REMISS APRIL 2012 - Länsstyrelserna

appendix – juridiska förutsättningar
162
Även nationalstadsparksför ordningen (2009:55) anger att länsstyrelsen ska
ha uppsikt, i detta fall över utvecklingen av parkens värden. Uppsikten över
utvecklingen av parkens värden har ett naturligt samband med Länsstyrelsens
ansvar att besluta om en vård- och utvecklingsplan för parken.
Uppsikt är inte samma sak som tillsyn. Tillsyn betyder vanligen att en
myndighet ansvarar för att granska och ingripa (se SOU 2004:100 Tillsyn.
Förslag om en tydligare och effektivare tillsyn s. 50). Som har beskrivits
under avsnittet När ska åtgärder prövas mot skyddet för nationalstadsparken?
saknas bestämmelser som gör det möjligt för en myndighet att in gripa
mot en åtgärd som vidtas inom National stadsparken bara därför att
åtgärden strider mot 4 kap. 7 § eller 4 kap. 1 § miljöbalken. Bestämmelsen
om Nationalstadsparken är bara avsedd att tillämpas av myndig heter vid
planerings- och tillståndsbedömningar med mera. Däremot finns naturligtvis
samma möjligheter för myndigheter att ingripa mot ifrågasatta åtgärder
inom parken på samma sätt som utanför parken. Ett olovligt byggande inom
parken kan till exempel angripas med stöd av plan- och bygglagen, medan en
överträdelse av strandskyddet kan angripas med stöd av miljöbalken.
Beslut om vård- och utvecklingsplan
Av nationalstadsparksför ordningen framgår det att länsstyrelsen ska
besluta om en vård- och utvecklingsplan. Syftet med planen är att ge en
samlad bild av de mål och riktlinjer för parkens vård och utveckling som
finns i planer enligt plan- och bygglagen, utredningar, program och annat
planerings underlag. Planen ska kunna användas som grund för inriktning och
prioriteringar i fråga om parkens skötsel, underhåll och utveckling. Innan
läns styrelsen beslutar om planen ska länsstyrelsen samråda med de statliga
myndigheter, kommuner och andra som kan antas vara berörda. Vård- och
utvecklingsplanen är ingen juridiskt bindande plan.
nationalstadsparksråd
Nationalstadsparksförordningen anger även att det inom Länsstyrelsen i
Stockholms län ska finnas ett nationalstadsparksråd med ledamöter som
representerar de statliga myndigheter, kommuner, större mark ägare,
förvaltare, organisa tioner och andra aktörer som kan antas vara berörda av
Kungliga nationalstadsparkens vård och utveckling. Rådet ska samordna frågor
om utvecklingen av Nationalstadsparken: arbeta med utvecklingen av parken
i enlighet med den beslutade vård- och utvecklingsplanen, bistå länsstyrelsen
i frågor som rör uppsikten över parken och i frågor om finansiering och
genomförande av särskilda insatser i parken, samt vara ett forum för
informationsutbyte i frågor om parken. Länsstyrelsen utser ordförande och
ledamöter i rådet.
särskILda skyddsformer Inom mILjöBaLken
naturreservat och kulturreservat
Naturreservat (7 kap. 4-8 §§ miljöbalken) kan bildas i syfte att bevara
biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller för att
tillgodose behov av områden för friluftslivet. Ofta finns dubbla syften.
Naturreservaten är av varierande storlek, från till ytan små geologiskt eller
botaniskt intressanta platser till större variationsrika områden.
Marken i ett reservat kan vara privat eller offentligt ägd, ibland både och.
Om begränsningarna för markägaren är så omfattande att pågående
markanvändning avsevärt försvåras, är markägaren berättigad till ekonomisk
ersättning från det allmänna. Beslut om naturreservat tas av länsstyrelsen
eller kommunen. Till varje beslut om reservat hör föreskrifter och en
skötselplan.
På motsvarande sätt som ett område kan förklaras som naturreservat,
kan värdefulla kulturpräglade landskap utses till kulturreservat (7 kap.
9 § miljöbalken). I ett kulturreservat kan områdets alla natur- och
kulturmiljövärden skyddas och vårdas: byggnader, anläggningar, fornlämningar
och marker men också verksamheter och traditioner.
I Nationalstadsparken finns två naturreservat: Igelbäcken och Ulriksdal.