Täkt av stenmaterial i Pernå - Lovisa havsområde ...
Täkt av stenmaterial i Pernå - Lovisa havsområde ...
Täkt av stenmaterial i Pernå - Lovisa havsområde ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Figur 8.4. Vattenvegetationslinjer utanför <strong>Lovisa</strong> (Kinnunen et al. 2005).<br />
andra sidan är områdena med växttäcke i yttre skärgården<br />
öppna och utsatta för vindar, vilket delvis förhindrar ackumulering<br />
<strong>av</strong> fast substans på vattenväxterna.<br />
Från områden A är <strong>av</strong>ståndet till närmaste skär och holmar cirka<br />
3,5–4 km (Digskär i sydväst samt Hamnskär, Västerbådan,<br />
Österbådan i norr). Kring de här holmarna och skären finns<br />
också bottnar med vegetation. En linje i den kartläggning <strong>av</strong><br />
vattenväxter som gjordes som tilläggsutredning placerades<br />
vid Österbådans östra spets. På linjen hittades 10 algarter,<br />
<strong>av</strong> vilka de dominerande arterna i grunt vatten var grönslick<br />
samt brun-/trådslick (Kinnunen et al. 2005a). Blåstång bildade<br />
ett mycket smalt bälte till cirka 2–3 m djup. Bergborsting var<br />
dominerande art i djupzonen 3–7 m. På större djup än detta<br />
växte det rikligt med ish<strong>av</strong>stofs. Utgående från <strong>av</strong>ståndet bedömer<br />
man att grumlingseffekten från täktverksamheten inte<br />
kommer att nå fram till områdena med växttäcke. Ungefär en<br />
halv kilometer norr om det undersökta området A finns ett begränsat,<br />
cirka 10 m djupt område där det också kan finnas<br />
bottnar med vegetation. Grumlingen från täktverksamheten<br />
når sannolikt fram till det här området.<br />
Från område B är <strong>av</strong>ståndet till närmaste holmar och skär<br />
cirka 4–7 km (Digskär i öst samt Hamnskär, Västerbådan,<br />
Österbådan i nordväst). Områden med växttäcke ligger långt<br />
borta, så grumlingen från täktverksamheten bedöms inte nå<br />
fram till de områdena.<br />
Ifall verksamhet bedrivs på område C kan grumlingen spridas<br />
till områdena med växttäcke i den mellersta delen <strong>av</strong> det<br />
undersökta området. Risken för grumling är störst då verksamheten<br />
bedrivs i syd-sydöstra delen <strong>av</strong> det undersökta<br />
2006 Insinööritoimisto Pa<strong>av</strong>o Ristola Oy<br />
området, eftersom de dominerande strömriktningarna under<br />
sommaren är västerut–norrut.<br />
Grumlingens inverkan på vegetationen kan observeras inte<br />
bara till följd <strong>av</strong> täktverksamheten utan också i början <strong>av</strong><br />
den sträcka där <strong>stenmaterial</strong>et transporteras. Ifall <strong>stenmaterial</strong><br />
transporteras till <strong>Lovisa</strong> hamn går fartygets rutt längs<br />
den 10 meters farled (närmare stranden 9,0 och 8,5 m)<br />
som går nära täktområdet till <strong>Lovisa</strong> hamn. Farleden går<br />
via Aspskärsområdet, så det är möjligt att grumlingen längs<br />
transportleden också kan nå fram till de växttäckta bottnarna<br />
på de grunda områdena där. Ifall <strong>stenmaterial</strong> transporteras till<br />
hamnarna i Kotka och Fredrikshamn kan man som transportled<br />
välja den yttre 15 meters farleden. Då går transportleden<br />
först ut mot öppna h<strong>av</strong>et, och då når effekterna <strong>av</strong> grumlingen<br />
inte fram till de områden som har växttäcke.<br />
8.4 Konsekvenser för bottenfaunan<br />
8.4.1 Nuläge<br />
På basis <strong>av</strong> undersökningarna <strong>av</strong> bottenfaunan kan man konstatera<br />
att tillståndet i Östersjöns belastade inre skärgårdsområden<br />
i allmänhet har förbättrats från 1980-talet fram till 2000talet,<br />
men samtidigt har tillståndet för bottenfaunan i de yttre<br />
skärgårdsområdena försvagats (Kangas et al. 2001). Tydligast<br />
har försvagningen <strong>av</strong> bottenfaunans samhällen i skärgårdsområdet<br />
varit i Finska viken. Utgående från de undersökningar<br />
som Finlands miljöcentral gjorde år 2001 saknades bottenfauna<br />
helt i över hälften <strong>av</strong> de undersökta sänkorna vid Finska<br />
vikens kust och bottensedimentets yta var syrefri.<br />
21