REMISS APRIL 2012 - Länsstyrelserna

Kattuggleungar. Foto: Svante Joelsson.
svampar
Nationalstadsparken är en klassisk svamplokal, också med många sällsynta
arter, 32 arter är rödlistade. Många av de sällsynta arterna är tickor som är
knutna till ek, andra lövträd och till död ved. Tickorna gynnar i sin tur en rad
insekter, eftersom de kan fungera både som livsmiljö och föda. Om gamla
träd och död ved försvinner, försvinner också svamparnas livsmiljö. Till de
ovanliga svamparna hör liten diskröksvamp, som växer på gamla kulturmarker
som legat öppna och under lång tid utsatts för kontinuerligt tramp eller bete.
Andra rödlistade svamparter är bland annat saffransticka, oxtungssvamp och
korallticka, alla knutna till gamla och grova ekar.
Del I. KunglIga natIonalstaDsparKen – en IntroDuKtIon
Svaveltickan och oxtungssvampen hör till brunrötesvamparna, som lever
av cellulosa och lämnar efter sig en brunaktig ved. Dessa två svamparter
bedöms vara den största anledningen till att ihåliga ekstammar bildas, vilket
skapar livsmiljöer för ett stort antal arter.
kärlväxter
I Nationalstadsparken finns över 800 olika kärlväxter. Under lång tid hävdades
stora delar av parken genom bete, slåtter och odling. Detta gav upphov till
en artrik flora, men under de senaste 150 åren har floran förändrats mycket.
Under 1900-talet har en stor del av ängs- och betesmarkerna växt igen, vilket
har medfört att ett fåtal högvuxna och konkurrensstarka växter tagit över.
Förutom avsaknaden av hävd har växtsammansättningen i parken påverkats
av gödsling från luftföroreningar, avföring från hundar och ansamling
av växtförna. På många ställen i parken är floran av dessa anledningar
blivit artfattig men här och var finns artrika områden kvar, exempelvis
torrbackar med arter som backsippa, backnejlika och fuktigare områden
som Ugglevikens alkärr med ovanliga arter som norrlandsstarr, trindstarr
och gullpudra. På Tivoli finns en fin ek- och hassellund där det växer många
lundväxter som blåsippa, ormbär och trolldruva.
Nationalstadsparken har också en stor variationsrikedom av träd. Även om ek
och lind dominerar finns många andra arter av ädla lövträd representerade.
Förändringarna i markanvändningen har även medfört att nya arter
tillkommit, arter som till stor del trivs på kulturpåverkade marker som
vägkanter, slänter och i parker. I Nationalstadsparken finns ett antal arter som
förts in genom människans resande och handel, exempelvis knippnejlika på
Beckholmen.
31