den tid jag har för att tänka till Psykisk ohälsa sjukskrivning och ...

trött och arg. Detta märkts dock inte på henne under veckodagarna när hon är på sin
arbetsplats. Däremot är känslorna och tröttheten desto mer framträdande för henne och
hennes närmaste under ledig tid.
Strax innan Erika blir sjukskriven så får hon besked om att hon lider av en somatisk
sjukdom. Erika reagerar på sjukdomsbeskedet men inser också att det inte enbart är det
som gör henne ledsen. Detta skapar en upplevelse hos henne av att inte längre kunna
orka gå till arbetet. Denna upplevelse är för Erika förbunden med att vara trött och
orkeslös, att vilja vara ifred och att inte orka ha människor omkring sig. I efterhand, vid
intervjun säger hon att sjukdomsbeskedet inte var huvudorsaken till sjukskrivningen
utan snarare droppen som fick bägaren att rinna över. Erika säger också att hon inte
skulle ha klarat sig utan en sjukskrivning. Hon tänker att den reaktion hon fick i
samband med beskedet om den somatiska sjukdomen var den utlösande faktor som
innebar att sjukskrivningen inte längre kunde skjutas på framtiden.
Erika som aldrig tidigare har varit sjukskriven reagerar starkt när hon hör läkaren säga
att hon behöver vara det under två veckor:
”Minns du vad du tänkte när du blev sjukskriven?”
Erika: ”Mmm. Ja, jag tänkte att det var helt förfärligt. Förskräcklig! Att jag
absolut inte kunde vara sjukskriven! Jag kunde inte svika min kollega. Det
var mycket sådana känslor.”
Upplevelsen av att hon svek sina arbetskamrater, elever och arbetsledning återkommer
Erika till vid flera tillfällen under intervjun. Hon värderar det negativt att hon så att säga
inte klarade av att arbeta.
Under sjukskrivningsperioden upplever Erika inom sig en dubbelhet och att olika
delar i henne vill olika saker. Å ena sidan vill hon uppfylla det krav hon uppfattar finns
att snabbt komma tillbaka till arbetet och å andra sidan vill hon inte tillbaka. Denna
dubbelhet visar sig bland annat när sjukskrivningsbehovet ska bedömas på nytt och
Erika möter sin läkare:
Erika: ”Jag tror att jag ville vara duktig där också, för läkaren. Alltså,
liksom en god samhällsmedborgare ligger ju inte hemma på sängen och inte
kan jobba. Och inför /…/ den läkaren blev jag sådan. Samtidigt mådde jag;
var jag så pass skör [så] att sedan efteråt, blev jag livrädd eller så där. ”
Det uppstår situationer där Erika går med på att börja arbeta samtidigt som hon känner
att hon även vill något annat. Detta får till följd att beslut om att Erika ska återgå till
arbetet vid några tillfällen omvärderas i efterhand, trots att hon vid läkarbesöket
tillsammans med läkaren kommer överens om att det är rätt tidpunkt. Det som sker är
att hon efter att beslutet är taget, får tydligare psykiska symtom så som att hon känner
sig mer ledsen, ångestfylld och sover sämre. Hon upplever att hon inte klarar att arbeta.
Som en följd ändrar läkaren sjukintyget och sjukskriver henne längre eller i större
omfattning än vad man inledningsvis bestämt.
Under sjukskrivningsperioden hyser Erika en rädsla inför att någon ska tvinga henne
”att börja jobba för tidigt”. Bakom utsagan gömmer sig en tanke om att hon efter att ha
gått tillbaka till arbetet återigen skulle komma att bli sjukskriven. Denna föreställning
oroar henne utan att hon i efterhand riktigt kan formulera varför. Under
14