den tid jag har för att tänka till Psykisk ohälsa sjukskrivning och ...

mot det Vidman (2009) diskuterar, nämligen att föreställningar och moraluppfattningar
om att individen bär ett ansvar i förhållande till den egna hälsan och tillfrisknandet,
påverkade långtidssjukskrivnas handlande och upplevelser.
Informanterna verkar förhålla sig till båda dessa förhållningssätt. Inte minst kan de
självanklagelser och upplevelser av att vara kritiserad av omgivningen som flera ger
uttryck för, knytas till föreställningar och samhällsideal som i linje med Vidmans
resonemang gör att den som blir sjuk skuldbeläggs. Dialogen med omgivningen
uppfattades vara betydelsefull och bidra till att informanterna på ett mer konstruktivt
sätt kunde förhålla sig till vilket ansvar de skulle ta. Utifrån informanternas erfarenheter
så framstår bearbetning och reflektion kring dessa frågor i syfte att kunna förhålla sig
till dessa två synsätt vara till hjälp. Med andra ord det fruktbara i att finna
förhållningssätt där sjukskrivningen och sjukdomstillståndet å ena sidan är något som
individen till fullo inte har möjlighet att kontrollera eller förstå och å andra sidan kunna
reflektera över vilka möjligheter det finns att agera och förändra något. Att kunna se det
egna ansvaret och aktivt delta i en förändringsprocess verkade stärka informanternas
självkänsla. I den refererade forskningen finns liknande tankegångar, till exempel
uppmärksammade Mellner m.fl. (2009) betydelsen för sjukskrivna att det i samband
med att de skulle återvända till arbetslivet, fanns möjlighet att bearbeta frågor gällande
vilket ansvar de haft i förhållande till att de hade blivit sjukskrivna. Detta underlättade
när de sjukskrivna återigen skulle börja arbeta. Hansen Falkdal (2005) har i sin
forskning funnit att svårtydbara sjukdomstillstånd och diagnoser bidrar till en
avvaktande inställning och svårigheter att återvända till arbetet, vilket kan sägas anknyta
till individens upplevelse av vilka möjligheter det finns att kunna påverka sin situation.
Informanterna beskriver en upplevelse av att behöva finna strategier för att till
exempel kunna möta sin egen trötthet eller oro i samband med att de skall återgå till
arbetet. Osäkerheten inför dessa avgöranden skulle kunna förstås utifrån att symtom och
upplevelser som tidigare stakade ut gränserna för sjukdomen och markerade
sjukskrivningsbehovet, behöver ses i ett nytt ljus när ansträngningen vid omställningen
att gå tillbaka till arbetet kanske bidrar till liknande upplevelser.
De upplevelser som i analysen förbinds med den övergripande psykologiska
kategorin, ”Upplevelse av kontrollförlust”, verkar för informanterna också kunna skapa
en öppning mot att kunna lämna över och ge någon annan förtroendet att fatta
avgöranden eller styra situationen.
Att förhålla sig till ett ideal. En positiv värdering av delaktighet i arbetslivet,
försörjningsförmåga, god kompetens i arbetslivet och förmåga att på egen hand kunna
mäkta med svårigheter och krav, framstod som uttryck för de ideal som informanterna
förhöll sig till. Några av informanterna säger att de upplevde sjukskrivningen som ett
misslyckande. Också strömningar i samhället som ifrågasatte sjukskrivning påverkade
och berörde på ett sätt som verkade öka självkritiken.
En fråga som tas upp och som diskuteras i samband med tidigare forskning är i vilken
mån och ur vilka aspekter det är möjligt att särskilja det sjukdomstillstånd som är
anledning till sjukskrivningen från sjukskrivningen i sig. Till exempel diskuteras detta i
samband med Floderus m.fl. (2003) forskning om positiv och negativ påverkan på
livssituationen vid långtidssjukskrivning. Det vill säga om sjukskrivning är ett fenomen
som går att avgränsas och som kan sägas knytas till specifika upplevelser skilda från
dem som är förbundna med upplevelsen av sjukdomstillståndet. Efter att ha tagit del av
38