Ett Bibliotek? - Osqledaren

Några godbitar från
Stockholms Filmfestival 2008
nÖje osqledaren, nUmmer 3, 08/09.
filmfestivalspecial
transsiberian regi: brad anderson (spanien, 2008)
Jag har alltid velat åka transsibiriska järnvägen. ett annorlunda äventyr, en resa utöver det vanliga. När filmen
började rulla och mysiga bilder på lyckliga barn svepte förbi lutade jag mig lugnt tillbaka. Det var sista gången
jag var lugn på 111 minuter.
ett sött par som skulle bege sig ut på sitt livs äventyr efter välgörenhetsarbete i kina fick just detta äventyr
och lite till. På transsibiriska järnvägen börjar intrigerna tätna och något skumt ligger i luften. De möter ett
backpackerpar och efter det bryter helvetet loss. De dras in i en rysk knarkkartell medan de oväntade händelserna
radas upp. en händelserik film där man begravs under högar av snö och rysk mentalitet.
redan efter de fem första minuterna satt jag på helspänn och kände paniken komma krypandes för att sedan
stegras ju längre filmen rullade. en modern hitchcock stod det i beskrivningen. om jag hade läst den lite noggrannare hade jag kanske missat höstens
bästa spanskregisserade thriller som utspelade sig i ryssland. thrillers och filmer med skrämmande överraskningsmoment brukar jag vanligtvis undvika
men nu är jag glad över att vanor är till för att brytas.
Dock kan själva handlingen diskuteras. Men i detta fall kan det förbises då detta inte är det viktiga ifall du ska se denna film. Filmen väcker känslor på
så många sätt. Det är vackra kameravinklar, effektfulla övergångar och spänning. Filmen är inte djup, men den är vacker på ett otäckt sätt. Man vet att
en film är bra när mitt sällskap till höger stundtals satt med mössan över ögonen, sällskapet till vänster fick sendrag och själv gjorde jag mitt bästa för
att inte äta upp halsduken.
”Jag känner mig redan mer kulturell” utbrast min vän när vi sakta vandrade nerför ett snöigt Drottninggatan med varsin gratiskaffe i handen och
funderade på vad vi faktiskt skulle göra om vi mötte ryska knarklangande mördare ute i skogen i norra Sibirien.
henning alesund, eva olsson
de ofrivilliga regi: ruben
östlund (sverige, 2008)
Jag kan upplysa om att jag befann
mig på galapremiären. röd matta
som inte var ämnad för mig och
chips. Något av en besvikelse. Det
var däremot inte ruben östlunds
andra film efter regidebuten med
”Gitarrmongot” som enhälligt
hyllades av indie-Sverige med
snedlugg och dyra fikavanor. De
ofrivilliga kretsar kring fyra parallella
historier med stor igenkänningsfaktor.
Jag skrattade sådär
pinsamt högt och länge åt Maria
lundqvists porträttering av den
kända skådespelerskan som under
en bussresa av misstag råkar ha
sönder gardinstången på bussens
toalett. bussen stannar och chauffören
vägrar att fortsätta innan
någon tar på sig skulden. hon tiger
på det mest olidliga vis och upplösningen
är bitterljuv som den
tidiga våren eller söndagsmorgon.
felix lindberg
tHe brotHers bloom regi:
rian johnson (usa, 2008)
Med en plan som hämtad från
Jönssonligan med en något högre
budget ska bröderna bloom
(Mark ruffalo och Adrien brody)
genomföra sin sista vals. Jag skulle
vilja upplysa läsaren om att detta
var en synnerligen briljant användning
av ordet vals då det kan
ha två benämningar. vals som i
en lögn och vals som i ”den sista
valsen”. båda dessa är lämpliga då
bröderna bloom är professionella
lurendrejare samt att detta råkar
vara sista stöten då Adrien brodys
karaktär tröttnat och vill finna sin
hjärter dam. i sin sista bluff ska
de förföra den rika arvtagerskan
(rrachel Werz) och genom en del
vändningar kamma åt los dineros.
Filmen leker med genreklicheér
och har en så pass ursnygg ensemble
att de förtjänar en Michael
bolton-låt. Dels faller filmen på
djurskämten (som kanske är ännu
värre än ordvitsar) samt det något
banala slutet.
felix lindberg
filtH AnD WiSDOm regi:
madonna (storbritannien,
2008)
trots en måttligt rosad skdespelarkarriär
bakom sig, tar nu
Madonna nya kliv in i filmvärlden,
denna gång som regissör till filmen
”Filth and Wisdom”. Detta något
förutsägbara vägval varnar om usla
resultat, men filmen håller en oanat
hög kvalitet. historien berättar
om några dagar ur tre människors
liv i någon generisk storstad och
kan verka trist för ett otränat öga,
men är såväl rolig som lite sorglig,
vacker som lite ful, ytlig som lite
djup, alltihop i nästan perfekta
proportioner. Madonna upphör
aldrig att förvåna.
marina rantanen
s. 33
medicine for melancHoly
regi: barry jenkins (usa,
2008)
Filmen börjar på morgonen, dagen
efter ett one night stand. Under ett
dygn följer kameran paret Micah
och Joanne i San Francisco. ett
dygn som berättar en utlämnande
historia om såväl huvudpersonerna
som innebörden av att tillhöra en
minoritet i en gentrifierande och
föränderlig stad.
dennis nkangi
in bruges regi: martin
mcdonagh (storbritannien/belgien,
2008)
Colin Farrell är förvånansvärt bra i denna
film om en torped som tvingas ligga lågt i
en liten stad i belgien som faktiskt lyckas
våra underhållande och tankeväckande på
en och samma gång. ralph Fiennes är också
grym i sin roll som principfast men aningen
schizofren maffiaboss. lätt sevärd!
johannes koch