..behöver inte vänta längre - IQ Pager

”ute på fJället är det ödmJukhet och förnuft som gäller.”
Anders Burman
Frilansskribent med stort hjärta för
multisport och fjällöpning.
Vi kom till Hemavan vid midnatt
dagen innan midsommarafton efter
fem timmar i bil. Nyckeln till stugan
hängde på en krok vid dörren, och
löpsuget hängde i skallen. Eller är
det egentligen i hjärtat löpsuget bor?
Oavsett vilket stod jag snart ombytt
och klar för den första löprundan.
Centrumbacken upp. Inte en
människa syntes till, inte ett ljud,
inga djur, ingen vind, ingenting. Fast
egentligen allt; en försiktig midnattssol,
en inbjudande fjällvärld, några
dagars ledighet, pigga ben. Så jag
tog det enkelt och joggade uppför
Centrumbacken och vek ner mot
Murtserbäcken, passerade bron och
fortsatte upp på andra sidan. Jag
stannade ovan trädgränsen, tittade
bort mot Norge och var tacksam över
att få vara här just i denna stund. Jag
tänkte att jag springer alltför sällan på
nätterna. Så här års är det förresten
bara klockan som säger att det är
natt. Jag var tillbaka vid stugan efter
en stor timme.
Murtsertoppen. Den långa turen
var planerad till midsommar afton
och jag ville springa minst 2 000
42 MAGASIN HEMAVAN TÄRNABY
höjdmeter. Varför mäta höjdmeter?
Ja, i stort handlar det om att må bra
och det gör jag när jag får svettas i
fjällmiljö. Motivet till just 2 000 höjdmeter
var att jag hade anmält mig till
ett bergslopp i Frankrike och behövde
göra min läxa. Jag gillar den typen av
hemarbete. Efter en skön natts sömn
och frukost sprang jag och fru Iréne
iväg mot Murtsertoppen tidigt på midsommaraftonens
morgon. Vi hängde
ihop en stund, men sedan sa vi puss
och hej då.
Stigen från Drottningleden upp mot
toppen är inte vältrampad, men fin.
Toppen likaså. Sedan hade jag inte
planerat klart vart jag skulle. Det är så
jag brukar göra. Inga måsten; väder,
omständigheter och kropp får rätt ofta
styra. Ibland styr reptilhjärnan, men
då handlar det mest om intervaller.
Ute på fjället är det ödmjukhet och
förnuft som gäller. Molnen kom och
gick, och ibland var det helt klart för
att i nästa stund bli kompassväder.
Valet stod mellan att springa ner mot
Vallentjåkke vindskydd eller ner mot
Murtserjukke för att sedan förhoppningsvis
fortsätta upp mot Södra
Syter. Jag valde alternativ två, som
kanske är inte så löpvänligt då det är
sten, sten, sten, utan mer utmanande
terräng.
Midsommartid är kanontid för
löpning i fjällen. Det är grönt utan att
vara igenväxt. Jungfruligt på något
sätt. Den lilla nackdelen är väl att det
kan finnas fält med sursnö. Fält med
välpackad snö fungerar utmärkt att
springa på och på vägen upp mot
Södra Syter var det, oväntat många,
fält med välpackad snö. Två med
sursnö. Jag mötte inte en människa,
dock lämlar och fjällvråk. Innan jag
vände hemåt käkade jag en hårdbrödmacka
med gräslöksost. Lite
traditionalist är jag ändå.
Reptilhjärnan ropade och sa att
2 000 meter inte var avklarade än, så
det blev några vändor runt Kungsliften
så att ropen skulle tystna. När
jag återhämtade benen i Kobåsbäcken
visade klockan ascent 2 013
höjdmeter. En iskall fjällbäck är kalas
för snabb återhämtning. Lite corny
kanske, men det fungerar.
Helgens höjdare – ryfjället.
Det måste vara ett av fjällvärldens
bästa rakt-upp-och-ner-fjäll med
sina mäktiga dryga 900 höjdmeter
i perfekt lutning. Benen kände av
gårdagen. Jag träffade en löparbroder
vid trädgränsen som upplyste mig om
att överdragskläderna i ryggsäcken
skulle komma till användning eftersom
det blåste rejält på toppen.
Han hade rätt. Men han sa inget
om den fantastiska utförslöpningen.
Jösses, som att åka skidor i stora,
stora svängar. Bara att låta benen
rulla på. Midsommar är löptid.