..behöver inte vänta längre - IQ Pager

Foto: HiLmer Zetterberg, 1914. tiLLHör väSterbottenS muSeum.
Ryfjällets norra väktare. Det var brukligt att lista
ut var björnarna gått i ide, ett så kallat björnvarv,
som man då kunde sälja till hugade spekulanter
med kontant betalförmåga. Vid det aktuella tillfället
hade Abraham hittat ett ide där det troligen
låg en hona med två ungar. Ett avtal hade
träffats med ett par militärer från umebygden
och anlöpningen började i gryningen. Med på
jakten var sonen Nils som med tiden blev sin fars
överman i både äventyr och jaktskicklighet (med
bland annat buffeljakt på den amerikanska prärien).
Den näst äldste sonen, Jonas, fick uppgiften
att med häst och släde vänta nedanför det två
hundra meter höga stupet under klipphyllan där
björnidet låg.
De två militärerna var inte bekväma med den
alpina terrängen; bergväggen tornade upp sig
som en överfallslucka täckt med is och snö och
ingen visste med vilket raseri björnarna skulle
möta dem. De vände om, men far och son hade
inte tänkt låta tillfället gå dem förbi. Med uppövad
smidighet sattes fotstegen försiktigt på den
uppåtbågade smala hyllan. Och allt skulle med:
vapen, kruthorn och ljus att lysa med. Väl uppe
vid ingången blickade de bort mot de redan snötunga
Sytertopparna och drog några andetag för
att sänka pulsen. Bössorna laddades under tystnad
och en förseddes med ett ljus.
– Du får kryp in å väck dem Nils, viskade
Abraham, mer som en order än vädjan följt av
lite tysta besvärjelser på lappska, även om han
helst ville bli betraktad som nybyggare och
björnjägare med viss bildad kulturell status.
Öppningen var trång och ett stycke in tände
Nils ljuset. Med ett rosslande yrvaket vrål blåste
björnens andedräkt ut ljuslågan och pressade sig
förbi honom på väg ut. Abraham hade lugnet att
sätta den första kulan dödande när björnen
bländad dök upp i dagsljuset. Björnungarna var
sedan en expeditionsaffär. Björnkropparna skickades
ut över stupkanten till den väntande Jonas.
– Int luktä hä nå vidare, sa Nils kort om
pusten från björnkäften och borstade av sig
björn håret efter den triumferande utgången.
32 MAGASIN HEMAVAN TÄRNABY
Foto: Sven mikaeLSSon
ordlIsta
Jojk: samiska för sång, samernas
traditionella folksång som
ofta är ljudmålande. Verbformen
av ordet är transitativt, dvs.
man ”jojkar en björn”, inte man
”sjunger en jojk om en björn”.
Vuoille: den sydsamiska jojken.
Den bär en ålderdomlig prägel
eftersom den dog ut i mötet
med kristendomen: Att jojka
betraktades som hedniskt och
okultiverat så samerna slutade
att jojka för att slippa bli avskärmade
från samhället.
luohti: den nordsamiska varianten
och i dag den mest utvecklade
och kända jojkstilen.
fakta björnjakt
2011 fälldes 25 björnar i
Väster bottens län, varav 9 ovan
odlingsgränsen. Det var också
hela licenstilldelningen för länet.
På www.lansstyrelsen.se kan du
läsa mycket mer om björnjakt.
Tellström granskar i sin tubkikare ryfjället för att se om
någon björn är ute på vandring. i kikaren upptäckte han
flera gånger björnar och lyckades sedan skjuta dem.
i bakgrunden Gäutajaure, Storholmen och brakkfjället.
Några timmar senare var de inne i timmerstugans
värme där Abraham tog upp en jojk till
björnen, en sorts hyllning till sin motståndare.
Många år senare spelades denna björnvuollie in
av Karl Tirén på en fonograf och därför finns
den bevarad till eftervärlden. Björnjakterna
fortsatte på lite skilda ställen och man höll
björnblot, där gäster deltog för att dricka björngalla
och brännvin till köttet.
RESpEKT
Abraham Tellström var riktigt tjurskallig och
han hade bestämda åsikter, inte minst när det
gällde myndighetspersoner och katekesen. Han
hade en särskild plats i kyrkan och harklade sig
när prästen läste fel och prestigen var ömsesidig.
– I dag ska Tellström få läsa texten, sa prästen
vid ett tillfälle och gav Abraham ett tomt papper.
Tellström höll god min i elakt spel och läste
den påbjudna texten från minnet utan att staka
sig. Prästen hade fått sig en nesa.
På ålderns höst spanade björnjägaren ofta
mot Ryfjället och andra omgivningar med en
tub kikare. Men björnstammen krympte och i
dag är det få som har turen att få se en björn i
området, och än färre de som får ett skjuttillfälle.
Och vem vågar krypa in i ett björnide?
Chansen, eller risken, att möta
en hotellgäst på björnhotellet
är i dag betydligt mindre än för
hundra år sedan.
Foto: xxxxxxxxxxxxx