REMISS APRIL 2012 - Länsstyrelserna

Del II
Skridskoåkare på Brunnsviken. Foto: Jonas Eriksson.
Del II. TIllgänglIgheTen, eklanDskapeT och De omgIvanDe lanDskapen
Tillgängligheten
Tillgänglighet är ett vitt begrepp. Det omfattar vägvisning, framkomlighet, kommunikationer,
målpunkter, förbindelser med bostads- och verksamhetsområden, men också att arbeta utifrån
att alla ska ha möjlighet att ta del av en miljö, i det här fallet Nationalstadsparken.
InrIktnIng
I detta avsnitt presenteras inriktningen för hur tillgängligheten till parken kan förbättras för
gående, cyklister och resande med kollektivtrafik. Vi tar även upp hur parken kan göras mer
synlig. Med tanke på det stadsnära läget och miljösituationen, är det ett medvetet val att här inte
behandla hur tillgängligheten kan ökas för bilburna besökare.
För att belysa parkens tillgänglighet för människor med särskilda behov – från rullstolsburna och
synsvaga till småbarnsföräldrar med barnvagn – måste man genomföra särskilda studier. I dag
finns inte ett sådant underlag men frågan kan längre fram bli föremål för en fördjupning av vård-
och utvecklingsplanen. Samma förhållande gäller förutsättningarna för olika typer av rekreation.
Tillgängligheten till Nationalstadsparkens natur- och parkområden har lyfts som en viktig
fråga av berörda kommuner. När nya bostadsområden i parkens närhet planeras, brukar man
allt oftare framhålla sambanden mellan boendemiljön och de rekreationsmöjligheter som
Nationalstadsparken erbjuder .
Inre zoner
Inom Nationalstadsparken finns det områden där det är en kvalitet att uppleva att man befinner
långt från stadens bekvämligheter, tempo och många människor. På kartorna på s. xx kallas de för
inre zoner. Det är Kaknäs, skogsområdena längs Lilla Värtan med blland annat Lappkärrsbergen,
skogarna kring Ulriksdal samt strandområdet vid Sörentorp i norr. Dessa områden bör även
fortsättningsvis tillåtas vara lite mindre tillgängliga.
33