REMISS APRIL 2012 - Länsstyrelserna

till 1500- och 1600-talens säteribildningar. I Ulriksdalsområdet låg byarna
Övre och Nedre Järva (Järva nämns redan 1291 i skriftliga källor). Norr
om Brunnsviken låg Bergshammar, anlagd under sen medeltid som ett torp
under Clara kloster, för att senare bli mer ståndsmässigt bebyggd. Strax
utanför parkens gräns, vid dagens Stora Frösunda väster om Uppsalavägen,
låg byn Frösunda med fem hemman. Under förhistorisk tid gick här ett
sund som förband Råstasjön med Brunnsviken. Åkerarealen var liten och
gårdarnas verksamhet inriktad på djurhållning, varför den öppna marken
på sluttningarna främst bestod av slåtterängar för foderproduktion. I
sluttningarna mellan höjdernas skog och dalgångarnas öppna marker fanns
hagmarker och lövängar.
Brukat landskap med många naturtyper
Medeltidens agrara landskap, präglat av bete och slåtter, levde kvar i
århundraden och är på många sätt basen i det historiska landskap som
numera värnas som nationalstadspark. Människans långa bruk av området har
tillsammans med den omväxlande topografin bidragit till att ett tvärsnitt av
Svealands naturtyper finns representerade.
från jordbruksbygd till slottslandskap och jaktpark
Fram till 1600-talet var dagens nationalstadspark ett relativt enhetligt område
när det gäller hur markerna nyttjades och bebyggelsens utbredning. Under
loppet av århundradet kom detta att förändras.
Stormaktstiden – adelns och kungamaktens landskap
Stormaktstiden trädde in med omfattande krigföring och Stockholm blev
landets administrativa centrum och fasta säte för kungamakten. Tidigare
hade hovet flyttat runt mellan olika kungliga slott i landet. Stockholms
omgivningar blev betydelsefulla både för manifestation av kungamakten och
för hovets försörjning. Även den framväxande adeln, som fick uppgifter inom
statsförvaltningen, bidrog till landskapets förändring.
Del I. KunglIga natIonalstaDsparKen – en IntroDuKtIon
Som komplement till stadspalatsen uppförde adeln ett stort antal säterier
som fungerade som sommarresidens. De låg på bekvämt avstånd från
staden, ofta i sjönära lägen. Säterierna omgavs av stora jordbruksmarker och
i anslutning till huvudbyggnaden fanns påkostade parkanläggningar. Parker
och alléer planterades med lind, ask och alm, vilket stärkte ädellövträden
som ett kännemärke för Mälardalens herrgårdslandskap. Eken hade sedan
länge en särskild status. Redan på 1300-talet blev den kungligt regale, det vill
säga en inkomstkälla förbehållen kronan. Framför allt reserverades den för
skeppsbyggeri. Det var därmed förbjudet att fälla ekar, samtidigt som man
genom att ha ekar på sin mark visade sin lojalitet med kungamakten.
Etableringen av säteriet Jakobsdal vid Edsvikens strand är en milstolpe i
parkens utveckling, omvandlingen av Djurgårdsmarken till en jaktpark en
annan. De innebar förändringar i markanvändningen som på olika sätt ännu
präglar Nationalstadsparkens landskap.
Ulriksdal slott sätter prägel i norr
Vid 1600-talets början låg byarna Överjärva och Nederjärva under kronan.
De bestod av fyra respektive två gårdar. År 1638 bytte fältherren Jakob de
la Gardie till sig dem. De östra gårdarna avhystes och gjordes om till säteri.
På ömse sidor om Igelbäcken utbredde sig byarnas ängsmark – Storängen. I
beteshagen mot Edsviken uppfördes sätesgården Jakobsdal, som senare skulle
bli Ulriksdals slott. Det skedde ingen nyodling utan tvärtom lades tidigare
brukade marker i träda. Åsen var viktig som betesmark. Längst i norr, vid
Sörentorp, låg en stor hästhage.
På 1660-talet skapade Jakobs son Magnus Gabriel de la Gardie en storslagen
barockpark med parterrer med boskéinramade växtkvarter, fontäner,
skulpturer och märkliga byggnader, som det tempellika lusthuset Mons
Mariae på krönet norr om parken och Grottan vars innerväggar var klädda
med snäckor.
År 1669 blev Ulriksdal kunglig egendom, i och med att det köptes av
änkedrottning Hedvig Eleonora. Namnet ändrades till Ulriksdal när hon
17