den tid jag har för att tänka till Psykisk ohälsa sjukskrivning och ...

Carl: ”Innan någon fick vänt tanken och talat om: 'Har du jobbat så många
år, så måste du ju faktiskt vara bra på saker och ting också!', 'Det är bara att
det blivit lite för mycket just nu!'”
”Tänkte du inte så själv?”
Carl: ”Nej, men det är så, man fungerar inte. Det finns bara negativa
tankar.”
Att bli bemött med förståelse på arbetsplatsen, var betydelsefull för Carl. Det var en
faktor som enligt honom själv bidrog till att det gick bra för honom att återgå till arbetet.
Det personliga engagemanget och omtanken han möter från arbetsledningen ger honom
en förvissning om att han är uppskattad och att man vill att han ska komma tillbaka.
Han värdesätter även den goda samordning och hjälpsamhet han möter från läkaren och
försäkringskasserepresentanten.
Den första tiden på arbetet ställs det endast begränsade krav på Carl, vilket upplevs
som en lättnad. Till exempel kan han ta pauser när han själv känner att han behöver det,
utan att någon kommer med anmärkningar. Han får själv känna efter när han är redo att
arbeta mer. Samtidigt fattar han inte besluten kring arbetet själv, utan han får
rådgivning, som han lyssnar på. Detta får till följd att han tar det lugnare och mer
stegvis kommer tillbaka i arbetet än vad han själv först hade önskat. Trots noggranna
förberedelser och vänligt bemötande så behöver han vistas på arbetet en tid innan oron
inför att han ska få negativa kommentarer avtar. Så småningom börjar han dock känna
sig trygg med att han kan få stöttning om det skulle uppstå problem.
Det går att uppfatta att Carl var sårbar i samband med att han skulle gå tillbaka till
arbetet och därför påverkades av andras omdömen. Tanken på att han kunde få stöd från
sin arbetsledning bidrog till att han kunde bortse från denna upplevelse. Något som
speglar upplevelsen av att vara i behov av hjälp, är det Carl säger när han blir tillfrågad
vad han skulle vilja förmedla till någon annan som är sjukskriven och som är på väg
tillbaka till arbetet:
Carl: ”Att söka hjälp, så fort som möjlig! För du grejar inte det själv! Det
finns inte en chans i världen! Så det där är jätteviktig! Nej, men du klarar
inte; du tänker inte klart! Det går inte att tro att man sitter själv och ... det
måste vara någon annan som sorterar upp saker!”
Carl får rådet av sin behandlare att tala öppet om att han är sjukskriven och varför han
är det. En upptäckt Carl gör är att när han berättar om sina svårigheter så berättar andra i
sin tur om liknande erfarenheter, vilket leder till att han känner sig mindre ensam och
udda. Det går också lättare allteftersom för honom att berätta för dem han möter. Under
sjukskrivningen är tankarna på den sociala gemenskapen på arbetsplatsen och de
positiva aspekterna långt borta. Men när Carl sedan berättar om tiden då han hade
återvänt till arbetet så är det den sociala samvaron och det vardagliga samtalet det han i
positiva ordalag framförallt betonar.
Karolina
Karolina har under en tioårsperiod varit sjukskriven i perioder som ibland sträckt sig
18