den tid jag har för att tänka till Psykisk ohälsa sjukskrivning och ...

Att förhålla sig till ett ideal
Acceptera sjukskrivning och sjukdom
Att behöva förändra självbilden
Självkritik
Att förvänta sig kritik
Skam och skuld
Informanterna tycks alla uppleva att de genom att vara sjukskrivna gör avsteg från hur
de uppfattar sig själva, det vill säga hur de vill vara och hur de vill agera. De förhåller
sig också till hur de framstår inför andra, till exempel arbetskamrater, chefer, grannar,
vänner och familj. Så här beskriver Erika sina känslor inför att hon hade en
sjukskrivningsperiod där hon inte arbetade:
Erika: /.../ ”Jag kunde se att det var ganska normalt det som hände.
Samtidigt så såg jag ju ... men hon [en person i bekantskapskretsen] klarar
det ... hon har också familj, barn och renoverar och har en man som reser
mycket. Så jag brottades lite med det här att ... 'Fasen att jag inte klarade
det, att jag inte kunde vara så duktig som jag ville vara, det blev lite en ...
Jag var inte bekväm med ... Jag var så van med att vara duktig på jobbet och
allt det där ... så att rektorn kunde be om hjälp. Jag var alltid bollplank. Jag
var alltid den som skulle lyfta alla andra liksom. Jag hade svårt med den
situationen ... 'Är det jag som inte orkar?' Jag hade svårt att finna mig i den
rollen, att det var okej. Det var jobbigt.”
I informanternas berättelser framkommer skuld- och skamkänslor. Det förekom att de
kände sig kritiserade och de kritiserade sig själva. Karolina skäms över att hennes
sjukdom är psykisk. Här får vi en glimt av hur hon resonerar över sin egen roll:
Karolina: /…/ ”Jag har haft jättesvårt att förlåta mig själv för att jag kunde
vara så dum att jag kunde springa i väggen, men samtidigt kan jag förstå
den där mekanismen när man är trött och när man blir utsugen eller vad
man skall säga.”
Carl har under sjukskrivningsperioden en förväntan om att han ska möta kritik,
framförallt från arbetskamrater men också att han ska bli ifrågasatt på andra platser. Så
här tänkte han när han nyss blivit sjukskriven:
Carl: /…/ ”Så man funderar hela tiden: Hur skall det här sluta? Hur skall
det gå? Vad skall folk säga? Varför går du hemma?
”Det funderade du över?”
Carl: ”Vem kan man berätta det för? Vem skall man inte berätta det för?
”Var det tankar som blev viktiga för dig, som var i fokus?”
Carl: ”Ja, definitivt! Vågar man gå utanför dörren ... och få frågor: 'Jaha
vad gör du hemma?' Det syns ju inte att man mår dåligt då va. Vad skall man
svara när folk frågar?”
30