REMISS APRIL 2012 - Länsstyrelserna
REMISS APRIL 2012 - Länsstyrelserna
REMISS APRIL 2012 - Länsstyrelserna
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Del II. TIllgänglIgheTen, eklanDskapeT och De omgIvanDe lanDskapen<br />
44<br />
kulturlandskapet (Länsstyrelsen i Stockholms län). Till särskilt skyddsvärda<br />
ekar räknas ekar med en diameter på över 1 meter (s.k. jätteekar), ihåliga<br />
mulmbildande 3 ekar som är grövre än 0,4 meter i diameter samt ekar<br />
som kan antas vara äldre än 200 år. Cirka 1 850 särskilt skyddsvärda ekar<br />
noterades, varav cirka 1 200 var jätteekar. Av jätteekarna hade 112 träd en<br />
stamdiameter på över 1,6 meter. Totalt karterades 2380 träd som värdefulla.<br />
det gamLa ekLandskapet<br />
Dagens eklandskap är intimt kopplat till människans tusenåriga nyttjande<br />
av markerna, framför allt för bete men också för odling. Från 1600-talet<br />
och framåt var landskapet av allt att döma starkt präglat av bete. Hagar<br />
och skogar betades både av jaktparkens intensivbetande hjortar och av<br />
tamboskap. Ekarna gynnades av det ljusa och öppna landskapet, med glesa<br />
trädbestånd och en sparsam föryngring av träden. En annan orsak till att<br />
så många gamla ekar ännu finns kvar, är att eken under flera århundraden<br />
hade status som så kallad kungligt regale, framför allt var ekarna avsedda för<br />
skeppsbyggeri. På Djurgården fanns även ett ekplantage och ekollon härifrån<br />
användes när Visingsös ekodlingar anlades på 1830-talet för att säkra den<br />
svenska flottans framtida behov av ekvirke. Funktionen som kunglig jaktpark<br />
och senare lustpark gav inte heller incitament till att fälla ekar, även efter att<br />
förbudet slutligen upphävdes 1875.<br />
De ekmiljöer som finns kvar utgör bara en bråkdel av vad som en gång<br />
fanns. De sista hjortarna lämnade parken på 1820-talet, och under det<br />
följande århundradet gjorde industrialismen intåg. Stadens nya verksamheter<br />
expanderade in på den forna jaktparksmarken. På den så kallade<br />
Storängen, som utbredde sig mellan Valhallavägen och Lilla Värtan, växte<br />
Idrottsparken, Gasverket och Värtahamnen upp. Betet minskade, vilket<br />
innebar att skogarnas karaktär förändrades. Ekhagarna började växa igen och<br />
omvandlades till lundmiljöer.<br />
3 Mulm är en sorts trämjöl som finns inuti gamla träd. Det består framför<br />
allt av nedbrutet trä och rester av de svampar som brutit ner trädet.<br />
eken och BIoLogIsk mångfaLd<br />
Nationalstadsparken gamla ekar är synnerligen artrika miljöer. De gamla<br />
ekarna har en nyckelroll för parkens biologiska mångfald, särskilt de solitära<br />
solbelysta grova jätteekarna. Över 1 000 insektsarter kan trivas på en<br />
jätteek. Eken är också värd för många svampar, lavar och mossor. Den är<br />
även en viktig livsmiljö för fåglar och fladdermöss, som gynnas av ekens rika<br />
insektsfauna.<br />
Många av de arter som är knutna till ek är sällsynta. Flera av dem är<br />
rödlistade, vilket gör att man ofta behöver ta särskild hänsyn för att arten<br />
ska överleva. Nationalstadsparkens kanske mest kända rödlistade art är<br />
den bred bandade ekbarkbocken som är akut hotad och har en av sina få<br />
hemvister i Sverige i Nationalstadsparken.<br />
Det är viktigt att det finns ekar i olika åldrar; många arter är nämligen<br />
beroende av hålekar, döende träd i olika nedbrytningsstadier och av död<br />
ved. Unga ekar hyser inte så många organismer, men när eken åldras och<br />
angrips av rötsvampar blir den en lämplig livsmiljö för bland annat många<br />
skalbaggsarter. I gamla ekar bildas ofta mulm i stammarnas håligheter. I<br />
mulmen lever en rik och specialiserad insektsfauna som framför allt utgörs av<br />
skalbaggar, tvåvingar och kloklypare. Andra viktiga livsmiljöer på och i gamla<br />
ädellövträd är grov och fårad bark, döda delar av stammen, döda grenar,<br />
fruktkroppar av vedsvampar samt hål som kan fungera som bohål.<br />
Många arter som lever på död ved föredrar grova träd som står exponerade<br />
för solen. De arter som lever av död ved och som finns i ett visst träd förändras<br />
allt eftersom stammen bryts ned. Ekarna är därför sinsemellan så olika,<br />
att bara en viss del av hålträden passar en viss art. Den bredbandade ekbarkbocken<br />
trivs till exempel bara i nyligen döda stam- eller grendelar av ek.<br />
ädeLLövträdsmILjöer<br />
Ekarna ingår ofta i ädellövskogar eller blandskogar. Stora delar av Nationalstadsparken<br />
utgörs av blandskog med olika löv- och barrträdsarter. Ädla
Change language