”det är klart, man tränade och Jämförde sig med ingemar och då såg man att man <strong>inte</strong> var så långt efter.” 46 MAGASIN HEMAVAN TÄRNABY
trean vi minns Lastbilarna och hotellrumsförvirringen hör kanske till de mer okända delarna av hans liv. VM-bronset från Schladming 1982 är däremot en grej för historieböckerna. Numera hissar han gärna seglet till havs, eller sveper fram längs småvägarna på motorcykel. Träningstuffingen Bengt Fjällberg, en gång en del i världens bästa byalag, söker fortfarande friheten och vinden. text: ida LarSSon, Foto: marianne Lindgren I de flesta samhällen skulle ett alpint VM-brons göra dig unik. I en bygd med knappt med 1 500 invånare borde en sådan idrottsmerit ohotad stå som den främsta i generationer, närmast ouppnåeligt bra. Statistiskt sett. Men det var dock så, att när Bengt Fjällberg den 7 februari 1982 klev upp på VM-podiet i Schladming och tog emot sin bronsmedalj, så skulle klubbkamraten Ingemar Stenmark några sekunder senare kliva förbi honom, till platsen överst på prispallen. För idrottsklubben Tärna IK Fjällvinden är det ett historiskt ögonblick – två klubbåkare på en VMprispall – en bedrift på gränsen till omöjlig att upprepa. För Fjällberg var det idrottskarriärens höjdpunkt. – Nu efteråt kan jag ju se att det var osannolikt; hur kunde det vara så? Det är egentligen skithäftigt att tänka tillbaka på. Men jag reflekterade <strong>inte</strong> så mycket då över att det var bra. Det är klart, man tränade och jämförde sig med Ingemar och då såg man att man <strong>inte</strong> var så långt efter. Det visste man kunde räcka till pallplats. Då förstod man att man kanske <strong>inte</strong> var så dålig, säger han där han avslappnad sitter på Tärnaby Fjällhotell. ÅTER TIll TÄRNABY Att göra en <strong>inte</strong>rvju med Bengt Fjällberg här, på hotellet där han för 30 år sedan firades för sitt VM-brons, innebär att ständigt bli avbruten av människor som vill heja, prata skador, träning, och vad-gör-du-nu-för-tiden-uppdateringar. Bengt svarar gärna och lättsamt. Det är förstås bybor som vill hälsa, men även andra, ett kontaktnät utifrån. Hans många år i skidbranschen märks. När Fjällberg som 25-åring rest sig trött över kontinenterna, efter en oändlig rad av hotellnätter där han till slut <strong>inte</strong> ens kom ihåg var han befann sig när han vaknade, avslutade han elitkarriären och blev skidtränare på Tärnaby Skidhem. 2003 flyttade han till Västerås, och började köra lastbil. Sedan hösten 2011 är han tillbaka i tränaryrket, på skidgymnasiet i Svenstavik. Besöken i Hemavan Tärnaby kommer lite för sällan nu för tiden, och när han kommer hem är det svåra att folk har bytt bil så att han <strong>inte</strong> känner igen dem. – Annars är det som vanligt, som att man var här i förrgår. Det är härligt att det är så, för det är <strong>inte</strong> tillgjort. Kul att du kommer och en kopp kaffe. Jag tror att det är ett glesbygdsfenomen, och det spelar ingen roll om det är i norra eller södra delen av Sverige. Man <strong>behöver</strong> <strong>inte</strong> ringa före ett besök, man är alltid välkommen, säger han. – Men jag har fått sluta använda ordet tvärfara. I Tärnaby vet man att om man bara ska tvärfara för att fixa något kan man vara borta i två timmar. Det vet man <strong>inte</strong> på andra ställen … VÄRlDSCUpSFOSTRAN En av Tärnabys stora kulturskatter finns bland de många Fjällvindenprofiler som genom åren som ledare, tränare och aktiva har samlat på sig färgstarka, fantastiska historier om byns alpina ut- bengt fjällberg ålder: Född 1961. Familj: Sambo, 2 barn (26 och 14 år), 2 bonusbarn. bor: I Sundsvall, med övernattningslägenhet i Åsarna. Arbete: Tränare på Fjällgymnasiet i Svenstavik sedan hösten 2011. Favoritmat: Allätare, men inget slår stekt röding. Dryck: Allt, men har börjat tycka om vin. Främsta skidmeriter: VMbrons i slalom 1982, 2:a i världscupen i Oslo 1981, 2:a i världscupen i Markstein 1983. Förvarar VM-bronset: I en monter i ankomsthallen på Hemavan Tärnaby Airport. Tränar: Försöker hålla igång med längdskidor och utförsåkning. En del styrketräning – mest som rehabilitering. Smultronställen i Hemavan Tärnaby: ViNTer – Turåkning i Kobåset. Så jäkla mäktigt! Otroligt häftigt, där känner man sig liten. SoMMAr – Fiske i Klippen. Mycket lättill gängligt och bra. Jag gillar att fiska. Det är lugnt och skönt. Det är samma sak med jakten; det är <strong>inte</strong> villebrådet utan naturupplevelsen som är det viktiga. Att sitta vid en bäck, med en öppen eld och fixa fika – det finns ingen bättre batteriladdare. MAGASIN HEMAVAN TÄRNABY 47
Change language