insatser för att behålla det äldre öppna kulturlandskapet gynnar också 

naturvärdena. Men ibland behöver man ta ställning till vilken aspekt som ska 

vara styrande för skötseln, till exempel var det är lämpligt att skogen får växa 

igen till lundar. 

45


46

ekar och ädeLLövträd I en ekoLogIsk 

Infrastruktur 

Betydelse i ett regionalt perspektiv 

Nationalstadsparkens biologiska värden är i stor utsträckning knutna till 

den historiska markanvändningen med bete och slåtter och där skogens 

träd togs tillvara som ved och virke. Runt omkring Stockholm har jord- och 

skogsbruket under 1900-talet genomgått en omfattande rationalisering men 

i Nationalstadsparken har inte denna utveckling skett. Här har många arter 

och miljöer som speglar historiska markanvändningsförhållanden kunnat 

leva vidare, vilket är en anledning till parkens rika förekomst av sällsynta och 

rödlistade arter. Liknande förutsättningar återfinns i Mälardalens herrgårdslandskap 

och i ängs- och betesmarker som hävdas på traditionellt vis. 

För att många arter knutna till den historiska markanvändningen ska kunna 

överleva i livskraftiga bestånd, behövs inte bara goda livsmiljöer inom 

Nationalstadsparken. Det krävs också möjlighet till spridning och utbyte 

med liknande områden både inom parken och utanför denna. Det urbana 

samhället med sin täta bebyggelse har dock gjort att spridningsmöjligheterna 

är starkt begränsade i storstadslandskapet. Ur ett landskapsperspektiv blir de 

artrika naturtyperna färre och färre, allt mindre till ytan och förekommer allt 

glesare i landskapet – de fragmenteras. Svårspridda arter får därför allt svårare 

att överleva. Att upprätthålla och stärka stråk där sådana arter kan röra sig 

mellan olika livsmiljöer är därför av stor vikt för att dessa arter ska överleva. 

Nationalstadsparkens stora bestånd med äldre ekar och andra ädellövträd 

spelar med sin långa kontinuitet en viktig roll för Stockholmsområdets 

biologiska mångfald i stort. Nationalstadsparkens ädellövbestånd ska därför 

inte ses avgränsat, utan som en del av hela Mälardalens landskap. 

Landskapsekologisk analys som redskap 

För att ta tillvara och utveckla Nationalstadsparkens – och regionens 

– naturvärden behövs kunskap såväl om arterna och deras livsmiljöer 

(habitat) som om hur dessa habitat fördelar sig i landskapet. Med habitat 

menas livsmiljön för en enskild art, till exempel en speciell naturtyp. Ett 

Hagaparken. Foto: Lars Nyberg. 


habitat kan i sin tur bestå av flera biotoper. En biotop kan beskrivas som ett 

landskapsavsnitt med relativt enhetlig karaktär, struktur och sammansättning 

av organismer, exempelvis en ekhage. Med landskapsekologisk analys kan 

man identifiera den ekologiska infrastrukturen för valda arter, liksom mängd 

och utbredning av habitat. Ofta utgår analysen från enskilda naturtyper 

eller funktionella artgrupper, det vill säga grupper av arter som har likartade 

egenskaper och krav på sin livsmiljö. 

vad är kärnområden och spridningszoner? 

I en landskapsekologisk analys identifieras kärnområden och spridningszoner. 

Kärnområden definieras som områden där den studerade artgruppens habitat 

finns i tillräcklig mängd och av tillräcklig kvalitet för att fylla viktiga funktioner 

i artens livscykel. Mellan kärnområdena löper spridningszoner som utgörs 

av områden med lägre ekologisk kvalitet än kärnområdena; de fungerar för 

spridning men inte som livsmiljö. De utgörs ofta av långsmala zoner och kallas 

därför ofta för spridningskorridorer. Kärnområdena och spridningszonerna 

skapar tillsammans den studerade artgruppens habitatnätverk. 

Landskapsekologisk analys av nationalstadsparken 

År 2006 genomfördes en landskapsekologisk analys av Nationalstadsparkens 

ädellövskog och ädellövdominerade biotoper. Valet gjordes eftersom en 

stor del av parkens artrikedom är kopplad till just ekdominerade miljöer. 

Den ekologiska infrastrukturen kartlades för vedlevande insekter knutna 

till ädellövträd. Tre funktionella artgrupper med olika krav på livsmiljöer 

inom eklandskapet samt olika förmåga till spridning studerades: arter knutna 

till ädellövträd med död ved, arter knutna till grova ädellövträd respektive 

arter knutna till grova solexponerade ädellövträd. Analysen omfattar 

Nationalstadsparken och ett större omland, ner mot Mälarstranden i väster 

och Flaten i söder. 

Som viktiga kärnområden inom Nationalstadsparken utkristalliserades 

inte oväntat Södra Djurgården, Norra Djurgården och Ulriksdal. Av 

analysen framgår vidare att det finns betydligt färre goda livsmiljöer för 

funktionella artgrupper knutna till ädellövträd med död ved än för övriga 

47


48 

Nationalstadsparkens viktigaste 

kärnområden för ek. 

1 Södra Djurgården 

2 Norra Djurgården 

3 Ulriksdal 

Ur: Mörtberg, Landskapsekologisk analys av Nationalstadsparken. 

(Länsstyrelsen rapport 2006:13.) 

artgrupper. Framför allt återfinns de på 

Södra Djurgården, norr om Husarviken 

(Oxbergsbacken och Vårhagen) och 

fläckvis vid Brunnsvikens östra strand. 

Gärdesstaden och Ladugårdsgärde utgör 

en viktig spridningszon mellan Norra och 

Södra Djurgården. Under de senaste 

hundra åren har den dock successivt för - 

svagats och är därför mycket sårbar för 

ytterligare förlust av naturmark. Denna 

smala midja är också beroende av dynamiken 

utanför parkens gräns. Norr och söder 

om detta område, finns ett stort antal 

grova ekar som förstärker eklandskapet 

och arternas spridnings möjligheter. En 

annan viktig spridningszon inom parken är 

mellan Norra Djurgården och Ulriksdal, 

över Haga-Brunnsviken. Skydd och skötsel 

av befintlig vegetation och naturmark i 

dessa områden är av avgörande betydelse 

för att sällsynta och hotade arter, främst 

ryggradslösa djur, långsiktigt ska kunna 

fortleva i livskraftiga bestånd.

De viktigaste spridningszonerna. 

1 Gärdet 

2 Sickla 

3 Järvafältet 

3 Flaten 

Ur: Mörtberg, Landskapsekologisk analys av Nationalstadsparken. 

(Länsstyrelsen rapport 2006:13.) 

De viktigaste länkarna mellan Nationalstadsparken 

och Mälardalens ädel lövlandskap 

går mot nord-nordväst över 

Järvafältet respektive mot söder över 

Flaten men också från Södra Djurgården 

mot Sickla. Med restaureringsinsatser skulle 

dessa spridningszoner kunna utvecklas 

till breda och funktionella kontaktlänkar 

av väsentlig betydelse i ett regionalt 

perspektiv. 

Påverkan på den biologiska mångfalden 

genom försämrade spridningsvägar är en 

mycket långsam process, där effekten av 

vad som sker i dag kan konstateras först 

om många år. Det är möjligt att parkens 

ekbestånd inte är av tillräcklig omfattning 

för att de mest känsliga arterna ska kunna 

fortleva i livskraftiga bestånd, men många 

arter har ändå potential att överleva om 

ekmiljöerna förstärks och länkas in en 

ekologisk infrastruktur. 


49


50 

Kartan visar en prioritering över vilka områden 

som är i akut behov av restaureringsåtgärder. 

(Länsstyrelsen i Stockholms län 2011)

tILLståndet I dag 

Nationalstadsparkens unika ekbestånd står inför flera påfrestningar. Något 

generaliserat kan dessa dels knytas till bristande hävd, dels till stadens 

expansion. 

Långsiktigt är bristen på skötsel det största hotet mot hela eklandskapets 

överlevnad. Eklandskapet håller sakta men säkert på att krympa inifrån genom 

igenväxning. Det innebär också att arter som är beroende av ett öppet 

landskap successivt kommer att försvinna, vilket är det största hotet på kort 

sikt. Eken är ett ljuskrävande träd som trivs i öppna landskap. En betydande 

del av de gamla ekarna växer i dag i skuggiga och fuktiga miljöer, ofta trängda 

av unga lövträd. Skötsel- och restaureringsåtgärder behövs för att de inte 

ska dö. Även om insatser gjorts och görs för att förstärka hävden, är antalet 

betesdjur långt färre än vad som skulle behövas. Många ekmiljöer utgörs också 

av relativt likåldriga träd, med stora glapp mellan generationerna. Gynnsamma 

förhållanden behövs för att nya vidkroniga ekar ska kunna växa upp. 

Som nämnts i tidigare avsnitt, har den växande staden inneburit att många ek- 

och ädellövträdmiljöer i dag framträder som fragmenterade inslag i land skapet. 

När livsmiljöerna delas upp i många små områden får många arter svårt att 

överleva i livskraftiga populationer. När bebyggelse eller andra an lägg ningar 

planeras i spridningszoner är det viktigt att det sker utifrån ett land skapsekologiskt 

perspektiv. Annars riskerar man att möjligheten till spridning skärs 

av, med ytterligare fragmentering som följd. I Nationalstads parken är området 

mellan Södra och Norra Djurgårdens kärnområden särskilt ut satt, det vill 

säga med områden som Ladugårdsgärde, Gärdesstaden och Idrotts parken. 

En annan svag punkt är spridningen från Ulriksdal över E4:an mot Järva, där 

barriärer skapas både av motorvägen och av ny bebyggelse. 

Det blir allt vanligare att ekar eller delar av ekar tas ned, framför allt inom 

bebyggda områden. Det kan handla om att boende vill ha en öppnare 

utsikt från sina bostäder eller om att ekens växtplats behövs för andra 

ändamål som ny bebyggelse eller infrastruktur. Ekarna skadas också genom 

markarbeten för nära rotsystemet och av skuggning från nya byggnader. År 

2011 införde kommunerna Solna och Stockholm tillståndsplikt för trädfällning 

genom beslut om interimistiskt naturreservat. 


måL för natIonaLstadsparkens ekLandskap 

• Skötsel och utveckling av Nationalstadsparkens ekmiljöer ska ske med 

utgångspunkt från den historiska markanvändningen. I de anlagda 

parkerna ska de kulturhistoriska aspekterna ha företräde. 

• Ett månghundraårigt och väl hävdat eklandskap ska vara ett av 

Nationalstadsparkens kännemärken. Det ska finnas en variation mellan 

fristående, solbelysta ekar, glesa hagmarksliknande ekmiljöer och lite 

tätare lundbestånd. 

• De viktigaste kärnområdena Södra Djurgården, Norra Djurgården och 

Ulriksdal ska hävdas och utvecklas så att variationen av biotoper och ett 

artrikt växt- och djurliv består. Arter knutna till eklandskapet ska finnas 

kvar i livskraftiga populationer. 

• Nationalstadsparkens kärnområden för ek ska bestå av hävdade ljusöppna 

hagmarksliknande miljöer. 

• I Nationalstadsparkens kärnområden för ek ska det finnas en kontinuerlig 

tillgång på träd i olika åldrar, så att nya generationer av ekar kan växa 

upp, det vill säga både äldre grova träd, så kallade efterträdare med en 

stamdiameter på 0,5–0,8 meter och yngre träd som har en stamdiameter 

på 0,1–0,5 meter. 

• Slutna och halvslutna ekbestånd ska även i fortsättningen domineras av ek. 

• Några av Nationalstadsparkens skogar med inslag av ekar ska utvecklas 

mot ekhagar, bland annat för att gynna föryngringen av ek. Ekföryng ringen 

kan inte släppas fritt i bestånd med gamla ekar eftersom dessa behöver 

stå ljusöppet. 

• Arter knutna till eklandskapet ska kunna finnas kvar i livskraftiga populationer. 

Hotade vedlevande insekter, som bredbandad ekbarkbock ska 

gynnas. Detta kan ske genom att skapa förutsättningar för grova sol belysta 

ekar och genom att på allsidigt lämpliga platser skapa deponier av död ved. 

• Gamla, grova träd och hålträd ska bevaras och vid behov frihuggas från 

igenväxningsvegetation om det gynnar träden och dess arter. 

• Andelen död ekved ska inte minska jämfört med dagens situation. 

51


52 

• Om det blir nödvändigt att avverka gamla ädellövträd bör veden tas om 

hand och läggas upp i soliga lägen i andra delar av parken där träd och 

grövre grenar kan skapa stor betydelse för många sällsynta och rödlistade 

organismer. 

• Det ska finnas goda möjligheter, även för svårspridda arter knutna till ek, 

att sprida sig såväl mellan Nationalstadsparkens olika kärnområden som 

mellan dessa och kärnområden i övriga Mälardalen. 

• Områden som har stor betydelse som spridningszoner ska värnas och 

stärkas: Tivoli, Haga-Brunnsviken med omgivningar, Gärdet-Idrottsparken 

och Ladugårdsgärde-Kaknäs. 

InrIktnIng för ekLandskapet och övrIga 

ädeLLövträdsmILjöer 

Lämpliga åtgärder för att vårda eklandskapet är frihuggning av gamla grova 

ekar och ek-efterträdare och utökad hävd, gärna med bete, för att behålla 

det öppna landskapet inom vissa områden. Andra åtgärder är plantering av 

ek och lind inom områden där den naturliga föryngringen inte fungerar Här 

behöver inventeringar göras för att få kunskap om var det kan bli problem. 

Det är angeläget att nya ekar växer upp på rätt ställen. 

På vissa platser finns det gott om ekplantor medan det finns brist i andra delar. 

För att säkra den framtida kontinuiteten av gamla ekar kan man plantera ek 

där det behövs och ta tillvara den naturliga föryngringen genom att ge unga 

ekar möjlighet att växa upp till vidkroniga och solbelysta hagmarksekar. 

restaurering av ekmiljöer 

För att återskapa det ljusöppna landskapet och för att gynna den biologiska 

mångfalden bör man restaurera igenväxta ekmiljöer. Det innebär att 

gallringar och röjningar genomförs, att gamla träd föryngringsbeskärs men 

också att unga träd väljs ut och gynnas för att säkra återväxten 

utöka beteshävden 

Nationalstadsparkens landskap var under flera hundra år starkt präglat av 

hjortarnas och tamboskapens bete. Det var ljusöppet, med glesa trädbestånd 

och sparsam föryngring av träden. Det är önskvärt att genom utökat bete så 

långt möjligt försöka återupprätta detta betespräglade landskap. En betesplan 

bör tas fram som anger vilka områden i parken som kan vara lämpliga att 

beta samt vilket eller vilka djurslag som är lämpligt för respektive område. 

Hjortbete inom en eller fler delar av parken är troligen det mest 

effektiva sättet att skapa och upprätthålla ett betespräglat landskap och 

förutsättningarna för att hjortbete på nytt ska bli verklighet bör utredas. 

säkra successionen av ekmiljöer 

Ekarna får en större betydelse som livsmiljö först vid 100–150 års ålder, 

när håligheter börjar bildas. Det är angeläget att det finns en kontinuerlig 

tillgång på ekar i olika åldrar. En utredning bör genomföras för att belysa om 

det finns tillräckligt med efterträdare och om den naturliga föryngringen 

är tillräcklig. I annat fall behöver nya miljöer för uppväxande ekar skapas i 

närheten av äldre bestånd, helst inom cirka 200 meters avstånd. 

förstärk nätverket av ekhabitat inom och utanför parken 

Det viktigaste sättet att gynna den biologiska mångfalden som är knuten till 

ekar och andra ädellövträd är stärka och skapa kärnområden samt att se 

till att det finns goda möjligheter till spridning, Nationalstadsparkens stora 

sammanhängande park- och naturområden får därför inte minska i storlek. 

Kärnområdena kan utvecklas genom restaurering och skötsel av de befintliga 

ekmiljöerna samt genom att ekhagar återskapas i de delar av parken där eken 

har försvunnit. 

Eksambanden inom parken behöver värnas och stärkas. Planering för ny 

bebyggelse och infrastruktur bör därför utgå från ett landskapsperspektiv. 

Fiskartorpet. Foto: Lars Nyberg.


53


54 

Gärdesstaden, Nationalstadsparkens smala midja ur ekologisk synpunkt. Foto: Lars Nyberg.

De befintliga spridningszonerna över Gärdesstaden, Ladugårdsgärde 

Idrottsparken och Haga-Brunnsviken ska upprätthållas och utvecklas, för att 

behålla och förstärka strukturen med kulturlandskapets öppna och halvöppna 

marker och skogskullar. Gamla, stora, vidkroniga eller döende träd är särskilt 

viktigt att bevara. 

Förslag till åtgärder för spridningsvägen Haga-Brunnsviken 

• Ek- och ädellövmiljöerna i Fridhem-Sofielund, Frescati, Bergianska 

trädgården, Kräftriket, Bellevue, Ekhagen, omgivningen intill Riksmuseet 

och universitetsområdet samt Albano naturområde ska skyddas. 

• Naturmiljöer i Frescati, Ekhagen och Fridhem-Sofielund som i dag är av 

särskild betydelse för arternas spridningsmöjligheter ska bevaras. 

Förslag till åtgärder för spridningsvägen Gärdet 

• Naturmiljöer i Storängsbotten, Gärdet, Hjorthagensparken, 

Storängskroken och Kungliga Livgardet, som i dag är av särskild betydelse 

för arternas spridnings möjlighet, bör sparas. 

• Områdena Ladugårdsgärde, Storängsbotten, Storängskroken och 

Fisksjöäng, som utgör svaga men värdefulla länkar i spridningszonen, bör 

stärkas genom restaurering och nyanläggning. 

Spridningsvägarna mellan Nationalstadsparken och Mälardalens övriga 

eklandskap behöver stärkas genom att gynna befintliga ekförekomster i 

strategiska lägen och plantera ekar där de inte längre förekommer spontant. 

Särskilda insatser bör riktas mot spridningsvägarna mot Järvafältet och Flaten. 

skydda ekarna inom bebyggelsen 

För att skydda värdefulla träd i Nationalstadsparken fattade kommunerna 

Solna och Stockholms beslut i maj 2011 om interimistiskt skydd enligt 7 kap. 

24 § miljöbalken för vissa träd i Nationalstadsparken. En utredning har 

påbörjats för att ge de värdefulla träden i parken ett permanent skydd enligt 

lämplig lagstiftning. 


Ett formellt skydd behöver kompletteras med informationsinsatser om 

ekarnas betydelse. 

Insatser för bevarande av arter 

Bland de arter som är upptagna på ArtDatabankens nationella rödlista, och 

alltså kräver särskild hänsyn, finns många organismer i Nationalstadsparken. 

Bland insekterna är cirka 60 arter rödlistade. Vidare finns 32 rödlistade 

svamparter, ett 20-tal kärlväxter, däggdjur (flera fladdermusarter), groddjur 

och kräldjur, fisk och fågel noterade. Länsstyrelserna har fortlöpande 

i uppdrag att ta fram åtgärdsprogram för hotade arter. År 2005 tog 

Länsstyrelsen i Stockholms län fram ett åtgärdsprogram för att bevara den 

bredbandade ekbarkbocken. Programmet fastställdes av Naturvårdsverket 

samma år. 

Bredbandad ekbarkbock. Illustration: Christina Fagergren. 

55


56

Gamla stan, Skeppsholmen och Västra Djurgårdsön. 

Foto: Cahin Burcin Sahin. 


De omgivande landskapen 

Kungliga nationalstadsparken ligger mitt i den växande huvudstaden. Sedan 1800-talets slut har 

parkens omgivningar successivt förändrats. Hur kan omgivningarna fortsätta utvecklas utifrån en 

hänsyn tagen till parkens värden? 

några utgångspunkter 

olika typer av möten 

Nationalstadsparkens möter det omgivande landskapet på många olika sätt. Ibland är mötet 

distinkt och parkens gräns följer tydliga gränser i omgivningen. På andra håll är det landskapsrum 

vi upplever från Nationalstadsparken en del av ett större landskapsrum, som sträcker sig 

över den administrativa gränsen. I dessa fall behöver omgivningarna utvecklas i samspel med 

Nationalstadsparkens värden. 

En stor del av Nationalstadsparken omges av vatten, här ingår parkens strandområden 

tillsammans med de motsatta stränderna i ett gemensamt vattenrum. Vattnet gör också 

att Nationalstadsparken är synlig från många delar av storstaden. Det är i hög grad 

Nationalstadsparken som bidrar till att vår huvudstad brukar lyftas fram som en huvudstad 

präglad av grönska och vatten. 

olika typer av samband 

I vissa områden är sambanden särskilt starka mellan Nationalstadsparken och dess omgivningar. 

Sambanden kan gälla landskapets karaktär, men det kan också handla om funktionella 

samband som när Vetenskapsstaden på Norra Djurgården fortsätter sydost över parkens 

gräns längs Valhallavägen med Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) och vidare runt Brunnsviken 

till Hagastaden med Karolinska. Det finns också ekologiska samband, där till exempel 

Nationalstadsparkens ekar ingår som en viktig del i Mälardalens ädellövlandskap. 

57


58 

vyer mot och från parken 

När man planerar för förändringar av markanvändningen utanför 

Nationalstadsparken, är det viktigt att belysa hur sambanden ser ut mellan 

parken och dess omgivningar. Det gäller inte bara vyer inifrån parken och 

utåt, utan också om att ta tillvara parkens fronter som något attraktivt och 

typiskt för huvudstaden – exempelvis Brunnsvikens gröna stränder eller 

Skeppsholmens karakteristiska fasad mot vattnet. 

karaktären bestämmer 

Nationalstadsparken är ett stort och mångfacetterat område. Olika delar har 

sina specifika karaktärsdrag och är olika känsliga för vad som händer på andra 

sidan gränsen. Historiens avtryck skiljer sig åt: från Beckholmens industriellt 

präglade miljöer och Södra Djurgårdens nöjesetablissemang och museer till 

gestaltade kungliga parklandskap och fridfulla skogsområden. En förändring i 

omgivningen kan påverka mer eller mindre, beroende på var och hur den sker. 

Hur mycket det historiska landskapet förändras beror i hög grad på hur det 

påverkas visuellt och om det förändrar upplevelsen eller inte. I upplevelsen 

ingår möjligheter till förståelse, men också förväntningar, känslor, möjlighet 

till identifikation samt symbol- och traditionsvärden. I vilken mån visuella 

förändringar redan skett spelar in för hur tålig en plats är för förändringar i 

omgivningen. Även rumsligheten är av betydelse, alltså om en miljö är tydligt 

avgränsad med till exempel höjdpartier och skogar och bildar ett eget rum 

eller om olika miljöer mer obemärkt glider över i varandra. 

vad kan påverka? 

Den vanligaste typen av förändringar i Nationalstadsparkens omgivningar är 

ny bebyggelse och ny infrastruktur. En enstaka hög byggnad kan påverka ett 

stort område. Infrastrukturanläggningar kan dela av landskapsrum och skapa 

barriärer. 

När man bygger ut vägar och spårbunden trafik leder det oftast till ökade 

bullerstörningar. I vissa delar av parken, som området kring Brunnsviken, 

påverkar dagens bullersituation rekreationsvärdena och upplevelsen av det 

historiska landskapet på ett påtagligt sätt. 

Det är inte bara väg- och spårtrafik som orsakar buller. I parkens tystare 

delar kan en livlig trafik med snabbgående fritidsbåtar och vattenskotrar 

påverka möjligheten att uppleva rofylldhet. Det gäller inte minst vid 

Hundudden på Södra Djurgården, som i dag är ett av Stockholms tystaste 

områden. 

Landskap som kräver särskILd 

uppmärksamhet 

Inom Nationalstadsparken är några områden särskilt ömtåliga för förändringar 

i omgivningarna.. Det gäller Brunnsviken med stränder, området 

kring Fiskartorpet, det centrala vattenrummet med stränder och östra 

Djurgårdsön med Fjäderholmarna. Undantaget Fiskartorpsmiljön är 

samtliga områden är en del i landskapet utanför gränsen. Omgivningarna 

har också tydliga naturgeografiska karaktärer och sedan länge etablerade 

bebyggelsemönster. 

Brunnsvikens landskap 

I Brunnsvikens sammanhållna historiska landskap är Nationalstadsparkens 

möte med omlandet mycket känsligt. Det omgivande landskapet ingår 

här i gestaltningen av de engelska landskapsparkerna, som anlades längs 

stränderna. Med vattenspegeln i centrum, omgivande vegetationsridåer och 

parkerna Haga, Bellevue och Tivoli är det fortfarande möjligt att uppleva 

något av det naturromantiska sceneri som Gustav IIII lät anlägga utifrån 

den engelska landskapsparkens idévärld. Det var naturen och landsbygden i 

kontrast till staden som lyftes fram (se vidare Landskapets framväxt).

Brunnsviken, ett av de 

områden där mötet med 

omgivningarna behöver 

hanteras med särskild 

uppmärksamhet. 



Tivoliberget 

Pelousen 

Haga 

Pipers 

park 

Kungliga 

begravningsplatsen 

Bellevue 

Områden med sammanhängande 

grönska sedda från Brunnsvikens 

motsatta sida. Befintlig bebyggelse 

underordnar sig parklandskapet. 

Bevarade engelska landskapsparker 

Viktiga vyer/utblickar 

Större vägar 

Fotopunkt med riktningsvisare 

59


60 

Siktstråk och utblickar skapades inte bara inom dessa parker utan också 

ut mot omgivningarna, exempelvis utblickarna från Hagaparken mot 

Brunnsvikens vatten och omgivande stränder. Vad som möter utanför 

gränsen har både betydelse för upplevelsevärdena och förståelsen för 

dåtidens idévärld. Vyerna från västra Brunnsviksstranden, Bellevue och Tivoli 

är av särskilt stor betydelse. 

Landskapet vid fiskartorpet 

Det pastorala landskapet kring Fiskartorpet uppmärksammades redan på 

1700-talet i konst och lyrik, till exempel i Carl Michael Bellmans Fredmans 

epistel nr 71 – Ä´ke det gudomligt. Ännu kan vi känna igen oss i det landskap 

som då skildrades. Här finns hävdade ängs- och betesmarker, inramade av 

skogsbackar, ålderdomliga byggnader som Karl XI:s fiskartorp från 1680-talet 

och lador från 1700-talet. 

Innan Gasverkets etablerades kring sekelskiftet 1900 fortsatte det öppna 

landskapet på andra sidan Husarviken. Numera bildar i stället en trädridå 

längs vattnet ”fondvägg” för Fiskartorpslandskapet. Landskapsrummet har 

krympt men avskärmningen bidrar att den historiska miljön kan upplevas mer 

intakt, utan alltför stor visuell påverkan från moderna inslag. Detta är särskilt 

viktigt för Fiskartorpslandskapet, som också rymmer immateriella värden. 

Landskapet kring Fiskartorpet utgör i dag en egen pastoral idyll, i kontrast till 

Gasverksområdet – det blivande Norra Djurgårdsstaden – på andra sidan 

Husarviken. Trädridåns betydelse för att begränsa den visuella påverkan har 

betonats i samband med planeringen av Norra Djurgårdsstaden. 

det centrala vattenrummet 

Nationalstadsparkens miljöer med Skeppsholmen, Kastellholmen och 

Djurgårdsöns stränder är en stor tillgång i Stockholms centrala vattenrum. 

Tillsammans med Gamla stans täta bebyggelse och Strandvägens paradvåningar 

skapar de det som för många är sinnebilden av Stockholm: vattnet, 

grönskan och vackra historiska miljöer. Här är parken en del av stadens 

samlade kvaliteter samtidigt som denna bebyggelse utanför parkens gräns 

stärker de upplevelser Nationalstadsparkens besökare får. 

Utblickarna ger både skönhetsupplevelser och ett historiskt sammanhang. 

Skeppsbrons fasader och Gamla stans enhetliga skala och taklandskap 

har alltsedan medeltiden varit den stadsfront som mötte sjöfarande på 

Saltsjön. Endast kyrkspirorna höjer sig över övriga byggnader. Strandvägen 

representerar det sena 1800-talets stadsbyggnadsideal med byggnader 

i större skala, påkostad arkitektur och sammanhållna gatufasader. 

Skeppsholmen, Kastellholmen, Galärvarvet och Beckholmen är ett f.d. 

historiskt örlogslandskap. Vegetation och topografi signalerar närheten 

till skärgården. Bebyggelsen som i stor utsträckning tillkom på 1700- och 

1800-talen ger en stark historisk atmosfär. 

östra djurgårdsön med fjäderholmarna 

Östra Djurgårdsön är ett av Nationalstadsparkens lugnaste områden och 

Fjäderholmarna erbjuder en skärgårdsmiljö i stadsnära tappning. Utblicken 

mot det vidsträckta vattenlandskapet österut är betydelsefull för att kunna 

känna ro och att man har lämnat den täta staden. Att skärgårdslandskapet 

genom bevarad topografi och vegetation fortfarande når ända in i stadens 

centrum är unikt och en central del av Stockholms identitet. Även om nya 

bebyggelseområden under 1900-talet har tillkommit längs Nackastranden, 

är det fortfarande lätt att uppfatta det vidsträckta skärgårdslandskapet 

längs inloppet. 

hur möter parken omgIvnIngen? 

från sydväst till norrut 

I väster möter staden oftast Nationalstadsparken med en tydlig men 

varierande stadsfront. Tillsammans med Gamla stan, Blasieholmen och 

Strandvägen bildar Skeppsholmen, Kastellholmen och Djurgårdsstranden 

Stockholms centrala vattenrum, med den kringliggande bebyggelsen som 

vackra fonder. Att Nationalstadsparken egentligen börjar och slutar mitt i 

Saltsjön går inte att uppfatta. Från Ladugårdsgärde är stadsfronten inte lika 

tät. Det är en extra kvalitet att kunna se stadens bebyggelse avteckna sig mot 

horisonten samtidigt som man befinner sig i ett öppet landskap på avstånd.

Trädgårdsstad 

Institutionsbyggnader 

Staden övergår 

successivt i ett 

öppet landskap. 

Expanderande stad 

E4:an 

Stadssiluett från Ladugårdsgärdets 

öppna landskap 

Strandvägens samlade stadsfront 

Brunnsviken 

Vy från 

Lappkärrsberget 

Stenstad 


Fiskartorpet 

Centrala 

vattenrummet 

Tidigare gasverksområde. 

Omvandling 

till bostadsområde. 

Gasklockorna, vy från parken 

Trädridå längs Husarviken 

avskärmar området kring 

Fiskartorpet. 

Industri och 

hamnområde 

Södermalms förkastningsbrant 

Nationalstadsparkens 

omgivningar. 


Höjdskillnad och 

vegetation skärmar 

av parken. 

Sydöstra 

Djurgården 

Industrimiljö med 

utveckling till 

bostadsområde. 

Stenstad - tydlig men 

varierande stadsfront 

Villaområden i kuperad, 

vegetationstät omgivning 

Industri och 

utvecklingsområde 

E4:an - tydlig barriär 

Områden med särskild 

hänsyn (se text) 

Fotopunkt med 

riktningsvisare 

Parken möter skärgården. 

61


62 

Mellan Ladugårdsgärde och Norrtull följer parkens gräns stenstads bebyg gelsen, 

med avbrott för KTH:s friare grupperade område intill Lill-Jansskogen. 

Från Norrtull i söder till Järva i norr följer parkens västra gräns Uppsalavägen/ 

E4:an. Motorvägen är en tydlig barriär och på dess andra sida möter den 

expanderande staden. I höjd med Hagaparken bryts den täta bebyggelsen 

av Norra Begravningsplatsen. Från Mellanjärva och norrut övergår staden 

successivt i ett öppet landskap – först med Ulriksdals golfbana, därefter 

med det äldre kulturlandskapet utmed Igelbäckens dalgång i södra delen av 

Järvakilen. 

omgivningarna i norr 

I direkt anslutning till parkens norra gräns ligger den nya stadsdelen Silverdal, 

inspirerad av trädgårdsstadens ideal med en tät enhetlig tvåvåningsbebyggelse. 

Öster om Silverdal följer Rådan med glest liggande institutionsbyggnader i 

parkliknande trädgårdar. 

från nordost och söderut 

Längs Edsviken, från Rådan till Husarviken, är Nationalstadsparkens omgivningar 

ganska enhetliga. Den visuella gränsen utgörs av den kuperade 

stranden på andra sidan vattnet, där Danderyds och Lidingös villaområden 

breder ut sig. Från Norra Djurgårdens höjder – Lappkärrsbergen och Stora 

Vargjakten – är utblickarna vida. Gränsen viker sedan in i Husarviken. Från 

1890-talet fram till i dag har Värtans gasverk med gasklockor och andra stora 

industribyggnader upptagit området söder om Husarviken. Under 2010-talet 

kommer Gasverksområdet successivt att omvandlas till bostadsområdet 

Norra Djurgårdsstaden. Även söder om Gasverksområdet följer kraftigt 

industrialiserade miljöer med Värtahamnen och Frihamnen. Parken vänder 

sig här tydligt inåt, mot Gärdesbebyggelsen och Ladugårdsgärde. Till detta 

bidrar höjdpartierna närmast Lindarängsvägen. Först vid Lidingöbro kan man 

åter igen blicka ut över vattnet. 

Från Nationalstadsparkens sydöstra hörn med bland annat Hundudden, 

Blockhusudden och Fjäderholmarna möter Stockholms inlopp med Nackas 

norra förkastningsbrant. Bebyggelsen blir alltmer utspridd ju längre ut man ser. 

omgivningarna i söder 

Från Södra Djurgården är det Södermalms norra strand som upplevs som 

visuell gräns. Här möter ett tydligt man ett varierande stadslandskap som 

börjar med området Nacka strand i öster. Utefter Nackastranden pågår 

sedan några decennier en omvandling, där tidigare industrimiljöer ersatts 

eller kompletterats med nya bostadsområden. Närmast innerstaden 

dominerar Södermalms förkastningsbrant. Konstrasterna är stora mellan 

Nackastranden och Djurgårdens glesa villabebyggelse från 1700- och 

1800-talet på väl tilltagna tomter med mycket vegetation. 

Stockholms inlopp och Fjäderholmarna. Närmast Hunduddens varv. Foto: Cahin Burcin Sahin.


63

Solna 

centrum 

Skjutbana 

Ulriksdal 

Edsviken 

Sörentorp 

Kaninholmen 

Emmylund 

Sköntorp 


Slottsträdgården 

Ulriksdal 

ULRIKSDAL 

Igelbäcken 

Solna 

station 

SOLNA 

Orangerimuseet 

Ulriksdals 

slott 

Confidencen 

Kvarnkullen 


Brunnsvikens 

Trädgård 

Bergshamravägen 

Annelund 

Uppsalavägen 

Stocksundet 

BERGSHAMRA 

Bergshamra 

Stockholms 

norra 


Tivoliberget 

Frösundavik 

Brunnsviken 

Fjärilshuset 

Karolinska Universitetssjukhuset 

Solna 

Pipers 

park 

Ålkistan 

Koppartälten 

Slottsgrunden 

Haga parkmuseum 

Haga slott 

Pelousen 

Ekotemplet 

Gustav III:s 

paviljong 

HAGA 

KUNGSHOLMEN 


Bergianska 

trädgården 

Villa 

Frescati 

Odenplan 

Riddarfjärden 

Bockholmen 

Universitetet 

Roslagsvägen 

Frescati Hage 

Vasaslätten 

Kinesiska 

pagoden 

Gamla Haga Kräftriket 

Turkiska Kunglig 

paviljongen begravningsplats 

Albano 

Bellevueparken 

AlbaNova 

Carl Eldhs 

Ateljémuseum 

Wenner-Gren 

Center 

VASASTADEN 


riksmuseet 

STOCKHOLM 

Stockholm 

Central 

Stadshuset 

DANDERYD 

Stora Lappkärrsberget 

Stockholms 

universitet 

T-Centralen 

Lappkärret 

Stora Warg Jagten 

Stockholm Ö 

Tekniska 

högskolan 

Spegeldammen 

Laduviken 

Fiskartorpets 

hoppbacke 

Uggleviken 


Lilla Lappkärrsberget 

NORRA DJURGÅRDEN 

NORRMALM 

SÖDERMALM 

KTH 

4 H-gård 

Stockholms 

slott 

GAMLA STAN 

Stora Skuggan 

Lill-Jans skogen 

Stockholm 

Stadion 


Östermalmstorg 

Nybroviken 

Strömmen 

Tennisstadion 

Stadion 

Lillsjön 

Fiskartorpet 

Ryttarstadion 

Strandvägen 

Oxbergsbacken 

Fisksjöäng 

Husarviken 

Lilla Skuggan 


ÖSTERMALM 

Kungliga 

tennishallen 

Karlaplan 

Kastellholmen 

Tessinparken 

Gärdet 

Ropsten 

Nobelparken 

Junibacken 

Galär- Nordiska 

parken museet 

Vasa- 

Östasiatiska museet 

museet 

Moderna Museet 

Biologiska 

museet Skansen 

Arkitekturmuseet Liljevalchs 

Aquaria konsthall 

Cirkus 

SKEPPS- 

HOLMEN 

K1 

HJORTHAGEN 

Gröna 

Lund 

Beckholmen 

Hakberget 


Saltsjön 

Värtahamnen 

Lilla Värtan 

Skansberget 


museet 

Borgen 

RiksidrottsmuseetPolismuseet 

Tekniska 

museet 

Rosendals 

Trädgård 

LADUGÅRDSGÄRDET 

Frisens park 

Etnografiska 

museet 

Stora Jagten 

Frihamnen 

SÖDRA DJURGÅRDEN 

Oakhill 

Prins Eugens 

Waldemarsudde 

Rosendals 

slott 

Ny karta med delområden kommer 

Kaknästornet 

Biskopsudden 


Listonhill 

Kaknäshagen 

Kaknäs ängar 

Nedre 

Manilla 

Lidingöbro 


Täcka 

udden 

LIDINGÖ 

Stora 

Hundudden 


Blockhusudden 

Thielska 

Galleriet 

Stora 

Sjötullen 

Ängsholmen 


Stora Fjäderholmen 

NACKA 

Libertas 

Rövarns holme

Del III 

Del III. 15 DelområDen – nuläge och framtIDa InrIktnIng 

15 delområden – nuläge 

och framtida inriktning 

Utifrån landskapets karaktär har Kungliga nationalstadsparken delats in i 15 delområden. 

Indelningen har skett utifrån landskapets karaktär. I några fall överlappar delområdena 

varandra. Så är till exempel med Vetenskapsstaden och Brunnsviken, där miljöerna öster 

om Brunnsviken bör ses både som en del av Brunnsvikens samlade landskap och av 

Vetenskapsstaden. 

De inledande avsnitten bidrar till att sätt in delområdena i ett historiskt och ekologiskt 

sammanhang. 

Varje avsnitt inleds med en beskrivning av hur området ser och används i dag. Därefter 

listas de värden som är särskilt betydelsefulla för landskapets karaktär och för rekreation 

och nyttjande. De kulturhistoriska och biologiska värdena har integrerats under rubriken 

Landskap och bebyggelse. Avslutningsvis ges en målbild för hur delområdet ska bevaras 

och utvecklas vidare, framför när det gäller landskap och bebyggelse och möjligheter till 

rekreation. Målbilden är en sammanfattning av mål, riktlinjer och intentioner som redan har 

formulerats av parkens aktörer i olika typer av dokument. 

65


66 

Silverdal 


E4 Uppsalavägen 

Överjärva 

Igelbäcken 

Emmylund 

Ulriksdals 


Edsviken 

Sköntorp 

Sörentorp 

området I dag 

Sörentorp är ett variationsrikt område i Nationalstadsparkens norra 

del, beläget mellan Uppsalavägen och Edsviken. Norrut gränsar det till 

bostadsområdet Silverdal, utanför Nationalstadsparken, och söderut till 

Ulriksdals slottsområde. 

Institutionsområde 

Delområdet består av ett omväxlande skogslandskap, öppna gräsbevuxna 

ytor och i väster Svea Livgardes institutionsområde från 1940-talet. Sedan 

1970 används detta av Polishögskolan. Institutionsområdets bebyggelse 

ligger glest inplacerad i skogsbrynen. Husen har en enkel men omsorgsfull 

ut formning, de flesta med fasader i rött tegel. Byggnadernas placering och 

skala, de öppna ytorna och ekbackarna ger en tydlig parkkaraktär med den 

centrala gräsytan som ett viktigt inslag. I anslutning till institutionsområdet 

ligger det välbevarade 1800-talstorpet Sörentorp som dock är flyttat från sin 

ur sprungliga plats. 

varierande natur 

Naturmarken domineras av äldre barrskog med framför allt gamla tallar. I 

sluttningen ned mot Edsviken finns många ädla lövträd med stort inslag av 

grova träd och död ved. Längs stranden löper en naturskön och populär 

gång- och cykelväg, kantad av en allé. Strandområdet präglas av igenväxning, 

och närmast vattnet breder ett vassbälte ut sig.

Skogspartierna fungerar som övningsområde för polishögskolan och genomkorsas 

av en mängd stigar. Vissa avsnitt stängs ibland av för allmänheten, 

eftersom det då och då pågår skjutövningar. Inom Sörentorps området finns 

också en skjutbana. Längst i söder rinner Igelbäcken, omgiven av trädridåer, 

här ligger också Ulriksdals begravningsplats från 1980-talet. 

värden som Bör tas tILLvara och utveckLas 

Landskap och bebyggelse 

• Det variationsrika landskapet med skogsområden, stränder och 

bebyggelsepräglade delar har ett värde i sig och gynnar också den 

biologiska mångfalden. 

• De äldre skogspartierna som domineras av barrträd, mångfalden av 

lövträd, särskilt grova ädla lövträd som ek, lind och alm samt gott om 

död ved, gör Sörentorp till ett värdefullt naturområde. Det har en viktig 

roll som ekologisk länk till områdena på andra sidan E4:an. 

• Den kompletta kasernanläggningen med enhetlig bebyggelse och 

gles terränganpassade bebyggelsestruktur berättar om 1940-talets 

institutionsbyggande och om Järvafältets tid som övningsområde. 

• Stråket utmed vattnet var med sin allé tillfart till Ulriksdals slott 

norrifrån. Även de två sommarvillorna Emmylund och Sköntorp visar på 

sambandet till Ulriksdal, i vars område Sörentorp ursprungligen ingick. 

• Rester av det agrara landskapet som intill 1900-talet präglade området 

kan ses i de öppna landskapsavsnitten tillsammans med ekbackarna och 

de tidigare betade skogsområdena. 

• Igelbäckens dalgång – Igelbäcken var en farled under förhistorisk tid 

och bidrog till områdets tidiga kolonisation. Igelbäcken med omgivande 

alstrandskog hör till en av de av de biologiskt viktigaste bäckmiljöerna 

i regionen. I bäcken förekommer två nationellt sett sällsynta fiskarter: 

grönling och nissöga. 


• Torpet Sörentorp – Ett torp med namnet Sörentorp fanns redan på 

1600-talet och gav namn åt området. Eftersom torpmiljön som helhet 

gått förlorad är Sörentorps värde till stor del av immateriell karaktär. 

rekreation och nyttjande 

• De lättillgängliga och tilltalande skogsområdena har ett väl utbildat 

stignät. Här finns även ett elljusspår. 

• Strandpromenaden används flitigt av allmänheten och ger vackra 

utblickar över Edsviken. 

• Igelbäcken ger naturupplevelser och är av betydelse för det rörliga 

friluftslivet. 

måLBILd 


• Landskapet ska behålla sin huvudstruktur med öppna landskapsavsnitt, 

ekbackar och skogar. 

• Äldre barrblandskogar (i norr dominerade av gran), ekbackar och 

andra miljöer med ädellövträd som innehåller gamla grova träd ska vara 

väsentliga inslag i landskapet, både utifrån naturvårdssynpunkter och 

kulturhistoriska aspekter. 

• Från barrskogsklädda höjder ska skogen i sluttningarna mot Edsviken 

successivt bli mer dominerad av ädellövträd, strandzonen ska ha snarast 

ha parkkaraktär. 

• Det ska finnas död ved i sådan omfattning att den biologiska mångfalden 

inte minskar. 

• Goda spridningsvägar för både människor och djur ska finnas mellan 

Sörentorp och naturområdena på andra sidan E4:an. 

• Polishögskolans glesa bebyggelsestruktur med hus i naturmark och park 

ska bevaras, liksom den centrala gräsytan. 

67


68 

• Den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen, inklusive 

kasernområdets bygg nader, ska bevaras och vårdas så 

att dess karaktär och kvaliteter består. 

• Igelbäckens ska behålla sin goda vattenkvalitet 

och ekologiska status. Den ska vara en tillgång 

för friluftsliv, naturstudier, biologisk mångfald och 

upplevelser av kulturhistoria. 


• Området och dess bebyggelse och anläggningar 

ska kunna använ das för Polishögskolans 

utbildningsverksamhet eller annan lämplig 

verksamhet som kan anpassas till befintlig bebyggelse, 

natur och parkmiljö. 

• Naturområdet ska kunna användas för allmänhetens 

friluftsverk samhet där den är förenlig med 

Polishögskolans verksamhet. 

• Skjutövningar och andra polisiära övningar utomhus 

som oroar allmän heten bör avvecklas alternativt 

förläggas inomhus. 

• Om avveckling sker av Polishögskolans verksamhet 

bör området utvecklas som rekreationsområde. 

• Bockholmen ska vara ett naturligt parkområde med 

möjlighet till förtäring. 

Polishögskolan vid Sörentorp. Foto: Pernilla Nordström.

HISToRISKA HåLLpUNKTER 

• Historiskt tillhörde Sörentorpsområdet Överjärva by på andra 

sidan E4:an vid nuvarande Överjärva. Överjärva har förhistoriska 

anor, men inom Sörentorp finns inga kända fornlämningar. 

• Överjärva var i kronans ägo fram till 1638 när Jakob de la Gardie 

bytte till sig både Överjärva och Nederjärva för att anlägga 

Jakobsdal (Ulriksdal). Byns gamla inägomarker låg i de delar som 

fortfarande är öppna fält. Igelbäcken omgavs av ett öppet landskap 

med åkrar och ängar. Skogsområdet i norr användes till en stor 

hästhage. 

• Under Öfverjärva lydde tre torp: Brotorp, Dammtorp och 

Sörentorp. Sörentorpet tillkom troligen på 1600-talet och låg i de 

centrala delarna av Polishögskolans område. Det nuvarande torpet 

Sörentorp byggdes i mitten av 1800-talet och ligger kvar i området, 

men har flyttats en bit från sin ursprungliga plats. 

• På 1860-talet, Karl XV:s tid på Ulriksdal, uppfördes de stora 

sommar villorna Emmylund och Sköntorp. På platsen för 

Emmylund fanns på 1700-talet ett tegelbruk. År 1927 inrättades 

ett pensionat på Sköntorp och på 1930-talet användes det som 

genomgångsbostad för tyskjudiska flyktingar. Emmylund fick en 

annorlunda utveckling på 1920-talet, när ägaren lät bygga en fabrik 

för oljeprodukter. Ett tjugotal anställda kokade impregneringsmedel 

och smörjoljeprodukter över öppen eld i cisterner. I slutet på 

1930-talet brann fabriken ner och produktionen flyttades till 

Årstadal. 

• På 1940-talet tvångsinlöste staten Sörentorpsområdet, inklusive 

de två sommarvillorna, för att ge plats åt Svea Livgarde. Några år 

senare stod den nya bebyggelsen på plats. År 1970 flyttade Svea 

Livgarde från området och lämnade plats åt Polishögskolan. 


UppLySNINGAR 

Särskilda bestämmelser 

• Utöver bestämmelsen om nationalstadspark i 4 kap. 7 § miljöbalken 

är södra hälften av delområdet riksintresse för kulturmiljövården 

enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. 

• Igelbäcken med strandpartier utgör del av Igelbäckens 

naturreservat. 

• Inom Stockholms respektive Solna stads delar av Kungliga 

nationalstadsparken gäller interimistiskt naturreservat med 

tillståndsplikt för trädfällning. 

• Strandskydd enligt miljöbalken gäller för strandoch vattenområden 

inom 100 meter från strandlinjen. 

• En större del av strandzonen, inkl. sommarvillorna Emmylund och 

Sköntorp ingår i byggnadsminnet Ulriksdal och är skyddade enligt 

förordningen (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m. 

Styr- och måldokument 

Framtidens nationalstadspark. Handlingsprogram. Länsstyrelsen i 

Stockholms län rapport 2006:11. 

Nationalstadsparken. Fördjupad översiktsplan för Nationalstadsparken, 

Solnadelen, Stadsbyggnadsförvaltningen Solna stad 2008. 

Skötselplan Nationalstadsparken, Kungliga Djurgårdens Förvaltning, förf. 

Lars-Gunnar Bråvander och Rolf Jacobson, remissutgåva 2006. 

Markägare, förvaltare och större intressenter 

Newsec 


Solna Kyrkogårdsförvaltning 

Solna stad 

Statens fastighetsverk 

69


70 

Överjärva 

Sörentorp 

E4 Uppsalavägen 

Igelbäcken 

Kaninholmen 

Ulriksdalsskogen 

Mellanjärva 

Ulriksdals slott 

Kvarnkullen 


Condencen Ulriksdals 

värdshus 

Brunnsviken 

Edsviken 

Kungshamra 

Bergshamra 

Ulriksdal 


Ulriksdalsområdet sträcker sig från Uppsalavägen/E4:an i väster till 

Brunnsvikens strand i öster; det möter Sörentorp i norr och Brunnsviken 

och Bergshamra i söder. Området har en varierande topografi och är 

tydligt präglat av det nyttjande det haft sedan 1600-talets början, först som 

sätesgård åt Jakob de la Gardie och från 1669 som kunglig egendom. 

slottslandskap med park och marker 

I slottslandskapet ingår – förutom själva slottsanläggningen med parker – ett 

30-tal byggnader, alléer, skogsområden och rester av hävdade marker. Till 

bebyggelsen hör ekonomibyggnader, slotts kapell, f.d. personalvillor, värdshus, 

slottsteatern Confidencen och äldre sommarvillor. I delområdets yttre delar 

ligger några koloniområden och handelsträdgårdar. Både slottet och parkanlägg 

ningen erbjuder möten med olika tidsepoker. 

Genom de västra delarna löper den cirka 25 meter höga Stockholmsåsen 

med flera markerade åsryggar. Även i områdets sydvästra och norra delar 

finns höjdpartier, där breder de mest sammanhängande skogsområdena ut 

sig. Mellan höjdpartierna har två dalgångar bildats: i öst-västlig respektive 

nord-sydlig riktning. I den öst-västliga dalgången har tidigare åkrar och 

ängsmarker avlösts av det centrala slottsområdet. Här rinner också Igelbäcken 

med utlopp i Edsviken. 

Ulriksdals slott är beläget på en bergsklack ut mot Edsviken, omgivet av 

slottsparken med alléer, trädplanteringar, häckar och boskéer 4 , prydnads-

planteringar, fontändamm och skulpturer. Parken har kvar drag av barockens 

strama form och innehåll men präglas av 1930-talets moderna klassicism 

samt rester av 1800-talets engelsk-romantiska parkstil. Inom den nord-sydliga 

dalgången återfinns slottskapellet, slottsstallet och andra ekonomibyggnader, 

f.d. personalvillor och andra bostadshus från 1700- och 1800-talen, Ulriksdals 

värdshus, Confidencen och en damm. Inom detta stråk finns de flesta av 

slottsområdets alléer med imponerande trädbestånd, ofta parklindar eller 

ekar. Byggnaderna omges av lummiga trädgårdar och lövskogspartier. 

Områdets vegetation är skiftande. Den enda större sammanhängande öppna 

marken finns på tidigare Storängen, väster om slottsparken och bort mot 

Ulriksdals begravningsplats. Inom Engelska parken och upp mot Ulriksdals 

handelsträdgård växer många mycket gamla ekar. Skogsområdet söder om 

det centrala slottsområdet och Igelbäcken är omväxlande med bokskogspartier, 

björkskog, hällmarkstallskog, gammal granskog och ädellöv skog 

med hassel. Mot Edsviken finns avsnitt med fuktlövskog och i sluttningarna 

blandskog, barrblandskog och gammal granskog. Här ligger också de två stora 

sommarvillorna Emmylund och Sköntorp med trädgårdar, uppförda under 

Karl XV:s tid på Ulriksdal. I norr domineras Edsvikens strand av strandskog 

med al, björk och sälg, där det i dag delvis finns problem med igenväxning. 

spår av människor i över 1000 år 

Inom Stockholmsåsens södra delar finns spår av täktverksamhet. Här ligger 

Kvarnkullen, som på åskrönet har en torrbacksflora som är präglad av 

mycket långvarig hävd. Här ligger också en kvarnsten som minner om den 

väderkvarn som en gång fanns här. Utanför de öppnare markytorna sker 

en övergång mot tätare hedtallskog. Utblickarna från krönet är skymda på 

grund av att sluttningarna håller på att växa igen. Vid gamla Uppsalavägen 

ligger Mellanjärva by med Stockholmstraktens största bevarade förhistoriska 

gårdsgravfält. Gravfältet breder ut sig på ömse sidor om vägen men är lättast 

att uppfatta på östra sidan, där det ligger i ett ängsliknande område. Här finns 

också vägsystem från yngre järnåldern. Vid Mellanjärva finns en ridskola. 

4 Boské är en mindre formbunden plantering med häckar av klippta träd. 


mångsidigt rekreationsområde 

I Edsviken ligger Kaninholmen, en ö som numera är kraftigt igenvuxen, men 

som tidigare var fungerade som utflyktsö åt den kungliga familjen. Både på 

Kaninholmen och på fastlandsidan finns små stränder som nyttjas för bad. 

Ulriksdals slottsområde har ett stort rekreations- och besöksvärde med 

sina kulturhistoriska attraktioner samt väl utvecklade väg- och stigsystem. I 

skogsområdet i öst/sydöst finns elljusspår. Runt Ulriksdal ligger flera stora 

bostadsområden, vilket ger många människor möjlighet att uppleva områdets 

kvaliteter. 

På sikt kan insatser behövas för att möta ett ökat besökstryck. Ulriksdal 

har stora möjligheter att utvecklas som besöksmål, men den otillräckliga 

kollektivtrafiken försvårar. En annan utmaning är de barriärer som kringskär 

området. Bergshamravägen försvårar rörelsen mellan Ulriksdal och Haga- 

Brunnsviken. Det är också svårt att nå friområdena väster om E4:an, där 

Igelbäckens dalgång fortsätter. 



• Ulriksdals slottslandskap 

- Ulriksdals slottslandskap är en kulturhistorisk helhet med bebyggelse, 

parker, trädgårdar, alléer, odlingar och betesmarker dammar och 

vattendrag, tillfartsvägar och andra anläggningar som tillsammans 

synliggör olika skeden i Ulriksdals 370-åriga historia. Bebyggelsen 

och anläggningarna visar olika stilar från renässans, barock, rokoko, 

engelsk-romantisk park till nyklassicistiskt 1900-tal. 

- Området har stor betydelse för Nationalstadsparkens växt- och 

djurliv tack vare att det är relativt stort och sammanhängande med 

många olika naturtyper och en lång kontinuitet av hävd. 

71


72 

- De äldre ädellöv träden i parker, alléer och i Ulriksdalsskogen har 

betydelse både för områdets karaktär och för den biologiska 

mångfalden. 

- Skogen med många gamla grova barrträd och ädellövträd rymmer 

de flesta av regionens typiska barrskogsarter. Fågellivet är rikt, liksom 

svampfloran och fladdermusfaunan. 

• Igelbäckens dalgång 

- Igelbäcken var en farled under förhistorisk tid och bidrog till 

områdets tidiga kolonisation. 

- Igelbäcken med omgivande alstrandskog hör till en av de av de 

biologiskt viktigaste bäckmiljöerna i regionen. I bäcken förekommer 

två nationellt sett sällsynta fiskarter: grönling och nissöga. 

• Mellanjärva och Kvarnkullen 

- Mellanjärva är Stockholmstraktens största bevarade förhistoriska 

gårdsgravfält från yngre järnåldern. Intill finns också vägsystem från 

samma tid. Mellanjärva är ett uttryck för Solnas tidigaste historia. 

- Kvarnkullen har en kulturbetingad torrbacksflora (backsippa, 

tjärblomster, gulmåra och backtimjan m.fl. arter) som visar på 

människans långa nyttjande av området. Kvarnkullen är det enda 

området i Stockholms närhet som återspeglar de botaniska 

effekterna av en långvarig och kontinuerlig hävd på ett grusåsparti. 

Sannolikt går hävden tillbaka till yngre järnålder – gravfältets tid. 

Miljön har ett stort botaniskt-pedagogiskt värde och är unik i länet. 


• De kulturhistoriska attraktionerna och det omväxlande landskapet 

med parker, intressanta bebyggelsemiljöer, stränder, skogar, vattendrag 

gör tillsammans att Ulriksdal har betydelse både som besöksmål och som 

Ulriksdals slott. Foto: Kjell B. Persson.


ett rekreations- och friluftsområde. 

• Skogarna, har ett väl utvecklat väg- och stigsystem är betydelsefulla för 

friluftslivet. 

• Strandpromenaden längs Edsviken är välbesökt och ger utblickar över 

vattnet. 

• Edsviken ger möjlighet till aktiviteter som skridskoåkning. 

• 1700-talsteatern Confidencen erbjuder konserter i en unik byggnad. 

• Handelsträdgårdar och serveringar är populära utflyktsmål. 

måLBILd 


• Ulriksdals slott och slottslandskap ska vara en av landets främsta kungliga 

slottsmiljöer, där byggnader tillsammans med parker, alléer, trädgårdar, 

vattendrag, dammar, hävdade ytor och skog bildar en tilltalande helhet 

med spår av olika epoker i slottsområdets historia. 

• Den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen ska bevaras och vårdas så att 

dess karaktär och kvaliteter består. 



• Parker och byggnader ska vårdas och vid behov restaureras. 

• När det gäller skötsel, vård och utveckling har de kulturhistoriska 

värdena prioritet i slottsområdet och i tydligt hävdpräglade ytor. Den 

historiska markanvändningen ska vara en utgångspunkt även avseende 

skogsområdena men här kan avvägning ske mellan kulturhistoriska och 

biologiska värden. 

• Ädellövträdsmiljöer, hällmarkstallskog och barrbland skogar med gamla 

grova träd ska vara väsentliga inslag i landskapet. Ek- och lindbeståndet 

ska vara så stort att livsmiljöer knutna till dessa träd kan upprätthållas och 

stärkas och så att djur och växter kan sprida sig mellan Ulriksdal och Järva. 

73


74 

• Med relevant hävd och den historiska markanvändningen 

som utgångspunkt, ska Ulriksdalsskogen ha prägel som 

varierad barrbland skog med gammal och ädellövträd särskilt 

gynnade och med orörda ”naturskogspartier” på höjderna. 

• Rester av äldre ängs- och betesmarker ska bevaras, utvecklas 

och vid behov restaureras med relevant hävd. 

• Kvarnkullen ska genom relevant hävd bevara sin karaktär som 

öppen örtrik torrbacke i en åsmiljö. Sluttningarna ska vara 

utglesade i sådan omfattning att besökarna får en upplevelse 

av en åsmiljö med utblickar. 

• Mellanjärva gravfält ska vara vårdat och lätt att uppmärksamma 

i landskapet. 

• Strandzonen ska kännetecknas av en variation av naturtyper. 

Det ska finnas en växling mellan tätare och glesare strandskog, 

halvöppna och öppna partier. På lämpliga ställen kan 

bete förekomma. 

• Igelbäcken ska behålla sin goda vattenkvalitet och ekologiska 

status. Den ska vara en tillgång för friluftsliv, naturstudier, 

biologisk mångfald och upplevelser av kulturhistoria. 

• Kaninholmen ska hävdas så att dess samhörighet med 

slottsområdet kan uppfattas. 


• Ulriksdal ska levandegöras och utvecklas som ett välkänt och 

attraktivt besöksmål och rekreationsområde. 

• Ulriksdal ska ha god tillgänglighet med allmänna 

kommunikationer. 

Igelbäcken vid Ulriksdal. Foto: Lars Nyberg. 

• Ulriksdal ska erbjuda kulturella evenemang och ett friluftsliv som inte inkräktar på 

dess kultur- och naturmiljövärden. 

• Strandzonen längs Edsviken ska vara ett attraktivt strövvänligt stråk med utblickar 

över vattnet. 

• Ulriksdal ska vara lätt att nå med cykel, men restriktioner för cykling ska finns inom 

slottsparken och områdets centrala delar.


• Under yngre järnåldern inbjöd den bördiga dalgången med vattenleden (Igelbäcken) till 

de första bosättningarna. Ett spår från denna tid är Mellanjärva gravfält. 

• Den äldsta kända bebyggelsen är byarna Överjärva och Nederjärva (dagens Mellanjärva). 

Järva är belagt i skrift från år 1291, då med stavning erw. Ordet erw- betyder grus och 

namnet kommer antagligen från ordet irwar – ”de som bor vid grusåsen”. 

• Överjärva bestod vid 1600-talets början av fyra gårdar. Både Överjärva och Nederjärva 

var i kronans ägo fram till 1638 då fältherren Jakob De la Gardie bytte till sig dem. De 

östra gårdarna avhystes och gjordes om till säteri. På byns gamla betesmark uppfördes på 

1640-talet sätesgården Jakobsdal – det blivande Ulriksdal. 

• Huvudbyggnaden på Jakobsdal ritades av Hans Jacob Kristler i tysk-holländsk renässansstil 

och stod färdigbyggd 1644. Väster om slottet anlades en inhägnad lustträdgård med 

blomsterkvarter, grotta, boské, labyrinter och lövgångar. 

• På 1660-talet utvecklade sonen Magnus Gabriel de la Gardie trädgården till en storslagen 

barockpark, med bl.a. fontäner, orangeri och lusthuset Mons Mariae på kullen ovanför 

orangeriet. 

• År 1669 köpte änkedrottning Hedvig Eleonora Jakobsdal, som då blev kunglig egendom. 

Namnet ändrades till Ulriksdal när hon skänkte det i faddergåva till sin sonson Ulrik. När 

Ulrik dog bara 1 år gammal, och egendomen återgick till Hedvig Eleonora. 

• I början av 1700-talet byggdes ett nytt orangeri, ritat av Nicodemus Tessin d.y. Mellan 

1720 och 1750 genomgick slottet och parken stora förändringar efter arkitekten Carl 

Hårlemans planer. Slottet fick då det utseende vi känner i dag. Hedvig Eleonoras ridhus 

byggdes om till en teater – Confidencen. 

• Kring sekelskiftet 1800 anlades en engelsk park efter tidens på höjden väster om 

lustparken. Det gamla lusthuset Grottan revs. 

• Mellan1822 och 1849 använde Karl XIV Johan slottet som invalidhotell för krigsveteraner. 

• Decennierna efter 1800-talets mitt fick Ulriksdal en blomstringsperiod som Karl XV:s 

sommarresidens. Då uppfördes också Slottskapellet efter ritningar av Fredrik Wilhelm 

Scholander, värdshuset, vaktstugor samt ett antal sommarvillor åt kungens vänner. 

Lustträdgården förändrades till en park i engelsk romantisk stil. Bron med de nätdragande 

morianerna flyttades hit från Hagaparken. 

• 1925–1973 var Ulriksdals slott bostad åt Gustaf VI Adolf. 1935–1937 moderniserades 

parken i nyklassicistisk stil med en kvadratisk fontänbassäng. 

• 1973 öppnades Ulriksdal för allmänheten. 


UppLySNINGAR 


• Utöver bestämmelsen om nationalstadspark i 4 kap. 7 § miljöbalken är hela området är 

riksintresse för kulturmiljövården enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. 

• Inom Stockholms respektive Solna stads delar av Kungliga nationalstads parken gäller 

interimistiskt naturreservat med tillståndsplikt för trädfällning. 

• Strandskydd enligt miljöbalken gäller för strandoch vattenområden inom 100 meter 

från strandlinjen. 

• Skogsområdet med åspartiet i sydväst utgör Ulriksdals naturreservat. 

• Igelbäcken med strandpartier utgör Igelbäckens naturreservat. 

• Hela delområdet är statligt byggnadsminne enligt 

• förordning (1998:1229) om statliga byggnads minnen m.m. 

• Fornlämningar: Raä 13:1 gravfält, Raä 19:1 gravfält, Raä 18:1 gravfält, 

• Raä 41:1 gravfält. 

• Inom Stockholms respektive Solna stads delar av Kungliga nationalstads parken gäller 

interimistiskt naturreservat med tillståndsplikt för trädfällning. 


Framtidens nationalstadspark. Handlingsprogram. Länsstyrelsen i Stockholms län rapport 

2006:11. 

Nationalstadsparken. Fördjupad översiktsplan för Nationalstadsparken, Solna delen, 

Stadsbyggnadsförvaltningen Solna stad 2008. 

Skötselplan Nationalstadsparken, Kungliga Djurgårdens Förvaltning, förf. Lars-Gunnar 

Bråvander och Rolf Jacobson, remissutgåva 2006. 

Trädgårdarna på Ulriksdal under 350 år - Historisk sammanställning Kungl. Hovstaterna och 

Statens fastighetsverk 1994. 

Vårdprogram för Ulriksdals slotts område, Statens fastighetsverk 1998. 


Kungliga Djurgårdens Förvaltning 

Solna Kyrkogårdsförvaltning 

Solna stad 


75


76 

Bergshamraleden 

Kungshamra 

Bergshamra By 

Brunnsviken 

Edsviken 

Tivolihalvön 

Bergshamra centrum 

Bergshamra allé 

Roslagsvägen 

Pipers park 


Edsviken 

Bockholmen 

Bergshamra 

Se även delområde Brunnsviken 


Bergshamra ligger vid Brunnsvikens norra strand och sträcker sig till 

Stocksundet i norr och Lilla Värtan i söder. Strandområdet och Tivolihalvön 

ingår även i delområde Brunnsviken, där aspekterna med koppling till 

Brunnsvikens gustavianska landskap i första hand behandlas. 

Bergshamraleden och Roslagsvägen genomkorsar Bergshamra med en 

tydligt avgränsande effekt. Kontrasterna är stora mellan Bergshamras lugnare 

promenadvänliga delar och de hårt trafikerade och bullerutsatta avsnitten. 

Områdets höjdpartier på Tivolihalvön och Bockholmen ger fina utblickar. 

expansion under 1900-talet 

Bebyggelsen präglas av den utbyggnad som skedde under 1950- och 60-talen. 

Norr om Bergshamraleden ligger Bergshamra centrum, i väster karaktärsfulla 

bostadsområden som Stjärnhusområdet och studentområdet Kungshamra. 

Söder om Bergshamraleden utbreder sig bostadsområden från 1980-talet. 

Men i delområdet finns också äldre villabebyggelse, Vid Edsviken har 

Stocksundstorp en egen prägel med större villor på uppväxta tomter. 

Gården Bergshamra revs omkring 1930 för att ge plats åt Statens 

Frökontrollanstalt, men allén finns kvar liksom rester av de öppna markerna. 

Söder om allén utbreder sig koloniområden på den tidigare jordbruksmarken, 

som mellan 1856-72 nyttjades de av Karl XV för experimentaljordbruk. De 

många äppelträden ned mot Tivoli planterades av Statens Växtskyddsanstalt, 

granne med Frökontrollen åren 1938-76.

tivolihalvön och Brunnsvikens stränder 

Tivolihalvön är en naturskön skogsbeklädd landtunga som skjuter ut i 

Brunnsviken. I väster dominerar det höga Tivoliberget och i öster den 

engelska landskapsparken Pipers park. Växtligheten domineras av ekskog 

med hassel och en rik lundflora. Pipers park anlades på beställning av skalden 

och diplomaten Gustav Filip Creutz på 1780-talet, samtidigt som Haga och 

Bellevue. Liksom dessa parker är den en del i Brunnsvikens gustavianska 

landskap. I dag syns fortfarande spår av parken i form av vegetation, 

gångsystem och utsiktspunkter. Parken var övergiven i närmare 200 år men 

är nu delvis upprustad och röjd. 

Från Tivoliberget har man en magnifik utsikt över hela Brunnsviken. Det 

omskrevs i landskapsbeskrivningar redan på 1700-talet. I dag präglas 

Tivoliberget av tätare skog där igenväxning delvis döljer utsikterna. På 

bergets hjässa finns hällmarker med en intressant torrbacksflora och ovanliga 

kulturväxter. Här finns också lämningar av militära värn från 1940-talet, då 

man förstärkte Stockholmsområdets försvar. I branterna växer blandskog 

och ädellövskog. Tivolis enda byggnad är en f.d. musikpaviljong som ingick i 

en bebyggelsemiljö från tidigt 1800-tal. I en glänta i halvöns västra del ligger 

tonsättaren Johan Martin Kraus grav från 1792. 

I sydsluttningen mellan Tivoliberget och Pipers park finns spår av odlingsterrasser 

och en fruktträdgård som från 1870-talet och några decennier 

framåt användes för frukt-, bär- och grönsaksodlingar. På Bergshamras 

gamla odlingsmark norr om höjderna ligger ett koloniområde. Både delar 

av skogspartierna och den gamla odlingsmarken präglas av igenväxning. 

Stränderna runt Pipers park är låglänta och hävdas delvis genom bete 

Väster om Tivolihalvön fortsätter den gröna strandzonen. Här finns 

äppel odlingar och huvudbyggnader kvar från Frökontrollanstaltens och 

Växtskydds anstaltens verksamheter under 1930-talet. Nära stranden ligger 

Bergshamra by (tidigare Karlsro) som har växt upp kring tre sommarvillor 

som Karl XV uppförde åt vänner på 1860-talet. Under 1900-talet var 

en av byggnaderna möbelformgivaren Carl Malmstens bostad. Strax intill 

ligger f.d. Domänverkets stora från 1970. Här råder ett ständigt buller 


från Bergshamraleden. Överhuvudtaget kan denna del av Brunnsvikens 

omgivningar upplevas som en relativt urban miljö med många nyare 

byggnader som omger Nationalstadsparken. 

Bockholmen 

I delområdet ingår också ön Bockholmen, ett kuperat naturområde 

med broförbindelse. På Bockholmen finns en tidstypisk sommarvilla 

från 1800-talets slut. På berget ligger två förhistoriska gravar i form av 

stensättningar. I sommarvillan bedrivs restaurangverksamhet, något som gör 

att Bockholmen är ett populärt utflyktsmål. 



• Det sena 1700-talets landskap är synligt på Tivolihalvön med Pipers 

park, det kontrasterande och naturpräglade Tivoliberget med utsikt över 

Brunnsviken och även plats för dåtida tonsättaren Martin Kraus grav. 

Tivolihalvön med Pipers park är viktiga för växt- och djurlivet framför 

allt genom den artrika gamla ekskogen. Ek- och ek-hasselskogens artrika 

lundvegetation är unik inom Nationalstadsparken. Viktiga naturvärden 

utgörs också av torrängsfloran på Tivolibergets topp och den rika 

förekomsten av kulturväxter. 

• Den långa kontinuiteten av odlingsverksamhet är väl synlig i koloniområden, 

fruktträdgårdar och odlingsterrasser från 1870-talet och 

framåt. 

• Strandzonen utmed Stocksundet och strandängarna mot Brunnsviken 

hyser ett rikt fågelliv. 

• Spåren av Bergshamra gård syns i Bergshamra allé, och rester av öppna 

marker. De minner om områdets tidiga historia och är viktiga för dess 

identitet. 

77


78 

• Byggnaderna för f.d. Statens Centrala Frökontrollanstalt och Institutet 

för husdjursförädling (senare Statens Växtskyddsinstitut) uttrycker 

statens expansion i Bergshamra och 1930-talets satsningar på att utveckla 

jordbruket. 

• Bergshamra by visar på det omfattande kungliga inflytandet i 

Nationalstadsparken. Möbelformgivaren Carl Malmstens tidigare bostad 

har ett personhistoriskt värde. 

• Bostadsområdena från 1950- och 60-talen är arkitekturhistoriskt 

intressanta och har en bebyggelsestruktur med naturmark, framför allt 

tallar, utsparad mellan husen. 

• Stocksundstorp har en blandad villabebyggelse på uppväxta tomter, 

däribland Stocksundstorps gård med allé. 

• Bockholmen är ett mindre park- och naturområde med förhistoriska 

gravar, möjligen är de så kallade farledsgravar. 


• Brunnsvikens strand erbjuder närhet till vatten, storslagna utblickar och 

varierade miljöer som Pipers park, Tivoliberget och Bergshamra by. Längs 

stranden finns en promenadväg som tillhör ett större gångstråk runt hela 

Brunnsviken. Här finns också en servering. 

• Tivolihalvön är ett välbesökt utflyktsmål under både sommar och vinter. 

Sommartid nyttjas klippor och stränder för bad, vintertid är Brunnsviken 

populär för skridskoåkning och vandringar på isen. 

• Edsvikens strand erbjuder både skogskänsla och närhet till vatten. 

• Koloniträdgårdsverksamheten är av betydelse för både kolonister och 

flanörer. 

• Bockholmen är ett strövvänligt område med fornlämningar. 

Restaurangverksamheten stärker Bockholmen som besöksmål. 

Tivolihalvön och Bergshamra. Foto: Cahin Burcin Sahin.

måLBILd 


• Tivolihalvön ska vara en tydlig del av Brunnsvikens 1700-talslandskap, 

gestaltat utifrån den engelska landskapsparkens ideal. I storstadens närhet 

ska Tivoli erbjuda ett spännande, varierat och hävdat landskap med både 

pastoral idyll och skogsmark. Utblickarna över Brunnsviken ska tas tillvara. 

• Pipers park ska vara en skogsliknande park som ger vandraren möjlighet 

att uppleva spelet mellan ljus och skugga, slutet och öppet, plötsliga 

utblickar och rofyllda sittplatser. I enlighet med 1786 års karta ska 

gångsystem och öppna terrasser/utsiktsplatser underhållas. Vegetationens 

träd- och buskskikt ska utmärkas av ek och hassel. Strandområdet ska 

vara relativt öppet med gruppvis stående träd och buskar eller solitärer. 

Det ska finnas en tydlig vattenkontakt och utsikt över Brunnsviken. 

• Tivoliberget ska behålla sin dramatik med branter klädda med 

ädellövskog. Krönet ska präglas av ljus hällmarksskog, sluttningarna av 

ek-hasselskog med lundartad flora. Grunderna av Tivolis bebyggelse ska 

framträda. 

• Med utgångspunkt från hur människan tidigare har hävdat området, ska 

Tivoli rymma en mångfald av biotoper. För att säkra tillgången på död 

ved, ska det finnas en rik förekomst av ädellövträd i olika åldrar och en 

god återväxt av ek. 

• Funktionen av ekologisk spridningslänk i Tivoliområdet, Bergshamra 

by och stranden vid Ålkistan ska stärkas och får inte försvagas genom 

bebyggelse, anläggningar eller olämplig skötsel. 

• Spåren av 1800- och 1900-talens odlingsverksamhet ska vara synliga i 

form av koloniträdgårdar, bevarade äppelodlingar och odlingsterrasser. 

Kvarteret Växten ska behålla sin öppna gårdsliknande karaktär. 

• Bergshamra allé ska bevaras. De öppna markerna vid den tidigare 

gårdsplatsen samt söder, väster respektive öster om koloniområdet ska 

vara hävdade. 


• Bergshamra by ska behålla sin intima karaktär. 

• Bergshamras bostadsområden från 1950- och 60-talen ska behålla sin 

bebyggelsestruktur präglad av naturmark/träd utsparade mellan husen. 

Vid eventuella kompletteringar bör byggnadshöjden begränsas så att de 

inte inverkar negativt på landskapsbilden. 



• Bockholmens natur och växtlighet ska bevaras, fornlämningarna ska vara 

lätta att uppmärksamma. 

• Strandzonen utmed Stocksundet ska norr om Stocksundsbron 

kännetecknas av skogsklädda sluttningar och en albård längs vattnet 

• Stocksundstorp ska behålla sin karaktär av blandad villabebyggelse med 

rikt inslag av vegetation inklusive Stocksundstorps allé. 


• Tivolihalvön ska vara ett tryggt och välbesökt utflyktsmål med tydligt 

stigsystem, vägvisning och bra angöringsmöjligheter. 

• Koloniträdgårdarna ska vara en viktig del av Berghamras rekreation och 

attraktivitet. 

• Brunnsvikens vatten ska vara badbart. 

• Det ska eftersträvas att Ulriksdals slottsområde blir mer sammanlänkat 

med Brunnsvikenområdet. 

• Bockholmen ska användas som naturligt parkområde med möjlighet till 

förtäring. 

• Trafikbullret ska ha en så låg nivå att det inte har en störande inverkan på 

vistelsen i området. Kraftledningarna ska om möjligt vara tunnelförlagda. 

• Passagen över Ålkistan ska vara trygg och lättillgänglig för både gående 

och cyklister. 

79


80 

Kungshamra. Foto: Lars Nyberg.


(Se vidare Landskapets framväxt delområde Brunnsviken.) 

• Området tillhörde först byn Bergshammar, anlagd under medeltiden som ett torp 

under Clara kloster. På 1600-talet blev Bergshamra gård ståndsmässigt bebyggd 

och från 1600-talets slut lydde den under Ulriksdals kungsgård. Huvudbyggnaden 

revs 1929 för att ge plats åt Statens Frökontrollanstalt. 

• I början av 1700-talet uppläts Bergshamra till hovrådet Samuel Barck. I Barcks 

umgängeskrets ingick skalden och Parisambassadören greve Gustav Filip Creutz. 

Creutz var sjuklig och när han sökte efter en plats för återhämtning erbjöd Barck 

honom Tivolihalvön. Creutz planerade ett bostadshus och en lustpark i samma 

stil som Haga och han anlitade Hagaparkens arkitekt Fredrik Magnus Piper. 

Anläggningsarbetena påbörjades på östra kullen men redan 1785 dog Creutz och 

verksamheten avbröts. Tivoliuddens engelska park kom därför aldrig att realiseras 

till fullo. 

• Efter Creutz död tog Nils Barck på Bergshamra över Tivoli och byggde en bostad 

på sluttningen mot vattnet. I dag är Barcks musik¬paviljong den enda byggnad som 

finns kvar. 

• Till familjen Barcks umgänge hörde hovkompositören Martin Kraus. Vid sin död blir 

han enligt sin önskan begravd vid Tivolis västra udde. 

• Familjen Barck vistades mycket utomlands. Mellan 1856-1872 arrenderade Karl 

XV Bergshamra för att här bedriva experimentaljordbruk. Vid Brunnsvikens strand 

uppförde han 1865 tre sommarvillor (Karlsro) åt vänner. 

• Från 1872 arrenderades Tivoli och Bergshamra av krögaren Regis Cadier. För 

att förse sina restauranger med färska produkter intensifierade han odlingen. 

Terrasser och växthus byggdes ut vid Tivoliberget. Parken vårdades till 1800-talets 

slut men fick sedan växa igen. 

• 1917 inköptes Berghamra av staten och man upplät mark till Bergshamra 

koloniområde. Runt 1930 flyttades statliga verksamheter som Statens 

Frökontrollanstalt och Statens Institut för husdjursförädling till Bergshamra. Under 

andra världskriget användes Tivoli av luftvärnet. 

• År 1947 köpte Solna stad mark av staten för att bygga en ny stadsdel. 1954 

uppfördes Stjärnhusen och 1962 invigdes Bergshamra centrum med kringliggande 

bostadshus. 

• Stocksundstorp var ett torp under Bergshamra. Under 1700-talet omvandlades 

det till sommarnöje och på 1890-talet började avstyckningar att ske. Dagens 

villasamhälle har vuxit fram under lång tid. 


UppLySNINGAR 


• Utöver bestämmelsen om nationalstadspark i 4 kap. 7 § miljöbalken är Tivolihalvön 

och stranden närmast Brunnsviken riksintresse för kulturmiljövården enligt 3 kap. 

6 § miljöbalken. 

• Strandskydd enligt miljöbalken gäller vid Tivolihalvön för strandområden inom 300 

meter från strandlinjen och för vattenområden inom 100 meter från strandlinjen. 

För strandoch vattenområdet mellan Tivolihalvön och Ålkistan gäller strandskydd 

inom 100 meter från strandlinjen. 

• Inom Stockholms respektive Solna stads delar av Kungliga nationalstadsparken 

gäller interimistiskt naturreservat med tillståndsplikt för trädfällning. 

• Byggnadsminne enligt kulturminneslagen: Carl Malmstens f.d. bostadshus. 

• Fornlämningar: Raä 56:1 - 2 stensättning, Raä 55:1 stensättning troligen grav. 

• Hela delområdet utom Tivolihalvön omfattas av detaljplaner, för flertalet har 

genomförandetiden gått ut. 


Framtidens nationalstadspark. Handlingsprogram. Länsstyrelsen i Stockholms län 

rapport 2006:11. 

Nationalstadsparken. Fördjupad översiktsplan för Nationalstadsparken, Solnadelen, 

Solna stad 2008. 

Skötselplan Nationalstadsparken, Kungliga Djurgårdens Förvaltning, 

förf. Lars-Gunnar Bråvander och Rolf Jacobson, remissutgåva 2006. 

Vårdplan för Tivoliområdet, Solna stad 1999. 


Solna stad 

81


82 

E4 

Lingkullen 

Bergshamraleden 

Bergshamra by 

Frösundavik 

Tivolihalvön 

Brunnsviken 

Koppartälten 

Stora 

Pelousen 

Grottkullen 

Hagaparken 

Vasaslätten 

Haga Tingshus 

Ålkistan 

Bergianska 

trädgården 

Villa 

Frescati 

Frescati hage 

Kräftriket 

Kungliga 

begravningsplatsen 

Stallmästargården 

Stallmästarholmen 

Värtabanan 

Albano 

Brunnsviken 

Se även delområdena Bergshamra och Vetenskapsstaden 


Brunnsvikslandskapet som helhet 

Mellan trafikbarriärerna E4:an/Upppsalavägen, E18/Bergshamraleden och 

Roslagsvägen breder Brunnsviken ut sig med ett landskap som är väsensskilt 

från den omgivande staden. Detta landskap har en nyckelroll i Kungliga 

nationalstadsparken. Här ligger de engelska landskapsparkerna Haga, 

Bellevue och Tivoli, anlagda på 1780-talet med Gustav III som inspiratör 

och initiativtagare. Brunnsvikens östra strand ingår även i delområde 

Vetenskapsstaden, där aspekterna knutna till den långa traditionen av 

utbildning och forskning i första hand behandlas. Albanoområdet och 

Albanoberget med Roslagstulls sjukhus ingår i området eftersom de har en 

tydlig historisk koppling till Brunnsviken och också ligger i blickfånget från 

delar av Hagaparken och Bellevue. 

Brunnsviken ligger i en sprickdal som omges av höjdryggar med Stockholmsåsen 

i väster och söder och kalspolade berg och moränhöjder åt öster och 

i norr. Udden i Bellevueparken, den kungliga begravningsplatsen, Långkullen 

samt Lingkullen utgör delar av åsen. När Ålkistekanalens sprängdes 1863 

sänktes Brunnsvikens nivå med 1,25 meter och stränderna förändrades som 

följd. Ännu kan man se spår av kanaler och små anlagda öar som tidigare 

kännetecknade strandområdena vid Haga slott och Tingshusslätten. 

Med Brunnsvikens vattenspegel i centrum, de omgivande vegetationsridåerna 

och parkerna Haga, Bellevue och Tivoli är det fortfarande möjligt att

uppleva något av det naturromantiska sceneri som Gustav III anlade på 

1780-talet utifrån den engelska landskapsparkens idévärld. Brunnsvikens 

idylliska landskap med slåtterängar, betesmarker och skogklädda höjder var 

en perfekt bas för att skapa det idealiserade, upplevelserika kulturlandskap, 

som de engelska parkerna utgjorde, där även sammankopplingen mellan 

parkanläggningarna och det omgivande landskapet var en viktig ingrediens. 

1700-talets landskap är tydligast utmed västra stranden, i söder vid Bellevue 

och i norr vid Tivoli. Vid östra stranden, med Roslagsbanan inpå knuten ligger 

Villa Frescati/Armfeltska villan, byggd för Gustav III:s gunstling Armfelt. Någon 

parkanläggning finns dock inte kvar och det är oklart om en sådan någonsin 

kom till utförande. Östra stranden har genomgått större förändringar i 

och med etableringen av de akademiska institutionerna kring sekelskiftet 

1900. Men tack vare att bebyggelsen har placerats in varsamt framträder 

växtligheten fortfarande som en ridå mot horisonten. Att många obrutna 

vegetationsavsnitt finns i behåll gör att utsikterna från Haga, Bellevue och 

Tivoli inte påverkas så mycket. 

Ett problem är dock parkmiljöernas skötsel. I flera av de historiska 

parkerna finns problem med igenväxning. Stockholms stad har tagit fram 

ett program och påbörjat arbete med att i ståndsätta Bellevue. Utanför 

Nationalstadsparkens gräns råder ett högt bebyggelsetryck och ny bebyggelse 

i viktiga utblickar mot omgivande landskap kan påverka dess värden. 

Det är framför allt i delområdets nordvästra delar som en mer genomgripande 

landskapsomvandling har skett. Det historiska landskapet har fått ge 

vika för nutida mer storskaliga inslag som SAS f.d. huvudkontor, ett hotell i 

det äldre kasernområdet Frösundavik. Åsen är mycket påverkad, dels genom 

uttag av grus och dels genom att den nu över 70 meter höga Hagakullen 

återfylldes med rivningsmassor till en högre höjd än den ursprungliga. Längst i 

nordväst finns åter en förindustriell miljö med 1700-talsgården Annelund och 

Lings gravkulle. 

Kring Bellevue i söder är inslaget av marinor och båtuppläggningsplatser 

påtagligt. Det mest synliga landmärket i Brunnsviken är Wenner-Gren 


Center i söder. Den höga modernistiska byggnaden syns från många delar 

av Brunnsviken. Även en av gasklockorna vid Husarviken, långt öster om 

Roslagsvägen, höjer sig över horisonten. På västra sidan om E4:an har det 

under 2000-talet uppförts komplex med nya kontorshus som ses från delar 

av Brunnsviken. Även delar av Karolinska områdets bebyggelse ses bland 

annat från östra stranden. Hela Brunnsviksområdet är kraftigt bullerstört 

av omgivande trafikleder, vilket har en negativ inverkan på upplevelsen av 

områdets kvaliteter. 

Runt Brunnsviken löper en naturskön promenad. En naturlig trädridå, 

liksom den bitvis kuperade terrängen, bidrar till att skilja bakomliggande 

bebyggelse från Brunnsvikens vattenrum. Landskapet präglas av vattenspegeln, 

luftrummet och motsatta strandens växtlighet. Vid Frescati Hage 

finns ett friluftsbad, Brunnsvikens Kanotklubb och Aka demiska roddklubbens 

hus. I Frescati går promenadvägen mycket nära stranden med Bergianska 

trädgården på dess andra sida. I områdets södra del upptas vattenytorna av 

marinor med ett stort antal bryggor. 

haga 

Hagaparken, som sträcker sig mellan E4:an och utmed Brunnsvikens västra 

strand, har en stor betydelse för hela områdets karaktär. Ingen plats är 

mer förknippad med Gustav III än Haga. Mellan 1772 och 1780-talets slut 

omvandlades Brunnsvikens västra strand från ett jordbrukslandskap landskap 

till en kunglig lustpark efter arkitekten Fredrik Magnus Pipers planer. Parken 

tar sin början vid Haga tingshus i söder och sträcker sig till och med Haga 

trädgårdar i norr, där Frösundas ägor tidigare tog vid. Området är fortfarande 

delvis präglat av det gamla jordbrukslandskapet, som infogades i den engelska 

landskapsparken. 

Den engelska parken är i sina huvuddrag intakt sedan det sena 1700-talet, 

även om den ursprungliga variationsrikedomen har tunnats ut och moderna 

inslag som asfaltsbelagda vägar tillkommit. Slingrande promenadvägar 

leder genom ett växlande landskap, där mörkare skogspartier avlöses av 

mjukt formade öppna ytor som Vasaslätten och Stora pelousen nedanför 

83


84 

Koppartälten. Skogbevuxna kullar och trädplanteringar längs vägarna 

fungerar som väggar i de öppnare landskapsrummen. Exotiska byggnader 

och paviljonger från 1780-talet, som till exempel Turkiska kiosken, Kinesiska 

templet, Koppartälten och Ekotemplet, dyker genom en medveten 

komposition överraskande upp i blickfången, liksom utsikter mot det 

omgivande landskapet. 

Genom skogens utbredning och igenväxning har många utblickar, små öppna 

ytor med rumsbildande buskage och bryn gått förlorade. Framför allt inom 

parkens höjdpartier och utmed Brunnsviken är växtligheten så tät att siktlinjer 

och utsikter mot parkens byggnader och paviljonger samt över Brunnsviken 

inte längre går att uppleva. 

Hagaparkens mest centrala landskapsrum är Stora pelousen. Från sjösidan 

utgör Koppartälten fondmotiv, medan Brunnsvikens vattenyta och motsatta 

strand står i blickfånget från Koppartälten och pelousen. Ekotemplet, Gustav 

III:s paviljong och Slottsgrunden är andra viktiga inslag i kompositionen. 

Pelousens skönhet och stora öppna yta lockar många besökare, både sommar 

och vinter. I omedelbar närhet ligger Haga slott, som åter blev kunglig bostad 

2010. Ett större parkområde har inhägnats och försetts med nya planteringar 

som skydd för insyn. Utanför löper en strandpromenad. 

Den andra ”kärnan” utgörs av Vasaslätten med kringliggande Gamla Haga 

– Gustav III:s första anspråkslösa bostad som tillsammans med Turkiska 

kiosken ligger på höjden väster om strandpromenaden. Här ingår också 

Kinesiska templet och holmarna utanför, nu knappt avgränsade från 

stranden. Ursprungligen låg Gamla Haga vid Vasaslätten men flyttades till 

sin nuvarande plats 1785. Sedan 1800-talets senare del upptas den norra 

udden av privatvillor och är endast tillgänglig för allmänheten kring Kinesiska 

paviljongen. Södra holmen är sedan 1922 kunglig begravningsplats. Under 

vissa tider är den öppen för allmänheten. 

Inom parken finns fem naturliga höjdpartier som är betydelsefulla för 

områdets karaktär och variation av växtmiljöer: kullen med Gamla Haga och 

Turkiska paviljongen, Annerokullen och Långkullen vid E4:an, Grottkullen 

som gränsar bland annat till Stora pelousen samt Slottskullen där ruinen av 

Gustav III:s påbörjade slott ligger. På flera av höjderna går berget i dagen. I de 

lägre delarna finner man ofta hassellundar, längre upp ek-tallskog. På några 

kullar finns hällmarker med tall- och granskog. Grottkullen, som stupar brant 

mot Brunnsviken, är den enda delen av parken där man får en känsla av att 

vara i en ostörd skog. Här finns också ett större sammanhängande område 

med hög blandskog av gamla tallar och granar samt lövträd i olika åldrar. Ett 

stort flyttblock förstärker Grottkullens suggestiva miljö. Granskogen omtalas 

på 1700-talets planer och sannolikt var då graninslaget större. Vid stranden 

finns ”Grottan”, som bildades då Gustav III lät spränga en tunnel in i berget 

och påbörja ett schakt uppifrån för att pumpa vatten till ett planerat stall. 

Hagaparken avslutas norrut med det forna värdshuset Övre Haga och 

nyttoträdgården Haga trädgårdar, där Fjärilshuset sedan 1992 lockar många 

besökare. Många växthus står kvar sedan Haga trädgårdars tid och vittnar 

om en över 200 år lång odlingstradition. Västerut gränsar Hagaparken mot 

E4:ans vägområde. Här ligger också Haga norra grindar, numera Hagaparkens 

huvudentré med parkering, bussangöring och informationstavlor. 

norr om haga 

Norr om Haga ligger det tidigare regementsområdet Frösundavik, som 

i dag rymmer hotell- och konferensverksamhet. Bebyggelsen är varierad 

och relativt storskalig: Frösundaviks empireherrrgård från tidigt 1800-tal, 

kasernbyggnader i klassiserande stil från 1920-talet och nyare tillbyggnader. 

Området omges av större sammanhängande grönområden med många träd. 

Inom området finns några alléer. Nordväst om Frösundavik utgör SAS f.d. 

huvudkontor från 1980-talet ett stort och modernt inslag i strandzonen. 

Byggnaden ligger öppet, med klippta gräsmattor omkring. 

Längst norrut återkommer äldre bebyggelse som fått sin nuvarande 

utformning på 1820-talet. Här ligger den lilla herrgården Annelund med 

uthus/gymnastikbyggnad, starkt förknippad med den svenska gymnastikens 

fader Per Henrik Ling. Norr om Annelund ligger Lings grav på åskullen, en 

naturpräglad gravplats som Ling lät iordningsställa för sig och sina släktingar. 

Gravsättningar äger fortfarande rum.

tivoli och norra Brunnsviken 

I norra Brunnsviken skjuter Tivolihalvön ut med en naturskön skogsbeklädd 

landtunga. Den västra delen domineras av det höga Tivoliberget och den 

östra av Pipers park, tillkommen på beställning av skalden och diplomaten 

Gustaf Filip Creutz under samma tid som parkerna Haga och Bellevue tog 

form. Tivolihalvöns vegetation domineras av ekskog med hassel och en 

rik lundflora. I dag syns fortfarande spår av den engelska parken i form av 

vegetation, gångsystem och utsiktspunkter. Parken var övergiven i närmare 

200 år men är nu delvis upprustad och röjd. 

Tivoli har ett exceptionellt läge med utblickar över hela Brunnsviken. 

Det omskrevs i landskapsbeskrivningar redan på 1700-talet. I dag präglas 

Tivoliberget av tätare skog där igenväxning delvis döljer utsikterna. På 

bergets hjässa finns hällmarker med en intressant torrbacksflora och ovanliga 

kulturväxter. Här finns också lämningar av militära värn från 1940-talet, då 

man förstärkte Stockholmsområdets försvar. I branterna växer blandskog 

och ädellövskog. Tivolis enda byggnad är en f.d. musikpaviljong som ingick i 

en bebyggelsemiljö från tidigt 1800-tal. I en glänta i halvöns västra del ligger 

tonsättaren Johan Martin Kraus grav från 1792. 

I sydsluttningen mellan Tivoliberget och Pipers park finns spår av 

odlingsterrasser och en fruktträdgård som från 1870-talet och några 

decennier framåt användes för frukt-, bär- och grönsaksodlingar. Stränderna 

runt Pipers park är låglänta och hävdas delvis genom bete. På Bergshamras 

gamla odlingsmark norr om höjderna ligger ett koloniområde. Både delar 

av skogspartierna och den gamla odlingsmarken oräglas av igenväxning. 

Stränderna runt Pipers park är låglänta och hävdas delvis genom bete. 

Väster om Tivolihalvön fortsätter den gröna strandzonen. Här finns 

äppelodlingar och huvudbyggnader kvar från Frökontrollanstaltens och 

Växtskyddsanstaltens verksamheter under 1900-talet. När stranden ligger 

Bergshamra by (tidigare Karlsro) som växt upp kring tre äldre sommarvillor 

som Karl XV uppförde åt vänner på 1860-talet. Under 1900-talet var en 

av byggnaderna möbelformgivaren Carl Malmstens bostad. Strax intill ligger 

f.d. Domänverkets stora byggnad från 1970. Här råder ett ständigt brus 

från Bergshamraleden. Överhuvudtaget kan denna del av Brunnsvikens 


omgivningar upplevas som en relativt urban miljö med många nyare 

byggnader som omger Nationalstadsparken. 

östra Brunnsviksstranden 

Östra Brunnsviksstranden präglas av miljöer för olika typer av utbildning och 

forskning. I norr återfinns Bergianska trädgården och i söder ligger Frescati 

Hage och Kräftriket f.d. Skogs- och Veterinärhögskolorna, där nu Stockholms 

universitet har lokaler. I Bergianska trädgården sammanvävs de exotiska 

elementen med spontana äldre ek- och tallbestånd i ett parklandskap som 

anlades kring sekelskiftet 1900. Norr om Bergianska norr finns en liten 

sommarnöjesmiljö med snickarglädjevillor. 

Intill Bergianska ligger Villa Frescati från 1792. Dess ursprungliga samband 

med Brunnsviken bryts av Roslagsbanan, som stryker inpå knuten. En 

nyanlagd pedagogisk våtmark i Bergianska trädgården nedanför villan bidrar 

dock till att lyfta fram kopplingen till Brunnsviken och Gustav III:s Haga på 

andra sidan vattnet, samtidigt som den gynnar den biologiska mångfalden. 

På det större skogsklädda höjdpartiet intill finns ett fundament till en obelisk 

som uppfördes under Gustav III:s tid. 

Till östra Brunnsviksstranden får man också räkna in Albanoområdet och 

Roslagsberget, som utgör blickfång från Hagaparken. Albano är i dag en 

avriven yta där planering pågår för ett nytt område med lokaler för utbildning 

och forskning. Intill ligger Albanoskogen med byggnaden Teknikhöjden. 

Roslagsberget står som en port till innerstaden och kröns av f.d. Roslagstulls 

sjukhus. Både de f.d. sjukhusbyggnaderna och den stora byggnaden AlbaNova 

nedanför berget nyttjas för utbildning och forskning. 

Bellevue och södra Brunnsviksstranden 

Bellevueparken var en gång en sammanhängande engelsk landskapspark, 

anlagd samtidigt som Haga för överståthållare Carl Sparre och efter planer 

av Hagas arkitekt Fredrik Magnus Piper. Sedan Värtabanans tillkomst 1882 

är parken delad i två delar. Topografin är framträdande med två markanta 

höjder: Stallmästarholmen med Brunkebergsåsen (en del av Stockholmsåsen) 

i norr och Bellevueberget med berg i dagen i söder. Däremellan sträcker 

85


86 

sig ett lågparti där Värtabanan bildar barriär. Stallmästarholmen är en av få 

intakta delar av Brunkebergsåsen. I söder bildar Wenner-Gren Center och 

det funktionalistiska Sveaplans gymnasium en gräns. Bellevueområdet åtskiljs 

från stenstaden genom breda trafikstråk. 

Från Stockholms city når gående och cyklister Bellevue i första hand genom 

en gångtunnel från Sveavägen under Sveaplan. Den ursprungliga entrén till 

Bellevue finns ännu kvar i form av den lindallé som leder upp från Roslagstull. 

Här finns 1700-talets bebyggelse ännu kvar och bildar en sammanhållen 

kulturmiljö med Paschens malmgård och Sparres träslott med stall och 

uthus. Därutöver finns konstmuseet Carl Elds ateljé från 1919. I Paschens 

malmgård bedrivs konferensverksamhet och café. Ekonomibyggnaderna 

är oförvanskade men i behov av restaurering. Miljön är delvis ovårdad och 

förfallen. År 2009 antogs ett program för en omfattande upprustning av den 

engelska parken och bebyggelsemiljön på Bellevuehöjden. Mellan Bellevue 

och Haga ligger Stockholmstraktens äldsta värdshus Stallmästaregården från 

1640-talet, som under en period ägdes av Carl Sparre på Bellevue. 

Det är på Stallmästarholmen som den engelska landskapsparken är bäst 

bevarad. De slingrande stigarna är till största delen från Pipers tid. Runt 

udden löper en vacker strandpromenad kantad av stora lindar. Rakt över 

Stallmästarholmen går en brant rak asfalterad väg från 1900-talets senare 

del, vilken bryter av mot landskapet i övrigt. På åsens västra sluttning växer en 

gles tallskog med inslag av enstaka ekar och rönnar. På östra sidan växer mest 

blandskog. Från höjderna är vyerna över Brunnsviken anslående. 

Söder om Stallmästarholmens höjd vidtar ett öppet parkrum med spår av 

den pelouse som Piper anlade. Norr om järnvägen finns stora välvuxna träd. 

Här ligger också en fotbollsplan, anlagd som lekplan på 1910-talet. Söder om 

järnvägen pågår anläggningen av Norra länken. Marken kommer att återställas 

till en öppen trädkantad yta – en del av den historiska pelousen. Uppe på 

krönet på både Stallmästarholmen och Bellevueberget finns lämningar av 

de militära värn som uppfördes kring 1940. Bellevueberget erbjuder fria 

utblickar över Brunnsviken. 

foto 

Brunnsvikens södra del med Wenner-Grens Center. Foto: Jonas Eriksson..




Brunnsviken som helhet 

• Ett sammanhållet landskap från Gustav III:s tid. Naturscenerierna 

med de bevarade parkerna runt Brunnsviken utgör ett av 

Nationalstadsparkens bäst bevarade historiska landskap. 

- De engelska landskapsparkerna Haga, Bellevue och Tivoli är bärande 

delar. Samtliga är gestaltade av Fredrik Magnus Piper. 

- De omgivande stränderna kan med sin bibehållna topografi, träd 

och naturmarker samt den relativt spridda bebyggelsen ge en föreställning 

om det sena 1700-talets landskap. 

- Den öppna vattenytan i centrum fungerar som ett centralt 

landskapselement. 

- Siktstråk och vyer genomkorsar det gestaltade landskapet såväl 

mellan olika platser inom respektive park som över vattnet mellan 

de olika parkerna och mot olika naturscenerier. 

- Variationen av naturtyper har lång kontinuitet och är av stort värde 

för många växter och djur. Här finns t.ex. solitära solbelysta ekar, ek- 

och ädellövbestånd, miljöer med tallar, öppna ytor och hassellundar. 

Det finns även många gamla grova ekar, lindar och tallar. De gamla 

ekarna är av stor betydelse som livsmiljö för ett stort antal arter 

och för områdets karaktär. De är också viktiga som markörer för 

landskapets tidsdjup. Ek- och ädellövmiljöerna runt Brunnsviken är 

viktiga för djurs och växters möjlighet att sprida sig mellan Norra 

Djurgårdens och Ulriksdalsområdet större park- och naturområden. 

- Namnen Frescati, Albano och Tivoli berättar om Gustav III:s ambition 

att runt Brunnsviken med villor och parker skapa en svensk 

version av den romerska Campagna, känd för sin naturskönhet, 

många antika lämningar och praktfulla villor. 

87


88 

- Kring Brunnsviken finns geologiska formelement som Stockholmsåsen, 

flyttblock och Geer-moränryggar samt en jättegryta i källaren 

till Haga Tingshus. 

• Sekelskiftets (1900) utbyggnad av akademiska institutioner längs östra 

stranden (se vidare under Östra Brunnsviksstranden respektive under 

delområde Vetenskapsstaden) 

Haga och västra Brunnsviksstranden 

• Gustav III:s Haga 

- Brunnsvikens landskap har kvar delar av den lantliga idyll, som tjusade 

Gustav III. Samspelet mellan det forna kulturlandskapet, inklusive 

skogsbestånden, och det gestaltade parklandskapet är ett viktigt 

karaktärsdrag som fortfarande är avläsbart. Här ingår också Gamla 

Haga och miljön med Finnstugorna – Hagas äldsta bebyggelse. 

- Människan långa nyttjande i landskapet ses bland annat i de många 

ädellövträden i alléer, trädformationer och grupper ute i parken, i 

höjdpartiernas gamla tallskog och i de tidigare betespräglade hassellundarna 

med högre glest stående tallar och ekar. Dessa miljöer har 

stora värden för växt- och djurlivet. Hagaparken har ett rikt fågelliv 

med arter som stenknäck, mindre hackspett, duvhök och nötskrika. 

- Gustav III:s konstnärliga ideal, natursyn och storslagna planer är 

uttryckta i det gestaltade landskapet med byggnader och i slotts- och 

stallgrunderna. 

- Pipers engelska landskapspark är ett av Sveriges främsta exempel 

på denna parkstil som kännetecknas av ständiga växlingar mellan 

öppna och slutna rum, nya upplevelser och intryck genom medvetet 

komponerade vyer. Stora pelousen med Koppartälten i ryggen, 

Gustav III:s paviljong och Brunnsviken i fonden är en central del 

i parkens komposition och ett unikt landskapsrum med höga 

upplevelsevärden. 

- Hagaparkens byggnader har mycket höga kultur- och 

arkitekturhistoriska värden och är ritade av sin tids främsta 

arkitekter till exempel Gustav III:s paviljong (Olof Tempelman), 

Ekotemplet (Carl Christoffer Gjörwell), Turkiska kiosken (Fredrik 

Magnus Piper), Koppartälten och Kinesiska templet (båda Louis Jean 

Desprez). Gustav III:s paviljong med Louis Masreliez helgjutna interiör 

är ett av landets bästa exempel på den sengustavianska stilen. På få 

andra platser kan man komma så nära en historisk persons livsmiljö 

som i Gustav III:s paviljong med det omgivande parklandskapet. 

- Övre Haga med Haga trädgårdar visar odlingens långa historia i 

Haga, från 1785 till 1990-talet Här odlade man i växthus och trädgårdar 

för både parkens försköning, hovets försörjning och till avsalu. 

- Parken rymmer immateriella värden genom Haga som skådeplats 

för viktiga händelser i Gustav III:s politiska liv men även som plats för 

dåtidens fria umgängesliv. Det sena 1700-talets Haga är flitigt skildrat 

i konsten och litteraturen. Hagaparken har fungerat som förebild och 

inspirationskälla för andra parker. 

• Haga efter Gustav III 

- Haga slott från 1805 är ritat av Carl Christoffer Gjörwell och visar 

nya arkitekturideal. 

- På Kungliga begravningsplatsen har medlemmar av den kungliga 

familjen begravts sedan 1922. 

- Andra element i parken som berättar om parkens historia under 

1800- och 1900-talen är Haga norra och södra grindar, prins Gustafs 

monument, Haga kulle och 

• Frösundavik och Annelund – äldre gårdsmiljöer 

- Frösundavik har lång kontinuitet i bebyggelsen, från Frösundaviks 

gård från 1809 via 1920-talets regementsmiljö till sena det 

1900-talets hotell- och konferensverksamhet. 

- Annelunds herrgård från 1700-talets senare del och gymnastikbyggnaden 

från 1830-talet, berättar om de gårdar som fanns utefter 

Brunnsviken samt om Per Henrik Ling som person.

Tivoli 

• Det sena 1700-talets landskap är synligt på Tivolihalvön med Pipers 

park, det kontrasterande och naturpräglade Tivoliberget med utsikt över 

Brunnsviken och även plats för dåtida tonsättaren Martin Kraus grav. 

Tivolihalvön med Pipers park är viktiga för växt- och djurlivet framför 

allt genom den artrika gamla ekskogen. Ek- och ek-hasselskogens artrika 

lundvegetation är unik inom Nationalstadsparken. Viktiga naturvärden 

utgörs också av torrängsfloran på Tivolibergets topp och den rika 

förekomsten av kulturväxter 

• Den långa kontinuiteten av odlingsverksamhet är väl synlig i koloniområden, 

fruktträdgårdar och odlingsterrasser från 1870-talet och 

framåt. 

• Strandzonen utmed Stocksundet och strandängarna mot Brunnsviken 

hyser ett rikt fågelliv. 

• Spåren av Bergshamra gård syns i Bergshamra allé och rester av öppna 

marker. De minner om områdets tidiga historia och är viktiga för dess 

identitet. 

• Byggnaderna för f.d. Statens Centrala Frökontrollanstalt och Institutet 

för husdjursförädling (senare Statens Växtskyddsinstitut) uttrycker 

statens expansion i Bergshamra och 1930-talets satsningar på att utveckla 

jordbruket 

• Bergshamra by visar på det omfattande kungliga inflytandet i 

Nationalstadsparken. Möbelformgivaren Carl Malmstens tidigare bostad 

har ett personhistoriskt värde. 

Östra Brunnsviksstranden 

• Landskapet närmast Brunnsviken präglas av vattenspegeln, luftrummet 

och den närmaste landskapsväggen som varierar mellan parker, gles 

bebyggelsen, trädridåer med många ekar och äldre tallar samt branter. 

• En öppen bebyggelsestruktur med byggnaderna inordnade med hänsyn 

till öppna stråk, bryn och skogsklädda höjder kännetecknar landskapet. 


• Sekelskiftets (1900) utbyggnad av akademiska institutioner präglar 

östra stranden 

• Bergianska trädgården har funnits på platsen sedan 1885 och är den 

enda botaniska trädgården i Stockholm och unik i sitt slag. Bergianska 

trädgården innefattar olika växtavdelningar, växthus och andra tillhörande 

kulturhistoriskt intressanta byggnader samt naturmiljöer. Den visar en 

lång kontinuitet i byggnader, anläggningar, kulturlandskap, naturmiljöer, 

hortikultur och vetenskap och har hortikulturellt värdefulla samlingar 

Trädgården innehåller också naturmiljöer från tiden för trädgårdens 

anläggande: det öppna eklandskapet och skärgårdsnaturen med 

hällmarker och större tallar. En pedagogisk våtmark från 2011 är 

tillsammans med trädgårdens dammar livsmiljö för både större och 

mindre vattensalamander. 

• F.d. Skogs- och veterinärhögskolorna i Frescati Hage respektive 

Kräftriket, tidstypisk institutionsarkitektur av hög klass. 

• Tidstypiska monumentalbyggnader som Naturhistoriska riksmuseet och 

Vetenskapsakademien, vilka berättar om lärdomens betydelse och om 

offentligt byggande under tidigt 1900-tal. 

• Frescati, del i Brunnsvikslandskapet och uttryck för en miljö som skapades 

för Gustav III:s gunstlingar. 

• Armfeltska villan/Villa Frescati upp fördes 1792 efter ritningar av 

Louis Jean Desprez och uppvisar en miljö som skapades för Gustav III:s 

gunstlingar. Egendomen Frescati omfattade hela Brunnsviksstranden. 

• Fundamentet till obelisken visar på att Brunnsviken gestaltningsmässigt 

betraktades som ett helhetslandskap. Längs hela stranden finns en tydlig 

kontakt över Brunnsviken. 

• Det största inslaget av gamla grova ekar och tallar finns i det obebyggda 

höjdpartiet mellan Bergianska trädgården och Frescati Hage. Miljön 

domineras av ädellövskog och blandskog. Det har tidigare det utgjort 

hagmarker (Norra Brunnsvikshagen) och har en lång kontinuitet som 

kulturpåverkad mark med lövträd. 

89


90 

Näckros i Bergianska trädgården. Foto: Lars Nyberg. 

• Miljön med de äldre villorna Sofielund och Fridhem norr om Bergianska 

har en välbevarad snickarglädjesarkitektur och berättar om de tidiga 

sommarnöjena som etablerades runt stadens stränder på 1860- och 

70-talen. 

Bellevue 

• Bellevue – en ståndsmässig helhetsmiljö från 1700-talets andra hälft 

- Den engelska parken har trots Värtabanan väsentliga delar av sin 

huvudstruktur i behåll med stigar/gångvägar och utsiktspunkter. 

- Bellevueparken har många stora karaktärsträd, framför allt lindar 

som kan har anor från parkens anläggande på 1700-talet. 

- Stallmästarholmen är geologiskt intressant som en av få intakta delar 

av Stockholmsåsen. 

- Tallvegetationen på åsens västsida är en unik naturtyp i 

Nationalstadsparken. 

- Den välbevarade bebyggelsen med bostadshus och stallbyggnader 

utgör en unik helhetsmiljö från 1700-talets andra hälft. 

• Stallmästaregården är Stockholmstraktens äldsta bevarade utvärdshus 

med anor från 1640-talet och nuvarande bebyggelse från 1740-talet. 

• Carl Eldhs ateljé ritades av Ragnar Östberg 1919 och är i dag är ett 

museum över konstnären. 



• Tillsammans gör områdets skönhet och lättillgänglighet, de 

kulturhistoriska attraktionerna och det omväxlande landskapet med 

parker, intressanta bebyggelsemiljöer och stränder det mycket attraktivt 

för besök, rekreation och friluftsliv. 

• Brunnsvikens stränder är till stor del lättillgängliga och erbjuder rofyllda 

platser och vackra utblickar. Här finns möjlighet till promenader, löpning,

sol, bad och avkoppling. Runt viken går Nationalstadsparkens cykelstråk 

och Hälsans stig skyltade leder. 

• Brunnsviken används av allmänheten under en stor del av året. 

Sommartid erbjuds guidade båtturer med möjlighet att besöka flera 

platser i området. Nedanför Frescati Hage finns den allmänna badplatsen 

Brunnsviksbadet. Längre söderut finns en kanot klubb som också hyr 

ut kanoter egna turer. När isen har lagt sig an vänds Brunnsviken för 

skridsko- och skidåkning samt promenader på isen. 

• Hagaparken har förutsättningar för många olika aktiviteter som park- 

och skogspromenader, motionslöpning, skidåkning, cykelutflykter. De 

öppna ytorna är populära mötesplatser och används för picknick, lek 

och solbad. I Haga ordnas också större folkfester som Hagadagen och 

Allhelgonahelgens ljusfest. Hagaparken är också närrekreationsområde 

för intilliggande bostadsområden. 

• Bergianska trädgården är ett attraktivt besöksmål med sin stora art rikedom 

och omväxlande natur. Trädgården erbjuder upplevelserika promenader 

och är genom sitt vackra läge vid Brunnsviken tilltalande året om. 

• Koloniträdgårdsverksamheten har betydelse både för kolonister och för 

flanörer. 

måLBILd 



• Brunnsviken ska bibehållas som ett sammanhållet historiskt landskap där 

de engelska landskapsparkerna Haga, Tivoli och Bellevue ska stärkas som 

bärande delar. 

• De historiska bebyggelse- och parkmiljöerna ska bevaras, vårdas och 

utvecklas så att deras karaktär och kvaliteter består. 

• Det historiska landskapets medvetet gestaltade siktlinjer och utblickar ska 

vårdas, värnas och förtydligas. 


• Brunnsvikens vattenyta ska värnas som centralmotiv och hållas öppen. 

• Ny bebyggelse, inom och utanför Nationalstadsparken, ska utformas 

med hänsyn till vyer från det engelska parklandskapet runt Brunnsvikens 

stränder och inordnas med hänsyn till horisontlinje, topografi, och 

vegetation. 

• Möbler, belysning och annan och utrustning i de engelska landskapsparkerna 

ska passa in i dessa miljöer och ha en hög kvalitet. 

• Kulturhistoriskt värdefulla gårdsmiljöer och villor med trädgårdar ska 

värnas och vårdas så att deras karaktärsdrag och kvaliteter består. 

Haga 

• Hagaparken ska vara en Sveriges bäst bevarade engelska landskapsparker. 

Den ska vara ett besöksmål av internationell klass och en av landets 

främsta kungliga slottsmiljöer. 

• Hagaparken ska vara den naturliga kärnan i Brunnsvikens 

1700-talslandskap. Dess byggnader, parker, trädgårdar, alléer och 

vegetation ska tillsammans med Brunnsvikens stränder och vattenyta, 

hävdade ytor och skog bilda en tilltalande helhet som levandegör den 

gustavianska landskapsparken med sina inslag av gammalt kulturlandskap 

och naturmiljöer. Den gustavianska epokens tidsskikt ska prioriteras. 

• Hagaparkens ädellövbestånd, hällmarkstallskog, tallskog och ekskog med 

gamla träd, hassellundar med tall och ek ska hävdas och vårdas med 

utgångspunkt från människans långa brukande av landskapet. 

• Rester av äldre ängs- och betesmarker ska bevaras, restaureras och 

utvecklas så att det gamla kulturlandskapet lyfts fram. 

• Utifrån hänsyn till kulturhistoriska värden ska den ekologiska spridningszonen 

för ek- och lindbeståndet mellan Haga och omgivande områden i 

Nationalstadsparken och Solna upprätthållas och utvecklas. 

• Strandzonen ska ha en variation av trädslag och gläntor/öppna partier så 

att utblickar mot Brunnsviken tydliggörs. Landskapet ska kännetecknas av 

en omväxling mellan tätare och glesare strandvegetation, halvöppna och 

öppna partier. 

91


92 

Tivoli 

• Tivolihalvön ska vara en tydlig del av Brunnsvikens 1700-talslandskap, 

gestaltat utifrån den engelska landskapsparkens ideal. I storstadens närhet 

ska Tivoli erbjuda ett spännande, varierat och hävdat landskap med både 

pastoral idyll och skogsmark. Utblickarna över Brunnsviken ska tas tillvara. 

• Pipers park ska vara en skogsliknande park som ger vandraren möjlighet 

att uppleva spelet mellan ljus och skugga, slutet och öppet, plötsliga 

utblickar och rofyllda sittplatser. I enlighet med 1786 års karta ska gångsystem 

och öppna terrasser/utsiktsplatser underhållas. Vegetationens 

träd- och buskskikt ska utmärkas av ek och hassel. Strandområdet ska 

vara relativt öppet med gruppvis stående träd och buskar eller solitärer. 

Det ska finnas en tydlig vattenkontakt och utsikt över Brunnsviken. 

• Tivoliberget ska behålla sin dramatik med branter klädda med ädellövskog. 

Krönet ska präglas av ljus hällmarksskog, sluttningarna av ekhasselskog 

med lundartad flora. Grunderna av Tivolis bebyggelse ska 

framträda. 

• Med utgångspunkt från hur människan tidigare hävdat området, ska Tivoli 

rymma en mångfald av biotoper. För att säkra tillgången på död ved, ska 

det finnas en rik förekomst av ädellövträd i olika åldrar och en god återväxt 

av ek. 

• Funktionen av ekologisk spridningslänk i Tivoliområdet, Bergshamra 

by och stranden vid Ålkistan ska stärkas och får inte försvagas genom 

bebyggelse, anläggningar eller olämplig skötsel. 

• Spåren av 1800- och 1900-talens odlingsverksamhet ska vara synliga i 

form av koloniträdgårdar, bevarade äppelodlingar och odlingsterrasser. 

Kvarteret Växten ska behålla sin öppna gårdsliknande karaktär. 



Östra Brunnsviksstranden 

• Vetenskapsstadens delar ska utmärkas av byggnader och miljöer för 

utbildning och forskning från olika tider och med hög kvalitet när det 

gäller arkitektur och landskapsarkitek tur. De kulturhistoriskt värdefulla 

byggnaderna och miljöerna ska vär nas och bevaras som ett väsentligt 

inslag. Bebyggelsens olika årsringar ska kunna avläsas. 

• Närmast Brunnsvikens vattenspegel ska landskapets karaktär bevaras. 

Ny bebyggelse ska utformas med hänsyn till siktlinjer från det engelska 

parklandskapet runt Brunnsvikens övriga stränder och inordnas med 

hänsyn till horisontlinje, topografi, och vegetation. 

• Östra stranden ska med bevarade vegetationsridåer och med 

bebyggelsegrupper i park ha karaktär av en grön fond i landskapet. 

• De högre partierna mellan Bergianska trädgården, Vetenskapsakade mien 

och Frescati hage ska ha en vegetation av hällmarkstallskog med inslag 

av ek. De kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna ska vär nas och bevaras 

som väsentliga inslag. 

Bellevue 

• Bellevue ska vara en bärande del av Brunnsvikens historiska landskap, 

präglat av de engelska landskapsparker som uppfördes under Gustav 

III:s tid. Pipers engelska landskapspark ska vara tydlig, 1790-talets 

landskapsgestaltning ska utifrån befintligt källmaterial ges företräde 

framför andra tidsskikt. 

- Historiska promenadstråk och siktlinjer ska återupprättas. 

- Norra pelousen ska åter vara ett sammanhängande landskapsrum 

(utan bollplan). 

- Södra pelousen ska ha karaktär av en pelouse enligt 1700-talets 

engelska parkstil. 

- Bellevuehöjden med sin bebyggelsemiljö ska vara vårdad, levande 

och tillgänglig.

- Bellevue ska vara en attraktiv vistelseyta i framtidens Stockholm. 

- Bellevue ska vara en väl fungerande ekologisk spridningszon, 

bland annat genom att karaktärsträd bevaras och ek och andra 

ädellövtäd gynnas. Vid nyplantering ska man eftersträva en variation 

av växtmiljöer enligt parkhistoriska förebilder. Föryngring och 

kontinuitet för tallbeståndet på åsen ska säkerställas. 

- Rullstensåsen ska vara lätt att uppfatta. 


Brunnsvikslandskapet som helhet 

• Området runt Brunnsviken ska utvecklas för rekreation och friluftsliv, de 

kulturhistoriska sevärdheterna ska lyftas fram. 

• Östra Brunnsviksstranden ska präglas av verksamheter med inriktning på 

veten skap och utbildning. Se vidare delområde Vetenskapsstaden 

• Utifrån sina parkhistoriska och kulturhistoriska värden ska Hagaparken 

vara ett internationellt uppmärksammat besöksmål. 

• Hagaparken ska vara av stor betydelse för närrekreation och 

helgutflykter. 

• Brunnsviksområdet ska erbjuda trygga utflyktsmål med tydliga stigsystem, 

vägvisning och goda angöringsmöjligheter. 

• Det ska vara lätt att hitta och röra sig utefter Brunnsviken. Klippor och 

stränder ska vara vårdade, trygga och inte upplevas som obehagliga att 

vistas på. 

• Det ska finnas en bra förbindelse över Ålkistan för gående och cyklister. 

• Gång- och cykelförbindelserna från Vasastaden och Östermalm till 

Bellevue och Haga behöver utvecklas liksom mellan Ulriksdalsområdet 

och Brunnsviken. Nya passager mellan Brunnsviken och Norra 

Djurgården behöver utvecklas 


• Det ska vara lätt att hitta till och orientera sig i de engelska parkerna 

Haga, Bellevue och Tivoli. Insatser för förbättrad tillgänglighet ska 

anpassas utifrån hänsyn till de historiska parkernas värden. 

• Stränder och vattenytor ska vara allmänt tillgängliga. Brunnsvikens vatten 

ska vara badbart. 

• Koloniträdgårdarna ska värnas som en del av områdets rekreation. 

• Trafikbullret ska ha en så låg nivå att det inte har en störande inverkan på 

vistelsen i området. 

• Brunnsviksområdet lämpar sig framför allt för evenemang med tydlig 

koppling till områdets historiska värden. 

Koloniområde vid Tivoli. Foto: Pernilla Nordström. 

93


94 


(se vidare kapitlet Landskapets utveckling) 

• Under yngre järnålder fanns en bofast befolkning i 

området. 

• Fram till 1700-talet präglades Brunnsvikens omgivningar 

av små byar och gårdar: väster om Brunnsviken låg 

byarna Övre och Nedre Frösunda, gårdarna Brahelund 

i norr och Hagen i söder. Markerna norr om viken 

tillhörde gården Bergshammar. 

• Öster om Brunnsviken löpte jaktparksstängslet 

utefter Roslagsvägen. Mellan stängslet och stranden 

låg boställena Norrbrunn och Söderbrunn. Närmare 

Brunnsviken låg ängsvaktartorpet Catherineberg. Här 

anlades i slutet av 1700-talet utvärdshuset Kräftriket, 

som revs på 1900-talet när Roslagsvägen breddades. 

• Värdshuset Stallmästaregården etablerades på 

1640-talet. 

• Vid 1700-talets början uppläts Bergshamra till hovrådet 

Samuel Barck. 

• År 1755 köpte hovmålaren Johan Pasch 

Bellevueområdet för att anlägga en malmgård. 

• År 1771 köpte Gustav III Haga gård samt Finntorpet i 

närheten. Ägorna omfattade det område som sedan 

blev Hagaparkens södra hälft. Mellan 1771-1780 

anlades en enkel promenadpark på de tre holmarna 

i Brunnsviken. År 1780 presenteras den första 

generalplanen av Fredrik Magnus Piper. 

• År 1782 dog Pasch på Bellevue. Egendomen såldes 

till överståthållaren Carl Sparre, som samma år köpte 

Stallmästaregården. Piper engagerades för att anlägga 

en lustpark i samma stil som Haga. 

• 1783-84 erbjöd Barck Gustav Philip Creutz Tivolihalvön. 

Piper anlitas för en lustpark i Hagas anda. 

• År 1785 dog Creutz. Gustav III tog över Tivoli med 

kvarlåtenskaper och skulder. 

• År 1785 köpte Gustav III granngården Brahelund i norr. 

En ny plan presenterades. De flesta av Hagaparkens 

byggnader tillkom, terrängen modellerades och träd 

planterades. 

• År 1791 dog Carl Sparre och Bellevue med skulder 

löstes in av Gustav III. 

• År 1791 överlät Gustav III egendomarna Norrbrunn 

och Cathrineberg och Lilla Frescati till sin vän generalen 

Gustaf Mauritz Armfelt. 

• År 1792 mördades Gustav III. Arbetena på Haga 

avstannade. 

• 1802-09 uppfördes Haga slott. åt Gustav IV Adolf. 

• På 1830-talet uppläts Bellevue åt Sällskapet för 

inhemsk silkesodling. En plantskola för mullbärsträd 

anlades, Bellevue var sommarresidens för kungliga 

familjemedlemmar och förnämare hyresgäster. 

• År 1863 sprängdes Ålkistekanalen för att förbättra 

Brunnsvikens vatten och strandområdena förändrades. 

• Mellan 1860-1910 uppläts holmarna vid gamla Haga till 

privatbebyggelse. 

• År 1880 drogs järnvägen till Värtahamnen, rakt igenom 

Bellevues engelska park. Parken började förfalla allt mer 

och år 1889 övertog Stockholms stad arrendet. 

• På 1910-talet iordningsställdes Bellevue till en idrotts- 

och utflyktspark. 

• Under 1900-talet byggdes Uppsalavägen successivt 

ut. På 1960-talet revs Linvävartorpet i väster och 

Hagakullen ”kom till” genom att rivningsmassor från 

Tegelbacken påfördes åsen. 

• År 1917 inköptes Berghamra av staten och mark uppläts 

till Bergshamra koloniområde. År 1947 köpte Solna stad 

marken av staten för att bygga en ny stadsdel. 

• Genom ett markbyte på 1940-talet kom större delen 

av Bellevue i stadens ägo och den kungliga epoken var 

definitivt slut.

UppLySNINGAR 

Särskilda bestämmelser 2012 

• Utöver bestämmelsen om nationalstadspark i 4 

kap. 7 § miljöbalken är hela området riksintresse för 

kulturmiljövården enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. 

• Inom Stockholms respektive Solna stads delar av 

Kungliga nationalstads parken gäller interimistiskt 

naturreservat med tillståndsplikt för trädfällning. 

• Strandskydd enligt miljöbalken gäller för strand och 

vattenområde 100 meter från strandlinjen. 

• Byggnadsminnen enligt förordning (1998:1229) om 

statliga byggnads minnen m.m.: Hagaparken med 

samtliga byggnader, Villa Frescati samt mark och ett 

flertal byggnader inom Bergianska trädgården. 

• Byggnadsminnen enligt kulturminneslagen: Ett 

antal byggnader inom f.d. Veterinärhögskolan och 

f.d. Skogshögskolan, Stallmästaregården, Paschens 

malmgård, Carl Eldhs ateljé. 

• Fornlämningar: Raä 30:2 Slottsgrunden, Raä 223 gravfält 

troligen vikingatid – tidig medeltid. 

• Detaljplan finns för Norra länken i tunnel, för 

Roslagsvägen söder om Frescati trafikplats och för 

området söder om Värtabanan. Detaljplanering pågår 

för Albano. 


Bellevueparken – program för utveckling av parken 

20090414. Stockholms stad 2009. 

Bergianska trädgården. Utvecklings- och vårdplan med 

särskild inriktning på träd beståndet. Bergianska trädgården 

2005. 

Framtidens nationalstadspark. Handlingsprogram. 

Länsstyrelsen i Stockholms län rapport 2006:11. 

Nationalstadsparken. Fördjupad översiktsplan för 

Nationalstadsparken, Solnadelen. Solna stad 2008. 

Skötselplan Nationalstadsparken, Kungliga Djurgårdens 

Förvaltning, 

förf. Lars-Gunnar Bråvander och Rolf Jacobson, remissutgåva 

2006. 

Stockholms parkprogram. Stockholms stad 2004. 

Vattenprogram för Stockholm 2000. 

Vårdprogram för Bergianska trädgården, Statens 

fastighetsverk 2009. 

Vårdplan för Tivoliområdet, del 1 och 2. Solna stad 1999. 


Akademiska hus i Stockholm AB 

Bergianska trädgården 



Stockholms stad 

Stockholms universitet 


95


96 

Brunnsviken 

Bergianska 

trädgården 

Roslagsbanan 

Villa Frescati 

Roslagsvägen 

Frescati hage 

Wenner-Gren 

center 

Vetenskapsakademien 


riksmuseet 

Kräftriket 

Stockholms 

universitets 

centrala campus 

F.d. Experimentalfältet 

F.d. Roslagstulls 

sjukhus 

Alba Nova 

Roslagstull 

Södra huset 

Albano 

Vetenskapsstaden 

Se även delområdena Brunnsviken och Norra Djurgården 


Vetenskapsstaden utbreder sig på ömse sidor om Roslagsvägen och 

Roslagsbanan, som tillsammans är en barriär som delar området i två delar. 

Vetenskapsstaden börjar i norr i höjd med Bergiusvägen och sträcker sig 

till Roslagstull i söder. I väster omfattar det Brunnsvikens strand, i öster går 

gränsen strax utanför Stockholms universitets centrala område. Strandzonen 

ingår även i delområde Brunnsviken, där Brunnsvikslandskapet som helhet 

behandlas. I Vetenskapsstaden ingår också KTH:s byggnad för maskinteknik i 

Lill-Jansskogen. 

Vetenskapsstaden är ett levande utbildningsområde och domineras 

av Stockholms universitet med ett stort antal anställda och studenter. 

Öster om Roslagsvägen ligger det centrala campusområdet och mot 

Brunnsviken återfinns institutioner och verksamheter i de f.d. veterinär- och 

skogshögskolorna i Kräftriket respektive Frescati Hage. 

Landskapets huvudstruktur ges av fyra dalgångar i väst-östlig riktning med 

mellanliggande höjdpartier. De leder från Brunnsviken och vidare in i 

Norra Djurgården. Bebyggelsen ligger oftast luftigt på höjder och i slänter. 

Dalbottnarna är i stor utsträckning obebyggda men det centrala universitetsområdet 

utbreder sig på Experimentalfältets gamla od lingsmarker. Varje 

bebyggelsegrupp har en egen karaktär som ofta hålls samman genom 

husens utformning. Många byggnader håller en hög arkitektonisk klass med 

omsorgsfull placering i landskapet.

vetenskapsstad med årsringar 

Områdets historia har ända sedan 1800-talet varit nära förknippad med 

vetenskaplig utveckling. Begreppet Vetenskapsstaden utvecklades när 

Bergianska trädgården, Kungliga Veten skapsakademien och Naturhistoriska 

riksmuseet etablerades på egendomen Frescati vid Brunnsviken, decennierna 

runt sekel skiftet 1900. Strax efter följde skogs- och veterinärhögskolorna. 

Området har tydliga årsringar, där den första utbyggnaden kring 1900 

tillsammans med Stockholms universitets expansion från 1960-talet och 

framåt är de mest framträdande. 

De mest synliga spåren från områdets tidigaste historia är ett gravfält vid 

Vetenskapsakademien och tre stensättningar norr om Svante Arrhenius 

väg. Jaktparkstiden kan liksom den tidiga agrara epoken framför allt skönjas 

genom de bibehållna huvuddragen i landskapet. Det sena 1700-talet, som 

utmärker Brunnsvikens övriga stränder, är mest påtagligt kring Villa Frescati 

och ned mot Brunnsviken. 

Levande utbildningsmiljöer och experimentalfält 

Området öster om Roslagsvägen upptas av Stockholms universitets centrala 

campus. Huvudbyggnaden Södra huset från 1968-71 är ett landmärke 

med ljusblå glasfasader. Men här finns också en rad individuellt utformade 

byggnader från 1970-talet och framåt. 

Trots det påtagligt moderna intrycket, gör sig tiden som Experimentalfält 

fortfarande påmind. I dåva rande huvudbyggnaden Bloms hus sitter delar 

av universitetsförvaltningen. Restaurangen Lantis var ursprungligen ett 

lantbruks- och fiskerimuseum. Kvar är också ett antal trävillor som förr 

var personalbostäder. I hela området finns rester av Experimentalfältets 

odlingar i form av träd och annan vegetation. Norr om det centrala 

universitetsområdet ligger det slottsliknande Natur historiska riksmuseet. 

På Albanoberget, vid Brunnsvikens södra ände, tronar Roslagstulls f.d. 

epidemisjukhus, uppfört på 1890-talet med hus i paviljongsystem för att 


förhindra smittospridning. Sjukhusbyggnaderna ingår numera i AlbaNova 

Universitetscentrum, lik som den stora svängda byggnad som uppfördes 2001. 

Norr om berget märks den avrivna tomten Albano, huset Teknikhöjden samt 

Albanoskogen med ett äldre ekbestånd. Albanoområdet planeras för att bli 

ett nytt universitetsområde med lokaler för utbildning och forskning samt 

student- och forskarbostäder. 

Invid Bellevue i Brunnsvikens sydspets ligger Wenner-Gren Center från 1961 

och Sveaplans gymnasium från 1930-talet. 

Bergianska trädgården och Brunnsviksstranden 

Väster om Roslagsvägen präglas norra stranden av Bergianska trädgården. 

Längre söderut, i Frescati Hage och Kräftriket ligger, f.d. Skogs- och 

Veterinärhögskolorna, där numera Stockhoms universitet har lokaler. 

Bergianska trädgården är en stor botanisk trädgård med olika växtavdelningar, 

influerad både av den engelska parken och av nationalromantiska strömningar. 

Den utgör ett vårdat kulturlandskap med ett antal kulturhistoriskt intressanta 

byggnader från tidigt 1800-tal till nutid. Inom trädgården finns inslag av 

naturmiljöer från tiden för trädgårdens anläggande – ett öppet eklandskap 

och typisk skärgårdsnatur med hällmarker och större tallar. Kontakten 

med Brunnsviken är en stor kvalitet. I anslutning till trädgården finns en 

handelsträdgård. Norr om trädgården finns en liten sommarnöjesmiljö med 

snickarglädjesvillor. 

Söder om Bergianska trädgården, med Roslagsbanan inpå husknuten, 

lig ger Villa Frescati från 1792 En ny pedagogisk våtmark i Bergianska 

trädgården bidrar nu till att förstärka den kontakt med Brunnsviken som 

villan ursprungligen hade samt till att öka den biologiska mångfalden. Strax 

intill återfinns Kungliga Veten skaps akademiens bebyggelsekomplex med 

mörkbruna tegelfasader. Gamla grova ekar, andra äldre ädellövträd och tallar 

samt ett gravfält är betydelsefulla inslag i miljön. Därefter följer ett obebyggt 

höjdparti med naturmark. Här och var går berget i dagen och mot vattnet 

vetter klippor som är populära för solbad. 

97


98 

Även om nya byggnader till kommit genom åren, är nationalromantikens 

monumentala tegelarkitektur arki tektur fortfarande kännetecknande för 

f.d. skogs- och veterinärhögskolorna. Skogshögskolans park inne håller ett 

arboretum, det vill säga en vetenskapligt ordnad trädsamling med många 

olika arter. Därutöver finns ett flertal grova gamla ekar. Delar av ekbeståndet 

håller dock på att växa igen. 

Om Skogshögskolan kännetecknas av tunga byggnader i en parkmiljö, så har 

Veterinärhögskolan en annan struktur med paviljonger ordnade kring ett 

centralt stråk. Miljön är mindre parklik men en rikedom av ståtliga parkträd 

som grova ekar och andra ädellövträd gör att Kräftriket uppfattas som en 

lummig miljö. 

Längs Brunnsviken löper en naturskön strandpromenad. En naturlig trädridå 

liksom den bitvis kuperade terrängen bidrar till att skilja den bakomliggande 

bebyggelsen från Brunnsvikens vattenrum. Landskapet präglas av vattenspegeln, 

luftrummet och den motsatta strandens växtlighet. Vid Frescati Hage 

finns ett friluftsbad, Brunnsvikens Kanotklubb och Aka demiska roddklubbens 

hus. I områdets södra del upptas vattenytorna av marinor med ett stort antal 

bryggor. 



• Bebyggelsestrukturen med ”hus i park” och där husen har inordnats 

med hänsyn till öppna stråk, landskapsbryn och skogsklädda höjder, är ett 

kännemärke för stora delar av området. 

• Sekelskiftets utbyggnad av akademiska institutioner längs Brunnsviken. 

- F.d. Skogs- och veterinärhögskolorna i Frescati Hage respektive 

Kräftriket utgör tillsammans med Naturhistoriska riksmuseets och 

Vetenskapsakademiens monumentalbyggnader en viktig årsring i 

områdets historia. Den berättar om lärdomens betydelse och om 

offentligt byggande under tidigt 1900-tal och uppvisar tidstypisk 

institutionsarkitektur av hög klass. Det är ett stort värde att miljöerna 

fortfarande är levande utbildningsmiljöer. 

- Bergianska trädgården har funnits på platsen sedan 1885 och är den 

enda botaniska trädgården i Stockholm och unik i sitt slag. 

Bergianska trädgården innefattar olika växtavdelningar, växthus 

och andra tillhörande kulturhistoriskt intressanta byggnader samt 

naturmiljöer. Den visar en lång kontinuitet i byggnader, anläggningar, 

kulturlandskap, naturmiljöer, hortikultur och vetenskap och har 

hortikulturellt värdefulla samlingar 

Trädgården innehåller också naturmiljöer från tiden för trädgårdens 

anläggande: det öppna eklandskapet och skärgårdsnaturen med 

hällmarker och större tallar. 

En pedagogisk våtmark från 2011 är tillsammans med trädgårdens 

dammar livsmiljö för både större och mindre vattensalamander. 

• Stockholms universitets centrala campus. 

- Det centrala universitetsområdet har huvudsakligen formats från 

1970 och framåt och är en viktig årsring. 

- Landskap, landskapsarkitektur, arkitektur och konstnärlig utsmyckning 

skapar tillsammans en tilltalande helhet. Flertalet av byggnaderna 

är ritade av sin tids främsta arkitekter som David Helldén, Ralph 

Erskine och Carl Nyrén. 

- Byggnaderna upplevs som ”hus i park” och har ett medvetet 

förhållningssätt till sin omgivning. 

• Vetenskapsstadens olika delar ger tillsammans en arkitekturpark; en 

provkarta på svensk institutionsarkitektur av högsta klass, från tidigt 

1800-tal fram till i dag. 

Vetenskapsstaden med bland annat Bergianska trädgården och 

Naturhistoriska riksmuseet. Foto: Cahin Burcin Sahin.


99


100 

• Rester av Lantbruksakademiens experimentalfält från tidigt 1800-tal till 

1960-talet. 

- De äldre byggnaderna inom det centrala uni versitetsområdet är kvar 

sedan Experimentalfältets verksamhet. Även viss växtlighet finns 

bevarad. De många främmande trädslag som planterades, i dag ofta 

med ansenliga dimensioner, har både biologiska och kulturhistoriska 

värden. 

• Brunnsvikslandskapet som helhet. 

- Brunnsvikslandskapet från det sena 1700-talet kan ännu anas. 

Närmast Brunnsviken präglas det av vattenspegeln, luftrummet och 

den närmaste landskapsväggen som varierar mellan parker, gles 

bebyggelse, trädridåer med många ekar samt branter. 

- Armfeltska villan/Villa Frescati är uppförd efter ritningar av Louis 

Jean Desprez och uppvisar en miljö som skapa des för Gustav III:s 

gunstlingar. 

- Namnen Frescati och Albano berättar om Gustav III:s ambi tion att 

runt Brunnsviken med villor och parker skapa en svensk version av 

den romerska Campagnan, känd för sin natur skönhet, många antika 

lämningar och praktfulla romerska villor. 

• Ek- och ädellövmiljöerna. 

- De gamla ekarna är av stor betydelse som livsmiljö för många 

och ovanliga arter och för områdets karaktär. De är också viktiga 

markörer för landskapets tidsdjup. 

- De högsta naturvärdena i Vetenskapsstaden är knutna till grova gamla 

ekar och andra ädellövträd i olika åldrar och nedbrytnings stadier. Det 

största inslaget av gamla grova ekar och tallar finns i det obebygg da 

höjdpartiet mellan Bergianska trädgården och Frescati Hage. Miljön 

domineras av ädellövskog och blandskog. Det har tidigare det utgjort 

hagmarker (Norra Brunnsvikshagen) och har en lång kontinuitet 

som kulturpåverkad mark med lövträd. I höjdpartiet finns också 

fundamentet för en obelisk som restes under det sena 1700-talet. 

• Delområdet har ett vetenskapshistoriskt värde genom att 

Naturhistoriska riksmuseet, Skogshögskolan och även senare tiders 

agrar- och vetenskapshistorisk forskning bidragit till att det är mycket 

välundersökt. 

Rekreation och nyttjande 

• Brunnsviken används av allmänheten under stora delar av året. 

Sommartid erbjuds guidade båtturer med möjlighet att gå iland på 

flera platser. Nedanför Frescati Hage finns den allmänna badplatsen 

Brunnsviksbadet. Längre söderut ligger en kanotklubb som också hyr 

ut kanoter för egna turer. När isen lägger sig används Brunnsviken för 

skridsko- och skidåkning. 

• Brunnsvikens strand är till stor del lättillgänglig och erbjuder rofyllda 

platser och vackra utblickar. Här finns möjlighet till promenader, löpning, 

sol, bad och avkoppling. 

• Bergianska trädgården är ett attraktivt besöksmål med sin stora artrike 

dom och omväxlande natur. Trädgården erbjuder upplevelserika 

promenader och det vackra läget vid Brunnsviken gör den attraktiv 

året om. 

• Vetenskapsstaden är en viktig port till andra delar av Nationalstadsparken. 

Vid Stockholms universitet arbetar och studerar ett stort antal 

människor, vilket gör att området under terminerna används för många 

olika aktiviteter. Årligen arrangeras konserter och andra evenemang. 

Experimentalfältet fungerar som start- och målpunkt för motionslopp. 

• Området är en pedagogisk resurs och nyttjas också av universitetet, 

allmänheten samt skolklasser och förskolor. I Bergianska trädgården finns 

naturskolan Naturens hus, en del av Vetenskapens hus.

måLBILd 


• Vetenskapsstaden ska vara ett levande område för utbildning och 

forskning med karaktär av bebyggelsegrupper i park, lokaliserade och 

utformade utifrån landska pets förutsättningar. 

• Vetenskapsstaden ska utmärkas av byggnader och miljöer från olika 

tider. Bebyggelsens olika årsringar ska kunna avläsas. Den höga kvaliteten 

när det gäller arkitektur och landskapsarkitek tur ska prägla även 

tillkommande bebyggelse. 



• Experimentalfältstiden ska vara synlig genom byggnader, träd och andra 

växter samt öppna ytor. 

• Närmast Brunnsvikens vattenspegel ska landskapets karaktär bevaras. 

Sambandet över Brunnsviken ska upprätthållas med särskild uppmärksamhet 

på viktiga siktlinjer och fondmotiv. Ny bebyggelse ska utformas 

med hänsyn till vyer från det engelska parklandskapet runt Brunnsvikens 

övriga stränder. (Se vidare delområde Brunnsviken.) 

• Naturmark, vegetation och landskapsstruktur som har särskild bety delse 

för den ekologiska spridningsfunktionen ska bevaras. Möjligheten att 

förstärka spridningsfunktionen ska tas till vara. De högre partierna mellan 

Bergianska trädgården, Vetenskapsakade mien och Frescati hage ska ha en 

vegetation av hällmarkstallskog med inslag av ek. 

• Det månghundraåriga inslaget av gamla grova ekar ska bestå. 

- De gamla grova solitära ekarna i anslutning till bebyggelsen ger området 

karaktär och sparas som värdefulla inslag i landskapet och som 

livsmiljöer för djur och växter. 


- Värdefulla ekar i de mer naturpräglade delarna ska vara solbelysta 

och fristående med inslag av lundbestånd. 

- De viktigaste ekmiljöerna ska vara fria från igenväxningsvegetation. 

- För att trygga återväxten och gynna den biologiska mångfalden ska 

det finnas träd i olika åldrar: grova träd, yngre s.k. efterträdare och 

unga träd. 


• Vetenskapsstaden ska präglas av verksamheter med inriktning på olika 

typer av utbildning och forskning. 

• Bergianska trädgården ska utvecklas vidare som botanisk trädgård för att 

möta behovet som vetenskaplig institution och för att utbilda och informera 

studenter, skola och allmänhet. 

• Det ska vara lätt att hitta och röra sig från Vetenskapsstaden till Norra 

Djurgårdens övriga delar. Dalstråken genom området ska tas tillvara som 

entréer. 

• Det ska vara lätt att hitta och röra sig utefter Brunnsviken. Klippor och 

stränder ska vara vårdade, trygga och inte upplevas som obehagliga att 

vistas på. 

• Förbindelserna inom Vetenskapsstaden samt mellan Stockholms universitet 

– KTH – Karolinska Institutet – Hagastaden ska vara väl utvecklade, 

både för cyklister och för kollektivtrafik. 

• Trafikens negativa påverkan på delområdet ska vara högst 45 dB(A) i 

enlighet med rekommendationerna i Stockholms stads parkprogram. 

• Roslagsvägens barriärverkan ska minska bl.a. genom ny ekplantering. 

På sikt bör en nedgrävning av Roslagsvägen från Roslagstull till Ålkistan 

eftersträvas. 

101


102 


• Flera förhistoriska gravar talar om 

tidig bosättning i området kring 

Vetenskapsakademien, Naturhistoriska 

riksmuseet och centrala campusområdet. 

• Söder om Arrheniusloratorierna finns ett 

dokumenterat medeltida bebyggelseläge. 

Man vet att både Svartbrödraklostret 

och Helgeandshuset hade avelsgårdar på 

Norra Djurgården inom ett område som 

då kallades Liderne. På 1500-talet drogs 

marken in till kronan och nyttjades för jakt, 

bete och slåtter. 

• Från 1680 och över hundra år framåt var 

området öster om Roslagsvägen en del av 

den kungliga jaktparken. 

• Både jaktparken och området väster om 

Roslagsvägen hade länge en lantlig prägel. 

På området för f.d. Skogshögskolan låg 

bostället Norrbrunn. Vid nuvarande 

koloniområdet öster om Albano låg 

Söderbrunn. Närmare Brunnsviken låg 

ängsvaktartorpet Catherineberg. Här 

anlades i slutet av 1700-talet värdshuset 

Kräftriket. Det revs på 1900-talet när 

Roslagsvägen breddades. 

• År 1791 överlät Gustav III egendomarna 

Norrbrunn, Cathrineberg och Lilla Frescati 

till sin vän generalen Gustaf Mauritz 

Armfelt. År 1792 uppfördes en ståtlig 

stenvilla efter ritningar av Louis Jean 

Desprez. En kanal med holmar grävdes ut 

mellan villan och viken. Armfelt kom aldrig 

att bebo egendomen. Under Gustav III:s 

tid upphörde jaktparken i praktiken men 

markerna fortsatte att brukas och det 

lantliga landskapet levde kvar. 

• År 1816 inrättas Lantbruksakademiens 

Experimentalfält. Förutom 

huvudbyggnaden Bloms hus, uppfördes 

tjänstebostäder och byggnader för 

verksamheten. 

• År 1879 beslutades att inom den f.d. 

jaktparken upplåta mark till en hamn vid 

Värtan med tillhörande järnvågsförbindelse 

och godsstation vid Albano. 

• År 1885 flyttade Bergianska trädgården 

vid Brunnsviken. Den anlades av professor 

Bergianus Veit Wittrock med den engelska 

parken som förebild. Anläggningen är 

också präglad av hans person och dåtidens 

nationalromantiska ideal. 

• År 1908 uppfördes Veterinärhögskolan i 

Kräftriket, 1916-1917 stod byggnaderna för 

Vetenskapsakademien, Skogshögskolan och 

Naturhistoriska Riksmuseet klara. 

• På 1960-talet började Stockholms 

universitet att etableras sig på 

Experimentalfältet, vars verksamhet tagits 

över av Lantbruksuniversitet i Ultuna. Ett 

antal byggnader som nu har plats i den 

svenska arkitekturhistorien har tillkommit. 

Ekar utanför Aula Magna, Stockholms univeristet. Foto: Lars Nyberg.

UppLySNINGAR 



• Utöver bestämmelsen om 

nationalstadspark i 4 kap. 7 § miljöbalken 

är hela området är riksintresse för 

kulturmiljövården enligt 3 kap. 6 § 

miljöbalken. 

• Inom Stockholms respektive Solna stads 

delar av Kungliga nationalstadsparken 

gäller interimistiskt naturreservat med 


• Strandskydd enligt miljöbalken gäller för 

strandoch vattenområden inom 100 

meter från strandlinjen. 

• Byggnadsminnen enligt förordning 

(1998:1229) om statliga byggnadsminnen 

m.m: Naturhistoriska 

riksmuseet inkl. Botanhuset, Vegaplatsen, 

vaktmästarbostäder; Villa Frescati samt 

mark och ett flertal byggnader inom 

Bergianska trädgården. 

• Byggnadsminnen enligt kulturminneslagen: 

Ett antal byggnader inom f.d. 

Veterinärhögskolan och f.d. Skogshögskolan 

samt ”Fredrik Bloms hus” inom Frescati. 

• Fornlämningar: Raä 99:2 stensättning, Raä 

10:1-3 stensättningar, Raä 4:1 vägmärke 

”Danderyds skeppslag”. 

• Detaljplan finns för Arrheniuslaboratoriet 

för de planerade Botanhuset och 

Kårhuset samt för Norra länken i tunnel, 

för Roslagsvägen söder om Frescati 

trafikplats och för området söder om 

Värtabanan. I övrigt omfat tas hela om rådet 

av områdesbestämmelser för Norra och 

Södra Djurgården (Ob 87032) 

• Detaljplanering pågår för Albano. 


Bergianska trädgården. Utvecklings- och vårdplan 

med särskild inriktning på trädbeståndet. 

Bergianska trädgården 2005. 

Framtidens nationalstadspark. 

Handlingsprogram. Länsstyrelsen i Stockholms 

län rapport 2006:11. 

Frescati utvecklingsplan, Akademiska hus 2008 

Skötselplan Nationalstadsparken, Kungliga 

Djurgårdens Förvaltning, förf. Lars-Gunnar 


Vårdprogram för Bergianska trädgården, Statens 

fastighetsverk 

Översiktsplan för Nationalstadsparken, 

Stockholmsdelen. Stockholms stad 2009 


Akademiska hus i Stockholm AB 

Bergianska trädgården 




Stockholms universitet 

103


104 

Ålkistan 

Torphagen 

Brunnsviken 

Ekhagen 

Roslagsvägen 

Edsviken 

Stora 


Experimentalfältet 

Söderbrunns 

kolonistugeområde 

Lappkärret 

Stora 

Vargjakten 

Lilla 

Lilla 


Skuggan 

Stora Skuggan 

Laduviken 

Björnnäsvägen 

Uggleviken 


Lill-Jansskogen 

KTH 

Fiskartorpets 

hoppbacke 

Vårhagen 

Lillsjön 

Lilla Skuggans väg 

Oxbergsbacken 

Fiskartorpet 

Husarviken 

Värtan 

Norra Djurgården 


Norra Djurgården är det största samlade natur- och friluftsområdet 

inom Nationalstadsparken. Det sträcker sig mellan Roslagsvägen i väster, 

Lilla Värtan i öster, Ål kistan i norr och stenstaden med KTH i söder. Det 

är på Norra Djurgården som man bäst kan få en uppfattning om hur 

Djurgårdslandskapet såg ut under 1600- och 1700-talen, då det präglades av 

den kungliga jaktparken. 

Bevarade huvuddrag och lantlig prägel 

Landskapet är kuperat med omväxlande skogspartier på höjdryggarna och 

öppna dalstråk i öst-västlig riktning. Ekbackar varierar med barrskogar och 

barrblandskogar I dalbottnarna finns våtmarker, sjösystem och torrare partier 

med näringsrik glaciallera som gett förutsättningar för odling. 

Längs havsstranden i norr sträcker sig en förkastningsbrant med Stora 

Lappkärrsberget som högsta punkt med 45 meter över havet. De höglänta 

barrskogsom rådena ger utblickar över vattnet och präglas av en rofylldhet 

som är ovanlig i stadens närhet. I de lägre partierna är landskapet öppet 

och delvis betat. Utmärkande är de många ekbackarna. I vissa delar, som 

Oxbergsbacken och Vårhagen längs Lilla Skuggans väg, håller de tidigare 

hävdade ekmiljöerna på att växa igen. Inom området återfinns många av 

Nationalstads parkens större sjöar och våt marker: Laduviken, Lappkärret, 

Uggleviken, Lillsjön och Spegeldammen.

1700- och 1800-talsmiljöer präglar landskapet 

Norra Djurgården är glest bebyggt. Framför allt framträder väl bevarade 

bebyggelsemiljöer från 1700- och 1800-talen som Stora Skuggan, Lilla 

Skuggan och miljön norr om Husarviken med Fiskartorpet. Vid Frescati 

finns byggnader och viss växtlighet kvar sedan tiden som experimentalfält 

1816-1960. Mellan Uggleviken och Roslagsbanan ligger Stockholms äldsta 

koloniområde Söderbrunn. I norr återfinns två områden med mer samlad 

bebyggelse, Lappis och Ekhagen. Lappis är ett studentbostadsområde från 

1960-talet, med fyravåningshus i tegel och en grupp punkthus. Ekhagen är ett 

funktionalistiskt präglat bostadsområde från 1930-talet med trevåningslängor 

omgivna av ekar och tallar. Åt norr övergår det i Torphagen, ett hagmarksliknande 

område med grunder, murar, kulturväxter efter den bebyggelse 

med parkliknande trädgårdar som fanns här cirka 1860-1960. Torphagen är 

kraftigt bullerstörd av Roslagsvägens trafik. 

Mellan de äldre bebyggelsemiljöerna utbreder sig öppna landskap med 

pastoral karaktär, särskilt mellan Lilla Skuggans väg och Husarviken. 

Tillsammans med de välbevarade byggnaderna ger landskapet en stark 

historisk upplevelse. I vyerna över Husarviken bryter dock gasverksområdets 

storskaliga industribyggnader den närmast förindustriella prägeln. Ett annat 

påtagligt inslag är den kraftledning som går rakt igenom området. Markerna 

norr om Stora Skuggan användes som skjutbana under en stor del av 

1900-talet, vilket har avsatt spår genom de skjutvallar som syns skogskanten. 

Många vägar följer i stort sina äldre sträckningar, som Björnnäs vägen, 

Fiskartorpsvägen och Lilla Skuggans väg. Även flera mindre vägar, t.ex. 

cykelvägen till Ugglevikskällan, följer det äldre vägnätet. Inom området finns 

flera gravar från förhistorisk tid; i krönlägen mot Lilla Värtan finns rösen och 

stensättningar från bronsålder och järnålder. Även kring Stora Skuggan finns 

flera stensättningar och norr om universitets området två mindre gravfält. 


Utflyktsmål och rekreationsområde 

Det har länge funnits populära utflyktsmål på Norra Djurgården. Uggleviks 

källan var en stor folklig mötesplats under 1800-talets senare del. Vid 

Laduviken är Fiskartorpets hoppbacke vida synlig i landskapet. Fiskartorpsbacken 

anlades av Skidfrämjandet 1902 och under hela 1900-talet har 

Fiskartorpet med servering varit ett viktigt vintersportcentrum i Stockholm. 

Fortfarande är hoppbacken i funktion. 

I dag erbjuder Norra Djurgården många olika typer av rekreation. Ett 

omtyckt besöksmål är Stora Skuggan med 4 H-gård, grönytor för pick nick 

och lek samt flera serveringar. Här anordnas ibland evenemang. I närheten 

ligger Lappkärret, en välkänd lokal för fågelskådning med lättill gängliga 

stigar runt sjön. Den som vill ha en stillsam skogspromenad beger sig till 

Lappkärrsbergen, som också används av en del joggare. Lill-Jansskogen är mer 

intensivt utnyttjad med elbelysta motionsspår, ridvägar och cykel vägar. Norra 

Djurgårdens många ekbackar är utmärkta platser för picknick eller för att 

bara njuta i solen. 



• Det omväxlande landskapet med många naturtyper, 

- Den kulturpåverkan som skett genom jordbruk och nyttjande som 

jaktpark fortfarande är avläsbar och är viktig orsak till områdets höga 

naturvärden. 

- Den stora variationen av biotoper och det rik växt- och djurliv är en 

viktig del i rekreationsvärdena. 

- De rika ekmiljöerna är typiska för Norra Djurgården. Tillsammans 

med Södra Djurgårdens eklandskap utgör de en av länets största 

koncentrationer av gamla och grova ekar. De gamla ekarna är av 

stor betydelse som livsmiljö för många och ovanliga arter och för 

105


106 

områdets karaktär. De är också viktiga markörer för landskapets 

tidsdjup. 

- Barrskogarna och barrblandskogarna består av träd i olika höjder 5 , 

av olika ålder och med ett stort inslag av gamla träd. Denna 

variation är av stor betydelse för både den biologiska mångfalden, 

rekreations värdena och för förståelsen för områdets långa nyttjande. 

Barrskogens långa kontinuitet kan ses genom fynd av arter som den 

ovanliga svampen rosentickan. 

- Det rikaste fågellivet i Nationalstadsparkens barrblandskogar finns i 

området från Uggleviken till Laduviken. Här häckar duvhök, sparvhök 

och ormvråk. 

- Uggleviken är Stockholms största fuktlövskog och en av de mest 

värde fulla våtmarkerna i staden med ett mycket rikt växt- och djurliv 

(växter, snäckor, fåglar och groddjur). 

- Sjöar och småvatten som Lappkärret, Laduviken och Spegeldammen 

är värdefulla för häckande och rastande fåglar, för groddjur och 

vatteninsekter men också för landskapets mosaikartade karaktär. 

• Den långa kontinuiteten av människans nyttjande och bosättningar 

- Landskapet har bibehållit sina huvuddrag i fördelningen mellan öppen 

mark och skog samt äldre vägsträckningar. Genom odling, slåtter och 

bete har området genom århundraden bevarat sin mosaikartade 

karaktär. 

- Inom delområdet finns förhistoriska gravar i form av rösen, högar 

och stensättningar. Rösena är Nationalstadsparkens enda gravmonument 

från bronsåldern. Mellan Stora Lappkärrsberget och 

Stora Vargjakten finns fossila odlingslämningar av okänd ålder. 

- Byggnader med koppling till agrara samhället, till exempel 

1700-talsladorna Kristinaladan/Fiskartorpsladan och Stora Skuggans 

lada vid Husarvikens strand vid Fisksjöäng, är viktiga delar av 

områdets historia. 

5 Skogar med träd i olika höjder brukar kallas flerskiktade. 

- I Torphagen finns grunder, terrasser, bryggfundament och 

vegetation som berättar om en svunnen bebyggelsemiljö med 

snickarglädjesvillor och trädgårdstäppor från 1800-talets andra hälft 

fram till 1970-talet. 

- Många platsnamn berättar om människans nyttjande och om 

företeel ser i naturen, till exempel Ugglebacken, Björnnäset och Stora 

Vargjakten. 

• Spår från jaktparkstiden 

- Flera vegetationstyper har mycket lång kontinuitet, t.ex. är flera ekar 

från Karl XI:s tid. I jakt parken hölls landskapet öppet genom bete av 

som mest 1500 hjortar, vilket gynnade ekarna som trivs i hävdade 

landskap. 

- Karl XI:s fiskarstuga, ”Fiskartorpet”, byggdes under 1600-talets 

senare del och är Djurgårdens äldsta byggnad. Den erinrar om den 

period som parken användes för säkra hovets tillgång till vilt och fisk. 

Den idylliska miljön kring Fiskartorpet är skildrad i konst och lyrik, 

vilket gör att den också har immateriella värden. 

• Rester av Lantbruksakademiens experimentalfält från tidigt 1800-tal till 

1960-talet 

- Experimentalfältet går fortfarande att utläsa i landskapet, särskilt 

väl i det öppna fältet med fruktträd och ädellövträd öster om 

universitets området. Även viss annan växtlighet finns bevarad. 

De många främmande trädslag som planterades, i dag ofta med 

ansenliga dimensioner, har både biologiska och kulturhistoriska 

värden. 

- Experimentalfältet bildar tillsammans med Stora Skuggans gård 

ett sammanhållet ett historiskt landskapsrum av stor agrarhistorisk 

betydelse. 

• Byggnader med parker och trädgårdar från sent 1700-tal 

- Bebyggelse och park vid Stora Skuggan visar på de miljöer som 

skapades i samband med att Gustaf III upplät mark åt sina gunstlingar, 

i detta fall åt Abraham Niclas Edelcrantz

Äng vid Fiskartorpet. Foto: Lars Nyberg. 


107


108 

- Lilla Skuggan med omgivande landskap är exempel på ett av det 

sena 1700-talets sommarnöjen med herrgårdsliknande bebyggelse 

och tillhörande jordbruksmarker. På platsen låg tidigare ett hovjägarboställe 

och här fanns förr en av portarna till jaktparken. 


• Norra Djurgården är ett stort sammanhängande park- och 

naturlandskap med möjligheter till många olika slags rekreation och 

friluftsliv. 

• De sammanhängande skogsområdena utmed Lilla Värtan är unika i ett 

storstadsperspektiv. Barrskogshöjderna ger en tydlig naturkänsla. Att så 

nära huvudstadens centrum kunna vandra i rofylld skog är en särskild 

kvalitet. Den vintergröna vegetationen bidrar till en upplevelse att man 

lämnat staden långt bakom sig. 

• De många ekbackarna har rekreativa kvaliteter. 

• Stora delar av Norra Djurgårdens landskap har höga upplevelsevärden. 

måLBILd 


• Norra Djurgården ska vara ett stort sammanhängande natur och 

friluftsområde där landskapet uppvisar en tydlig historisk dimension. 



• Med den historiska markanvändningen som utgångspunkt, ska Norra 

Djurgården kännetecknas av en variation av naturtyper och ett rikt växt- 

och djurliv. 

• De månghundraåriga ekbackarna och solitära ekarna ska vara ett 

karakteristiskt inslag i landskapet. För trygga återväxten av framför allt 

av ek och gynna den biologiska mångfalden ska det finnas träd i olika 

åldrar: grova träd, yngre s.k. efterträdare och unga träd. Yngre ekar ska 

kunna utvecklas till vidkroniga ekar. Ädellövbeståndet ska vara så stort att 

livsmiljöer som är knutna till dessa träd kan upprätthållas och stärkas och 

så att djur och växter kan sprida sig mellan Norra Djurgården och andra 

områden med ekar. 

• Det sammanhängande skogsområdet mot Lilla Värtan ska kännetecknas 

av äldre barr- och barrblandskogar och ge en tydlig skogskänsla 

och upplevelse av ”vårdad vildmark”, detta med utgångspunkt 

i naturlig dynamik och succession men även i att skogen är en del i 

ett kulturlandskap som människan nyttjat i århund raden. Vid Stora 

Vargjakten ska granen dominera. 

• De öppna landskapspartierna kring Stora Skuggan, Lilla Skuggan och 

Fiskartorpet – Husarviken och Lillsjön ska vara hävdade genom bete 

och slåtter. Tidigare hagmarker i övrigt ska så långt möjligt vara hävdade 

genom bete 


dess karaktär och kvaliteter består. Bebyggelsemiljöerna från 1700- och 

1800-talen ska vara viktiga inslag – ”kärnpunkter” - i landskapet. De bör 

inte förtätas eller utvecklas. Fisksjöäng ska upplevas som en naturlig del 

av Djurgårdslandskapet, där landskapets villkor ska vara styrande för den 

verksamhet som sker. 

• Experimentalfältstiden ska vara synlig genom byggnader, träd, buskar 

och öppna ytor och med en skötsel och utveckling som tar hänsyn till 

områdets agrarhistoriska betydelse. 

• Sjöar, våtmarker och dammar ska vara goda miljöer för groddjur, vatteninsekter 

och fåglar. Vattenkvaliteten ska vara god och stränderna till 

våtmarker och mindre sjöar hävdade. Lappkärret ska behålla sin status 

som fågel sjö miljöer för framför allt doppingar, snatterand och rörhöna. 

Lillsjön ska hävdas genom bete. Utveckling och återskapade av våtmarker 

ska ske utifrån hänsyn till det historiska landskapets värden. 

• Ekhagen ska ha karaktär av funkisområde i en ekbacke med grova ekar, 

lindar och tallar som betydelsefulla inslag. 

• Fiskartorpets hopp backe ska bevaras.

• Torphagen ska hävdas och så att lämningar av bebyggelse, trädgårdar och 

andra anläggningar är väl synliga. 

• Områdets synliga fornlämningar ska vara vårdade och lätta att uppmärksamma 

i landskapet. 

• De äldre platsnamnen och vägsträckningarna ska värnas och leva vidare. 


• Norra Djurgården ska vara ett mångsidigt rekreationslandskap, baserat 

på landskapets natur- och kulturvärden. Det ska möta olika målgruppers 

behov. Skogsområdena i norr ska er bjuda upplevelser av skogskänsla och 

promenader i tyst miljö. Stora Skuggan ska vara ett utflyktsmål för hela 

familjen. De öppna ytorna ska vara tillgängliga för friluftsaktiviteter. 

• Stora Skuggan och Fiskartorpets friluftsgård ska vara väl utvecklade målpunkter 

med god tillgänglighet. Området Lill-Jansskogen – Fiskartorpets 

friluftsgård ska vara ett tryggt och attraktivt närrekreationsområde för 

olika slags motion och frilufts liv. Motionsslingor och promenadvägar ska 

vara väl avskilda från ridstigar. 

• Jaktparken bör lyftas fram genom informativa insat ser. 

• Områdets rofylldhet och kvaliteter för friluftslivet ska värnas framför 

publika evenemang. Evenemang bör koncentreras till f.d. Experimen talfältet. 

Stora Skuggan kan nyttjas för mindre evenemang. 

• Evenemang ska förläggas så att växt- och djurlivet och kulturhistoriska 

värden inte skadas samt genomföras så att områdets upplevelsevärden 

och im materiella värden kan upplevas även under evenemangen. 

• Det ska vara lätt att nå Norra Djurgården, både till fots, cykel och med 

kollek tivtrafik. 

• Nya verksamheter som är trafikalstrande bör undvikas. 


Fiskartorpets hoppbacke. Foto: Lars-Gunnar Bråvander. 

109


110 


• Redan under bronsålder vistades människor på Norra 

Djurgården, även om man sannolikt inte var bofast. 

På bergens höjder utmed den forna vattenleden Lilla 

Värtan – Edsviken finns flera gravar i form av rösen. 

Norr om Arrheniuslaboratorierna samt vid Stora 

Skuggan finns gravhögar och stensättningar. 

• De första permanenta bosättningarna kom troligen 

i övergången mellan äldre och yngre järnålder. Både 

Svartbrödraklostret och Helgeandshuset hade 

avelsgårdar inom ett område som kallades Liderne. 

Därutöver omnämns byarna Unnaröra och Husarne, 

den senare var troligen upphovet till namnet 

Husarviken. 

• I samband med reduktionen på 1500-talet övergick 

klostrens mark i kronans ägo. Området nyttjades för 

bete och ängsbruk såväl under klostrens som under 

kronans tid. 

• På 1680-talet kom största delen av området att ingå i 

den kungliga jaktparken. I sydväst gick jaktparksstängslet 

ungefär i Roslagsvägens sträckning för att i höjd med 

Vetenskapsakademien fortsätta rakt norrut och nå Lilla 

Värtan omedelbart väster om Stora Lappkärrsberget. 

• Vid Lilla Skuggan låg Roslagsporten, en av portarna till 

jaktparken. Här kom vintervägen från Roslagen in till 

Stockholm och här låg förr ett av hovjägarboställena. 

• Vid KTH mot Lill-Jansskogen fanns en annan port, 

Träskporten. Lill-Jansskogen har sitt fått namn efter 

den skogvaktare som bodde på hovjägarbostället som 

fanns på platsen. Där Björnnäsvägen passerar under 

Roslagsbanan låg Söderbrunnsporten. 

• Ekhagen och Torphagen ingick inte i jaktparken utan 

tillhörde Bergshammars gård, som i sin tur lydde under 

Ulriksdal. 

• Omkring år 1700 var Karl XI:s fiskarstuga – Fiskartorpet 

– en av få byggnader på Norra Djurgården. Strandlinjen 

gick då längre upp, intill 1800-talet bildade Lillsjön, 

Uggleviken och Laduviken ett sjösystem med utlopp i 

Lilla Värtan via Husarviken. 

• På 1790-talet upplät Gustav III egendomen Stora 

Skuggan till Abraham Niclas Edelcrantz, som började 

med experimentaljordbruk. 

• Lilla Skuggan uppfördes 1788 som sommarnöje för 

hovsekreteraren Johan Platin. Det övertogs av Maria 

Helena Qviding, vän till Carl Michael Bellman. 

• Under 1800-talet begav sig Stockholmarna till 

Ugglevikskällan för att fira dricka vattnet och fira 

sommarens intåg. Under 1800-talets senare del var det 

en viktig samlingsplats för den tidiga arbetarrörelsen. 

• År 1889 arrangerades den första skidtävlingen vid 

Fiskartorpet. Den första hoppbacken anlades år 1902. 

Dagens anläggning är från 1930-talet. 

• År 1905 anlades Söderbrunns koloniområde vid 

Björnnäsvägen anlades år 1905 på initiativ av Anna 

Lindhagen som stadens äldsta koloniområde.

UppLySNINGAR 


• Utöver bestämmelsen om nationalstadspark i 4 kap. 

7 § miljöbalken är hela området är riksintresse för 

kulturmiljövården enligt 3 kap. 6 miljöbalken. 


Kungliga nationalstadsparken gäller interimistiskt 


• Vid Lilla Värtan och Husarvikens norra strand 

gäller strandskydd enligt miljöbalken för strandoch 

vattenområden med upp till 300 meter för 

landområdena och 100 meter för vattenområdena. 

Strandskydd gäller även för Lappkärret, Laduviken och 

dess utlopp till Husarviken samt för Spegeldammens 

utlopp i Husarviken. 

• Byggnadsminnen enligt förordningen (1998:1229) 

om statliga byggnads minnen m.m: Fiskartorpet samt 

byggnaderna vid Stora Skuggan (Engelska villan med 

flyglar samt Åttkanten). 

• Fornlämningar: Raä 2:1 röse, Raä 1:1 stensättning, 

Raä 11:1 röse, Raä 203:1-2 stensättningar, Raä 117:1 

stensättning, Raä 196:1 älvkvarnsförekomst. 

• För huvuddelen av området gäller 

områdesbestämmelser för Norra och Södra 

Djurgården (Ob 87032) 



Länsstyrelsen i Stockholms 



Förvaltning, förf. Lars-Gunnar Bråvander och Rolf Jacobson, 

remissutgåva 2006. 

Vattenprogram för Stockholm 2000. 

Översiktsplan för Nationalstadsparken, Stockholmsdelen. 

Stockholms stad 2009. 


Bostadsrättsföreningar i Ekhagen 





111


112 

Lill-Jansskogen Fiskartorpsvägen 

Sophiahemmet 


Tennisstadion 

f.d. Allmänna BB 

GIH 

Stockholms 

Stadion 

Östermalms 

IP 

Ryttarstadion 


Värtabanan 

Storängsbotten 

Kungliga 

tennishallen 

f.d. KI 

Erik Dahlbergsgatan 

Idrottsparken 


Området sträcker sig mellan Valhallavägen, Lill-Jansskogen, Värtabanan och 

Lidingövägen, med undantag av f.d. K1 på andra sidan Lidingövägen. Allt 

oftare benämns det Idrottsparken; i över ett sekel har det fungerat som en 

central plats i Stockholm för idrott, rekreation och hälsa. 

Lång idrottsverksamhet bland ekbackar 

Flera välkända äldre idrottsanläggningar präglar området, här ligger Stockholms 

första tennispaviljong från 1895-95 och Stockholms stadion från 1911, som 

ersatte områdets allra första anläggning. Centralt i Idrottsparken utbreder sig 

Östermalms Idrottsplats samt Tennisstadion med sina olika hallar. Mitt bland 

idrottsanläggningarna syns fortfarande rester av det eklandskap som präglade 

området intill sekelskiftet 1900. Mellan trädklädda kullar utbreder sig lågpartier 

som förr utgjordes av Storängen. Backarna med ekar och andra ädellövträd är 

starkt bidragande till områdets parkliknande karaktär. 

I en skogsbacke norr om Stadion ligger GIH (Gymnastik- och 

idrottshögskolan) med undervisningslokaler och olika idrottshallar. 

GIH:s anläggning har byggts ut i flera etapper från 1945 och framåt och 

kännetecknas av anspråkslösa hus i rött tegel. Intill GIH märks f.d. Allmänna 

BB, som byggdes på 1910-talet mot Lill-Jansskogen. Närmast Valhallavägen 

ligger Sophiahemmets monumentala anläggning inbäddad i parkmiljö med 

områdets äldsta byggnad.

hästar med tradition 

Hästverksamheten är ett påtagligt inslag med Stockholms fältrittklubbs ridbana, 

Ryttarstadion och beteshagar. Ridsporten har lång tradition i området. 

Ryttarstadion har under årens lopp dragit till sig ytterligare anläggningar med 

anknytning till ridsport. På andra sidan Lidingövägen etablerades Livgardet 

till häst 1897 (K1), vars byggnader (Kavallerikasernen) fortfarande nyttjas 

av Försvars makten. Cirka 200 hästar står uppstallade i området, ungefär 

hälften i anslutning till ryttarstadion och hälften på Kavallerikasernen, där 

Försvarsmakten, Polisen och Beridna högvakten sina hästar. 

nya verksamheter i äldre byggnader 

Flera av byggnaderna för idrott inrymmer i dag andra verksamheter, till 

exempel olika typer av butiker. Samtidigt har anläggningar och hallar av mer 

till fällig karaktär tillkommit för idrottens behov. Västra delen av Storängsbotten, 

öster om Storängsvägen, är till stora delar avriven och fungerar 

som mindre tilltalande upplagsområde och uppställningsyta. I östra delen 

ligger Kungliga Tennishallen och några kvarvarande f.d. mässbyggnader. 

Storängsbotten bebyggdes på 1950-talet med mässhallar och nyttjades för 

S:t Eriksmässan. 

plats för idrottsevenemang 

I Idrottsparken arrangeras årligen några av Stockholms allra största idrottsevenemang: 

Stockholm Marathon, Stockholm Open (tennis), Ryttarspelen 

och DN-galan (friidrott). Det råder en livlig tävlingsverksamhet i området, 

inte minst när det gäller ridsport. Ytorna vid Storängsbotten nyttjas ibland i 

logistiken för de stora idrottstävlingarna. 

Området är utsatt för trafikbuller. Lidingövägen och Värtabanan skapar också 

barriärer, för både människor och djur. 




• områdets långa tradition som plats för idrott och hälsovård. 

- Idrotts- och motionsanläggningar från sekelskiftet 1900 och framåt 

präglar området. 

- Sophiahemmet är en anrik vårdinrättning och uttrycker tillsammans 

med f.d. Allmänna vårdens historia. 

- De monumentala byggnaderna från Livgardet till häst är viktiga för 

förståelsen av den militära verksamhet som länge kännetecknade 

både detta område och Ladu gårdsgärde. 

• Resterna av det gamla ekpräglade agrarlandskapet. 

- Ekbackarna berättar om hur landskapet tidigare har använts och ger 

karaktär till området som helhet. I de öppna låglänta ytorna kan den 

tidigare slåtterängen Storängen fortfarande avläsas i landskapet. 

- De trädbevuxna backarna har höga naturvärden med bland annat 

många grova gamla ekar. Den bredbandade ekbarkbocken är en av 

de ovanliga och hotade arter som lever här. Idrottsparken ingår tillsam 

mans med Gärdesstaden i Nationalstadsparkens smala midja när 

det gäller växt- och djurarters möjlighet att sprida sig mellan Södra 

och Norra Djurgården. Idrottsparkens miljöer med grov gammal ek 

och andra ädellövträd är därför av stor betydelse för hela parken. 


• Idrottsparken har funktion som centrum i centrala stadens idrottsverksamhet. 

Inom området finns ett stort och varierat utbud av idrotts- 

och motionsaktiviteter. Ridsport, tennis, friidrott och bågskytte är idrotter 

i över ett sekel har präglat området. 

• Östermalms Ip är viktig för vardags- och skolidrotten och som start- och 

målpunkt för idrottsevenemang. Vintertid spolas en stor skridskobana. 

• Idrottsparken ger möjlighet att centralt i staden kunna hålla olika 

113


114 

typer av stora idrottsevenemang, något som bidrar till att levandegöra 

områdets historia som idrottsområde och plats för stora tävlingar som 

OS 1912. 

• Den intilliggande Lill-Jansskogen har ett omfattande system med 

ridstigar, gångvägar och motionsslingor. 

måLBILd 


• Idrottsparken ska vara ett lantligt idrottslandskap med idrottsanläggningar 

i park- och naturmark. Det centrala landskapsrummet ska vara obebyggt. 

Dalgången som sträcker sig i området och de trädklädda backarna ska 

värnas som visuellt spår av den äldre landskapsstrukturen och agrarlandskapets 

markanvändning. 

• Storängsbotten ska utvecklas till så att det blir en integrerad del av området 

som helhet, både när det gäller landskapskaraktär och verksamheter. 

Det är den del av området där det finns vissa möjligheter till 

förändringar. Möjligheten att genom landskapsplanering och trädplanteringar 

stärka de ekologiska, upplevelsemässiga och historiska 

sambanden till området väster om Storängsvägen ska tas tillvara. 

• De kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna ska bevaras och vårdas så att 


• Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer med parker ska bevaras 

och vårdas så att deras karaktär bibehålls. 

• Tillfälliga anläggningar ska undvikas. De ska vara gestaltade och placerade 

med omsorg, utifrån områdets värden. 

• Ekmiljöerna ska vara ett karakteristiskt inslag och vara av sådan omfattning 

att Idrottsparken är en väl fungerande spridningszon för djur och 

växter knutna till dessa träd. Äldre ekmiljöer ska bevaras och hävdas, 

det ska finnas en god återväxt av ekar och andra ädellövträd. Delar av 

område, såsom Storängsbotten, kan förstärkas ekologiskt. 


• Idrottsparken ska vara en av stadens knutpunkter för idrott med ett brett 

utbud. De idrotter som har lång tradition i området – ridsport, tenns, 

friidrott och bågskytte ska värnas, liksom allmänhetens möjlighet att 

använda Östermalms IP för vardagsidrott. 

• Verksamheter och anläggningar för idrotten ska vidareutvecklas utifrån 

hänsyn till området natur- och kulturmiljövärden. 

• Storängsbotten ska utvecklas till en del av idrottslandskapet. Undantaget 

Lidingövägen, ska biltrafiken i området vara så begränsad som möjligt. 

Storängsvägen ska fungera som lokalgata för att försörja verksamheterna 

inom området. 

• Byggnader och lokaler ska i första hand nyttjas för verksamheter med 

anknytning till idrott. 

• Idrottsparken ska ha inbjudande entréer från omgivande stadsdelar. 

• Idrottsparken ska ha goda gång- och cykelförbindelser. Det ska vara 

möjligt för gående, cyklister och djur att på ett enkelt och säkert sätt 

kunna korsa Valhallavägen, Lidingövägen och Värtabanan, t.ex. i tunnel i 

Erik Dahlbergsgatans förlängning. 

• Det ska vara en god kontakt mellan Idrottsparken och Lill-Jansskogen, 

bland annat genom minskad trafik på Fiskartorpsvägen. 

• För att säkerställa genomförandet av stora evenemang, ska en flexibilitet 

eftersträvas i användningen av områdets ytor och lokaler. 

• Funktionen att delvis fungera som resursyta för stora evenemang 

ska bestå.


• Under medeltid tillhörde området Klara kloster. 

• Under 1600- och 1700-talen låg det inom den kungliga jaktparken. De lägre 

partierna användes som slåtterängar och ingick i den stora Storängen, som 

utbredde sig ända fram till Uggleviken och Lilla Värtan. På äldre kartor kallas dess 

lägsta parti för Storängsbotten. 

• Områdets var obebyggt intill 1900-talet. Eklandskapet hade då betydligt större 

utbredning; de nuvarande ekbackarna mot Lidingövägen var en del av den 

stora Starrbäcks Ekebacke, som var sammanhängande och sträckte sig över 

Lidingövägen. 

• Områdets allra äldsta bebyggelse hör till Sophiahemmet, som med stor 

park byggdes vid Valhallavägen på 1880-talet. Sophiahemmet instiftades av 

drottning Sophia och var ett privatsjukhus med sjuksköterskeskola. Efterhand 

kompletterades huvudbyggnaden med ett flertal byggnader. 

• År 1897 förlades Kungliga Livgardet till Häst (K1) till andra sidan Lidingövägen. 

Redan på 1880-talet hade Fältrittklubbens terrängbana anlagt. 

• På Stadions nuvarande plats anlades på 1890-talet, Idrottsparken, Stockholms 

första stora idrottsanläggning. Från Idrottsparken återstår i dag endast den s.k. 

Tennispaviljongen. Östermalms idrottsplats invigdes år 1906 och 1911 senare stod 

Stockholms stadion på plats, tillkommen för sommarolympiaden1912. 

• År 1913 byggdes Allmänna BB i områdets västra del mot Lill-Jansskogen. 

• År 1928 startade Stockholms bågskjutningsklubb med en bana mitt i områdets 

dalstråk. 

• Under 1930- och 40-talen kom många av dagens anläggningar till. Tennisstadion 

utökades, Kungliga tennishallen tillkom och Gymnastik- och Idrottshögskolan 

etablerades i nybyggda lokaler. 

• I mitten av 1950-talet uppfördes stora utställningshallar för S:t Eriksmässan 

i Storängsbotten. När mässan flyttade till Älvsjö togs byggnaderna i anspråk 

för andra verksamheter. I dag återstår f.d. Amerikansk paviljongen och tyska 

paviljongen. 

• På 1960-talet invigdes Ryttarstadion. 


UppLySNINGAR 


• Utöver bestämmelsen om nationalstadspark i 4 kap. 7 § miljöbalken är hela 

området är riksintresse för kulturmiljövården enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. 

• Inom Stockholms respektive Solna stads delar av Kungliga nationalstads parken 


• Byggnadsminnen enligt förordningen (1988:1229) om statliga byggnads minnen 

m.m.: Livgardet till häst (K1). 

• Byggnadsminne enligt kulturminneslagen: Stockholms stadion samt Tennisstadions 

C-hall. 

• Detaljplan gäller för Sophiahemmet, Gymnastik- och idrottshögskolan och för 

Norra länken i tunnel. I övrigt gäller områdesbestämmelser för Norra och Södra 

Djurgården (Ob 87032), dock undantaget ett område öster om Storängsvägen. 






Utveckling av Storängsbottens landskap. Kungliga Djurgårdens Förvaltning och 

Andersson Jönsson Landskapsarkitekter 2007. 

Översiktsplan för Nationalstadsparken, Stockholmsdelen. Stockholms stad 2009 


Akademiska hus 

Försvarsmakten 

Kungliga Djurgårdens förvaltning 


115


116 


K1 


Olaus Petriparken 

Erik Dahlbergsgatan 

Tessinparken 

Gärdeshöjden 

Askrikegatan 

Värtavägen 

Tre Vapen 

Gärdesstaden 


Friliggande flerfamiljshus utmärker Gärdesstaden som ligger mellan 

Valhallavägen i söder och Värtaområdet i norr. I väster är Lidingövägen gräns 

i öster möter Ladugårdsgärde. Både stadsplanen från 1931 och arkitekturen 

präglas av funktionalismens formspråk. 

Bostadsområde med helhetstänkande 

Gärdesstaden byggdes ut i snabb takt under 1930-talet och är fortfarande 

ett mycket enhetligt område. Den funktionalistiska arkitekturen och byggnadernas 

ljusa putsfasader är viktiga sammanhållande element. Gärdesstaden 

präglas av ett helhetstänkande i gestaltningen, från parklandskap till byggnadsdetaljer. 

Samspelet mellan byggnader, parker, gårdar och naturlandskap är 

en viktig ingrediens. Bebyggelsen har en god terränganpassning och runt 

husen finns mycket sparad natur. På sina håll märks en förslitning av om rådets 

kvaliteter i den yttre miljön och det förekommer att värdefulla träd har fällts 

för bättre utsikt från lägenheterna. 

Det offentliga parkrummet med Tessinparken är stadsplanens huvudmotiv. 

Kring detta grupperas friliggande lamellhus i sex till åtta våningar. Parkens 

södra del har en formell och symmetrisk barocklik plan, där grönskan är 

organiserad i alléer och trädrader som omsluter stora öppna gräsplaner 

och en stor fontändamm. Strävan var att skapa ljus, luft och rymd med 

tydliga funktioner för olika sociala aktiviteter. Parkens norra del tillkom något 

senare och har en friare komposition. Här övergår den formella parken

i ett naturinspirerat landskapsrum med en organiskt formad damm med 

klipp hällar och grupperade dungar med träd av inhemska trädslag. De omfattande 

rosplanteringarna är ett viktigt inslag. Tessinparken används som 

närrekreationsområde och är mycket populär för olika aktiviteter. 

Tessinparken avgränsas åt norr av Askrikegatan, där det bl.a. finns en parklek. 

Norr där om ligger Gärdeshöjden med låga punkthus, lamellhus och högre 

punkthus. Gärdeshöjden bildar en front och siluett som är viktig för den 

totala upplevelsen av Gärdesstaden, även på håll. Askrikegatan och Erik 

Dahlbergsgatan är viktiga gång- och cykel passager mellan Norra och Södra 

Djurgården och fungerar också som entréer till de större friområdena 

på Norra och Södra Djurgården. Längs Askrikegatan och delar av Erik 

Dahlbergsgatan och Lidingövägen löper en ridväg. 

Öster om Värtavägen ingår en mindre del av kvarteret Tre Vapen i 

delområdet. Denna yta rymmer en barack liknande byggnad men man har 

diskuterat planer på annan bebyggelse. 



• Gärdesstaden – ett av de tidigaste och mest genomarbetade svenska 

exemplen på funktionalismens stadsplanering. 

- Gärdesstaden utgör en omsorgsfullt gestaltad helhet - från 

parkmiljöer och naturmark till byggnadsdetaljer. Den är utpekad som 

en värdekärna i riksintresset Stockholms innerstad. 

- Tessinparken har ett värde i sig med sina planteringar, det sociala 

innehållet och karakteris tiska formspråket med den södra delen 

präglad av nyklassicism och den norra i den så kallade Stockholmsstilen 

med en mer naturlik gestaltning. 

• Områdets förhållandevis stora andel av grova ädellövträd och barrträd 

med höga naturvärden gör att det tillsam mans med Idrottsparken norr 


om Lidingövägen är en mycket viktig men svag ekologisk spridningszon 

mellan de större kärnområdena Norra och Södra Djurgården. Särskilt 

viktiga delar för spridningsfunktionen är Olaus Petriparken, parken på 

Gärdeshöjden, grönstråket utmed Lidingövägen samt naturmark och 

annan vegetation i bostadsbebyggel sen norr om Tessinparken. 


• Tessinparken är en mångfunktionell park för alla åldrar. Det finns möjligheter 

till olika aktiviteter som lek, bollspel, hundrastning, träna på 

seniorgym och promenader. Men parken ger också utrymme för avkoppling, 

picknick, solbad eller helt enkelt att i lugn och ro njuta av 

blomprakten med de många rosorna. 

• Gärdesstaden är en viktig som passage mellan och entré till 

Nationalstads parkens större rekreationsområden. 

måLBILd 


• Gärdesstaden ska vidareutvecklas som bebyggt område. Med bevarad 

och vårdad ursprunglig karaktär ska det eftersträvas att Gärdesstaden 

består som ett av landets främsta exempel på funktionalismens 

bostads bebyggelse och stadsplanering. Den ska avspegla omsorgen om 

såväl helhet som detaljer – från parker, träd och gator till byggnader, 

byggnadsdetaljer och gestaltade inslag i utemiljön som plaskdammar och 

gångar. 

• Alla tillägg i den yttre miljön, till exempel tekniska installationer, ska vara 

noga övervägda och gestaltade utifrån områdets värden. Ytterligare 

hårdgjorda ytor bör inte tillkomma. 

• Gärdesstaden ska vara en väl fungerande ekologisk spridningszon, som 

utmärks av bibehållen naturmark, vegetation och landskapsstruktur. Det 

ska finnas gott om äldre ädellövträd och grova tallar, därtill ska återväxt av 

ädellövträd vara god. 

117


118 

• Naturmark, vegetation och landskapsstruktur som har en särskild betydelse 

för den ekologiska spridningsfunktionen ska bevaras. Möjligheten 

att genom skötsel och återplantering förstärka spridningsfunktionen 

tas tillvara. Det är särskilt viktigt att det finns tillräckligt många äldre 

ädellövträd och grova tallar. 

• Byggnaderna från Livgardet till häst ska bevaras och vårdas så att dess 

karaktär och kvaliteter bibehålls. 

• Om ny bebyggelse tillkommer i den nu bebyggda västra delen av kv. 

Tre Vapen (mot Värta vägen) bör hushöjden anpassas till intilliggande 

byggnader i kvarteret. 


• Det ska eftersträvas att Tessinparken är en trygg och attraktiv park för 

alla åldrar. Det ska finnas plats både för olika aktiviteter och för mer 

rofylld avkopp ling. 

• Gärdesstaden ska vara en inbjudande passage mellan och entré till 

Nationalstadsparkens större rekreationsområden. 

• Det ska finnas en tydlig förbindelse för gående, cyklister och djur 

mellan Gärdesstaden och Norra Djurgården. Möjligheten att tillskapa 

en inbjudande passage till Idrottsparken i Erik Dahlbergsgatans bör 

övervägas. 

Gärdeshöjden. Foto: Lars Nyberg.


• De lägre partierna i delområdet låg under 

vatten fram till omkring medeltid. 

• Under 1600-talet var området åkermark 

med åkerholmar. Under 1600- och 

1700-talen ingick det i den kungliga 

jaktparken. 

• Under 1800-talet var nuvarande den 

Gärdesstaden en del av det militära 

övningsfältet Ladugårdsgärde. 

• År 1897 tillkom anläggningen för Livgardets 

dragoner, K1, vid Lidingövägen. I dag 

återstår endast ett mindre antal byggnader, 

bl.a. huvudbyggnaden Kanslikasernen. 

• Inom området finns i dag Beridna 

högvaktens hästar. 

• På 1930-talet förändrades området helt. 

Efter en stadsplan från 1931 byggdes 

det funktionalistiska bostadsområdet 

Gärdesstaden. Bebyggelsen formades efter 

funktionalismens idéer om stadsbyggande 

med ett friare och öppnare planmönster. 

Med Tessinparken i centrum gavs 

bebyggelsen en starkt sammanhållen 

karaktär och en tydlig relation till 

landskapet. 


UppLySNINGAR 





kulturmiljövården enligt 3 kap. 6 § 

miljöbalken. 





• Detaljplan gäller för hela området 

• För delar av kv. Tre Vapen söder om 

Värtavägen pågår programarbete för att 

ändra gällande detaljplan 





Fördjupat program för Tessinparken. 

Trafikkontoret & Östermalms stadsdelsförvaltning, 

2009. 

Miljöprogram för Gärdet – tidig funktionalism, 

Stockholms stadsbygg nadskontor, 1991. 




Översiktsplan för Nationalstadsparken. 

Stockholmsdelen. Stockholms stad 


Bostadsrättsföreningar och andra fastighetsägare 


119


Gärdesstaden 

120 

Nobelparken 

Kampementsbackarna 

Sportfältet 

Hakberget 

Lindarängsvägen 

Övningsskansen 

Frihamnen 

Borgen 

Djurgårdsbrunnsvägen 

Drottningberget 

Ladugårdsgärde 


Ladugårdsgärde är ett stort öppet gräsbevuxet område som ligger i direkt 

anslutning till Östermalm och Gärdesstaden i väster. I norr ligger Frihamnen. 

Drottningberget med flera skogklädda höjdpartier bildar en naturlig brytpunkt 

mot denna industriella miljö. Åt öster ingår brynzonen mot det öppna 

fältet, som också är en del av delområde Kaknäs. I söder är Djurgårds brunnsvägen 

gräns och följer den sträckning jaktparksstängslet hade. 

från kungsladugård till rekreation 

Ladugårdsgärde har fått sitt namn efter den kungliga ladugård som under 

medeltiden låg vid Nobelparken. Gärdet var en del av gårdens odlings- och 

betesmarker. Ladugårdsgärde är Nationalstadsparkens största öppna yta 

och utblickarna är vida. Under våren är sånglärkan är en karaktärsfågel. Det 

är ett värdefullt rekreationsområde för utflyk ter, lek, motion, hundrastning 

och evenemang. I områdets nordvästra del ligger Gärdets sportfält, som 

med klippta gräsytor används flitigt för spon tan boll sport. Här finns också 

Kampementsbadet. På övriga delar av de öppna markerna växer högt gräs 

under sommartid. Från 1930-talet och inpå 1980-talet var markerna betade 

får på Ladugårdsgärde. 

militären har satt spår 

Det är framför allt användningen som militärt exercisfält som gett 

Ladugårdsgärde sin prägel. Mitt på fältet står ruinen av en stjärn formig

övningsskans från 1670-talet. Som ett led i de militära öv ningarna stormades 

den och revs och återuppfördes åtskilliga gånger. Exercis fältet hade sin glansperiod 

under Karl XIV Johan, som lät röja, dränera och plana ut Ladugårdsgärdet 

till den öppna och flacka karaktär det har i dag. 

Många av områdets byggnader har sitt ursprung i den militära verksamheten. 

Högst upp på Drottningberget ligger Borgen med tillhörande byggnader, 

de flesta med anor från Karl XIV Johans tid kring 1820. Härifrån följde 

de kungliga övning arna. Till Ladu gårds gärdes militära historia hör även 

f.d. Kavalleri etablisse manget som etablerades 1879 (nuvarande Tekniska 

museet m.fl. museer) i direkt anslutning om delområdet, söder om 

Djurgårdsbrunnsvägen. 

Istid och förhistoria 

Vid Borgen övergår det öppna fältet i naturmark med ett varierat träd- 

och buskbestånd. Ett tydligt inslag i kant zonerna är hällar med räff or efter 

inlands isens rörelse. I sydsluttningen återfinns ett gravfält, två ensamliggande 

gravar i form av stensättningar samt mycket gamla och bebyggelselämningar 

som utgörs av husgrunder, spisrösen och vattenhål. Troligen är det lämningar 

efter den medeltida byn Medelby. 

samlingsplats för folket 

Ladugårdsgärde har en lång historia som samlings- och evenemangs plats, 

något som inleddes redan med militärövningarna som blev stora folkfester. 

På Hakberget står skulpturen Protest (Torsten Fridh, 1986) som ett minnesmärke 

över platsens betydelse för 1:a majdemonstra tionerna, från 1890-talet 

och närmare hundra år framåt. Under 1900-talet anordnades flera stora folk- 

och musik fester på Ladu gårdsgärde. Även i vår tid används Ladugårdsgärde 

för olika typer av evenemang. 




• Den långa kontinuiteten av människans nyttjande och bosättningar 

- Landskapet har bibehållit sina huvuddrag i fördelningen mellan 

öppen mark och skog. De trädbeväxta höjdpartierna i kantzonen 

och skogsbrynen har höga biologiska värden. Särskilt värdefulla är 

de grova ädellövträden och tallarna samt de sydvända brynen vid 

Borgen, Kampementsbackarna och Drottningberget. 

- Gravfältet visar att området var bebott redan under yngre järnålder. 

- Området Kaknäs – Ladugårdsgärde – norra Djurgårdsön upp visar 

den mest omfattande järnåldersbebyggelsen inom Nationalstadsparken 

med gravfält som ligger tätt. Gravfältet och stensättningarna 

vid Drottningberget visar tillsammans med bebyggelselämningar 

att området var bebott redan under yngre järnålder och med 

kontinuitet in i medeltiden. 

- Platsnamn berättar om människans tidigare nyttjande och om 

företeelser i naturen. 

• Det militära exercisfältet 

- De stora flacka öppna ytorna och ruinen av övnings skansen minner 

om de militära övningarna. 

- I anslutning finns byggnader uppförda med koppling till militärens 

verksamhet, där Borgen har ett särskilt värde. 

- Det öppna fältet är häckningsplats för sånglärkor. Ingen annanstans 

kan man så nära stadens centrum upp leva lärkans sång. 

• Immateriella värden är knutna till Ladugårdsgärde som sam lings- och 

evenemangsplats. 

121


122 


• De stora öppna ytorna, där man även utan stigar kan röra 

sig fritt, är en tillgång i staden. 

• Utsikten med stadsbebyggelsen mot horisonten och 

känslan av att se den täta staden på avstånd från det vida 

öppna landskapet är en särskild kvalitet. 

• Ladugårdsgärde är lättillgängligt och ger möjlighet 

till många aktiviteter, från sportfältets möjligheter till 

spontanidrott till promenader, skidåkning, utflykter och 

drakflygning med mera. 

• På Ladugårdsgärde finns plats för större tillfälliga evenemang. 

måLBILd 


• Ladugårdsgärde ska vara ett öppet landskap som erbjuder 

vida utblickar. Norr om Lindarängsvägen ska om rådet 

präglas av sportfältet med kort klippt gräs medan de öppna 

mar kerna i övrigt ska ha karaktär av väl hävdat ängs- och 

betes landskap. 

• Ladugårdsgärdet ska utgöra ett variationsrikt landskap 

och en väl fungerande biologisk spridningszon med 

en kontinuitet av grova, gamla ädellövträd och tallar i 

kantzonen, bland annat genom att 

- Befintliga ekmiljöer bevaras och förstärks. 

- Nyplantering av ädellövträd kan övervägas i områdets 

kantzoner. 

- skogsbrynen har en omväxlande struktur med små 

solbelysta gläntor, tätare buskage och gamla, grova 

ädellövträd, andra lövträd och tallar. 

• Fornlämningar och andra bebyggelselämningar som 

berättar om om rådets nyttjande ska vara vårdade och lätta 

att uppmärksamma. 

• De kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna med omgivande 

vegeta tion ska bevaras och vårdas så att deras karaktär och 

kvaliteter består. 

• Möjligheten att förtäta eller utvidga befintliga 

bebyggelsemiljöer inom området är starkt begränsad. 

• Ett minimum av anlagda stigar ska eftersträvas. 

• Ytterligare hårdgjorda ytor bör inte tillkomma. 

• Den allemansrättsligt tillgängliga marken ska bestå. 

• De äldre platsnamnen ska värnas och leva vidare. 


• Ladugårdsgärdets många olika rekreationskvaliteter 

ska bevaras och ut vecklas. Funktionerna som 

rekreationsområde, sportfält och plats för tillfälliga 

evenemang ska bestå. Det ska vara en balans mellan 

nyttjande av Ladugårdsgärdet för evenemang och dess 

användning för friluftsliv och promenader. 

• Evenemang ska i tid och rum förläggas så att växt- och 

djurlivet inte skadas och genomföras så att områdets 

karaktär och im materiella värden kan upplevas även under 

evenemangen. Ett evenemang ska ta området i anspråk 

högst under några dagar och miljön omgående återställas. 

Evenemang som är särskilt trafikalstrande bör undvikas. 

Borgen. Foto: Lars Nyberg.


• Under medeltid utgjordes området av odlings- och 

betesmarker. Marken tillhörde kronan, namnet 

Ladugårdsgärde kommer av den kungliga ladugården Vädla 

som låg ungefär vid nuvarande Nobelparken. 

• År 1517 ägde slaget vid Vädla rum. Under riksföreståndare 

Sten Sture d.y. drevs Kristian II:s soldater på flykten. 

• Under 1600-talet började området att användas som militärt 

exercisfält. Övningsområdet sträckte sig som mest ända bort 

mot nuvarande Lidingövägen. Varje sommar fr.o.m. år 1773 

anordnades stora övningsläger med förband från olika delar 

av landet. 

• Området var tidigare mer kuperat och trädbevuxet, vilket 

förändrades på initiativ av Karl XIV Johan. Karl XIV Johan 

uppförde också Borgen som utsiktsplats samt för baler och 

supéer. För han enkelt skulle kunna ta sig mellan lustslottet 

Rosendal och militärövningarna lades en pontonbro ut över 

Djurgårdsbrunnsviken. 

• Det sista lägret anordnades sommaren år 1867. I början 

av 1900-talet flyttade de militära verksamheterna över till 

Järvafältet men Ladugårdsgärde användes som övningsfält 

ända fram till 1940-talet. 

• Hakberget var platsen för socialdemokraternas tidiga 1:a majdemonstrationer 

på 1890-talet. Under de kommande hundra 

åren blev Hakberget ett viktigt slutmål för vänsterrörelsens 

demon¬strationer. 

• Den 29 juli 1909 skedde det första flygförsöket med 

motordrivet flygplan över Ladugårdsgärde. De följande åren 

kom många flyguppvisningar rum att äga rum här. 

• På 1960- och 70-talen var Ladugårdsgärde skådeplats för de 

drakfester som arrangerades av Konstfack¬skolans elevkår 

samt för de stora Gärdesfestivalerna. 


UppLySNINGAR 






nationalstads parken gäller interimistiskt naturreservat med 


• Strandskydd enligt miljöbalken gäller för strandområdena vid 

Lilla Värtan och Djurgårdsbrunnskanalen med upp till 300 

meter för landområden och 100 meter för vattenområden. 

Strandskydd gäller ej inom detaljplan. 

• Byggnadsminnen enligt förordningen (1988:1229) om statliga 

byggnads minnen m.m.: Kungliga Borgen med nio byggnader. 


• Fornlämningar: Raä 5:1 gravfält, Raä 104:2 Skansberget 

(markerad som stjärnskans på karta från 1690-talet), Raä 

104:1 husgrund historisk tid, yngre än 104:2, Raä 102:1-2 

stensättningar. 

• För huvuddelen av området gäller områdesbestämmelser för 

Norra och Södra Djurgården (Ob 87032) 

• Detaljplan gäller för Lindarängsvägen över Gärdet. 


Framtidens nationalstadspark. Handlingsprogram. Länsstyrelsen i 

Stockholms län rapport 2006:11. 









123


124 

Nobelparken 

Diplomatstaden 



museet 

Källhagen 

Djurgårdsbrunnsvägen 

F.d. Kavalleriregementet 

Etnograska 

museet 

Kinesiska 

ambassaden 

Museiparken 


Museiparken börjar vid Djurgårdsbron i väster och sträcker sig i öster till 

Lidovägen. I söder möter Djurgårdsbrunnsviken och i norr Djurgårdsbrunnsvägen. 

Området kännetecknas av många museer och ambassader. 

Musei- och ambassadverksamheten i området avspeglar sig områdets 

bebyggelsemiljöer. Området hålls samman av en strandpromenad med 

parkliknande inramning. På en höjd längst i väster ligger Nobelparken 

med gamla Skogsinstitutet. I Nobelparken finns alla i trädsorter som 

växer vilt i Sverige; det är ett s.k. arboretum som tillkom i utbildningssyfte. 

Skogsinstitutet är en typisk institutionsbyggnad från 1800-talets mitt. I 

dag rymmer den Israeliska ambassaden. Strandpromenadens början vid 

Nobelparken är en viktig entré till Nationalstadsparken. 

Intill Nobelparken ligger Diplomatstaden som tillkom mellan 1913–1930 

med ett tiotal stora villor. Husen har ett enhetligt formspråk med ganska 

slutna fasader i tegel eller puts. Utformningen är påkostad med olika typer 

av dekorer. Tomterna omges av låga murar och staket, de är ganska små 

med förhållandevis låg vegetation men det finns också en hel del träd. Efter 

Diplomatstaden vidgas grönstråket kring strandpromenaden och når ända 

fram till Djurgårdsbrunnsvägen. Här ligger Källhagens värdshus som åt söder 

och öster omges av en mindre park med olika slags ädellövträd och andra 

lövträd. Inom värdshusområdet ligger delområdets äldsta hus, Röda stugan 

som byggdes 1817 som värdshus.

I den östra delen ligger en koncentration med museer: Sjöhistoriska 

museet, Tekniska museet, Polismuseet, Riksidrottsmuseet och Etnografiska 

museet. En relativt rik trädvegetation ger karaktär av anläggningar i parkmiljö. 

Sjöhistoriska museet omges av ett öppet parkområde med en 

stor terrassering åt sydväst. Terrasseringen är ett av få spår av den stora 

Stockholms utställningen som ägde rum här 1930. Platsen används för 

evenemang och konserter. Sjöhistoriska museet och Etnografiska museet 

är inrymda i hus som byggts för museiändamål (1934 resp. 1981). Tekniska 

museet, Polismuseet och Riksidrottsmuseet återfinns i byggnader som tidigare 

tillhörde Kavalleriregementet. De gamla regementsbyggnaderna präglar ännu 

miljön och utgör en tydlig bebyggd front längs Djurgårdsbrunnsvägen. 

Museiparken avslutas österut med Kinesiska ambassadens anläggning. Den 

omfattar en större byggnad från 1991 och Dragongården från 1904 som 

tidigare var officersmäss och kanslibyggnad till regementet. Kring ambassaden 

tilltar växtligheten mer och mer med spridda och täta lövträdsbestånd, även 

längs stranden. 



• Diplomatstadens enhetliga och exklusiva miljö. 

- Diplomatstaden är ett exklusivt villaområde från 1910- och 20-talen 

med Per-Olof Hallmans tidstypiska stadsplan som grund. Här ligger 

privatresidens ritade av sin tids främsta arkitekter 

- Gaturummen är intima och grönskande. 

• Regementsbyggnaderna, som numera inrymmer flera museer, är en 

viktig del av områdets långa historia som militärt övningsområde. 

• Det samlade strandområdet med promenadstråk, omväxlande 

vegetation och parkartade öppna ytor berättar om en lång kontinuitet 

som flanörsstråk och plats för evenemang – från Stockholmsutställningen 

1930 till dagens konsertverksamhet. Det öppna sambandet mellan 


Ladugårdsgärde och Djurgårdsbrunnsviken (väster om Sjöhistoriska 

museet) är medvetet gestaltat för att bevara öppenheten i landskapet. I 

detta ingår också friytorna kring Källhagens värdshus. 

• Inslagen av äldre träd och naturmarker bidrar till att stärka förutsättningarna 

för ett rikt- och växt- och djurliv inom närliggande stora friområden 

som Kaknäs men de är också viktiga för områdets historiska 

karaktär. Naturvärdena ligger framför allt i den varierande trädvegetationen 

med inslag av äldre träd samt i parkernas och strandzonens 

artrika buskskikt. 


• promenadstråket utmed vattnet har parker i söderläge och ger vackra 

utblickar. Det fungerar som en port in till Djurgårdens stora friområden 

på ömse sidor om Djurgårdsbrunnskanalen. Det är ett stort värde att 

till fots eller på cykel kunna röra sig utmed vattnet från Strandvägen och 

vidare mot Djurgårdsbrunnskanalen och Lilla Värtan. Området har som 

helhet parkkaraktär med öppna ytor och många träd. 

• Nobelparken är en kvarterspark för närrekreation, hundrastning m.m. 

• Den öppna platsen vid Sjöhistoriska museet är betydelsefull som 

evenemangsplats, också för större evenemang. 

• Vid Strandvägen och Källhagens värdshus finns småbåtshamnar för Kungl. 

Motorbåts Klubben respektive Djurgårdsbrunnsvikens Motorbåtsklubb. 

måLBILd 


• Museiparken ska vara ett varierat lättillgängligt område med vårdade 

parkmiljöer, intressant bebyggelse och strandpromenaden som en 

pulsåder. Områdets olika karaktärer ska tas tillvara och värnas: den slutna 

Diplomatstaden, det publika museiområdet, parker för rekreation och 

större friytor för evenemang. 

125


126 

• Den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen 

ska bevaras och vårdas så att dess karaktär 

och kvaliteter består. 

• Promenadstråket utmed Djurgårdsbrunnsviken 

ska vara ett huvud stråk inom 

Nationalstadsparken. Entréområdet vid 

Strandvägen ska vara tydligt med tilltalande 

utformning. 

• Det öppna landskapspartiet mellan 

Diplomatstaden och Sjöhistoriska museet 

ska värnas. 

• Vegetationen ska tas tillvara som en viktig 

del i områdets karaktär och rekreationsvärde. 

Utifrån biologiska värden är det 

särskilt viktigt att värna naturmarken och 

vegetationen kring museiområdet och 

österut samt längs stranden. 


• Museiparken funktion som område för 

rekreation, museer och evenemang ska 

bestå och utvecklas vidare. 

• Museiparken ska med sina museer, 

evenemang och vackra parkstråk utgöra ett 

viktigt besöks- och turistmål. 

Diplomatstaden. Foto: Lars Nyberg.


• Under medeltiden utgjordes området av odlings- och betesmarker. Marken 

tillhörde kronan och området har fått sitt namn efter den kungliga ladugården 

Vädla, som låg ungefär vid nuvarande Nobelparken. Verksamheten upphörde 

omkring 1670. Ladugårdsbyggnaderna övertogs då av Krigskollegiet. 

Området kallades Gamla laboratoriet. Det förstördes vid tillverkningen av en 

artilleripjäs 1716 och en ny anläggning byggdes öster om den gamla och revs 

först i samband med att Diplomatstaden byggdes. 

• Under 1600-talet började Ladugårdsgärde att användas som militärt 

exercisfält. 

• På södra delen av Ladugårdsgärde uppfördes 1880 en permanent 

militärförläggning, Dragonkasernen. Regementet lades ner 1927 men 

Ladugårdsgärde användes som övningsfält ända fram till 1940-talet. 

• Skogsinstitutets byggnad uppfördes 1856-58 genom om- och tillbyggnad av 

ett tidigare hovjägarboställe. Institutet innefattade också Diplomatstadens 

område. 

• 1930 års Stockholmsutställning av arkitektur och konsthantverk upptog större 

delen av Museiparken. I dag återstår terrasseringen vid Sjöhistoriska museet. 

Utställningen var funktionalismens genombrott i Sverige. 

• Efter utställningen blev militärbyggnaderna hemvist för museer. Tekniska 

museet flyttade in i stallbyggnaderna men fick 1934 också en ny 

huvudbyggnad. 

• 1938 invigdes Sjöhistoriska museet. Senare tillägg i området är Etnografiska 

museet från 1980 och Folkrepubiken Kinas ambassad som stod klar 1991. 


UppLySNINGAR 


• Utöver bestämmelsen om nationalstadspark i 4 kap. 7 § miljöbalken är hela 

området är riksintresse för kulturmiljövården enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. 

• Inom Stockholms respektive Solna stads delar av Kungliga nationalstads parken 


• För Djurgårdsbrunnsviken gäller strandskydd enligt miljöbalken för strandoch 

vattenområden inom 100 meter från strand. Strandskydd gäller dock inte inom 

de detaljplanelagda delarna vid Nobelparken och Diplomatstaden. 

• Byggnadsminnen enligt förordningen (1988:1229) om statliga byggnads minnen 

m.m.: Gamla Skogsinstitutet och Sjöhistoriska museet. 

• Byggnadsminne enligt lagen om kulturminnen: Villa Bonnier inom Diplomatstaden. 

• Detaljplan gäller för områdets västra del – Nobelparken och Diplomat staden 

med strandoch vattenområden. Detaljplan gäller även för Källhagens värdshus, 

för Tekniska museet och Etnografiska museet. Övriga delar av området omfattas 

av områdesbestämmelser för Norra och Södra Djurgården (Ob 87032) 




Skötselplan Nationalstadsparken, Kungliga Djurgårdens Förvaltning, förf. Lars-Gunnar 


Översiktsplan för Nationalstadsparken. Stockholmsdelen. Stockholms stad 





127


128 

Drottningberget 

Lidövägen 

Lindarängsknösen 

Kaknästornet 


Lidingöbro 

Kaknäs 

ängar 

Rosenhill 

Djurgårdsbrunnskanalen 

Kaknäshagen 

Stora Hundudden 

Fridhem 


Blockhusudden 

Lilla Värtan 

Kaknäs 

Se även delområdena Södra Djurgården och Ladugårdsgärde 


Kaknäsområdet är ett kuperat skogsområde som ligger mellan Ladugårdsgärde 

och Lilla Värtan. I söder gränsar det till Djurgårdsbrunnskanalen. 

I de centrala delarna öppnar sig ett dalgångsstråk. I nordväst dominerar 

höjdpartierna Drottningberget och Lindarängsknösen. Mot Lilla Värtan ligger 

skogsområdet Kaknäshagen. Kring Djurgårdsbrunnskanalen i söder öppnar 

sig ett parkliknande flanörslandskap, denna del ingår även i delområdet 

Södra Djurgården Brynzonen vid Drottningberget ingår även i delområde 

Ladugårdsgärde. 

omväxlande natur 

Naturen är omväxlande liksom topografin. Skogsområdena domineras av 

lövträd med stort inslag av ädellövträd, framför allt av ek. Men här finns också 

värdefulla barrskogsmiljöer och flera våtmarker. Vegetationen är präglad av 

ett långvarigt bete som hållit barrträden tillbaka. I dag finns dock problem 

med igenväxning, särskilt i brynzonerna i områdets östra del. Kaknäs ängar 

används för bl.a. hästbete men här finns också en våtmark som anlades 

åren 2005-2007 av Stockholms stad. Det går fortfarande att se spår av den 

skjutbana tidigare fanns här och var i bruk mellan 1861-1998. 

Strand- och vattenområdet från Blockhusudden till Lidingöbro är ett av 

Stockholms viktigaste häcknings- och övervintringsområden för fåglar. Här 

har man också fina utblickar över Lilla Värtan. Attraktiva flanörstråk finns 

också utefter Djurgårdsbrunnskanalen. Djurgårdsöns östra delar tillhör 

Stockholms allra tystaste områden.

Bebyggelse från tidigt 1800-tal 

Bebyggelsen är ofta samlad i mindre grupper: Djurgårdsbrunn, Rosenhill, 

Fridhem, Lilla Sjötullen och Lidingöbro. Intill Lidingöbro ligger Kaknäs 

hovjägarboställe på platsen för ett tidigare torp med namnet Kaknäs. Många 

hus byggdes under 1800-talets första hälft och har mycket av sin karaktär i 

behåll. Södra Djurgårdens äldsta byggnad är Kruthuset på Stora Hundudden. 

Det byggdes omkring år 1700 på betryggande avstånd från den täta staden. 

Det 155 meter höga Kaknästornet är både ett landmärke och viktigt 

besöksmål. 

en rik förhistoria 

Inom Kaknäs finns flera förhistoriska lämningar som vittnar om att människor 

var fast bosatta här redan under yngre järnåldern. Under medeltiden var 

Kaknäs en by med ägor som omfattade en stor del av Ladugårdsgärde. Väster 

om Djurgårdsbrunn ligger gravfält i höjdlägen på båda sidor om kanalen. 

Utmed Kaknäsvägen ligger ett gravfält och minst en husgrundsterrass. På 

Drottningbergets sydvästsluttning nedanför Borgen återfinns ytterligare ett 

gravfält tillsam mans med två stensättningar samt bebyggelselämningar i form 

av husgrunder, spisrösen och vattenhål, troligen efter den medeltida byn 

Medelby. 

motion och båtsport 

Inom Kaknäsområdet finns bl.a. motionsspår, rekreationsanläggningen 

Handelsflottans friluftsgård och Kaknäs Djurkyrkogård. Längst i öster är Stora 

Hunduddens småbåtshamnar med uppläggningsplatser ett påtagligt inslag 

i vatten- och strandområdet. Inom delområdet finns ett antal platser som 

används som upplag vilket ger ett skräpigt och mindre tilltalande intryck. 




• Det omväxlande landskapet med en lång kontinuitet av människans 

nyttjande och bosättningar 


mark och skog samt äldre vägsträckningar. Det gamla ängs- och 

beteslandskapet går fortfarande att avläsa 

- De gamla ekarna och lindarna är av stor betydelse som livsmiljö 

för många och ovanliga arter, för landskapets karaktär och som 

markörer för landskapets tidsdjup. 

- De äldre barrskogarna rymmer en intressant flora och fauna. 

- De trädbeväxta höjdpartierna i kantzonerna och skogsbrynen med 

grova ädellövträd och tallar rymmer höga biologiska värden. De 

sydvända brynen vid Drottningberget är särskilt värdefulla. 

- Våtmarkerna är värdefulla livsmiljöer för vatteninsekter, groddjur och 

fåglar. 

- Strand- och vattenområdet i Lilla Värtan är ett av Stockholms 

viktigaste häcknings- och övervintringsområden för fåglar som svanar, 

sothöns, silltrut och snatterand. Kaknäs skär är särskilt betydelsefull. 

- Med tyngdpunkt i Kaknäs uppvisar området Kaknäs – Ladugårdsgärde 

– norra Djurgårdsön den mest omfattande järnåldersbebyggelsen 

inom Nationalstadsparken med gravfält som ligger tätt. Gravfälten 

vid Kaknäsvägen och Drottningberget visar tillsammans med 

intilliggande terrasser och andra bebyggelselämningar att området 

var bebott redan under yngre järnålder och med kontinuitet in i 

medeltidens byar Kaknäs och Medelby. 

- Platsnamn berättar om människans tidigare nyttjande och om 

företeelser i naturen, till exempel namn som Kammarjagten, Södra 

Fogel Herdsbacken (fogel-herd=område för jakt av småfågel). 

129


130


- Den lövskogsdominerade skogen är delvis ett resultat av det omfattande 

hjortbetet. 

- Det tidigare hovjägarbostället Kaknäs berättar om jaktparkstiden. 

• Det månghundraåriga rekreationslandskapet. 

- Djurgårdsbrunns kanalen med promenadstråk, villor och 

sommarvillor visar på exklusiva boendemiljöer med tidstypisk 

arkitektur från tidigt till sent 1800-tal, 

- Vid Djurgårdsbrunn finns byggnader, själva brunnen och miljöer kvar 

från brunnsdrickningens tid. 

- Lidingöbro med bebyggelse är kopplad till den äldre 

värdshusrörelsen, brostugorna och sommarvillor. 

- Den äldre båtverksamheten lever kvar både med Stockholms 

roddförenings verksamhet vid Djurgårdsbrunnskanalen och 

med Föreningen för kanotidrotts verksamhet på Måsholmen vid 

Djurgårdsbrunnskanalens utlopp. 

• Lämningar av skjutverksamheten syns i form av de öppna ytorna (dvs. 

de tidigare skjutbanorna) vid Kaknäsängar med spår av vallar och diken. 

Hit hör också Fanjunkarbostället som ligger intill. 


• Kaknäs är ett varierat frilufts- och rekreationsområde med 

motionsspår, möjligheter till rodd och paddling, utegym, iordningställda 

strandpromenader och ridstigar. 

• Här finns möjlighet att uppleva en riktig skogskänsla, Frånvaron av både 

trafikbuller och belysning är en stor kvalitet. 

• Kaknästornet ger möjligheter till vidsträckta utblickar och är en bra 

”visningsplats” för Nationalstadsparken. 

Kaknästornet och vy över Stockholm västerut. Foto: Cahin Burcin Sahin. 


måLBILd 


• Kaknäs ska bevaras som ett rofyllt natur- och friluftsområde. Den 

allemanrättsligt tillgängliga marken ska bestå liksom tysta, lugna och ickeupplysta 

områden. 

• Med den historiska markanvändningen som utgångspunkt, ska 

Kaknäsområdet kännetecknas av en variation av naturtyper och ett rikt 

växt- och djurliv genom att: 

- De öppna fälten med skogsdungar (vid Kaknäs ängar och 

längs Kaknäsvägen mot Lidingöbro) hävdas som ett ängs- och 

beteslandskap. 

- Halvöppna hagmarker hävdas, företrädesvis genom bete. 

- Skogsbryn mot söder och väster har en omväxlande struktur med 

små solbelysta gläntor, tätare buskage och gamla, grova ädellövträd, 

andra lövträd och tallar. 

- Skogsområdena består av en variation av öppnare ek- och 

ädellövmiljöer både av hagmarkskaraktär och mer lundartade 

bestånd, barrskogskärnor på bergshöjderna samt variationsrika 

blandskogsbestånd. Gran och tall ska gynnas på magrare mark och 

i nordvända lägen medan ädellövträd gynnas i sydliga och västliga 

lägen. 

- Hjortbete kan prövas för hävd av lämpliga delar av skogsområdena. 

- Våtmarkerna vid Kaknäs ängar och vid Grafbacken ska vara goda 

miljöer för groddjur, vatteninsekter och fåglar. 

- Lilla Värtan och Kaknäs skär ska behålla sin status som viktig 

häcknings- och övervintringsplats för fåglar. 

• Den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen med trädgårdar och särskilt 

värdefull vegetation ska bevaras och vårdas så att dess karaktär och 


131


132 

• De befintliga bebyggelsemiljöerna bör inte förtätas eller utvidgas. 

• Fornlämningar och bebyggelselämningar som vittnar om tidiga 

bosättningar ska vara vårdade och lätta att uppmärksamma i landskapet. 

• De äldre platsnamnen ska värnas och leva vidare. 


• Kaknästornet med intilliggande skogsområden samt Fanjunkarbostället 

och Djurgårdsbrunn ska fungera som rekreations- och målpunkter 

samtidigt som natur- och kulturvärdena bevaras. 

• Inne i skogsområdena ska väg- och stignätet inte förtätas. 

• Djurkyrkogården ska inte expandera ytterligare till ytan. 

• Nya verksamheter som är särskilt trafikalstrande bör undvikas. 

• Området med båtuppläggningsplatser vid Stora Hunduddens marina ska 

inte utökas. 

• Upplagsplatserna inom området ska avvecklas eller iordningsställas med 

hänsyn till Nationalstadsparkens natur-, kultur- och rekreationsvärden. 

Hare. Foto: Henrik Eriksson.


• Området var bebott redan under förhistorisk tid, vilket utvisas av flera 

förhistoriska gravar från yngre järnålder. 

• I medeltida källor omnämns två byar i området: Kaknäs och Medelby. 

Byarnas brukningsmark låg sannolikt ner mot Kaknäs ängar och det 

förhistoriska sundet mot Hundudden. 

• Under förra delen av medeltiden tillhörde marken Klara kloster men 

kom under 1400-talet att tillhöra den kungliga ladugården Vädla, som låg i 

närheten av nuvarande Nobelparken. Området nyttjades för åkerbruk och 

boskapsskötsel. 

• I slutet av 1600-talet blev Kaknäs en del av i den kungliga jaktparken. Vid 

denna tid hade allt åkerbruk ersatts med ängsslåtter för att försörja viltet 

inom jaktparken med foder. 

• År 1742 öppnades hälsobrunnen Djurgårdsbrunn för allmänheten. 

• På 1820-talet anlades Djurgårdsbrunnskanalen som en del i Karl XIV:s nya 

flanörslandskap. 

• På 1830-talet uppfördes Lilla Sjötullen vid mynningen till Lilla Värtan. Tull 

togs ut fram till slutet av 1800-talet. 

• Längs med Djurgårdsbrunnskanalens strand tillkom under 1800-talet ett 

antal påkostade sommarvillor. 

• Vid nuvarande Lidingöbro tillkom 1803 en flottbro mellan fastlandet 

och Lidingö. Flottbron var i funktion till 1883, då Gamla Lidingöbron vid 

Ropsten togs i bruk. Vid broläget byggdes de s.k. brostugorna och en 

krogrörelse tillkom. 

• Vid Kaknäs ängar anlades år 1861 Kaknäs skjutbana med bl.a. vallar och 

betongskärmar. Sedan skjutbanan lades ned 1998 har marken återställts till 

naturmark. 

• Vid Stora Hundudden har det sedan förra sekelskiftet funnits en 

småbåtshamn med varv och uppläggningsplatser. Klubbhuset Måsenborg 

byggdes 1912. 


UppLySNINGAR 


• Utöver bestämmelsen om nationalstadspark i 4 kap. 7 § miljöbalken är hela området 

är riksintresse för kulturmiljövården enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. 

• Inom Stockholms respektive Solna stads delar av Kungliga nationalstadsparken gäller 

interimistiskt naturreservat med tillståndsplikt 

för trädfällning. 

• Strandskydd enligt miljöbalken gäller för strandområdena vid Lilla Värtan och 

Djurgårdsbrunnskanalen med upp till 300 meter för landområden och 100 meter 

för vattenområden. Strandskydd gäller ej inom detaljplan. 

• Byggnadsminnen enligt kulturminneslagen: Bergshyddan norr om 


• Fornlämningar: Raä 219 hällbild skålgrop/älvkvarn, Raä 5:1 gravfält (se även 5:2 

Ladugårdsgärdet) Raä 6:1 gravfält, Raä 7:1 gravfält sammankopplas med bosättningen 

Kaknäs från tidig medeltid, Raä 152:1 husgrund förhistorisk/medeltida. 

• För huvuddelen av området gäller områdesbestämmelser för Norra och Södra 

Djurgården (Ob 87032) 

• Detaljplan gäller för mindre områden: för Lindarängsvägen över Gärdet, 

för ett område vid Louddens reningsverk och invid Lidingöbro. 


Framtidens nationalstadspark. Handlingsprogram. Länsstyrelsen i Stockholms 




Översiktsplan för Nationalstadsparken, Stockholmsdelen. Stockholms stad 2009. 




133


134 

Rosendals 

trädgård 

Rosendals slott 

Frisens 

park 

Prins Eugens 

Waldemars udde 

Rosendals slott 

Storjakten 

Djurgårdsvägen 

Listonhill 


Biskopsudden 

Saltsjön 

Djurgårdsbrunnskanalen 

Manillavägen 

Tullbacken 


Blockhusudden 

Södra Djurgården 

Se även delområde Kaknäs 


Delområdet omfattar mellersta och östra Djurgårdsön. I väster gränsar 

det till Skansenberget medan övriga sidor omgärdas av Saltsjön re spektive 

Djurgårdsbrunnskanalen. Landskapsrummet med flanörstråken på ömse 

sidor om kanalen ingår även i delområde Kaknäs. 

flanörslandskap med åldriga ekar, ängar och skogar 

I århundraden har Södra Djurgårdens skönhet uppskattats av Stockholmarna. 

Det är i dag ett av regionens mest välbesökta rekreations områden. 

Stränderna används flitigt för promenader och jogging året om. Det 

pastorala och parkliknande land skapet är i stor utsträck ning ett resultat av 

de förändringar som Karl XIV Johan lät genomföra under 1800-talets första 

hälft. Landskapet är omväxlande med ädellövskogar och öppna marker. Det 

är starkt präglat av de många gamla ekarna men också andra trädslag är 

representerade som bok, alm, lönn, lärk, parklind och hästkastanj. 

På mellersta Djurgårdsön bryter höjdpartierna Storjakten och Tullbacken av 

med naturpräglade skogspartier med barr - och barrblandskogar. Storjakten 

ett centralt område i den kungliga jaktparken med en étoile, det vill säga 

en stjärnformig plats med radiellt upphuggna gator för skjutläge. Skogen 

är påfallande fattig på gran, eftersom denna medvetet huggits bort. Från 

jaktparkstiden finns annars ytterst få spår kvar i landskapet. På en höjd mot 

Djurgårdsbrunnskanalen ligger ett gravfält från yngre järnålder.

Kring de skogsklädda höjdpartierna utbreder sig stråk med öppna marker, 

mest påtagligt vid på ömse sidor om Manillavägen mot Djurgårdsbrunnsviken 

(Militz äng). Höjderna ger en tydlig skogs känsla till skillnad från de andra 

delarna av Södra Djurgården som har mer parkkaraktär. Övergången mellan 

park och naturmark är ofta ganska flytande. 

Områdets bebyggelsestruktur är gles och kännetecknas av stora välbeva rade 

villor med påkostad utformning. Genom hela landskapet löper småvägar och 

stigar. Det långa kungliga inflytandet visar sig i miljöernas exklusivitet. 

kungliga miljöer 

De kungliga miljöerna Rosendal och Prins Eugens Waldemarsudde präglar 

områdets västra del, båda sedan lång tid attraktiva utflyktsmål. Rosendals 

lustslott var en viktig del i Karl XIV Johans omvandling av Södra Djurgården. 

Rosendal ligger som en pärla i ett landskap med vägar och stigar som 

löper över ängar och genom ekdungar. Lustslottet ligger på en höjd vid 

Djurgårdsbrunns kanalen, med utblick över Ladugårdsgärde, som vid denna 

tid var ett militiärt övningsfält. Slottet med inredning är väl bevarat från 

1800-talets första del. Parken har däremot spår av olika tider och är delvis 

så igenväxt att det är svårt att skönja äldre strukturer. I anslutning till slottet 

ligger Rosendals trädgård, en öppen trädgårdsanläggning med odlingar – en 

verksamhet med anor från Svenska Trädgårdsföreningens tid i området 

(1861-1911). Slottet samt trädgården med kafé och butik gör Rosendal till ett 

mycket populärt utflyktsmål. 

Prins Eugens villaliknande ”slott kröner berget mot Stockholms inlopp. 

Omkring sekelskiftet 1900 skapade här Prins Eugen här sitt ideala landskap, 

med Djurgårdens natur som bas. Han förstärkte parkkaraktären genom 

att ta bort barr träd och plantera nya träd. Mot sjösidan tillkom stora 

terrasser med plant eringar. Gräsmattor anlades, buskar och prydnadsväxter 

planterades. Mot inloppet ligger personal bostäder, växthus och den gamla 

linolje kvarnen. På höjden norr om Slottet utbreder sig Frisens park. Den 

anlades under 1700-talets senare del men utökades och förskönades av Prins 

Eugen. Numera finns här ett åldrande trädbestånd med gamla lindar och 


mycket gamla fristående ekar. Gångstigarna och utblickarna mot vattnet håller 

dessvärre på att växa igen. 

stränder med promenadvägar och äldre ståtliga villor 

Runt hela Södra Djurgården går promenadvägar längs vattnet. Mellan 

Biskopsudden och Blockhusudden kantas stranden av stora villor från 1700- 

och 1800- talen på parkliknande tomter. Villabebyggelsen utmed stränderna 

är ett viktigt inslag när man möter Stockholm från sjövägen. Bakom villorna 

går en cykelvänlig bilväg där man både passerar vackra skogspartier, som 

bokskogen vid Listonhill omväxlande med omväxlar med de ståtliga 

byggnaderna. 

Mellan Djurgårdsbrunnskanalen och Djurgårdsvägen utbreder sig Isbladskärret, 

som är en våtmark med ett rikt fågelliv. Mest känd är det nog för 

hägrarna som har bon i träden. Överhuvudtaget rymmer Isbladskärret med 

omgivningar en rik fauna. 

tullarnas udde 

Längst i öster, utanför det forna jaktparksstängslet, ligger Blockhusudden. 

Där etablerades stadstullen för sjöfarande under 1600-talet. Byggnaderna 

Stora Sjötullen och Hamninspektorsbostaden markerar inloppet. Jämfört 

med Södra Djurgården i övrigt, har Blockhusudden en förhållandevis tät 

bebyggelse. Här ligger ett antal små trähus från 1800-talets början med tillhörande 

trädgårdar. Längs södra stranden finns några större villor. Om man 

undantar Thielska Galleriet, så har nästan all bebyggelse haft koppling till 

tullverksamheten. På Blockhusudden finns även ett flyttblock som ligger i 

anslutning till några väl utbildade de Geer-moräner. 

135


136 



• Det omväxlande landskapet med en lång kontinuitet av människans 

nyttjande och bosättningar 


mark och skog samt äldre vägsträckningar. 

- Det månghundraåriga rekreationslandskapet består av 

promenadvägar, Djurgårdsbrunnskanalen, parker, ängsmarker och en 

rikedom av träd. Hit hör också många skulpturer samt immateriella 

värden knutna till händelser och platser, till exempel Bellmansro, 

folkfesten 1 maj skulpturer. 

- Det kulturpräglade eklandskapet är ett kännemärke för Södra 

Djurgården. Tillsammans med Norra Djurgårdens ekmiljöer finns 

här en av länets största koncentrationer av gamla och grova ekar. 

De gamla ekarna är av stor betydelse som livsmiljö för många 

och ovanliga arter och för områdets karaktär. De är också viktiga 

markörer för landskapets tidsdjup. Här har de äldsta ekarna en 

särskild betydelse. Flera av dem är namngivna, som Prins Eugens ek 

och Kungseken). 

- Påkostade villor och sommarvillor här och var inplacerade i landskapet 

med parkliknade tomter visar på exklusiva boendemiljöer 

och tidstypisk arkitektur från 1700- och 1800-talen samt det tidiga 

1900-talet. 

- Ängsmarkerna har hävdats under lång tid till exempel Ståthållarängen, 

Rosen dalsängen och Militz äng. 

- Isbladskärret är en av Stockholms bästa fågellokaler med en hägerkoloni 

och många andra häckande fågelarter. Området är även en 

värdefull leklokal för groddjur och omgivningarna kring Isbladskärret 

är också en god lokal för fladdermöss. 

- Mindre våtmarker och fuktängar är av betydelse för växt- och 

djurlivet. 

- Inom delområdet finns förhistoriska lämningar som järnåldersgravfältet 

vid Djurgårdsbrunnskanalen. 

- Plats- och vägnamn berättar om människans närvaro och nytt jande, 

till exempel Tullbacken, Frisens park, Bellmansro och Storjakten. 


- Höjdpartierna Storjakten och Tullbacken är skogspräglade med barr- 

och barrblandskogsvegetation. Barrskogarna ger en påminnelse om 

jaktparkstiden, de är en viktig biotop för många arter och erbjuder 

vandraren skogskänsla mitt i staden. 

- Stängselsträckningen är synlig genom dagens markanvändning med 

den strandnära bebyggelsen utanför det forna staketet. 

• Karl XIV Johans landskap från 1800-talets första decennier 

- Det omdanade landskapet som fick sin form med hjälp av trädplanteringar, 

ut dikningar, kanalen, gallringar, promenadvägar med 

lusthus är unikt. Rosendals lustslott med parker och trädgårdar är 

kärnan i detta landskap (se nedan). 

- Djurgårdsbrunnskanalen med alléer öppnades 1834 för att underlätta 

införseln av grönsaker till Stockholm och för att bidra till 

Djurgårdens försköning. För att bevaka trafiken uppfördes Lilla 

Sjötullen. 

• Rosendal - kungligt sommarnöje från tidigt 1800-tal till tidigt 1900-tal 

- Slottsbyggnaden uppfördes 1823-27 efter ritningar av Fredrik Blom 

och är ett av Bloms uppfinningsrika monteringsbyggen. Med välbevarad 

inredning är Rosendal ett unikt dokument över den europe iska 

empirstilen. 

- Tills slottsanläggningen hör byggnader som flyglar, tjänstebo ställen, 

orangeri, växthus, stall och andra ekonomibyggnader. 

- Lustparken omdanades under Oskar II:s tid har bär spår av många 

tids perioder. Den är numera igenväxt och förfallen men har potential 

att återfå ett uttryck som står i samklang med slotts miljöns karaktär.

- Det omgivande landskapet med ängsmarker och höjder, 

promenader och utsikter, var en del i gestaltningen. 

- Rosendals trädgårdar och Rosendalsterrassens anläggningar har sitt 

ursprung i Svenska Trädgårdsföreningens verksamhet 1861-1911, på 

mark som uppläts av drottning Josefina. 

• Saltsjöstranden som kungligt upplåten och exklusiv boendemiljö 

- Om den tidiga sommarnöjeskulturen berättar stora sommarvillor 

(numera permanentbostäder) med tillhörande personalbostäder 

och lusthus. Många hus har rötter i 1700-talet men endast Listonhill 

har sin karaktär i behåll från denna tid. 

- Ett typiskt inslag är permanentvillor från 1800-talets senare del och 

1900-talets början, då kungen upplät mark till framgångsrika män 

inom näringslivet. Här ingår Thielska galleriet, finansmannen Ernest 

Thiels magnifika jugendvilla med konstgalleri, ritad av Ferdinand 

Boberg. Galleriet är sedan 1924 ett konstmuseum öppet för 

allmänheten. 

• Blockhusuddens tullverksamhet 

- Stora Sjötullshuset och tullinspektorernas bostadshus med omgivande 

trädgårdar berättar om handelsvillkor, kommunikationer och 

stadens utbredning under 1600-, 1700- och 1800-talen. 

- Till miljön hör det tidiga 1800-talets små sommarnöjen med trädgårdar, 

som tullinspektorerna byggde på sina tomter för uthyrning. 

- Blockhusuddens fyr är en av världens första automatiska fyrar till verkad 

av AGA på Lidingö och installerad 1905. 

• prins Eugens Waldemarsudde och Frisens park 

- Den gestaltade helhetsmiljön från tidigt 1900-tal speglar Prins 

Eugens syn på landskap, bebyggelse och trädgårdskonst. Här ingår 

Slottet, det omgivande landskapet, par ken med skulpturer och 

Prins Eugens planteringar, personalbostä der, växthus och andra 

ekonomibyggnader. 


- 1700-talsbyggnaderna Gamla huset, Oljekvarnen, och Ektorpet är 

också viktiga inslag och berättar om områdets historia före Prins 

Eugens tid. 

- Frisens park från 1700-talets slut är Södra Djurgårdens äldsta 

anlagda park. Den anlades av grosshandlare Carl Magnus Fris som lät 

förvandla den bergiga terrängen öster om Waldemarsudde till en 

lustpark med planteringar och promenader. 

- Prins Eugens ek är en av Djurgårdens äldsta ekar och ger miljön ett 

stort tidsdjup. 


• Södra Djurgården är ett unikt rekreationslandskap med samman flätade 

natur- och kulturupplevelser. Landskapets variationsrikedom gör att 

man enkelt kan röra sig mellan flanörs parken, höjdernas naturpräglade 

skogar, stränder och öppna marker. Hela området har mycket höga 

upplevelsevärden. 

• promenadstråken längs vattnet erbjuder en vilsam miljö med vackra 

utblickar och närhet till fågellivet. 

• Det kulturpräglade parklandskapet med många äldre träd och öppna 

gräsytor är en tillgång för utflykt, picknick och lek. Områdets öppenhet 

och strandpromenader gör att det upplevs som en relativt trygg miljö. 

• Möjligheterna att kombinera naturupplevelser med besök på museum 

eller café är en viktig del av områdets attraktivitet. 

• Södra Djurgården ger möjlighet till rekreation året runt, med strandpromenader, 

ridvägar och på vintern möjlighet till skidåkning. 

• De goda förutsättningarna för naturpedagogik samt lättillgängligheten 

och det omväxlande landskapet gör att Södra Djurgården besöks av 

många skolklasser. 

• Här finns tysta och lugna områden i kontrast till storstaden, tack vare 

den begränsade biltrafiken. 

137


138 

Cyklister vid Djurgårdsbrunnskanalen. Foto: Kjell B. Persson. 

• Med närhet till innerstaden, en god kollektivtrafikförsörjning, många 

promenadvägar och god orienterbarhet är området lätt tillgängligt för 

många. 

• Det finns goda möjligheter att skåda fågel vid Isbladskärret, även för 

rullstolsburna. 

måLBILd 


• Södra Djurgården ska vara ett flanörslandskap, präglat av Karl XIV Johans 

omdaningar under tidigt 1800-tal: trädplanteringar, promenader, kanalen. 

Området ska utmär kas av en unik väv av natur och kultur. Parker och 

planteringar ska växla med kulturhistoriskt intressanta byggnader, barrskogsklädda 

höjder och ekbackar. Rosendals slotts centrala roll ska vara 

tydlig. 


ekbackar och skogar. Södra Djurgården ska uppvisa en mosaik av öppna 

fält och parkmiljöer som är inramade av skogsområden med ett stort 

inslag av ädla löv träd. 

• De öppna ytorna som vittnar om äldre markanvändning (äldre öppna 

marker som Ståthållarängen, Rosen dalsängen och Militz äng) ska hållas 

väl hävdade, exempelvis genom betesdjur och slåtter. Detta gynnar både 

gynna kultur- och naturvärden och skapar trevliga och inbjudande ytor 

för picknick och lek. 

• Rosendal med omgivande landskap och parker ska vara ett väl bevarat 

lustslott från Bernadotternas tid. 

- Överlagringar som vittnar om lustparkens växlande bruk och gestaltning 

över tiden ska bibehållas. 

- Lustparken ska hävdas så att dess kulturhistoriska värde och 

upplevelsevärde inte äventyras av förfall eller bristande skötsel.

- Betydelsebärande former i gestaltningen av parker och omgivande 

landskap ska vara tydliga. Undantagsvis kan ett återskapande ske. 

• Prins Eugens Waldemarsudde ska vara en sammanhållen helhetsmiljö där 

byggnader, park, trädgård med växthus tillsammans berättar om Prins 

Eugen – målar- och blomsterprinsen. 

• Frisens park ska ge uttryck för den klassiska landskapsparken med grova 

ekar och höjder med utsikter. Parken ska hävdas så att spåren från det 

sena 1700-talets romantiska landskapspark är väl synliga. Viktiga inslag är 

fristående ekar och andra grova ädellöv träd, hävdade ängspartier och ett 

nät av promenadstigar med utsiktspunkter. 

• Samtliga bebyggelsemiljöer i området har höga kulturhistoriska värden. 

Med parker, trädgårdar och värdefull vegetation ska de bevaras och 

vårdas så att deras karaktärer och kvaliteter består. 

• Ny- och tillbyggnader samt tillfälliga anläggningar och byggnader ska 

vara placerade och gestaltade med omsorg utifrån områdets värden. 

Möjligheten att förtäta eller utvidga befintliga bebyggelsemiljöer inom 

delområdet är starkt begränsad. 

• De månghundraåriga ekbackarna och solitära ekarna ska tillsammans 

med lindar och andra ädellövträd vara karakteristiska inslag i landskapet. 

Ädellövmiljöerna ska vara väl hävdade. För att trygga återväxten av 

framför allt av ek ska det finnas träd i olika åldrar: grova träd, yngre s.k. 

efterträdare och unga träd. Yngre ekar ska kunna utvecklas till vidkroniga 

ekar. Ädellövbeståndet ska vara så stort att livsmiljöer som är knutna till 

dessa träd kan upprätthållas och stärkas och så att djur och växter kan 

sprida sig mellan Södra Djurgården och andra områden med. 

• Höjdområdena vid Stor Jakten och Gröndal/Tullbacken ska utgöras av 

barrblandskog. 

• Isbladskärret ska vara en viktig sjö/kärrmiljö för fågellivet och ha en 

optimal vattenregim. Den ska vara lättillgänglig för allmänheten med 

utsiktsplatser för fågelskådning. 


• De små våtmarkerna och fuktängarna i området ska bibehållas som goda 

miljöer för groddjur, vatten insekter och fåglar. Vattenkvaliteten ska vara 

god och stränderna hävdade. Utveckling och återskapade av våtmarker 

ska ske utifrån hänsyn till det historiska landskapets värden. 

• Gravfälten ska vara vårdade och lätta att uppmärksamma i landskapet. 

• De äldre platsnamnen och vägsträckningarna ska värnas och leva vidare. 


• Delområdet ska bestå som ett unikt rekreationslandskap baserat på 

landskapets natur- och kulturvärden. Områdets rekreationsvärden 

ska utvecklas så att den biologiska mångfalden och de kulturhistoriska 

värdena bibehålls. 

• Tillgängligheten till och inom området ska vara god med promenadstråk, 

cykelvägar och ridstigar. Det bör om möjligt finnas goda 

förbindelser mellan Södra Djurgården och Museiparken på andra sidan 


• Området ska erbjuda öppna ytor för picknick och lek, lugnare områden 

för avkoppling och lättillgängliga stränder med utblickar. 

• Södra Djurgården ska erbjuda vistelser i lugna och tysta områden. 

• Områdets rofylldhet ska värnas framför stora publika evenemang. 

Motionsloppen ska bestå. 

• Möjligheterna till natur- och kulturpedagogik ska tas tillvara. 

• Områdets ska i första hand betjänas av kollektivtrafik, både på vatten och 

på land. Nya verksamheter som är trafikalstrande bör undvikas. 

• Det ska eftersträvas att bussuppställningsplatser och parkeringsytor i 

första hand lokalise ras utanför Djurgårdsön. 

139


140 


• Ett gravfält vid Djurgårdsbrunnsviken visar 

att det redan på yngre järnålder fanns 

bofasta människor i området. 

• Under medeltiden tillhörde marken först 

Klara kloster, sedan kom den i kronans ägo. 

Djurgårdsön nyttjades för bete och till viss 

del ängsbruk. 

• På Djurgårdsöns sydöstra spets uppförde 

Gustav Vasa på 1500-talet ett blockhus, det 

vill säga en sorts försvarsanläggning som 

skulle skydda inloppet till Stockholm. 

• Vid Blockhusudden inrättades år 1622 

en landtull för sjöfarande med varor till 

staden. Blockhusudden var Stockholms 

största landtull. Ursprungligen fanns ett 

tullhus av trä som 1729 ersattes av det 

Stora Sjötullshuset. År 1810 avskaffades 

landtullen men en viss bevakning fortsatte 

in till 1880-talet. För att kontrollera trafiken 

på den nyöppnade Djurgårdsbrunnskanalen 

byggdes 1834 Lilla Sjötullen. 

• På 1680-talet blev Djurgårdsön en del av 

den kungliga jaktparken. Området närmast 

stränderna samt Blockhusudden lämnades 

utanför jaktparksstängslet. 

• Under 1800-talets första decennier 

omvandlade Karl XIV Johan området till 

en flanörspark och lustslottet Rosendal 

uppfördes. Stora naturområden 

förvandlades till parklandskap. Rosendal 

var ursprungligen ett boställe för en av 

Djurgårdens många djurvakter. Mot norr 

fanns en stor terrass med fri utsikt över 

Djurgårdsbrunnsviken och exercisfältet 

på Ladugårdsgärdet. För att kungen lätt 

skulle kunna nå militärövningarna lades en 

pontonbro ut över Djurgårdsbrunnsviken. 

• Mellan 1861-1911 uppläts delar av 

Rosendals mark till Svenska trädgårdsföreningen. 

Det kungliga sommarnöjet 

levde kvar jämsides med trådgårds verksamheten. 

1911 övertogs anläggningarna av 

Kungliga Djurgårdens Förvaltning. Samtidigt 

beslöt den kungliga familjen att Rosendal 

skulle bli ett person- och stilhistoriskt 

museum över Karl XIV Johan och den 

svenska empirstilen. 

• Genom kungliga upplåtelser till prominenta 

personer utvecklades Saltsjöstranden 

under 1700- och 1800-talen till en exklusiv 

boendemiljö. 

• Under 1700- och 1800-talen präglades 

Waldemarsudde av verksamheter 

som båtvarv, oljeslageri och sågverk. 

1899 in köptes egendomen av Prins 

Eugen. Förutom Gamla huset, bestod 

bebyggelsen i området av små stugor med 

trädgårdstäppor. 1905 stod Slottet klart 

som prinsens permanenta bostad. Prins 

Eugen testamen terade Waldemarsudde 

med konstsamling till staten. År 1948 slog 

museet upp sina portar för allmänheten. 

• I början av 1900-talet upplät Oscar II en 

tomt på Blockhusudden till den konstintresserade 

bankmannen Ernest Thiel. 

Staten löste in Villa Thiel 1924 som då 

öppnades för allmänheten. 

Hästskjuts vid Waldemarsudde. Foto: Lars Nyberg.

UppLySNINGAR 






kulturmiljövården enligt 3 kap. 






• Strandskydd enligt miljöbalken gäller vid 

Saltsjön och vid Djurgårds brunnskanalen 

för strandområden upp till 300 meter från 

strandlinjen och för vattenområden 100 

meter. 

• Rosendals slottsanläggning, Prins Eugens 

Waldemars udde, Lusthuset på Nedre 

Manilla, Thielska Galleriet, Stora Sjötullen 

och sommarsalongen Johannisberg 

på Blockhusudden är skyddade enligt 

förordningen (1988:1229) om statliga 

byggnadsminnen m.m. 

• Byggnadsminne enligt 3 kap. kulturminneslagen: 

Sirishof. 

• Fornlämningar: Raä 8:1 gravfält. För 

området gäller områdesbestämmelser för 

Norra och Södra Djurgården (Ob 87032) 





Förslag till vård och åtgärdsplan för Rosendal, KDF 

Prins Eugens Waldemarsudde Vårdprogram, SFV 




Utkast till vårdprogram för Thielska galleriet, SFV 

Översiktsplan för Nationalstadsparken, 

Stockholmsdelen. Stockholms stad 2009. 


Kungliga Djurgårdens förvaltning 



141


142 

Skeppsholmen 

Galärparken 

Vasamuseet 

Kastellholmen 

Djurgårdsbron 

Nordiska 

museet 

Galärkyrkogården 

Lejonslätten 

Djurgårdsvägen 

Liljevalch 

konsthall 

Allmänna gränd 

Gröna 

Lund 

Cirkus 

Djurgårdsslätten 

Djurgårdsstaden 

Beckholmen 

Skansen 


Alberget 

Saltsjön 

Västra Djurgårdsön 

Se även delområde Sjögården 


Området utgörs av Djurgårdsöns västra del. Djurgårdsstranden ingår även i 

delområde Sjögården, där aspekterna med koppling till områdets maritima 

miljöer i första hand behandlas. I en del sammanhang kallas det också 

Evenemangsparken. Det betecknas här Västra Djurgårdsön, eftersom nöjen 

och evenemang inte präglar hela delområdet. Med många museer och 

nöjesetablissemang är Västra Djurgårdsön ett av Stockholms allra viktigaste 

besöksmål och har även många besökare sett ur ett internationellt perspektiv. 

flanörslandskap med villor 

Skansenberget, Djurgårdsöns högsta punkt upptar en stor del av området. 

Närheten till vatten är också ett kännetecken. Djurgårdsbron är en viktig 

entré till Nationalstadsparken. På ena sidan bron ligger stenstaden med tät 

kvartersbebyggelse och en bebyggelsefront med upp till sju vå ningar höga 

hus. På andra sida möter Djurgården med ett flanörslandskap i bjärt kontrast 

till den intensiva stadsmiljön. Gatorna är alléplanerade och omges av parker 

och man har gott om utblickar över vattnet. Bebyggelsen varierad men ett 

typiskt inslag är stora påkostade villor från 1800-talets senare del. Från bron 

utgår tre huvudstråk, var och en med sin speciella karaktär och historia. 

nöjesetablissemang med rötter i 1800-talet 

Mot söder leder Djurgårdsvägen, områdets bärande kommunikations stråk, 

med en karakteristisk lindallé. Med många anrika restauranger och museibyggnader 

efter vägen är områdets historia som rekreations- och utflykts-

område tydlig. Liljevalchs konsthall är en upptakt till nöjesetablissemang ens 

hjärta kring Djurgårdsslätten, där också Skansens huvudentré ligger. Inom 

Skansen finns olika nordiska djurarter och över hundra museala byggnader 

med trädgårdar. Som helhet är Skansen en grön miljö med många träd och 

inslag av naturmark. De branta sluttningarna avgränsar Skansen från det 

övriga delområdet. Vid bergets fot ligger byggnader som under lång tid gett 

plats åt restau ranger och nöjeslokaler. Husen är ofta skilda från gatan genom 

stöd murar och trädplanterade parkytor. Karak tären av evenemangsområde 

upphör bortanför Djurgårdsslätten, där ett mer utpräg lat parklandskap möter. 

variationsrika strandpromenader 

Allmänna gränd är porten till Djurgården för besökare som kommer 

med färja. Här ligger också Gröna Lunds entré. Under turistsäsongen har 

stråket mellan Allmänna gränd och Skansen ett myllrande folkliv. Söder om 

Djurgårdsvägen ligger Djurgårdsstaden med småskaliga bostadshus från 

1700- och 1800-talen. Bebyggelsemönstret är tätt med stadslika gaturum. 

Ned mot vattnet finns också flerbostadshus från 1920- och 1930-talen. 

Öster om Djurgårdsbron, längs Djurgårdsbrunnsviken, går en vacker och 

populär strandpromenad i ett ordnat parklandskap med många äldre träd 

och inslag av naturmarker. Stråket följer Skansenbergets sluttningar. Här 

återfinns miljöer med grova ädellövträd. Kring bergets östra sida, fram mot 

Djurgårdsslätten, är landskapet än mer naturpräglat. Runt Skansenbergets 

sydöstra fot ligger en handfull stora sekelskiftesvillor. 

Väster om Djurgårdsbron leder ett gångstråk mot områdets mer maritimt 

präglade delar. Vid Galärparken som anlades på 1970-talet på det tidigare 

varvsområdet, ligger kända besöksmål som Nordiska museet, Vasamuseet 

och Junibacken. Ut efter stranden följer sedan Galärvarvsområdet med 

spår av örlogsbasens långa verksamhet i området (se delområde Sjögården). 

Galärvarvsmuren, som omslöt det militära området, avskiljer de maritima 

delarna från Djurgård s vägens omgivningar. 

I delområdets sydöstra hörn återfinns Alberget som är en speciell villamiljö 

med stora fristående trähus från 1700-och 1800-talen, ofta i en lätt empire- 


stil. Många hus var ursprungligen sommarvillor, de ligger på park liknande 

tomter med staket, uthus och lusthus. 

Som helhet andas området värdighet; det är en miljö med lång tradition med 

höga ambitioner när gäller utformningen av både landskap och byggnader. 

På några ställen har det dock tillkommit till- och utbyggnader som i kvalitet 

inte motsva rar områdets karaktär i övrigt. Med många besöksmål finns en 

efterfrågan på parkeringsplatser, som måste hanteras för att ytterligare ytor 

inte ska hårdgöras. I de västra delarna finns också en risk att grönytor naggas i 

kanten även för andra ändamål. 



• Kontinuiteten som Stockholmarnas nöjes- och rekreationsområde, 

- Flanörslandskapet i områdets norra och östra delar har 

promenadvägar längs vattnet, grönskande gaturum, parker och en 

rikedom av träd. 

- Inslagen av äldre träd och naturmarker bidrar till områdets historiska 

karaktär och tidsdjup. De ger livsmiljöer för fåglar och andra 

djur och är viktiga för olika arters möjlighet att sprida sig mellan 

Djurgårdens större friområden. Skansenbergets sluttningar, särskilt 

mot norr och öster, har en vildare karaktär med värdefull naturmark 

och vegetation som närmast ansluter till det större och samlade 

natur- och parkområdet på Djur gårdsöns östra del. 

- I området finns många byggnader som avspeglar områdets långa 

tradition som nöjes om råde och som fortfarande används för 

ändamålet. 

• Spår av Flottans verksamhet och örlogsvarvet är synlig i mil jöer 

som Galärvarvet med kyrkogård och mur, varvsfolkets bostäder i 

Djurgårdsstaden och genom båtar, museifartyg och anläggningar med 

maritim anknytning. 

143


144 

• Det sena 1800-talets intresse och vurm för de inhemska rötterna 

– kultur historia, natur och djurliv – uttrycks genom världens äldsta 

friluftsmuseum Skansen, Nordiska museet och Biologiska museet. 

• Sekelskiftets (1900) arkitekturströmningar 

- Inom området finns många påkostade privatvillor som är ritade av sin 

tids främsta arkitekter. 

- Museer och andra offentliga byggnader från tiden, inklusive fyra 

byggnader för den Allmänna konst- och industriutställningen som 

ägde rum här 1897 ger goda exempel på tidstypisk arkitektur. 

• Den tidiga sommarnöjeskulturen från 1700- och 1800-talen återfinns 

i Al bergets välbevarade bebyggelsemiljö med stora fristående trähus på 

park liknande tomter mellan det forna stängslet och Saltsjöstranden. 

• 1960- och 70-talets parkarkitektur 

- Lusthusportens park tillkom på 1960-talet. 

- Galärparkens öppna parkrum anlades på 1970-talet. 

- På 1970-talet anlades också strandstråket förbi Vasamuseet 

mot Liljevalchs med tillhörande träd gårdsanläggningar samt 

parkteaterscenen ”Under eken” vid slupskjulen. 


• Mångfalden av sevärdheter, besöksmål, rekreationsmöjligheter och natur 

kännetecknar Västra Djurgårdsön. Området erbjuder en unik möjlighet 

att inom ett begränsat område kombinera olika typer av upplevelser – 

från besök på Gröna Lund till fika och fågelskådning. Kombinationen av 

lockande attraktioner, kultur, boställen och ett till talande landskap mitt i 

en storstad har få motsvarigheter. 

• promenadstråken längs vattnet erbjuder till stor del en vilsam miljö med 

vackra utblickar och närhet till fågellivet. 

• parkytorna med många äldre träd är en tillgång för utflykt och picknick 

och viktiga som lugnare replipunkter. 

• Möjligheten att ta sig till området med kollektiv båttrafik är en tillgång. 

måLBILd 


• Området ska vara ett historiskt präglat, väl hävdat och glesare bebyggt 

parklandskap i kontrast till stenstaden. Gröna gaturum, naturmark samt 

parker med solitärträd och trädgrupper ska vara återkommande inslag i 

hela området. Olika tiders parkideal ska tas tillvara. 

• Området ska vara en flanörspark med inslag av museer och andra 

attraktioner, restauranger och bostadshus och med mellanliggande 

parkytor som replipunkter. 

• Det offentliga rummet ska ha en kvalitet och värdighet som motsvarar 

områdets natur- och kulturvärden och attraktivitet i övrigt. 



• Områdets historia som plats för maritima verksamheter ska vara väl 

synlig. Byggnader och anläggningar med anknytning till örlogsvarvet och 

annan varvsverksamhet (kajer, kranar, dockor, pålar och dykdalber) ska 

värnas som en del av områdets identitet. Utbyggnader i vattnet bör 

undvikas. 

• Grova ekar, lindar och andra ädellövträd ska vara väsentliga inslag i 

landskapet och erbjuda livsmiljöer för djur och växter. Området ska ha 

god tillgång på ekar och andra ädellövträd av varierande ålder för att 

trygga återväxten, i synnerhet av ek. Den månghundraåriga kontinuiteten 

av fristående solbelysta träd, främst ekar, ska bestå. 

• Promenadstråket efter Djurgårdsbrunnsviken och längs Skansen bergets 

östra sida ska vara ett lugnt park- och naturområde. Skansen bergets 

sidor ska präglas av naturmark med inslag av grova ädellöv träd.

• För att bibehålla områdets attraktivitet behöver verksamheter och 

anläggningar kunna vidareutvecklas och förnyas. Området bedöms tåla 

viss komplettering och förändring. Även relativt små kompletteringar bör 

föregås av detaljplaneläggning. Ny bebyggelse ska lokaliseras och utformas 

med respekt för den aktuella platsens grund läggande karaktär och 

kulturhistoriska värden. 

• Ny- och tillbyggnader samt tillfälliga anläggningar och byggnader ska vara 

placerade och gestaltade med omsorg utifrån områdets grundläggande 

karaktär och värden. Ny bebyggelse kan endast tillkomma i begränsad 

omfattning. 


• Området ska bestå som ett av Stockholms viktigaste besöks- och turistmål. 

Det ska vidareutvecklas med utgångspunkt från traditionen som 

nöjesområde, den unika miljön blandningen av kulturhistoriskt värdefull 

bebyggelse, parker, äldre träd, vatten och ett rikt djurliv. 

• Nöjen och evenemang ska prioriteras före ny bostadsbebyggelse. 

• Området ska erbjuda tilltalande promenadstråk i historiska miljöer, 

vackra omgivningar med parker och träd samt vatten. 

• Det ska finnas en tydlig entréfunktion vid Djurgårdsbron. 

• Stränderna ska så långt möjligt vara lättillgängliga för allmänheten. 

• Goda förbindelser mellan Djurgårdsön och Musei parken norr om 

Djurgårdsbrunnsviken bör eftersträvas. 

• Området ska så långt möjligt erbjuda tilläggningsplatser för kulturhistoriskt 

värdefulla fartyg och båtar. 

• Områdets ska i första hand betjänas av kollektivtrafik, både på vatten och 

på land. 

• Det ska eftersträvas att bussuppställningsplatser och parkeringsytor i 

första hand lokalise ras utanför Djurgårdsön. 


Julbelysning utanför Skansens entré. Foto: Christina Fagergren. 

145


146 

Vasamuseet. Foto: Lars Nyberg.


• På västra Djurgårdsön finns inga spår av förhistorisk bofast befolkning. 

Under medeltid var området som betesmark till de byar som låg kring 

Djurgårdsbrunnsviken. Vid 1400-talets mitt kom marken i kronans ägo. 

• Epoken med kungliga hägnader för djur inleddes i slutet av 1500-talet. 

Lejonslättens äldsta kända anläggning är Hissarebanan, där man höll vilda djur 

som skulle bli villebråd vid de kungliga jakterna, som älgar, hjortar och renar. Vid 

särskilda tillfällen anordnade djurhetsningar mellan t.ex. lejon och björnar. 

• På 1680-talet blev områdets östra del med Skansenberget en del av den 

kungliga jaktparken. Strandområdena i väster och Beckholmen låg utanför 

jaktparksstängslet och kom i stället att domineras av sjöfart och varvsverksamhet. 

(se även delområde Sjögården). Sambanden med flottans fäste på Skeppsholmen 

var starka. Vid Galärvarvet uppläts plats för vinterförvaring av galärflottans båtar. 

• Vid Alberget avstyckades mellan 1750-1770 åtta tomter för folk med anknytning 

till den maritima verksamheten. Mot slutet av 1700-talet övertogs många av 

tomterna av borgerliga familjer som uppförde sommarnöjen. 

• När jaktparksstängslet revs på 1820-talet utvecklades områdena vid Lejonslätten 

och Hasselbacken till centrum för stadens nöjesliv. Här fanns caféer, värdshus, 

varietélokaler, musik- och danssalonger. 

• År 1850 öppnade det första tivolit på platsen för Skansens huvudentré. År 1883 

invigdes Gröna Lund och år 1891stod Cirkus färdigt. Precis som i dag kunde man 

ta båten från Skeppsbron i Gamla Stan till Allmänna Gränd på Djurgården, på den 

tiden förd av starka roddargummor. 

• År 1888 togs det första spadtaget till Nordiska museet. Initiativtagare var Artur 

Hazelius. Invigningen skedde 1907. 

• År 1891 grundade Hazelius Skansen - världens äldsta friluftsmuseum. Syftet var att 

visa hur människor bott och verkat i Sverige under olika tider. 

• Intill Skansen invigdes 1893 Biologiska museet. Museets grundare var Gustaf 

Kolthoff, konservator, jägare och amatörzoolog. 

• I samband med Världsutställningen år 1897 omgestaltades Lejonslätten genom 

utfyllnader i Djurgårdsbrunnsviken och hundratals träd togs bort. Nuvarande 

Djurgårdsbron anlades. Från utställningen finns fyra paviljonger kvar. Gustaf 

Wickman ritade både Skånska gruvan och nuvarande restaurang Ulla Winblad 

(paviljong för Reinholds ångbageri och conditori). Väster om Biologiska 

museet ligger Jägarhyddan, uppförd efter ritningar av Fredrik Lilljekvist samt 

Diamantbrunnen. 


UppLySNINGAR 


• Utöver bestämmelsen om nationalstadspark i 4 kap. 7 § miljöbalken 

är hela området är riksintresse för kulturmiljövården enligt 3 kap. 6 § 

miljöbalken. 

• Strandskydd enligt miljöbalken gäller för strandoch vattenområden 

inom 100 meter från strand väster om Djurgårdsbron fram till och med 

Wasa hamnen. 


nationalstadsparken gäller interimistiskt naturreservat med tillståndsplikt 

för trädfällning. 

• Byggnadsminnen enligt förordning (1988:1229) om statliga 

byggnadsminnen m.m.: Blå porten, Vasaskeppets torrdocka, Galärskjulen 

med Galärvarvsmuren, portar och vaktbyggnad; Dyktankshuset; Båthall 

I och II; kranen mellan Galärskjulen och Båthallarna; Bellmanshuset, Låga 

långan och Mjölnargården på Lilla Allmänna gränd. 

• Byggnadsminnen enligt kulturminneslagen: Nordiska museet, Villa 

Lusthusporten, Cirkus och bostadshuset på Falken bergsgatan 5. 

• Kyrkligt kulturminne enligt kulturminneslagen: Djurgårdskyrkan. 

• Huvuddelen av området är inte detaljplanelagt. Detaljplan gäller för 

mindre områden som Djurgårdsstaden och Liljevalchs. För övriga delar 

gäller områdes bestämmelser för Norra och Södra Djur gården (Ob 

87032). 


Framtidens nationalstadspark. Handlingsprogram. Länsstyrelsen i Stockholms 


Skötselplan Nationalstadsparken, Kungliga Djurgårdens Förvaltning, förf. Lars- 

Gunnar Bråvander och Rolf Jacobson, remissutgåva 2006. 

Vårdprogram för trädgården vid Lusthusporten, SFV 

Översiktsplan för Nationalstadsparken. Stockholmsdelen. Stockholms stad 





147


148 

Nybroviken 

Junibacken 

Vasamuseet 

Östra Brobänken 

Tyghuset 

Skeppsholmskyrkan 

Moderna museet 

Fullriggaren 

Af Chapman 

Långa raden 

Skeppsholmen 

Konsthögskolan 

Kastellholmen 

Kolskjulet 

GalärkyrkogårdenGalärvarvet 

Nybroviken 

Nordiska 

museet 

Aquaria 

Allmänna gränd 

Gröna 

Lund 

Djurgårdsstaden 

Beckholmen 

Rosenhill 

Sjögården 

Se även delområde Västra Djurgårdsön. 


Delområdet består av Skeppsholmen, Kastellholmen, Beckholmen samt 

Djurgårdsöns västra strand. Djurgårdsstranden ingår även i delområde Västra 

Djurgårdsön, där aspekterna med koppling till besöksmål och nöjesliv i första 

hand behandlas. Inom området ligger många av Stockholms mest kända 

museer och Gröna Lund. Sjögården är ett inofficiellt namn som ändå valts för 

att beteckna det område som binds samman av vattnet, sin maritima historia 

och de levande maritima verksamheterna. 

Med centrum i Skeppsholmen och Kastellholmen är Sjögården ett samlat 

landskap, där tiden som örlogsbas satt tydliga spår. Mer parten av bebyggelsen 

tillkom under 1700- och 1800-talen, vil ket ger en stark historisk atmosfär. På 

1950-talet började den militära verksamheten att avvecklas. Slutpunkten kom 

1969 när Stockholms örlogsvarv flyttade till Muskö. I dag präglas området av 

musei-, kultur- och utbildnings verksamhet och här finns flera av Stockholms 

mest kända besöksmål som Vasamuseet och Gröna Lund. 

ett maritimt landskap 

Vid en resa genom Stockholms inlopp möter Sjögårdsområdet med en tydlig 

identitet. Beckholmens varvsverksamhet med dockor, kranar och båtar följs 

av Kastellholmens berg med Kastellet på krönet och Skeppsholmens ljusa 

bebyggelse i ett parklandskap. De högre belägna byggnaderna Kastellet, 

Skeppsholmskyrkan och Amirali tetshuset är välkända landmärken, liksom 

fullriggaren af Chapman som fungerar som vandrarhem.

skeppsholmen och kastellholmen 

På Skeppsholmens östra strand (Östra Brobänken) ligger äldre fartyg på rad, 

i vattnet står dykdalber och på land styckekranen med sin speciella silhuett. 

Här låg tidigare den ena delen av Stockholms örlogsvarv, den andra delen 

var Galärvarvet på Djurgårdssidan. Fortfarande bedrivs båtbyg gande och 

maritimt anknutet hant verk på Östra Brobänken. Varvets verksamhetsbyggnader 

från 1700- och 1800-talen är väl synliga från vattnet med sina 

gulputsade fasader. På höjden bakom ligger Moderna museets byggnad 

från 1998 samt Tyghuset, som i dag ger plats åt Östasiatiska museet. Stora 

delar av holmarna upptas av trädgårdar och parker, som 1700-talsparken 

vid Långa raden, det sena 1800-talets prome nadparker längs kajerna och 

parkstråket mitt på Skeppsholmen, omgivet av byggnader som en gång var 

örlogsstationens administrationsbyggnader och bostadshus. På Kastellholmen 

möter en lantligare miljö, med viss publik verksamhet kring Briggen Tre 

Kronor och Kolskjulen. 

galärvarvet med museer 

På Djurgårdssidan är bebyggelsen mer varierad, till både ålder, utformning 

och skala. Många av byggnaderna har från början varit en del av varvsverksamheten. 

Längs stranden ligger flera välkända besöksmål: I norr – på 

Galärvarvet – ligger Nordiska museet och Vasamuseet, med skeppet i varvets 

stora docka. Tillsammans med Junibacken i f.d. minsveparhallen omger de 

Galärparken, som anlades omkring 1970. Här finns också de två återstående 

Galärskjulen från 1700-talets mitt samt Dyktankshuset och Båthallarna 

från 1940-talet. Utanför Galärvarvet ligger Museipiren med Sjöhistoriska 

museets fartyg samt Wasahamnen, Stockholms största gästhamn. Galärvarvet 

avslutas med båthallarna som bl.a. används för utställning av Sjöhistoriska 

museets båtsamling. Hela varvet är avgränsat av Galärvarvsmuren. Till 

Galärvarvsområdet hör även Galärkyrko gården från 1740-talet med 

vaktbyggnad och kapell. 

Söderut följer en miljö som har viss utkantskaraktär med spår vagnshallarna 

och ett avrivet kvarter men här finns också äldre flerbostadshus, Aquaria 


Vattenmuseum och Liljevalchs konsthall. Efter Allmänna gränd med färjeläge 

följer Gröna Lunds nöjesfält; flera åkattraktioner bildar en del av stadens 

silhuett. 

djurgårdsstaden och Beckholmen 

Öster om Gröna Lund ligger Djurgårdsstaden, en samlad stadsmiljö som med 

små skalig bostadsbebyggelse från 1700- och 1800-talen. Djurgårdsstaden 

byggdes för hantverkare som arbetade på ett varv som anlades 1735 på 

det område som Gröna Lunds har i dag. På gårdarna finns uthus och mot 

gatan avgränsas kvarteren med plank. Ned mot vattnet ligger några högre 

flerbostadshus från 1920- och 30-talen. Närmast stranden bildar Nya 

Djurgårdsvarvet kontrast till bostadsbe byggelsen. Varvsområdet håller på att 

rustas upp för att utvecklas till ett centrum för träbåtar och andra mindre 

kulturfartyg. Intill ligger Alberget med stora fristående trähus från 1700- och 

1800-talen samt Stockholms lotsstation Rosenvik. 

Mellan Nya Djurgårdsvarvet och Alberget leder en träbro över till Beckholmen, 

som kännetecknas av att varvs verksamhet fortfarande pågår. Här 

finns torr dockor och utsprängda ytor för upplag och olika verkstäder. 

Beckholmens varvsverksamhet är en förutsättning för sjöfarten i regionen. 

På höjden ligger äldre bostadshus med trädgårdar. Beckholmens mark är 

starkt förorenad av den långvariga industriella verksamheten på platsen. En 

omfattande marksanering genomförs under 2011. 

tillgång för besöksnäringen 

Delområdets centrala och attraktiva läge är en tillgång när det gäller utveckling 

av besöksnäringen. Det innebär också att det finns intresse för 

ett ökat markutnyttjande med ny bebyggelse, tillbyggnader av befintlig bebyggelse, 

parkeringsytor m.m. Den speciella maritima karaktären kan då 

riskera att försvagas. 

149


150 



• Ett landskap präglat av örlogsbasen, maritim verksamhet och skärgård, 

- De fria vattenytorna är viktiga och sammanbinder områdets olika 

delar. 

- Topografin är till stora delar oförändrad med rester av natur mark, 

vilket ger en bild av Stock holms grundtopografi och en upplevelse av 

att skärgården når ända in i huvudstadens centrum. 

- Den välbevarade kulturmiljön består av äldre byggna der som ligger i 

en miljö med parker, grönytor och kajer. 

- De kulturhistoriskt värdefulla båtarna som ligger förtöjda utefter 

Östra Brobänken och museifartygen vid Museipiren stärker den 

maritima karaktären. 

- Bebyggelsefronterna mot vattnet är en viktig del i Stockholms 

stadsbild. 

- Området har många levande verksamheter med maritim anknytning. 

- Områdets flora har ofta ett samband med de maritima 

verksamheter som funnit i området. På öarna finns kulturspridda 

växter som kommit hit genom att frön från andra länder har 

följt med båtarnas last. På Beckholmen finns den mycket sällsynta 

knippnejlikan. 

• Örlogsbasens miljö och anläggningar 

- Den samlade bebyggelsemiljön i området speglar en funktio nell 

helhet och lång kontinuitet med både verksamhetsområden, bostäder 

och kyrkogård. 

- Galärvarvsmuren och Slutningsmuren på Skeppsholmen (bildad av en 

mur tillsammans med husens långfasader) byggdes för att stänga ute 

obehöriga och avgränsade in i vår tid de tidigare varvsområdena. 

- Inom området finns bevarade anläggningar som kajer, pirar, 

torrdockor, kranar, pålar, och dykdalber. 

- Byggnader och anlägg ningar bär namn som vittnar om den mililtära 

verksamheten, t.ex. Galärvarvet, Bro bänken, Slupskjulsplan och 

Torpedverkstaden. 

- Bebyggelsen domineras av kulturhistoriskt värdefulla byggnader 

som uppfördes mellan 1650-1950 med tyngdpunkt på 1700- och 

1800-talen. Byggnaderna är av hög arkitektonisk kvali tet och var 

ofta konstruktivt inno vativa. De ritades av sin tids mest framstående 

arkitekter som Nicodemus Tessin d.y. och Fredrik Blom. Många 

hus är be tydelsefulla inslag i Stockholms stadsbild: Amiralitetshuset, 

Skeppsholmskyrkan, Kastellet och Galärskjulen. 

• Industri- och varvsmiljöer 

- Beckholmen är med sin långvariga och pågående varvsverksamhet 

en unik miljö i Stockholms inre delar. Torr dockorna, pump verk, 

förrådsbyggnader, boställen m.m. berättar om Beck holmens historia 

som varvsområde. 

- Nya Djurgårdsvarvet planeras att åter bli ett område med maritim 

verksamhet efter några decenniers törnrosasömn. 

- Djurgårdsstadens trähusbebyggelse är Stockholms äldsta samlade 

stadsbebyggelse om man undantar Gamla stan. 

- Stockholms lotsstation med båtar är en levande maritim verksamhet. 


• Sjögården är en oas i staden med begränsad trafik, närhet till vatten och 

promenader i parkstråk. 

• promenadstråken längs vattnet ger vackra utblickar, där Stockholms 

karakteristiska läge vid vattnet kan upplevas. 

• De kulturhistoriskt värdefulla båtarna och fartygen stärker 

upplevelsevärdena.

• De många museerna ger området ett rikt kulturutbud och bidrar till att 

det är ett attraktivt besöksmål. 

• Möjligheten att förena museibesök med promenader i en intressant, 

historisk miljö ger utrymme för olika typer av variation. 

• Möjligheten att ta sig till området med kollektiv båttrafik är en tillgång. 

• Gästhamnen ger möjlighet att förtöja i en historisk miljö mitt i Stockholm, 

vilket är av stort värde för fritidsbåtsägarna. Det stärker områdets 

karaktär med levande maritim verksamhet. 

måLBILd 


• Sjögården ska uppfattas som ett samlat maritimt landskap med stark 

historisk atmosfär, präglat av verksamheten vid Stockholms örlogsbas. 

Djurgårdsstrandens bostadshus, museer och andra besöksmål är levande 

verksamheter som också är viktiga delar i områdets karaktär. (Se vidare 

delområde Västra Djurgårdsön). 

• Det ska vara möjligt att uppfatta de olika delarnas särart och historia: 

Skepps holmen, Kastellholmen, Galärvarvet, Djurgårdsstaden, Beckholmen 

och Nya Djurgårdsvarvet. En adekvat skyltning ska bidra till att 

levandegöra det historiska arvet. 

• De kvarvarande delarna av den ursprungliga skärgårdsnaturen 

med branta klippor ska även fortsättningsvis vara en del av öarnas 

kännemärke, särskilt när det gäller Skeppsholmen och Kastellholmen. 

På öarna ska den historiskt betingade oplanerade och självsådda 

vegetationen ska finnas kvar och ovanliga arter värnas. 

• Bebyggelsestrukturen ska kännetecknas av byggnader i ett parklandskap, 

undantaget främst örlogsvarvets f.d. område på Skeppsholmen, 

Djurgårdsstaden samt bebyggelsen på ömse sidor om Allmänna Gränd 

och Falkenbergsgatan. 


• Landmärken som Amiralitetshuset, Skeppsholmskyrkan, Kastellet, 

Nordiska museet, Galärskjulen och Vasamuseet ska vara framträdande i 

stadsbilden. Utblickarna mot dem ska inte döljas av täckande vegetation 

eller byggnader. 



• Anläggningar med anknytning till varvsverksamhet, som kajer, kranar, 

dockor, pålar och dykdalber ska värnas som ett av områdets kännemärken. 

• Eventuella ny byggnader ska inordnas i den befintliga bebyggelsestrukturen 

men tillåtas ha en egen karaktär. 

• Byggnadernas etablerade namn med anknytning till Stockholms örlogsbas 

ska värnas och leva vidare. 


• Sjögården ska vara en kulturhistorisk oas mitt i staden som erbjuder 

avkoppling, en behaglig rytm och endast ett begränsat inslag av biltrafik. 

• Området ska vara ett attraktivt besöksmål och en mötesplats med 

inriktning på maritim verksamhet, hantverk, kultur, utbildning och nöjen 

• De unika kulturhistoriska värdena ska vara utgångspunkten för områdets 

vidare utveckling. 

• Beckholmen och Nya Djurgårdsvarvet ska präglas av verksamheter med 

skepps- och varvsanknyt ning. 

• Stränder och kajer ska så långt möjligt vara framkomliga för allmänheten. 

• Utvecklade reguljära båtförbindelser mellan Sjögårdens olika delar och 

mellan Sjögården och olika delar av staden ska eftersträvas. 

• Ett visst inslag av tilläggsplatser för fritidsbåtar ska förstärka den mari tima 

karaktären och öka tillgängligheten till området. 

151


152 


• Under medeltiden ingick områdets mark i den kungliga 

markdispositionen. Skeppsholmen var en betesholme 

och hette Vangsön (vång= gärde). På 1500-talet 

blev holmen en kunglig lustgård och fick namnet 

Lustholmen. Hovet hade en särskild byggnad för 

gästabud och mottagning. 

• Skeppsholmen fick sitt nuvarande namn på 1640-talet, 

då flottan flyttade hit sitt varv från Blasieholmen. 

Skeppsholmen var under 1600-1700-talet en av 

stadens största arbetsplatser. 

• På västra Djurgården uppläts på 1600-talet mark för 

vinterförvaring av galärskeppen, detta område kallar vi 

därför Galärvarvet. Två av galärskjulen finns ännu kvar. 

• De första byggnaderna som uppfördes för militära 

ändamål var Amiralitets huset och Tyghuset från 

1600-talets mitt. Under 1700- och 1800-talen tillkom 

ett stort antal hus på holmarna och man anlade kajer 

och parker. 

• Stockholms örlogsbas var uppdelad i örlogsvarvet och 

örlogsstationen, Örlogsstationen var bostadsområdet, 

med kaserner för meniga och varvs arbetare på 

Skeppsholmen och boställen för officerare och 

tjänstemän på Kastell¬holmen. För att inte inkräkta på 

utsikten från slottet, förlades varvsverksamheten till 

Skeppsholmens östra strand. 

• I mitten av 1800-talet stod Skeppsholmskyrkan och 

Kastellet på Kastellholmen klara. 

• År 1667 beslöts att norr om Allmänna gränd uppföra 

några stugor för sjuka och uttjänta båtsmän. Detta 

blev början till Djurgårdsstaden. I början av 1700-talet 

anlades Djurgårdsvarvet. De kommande hundra 

åren blomstrade varvsverksamheten med bygge av 

bl.a. krigs- och handelsfartyg. Djurgårds staden växte 

med bostadshus för varvets hantverkare. År 1849 

blev Djurgårds staden undantagen Stockholms stads 

förbud mot att bygga trähus. År 1922 förvärvades 

Djurgårdsstaden av Marinförvaltningen. Den överlevde 

tack vare beslutet att flytta varvet till Muskö 1969. 

• Djurgårdsvarvet lades ned 1863 och 20 år senare 

etablerades Gröna Lunds Tivoli på platsen. 

• År 1863 bildades Stockholms ångslupsaktiebolag. 

Efter några år tog bolaget området Grönland vid 

Beckholmsbron i besittning som uppläggningsplats och 

reparationsvarv - Nya Djurgårdsvarvet. Verksamheten 

drevs fram till 1966, därefter låg området i träda 

för att på 2010-talet återuppstå som ett mindre 

reparationsvarv. 

• Från slutet av 1600-talet till 1830-talet bedrevs 

handel med tjärvaror på Beckholmen. År 1848 såldes 

egendomen till Stockholms Grosshandlarsocietet, 

som anlade två torrdockor. Från 1890-talet använde 

sig ett flertal varv av dockorna. År 1918 köpte staten 

Beckholmen för marinens räkning och 1923-26 

byggdes en tredje docka, Gustav V:s docka. Liksom 

vid tidigare dockbyggen, tippades sprängmassorna för 

att fylla ut strandlinjen. Efter örlogsflottans flytt till 

Muskö 1969 och fram till 1984 använde Finnboda varv 

dockorna. I dag bedriver Beckholmens Dockförening 

varvsverksamhet. 

• Örlogsbasen verkade i området under drygt 300 

år. Verksamheten upphörde i och med flytten till 

Muskö. År 1958 etablerades Moderna Museet in i det 

gamla Exercishuset. I dag inryms Östasiatiska museet, 

Arkitekturmuseet, Junibacken och delar Sjöhistoriska 

museet i byggnader som uppförts för örlogsbasens 

verksamhet. 

Sjögården. Foto: Lars Nyberg.

UppLySNINGAR 






Kungliga nationalstadsparken gäller interimistiskt 


• Strandskydd enligt miljöbalken gäller för Skeppsholmen, 

Kastellholmen samt för området väster om 

Djurgårdsbron fram till och med Wasaham nen. 

Strandskyddet gäller för strandoch vattenområden 

inom 100 meter från strand. 

• Byggnadsminnen enligt förordning (1998: 1229) om 

statliga byggnads minnen m.m.: 

− Ett stort antal av byggnaderna på Skeppsholmen, 

Kastellholmen och Beckholmen omfattas av 

skyddsföreskrifter och markområdena i sin helhet 

utgör skyddsområde kring byggnaderna, vilket 

innebär att allt som kan inverka på dessa områdens 

skick är tillståndspliktigt. 

− Vasaskeppets torrdocka, Galärskjulen med 

Galärvarvsmuren, portar och vaktbyggnad; 

Dyktankshuset; Båthall I och II; kranen mellan 

Galärskjulen och Båthallarna; Bellmanshuset, Låga 

längan och Mjölnargården på Lilla Allmänna gränd. 

• Byggnadsminnen enligt kulturminneslagen: Nordiska 

museet och bostads huset på Falken bergsgatan 5. 

• Fornlämningar: Raä 206 hamnanläggning och cirka 10 

vrak samt kulturlager innehållandes bl.a. keramik och 

ben, Raä 114:1 pest-/kolerakyrkogård i nuvarande 

kvarteret Krigskassan, Raä 679 fartygslämning. 

• Konsthögskolans nybyggnad i kv. Flaggmannen 

1 på Skeppsholmen samt Moderna museet 

och Arkitekturmuseet omfattas av detaljplaner. 


I övrigt omfattas merparten av om rådet av 

områdesbestämmelser för Norra och Södra 

Djurgården (Ob 87032). 



Länsstyrelsen i Stock holms län rapport 2006:11. 

Skeppsholmen och Kastellholmen, Stockholm. Förvaltningsprogram. 

Statens fastighetsverk 2007. 

− Del 1 Vision. Särskilda värden. Mål och riktlinjer. 

− Del 2 Nulägesbeskrivning 

− Del 3 Historik 


Förvaltning, 

förf. Lars-Gunnar Bråvander och Rolf Jacobson, remissutgåva 

2006. 







153


154 

Saltsjön 

Ängsholmen 

Rövarns 

holme 

Stora Fjärderholmen 

Libertas 



Fjäderholmarna ligger i Saltsjön öster om Djurgårdsön och består av öarna 

Stora Fjäderholmen, Ängsholmen, Libertas och Rövarns holme. 

Innerskärgård i koncentrat 

Fjäderholmarna brukar kallas Stockholms närmaste skärgård. Här finns 

innerskärgården i ett koncentrat med klippor, hällmarker, spår av odling 

i lersvackor och besöksmål. Inom ögruppen finns också omfattande 

anläggningar kvar från den tid då marinen hade sin verksamhet här, såsom 

hamnanläggningar, bergrum, varvsbyggnader, kol- och oljeförråd och 

kruthus. Under 1940-1985 rådde landstigningsförbud på holmarna. Den 

marina verksamheten är tydligast på Stora Fjäderholmen och Ängsholmen. 

Ängsholmen, Libertas och Rövarns holme kan inte nås med reguljära 

båtturer. Det har gjort att öarna blivit viktiga häckningslokaler för sjöfågel. 

Stora Fjäderholmen är ögruppens största ö. Den är ett populärt utflyktsmål 

med ett utbud av solbad, kultur och båtliv. Från maj till september finns en 

levande miljö med öppna hantverksbodar, utställningar, teater, restauranger 

och café. Under december serveras julbord. Sommarmånaderna trafikeras 

Stora Fjäderholmen med reguljära båtturer. På Stora Fjäderholmen har 

krogverksamhet bedrivits från åtminstone 1670-talet fram till 1940-talet. I 

den centrala delen av ön finns spår av en trädgård som tillhörde krogen. Det 

är ett idylliskt öppet område med lusthus, fruktträd och dammanläggning. 

Öns trädvegetation domineras av ask och tall men här finns också lönn och 

hästkastanj samt kulturpräglade buskar som syrén och spirea.

spår av marinen 

På Ängsholmen, som är den näst största ön, finns en varvsanläggning från 

marinens tid samt flera bostadshus. Varvsbyggnaderna används för reparation 

och uppläggning av fritidsbåtar och allmogebåtar. Varvsanläggningen ger ett 

slitet och förfallet intryck. Ön har också ett förflutet som latrintömningsplats 

för Stockholms stads latrin. Markens skiftande karaktär har gett ett varierat 

fältskikt. Även trädvegetationen är omväxlande, bl.a. med många alar och en 

del grova pilar. 

de minsta holmarna 

Libertas holme känns framför allt igen genom sin AGA-fyr. Här ligger 

också ett tidigare krutförråd. Över ön finns strödda buskar och lövträd av 

olika trädslag. Flera kulturspridda arter märks, såsom tysklönn och fläder. 

Markvegetationen präglas av den näringsrika jorden, som är gynnsam för till 

exempel nässlor och hundkex. 

Rövarns holme är en konstgjord ö, som tillkom på 1910-talet genom att man 

tippade sten som blev över när Saltsjöbanan anlades. Den är obebyggd och 

har en mycket sparsam växtlighet. 



• En ögrupp med skärgårdskaraktär i nära anslutning till innerstaden. 

- Fjäderholmarna uppvisar en värdefull blandning av hällmarker och 

tidigare hävdade små odlingar med månghundraårig tradition. 

- Kontinuiteten av krogverksamhet från 1600-talet fram till 1940-talet 

kan ännu skönjas i bebyggelseläge och odlingsytor. Den har också ett 

immateriellt värde. 

- Stora Fjäderholmens bodar med hantverksverksamheter och publika 

attraktioner är exempel på inslag i dagens skärgårdsmiljöer. 


- På holmarna finns många grova gamla träd, mestadels av trädslagen 

tall, ek, ask, lind och al. På Stora Fjäderholmen står den ihåliga eken 

Jenny Linds ek. 

- Floran är rik och består av både kulturpräglade och vilda växter. 

- Också fågellivet är rikt med en komplett innerskärgårdsfauna när det 

gäller antalet arter och täthet. Här finns Stockholms största koloni av 

silltrutar med över hundra häckande par. Snatteranden både häckar 

och rastar i området. Fjäderholmarna är även en övervintringsplats 

för havsörn. 

• Spår från marinens verksamhet 1918–1976 är hamnanläggningar, 

bergrum, varvsbyggnader, kol- och oljeförråd och kruthus. 

• Libertas fyr installerades 1931 och var i drift med ursprunglig 

teknik fram till 2010. Den var en av ett fåtal fyrar där Gustaf 

Daléns klippljusapparat så länge var i drift och blev därför förklarad 

som byggnadsminne. Libertas fyr bildar tillsammans med fyren på 

Blockhusudden och Gustaf Dahléns hus ett värdefullt fyrlandskap. 


• Stora Fjäderholmen är ett attraktivt resmål för dagsutflykter och 

erbjuder utblickar, skärgårdskänsla och möjligheter att sola från klipporna. 

• Lättillgängligheten gör att Fjäderholmarna kan ge många människor 

en glimt av skärgården och dess samband med Stockholm. Stora 

Fjäderholmen har en god tillgänglighet med en iordningställd 

promenadväg runt ön. En natur- och kulturstig berättar om öns värden. 

• Den levande miljön med hantverksverksamheter och möjligheter till 

olika typer av förtäring är en tillgång för besökaren. 

• Det är lätt att skåda fåglar från Fjäderholmarna, eftersom man kan 

komma nära fågellivet. 

155


156 

måLBILd 


• Fjäderholmarna ska vara en tilltalande och 

biologiskt rik skärgårdsmiljö med erbjuder 

en fristad för häckande sjöfågel på Libertas, 

Rövarns holme och Ängsholmen 

• De kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna ska 

bevaras och vårdas så att deras karaktär och 


• Ängsholmen, Libertas och Rövans holme bör 

ej göras tillgängliga för fritidsbåtar av hänsyn till 

fågellivet. 


• Stora Fjäderholmen ska vara ett viktigt 

och lättillgängligt utflyktsmål som erbjuder 

skärgårdskänsla, klippor för solbad, 

promenader, utblickar, näringsställen samt 

sevärdheter som hantverk, teater och 

musei- och restaurangbesök. Ön ska också ge 

möjlighet till fågelskådning, 

• Verksamheterna på Fjäderholmarna ska 

bedrivas så att de kulturhistoriska värdena och 

den pittoreska skärgårdsmiljön bevaras och 

lyfts fram. 

• Exploatering av nya verksamheter på 

Fjäderholmarna ska bedömas restriktivt och 

verksamheterna på ön ska ha en traditionell 

skärgårdsanknytning. 

• Ängsholmens markföroreningar bör åtgärdas. 

Gästhamnen på Fjäderholmarna. Foto: Marianne R. Berlin.

HISToRIK 

• Fjäderholmarna omnämns första gången på 

1300-talet, då som ”wæstra Fyertholman”. 

• Öarna har nyttjats för fiske och sjöfågeljakt. 

• På Stora Fjäderholmen har krogverksamhet 

bedrivits åtminstone från 1670-talet fram till 

1940-talet. På en karta över Lidingö socken från 

1699, finns anteckningar om FiederHolms krog 

”der är hvarken skog til wedhbran elr annat, ej el. 

så mycke muhlbete En koo kan föda sig af”. Krogen 

var den sista i det pärlband av krogar som fanns 

utmed segellederna in mot Stockholm och som 

besöktes av fiskare när de skulle leverera fisk in till 

staden. 

• Vid mitten av 1800-talet köpte Stockholms stad 

in öarna för att använda Ängsholmen som deponi 

av Stockholmarnas latrin. Ångbåtspassagerarna 

som passerade öarna klagade på stanken och 

deponeringen upphörde på 1880-talet. 

• Under det sena 1800-talet fanns det åter en 

restaurang på Stora Fjäderholmen. Den revs när 

marinen övertog ögruppen år 1918, och byggde 

en anläggning för slutmontering och förvaring av 

ammunition. 

• När militären lämnade Fjäderholmarna 1982 tog 

Kungliga Djurgårdens Förvaltning över skötseln. 

Efter ett omfattande renoveringsarbete kunde 

Stora Fjäderholmen öppnas med den verksamhet 

som finns där i dag. 


UppLySNINGAR 





• Strandskydd enligt miljöbalken gäller för samtliga 

strandoch vattenområden med 100 meter från 

strandlinjen (hela öarna omfattas). 

• Libertas och Rövarnas holme är skyddade som 

fågelskyddsområde enligt bestämmelser i 7 kap. 12 

§ MB. Landstigningsförbud råder under tiden 

1 april till 15 juli. 

• Byggnadsminne enligt kulturminneslagen: Libertas 

fyr. 



Länsstyrelsen i Stockholms län rapport 2006:11. 


Förvaltning, 

förf. Lars-Gunnar Bråvander och Rolf Jacobson, 

remissutgåva 2006. 

Översiktsplan för Lidingö kommun 2002. 


Fortifikationsverket 


Lidingö stad 

157

appendix – juridiska förutsättningar 

158

Foto: Jenny Frejing. 

Juridiska 

förutsättningar 

natIonaLstadsparken I mILjöBaLken 

En bestämmelse om Nationalstadsparken infördes första gången 1995 i lagen 

(1987:12) om hus hållning med naturresurser m.m. När miljöbalken, trädde 

ikraft den 1 januari 1999 fördes bestämmelsen över till balken. I dag finns 

bestämmelsen om nationalstadsparken i 4 kap. 7 § miljöbalken med följande 

lydelse: 

Området Ulriksdal–Haga–Brunnsviken–Djurgården är en 

nationalstadspark. 

Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar 

komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om 

det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och 

utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i 

övrigt skadas. 

Trots bestämmelsen i andra stycket får en åtgärd som innebär 

ett tillfälligt intrång eller en tillfällig skada i en nationalstadspark 

vidtas, om 

1. åtgärden höjer parkens natur- och kulturvärden eller 

tillgodoser ett annat angeläget allmänt intresse, och 

2. parken återställs så att det inte kvarstår mer än ett 

obetydligt intrång eller en obetydlig skada. 


Nationalstadsparken har inte bara ett lagligt skydd genom regleringen i 4 kap. 

7 § miljöbalken. Enligt 4 kap. 1 § miljöbalken ska den också skyddas som ett 

riksintresse: 

De områden som anges i 4 kap. 2–8 §§ är, med hänsyn till 

de natur- och kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet 

av riksintresse. Exploateringsföretag och andra ingrepp i 

miljön får komma till stånd endast om 

1. det inte möter något hinder enligt 2–8 §§ och 

2. det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar 

områdenas natur- och kulturvärden. 

Den geografiska avgränsningen av nationalstadsparken och 

skyddet för dess värden 

Av 4 kap. 7 § miljöbalken framgår att området Ulriksdal–Haga–Brunnsviken– 

Djurgården är en nationalstadspark. I den praktiska tillämpningen av bestämmelsen 

fordras naturligtvis en betydligt mer konkret geografisk avgränsning 

av parken. I proposition 1994/95:3 om Nationalstadsparken redovisades 

avgränsningen översiktligt på en karta (prop. 1994/95:3 s. 40 och bilaga 3). 

Samtidigt sades att den närmare avgränsningen av parken skulle ske i sam band 

med översiktsplaneringen enligt plan- och bygglagen inom respek tive kommun. 

Anledningen var att man ansåg att det bara i samband med översikts planeringen 

vore möjligt att beakta de lokala förutsättningarna på ett sådant sätt 

att mer preciserade gränser kunde bestämmas med utgångspunkt från 

bestämmelsens syfte (a. prop. s. 33 f. och s. 42). Vid överprövningar av beslut 

159


160 

om åtgärder inom eller utanför nationalstadsparken har Regeringsrätten, 

som numera heter Högsta förvaltningsrätten, också ansett sig bunden av de 

avgränsningar som har gjorts i översiktsplaner. Den närmare avgränsningen av 

parken fram går därför av respektive kommuns översiktsplan. 

Skyddet för Nationalstadsparken gäller inte bara för åtgärder som en verksam 

hetsutövare avser att vidta inom parken. Det skydd som följer av att 

parken är ett riksintresse, medför att man även måste bedöma om planerade 

åtgärder utanför parken är förenliga med vad som gäller parken i 4 kap. 1 § 

miljöbalken. Enligt praxis ska nämligen prövas om en åtgärd påverkar ett 

riksintresse även om åtgärden vidtas utanför riksintresset. Åtgärder som ska 

vidtas inom parken ska bedömas enligt 4 kap. 7 § och 4 kap. 1 § miljöbalken 

medan åtgärder som ska vidtas utanför parken ska bedömas enligt 4 kap. 


Som framgår vid en jämförelse mellan 4 kap. 7 § och 1 § miljöbalken finns 

det en skillnad i skyddet mot åtgärder som vidtas inom respektive utanför 

parken. Inom parken råder förbud mot åtgärder som innebär skada på 

parkens värden. När det gäller åtgärder som man avser att vidta utanför 

parken, som då enbart skyddas som ett riksintresse, används istället uttrycket 

påtaglig skada. Påtaglig skada betyder i det här sammanhanget åtgärder 

som kan ha en bestående negativ inverkan på de skyddade intressena eller 

som till fälligt kan ha stor negativ inverkan på dessa. Skada betyder i det 

här sammanhanget en negativ inverkan av någon betydelse för de angivna 

värdena. Skyddet är alltså mycket starkt för åtgärder som man avser att vidta 

inom parken. 

när ska åtgärder prövas mot skyddet för 

nationalstadsparken? 

Bestämmelsen om Nationalstadsparken och 4 kap. 1 § miljöbalken är inte 

avsedda att tillämpas självständigt. Det finns inga anknytande bestämmelser 

som möjliggör en självständig prövning av åtgärder inom eller utanför parken 

enbart med tillämpning av 4 kap. 1 och 7 §§ miljöbalken. Det innebär bland 

annat att det inte finns några lagliga möjligheter för en myndighet att ingripa 

mot en ifrågasatt åtgärd inom eller utanför parken enbart på den grunden att 

åtgärden som vidtas påstås vara oförenlig med nämnda bestämmelser. Dessa 

bestämmelser riktar sig inte direkt till enskilda, utan till myndigheter som ska 

tillämpa dem när lagen särskilt föreskriver så. 

prövning enligt miljöbalken 

Åtgärder som ska prövas enligt miljöbalken ska när så är föreskrivet prövas 

mot skyddet för Nationalstadsparken, enligt vad som anges i 2 kap. 6 § 

miljöbalken. Det gäller prövning av frågor enligt 7 kap. (skydd av områden), 

tillståndsprövning enligt 9 kap. (miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd) och 

11 kap. (vattenverksamhet), regeringens tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. 

och prövning av verksamheter enligt 9 kap. 6 § (tillstånds- och anmälningsplikt 

miljöfarlig verksamhet) och 11 kap. 9 a § (anmälningsplikt vattenverksamhet) 

och 12 kap. 6 § (anmälan för samråd). Av 2 kap. 6 § miljöbalken framgår att 

vid dessa prövningar ska bestämmelserna om skydd för Nationalstadsparken 

i 4 kap 1 § och 7 § miljöbalken endast tillämpas i de fall som gäller ändrar 

användning av mark- eller vattenområden.. 

prövning enligt annan lagstiftning 

Utöver prövningar enligt miljöbalken framgår av 3 § förord ningen (1998:896) 

om hushållning med mark- och vattenområden m.m. att bestämmelser om 

att bland annat 4 kap. miljöbalken ska tillämpas i mål och ärenden finns i 

1. lagen (1966:314) om kontinentalsockeln 

2. väglagen (1971:948) 

3. lagen (1978:160) om vissa rörledningar 

4. lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän 

farled och allmän hamn 

5. lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter 

6. minerallagen (1991:45) 

7. lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon 

8. lagen (1995:1649) om byggande av järnväg

9. ellagen (1997:857) 

10. naturgaslagen (2005:403) 

11. luftfartslagen (2010:500) 

12. plan- och bygglagen (2010:900). 

Prövning enligt flera lagar 

En inte ovanlig situation vid till exempel nybyggnader är att en planerad 

åtgärd måste prövas enligt flera lagar. En planerad byggnation kan kräva både 

ett bygglov enligt plan- och bygglagen och en strandskyddsdispens enligt 

miljöbalken. Dessa situationer hanteras inte annorlunda inom parken än 

utanför parken. 

riksintresse för kulturmijövården 

Undantaget Bergshamra är det område som utgör Kungliga nationalstadsparken 

i sin helhet också utpekat som riksintresse för kulturmiljövården enligt 

3 kap 6 § miljöbalken: 

Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som 

har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras 

naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till 

friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som 

kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av 

grönområden i tätorter och i närheten av tätorter skall 

särskilt beaktas. 

Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården 

eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses 

i första stycket. 

Området var riksintresse enligt 3 kap. 6 § redan innan bestämmelsen om 

nationalstadspark infördes. En anledning till att en specifik bestämmelse för 

området infördes var att inte bedömdes som tillräckligt starkt att området 

var av riksintresse för kulturmiljövården. 


LänsstyreLsens ansvar 

Vid länsstyrelsen sker prövningar enligt flera av de lagar som föreskriver 

att bestämmelsen om nationalstadspark ska tillämpas vid prövningen. 

Bestämmelsen kan t.ex. tillämpas i länsstyrelsens roll som pröv ningsinstans 

av överklaganden av kommunala beslut enligt miljöbalken eller plan- och 

bygglagen. 

medverkan i kommunernas planläggning 

Länsstyrelsen har ett ansvar att se till att lagskyddet för Nationalstadsparken 

tillgodoses i kommunernas planläggning enligt plan- och bygglagen. Detta 

sker genom att Länsstyrelsens lämnar samrådsyttrande över kommunernas 

förslag till översiktsplan, detaljplan och områdesbestämmelser. När det göller 

översiktsplaner, såväl kommunomfattande som fördjupningar och tillägg, 

lämnar länsstyrelsen ett s.k. granskningsyttrande i samband med utställningen. 

Av yttrandet ska framgå om länsstyrelsen anser att riksintressen enligt 3 eller 

4 kap. miljöbalken tillgodoses i planen. Granskningsyttrandet utgör en del 

av den antagna översiktsplanen. När det gäller kommunala beslut att anta 

detaljplan eller områdesbestämmelser har länsstyrelsen en skyldighet att 

överpröva antagandebeslutet, om det kan antas innebära att ett riksintresse 

enligt miljöbalken inte tillgodoses, och vid behov också upphäva detsamma. 

miljökonsekvensbeskrivningar och annat underlag 

Hushållningsförordningen anger att länsstyrelsen ska ta de initiativ som 

behövs för att man i arbetet med miljökonsekvensbeskrivningar och i 

planerings- och beslutsprocesser ska ta hänsyn till 3 och 4 kap. miljöbalken, 

och särskilt verka för att riksintressena tillgodoses i dessa prövningar. 

uppsikt 

Hushållningsförordningen anger att länsstyrelsen har uppsikt inom länet 

över hushållningen med mark- och vattenområden. Det framgår också att 

länsstyrelsen vid uppsikten ska göra regeringen uppmärksam på om urvalet av 

områden av riksintresse enligt 4 kap. miljöbalken behöver regleras närmare. 

161


162 

Även nationalstadsparksför ordningen (2009:55) anger att länsstyrelsen ska 

ha uppsikt, i detta fall över utvecklingen av parkens värden. Uppsikten över 

utvecklingen av parkens värden har ett naturligt samband med Länsstyrelsens 

ansvar att besluta om en vård- och utvecklingsplan för parken. 

Uppsikt är inte samma sak som tillsyn. Tillsyn betyder vanligen att en 

myndighet ansvarar för att granska och ingripa (se SOU 2004:100 Tillsyn. 

Förslag om en tydligare och effektivare tillsyn s. 50). Som har beskrivits 

under avsnittet När ska åtgärder prövas mot skyddet för nationalstadsparken? 

saknas bestämmelser som gör det möjligt för en myndighet att in gripa 

mot en åtgärd som vidtas inom National stadsparken bara därför att 

åtgärden strider mot 4 kap. 7 § eller 4 kap. 1 § miljöbalken. Bestämmelsen 

om Nationalstadsparken är bara avsedd att tillämpas av myndig heter vid 

planerings- och tillståndsbedömningar med mera. Däremot finns naturligtvis 

samma möjligheter för myndigheter att ingripa mot ifrågasatta åtgärder 

inom parken på samma sätt som utanför parken. Ett olovligt byggande inom 

parken kan till exempel angripas med stöd av plan- och bygglagen, medan en 

överträdelse av strandskyddet kan angripas med stöd av miljöbalken. 

Beslut om vård- och utvecklingsplan 

Av nationalstadsparksför ordningen framgår det att länsstyrelsen ska 

besluta om en vård- och utvecklingsplan. Syftet med planen är att ge en 

samlad bild av de mål och riktlinjer för parkens vård och utveckling som 

finns i planer enligt plan- och bygglagen, utredningar, program och annat 

planerings underlag. Planen ska kunna användas som grund för inriktning och 

prioriteringar i fråga om parkens skötsel, underhåll och utveckling. Innan 

läns styrelsen beslutar om planen ska länsstyrelsen samråda med de statliga 

myndigheter, kommuner och andra som kan antas vara berörda. Vård- och 

utvecklingsplanen är ingen juridiskt bindande plan. 

nationalstadsparksråd 

Nationalstadsparksförordningen anger även att det inom Länsstyrelsen i 

Stockholms län ska finnas ett nationalstadsparksråd med ledamöter som 

representerar de statliga myndigheter, kommuner, större mark ägare, 

förvaltare, organisa tioner och andra aktörer som kan antas vara berörda av 

Kungliga nationalstadsparkens vård och utveckling. Rådet ska samordna frågor 

om utvecklingen av Nationalstadsparken: arbeta med utvecklingen av parken 

i enlighet med den beslutade vård- och utvecklingsplanen, bistå länsstyrelsen 

i frågor som rör uppsikten över parken och i frågor om finansiering och 

genomförande av särskilda insatser i parken, samt vara ett forum för 

informationsutbyte i frågor om parken. Länsstyrelsen utser ordförande och 

ledamöter i rådet. 

särskILda skyddsformer Inom mILjöBaLken 

naturreservat och kulturreservat 

Naturreservat (7 kap. 4-8 §§ miljöbalken) kan bildas i syfte att bevara 

biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller för att 

tillgodose behov av områden för friluftslivet. Ofta finns dubbla syften. 

Naturreservaten är av varierande storlek, från till ytan små geologiskt eller 

botaniskt intressanta platser till större variationsrika områden. 

Marken i ett reservat kan vara privat eller offentligt ägd, ibland både och. 

Om begränsningarna för markägaren är så omfattande att pågående 

markanvändning avsevärt försvåras, är markägaren berättigad till ekonomisk 

ersättning från det allmänna. Beslut om naturreservat tas av länsstyrelsen 

eller kommunen. Till varje beslut om reservat hör föreskrifter och en 

skötselplan. 

På motsvarande sätt som ett område kan förklaras som naturreservat, 

kan värdefulla kulturpräglade landskap utses till kulturreservat (7 kap. 

9 § miljöbalken). I ett kulturreservat kan områdets alla natur- och 

kulturmiljövärden skyddas och vårdas: byggnader, anläggningar, fornlämningar 

och marker men också verksamheter och traditioner. 

I Nationalstadsparken finns två naturreservat: Igelbäcken och Ulriksdal.

Biotopskydd 

Mindre områden som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter eller 

som annars är särskilt skyddsvärda kan förklaras som biotopskyddsområde. 

Vissa biotoper är automatiskt skyddade, till exempel alléer, medan andra 

skyddas genom särskilda beslut. Inom ett biotopskyddsområde får man inte 

bedriva verksamhet eller vidta åtgärder som kan skada naturmiljön. Men 

vissa undantag gäller, bland annat gäller bestämmelserna inte mark- och 

vattenområden i omedelbar anslutning till bebyggelse. Om det finns särskilda 

skäl, kan länsstyrelsen inom generellt skyddade biotoper ge dispens för 

verksamheter eller åtgärder som kan skada naturmiljön. 

Generellt skyddade biotoper är alléer, källor med omgivande våtmark i 

jordbruksmark, odlingsrösen i jordbruksmark, pilevallar, småvatten och 

våtmarker i jordbruksmark, stenmurar i jordbruksmark och åkerholmar. Inom 

Nationalstadsparken finns bland annat många alléer, som i biotopskyddet 

definieras som ”enkel eller dubbel rad som består av minst fem träd längs en 

väg eller det som tidigare utgjort en väg eller i ett i övrigt öppet landskap”. 

Bestämmelsen om biotopskyddsområde återfinns i 7 kap. 11 § miljöbalken 

och 5-8 §§ förordningen om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. 

strandskydd 

Vid hav, sjöar och vattendrag gäller generellt strandskydd. Skyddet omfattar 

land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt 

medelvattenstånd. Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna 

för allemansrättslig tillgång till strandområden samt att bevara goda livsmiljöer 

för växtlivet på land och i vatten. Strandskyddet gäller alltså även ut i vattnet. 

Om det behövs för att tillgodose strandskyddets syften, kan Länsstyrelsen 

utvidga strandskyddsområdet till 300 meter. 

Inom strandskyddsområdet krävs dispens för att bland annat uppföra 

byggnader, utföra grävningsarbeten för byggnader och under vissa 

förutsättningar anläggningar samt vidta åtgärder i övrigt som väsentligt 

förändrar livsvillkoren för djur- och växtarter. Kommunerna har det 


huvudsakliga ansvaret för att besluta om strandskyddsdispenser och upp - 

hävande av strandskydd inom detaljplaner. Länsstyrelsen granskar kommunernas 

beslut och kan vid behov pröva dem. Länsstyrelsen svarar för prövningen 

av dispenser bland annat inom naturreservat och andra skyddade områden 

som bildats av någon annan än en kommun. 

Stora delar av Nationalstadsparken har ett utökat strandskydd. 

Bestämmelser om strandskydd återfinns i 7 kap. 13-18h §§ miljöbalken. 

pLan- och ByggLagen 

Plan- och bygglagen ger kommunerna ett huvudansvar för att planlägga 

användningen av mark och vatten. Den innehåller bland annat generella 

hänsynsbestämmelser för vilka värden som man ska beakta i planläggning och 

för hur byggnader ska tas om hand. 

Planläggning ska med hänsyn till natur- och kulturvärden, miljö- och 

klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden främja en 

ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, 

grönområden och kommunikationsleder (2 kap. 3 § 1.). Vid planläggning 

och i ärenden om bygglov ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och 

placeras på ett sätt som är lämpligt till stads- och landskapsbilden, natur- och 

kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan (2 kap. 6 § 1.). 

Underhållet av byggnadsverk ska anpassas till omgivningens karaktär och 

byggnadsverkets värde utifrån historisk, kulturhistorisk, miljömässig och 

konstnärlig synpunkt. Om ett byggnadsverk är särskilt värdefullt från historisk, 

kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt, ska det underhållas så 

att de särskilda värdena bevaras (8 kap. 14 §). Ändring av byggnad och flyttning 

av en byggnad ska utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens 

karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, kulturhistoriska, miljömässiga 

och konstnärliga värden (8 kap. 17 §) 

163


164 

Enligt plan- och bygglagen ska varje kommun ha en översiktsplan som 

omfattar hela kommunen. Översiktsplanen ska ange inriktningen för den 

långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön och ge vägledning för beslut 

om hur mark- och vattenområden ska användas och hur den byggda miljön 

ska användas, utvecklas och bevaras. Översiktsplanens aktualitet prövas 

under varje mandatperiod. För att behandla ett visst område eller en speciell 

fråga kan kommunerna göra fördjupningar av översiktsplanen. För Kungliga 

nationalstadsparken har kommunerna Solna och Stockholm upprättat 

sådana fördjupningar. Översiktsplanen ger vägledning för detaljplanering och 

bygglovsprövning inom kommunen, men är inte juridiskt bindande. 

Detaljplanen reglerar markanvändningen i detalj. Den bestämmer 

bebyggelsens utformning och innehåll inom ett visst område, till exempel 

var hus får placeras, hur höga de får vara och vad de får användas till. 

En detaljplan är juridiskt bindande och styrande för bygglovgivning och 

fastighetsbildning. 

Områdesbestämmelser kan införas för ett område utan detaljplan. De är 

mindre omfattande än en detaljplan och kan till exempel ange grunddragen 

för markanvändningen, maximal storlek för byggnader inom ett visst område 

samt öka eller minska lovplikten. 

Arbetet med att ta fram översiktsplan, detaljplan och områdesbestämmelser 

följer en process med samråd, utställning och slutligen antagande i kommunen. 

I både detaljplaner och områdesbestämmelser kan bestämmelser införas till 

skydd för kulturhistoriska värden. Beteckningen q är en hänsynsbestämmelse 

för en kulturhistoriskt värdefull miljö som kan kompletteras med olika 

tillägg i index (q1, q2), för att till exempel ange rivningsförbud och olika 

skyddsbestämmelser. Beteckningen Q är en markanvändningsbestämmelse 

som innebär att marken endast får användas för befintlig kulturhistorisk 

bebyggelse. 

För en stor del av Nationalstadsparken har Stockholms stad upprättat 

områdesbestämmelser, som avser utökad bygglovplikt, skyldighet att söka 

rivningslov samt bekräftelse av området som en kulturhistoriskt värdefull 

miljö där byggnadernas värde inte får förvanskas. 

kuLturmInnesLagen och förordnIngen 

(1988:950) om statLIga ByggnadsmInnen 

Inom Nationalstadsparken förekommer också skyddsformer som saknar 

koppling till miljöbalkens bestämmelse om nationalstadspark. 

Fasta fornlämningar 

Hanteringen av fornlämningar regleras i 2 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen 

m.m. En fornlämning är en lämning efter människors verksamhet i 

forna tider som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt 

övergiven. För att vara en fornlämning måste lämningen också passa in i 

någon av lagens uppräknade lämningstyper, till exempel gravar, resta stenar 

eller ruiner (se 2 kap. 1 §). Till en fornlämning hör också ett område runt 

omkring anläggningen, ett s.k. fornlämningsområde. Man får inte ändra eller 

skada en fast fornlämning utan länsstyrelsens tillstånd. 

Exempel på fasta fornlämningar i Nationalstadsparken är de tre järnåldersgravfälten 

vid Mellanjärva gård. 

Byggnadsminnen 

En byggnad som är synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde 

eller ingår i ett kulturhistoriskt värdefullt bebyggelseområde kan förklaras 

som byggnadsminne. Även parker, trädgårdar och andra anläggningar kan 

byggnadsminnesförklaras. Det finns två sorters byggnadsminnen, enskilda och 

statliga. Båda sorterna finns i Nationalstadsparken. Statliga byggnadsminnen 

regleras i förordningen (1988:1229) om statliga byggnadsminnen och enskilda 

regleras i 3 kap. lagen om kulturminnen.

Statliga byggnadsminnen beslutas av regeringen efter förslag från 

Riksantikvarieämbetet. Enskilda byggnadsminnen beslutas av länsstyrelsen, 

efter förslag från en enskild eller på eget initiativ. Både statliga och 

enskilda byggnadsminnen har skyddsbestämmelser. (När det gäller statliga 

byggnadsminnen kallas dessa för skyddsföreskrifter, men här används termen 

skyddsbestämmelser för båda enskilda och statliga byggnadsminnen). 

Skyddsbestämmelserna anger hur byggnaden eller anläggningen ska vårdas 

och underhållas, och på vilket sätt den inte får ändras. Skyddsbestämmelserna 

får också innehålla bestämmelser om att ett område kring byggnaden ska 

hållas i sådant skick att byggnadsminnets utseende och karaktär inte förvanskas. 

Skyddsbestämmelser som gäller enskilda byggnadsminnen ska utformas 

i samförstånd med ägaren och skyldigheterna för honom eller henne får 

inte vara onödigt omfattande i förhållande till det kulturhistoriska värdet. 

Ett byggnadsminne får efter tillstånd ändras i strid mot skyddsbestämmelserna 

om det finns särskilda skäl. 

Länsstyrelsen är tillståndsmyndighet för de enskilda byggnadsminnena, och 

Riksantikvarieämbetet eller regeringen är tillståndsmyndighet för de statliga. 

Exempel på enskilda byggnadsminnen i Nationalstadsparken är Cirkus 

och Nordiska museet. Exempel på statliga byggnadsminnen är Haga slott, 

Ulriksdals slott och Rosendals slott. 


165

För mer information kontakta: 

avdelningen för miljö 


Tfn: 08- 785 40 00 (vxl) 

Adress 


Hantverkargatan 29 

Box 22 067 

104 22 Stockholm 

Tfn: 08- 785 40 00 (vxl) 

www.lansstyrelsen.se/stockholm

REMISS APRIL 2012 - Länsstyrelserna

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?