REMISS APRIL 2012 - Länsstyrelserna

Del I. KunglIga natIonalstaDsparKen – en IntroDuKtIon
26
Under Edelcrantz ledning skapades ett herrgårdslandskap med moderna
byggnader, omgivna av trädgårdar, alléer, åkrar och ängar. De sanka
markerna odlades upp. Förutom huvudbyggnaden Bloms hus, uppfördes
tjänstebostäder och olika byggnader för verksamheten. Till Experimentalfältet
hörde också en plantskola, där man vid sekelskiftet 1900 sålde en kvarts
miljon växter om året. I Experimentalfältet ingick också skogsområdena
Lappkärrs bergen och den öppna marken fram till Stora Skuggan. Under
1800-talet omvandlades alltså så gott som all öppen mark på Norra
Djurgården till ett intensivt brukat odlingslandskap.
Experimentalfältets verksamhet levde i viss utsträckning kvar in på 1940-talet.
Under det senaste århundradet har Norra Djurgårdens öppna landskap ånyo
omformats. Mycket av de marker som torrlades och odlades upp i och med
Experimentalfältets verksamhet har numera iordningsställts till att åter vara
våtmarker.
Ett institutionsbälte växer fram
Fler vetenskapliga institutioner skulle följa på Norra Djurgården, framför allt
utefter Roslagsvägen. Under 1800-talets slut ökade trångboddheten inne
i staden. År 1885 flyttade Bergianska trädgården till egendomen Frescati
vid Brunnsviken. År 1901 tillsattes en kommitté för att lösa byggnadsfrågan
för Vetenskapsakademien och Naturhistoriska Riksmuseet. Valet föll på en
utflyttning till Frescati. År 1917 var byggnationen klar, även Skogshögskolan
hade då inkluderats i projektet. Sedan 1908 låg Veterinärhögskolan i
Kräftriket. Etableringen av de vetenskapliga institutionerna blev möjlig tack
vare att kungen upplät dispositionsrätten för dessa delar.
Med utbyggnaderna av de vetenskapliga institutionerna försvann det agrara
landskapet efter Brunnsvikens östra strand. I stället tillkom tidstypiska
monumentalbyggnader, inplacerade i miljön med hänsyn till landskapets
huvuddrag med öppna stråk, bryn och skogsklädda höjder. Varje område fick
en tydlig egen karaktär. Längs Brunnsviken lämnades en vegetationsridå.
På 1960-talet började Stockholms universitet att flytta ut till Norra
Djurgården. Huvudbyggnaden Södra huset blev inledningen till ett
modernistiskt campusområde på det f.d. Experimentalfältet. Under
1900-talets sista tre decennier tillkom flera individuellt utformade byggnader,
ritade av sin tids främsta arkitekter. Men tiden som Experimentalfält
raderades inte ut helt. Huvudbyggnaden ”Bloms hus” blev säte för
universitets ledning, man bevarade flera trävillor som tjänstgjort som
personalbostäder och i lantbruks- och fiskerimuseets hus inrymdes
restaurangen Lantis. Även i växtligheten i och kring centrala campusområdet
märks spår från Experimentalfältstiden.
Bergshammar – ett annat mönsterjordbruk
Mellan 1856 och 1872 arrenderade Karl XV Bergshammar (Bergshamra)
för att anlägga ett experimental- och mönsterjordbruk. Odlingsmarkerna
utvidgades genom att sanka ängsmarker odlades upp. Odling av grönsaker, bär
och frukt hade också sin plats. Ägorna sträckte sig även söder om Ålkistan.
Efter kungens död 1872 övertogs Bergshammar av krögaren Regis Cadier,
som fortsatte odlingsverksamheten. I sluttningarna mot Brunnsviken vid Tivoli
anlade han en stor trädgård med terrasser.
Trädgårdsföreningen på Rosendal
Kring 1800-talets mitt växte ett hortikulturellt centrum fram på Rosendal,
som efter Karl XIV Johans död 1844 fortsatte att vara kungafamiljens
sommarnöje. Oskar I och drottning Josefina intresserade sig för odling
av prydnadsväxter och exotiska växter i växthus. År 1861 arrenderade
Josefina, som hade blivit änkedrottning, ut Rosendalsterrassen, Stallplan
och en betydande del av ängsmarken till Svenska trädgårdsföreningen.
Trädgårdsföreningen övertog vinterträdgården, alla växthus samt övriga
byggnader som hörde till trädgården. Bl.a. drev de en skola för trädgårdselever.
På Trädgårdsföreningens gamla odlingsmarker driver sedan 1983
numera Stiftelsen Rosendals Trädgård trädgårdsverksamhet.
en växande stad – industrialismens tid
Under 1800-talet växte Stockholms befolkning explosionsartat. Vid
1800-talets början bodde runt 70 000 människor i Gamla stan och på