den tid jag har för att tänka till Psykisk ohälsa sjukskrivning och ...

stärkta och hade fått tillbaka självförtroendet. De kunde uppfatta sig som kapabla att
arbeta. Med andra ord att sjukskrivningsperioden och de negativa upplevelser och
förändring av självbild som förbands med den, framstod som något avgränsat och
isolerat som de nu lämnat bakom sig.
Reflektioner i förhållande till de fem klustren
I resultatdelen redovisas analysen av fyra informanters berättelser. En av de
ursprungligen fem intervjuerna kunde inte transkriberas. I analysfasen framstod dock
den intervju som inte kunnat transkriberas (Mattias), i stort kunna integreras i det
mönster av teman och kluster som framträdde. Mattias upplevelser har alltså likheter
med det Erika, Carl, Karolina och Lena berättat om.
Vid analys av intervjumaterialet framträdde fem kluster som kan sägas ha olika
abstraktionsgrad. De två klustren ”Att förhålla sig till ett ideal” och ”Att återfå
självkänsla och självförtroende” är resultatet av att informanternas upplevelsevärld
genom en tolkningsprocess i analysen förbinds med psykologiska begrepp. Denna
översättning kan sägas vara tydligare knuten till psykologiska teorier än de övriga
klustren. Under analysens gång framstod begreppet ”ideal” på ett fruktbart sätt kunna
bidra till förståelsen av vad som utspelar sig på ett psykologiskt plan i samband med
sjukskrivning och återgång till arbete. Begreppet ”ideal” är också möjligt att förknippa
med begreppen ”självkänsla” och ”självförtroende”.
I den genomgång som gjorts av tidigare forskning så återfinns begreppen självkänsla,
självförtroende, självbild, skuldkänslor, skam, självkritik, misslyckande och
moraluppfattningar upprepade gånger i förbindelse med att upplevelsen av
sjukskrivning och upplevelsen av att återgå till arbetet undersöks. Se till exempel:
Gerner (2004); Floderus mfl. (2003), Mellner mfl. (2009) och Vidman (2007) . Även
om det utifrån de vetenskapliga texterna är svårt att uttyda vad som menas med dessa
begrepp i någon entydig mening, så är det intressant att notera att dessa termer eller
motsvarade begrepp förekommer i beskrivningar och redogörelser för den
psykoanalytiska teorin om idealet. Kortfattat utgör idealet i den psykoanalytiska teorin
en del av den i huvudsak omedvetna intrapsykiska struktur som Sigmund Freud 2
benämnde ”överjaget” (Freud, 2003b). I föreliggande text utgör benämningen ”ideal” en
sammanfattning och förenkling av det Freud med något växlande innebörd benämner
jagideal, ideal, idealjag och idealbildning. Att förhålla sig till ett ideal kan ses som en
strävan efter att uppnå något. Idealet är också förbundet med upplevelsen av vem man
är, vem man strävar efter att vara och vem man är i förhållande till andra. Genom att
uppleva att idealet är möjligt att identifiera sig med, det vill säga att det inte är allt för
långt ifrån föreställningar om en själv och de förmågor och förutsättningar man äger och
vad som är möjligt att prestera, så uppstår det man kan benämna som självkänsla. Även
att söka sig ut och sträva efter att bli bekräftad (älskad) av andra ökar självkänslan. Den
kritiska instans som Freud benämnde som samvetet, vilket också är förbundet med
överjaget, mäter sedan hur den psykiska instansen ”jaget” framstår i förhållande till
idealet. Vid de tillfällen då detta inre ideal upplevs vara avlägset och svårt för jaget att
2 (1856-1939)
36