Landsbygdsprogram - Falköpings kommun

Landsbygdsprogram för
Falköpings kommun
…eller…
Vart tog Skörstorps
gräsklippare
vägen?
1

2
Utgivare: Falköpings kommun
Underlag: Niclas Fällström
Textbearbetning & layout: Mats Thorner
Falköpings kommun
Utvecklingsavdelningen
521 81 Falköping

Innehåll
Karta ..........................................................................4
Förord.........................................................................5
SAMMANFATTNING ...................................................6
Skörstorps gräsklippare ............................................7
Omvärlden..................................................................9
Mål, vision och tillvägagångssätt............................11
Falköpings landsbygd idag ......................................12
Lokala initiativ, demokrati och jantelag .................12
Dialog och information ............................................13
Ideellt engagemang och bygdegårdar.....................14
Lanthandeln .............................................................14
Bostäder ..................................................................15
Näringslivet .............................................................16
Jordbruket ...............................................................16
Post, el, tele och IT..................................................17
Vägar och skyltar ....................................................18
Föreningsstödet.......................................................18
Skolskjutsar .............................................................18
Horisontell kommunikation .....................................19
Attityder ...................................................................19
FÖRSLAGEN ..................................... 20 – 23
Citerat och noterat .......................................... 24 – 27
Alla som bidragit.............................................. 27 – 30
3

4
Bygdekarta

Falköpings kommuns
landsbygd är en resursstark
kommundel med stor
utvecklingspotential.
Lokalt utvecklingsarbete bör
utgå från lokal nivå, för att
bli framgångsrikt.
Förord
Falköpings kommun har under en följd av år strävat efter att stimulera till ett aktivt
lokalt utvecklingsarbete på kommunens landsbygd. En naturlig fortsättning på
detta arbete är att utforma ett kommunalt landsbygdsprogram. I denna skrift presenteras
ett förslag till sådant program.
I samband med förarbetet har en rad gemensamma nämnare kommit till uttryck,
som är specifika för kommunens landsbygd och dess befolkning. En av dem känns
särskilt angelägen att omnämna i detta förord, nämligen den stora kärlek till hembygden
och den utvecklingsvilja som finns hos landsbygdsborna själva.
Att ta del av denna starka bygdekänsla är mycket positivt.
– Den övertygar om det vettiga i att försöka uppmuntra och stimulera den livskraft
och den starka vilja som finns, att värna framtidsförutsättningarna i dessa bygder.
– Den bekräftar det kloka med att inbegripa landsbygdsfrågorna i det arbete för
framtiden som inletts för kommunen som helhet.
– Den gör det uppenbart att kommunens landsbygd är en resursstark del av vår
kommun med stor utvecklingspotential.
Kommunen bör dock inte styra ett utvecklingsarbete på lokal nivå. Ett sådant
uppifrån-styrt arbete riskerar att misslyckas, eftersom initiativet då blir toppstyrt
och saknar verklig förankring hos dem som är direkt berörda av det.
Utvecklingsarbetet bör istället utgå från lokal nivå. Då har det bäst förutsättningar
att bli lyckosamt och få förankring hos landsbygdsborna själva. Därför bör
kommunen genom olika åtgärder uppmärksamma, stimulera, stötta och inspirera
det lokala utvecklingsarbetet.
Åtgärderna för att åstadkomma detta är vad som härmed kommer till uttryck i
förslaget till kommunalt landsbygdsprogram för Falköpings kommun.
Leif Bigsten
planeringschef
Mellan raderna
Landsbygden i Falköpings kommun är "mett i vala" . På denna plätt på jorden så
möts stenåldern och det vi anar av framtiden. Den främsta kulturyttringen är
jordbruket som har sina rötter i bondestenåldern. Alltihop hänger ihop: blommor,
gånggrifter, storspovar, kor och sega landsbygdsbor. När du träffar en människa
som nävahälsar med valkiga händer och säger att ”ja kômmer så fort ja forat, vi
träffs nere ve lét”, då har du träffat Falbygdens själ. När du hör första staren i mars
månad, när det ”loktar blöter jol den förste varme dan i april måne, eller när det
loktar lite trivsamt mjölkarum å koskit, då ä du bara ena tum frå bögdas själ!”
Varför bor jag på landsbygden?
Jo, jag älskar min hembygd. När en med ”en onge i ene näven å ett kneppe
hästahova i andre (blummera allså) i andre vandrar hem en vårkväll etter att ha
plockat blummera i rena strax breve dä gamla rört där di begravde gubba innan
Kristi födelse” – då gungar allt, detta går aldrig att beskriva med ettor och nollor.
Det är den djupa samhörigheten med gångna och kommande generationer i de
marker och den bygd som har fött oss och som skall föda oss, som skapar en djup
glädje.
En oerhört djup glädje!
Hembygden!
Niclas Fällström
5

Engagemanget hos de
enskilda människorna i våra
bygder är avgörande för
framtidsutvecklingen.
Det är nu som det verkliga
utvecklingsarbetet tar sin
början.
Förslagen finns mer
utförligt beskrivna på
sidorna 20-23
6
Sammanfattning
Den starkaste resursen för all slags utveckling, den finns hos människorna själva,
hos dem som utvecklingen ska gagna. Inget samhälle kan åtnjuta en positiv utveckling
utan att det bland medborgarna finns engagerade individer, som väcker
idéer, tar initiativ, strävar framåt, bildar opinion, formulerar visioner och sedan skrider
till verket.
Det är engagemanget hos enskilda personer som på det här sättet är avgörande
för framtidsutvecklingen. Att enskilda personer, företag och byar tar ansvaret för att
söka upp och omsätta framtidens möjligheter till praktisk handling.
Dessa tankar har varit ledstjärna i arbetet med att utforma förslaget till kommunalt
landsbygdsprogram, som presenteras i denna skrift.
Nerifrån-perspektivet är en viktig princip, eftersom ett i grunden förankrat och av
de berörda initierat utvecklingsarbete rimligen har större kraft och kvalitet än ett
centralstyrt arbete. Dessutom representerar det ett demokratiskt synsätt och en
demokratisk metodik för vårt gemensamma samhällsbyggande.
I denna anda har arbetet resulterat i ett antal konkreta förslag. Förslagen syftar
till att;
– identifiera och etablera kommunens landsbygdsfrågor som ett specifikt ämnesområde
som utgör en viktig del av kommunens samlade framtidsfrågor,
– fungera som den verkliga startpunkten för det konkreta utvecklingsarbetet. Det
är nu, när programarbetet presenteras, som det verkliga utvecklingsarbetet tar sin
egentliga början.
De förslag som förs fram är, i sammanfattning, följande:
— Bildande av ett kommunalt bygderåd.
— Vidareutveckling av den så kallade bygdepengen.
— Inrättande av en tjänst med kommunens landsbygd som fackområde.
— Utvecklingsinriktade stödformer till hembygds- och bygdeföreningar.
— Initiativ till en lokalt förankrad seminarieserie om jordbruksföretagande i samråd
med jordbrukets organisationer, bygderådet, turistnäringens företrädare och
andra berörda.
— Initiativ till nätverksbildande aktiviteter för landsbygdsföretagare, samt initiativ
så att landsbygdsföretagande blir en viktig del av den planerade entreprenörsutbildningen.
— Inrättande av en ”tomt- och husbank” för landsbygdsboende, samt uppdrag
till bygderådet att utforma lämpliga plattformar för enskilda, bygder och företag
som vill marknadsföra landsbygdsboende, samt att ta fram exempel på attraktivt
landsbygdsboende i kommunen.
— Inventering av landsbygdsvägarnas kondition, upprustningsbehov och lokala
betydelse i samråd med berörda bygder, med en generell och kontinuerlig upprustning
av kommunens landsbygdsvägar som långsiktig målsättning.
— Initiativ till en konstruktiv diskussion med Vägverket i syfte att få en ny policy
för lokal skyltning, som tillgodoser lokala intressen och trafiksäkerhet.
— Initiativ till ett samråd med lanthandelns företrädare i syfte att målmedvetet
stimulera arbetssätt som gagnar företagens fortsatta utveckling.
— Införande av samma rätt till skolskjuts för gymnasieelever upp till 20 års ålder,
som gäller för grundskolans elever.
— Uppföljning av tidigare byapolitik-utbildning med politiker och tjänstemän.
— Informations- och kommunikationssatsning i samband med att landsbygdsprogrammet
iscensätts.
— Kartläggning av dagens möjligheter till snabb och säker datakommunikation i
kommunens olika delar. Kartläggning av dagens GSM-täckning i hela kommunen.
Kartläggning av kvaliteten på el- och teleleveranserna, särskilt i de delar av kommunen
som är hårt utsatta för avbrott. Kartläggningarna används som grund för
diskussioner med respektive aktör och med den långsiktiga ambitionen att förbättra
förhållandena jämfört med nu.
— ”Bevakning” av övriga frågor som berör landsbygden.

Falköpings kommun har
många boendemiljöer. Här
rangordnade efter
befolkningsandel:
Falköping 15.000
Landsbygden 9.000
Stenstorp 1.700
Floby 1.600
Kinnarp-Slutarp 1.000
Vartofta 600
Åsarp 600
Gudhem 500
Torbjörntorp 400
Broddetorp 300
Odensberg 300
Kättilstorp 250
Skörstorps gräsklippare
Under arbetet med att ta fram underlag för Falköpings kommuns landsbygdsprogram
dök historien om gräsklipparen i Skörstorp upp. En gräsklippare som under
många år funnits tillgänglig och åtnjöt lokala omsorger, men som sedan försvann.
Historien om Skörstorps gräsklippare är en skröna, som sakligt sett inte har så
mycket med landsbygdsprogrammets innehåll att göra.
Ändå fångar denna historia mycket av de många värden som är en viktig del av
kommunens landsbygd. Den berör de charmfulla stämningar som finns i våra bygder,
den berör personlighet, gemyt, det unika i en Hembygd – den berör en hel rad
av värden som inte går att mäta i siffror eller procent. Den handlar också om att
landsbygdsborna “bryr sig”, även om det bara handlar om en så banal fråga som
vart en gammal gräsklippare tog vägen.
Mellan raderna; Historien om Skörstorps gräsklippare…
En gång i tiden på den stora högslätten Falan låg den lilla socknen Skörstorp.
I den lilla byn låg den gamla kyrkan från 1100-talet. Allting var frid och fröjd
och gräsmattorna på kyrkogården var jättefina, ända tills den dag då förändringens
vind blåste in över slätten. Församlingen skulle sugas in i ett stort
pastorat och den lilla socknen med sina 70 invånare skulle få hjälp av
pastoratet att sköta såväl kyrka, som gräsmattor och gräsklippare med tillhörande
motorolje-kontroll.
Skörstorpsborna märkte snart att pastoratet hade fler kyrkor att ta hand om.
Endast ibland så syntes pastoratsgubbarna ifrån staden till. När de väl var i
Skörstorp var gräset långt. Dessutom glunkades det om att pastoratet inte
ville ha kvar församlingshemmet. Vafalls? Den lokal där så mycket gott kaffe
druckits och dito påtårar konsumerats skulle inte finnas kvar. Missnöjet i byn
jäste.
En dag så rann dock den droppe till som fick bägaren att rinna över. Den
gräsklippare som så länge varit ett fundament i Skörstorpsk gräsmattevård
var borta! Det visade sig att pastoratsgubbarna rövat bort den väl fungerande
gräsklipparen för att låta den ingå i pastoratets övriga maskinpark. Senare
hörde välinformerade Skörstorpsbor, med kontakter i Falköping, rykten om
att den fina gräsklipparen bytts bort mot en jeep. Det visade sig att ryktet var
sant.
Gräset växer i Skörstorp, nu som då. Fast längre och längre. Om socknens
folk vill ha en fin gräsmatta vid kyrkogården, får man vackert vänta på att en
fin jeep från staden kommer rullande, istället för att ha möjligheten att ta itu
med saken på egen hand.
Vad lär vad vi oss då av denna historia? Jo, att det inte är klyftigt att avväpna
det lokala initiativet.
Gräset blir så långt då…
Skrönan om Skörstorps gräsklippare har härmed fått bilda inledning i en kommunal
handling, vars syfte är att lyfta fram charmfulla bygder och människor, och placera
hembygden i ett kommunalpolitiskt och framtidsstrategiskt perspektiv.
Vad skulle kunnat vara mer passande?
Falköpings kommuns landsbygd representerar en avsevärd storhet av kommunen
som helhet. En del av helheten, som möjligen försummas i många sammanhang.
Befolkningsmässigt utgör kommunens landsbygd “nummer två” efter tätorten
Falköping. Av kommunens ca 30.000 invånare bor ungefär hälften, ca 15.000 personer,
i tätorten Falköping. Cirka 6.000 personer är bosatta i de mindre tätorterna.
9.000 personer är bosatta utanför tätort.
Det är alltså så många som 9.000 personer som är bosatta på ren landsbygd i
Falköpings kommun! En siffra som alla borde reflektera över oftare, så att landsbygdsfrågorna
behandlas i proportion till sin befolkningsandel!
Befolkningsfördelningen innebär att utvecklingen och livskraften på landsbygden
vad gäller näringsliv, boende, service, miljö, kommunikationer, utbildning osv
har avgörande betydelse för kommunen som helhet.
7

Landsbygden är kommunens
andra storhet efter
Falköpings tätort
Falköpings många tätortsoch
landsbygdsmiljöer utgör
totalt sett en attraktiv
mångfald
8
En negativ utveckling då kommunens landsbygd tappar befolkning, näringstillfällen,
service osv är självklart till nackdel för kommunen som helhet.
Motsatt, så är naturligtvis all landsbygdsutveckling något positivt för hela kommunen.
Positiv landsbygdsutveckling bildar t ex skatte-, befolknings- och serviceunderlag,
som kommer hela kommunen tillgodo.
Poängen med att konstatera att landsbygden är kommunens befolkningsmässigt
“andra storhet”, samt det självklara med att vad som är bra för en del av kommunen,
är bra för hela kommunen, är att belysa det rimliga och viktiga i att alltid
inbegripa alla kommunens delar i planerings- och framtidsarbetet.
Ytterligare en poäng med det här resonemanget är att göra upp med den eventuella
stad-land-motsättningen. Alltså myten om att land eller stad utgör en närande
eller tärande faktor i ena eller andra riktningen.
Det får helt enkelt inte finnas några sådana motsättningar i en kommun som Falköping,
där landsbygden är beroende av staden och staden beroende av landsbygden.
Falköpings kommun är en landsbygdskommun som har sin befolkning, boendet,
servicen, näringslivet och därmed alla sina resurser och alla sina möjligheter för
framtiden spridda i olika miljöer, som fungerar under olika förutsättningar.
Detta är nödvändigtvis ingen nackdel. Det kan innebära en tillgång, eftersom
kommunen därmed också är en helhet som är mångfacetterad – och man kan
summera beskrivningen av vår kommun så här:
Falköpings kommun representerar en attraktiv mångfald av miljöer inom vilka
det ryms en rikedom av möjligheter, som kan förvaltas på ett klokt och framtidsinriktat
sätt, i samarbete och samförstånd medborgarna sinsemellan oberoende av
bostadsort, samt mellan medborgare och kommunledning!
Mellan raderna; Falbygdens kommun
Alla kommunens delar måste sträva åt samma håll, för samma intressen. Det
är det enda arbetssätt och det enda förhållningssätt som gagnar hela kommunen.
En god utveckling för hela kommunen förutsätter att hela kedjan av kommunens
miljöer fungerar, både lokalt och i samklang med övriga kommundelar.
Det gäller kommunens allra glesaste periferi som – om livskraften i
dessa bygder är god – utgör ett utvecklingsunderlag för tätorterna. Det gäller
samtliga tätorter, stora som små, som i sin kraft av centrum för sina omgivningar
utgör ett utvecklingsunderlag till ortens egen nytta och för sin omgivning.
Det är bara om hela kommunen åtnjuter livskraft och utvecklingsmöjligheter
som också hela kommunen kan utvecklas positivt. Kommunen är en helhet
och det är summan av dess respektive bygder som utgör den gemensamma
helheten.
Det kan därför aldrig finnas någon nytta med någon form av stad-land-motsättning
och sett i detta perspektiv finns det kanske anledning att faktiskt fundera
över om kommunen möjligen borde heta ”Falbygdens kommun”!

Det är vi själva, här i
Falköpings kommun, som
måste ta tag i
framtidsfrågorna. Ingen
avgörande hjälp finns att
vänta ”utifrån”.
Bygdenivån får inte särskilt
mycket uppmärksamhet.
Trots att det är där som den
bästa och roligaste
landbygdsutvecklingen
måste börja.
Kommunen har alla
möjligheter att ta sådana
beslut som stimulerar lokal
utveckling.
Omvärlden
Det är vi själva, på kommunal och landsbygdsnivå här i Falköpings kommun, som
måste ta tag i kommunens samtliga utvecklingsfrågor. Det finns helt enkelt inte så
mycket hjälp att vänta “utifrån”.
I nationellt perspektiv påverkas landsbygdskommunen Falköping starkt av beslut,
attityder och trender på riks- och EU-nivå. Det gäller t ex jordbrukspolitiken
och regionalpolitiken över huvud taget. Någon samlad landsbygdspolitik på nationell
nivå som gagnar Falköpings kommun och som är värd namnet, finns inte.
• Regionalpolitiken sveper över vidare geografiska, befolkningsmässiga och andra
begrepp än vad som är specifikt för Falköpings kommuns landsbygd.
• Glesbygdspolitiken är avsedd för andra kommuntyper, och glesare befolkningsområden
än Falköpings kommuns landsbygd.
• Jordbrukspolitiken är starkt beroende av EU-politiken och i realiteten opåverkbar
från kommunalpolitisk nivå. Från kommunens sida görs dock försök att påverka
beslutsfattarna så att jordbruket i kommunen utvecklas positivt.
• Falköpings kommun ligger utanför EU:s målområden.
Ja, man skulle kunna säga att landsbygdskommunen Falköping inte passar in
nånstans i de nationella politikområden som ändå påverkar kommunen i hög grad.
Om vår kommuns identitet nån gång passar in i de storpolitiska sammanhangen (t
ex beträffande jordbrukspolitiken), så är det oerhört svårt att påverka politiken.
Det reella inflytandet över utvecklingen som berör regioner och landsbygdens
utveckling ligger dessutom huvudsakligen i den ekonomiska storpolitiken, samt i
sektorspolitiken. Båda centralitiskt präglade.
Generellt kan man säga att både regional- och glesbygdspolitiken, liksom den
ekonomiska politiken och sektorspolitiken av idag saknar utvecklingsinriktning
med utgångspunkt från den lokala nivån. Politiken stannar vid ambitionen att försöka
kompensera för alla de negativa effekter som den centralistiska politiken i
stort innebär för landsbygd och glesbygd.
Den politiska modellens huvuddrag i dessa avseenden är tanken att nationella
satsningar på regionala centra förhoppningsvis ska ge positiva spridningseffekter
till periferin. Regionalpolitiken har på det här sättet också ett centralistiskt synsätt,
ett uppifrån-perspektiv.
Det småskaliga, t ex på bygdenivå, individuell nivå eller på lokal nivå, är i nationellt
perspektiv förpassat till en samhällsplaneringens kuriositet, som inte åtnjuter
riktade resurser, eller ens någon uppmärksamhet eller auktoritet över huvud taget.
Ändå är det just där, på den lokala nivån, som det bästa, mest hållbara och dessutom
kanske roligaste lokala utvecklingsarbetet måste börja.
Bli sin egen förebild
Det finns få bra förebilder för en kommunal landsbygdspolitik för en kommun som
Falköping, med Falköpings storlek, geografiska läge och befolknings- och
näringsstruktur. Kommunen är unik och hänvisad till att skapa sig sin egen förebild.
Möjligheterna att påverka nationella beslut eller den nationella regional- eller jordbrukspolitiken,
som berör även Falköpings landsbygd, är små eller obefintliga.
Men trots att möjligheterna att påverka politiken som styr utvecklingen “uppifrån”
är små och svårgripbara, kan ändå mycket göras “nerifrån”.
Falköpings kommun har alla möjligheter att fatta kommunala beslut som påverkar
lokala strukturer, som stimulerar stämningar och attityder på lokal nivå, och
som uppmuntrar den egna befolkningen till lokala initiativ, trots den nationella
“motvinden”.
Just detta, alltså att med kommunala beslut positivt påverka den lokala nivån och
uppmuntra nerifrån-perspektivet kan mot bakgrund av resonemangen här ses som;
— den bästa och mest realistiska möjlighet som står till buds för Falköpings kommun
för att få till stånd en positiv landsbygdsutveckling,
— det bästa sättet att skapa en utveckling som har förankring på lokal nivå, och
som därmed kan bli både kraftfull och demokratisk.
9

Bygden vet bäst, vad som är
bäst för bygden!
10
Så återigen:
Möjligheten till en bra, väl förankrad lokal utveckling ligger på lokal nivå och på
ett individuellt plan.
Det är hos de enskilda människorna, föreningarna och företagen ute i bygderna
som idéerna, kreativiteten och de starkaste motiven för att “ta itu” med framtiden
finns.
Den lokala nivån är den starkaste resursen för att få till stånd landsbygdsutveckling
i vår kommun. Kommunen har och ska heller inte ta sig rollen att t ex
starta företag eller att ens tänka ut vad som är det bästa för respektive bygd. Det
vet bygden bäst själv.
Däremot kan kommunen ikläda sig rollen att backa upp, stötta och uppmuntra
alla lokala initiativ, såvitt de gagnar bygden och kommunen som helhet.
Att på detta sätt engagera och stimulera medborgarna på lokal nivå till att påverka
den egna vardagliga verkligheten och framtidsmöjligheterna för den egna
hembygden, är en kittlande möjlighet som kräver förhållandevis små resurser,
men som snabbt kan bli lönsam.
Det kan skapa positiva trender och gör i god demokratisk anda de engagerade
medborgarna delaktiga i det samhällsbyggande de själva är direkt berörda av.
Vad kan vara mer demokratiskt än ett lokalt utvecklingsarbete som bygger på att
en kommun aktivt stimulerar sina medborgare till initiativ som gör dem direkt delaktiga
i påverkandet av den egna vardagliga verkligheten och hembygdens framtid?

Landsbygdsprogrammet är
en viktig del av kommunens
framtidsarbete.
Visionen är ett lokalt
utvecklingsarbete som
engagerar så många som
möjligt i arbetet för att
påverka den egna
verkligheten i positiv
riktning.
Mål, vision och tillvägagångssätt
Falköpings kommun har under många år arbetat med sina landsbygdsfrågor i den
riktning som de här resonemangen leder mot.
I slutet av 80-talet deltog kommunen aktivt i landsbygdskampanjen “Hela
Sverige ska leva”. Under 90-talet har kommunen stöttat ett flertal lokala utvecklingsprojekt.
Kommunen har stått som värd för ett par landsbygdskonferenser som
syftat till att stimulera det lokala initiativet och att öka statusen för begreppet
landsbygdsutveckling. Kommunen har deltagit i demokratiprojektet “Byapolitik”
med bland annat utbildning av politiker och tjänstemän i lokal demokrati.
1998 togs så beslutet att utforma ett landsbygdsprogram, varvid studiecirkelmaterialet
“Sikte mot framtiden” utformades och ett stort antal lokala upptaktsträffar
genomfördes. Under vintern och våren 1999 genomförde ett antal föreningar
diskussionskvällar, då kommunens landsbygdsprogram diskuterades. Ett
tiotal yttranden med förslag blev resultatet.
Landsbygdsprogrammet ligger dessutom i linje med kommunens strategiska
framtidsarbete som resulterat i “omvärldsanalysen” av Mark Vadasz.
Landsbygdsprogrammet ska ses som en viktig del i framtidsarbetets helhet. Programmets
förslag har också många paralleller till de framtidsförslag som förs fram
av Mark Vadasz.
Målet med landsbygdsprogrammet är att de lokala utvecklingsfrågorna på allvar
ska komma upp på den kommunalpolitiska dagordningen. Att de forum skapas
som krävs för att föra debatt, samt för att backa upp eldsjälar och enskilda som vill
ta initiativ. Tanken är att upphöja lokalt utvecklingsarbete till något naturligt och
självklart för alla landsbygdsbor och att understryka lokala initiativ som något viktigt
av värde för hela kommunen.
Visionen är en levande landsbygd i dess rätta bemärkelse, där enskilda, föreningar,
bygder och företag engageras för att påverka sin egen närhet och vardag i
positiv riktning, och där medborgare och kommun i samförstånd strävar mot det
gemensamma målet att med demokratiska förtecken stärka den lokala livskraften
så att våra bygder står starka inför framtiden.
Tillvägagångssättet så som det föreslås i detta landsbygdsprogram är en rad
förslag som inledningsvis ger kommunen rollen att starta en utvecklingsprocess
som är lokalt förankrad, och som på sikt drivs vidare med drivkraft från lokal nivå.
Mellan raderna; Landsbygdsmöten och yttranden:
Under hösten 1999 har Falköpings kommun genomfört totalt cirka 40 möten
och intervjuer med enskilda, bygdegrupper, politiker och tjänstemän angående
framtidsmöjligheterna för kommunens landsbygd.
Ett drygt tiotal yttranden har kommit till kommunen efter arbetet med ”Sikte
mot framtiden”. Yttrandena har kommit från Brismene, Börstig, Fivlered,
Floby, Grolanda, Håkantorp, Jäla, Skörstorp,Vartofta, Åsarp och Åsle. Förslagen
i dessa vittnar om en framtidstro och utvecklingsvilja, men också om
oro inför framtiden, samt förhoppningar om att landsbygdsfrågorna ska åtnjuta
större auktoritet i de kommunpolitiska sammanhangen.
Alla de många synpunkter, förslag och åsikter som kommit till uttryck under
möten och i yttranden har legat till grund för förslagen i landsbygdsprogrammet.
Se även förteckning över deltagare och intervjuade, samt ett urval citat på
sidorna 24–30.
11

Likvärdigt, men inte
nödvändigtvis lika
På lokal nivå och i
småskaliga sammanhang
fungerar
schablonlösningarna sällan.
Den ”politiska”
diskussionen på landsbygden
bygger oftast på
samförstånd, inte på
partipolitik.
12
Likvärdigt, men inte alltid lika
Hur ser det ut i Skörstorp, Jäla, Börstig och Näs? Är det lika överallt?
Nja, varje by och bygd i kommunen har sina speciella särdrag och är unik. Den
ena byn/bygden kan inte självklart likställas med den andra. Kommunens landsbygd
utgör ett oräkneligt antal unika miljöer, som möjligen är likvärdiga, men inte
nödvändigtvis lika!
Denna skillnad mellan “likvärdiga” och “lika” är viktig att förstå i all diskussion och
vid alla beslut som berör landsbygden.
Förutsättningarna och behoven som rör till exempel skolskjuts, företagande,
vägarna, servicen, jordbruket, turismen, bygdegårdarna osv är likartade i Börstig
och Jäla. Men förhållandena är inte nödvändigtvis lika!
Den som handskas med frågor, beslut och planering som berör kommunens
landsbygd måste ha insikt om att ingen bygd är den andra riktigt lik. Förhållandena
i olika bygder skiftar, och i det småskaliga perspektivet har även de små skillnaderna
stor betydelse. Vad som är självklart i den ena socknen kan helt sakna relevans
i den andra.
När man som tjänsteman eller politiker ska stimulera, lösa eller kanske analysera
en landsbygdsrelaterad fråga så fungerar därför inte den gängse metoden att
“plocka fram regelboken” och börjar bläddra i den för att hitta en lösning. Det fungerar
inte eftersom varje by och bygd har sin egen individuella karaktär. Befolkningsstrukturen
skiftar från bygd till bygd, liksom åldersfördelning, försörjningsmöjligheterna,
vägarnas kvalitet, avståndet till närmaste service eller större arbetsplats
osv.
Schablonlösningen fungerar sällan i det enskilda fallet och därmed fungerar inte
formella förhållningssätt gentemot landsbygdens frågor. Det blir verkningslöst och
skjuter över målet.
Det ligger i det småskaligas natur att det krävs ett ickeformellt och flexibelt förhållningssätt
när småskaliga frågor behandlas, ska initieras och en för bygdernas
och för hela kommunen positiv landsbygdsutveckling eftersträvas.
Vad kan man göra?
Kommun och landsbygdsbefolkning kan i samverkan utveckla nya förhållningssätt
för att tackla problem och utvecklingsmöjligheter på lokal nivå!
Lokala initiativ, demokrati och jantelag
På bygdenivå så fattar man oftast samförståndsbeslut efter initiativ, diskussioner
och samråd i exempelvis hembygds- eller bygdeföreningar.
Man snackar ihop sig om en lösning, helt enkelt. Oftast oberoende och vid sidan
av ”formella” sammanhang.
Den “politiska” diskussionen i bygden äger alltså ofta rum utanför det gängse
partipolitiska systemet. I många fall finns ingen kommunalpolitisk representation
över huvud taget i den bygd som “behandlar” en fråga. Samförstånd och omsorg
om gemensamma intressen innebär att man jobbar opolitiskt eller parallellt med
det politiska livet i kommunen.
Det gäller också beträffande den personliga representationen i varje fråga – är
man engagerad så får man vara med och bestämma och det är engagemanget
som avgör inflytandet. Eldsjälarnas engagemang är ofta opolitiskt, liksom arbetet
med landsbygdsutvecklingen i praktiken.
Att utvecklingsarbetet på landsbygden ofta har samförstånd som grund, är en
omständighet som möjligen kan te sig hotfull för det traditionella politiska partisystemet,
som i övriga kommunala sammanhang diskuterar, driver och agerar i

Det är lättare att motsätta sig
förändring, än att finna
vägen för att genomföra den.
Tyvärr firar jantelagen
triumfer när enskilda
eldsjälars visioner baktalas,
förlöjligas och motarbetas.
Kunskaperna om vad som
sker i andra bygder än den
egna kan förbättras och
fungera som goda exempel
och förebilder för egna
initiativ.
kommunala frågor. Att samhällsengagemanget på detta sätt ofta är opolitiskt får
dock inte hindra sakfrågorna från att få samma behandling som annars. Inget politiskt
parti kan “äga” landsbygdens eller andra ämnesområdens angelägenheter
och för det partipolitiska systemet kan opolitiskt utvecklingsarbete ses som en vitalisering
av enskilda människors samhällsengagemang. Därmed vitaliserar lokalt
engagemang demokratin i lika hög grad som politiskt engagemang i övrigt.
I många bygder, där äldre auktoriteter släpper fram och uppmuntrar yngre människors
initiativ går ofta utvecklingen framåt med stormsteg. Man samarbetar och
löser problem på helt nya sätt i en anda av samförstånd, “jävlaranamma” och framtidsoptimism.
Detsamma gäller de bygder där kultur, trivselarrangemang, turism eller andra
aktiviteter samlar befolkningen till gemensamma mål.
I andra bygder är de äldres (eller andras) konservativa och kanske luttrade inställning
till “utveckling” ett hinder, som ibland kan vara stort. Det är lättare att säga
“det går aldrig”, “vad var det jag sa” eller ”det duger som det är” än att våga gå ifrån
det konventionella och prova något nytt.
Det är enklare att sitta hemma vid köksbordet och beklaga sig över hur besvärligt
allting är, än vad det är att verkligen ta sig an problemen, bemöta dem och försöka
finna lösningar, forma visioner och genomföra idéer.
Det är bekvämare att motsätta sig framtidsinriktade förändringar, än att finna
vägen för att förverkliga dem.
Tyvärr firar jantelagen ofta triumfer när enskilda människors, eller gruppers initiativ
baktalas, förlöjligas och motarbetas i våra bygder.
Det finns därför ett stort behov av att höja statusen på det arbete och engagemang
som många enskilda lägger ner för att gynna sin hembygd, och som representerar
en värdefull framtidstro och utvecklingsvilja.
Det finns oerhört många bra utvecklingsidéer i våra bygder, vilket utgör en fantastisk
framtidspotential för hela vår kommun. Men andelen goda idéer som också
kommer till förverkligande kan bli väsentligt större än hittills, om den rätta stimulansen
och inspirationen ges.
Vad kan man göra?
Kommunen kan ta de initiativ och beslut som krävs för att höja statusen på lokalt
utvecklingsarbete genom att ge arbetet ett eget forum. Därigenom bekräftas värdet
av arbetet, goda exempel får större uppmärksamhet, beslut kan delegeras och
dialogen ökar.
Dialog och information
Det förekommer massor med vertikal kommunikation i kommunen. Broddetorp
pratar med stadshuset. Och stadshuset pratar med Broddetorp. Men Broddetorp
pratar sällan med Håkantorp, Gudhem eller Börstig.
Att möta människor kring frågor om framtid och utveckling i en bygd en kväll, och
nästa kväll prata om samma saker i bygden en halvmil bort ger snabbt en bild av
hur lite horisontell kommunikation som förekommer.
Informations- och kunskapsspridningen på horisiontell nivå är helt enkelt dålig.
Den ena bygden vet inte vad den andra bygden gör, eller har dålig kunskap om
varandras utvecklingsinitiativ.
Det goda exemplets makt är stor när en bygd eller en privatperson på landsbygden
tar nya initiativ för att förbättra boendemiljön, vägen, försörjningsmöjligheterna
eller annat utvecklingsinriktat på landsbygden.
Kunskapsspridningen om vad som sker utanför den egna bygden har dock inga
pålitliga, naturliga vägar. Mediabevakningen är sporadisk och avhängig slumpen
eller medias godtycke. Här kan mycket göras för att sprida kunskap om de goda
exemplen.
Med förbättrad horisontell kommunikation mellan bygderna gagnas kommunens
13

De lokala föreningarna är
bygdernas diskussionsforum
och bygdegården ofta den
enda gemensamma
samlingsplatsen.
Kommer kyrkan att släppa
ansvaret för
församlingshemmen?
Kommunen kan införa en
utvecklingsinriktad policy för
stödet till samlingslokalerna.
Lanthandeln är en livsnerv i
sin bygd.
14
landsbygd mycket och detta horisontella utbyte skulle kunna stärkas ytterligare om
man även kommunicerade utanför kommunens gränser.
Vad kan man göra?
Kommunen kan genom olika åtgärder stimulera informationsspridning, debatt och
diskussion om lokala utvecklingsfrågor.
Ideellt engagemang och bygdegårdar
Landsbygden behöver sina samlingslokaler, som fyller en viktig funktion och ofta
är inkörsporten till ideellt engagemang för den egna bygden.
Det finns ett stort ideellt engagemang på landsbygden i Falköpings kommun. På
bygdenivå är det ofta hembygdsföreningen eller motsvarande som är det naturliga
forumet för gemensamma frågor och bygdegården som är den enda gemensamma
samlingsplatsen. (Det finns för närvarande 18 bygdegårdar på landsbygden
som får kommunalt stöd för drift och underhåll/reparationer/ombyggnad.)
Trivselarrangemang fungerar ofta som samlande och utlösande faktor för utvecklingsarbete.
Ett exempel; den gemensamma omsorgen om den gemensamt
ägda bygdegården får bygdens folk att ordna trivselarrangemang i syfte att dra in
pengar till bygdegårdsföreningen.
På det här sättet är trivsel en utvecklingsfaktor. Man träffas och har roligt och den
ekonomiska nyttan med arrangemanget ger möjlighet till upprustning av den gemensamt
ägda samlingslokalen. När samlingslokalen är iordning kan ytterligare
arrangemang planeras, vilket kräver ytterligare diskussioner och problemlösning –
och till sist är mer övergripande diskussioner igång som gäller hela bygden.
Eftersom lokalt utvecklingsarbete bygger på lokalt engagemang “nerifrån” är
detta en kraft att uppmärksamma, ta vara på och stimulera.
Kommunens policy för stödet till samlingslokalerna är således viktig. Att stödja
de lokala föreningarna är på detta sätt en nyckelfråga för lokal utveckling som enkelt
kan stimuleras. Frågan om de gemensamma samlingslokalerna är dessutom
extra aktuell just nu, då det är osäkert om pastoratens engagemang för församlingshemmen
kommer att bestå i samma utsträckning som hittills.
Vad kan man göra?
Kommunen kan se över former och nivåer för stödet till samlingslokalerna, och
införa en utvecklingsinriktad policy för bidragsgivningen.
Lanthandeln
Det finns elva lanthandlare i Falköpings kommun. Elva hörnstenar för landsbygdens
livskraft med stor betydelse för respektive bygd.
Men den närhet och service som lanthandeln innebär, för ständigt en ojämn
kamp med vad de större butikerna i tätorterna kan erbjuda av lägre priser och bredare
sortiment.
Lanthandeln är en livsnerv för sin bygd. Det är en plats där man handlar sin mat
och andra förnödenheter, men även en plats där man har en del kringtjänster som
spel, postservice och utlämning från systembolaget.
Frågan är på vilka sätt lanthandelns situation kan förbättras och servicen stärkas.
Kan samarbete lanthandlarna emellan om exempelvis gemensamma inköpskanaler
innebära attraktivare prisnivåer och ett mer lockande sortiment? Kan annan
samverkan eller ökad dialog lanthandlarna emellan ge styrka åt denna företagsamhet?
Kan gemensamma inköp från lokala producenter innebära dubbel
nytta på lokal nivå? Kan lokal kommunal upphandling via lanthandlarna stärka
lanthandlarna? Kan viss kommunal service finnas hos lanthandeln?

En halv miljon svenskar vill
flytta ut på landsbygden,
enligt Sifo.
Med gemensamt
hyresvärdsskap för
landsbygdsboende kan
många svårigheter
undanröjas.
Vad kan man göra?
Kommunen kan vitalisera en diskussion om lanthandelns situation, betydelse och
möjligheter att utvecklas.
Bostäder
Landsbygdsboende är en central faktor för landsbygdens livskraft. I praktiken något
av en ödesfråga, eftersom avfolkning av landsbygden riskerar att slå fast
landsbygdens negativa utvecklingsspiral.
Motsatt kan attraktiva boendemiljöer som innebär flexibelt boende med stora
möjligheter till fritidsliv och goda möjligheter till hobbyverksamhet bli en positiv
utvecklingsfaktor och en styrka för kommunen.
Att förverkliga en faktisk inflyttning till kommunens landsbygd är inte enkelt, men
kan innebära en potentiell positiv utvecklingsfaktor. En Sifo-undersökning nyligen,
visar till exempel att 17 procent av svenska folket har en önskan att flytta ut på
landsbygden om de hade möjligheten. Idag bor 12 procent av svenskarna på
landsbygden, varför det finns en halv miljon svenskar som skulle vilja ändra sitt
boende i den riktningen.
Vi har ett jättefint boende på landsbygden i Falköpings kommun. Det finns tusentals
drömställen.
Men landsbygdsboendet som attraktiv boendemiljö marknadsförs sällan, trots
dess fördelar. Orsakerna till detta är troligen flera. En är landsbygdsbornas egna
rädsla för att locka “fel folk” till den egna bygden. En annan är rädslan hos de potentiella
utflyttarna för höga resekostnader. En tredje är landsbygdens dåliga vägnät.
En fjärde skolskjutsfrågorna. En femte den begränsade tillgången på bostäder
och tomtmark. En sjätte orsak är mark- och fastighetsägarnas motvilja eller begränsade
möjligheter att sälja tomtmark eller fungera som hyresvärdar.
Ökad tillgång på bostäder och ökad marknadsföring av landsbygdsboende i
Falköpings kommun skulle dock kunna medföra inflyttning till kommunens bygder.
Mellan raderna:
En vision för kommunens landsbygd är att vi utvecklar många olika typer av
permanenta och tillfälliga landsbygdsboenden (turism). Att vi vårdar och utvecklar
de många fina hus som finns.
Ett bra boende handlar inte bara om att bo i ett bra hus, som är byggt efter
alla vedertagna normer. Ett bra boende handlar lika mycket om total livskvalité.
Ett bra boende från den utgångspunkten kan handla om utsikten från
fönstret, möjligheterna till fritidsaktiviteter och hobbyverksamhet, social gemenskap,
bra fysisk miljö, utrymme, tystnad, närhet till naturen, ett eget potatisland
osv. Bor man bra så trivs man, trivs man så värnar man sin bygd…
Detta är en av de bästa förutsättningarna för bygdeutveckling, att man trivs
på landsbygden. Ur detta föds den sociala miljön, det lokala engagemanget,
demokrati, näringsliv och andra grundbultar i ett väl fungerande samhälle.
Några boende idéer:
Lantbrukare kan hyra ut fina boenden med hög servicegrad där det ingår vedbod
med björkved, stall med hö, jaktmarker och så vidare.
För att komma förbi ett betungande hyresvärdsansvar för enskilda, kan företag
eller ekonomiska föreningar ta på sig rollen som hyresvärdar med ett
utbud av permanent och turistboende i olika delar av kommunen. Med gemensam
hyresvärd för ett utbud av boende kan marknadsföring, administration
och ansvar för uthyrningen samordnas och förenklas.
En policy kan vara att hyra ut bra landsbygdsboende med hög servicegrad.
Det skall så att säga vara nyckelklart, med snöröjning, vedhuggning och vad
man nu vill ha för service. Denna företagsamhet måste vara proffs på marknadsföring,
och boendet kan naturligtvis gälla även turister.
15

En diskussion om
landsbygdens företagsamhet
kan kopplas till turismen,
jord- och skogsbruk, till
ekologi, naturvård mm.
Jordbrukets framtid är en
ödesfråga för kommunen.
Negativa stämningar,
uppgivenhet, negativ
konservatism och vanmakt
måste motverkas och fokus
inriktas på möjligheterna.
16
Vad kan man göra?
Bygder och enskilda som vill marknadsföra landsbygdsboende behöver ett forum
för att utveckla idéer och för att finna goda förebilder. Vidare behövs en plattform
för marknadsföring.
Näringslivet…
Att vårda småföretagsamhet och entreprenöranda är ett viktigt arbete generellt
sett för kommunen.
Men synen på just landsbygdens småföretag kan nyanseras och en diskussion
om landsbygdens företagsamhet målmedvetet kopplas till turismen, jordbruket
och skogsbruket, samt till ekologi och naturvård.
Man kan anta att nätverksbildande aktiviteter för landsbygdsföretag skulle
kunna stimulera kreativiteten för utveckling av befintliga företag och idéer till ny företagsamhet.
Vad kan man göra?
Kommunen kan initiera nätverksbildande aktiviteter för landsbygdsföretagare.
Kommunen kan också ta intiativ till att identifiera och uppmärksamma landsbygdsföretagande
vid en eventuell start av utbildningar i Falköping i entreprenörsskap,
samt stimulera en diskussion om nyföretagsamhet inom t ex livsmedelsförädling
och turism.
…och jordbruket
Jordbrukets strukturproblem och förändringar är en komplex fråga, som är svår att
påverka från kommunal nivå.
Men det är en oerhört viktig fråga för hela Falköpings kommun!
I kommunen är totalt cirka 13.000 personer yrkesverksamma, varav ungefär
1.000 inom jord och skogsbruk. Det är en betydande del.
Jordbrukets framtid är en ödesfråga, men också en tillgång och en framtidsmöjlighet
för hela vår bygd. Det är jätteviktigt att levandegöra jordbrukets värde från
många aspekter; att det är en viktig näring, att det representerar biologisk mångfald,
att det kan ge oss närproducerad mat av hög kvalité, att det är en turistisk möjlighet
osv.
En stor del av Falköpings landsbygd är jordbruksbygder och under förarbetet till
landsbygdsprogrammet har väldigt många synpunkter och väldigt mycken oro inför
jordbrukets situation kommit till uttryck. Osäkerheten kring jordbrukets framtid,
allmänt sett, liksom vikande lönsamhet skapar osäkerhet och ofta uppgivenhet
hos jordbrukarna själva.
Mellan raderna; ”Ansvar och engagemang”
Falbygdens lantbrukare är envisa, sega och fullständigt underbara bärare av
ett kulturarv med en röd tråd från bondestenåldern fram till idag. Åratal av dålig
lönsamhet, sjukt pappersexercerande och styvmoderliga attityder från myndigheter
och jordbrukskooperation riskerar nu att utrota denna urgamla kultur. I så
fall lämnar vi över ett fattigt land till de som kommer efter oss!
Så vi måste resa oss och ta ansvar. Jordbruksministrar, politiker, tjänstemän,
konsumenter och bönderna själva måste titta in i framtiden och tänka
till. Vad kan vi göra för att värna en av våra livsnödvändiga modernäringar?
Jag tror på en bra framtid för Falbygdens jordbruk. Men det kräver att vi alla
tar ansvar och satsar vårt engagemang!
Niclas Fällström

Kommunen kan ta initiativet
att starta en lokalt förankrad
diskussion om jordbruket.
Det är en viktig uppgift att söka motverka negativa stämningar, uppgivenhet och
vanmakt inför svårigheterna att påverka, liksom konservatismen där den förekommer
och är improduktiv. Risken att enbart problematisera jordbrukets situation, istället
för att fokusera på näringens möjligheter, är uppenbar. Här finns mycket att
göra.
Kärnfrågan i detta dokument är om, och i så fall på vilka sätt kommunen kan bidra
till att påverka situationen gynnsamt? Hur åstadkommer man från kommunal
nivå ett ”positivt drag” runt jordbruksnäringen i Falköpings kommun?
Jordbrukare är företagare och oavsett jordbrukspolitik och konsumtionsmönster
så kan ödet till stor del ligga i företagarens, jordbrukarens, egna händer.
För att stimulera, utveckla och skapa en konstruktiv, lokalt förankrad diskussion
om jordbruksföretagandet kunde näringslivsträffar på landsbygden ordnas med
syftet att skapa framtidstro och positivt tänkande kring jordbrukets möjligheter.
Visionen är en lokal jordbruksnäring som undviker att fastna i vanmaktsfällan
inför vad som styr jordbruket från nationell och europeisk nivå, och som istället fokuserar
på de lokala möjligheterna i god entreprenöranda.
Vad kan man göra?
Det finns en starkt uttalad vilja från kommunens jordbrukare att kommunen ”tar
tag” i de viktiga frågorna som rör näringens framtid. En vilja som kommit väldigt
tydligt till uttryck under förarbetet till landsbygdsprogrammet.
Det finns också spännande, aktuella ingångar i denna problematik, som kan ske
från lokal och kommunal nivå och som skulle kunna innebära nya avsättningsmöjligheter
för jordbrukets produkter.
En tillvägagångssätt är att försöka stimulera utvecklingen av en lokal marknad
för jordbruksprodukter.
Men ingenting är givet, självklart eller lätthanterligt och därför måste den kreativa
diskussionen komma igång på allvar. Utan diskussion, samförstånd och en gemensam
vilja kan inte jordbrukare, kommun och andra berörda bli delaktiga i den
positiva utveckling vi alla vill se!
Kommunen kan arbeta för att stimulera och uppmuntra en förstärkt näring på lokal
nivå genom att initiera en lokal diskussion om näringens framtid, möjligheterna
till en ”lokal marknad” för jordbruksprodukter osv.
Mellan raderna; ”Välkommen till Matriket”
Det finns ett ”Glasrike” och ett ”Tygrike”.
Men det finns inget ”Matrike”!
Det borde finnas ett ”Matrike” att åka till! Matriket borde ha sitt centrum på
Falbygden, mitt i Sveriges skafferi!
Matriket kunde vara ett resmål för matkonsumenter på semester och fritid.
Ett turistmål och ett shoppingmål. En anhalt på resan till Hornborgasjön. Ett
självklart mål för konsumenter som söker närproducerad, svensk mat. Matriket
borde finnas som en egen shoppingsajt på internet. Som ett välkänt begrepp
som talar för sig själv, som samlingsnamn för gårdsbutiker, matmarknad,
gårdrestauranger, matbilturer, eller varför inte som centrum för SM
i närproducerad mat…
Falköping har redan stora och välkända företag som Falköpings Mejeri och
Falbygdens Ost. Kommunen har även små, lokala matföretag som Cesarstugan
och Islannas gårdsbutik, för att nämna bara ett par av dem.
Det skulle kunna bli fler, både stora och små!
Tänk om det blev ett gemensamt mål att realisera en idé som ”Matriket”…
Då skulle fler matproducerande företag kunna växa upp i kommunen. Då
skulle kommunens jordbrukare kunna få nya möjligheter för lokal avsättning
för sina produkter. Då skulle tursimen kunna öka ytterligare och addera ännu
en attraktionskraft till en redan attraktiv bygd.
Matriket! Idén är väckt, och…
17

En kartläggning av
landsbygdsvägarnas lokala
betydelse, deras kondition
och upprustningsbehovet kan
ligga till grund för samråd
mellan berörda, kommunen
och Vägverket.
Kommunens policy för
föreningsstödet kan
förändras i riktning mot att
uppmuntra lokalt
utvecklingsarbete.
18
Post, el, tele och IT
Lokal postservice, och lantbrevbärningen, säkerheten i elleveranser och telekommunikationer
är centrala frågor för landsbygdens del. En ständig oro gäller för
lantbrevbärningen och hur statsmakterna agerar i denna fråga i framtiden.
Men även el- och telesäkerheten är viktiga frågor, särskilt för småföretagen och
jordbruket, och framför allt när det gäller IT-branschens möjligheter på landsbygden.
En fördel med landsbygdsbaserat IT-företagande är det geografiska oberoendet,
en nackdel är hur el- och telesäkerhet gestaltar sig i den bygd där företagandet
bedrivs.
Vad kan man göra?
Kommunen kan i samråd med landsbygdens befolkning inventera kvaliteten inom
nämnda områden och för respektive bygder. Resultatet av inventeringen kan därefter
fungera som en startpunkt för framtida påverkan inom respektive område för
en kvalitetshöjning.
Vägar och skyltar
Det finmaskiga vägnätet är en viktig utvecklingsfaktor på landsbygden. Dåliga vägar
är en besvärlig hämsko för all slags utveckling, och på många sätt också en
viktig symbolfråga för bygderna.
Dålig vägstandard är ofta liktydigt med stagnerande bygder. Motsatt så betyder
god vägstandard att möjligheterna för boende, företagande, transporter mm är
betydligt bättre.
Vägfrågorna är en svår fråga att greppa och starkt avhängigt Vägverkets resurser
och prioriteringar.
Goda förebilder finns dock inom kommunen, med flera vägprojekt som kunnat
genomföras enligt samarbetsmodell, då lokala intressen, kommunen och Vägverket
efter samråd genomfört ombyggnadsprojekt i samarbete och till lägre kostnader
än vid ordinarie ombyggnader.
Även frågan om lokal skyltning till exempelvis landsbygdsföretag, sevärdheter
och gårdsbutiker är en viktig och även laddad fråga som på samma sätt berör kontakterna
med Vägverket. Också i detta fallet borde samförstånd och samråd mellan
lokala intressen, kommunen och Vägverket kunna leda till förbättringar.
Vad kan man göra?
Kommun och landsbygdsbefolkning kan i samråd arbeta för att fortsätta ansträngningarna
att påverka Vägverket i en för bygderna positiv riktning.
Föreningsstödet
De ideella föreningarna på landsbygden och i de mindre tätorterna fungerar ofta
som den samlande kraften för lokal utveckling. Det är i föreningarnas regi som
utvecklingsfrågor och problemområden diskuteras och det är ofta via föreningarna
som utvecklingsinitiativ tas.
Föreningarnas roll som demokratiska utvecklingsforum kan dock stärkas och
understrykas. Med en uttalat utvecklingsinriktad policy gentemot föreningarna kan
utvecklingsfrågorna komma mer i fokus.
Vad kan man göra?
Kommunens policy för föreningsstödet kan förändras i riktning mot att, mer än
idag, uppmuntra lokalt utvecklingsarbete.

Information är ett av de bästa
verktygen för att stimulera
lokalt utvecklingsarbete.
Skolskjutsar
Kommunen har allmänt sett en uppmuntrande policy gentemot ungdomen och
gymnasieutbildning. Ståndpunkten är att det är bra om alla har minst gymnasieutbildning.
Till ungdomen på landsbygden är budskapet det motsatta, eftersom rätten
till skolskjuts försvinner efter grundskolan. Kommunens indirekta budskap är
att de mister rätten till skolskjuts, eftersom gymnasieskolan är frivillig. För många
gymnasieelever som är bosatta på landsbygden innebär skolskjutsfrågan ett stort
praktiskt problem och i realiteten också väldigt långa skoldagar med krångliga resvägar.
Vad kan man göra?
Kommunen kan förändra skolskjutsreglerna med utgångspunkt från ett ”nerifrånperspektiv”.
Horisontell kommunikation och information
En av de viktigaste verktygen för att iscensätta och bedriva ett framgångsrikt utvecklingsarbete
är att lyckas med kunskapsspridningen om vad som pågår. I de
tidigare resonemangen har vi redan berört att den horisontella kommunikationen
mellan kommunens bygder är mer slumpartad än regelmässig. Här behövs en rad
initiativ för att sprida information och kunskap mellan bygderna och på samma
gång ge inspiration till lokalt utvecklingsarbete.
Vad kan man göra?
Identifiera information som ett av de mest verkningsfulla verktygen för att stimulera
utvecklingsinitiativ i bygderna
Attityder
Falköpings kommun har redan bedrivit seminarier och utbildning i lokal demokrati
och landsbygdsutveckling.
Vad kan man göra?
Kommunen kan fullfölja det inledda arbetet med utbildning av politiker och tjänstemän
i lokal utveckling och lokal demokrati.
19

20
Förslagen
Förslagen kan sägas bestå av två delar. Den första (1) representerar målsättningen
att skapa ett forum för landsbygdsfrågorna, ge frågorna större auktoritet,
samt stimulera det lokala engagemanget.
Den andra (2) representerar en rad grundläggande och konkreta landsbygdsfrågor
som förutsätts bli uppmärksammade och åtgärdade av det bygderåd som
föreslås (1).
Förslagen är inte inbördes rangordnade.
1
Bygderåd
— Bilda ett kommunalt bygderåd.
Idag saknas kommunalt forum för de frågor som specifikt berör kommunens
landsbygd. Ett bygderåd med representanter för olika bygder skulle kunna fylla
den funktionen och fungera som rådgivande- och remissorgan i landsbygdsfrågor,
samt utöva viss beslutsrätt.
Ett bygderåd skulle samtidigt kunna fungera som en naturlig horisontell
kommunikationskanal mellan olika delar av kommunens landsbygd. En idé för att
få till stånd ett första bygderåd, kan vara att de bygder som engagerar sig i studiecirklar
om landsbygdsprogrammet och utarbetar lokala utvecklingsplaner ges möjlighet
att utse en representant till det framtida bygderådet.
Bygdepeng
— Vidareutveckla den så kallade bygdepengen.
I ett första skede som en stimulans till varje förening (eller bygd) som startar studiecirkel
om kommunens landsbygdsprogram och formulerar lokala utvecklingsplaner
för den egna bygden. Förslagvis 5.000 kr.
I ett andra skede som ett kontinuerligt fungerande stimulansmedel som uppmuntrar
varje initiativ som gagnar lokalt utvecklingsarbete.
Bygdeutvecklare
— Inrätta en tjänst med kommunens landsbygd som fackområde.
Uppgiften ska vara att ge service åt bygderådet, bevaka landsbygdens frågor gentemot
övriga förvaltningar, vara kontaktman ut mot landsbygdens befolkning, samt
initiera informations- och utbildningsinsatser för kommunförvaltningens personal.
Mellan raderna; ”Leader+”
Vid årsskiftet 99/00 inleddes en ny sjuårig programperiod för EU:s strukturfonder,
LEADER+. Det nya Leader-programmet ger Falköpings kommun
möjlighet att utforma ett landsbygdsprograms genomförande som ett Leaderprojekt.
Vad kan man göra?
Kommunen kan ansöka om projektmedel för ett Leader+-projekt, varvid
landsbygdsprogrammets förslag utgör projektet.

2
Föreningsstödet
— Utveckla kommunens stödformer till hembygds- och bygdeföreningar (både lokal-ägande
och icke lokal-ägande) till att fokusera på utvecklingsinriktning.
De lokala föreningarna har en central roll för att kanalisera gemensamma ansträngningar
för bygdens utveckling inom alla områden. Det arbetet kan stimuleras
med en uttalat utvecklingsinriktad policy för föreningsstödet.
Jordbruket
— Ta initiativ till en lokalt förankrad seminarieserie om jordbruksföretagande i samråd
med jordbrukets organisationer, bygderådet, turistnäringens företrädare och
andra berörda.
Jordbrukets strukturproblem och förändringar är en komplex fråga, som är svår
att påverka från kommunal nivå. Kommunen kan däremot ta initiativ och vidta åtgärder
för att försöka förbättra förutsättningarna för en ökad lokal vidareförädling,
försäljning och utbildning. Detta kan i så fall stimulera bygdens jordbruksföretag att
förbättra sina framtidsmöjligheter genom att t ex nischa sin verksamhet, utforma
kompletterande verksamheter och/eller genomföra omställning till exempelvis
småskalig, lokal vidareförädling av livsmedelsprodukter, turistsatsningar och så
vidare.
Landsbygdsföretagande
— Ta initiativ till nätverksbildande aktiviteter för landsbygdsföretagare, samt initiativ
så att landsbygdsföretagande blir en viktig del av den planerade entreprenörsutbildningen.
Förskola och skola
— Uppmärksamma och bevaka förskolans/skolans betydelse för en välutvecklad
landsbygd.
Närheten till en utbyggd skola och förskola är en viktig landsbygdsfråga, liksom
för det livslånga lärandet. Skolans roll och situation bör uppmärksammas, inte
minst mot bakgrund av att barnkullarna minskar. Det är också viktigt att koppla
gymnasiets programutbud till landsbygdens olika möjligheter till entreprenörskap.
Bostäder
— Inrätta en ”tomt- och husbank” för landsbygdsboende. Ge bygderådet i uppdrag
att utforma lämpliga plattformar för enskilda, bygder och företag som vill marknadsföra
landsbygdsboende, samt att ta fram exempel på attraktivt landsbygdsboende
i kommunen.
Landsbygdsvägarna
— Inventera landsbygdsvägarnas kondition, upprustningsbehov och lokala betydelse
i samråd med berörda bygder.
Målsättningen ska vara att en generell och kontinuerlig upprustning av kommunens
landsbygdsvägar sker med en långsiktig vision att samtliga kommundelar
har bra vägstandard. Med en väginventering som grund kan kommunen gå vidare
med samråd med Vägverket och länka samman bygdernas idéer om upprustningarnas
utförande, eventuella lokala insatser för att minska kostnaderna,
kommunens engagemang osv.
21

22
Lokal skyltning
— Ta initiativ till en konstruktiv diskussion med Vägverket i syfte att åstadkomma en policy
för lokal skyltning, som tillgodoser både lokala intressen och kraven på trafiksäkerhet.
Svårigheterna att komma överens med Vägverket om skyltning till företag,
gårdsbutiker, sevärdheter osv på landsbygden är ett stort och avgörande problem
för landsbygdens utveckling i många sammanhang.
Lanthandeln
— Samråd med lanthandelns företrädare i syfte att stärka företagens utveckling
och utveckla eventuellt samarbete med kommunen.
Skolskjutsar
— Inför samma rätt till skolskjuts för gymnasieelever upp till 20 års ålder, som gäller
för grundskolans elever.
Kollektivtrafiken
— Där så finns behov bör kollektivtrafiken utvecklas och kompletteras med mer
riktad och anropsstyrd kollektivtrafik, vilket gynnar bland annat äldre och
funktionshindrade. Tågen ska stanna även på de mindre orterna.
Attityder och roller
— Följ upp den tidigare byapolitik-utbildningen med politiker och tjänstemän.
Hur kan attityderna till landsbygdsfrågorna ytterligare förändras? Utvärdera hur
utbildningen fallit ut i praktisk mening. Hur kan t ex kommunens tillsynsverksamhet
gentemot jordbruket förnyas och inriktas mer mot service, stöd och hjälp när lantbruket
ska leva upp till gällande lagstiftning?
Information, dialog
och horisontell kommunikation
— Inled en informations- och kommunikationssatsning i samband med att
landsbygdsprogrammet iscensätts.
Det föreslagna bygderådet är ett sätt att sprida kunskap, information och stimulans
gällande lokalt utvecklingsarbete. Men betydligt mer bör göras för att skapa
bra informationsvägar, förändra attityder och roller och samtidigt stärka sammanhållningen
mellan bygderna. Några idéer:
– Inrätta en årlig landsbygdsmässa. Lägg ut ansvaret genom att anslå resurserna
och låta lokala föreningar ansvara för mässornas värdskap. Syftet ska vara
att ge möjlighet för alla deltagande bygder att visa upp sin bygd och sina företag
och på detta sätt ge möjlighet att knyta kontakter.
– Landsbygdssajt för Falköpings bygder på internet.
– Årets bygd. Utse årets by eller bygd som en ärofylld titel för genomfört utvecklingsarbete.
Låt samtidigt den aktuella bygden ta ansvaret under ett år för arrangemang
på landsbygdsteman.
– Arrangera utvecklingskvällar med hearing med bygderådet.
– Uppmuntra varje bygd och förening att utse en pressansvarig.
– Producera informationsmaterial regelbundet med t ex presentation av tio goda
exempel på utvecklingsprojekt och nya företagsidéer. Låt materialet omfatta även
gratis annonsering för landsbygdsföretagare. Materialet delas ut till alla hushåll i
kommunen!
– Värna och utveckla den nuvarande biblioteksservicen.

Datakommunikation
— Kartlägg dagens möjligheter till snabb och säker datakommunikation i kommunens
olika delar.
Begränsade möjligheter till snabb och säker datorkommunikation är ett problem
på landsbygden, medan goda kommunikationer kan vara en möjlighet för distansarbete.
Med en kartläggning av rådande situation kan ett samråd med ansvariga
aktörer inledas. Kan Falköpings landsbygd vara platsen för försöksprojekt?
GSM-täckning
— Kartlägg dagens GSM-täckning i hela kommunen.
GSM-täckningen är dålig eller saknas för vissa delar av kommunens landsbygd.
Med en kartläggning av nuvarande täckning kan samråd inledas mellan Bygderåd,
kommun och teleoperatörerna i syfte att få till stånd förbättrad täckning inom en
rimlig framtid.
El- och telesäkerhet
— Kartlägg kvaliteten på el- och teleleveranserna, särskilt i de delar av kommunen
som är hårt utsatta för avbrott.
Kartläggningen kan ske i samråd med respektive bygder och ligga till grund för
diskussioner med el- och teleleverantörer. Den långsiktiga ambitionen ska vara att
förbättra förhållandena jämfört med nu.
Övrigt
— Uppmärksamma, bevaka och kartlägga övriga frågor som berör landsbygden
och dess befolkning när detta är motiverat, t ex gällande barn- och äldreomsorg,
skolfrågor, hälso- och sjukvård, näringsliv och miljö.
23

24
Citerat och noterat från möten och intervjuer
Nedan följer ett urval av de många synpunkter och förslag som kommit från enskilda,
grupper och föreningar i samband med förarbetet till landsbygdsprogrammet.
”Varför inte erbjuda gratis tomter i Vartofta tillsammans med en kraftig rabatt på
anslutningsavgifter till vatten, avlopp och el? Kommunen kan marknadsföra boendet
tillsammans med intresseföreningen.”
Sagt i Vartofta
”Vi åkte Môlarpa-vägen i sumras, dä va sörjelit va uschel den va. Dä va ju hôlor
sum va så här pass djupa (måttar en halvmeter mellan händerna).”
Sagt i Karleby
”Börstigsbladet utges regelbundet och finansieras av bygdepengen. Det ställs
samman och delas ut av bygdegårdsföreningen, till de 100 hushållen. Ideellt.”
Det bästa med Åsarp är bland annat vi-andan, företagsamheten, föreningslivet.
Sagt i Åsarp
”Matkvalité är viktigt. Många konsumenter vill veta var maten kommer ifrån och
den ska helst vara av lokalt ursprung. Framtiden för jordbruket är att odla ekologiskt
till 100 procent, i varje fall i ett längre perspektiv. Det skulle vara en tillgång för
hela kommunen med en rejäl grön-lokal marknad.”
Karin och Kristian Wallin, Östra Tunhem
”De nätverk som finns idag ger inte den mångfald och det nytänkande som är
nödvändigt. Landsbygdsföretagarna behöver kontakter på sin egen nivå. Det är de
informella kontakterna som kan ge något och det är viktigt att sammanföra stadens
och landsbygdens näringsliv.
Mats Johansson, Bergboms revisionsbyrå
”Det behövs en ändring på skattepolitiken överhuvudtaget för att gynna landsbygden,
med ändrade reseavdrag och bilavdrag. En levande landsbygd handlar
mycket om plånboksfrågor.”
Fem av kommunens lanthandlare
”Jag bor i Broddetorp för solnedgångarnas skull!”
Sagt av skönhetsälskande Broddetorps-bo
”Ett bra sätt att öka demokratin och engagemanget!”
Stina Linnarsson (m) om tanken på ett kommunalt bygderåd
”Förutsättningen för att få levande landsbygd är en fungerade infrastruktur.”
Carl-Henrik Silow, ”eldsjäl”, Vistorp
”Skönt och roligt att något händer, att diskussionen är igång, att någon finns att
prata med. Det är inte alltid så enkelt att själv vara profet i sin egen bygd.”
Göte Andersson, Grolanda, angående landsbygdsprogrammet
”Vi måste leta efter mångfalden och småskaligheten och stimulera denna, på det
viset får vi ett bra näringsliv. Människor behöver ingjutas mod i att prova småskaligt
eget företagande.”
Lennart Krook
”Fler småföretag kan arbeta från en position på landsbygden!”
Sagt i Trävattna apropå familjen Öhrnells företag

”I järnvägsbanken som går genom socknen finns snabb IT-kommunikation.
Skulle inte även vi kunna komma åt den?”
Fråga, ställd i Näs
”Falbygden är beroende av betesdjur för att behålla sina kulturvärden.”
Berit Pettersson Björkhögen V-Kleva, Maria Larsson Rössberga Sörby, Kristina
Oskarsson Stommen Mularp, Patrik Nilsson Klostergården Dala.
”Jag är inte det minsta rädd att släppa ifrån mig makt, bara politikerna får sätta
de politiska målen.”
Conny Johansson, socialdemokratiskt oppositionsråd, angående förslaget om bygderåd.
”Förr var folk trötta i kroppen men pigga i huvet, men nuförtiden så är folk pigga
i kroppen men trötta i huvet.”
Sagt av luttrad föreningsman från Vilske-Kleva
”Kooperativa lösningar är en möjlighet för små jordbruksföretag vid sidan om det
storskaliga.”
Ulf Eriksson, Kooperativ utveckling i Skara
”Jag flyttade hit för kärlekens skull!”
Landsbygdsbo med glans i ögonen
”Motsättningen mellan stad och land är konstlad, staden behöver landsbygden
och landsbygden behöver staden.”
Insiktsfull Bolumsbo
”Varför tar ingen tillvara den enorma energiresurs som allt träavfall från Gyllensvans
är? Varför inte bygga ett stort växthus och producera Kättilstorpsgurkor och
tomater?”
Kättilstorps-bo
”Ordna en småföretagarkväll i Skörstorp med inriktning på turism!”
Förslag från Skörstorp
”Ordna utbildning i miljöbalken för bönder!”
Sagt vid möte med Vartofta LRF
”Det vore ändå bäst om det kunde löna sig för bönderna att bruka jorden – det
behövs bättre förutsättningar för jordbruket.”
Håkantorps-bo
”Förenkla reglerna för att sätta upp vägskyltar till besöksmål. Många skulle då
kunna börja med diverse verksamheter, det skulle förbättra Sveriges nationalekonomi!
Det finns en blomstrande kreativitet på landsbygden, men man måste hitta
vägen till den!”
Bosse Ottosson, Islanna Ugglum
”Hade en ente gjort dä en hade gjort, hade en ente hatt dä en hade hatt.”
Lotta Ottosson, Islanna Ugglum
”Ge oss komplett sopsortering i Åsle!”
Åsle-borna
”Har Svenska Kyrkan inget ansvar för landsbygdsutveckling?”
Skörstorp
”Landsbygdsprogrammet måste vävas in i kommunens övriga mål och strategiarbete.
Det är mycket förväntningar på det och det måste bli verklighet!”
Arne Bertilsson, kommundirektör
25

26
”För att förbättra vägarna måste vi samfällt agera mot regering och region.”
Carl-Erik Gabrielsson (c)
”Vad vi än tycker om EU, så måste vi konstatera att; nu är vi en del av Europeiska
unionen och ska ta del av de möjligheter som det innebär.”
Kristina Ohlsson, internationell samordnare
”Det kanske viktigaste syftet med landsbygdsprogrammet är att engagera folk.”
Sagt i Göteve
”Måste livet vara lönsamt för att vara rikt?”
Urban och Sari Bolin, Bredene
”En grön/lokal marknad i Falköping kan få flera goda effekter: Det kan skapa en
bättre lokal marknad för odlare och uppfödare, det skulle kunna bli en turistattraktion,
det kan skapa bättre kontakt mellan land och stad.”
Maria Wardin och Lena Larsson, Jäla
”Tror vi på det, genomför vi det. Det är viktigt med det lokala, privata initiativet.”
Eivor Sandell om lokal grön marknad
”Det är bra att landsbygdsprogrammet “tvingar” till engagemang och ger möjlighet
för alla att uttrycka sina visioner och ideer.”
Eivor Sandell (igen), denna gång under mötet i Bolum:
”Större driftsäkerhet på elförsörjningen och samma möjligheter som stadsbefolkningen
vad gäller IT. Det är viktigt att slå vakt om lantbrevbäringen och förbättra
denna service!”
Brismene byalag
”Landsbygden måste lära sig att marknadsföra sig och väsnas. Det skulle finnas
en pressansvarig i varje by.”
Sagt under många av landsbygdsmötena
”Bor man i själva Åsarp är möjligheterna att åka kollektivt enorma. Man kan
hoppa i en buss i Åsarp på morgonen för att sedan vara i Stockholm redan kl. 9.30.
Det går 15 bussar åt vart håll (Falköping-Ulricehamn) dagligen.”
Åsarps-bo
”Tafsa ej på lantbrevbäringen, det är en fin service!
Sagt av många
”Ute där i bygderna kan det finnas ett nytt Kinnarps eller Gyllensvans i vardande.”
Bertil Svarén, kommunens tekniske chef, om företagsamhet
”Det krävs attitydförändringar och mod för att besluta om lokal kommunal upphandling
via t ex lanthandlarna.
Men det skulle vara bra.”
Bertil Svaren
”Det är så vackert att det nästan gör ont.”
Stina Linnarsson, kommunalråd (m), om bygden vi bor i
”Kommunen borde kanske heta Falbygdens kommun istället för Falköpings
kommun.”
Conny Johansson, oppositionsråd (s)
”Det skulle finnas tillgång till mer barnomsorg i Broddetorp.”
Broddetorpsbo

”En vädjan om kommunal hjälp med att behålla vår vackra landsbygd levande.
Landsbygden är vårt arv till våra barn och barnbarn!”
Citat av Vartoftas föreningar i yttrande till kommunen
”Vad händer med Åsarp om jordbruken efterhand läggs ner? Hur kan vi bevara
det öppna kulturlandskapet? Vi vill uppmuntra och stimulera hobbyjordbrukare. Erbjuda
deltidsjobb åt hobbyjordbrukare.”
Citat ur Åsarps Utvecklingsplan, skickad som yttrande till kommunen.
”Även i framtiden kommer det att finnas behov av samlingslokaler på landsbygden
för bland annat föreningsverksamhet. Därför tror vi att en planering för någon
form av kommunalt stöd borde göras i Falköpings kommuns landsbygdsprogram.”
Citat ur “Planeringsgruppen för Falköpings landsbygdsprogram”, Skörstorps
Hembygdsförening.
”Påverka så vi får en avkörningsfil från stora vägen!”
Vilske Pensionärer, Floby.
”En del klarar vi själva och en del behöver vi hjälp med”
Citat ur Brismene byalags yttrande till kommunen angående byalagets planer på
datakurs, öppen förskola, uppsättning av anslagstavla mm.
”Vi föreslår inrättande av ett kommunalt landsbygdsråd med uppgift att bevaka
landsbygdens frågor.”
Citat ur Fivlered Bygdegårds- och Hembygdsförenings yttrande till kommunen.
”Vi behöver hjälp för att påverka så att gymnasieeleverna får skolskjuts och så att
vägen mellan Börstig och Åsarp förbättras!”
Citat ur Börstigs Bygdegårdsförenings yttrande till kommunen.
”Vi har världens bästa småskola. Men barnkullarna krymper framöver och vi ser
en risk att vår fina skola tas ifrån oss. Det får inte hända!”
“Ingen i stan skulle tolerera så dåliga vägar!”
Två citat ur Åsle-bygdens yttrande till kommunen.
”Bygdegårdarna är oerhört viktiga, där byggs en av demokratins hörnpelare.
Hjälp oss med höjda bidrag!”
Citat ur Grolandas yttrande till kommunen
”Vi vill påminna om att kommunen också bör upptäcka att sydvästra kommundelen
finns. Det är fortfarande alltför många – både förtroendevalda och tjänstemän
– som aldrig varit i denna del av kommunen, eller ens vet var socknarna ligger
när de hör namnen. Ansvaret för ökad uppmärksamhet åt våra bygder ligger hos
både kommun och lokala organisationer!”
Citat ur Jälas yttrande till kommunen.
Alla som deltagit
Föreningar, grupper och enskilda
som skickat yttranden till kommunen:
Brismene Byalag
Börstigs Bygdegårdsförening.
Fivlereds Bygdegårdsförening, Fiflereds Hembygdsförening.
Politiska Samrådsgruppen, Åsarps Företagareförening, LRF i Åsarp, Åsarps ideella
föreningar, Kyrka och Samfund i Åsarp.
27

28
“Landsbygdsprogram -99”, Jäla.
“Sikte mot framtiden-gruppen”, Grolanda.
Skörstorps Hembygdsförening
Vartofta SPF, VSK:s Damklubb, Lottakåren samt Studieförbundet Vuxenskolan
gm Lilian Andersson.
Vilske Pensionärer, Floby.
Åse Ericson, Ullstorp Sörgården, Håkantorp.
Genomförda bygdemöten hösten 1999:
Möte med lantbrukarnätverk i Kälvene 15 september.
Deltagare: Sylve Stenberg, Puckgården, Evert Oscarsson, Skattegården, Sven
Skoog, Ödegården, Arne Skoog, Ramsgården, Benny Andersson, Skattegården,
Simon Andersson, Skattegården och Torgny Sandstedt, Hundstorp (Hångsdala,
Tidaholm).
Möte i Grolanda 20 september, Grolanda bygdegård.
Deltagare: Clas Petersson, Simonstorp, Jan Blank, Gärdet, Ulla-Britt Larsson,
Gärdhem, Harry Johansson, Strömsborg, Stig Johansson, Backgården, Lennart
Johansson, Brobacken, Berndt Bertilsson Skräddaregården, Monica Däldebring,
Hagen, Uno Lidén, Smedegården, Lars-Åke Eckervald, Skånum Backgården,
Bengt Däldebring, Hagen, Lennart Johansson, Göte Andersson, Skärvum, Åke
Blank, Gärdet.
Möte med föreningsrepresentanter i Vartofta 20 september.
Deltagare: Lilian Andersson, Bengt Thilén samt Gull-Britt Sjölin.
Möte med Brismene byalag 23 september.
Deltagare: Markus och Eva Brisbo Tången, Marie Augustsson de Wit och Einar de
Wit Lillegården, Christina Fredriksson Ekebacken, David och Carola Classon
Börsholmen, samt ett par mycket söta bebisar.
Möte med Trävattna den 27 september i församlingshemmet.
Deltagare: Kurt Brännemo, Skattegården, Erene Ek, Tubbarp, Kjell Richardsson,
Höga, Erling Öhrnell, Skumme, Birgit Wigh, Hallberga, Håkan Wigh, Hallberga,
Christer Palmenäs, Öjefors, Maria Palmenäs, Öjefors.
Möte med Åsle-borna på Åsle tå den 28 september.
Deltagare var Elisabeth Bergstrand, Fårdala, Per-Erik Hallberg, Björkebo, Linn
Andersson, Herrgården, Leif Johansson, Nöttorp Sörgården, Ingemar Hägg, St.
Hallan, Sven Erik Antonsson, Skattegården Mularp, Morgan Wiberg, L. Skattegården,
Eva Wårenius, Bredegården Tiarp, Håkan Uddenstig, Solgläntan, Lars-
Åke Klasson, Bosgården samt Camilla Bergström, Studieförbundet Vuxenskolan.
Möte med Jäla Bygdegårdsförening 29 september.
Närvarande: Jörgen Jacov, Korsgården, Stefan Andersson, Bondegården, Erland
Eriksson, Bryntesgården, Maria Wardin, Korsgården, Tomas Jenndahl, Sunnagården,
Ingegerd Bengtsson, Ullarp.
Mötet med Näs den 30 september
hemma hos familjen Boman i Sotagården.
Deltagare: Anders Fagersson, Spakagården, Peter Karlsson, Brunnsgården, Åke
Källeskog, Hulegården, Kvättak, Christina Eliasson, Backgården, Kvättak, Margareta
Boman, Sotagården, Birgitta Prysander, Pryssagården, Ann-Sofi Karlsson,
Brunnsgården, Magdalena Källeskog, Hulegården, Kvättak, Christer Eliasson,
Backgården, Kvättak, Göte Prysander, Pryssagården, Susanne Dighammar,
Storegården, Kurt Stark, Eje Boman, Sotagården.
Möte med studiecirkel för pensionärer i Broddetorp, 4 oktober.
Deltagare: Benno Elinder, Öland, Falekvarna, Inge Friberg Broddetorp, Ing-Mari

Friberg, Broddetorp, Sven Svensson, Frimansgården, Eivor Svensson, Frimansgården,
Ann-Gret Håkansson, Broddetorp, Paul Svensson, Broddetorp, Kerstin
Jonsson, Broddetorp.
Möte med Skörstorp i Fimsgården den 5 oktober.
Deltagare: Lennart Mannesson, Fimsgården, Doris Landgren, Fribo, Liselotte
Sellén Bore, Gaståsen, Anders Bore, Gaståsen, Torvald Einarsson, Blackorna,
Ragnar Pettersson, Storegården, Anders Brostrand, Orreholmen, Björn Brostrand,
Orreholmen, Berit Mannesson Fimsgården.
Möte i Börstig den 11 oktober, Börstigs bygdegård.
Närvarande: Tomas Konow, Prästgården, Rune Blank, Västergården, Döve,
Hillevi Henriksson, Skattegården, Ingrid Hansson, Storegården, Kjell-Åke Paulsson,
Kringlarp, Mari Johansson, utflyttad till Åsarp, men med hjärtat i Börstig.
Möte i Åsarp den 13 oktober, Alvershus.
Deltagare: Fredrik Evaldsson, Håkan Fredriksson, Thomas Fredriksson, Alf Nilsson,
Lars-Åke Thor, Bengt Fransson, Bengt Lindroth, Peter Dahlstrand, Ulric
Gunnarsson, Levi Evaldsson samt Bengt Eriksson i Tranegården, Bree.
Möte med Högboda råd den 19 oktober, BIKsborg, Borgunda.
Deltagare: Kaj Öman, Lilla Stutagården, Högstena, Anna-Karin Kyrkander, Assaretorp
Brobacken, Borgunda, Anders Johansson, Åkershäll, Dala, June Lasseson,
Nolgården, Dala, Monika Niklasson, Dalsbacka, Högstena, Anders Larsson,
Backebo, Borgunda.
Möte med Fivlered den 25 oktober i Fivlereds bygdegård.
Deltagare: Margit Gustavsson Åkersdal, Irma Klasson Halltorp, Mats Thorner
Björkvik, Karl-Gustav Classon Ramsberg, Karl-Axel Filipsson Ryttaregården, Ingemar
Sigfridsson Storegården, Birgit Jansson Ulvarp, Marianne Abrahamsson
Karlskoga gård.
Möte med Vilske-Kleva den 27 oktober i Kullmansgården.
Deltagare: Bertil Gustavsson, Björsgården, Barbro Svensson, Backor, Hans Hermansson,
Kvarnliden, Birgitta och Tomas Romlén, Jonstorp, Stig Karlsson, Petängen,
Ing-Britt Gustavsson, Björsgården, Maria Jägerström, Lilla Hästhagen.
Möte med bygderepresentanter i Bolum 3 novemver.
Deltagare: Leif Bigsten, Falköpings kommun, Ulf Ericsson, Kooperativ utveckling,
Eivor Sandell, Forum Falköping, Eva Dahlgren, Hornborga, Göte Andersson, Grolanda/Bygdegårdarnas
Riksförbund, Fredrik Evaldsson, lanthandlare Åsarp, Thomas
Leijon, Broddetorp, Carola Svensson, Broddetorp, Conny Svensson, Hornborga,
Erik Gustafsson, Broddetorp, Sven Erik Antonsson, Mularp, Sven Johansson,
Sätuna, Håkan Andersson, Bolum, Mats Thorner, Fivlered,
Niclas Fällström, Falköpings kommun/Hornborga.
Möte med Göteve Hembygdsförening i Göteve 9 november.
Deltagarlista saknas, tyvärr. Men ca 40 personer deltog.
Möte i Kättilstorp den 16 november 1999 i Gyllensvans pub.
Närvarande: Maria och Mats Gyllensvaan, Trädgårdsgatan, Maria och Stefan
Haumann, Ängsro, Sandra Bums och Lars-Åke Björk, Storgatan, Sven Söderqvist,
Storgatan, Karl-Hugo Fogelberg, Källeryd, Johan Claesson, Ryttarevägen.
Möte med Karleby centeravdelning den 18 november.
Närvarande: Clas-Göran Herbertsson Lillegården, Karl-Erik Andersson Haragården,
Folke Gustavsson Klövagården, John Larsson Storegården, Gustav Helander,
Karleby gården, Lilian Gustavsson Klövagården.
Möte med Broddetorpsortens intresseförening den 24 november i Lilla Samuelsgården,
Bolum.
Deltagare: Conny Svensson, Hornborga, Håkan och Ansi Andersson Bolum,
29

30
Janne Mogol Bolum, Susanne Johansson Bolum, Conny Holmström, Hornborga,
Karola Svensson, Broddetorp, Eva Dahlgren, Hornborga, Anders och Kerstin
Sundberg, Bolum, Sven Johansson Sätuna, Ronnie Häreskog Hornborga, Thomas
Leijon, Broddetorp, Nils och Christel Henriksson Broddetorp, Christer och
Ingegerd Claesson Hornborga.
Möte med Vartofta södra LRF den 29 november i Åsaka bygdegård.
Deltagare: Åke Dahlgren Åkerholmen, Ingemar Nilsson Korsgården Yllestad,
Mats Lindholm Nolbacken, Camilla Svensson Stångsberg (numera avflyttad till
Skåne), Folke Hjalmarsson Hulegården, Sven Johansson Trälshed, Per Ericsson
Stenhusgården, Susanne Johansson Kyrkeslätt, Maritha Kyrk Öjevalla, Marcus K
Dahlgren Öjevalla, Magnus Dahlgren, Öjevalla, Lena Åkerskog Åsakatorp, Helge
Johansson Dalen, Rune Hjalmarsson Hulegården.
Möte med jordbrukarkurs (Kunskapslyftet) 1 december.
Närvarande: Berit Pettersson Björkhögen V-Kleva, Maria Larsson Rössberga
Sörby, Kristina Oskarsson Stommen Mularp, Patrik Nilsson Klostergården Dala.
Möte i Håkantorp 7 december , Håkantorps Bygdegård.
Deltagare: Karl-Erik Karlsson, Vikingakurvan, Göte Persson, Solsten, Vincent
Lingehed, Hasselbacken, GunBritt Ågren, Sörgården, Fredrik Johansson,
Runsbacke, Alf Johansson, Liden, Lars Johansson, Underhöjden, Sture Augustsson,
Höjen, Regina Augustsson Höj.
Intervjuer med politiker, tjänstemän och enskilda:
Jan-Olof Övergård, Halsängs Stängsel, Kinneved.
Åse Ericsson Sörgården, Håkantorp.
Karin och Kristian Wallin, Skräddaregården, Östra Tunhem.
Bo Alexandersson Vrågården Friggeråker.
Mats Johansson, Bergboms revisionsbyrå.
Marie Wennerholm, turistchef.
Kommunens lanthandlare (fem närvarande).
Carl-Henrik Silow, eldsjäl i Vistorp.
Lennart Krook, chef för kommunens miljö och arkitekt-kontor.
Arne Bertilsson, kommundirektör.
Carl-Erik Gabrielsson, kommunstyrelseledamot.
Kristina Ohlsson, kommunens internationella samordnare.
Urban och Sari Bolin, Lilla Bergsgården Bredene.
Maria Wardin, Korsgården, Lena Larsson, Sunnagården Jäla (fördjupning av tidigare
samtal med bygdegårdsföreningen).
Eivor Sandell, Forum Falköping.
Bertil Svarén, teknisk chef.
Conny Johansson, oppositionsråd.
Stina Linnarsson, kommunalråd.
Bosse och Lotta Ottosson, Islanna Ladugårdscafé.
Ulf Eriksson, Kooperativ utveckling, Skara.