Slutrapport Uppsala inklusive bilaga 1-6 - Hjälpmedelsinstitutet

Alternativ till alternativ telefoni 

Slutrapport för försöksverksamhet i 

Landstinget i Uppsala län 

Alternativ telefoni - från särlösning till lösning 

12-09-30 

Anette Winberg 

projektledare 

Daniel Johansson 

Katarina Stedt 

Kennet Fredriksson 

Malena Persson 

Marianne Lundström 

Peter Kölerud

Innehåll 

Sammanfattning ............................................................................................. 1 

Abstract .......................................................................................................... 2 

Bakgrund och genomförande av försöken ..................................................... 4 

Bakgrund och syfte ..................................................................................... 4 

Förväntad projektnytta ............................................................................... 5 

Projektorganisation och samarbetspartners ................................................ 6 

Organisationsplan ................................................................................... 7 

Projektgenomförande ................................................................................. 7 

Kartläggning och teknisk prövning......................................................... 8 

Fallstudier och workshops ...................................................................... 8 

Kunskaps- och kompetensutveckling ..................................................... 9 

Projektresultat och projektmål ..................................................................... 10 

Brukaren/användaren ................................................................................ 10 

Produkter och teknik i fallstudierna ...................................................... 10 

Fallstudier med målgruppen gravt hörselskadade/döva personer ......... 12 

Skype på Tolkcentralen ........................................................................ 13 

Kalle och Maja, en småbarnsfamilj ...................................................... 14 

Fallstudier med målgruppen dövblinda personer.................................. 15 

Lisa........................................................................................................ 16 

Hasse ..................................................................................................... 18 

Fallstudier för målgruppen personer med talskada/språkstörning ........ 19 

Harald, 60 år ......................................................................................... 20 

Niklas, 36 år .......................................................................................... 22 

Nytta för målgrupperna ......................................................................... 23 

Workshop .............................................................................................. 25 

Landstinget/regionen ................................................................................ 25 

Befintlig organisation för re-/habilitering och hjälpmedelsförsörjning 25 

Organisationen och projektet ................................................................ 27 

Analys och slutsatser .................................................................................... 28 

Brukarens perspektiv ................................................................................ 28 

Förskrivning, fritt val, stöd ....................................................................... 29 

Projektresultat - framtida arbete inom landstinget/regionen .................... 30 

Hjälpmedel och/eller konsumentteknik ................................................ 31 

Analys och slutsatser ................................................................................ 32 

Bilagor .......................................................................................................... 33

Sammanfattning 

Landstinget i Uppsala län har på uppdrag av HI bedrivit försöksverksamhet 

i syfte att öka användningen av konsumentteknik som hjälpmedel för 

elektronisk kommunikation på distans. Arbetet har bedrivits i projektform 

under namnet Alternativ till alternativ telefoni. 

Att inte kunna göra sig förstådd på grund av en funktionsnedsättning 

innebär att man riskerar att bli isolerad från umgänge och möjligheterna till 

delaktighet i samhället. Det är lätt att hamna i en situation där man är 

beroende av sin omgivning och deras engagemang för att man ska kunna 

upprätthålla sina kontakter och hålla sig informerad. De hjälpmedel som 

erbjuds i form av text- och bildtelefoner kan enbart användas till att 

kommunicera med andra som har text- eller bildtelefon. De är stationära på 

en plats och begränsar möjligheterna för användaren att vara mobil och 

samtidigt vara tillgänglig eller själv ringa upp. Försöken i Uppsala läns 

landsting genomfördes av personal på Hörcentralen, Syncentralen och 

Hjälpmedelscentralen och vände sig till målgrupperna gravt hörselskadade/ 

döva, dövblinda och personer med talskada/språkstörning. Genom att 

använda surfplattor eller smartphones i kombination med Skype ökade 

deltagarnas möjlighet till aktivitet och delaktighet. Att kunna vara mobil och 

samtidigt ha möjlighet att kommunicera på distans med dem man ville 

upplevdes som mycket positivt av framför allt personerna med dövhet eller 

dövblindhet. Personerna med talskada/språkstörning behövde mycket stöd 

och hjälp med anpassningar för att komma i gång med Skype, men vid 

användning hade både de och samtalspartnern stor nytta av att kunna se 

varandra. För denna grupp var det viktigare att produkten var lätt att 

använda än att den gav möjlighet till att vara mobil. 

Frågan om dessa produkter ska vara möjliga att förskriva som hjälpmedel 

eller bekostas av brukarna kvarstår och måste tydliggöras via politiska 

beslut. Råd och stöd kring produkterna bör dock ingå i landstingets ansvar. 

Den snabba teknikutvecklingen innebär en utmaning för verksamheterna att 

hålla sig ajour så att man kan ge brukarna rätt stöd och hjälp. Det är viktigt 

att personalen får möjlighet att köpa in och använda nya produkter, testa 

appar och program för att utvärdera om och hur de kan vara till nytta för de 

brukargrupper de möter. Det är också viktigt att hitta samarbetsformer 

mellan enheterna så att man kan utbyta erfarenheter och delge varandra 

kunskaper om olika produkters möjligheter och begränsningar. 

1

Abstract 

Habilitation and Assistive Technology Services, Uppsala County Council, 

Sweden has on behalf of the Swedish Institute of Assistive Technology 

(HI), carried out a pilot project Alternatives to Alternative Telephony. The 

objective was to increase consumer used technology as an assistive 

technology in order to enable electronic communication at a distance. 

To be unable to make one-self understood due some form of disability 

represents a risk of isolation from other people and the community at large 

as interpersonal contacts with others people, public utilities etc. are 

hampered and reduced. It is easy to find one-self in a situation where one is 

dependant on other people to be able to participate in everyday life and to 

stay informed. Assistive technology offered today (i. e text- and 

videophones) can at present only be used to communicate with those 

persons who have access to the same equipment. Moreover, they can only 

be used from that place where they have been installed. Those conditions 

limit the possibilities for the user to at the same time be mobile and able to 

call someone, or be contacted by phone. The Uppsala County Council 

project was carried out in three units and included people with 

deafness/severe hearing disability, people with deafblindness and people 

with speech and/or language disorder. The participants were offered to use 

Pads or Smartphones in combination with Skype, which increased the 

participants’ possibilities to be active and participate. Their experiences of 

the possibility to be mobile and at the same time able to communicate with 

people from a distance were very positive, especially by persons with 

deafness and deafblindness. The participants with speech/language disorder 

needed a lot of support and personal adaptation to be able to use Skype. 

When using it they and the people they communicated with, expressed that 

they experienced a great benefit from the possibility to be able to see each 

other while they were communicating. This group also expressed that it was 

more important that the equipment was easy to use than being able to 

communicate while being mobile. 

Whether consumer used technology should be offered as assistive 

technology free of charge or whether the consumers should pay for these 

devices themselves must be based on regional political decisions. The 

responsibility to provide advice and support concerning assistive technology 

should however lie with the county council. The development technology is 

rapid there is a professional challenge to keep informed in order to provide 

2

consumers with the advice and support that they need. Consequently, 

professionals must have the opportunity to purchase and try out new 

technology, including different Apps and programs, in order to evaluate if 

and how those can be of use to the persons with disabilities, whom they 

provide service to. Moreover, responsible units need to establish and 

develop routines for exchanging professional experience and between 

themselves communicate knowledge gained concerning opportunities and 

limitations of new products. 

3

Bakgrund och genomförande av försöken 

Bakgrund och syfte 

Hjälpmedelsinstitutet (HI) och Post- och telestyrelsen (PTS) har fått i 

uppdrag av regeringen att bedriva försöksverksamhet med intresserade 

landsting. Försöken ska syfta till att öka användningen av konsumentteknik 

som hjälpmedel för alternativ telefoni. Uppdraget i sin helhet kan läsas på 

regeringskansliets webb: www.regeringen.se/sb/d/108/a/161829. 

Regeringskansliets ärendenummer är S2011/1810/FST. 

Hjälpmedelsinstitutet samlar dokument, trycksaker m.m. om 

regeringsuppdraget på sin webb: www.hi.se/alternativtelefoni. 

I denna rapport redovisas erfarenheter och resultat från det arbete som gjorts 

inom försöken i Landstinget i Uppsala län. 

Personer som är döva, dövblinda, har en grav hörselnedsättning, talskada 

eller är språkstörning är i behov av alternativa produkter för att kunna 

ringa/kommunicera på distans. Landstingen kan ansöka om stadsbidrag till 

utrustning för elektronisk kommunikation och ansvarar för att personer med 

dessa funktionsnedsättningar får lämpliga produkter förskrivna som 

hjälpmedel. Föreskrifterna om statsbidraget finns beskrivna i SOSFS 2002:2 

och finns att läsa på Socialstyrelsens hemsida 

http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2002-2 . Inom Uppsala läns landsting 

hanteras bidraget av hjälpmedelsverksamheten inom förvaltningen 

Habilitering och hjälpmedel, och är förbehållet hjälpmedel av typen text- 

och bildtelefoner och i vissa fall faxapparater. Se vidare under rubriken 

”Landstinget/regionen” på sidan 24. 

Inom hjälpmedelsområdet sker en snabb teknikutveckling. Många 

konsumentprodukter innehåller liknande funktioner och möjligheter som de 

hjälpmedel som förskrivs för att underlätta eller kompensera för olika 

funktionsnedsättningar. Gränsdragningsproblematiken, för vad som är att 

betrakta som ett hjälpmedel som kan förskrivas via landstingets ansvar eller 

en konsumentprodukt som brukaren själv ska bekosta, ökar. Inom befintligt 

regelverk i Landstinget i Uppsala län har så kallade konsumentprodukter 

inte varit ett alternativ till förskrivning av text- och bildtelefoner. 

Personalens kunskaper om olika konsumentprodukter och dess möjligheter 

att tillgodose behoven av distanskommunikation för de aktuella 

brukargrupperna har varit begränsad, liksom resurserna för att öka 

kompetensen. För att personalen ska kunna hålla sig ajour med utvecklingen 

4

ställs nya krav på såväl organisation som regelverk. Inom Habilitering och 

hjälpmedelsverksamheten i Landstinget i Uppsala län pågår ett projekt- och 

utvecklingsarbete inom hjälpmedelsområdet, där riktlinjer och beslutsstöd 

för behovsbaserad hjälpmedelsförskrivning ska utarbetas. Syftet är bland 

annat att säkerställa att det är individens behov och nytta av hjälpmedel för 

sitt vardagsfungerande som är grund för bedömning. Ett annat syfte är att 

förskrivna hjälpmedel ska bidra till god hälsa och en kostnadseffektiv 

hjälpmedelsförskrivning, vilket ska säkerställas med hjälp av ett beslutsstöd. 

Genom att använda beslutsstöd kan till exempel nytta och 

kostnadseffektivitet av olika åtgärder, i det här fallet olika hjälpmedel eller 

konsumentprodukter, jämföras. Sedan 1 maj 2012 har Landstinget i Uppsala 

län infört Friare val av hjälpmedel för ett urval av de hjälpmedel som 

hanteras inom förvaltningens Hjälpmedelscentral och Syncentral. Det finns 

också ett beslut om att utreda möjligheterna att införa Friare val inom 

hörselområdet. Inom ramen för projektet Alternativ till alternativ telefoni 

bedömdes ”fritt val- spåret” och ”förskrivningsspåret” på ett naturligt sätt 

samverka med det pågående projektet kring riktlinjer och beslutsstöd. 

Dessutom fanns ett intresse av att undersöka vilket stöd brukarna kan 

behöva vid användning av konsumentprodukter, och vilka krav det kan 

komma att ställa på organisation och verksamhet i framtiden, varför även 

det så kallade ”stödspåret” var aktuellt för projektet. 

Förväntad projektnytta 

De text- och bildtelefoner som erbjuds som hjälpmedel är stationära där de 

installerats. För dem som är i behov av dessa hjälpmedel innebär det en 

inskränkning i möjligheterna att kunna kommunicera på distans var man än 

befinner sig, vilket är ett delaktighetsproblem i dagens samhälle. Syftet med 

projektet ¨Alternativ till alternativ telefoni¨ har varit att undersöka om, och 

på vilket sätt, så kallade konsumentprodukter kan påverka möjligheterna för 

personer som är döva, gravt hörselskadade, dövblinda, har en 

talskada eller språkstörning att bli mer delaktiga i samhället, när det gäller 

att kommunicera på distans. Syftet har också varit att undersöka vilken form 

av stöd eller andra insatser som brukarna kan behöva för att det i så fall ska 

fungera. Den samlade kunskapen förväntades ge värdefull information till 

förvaltningen om det finns behov av förändringar i regelverk och/eller 

organisation för att kunna tillgodose behoven av nya eller alternativa sätt att 

kommunicera på distans. 

5

Projektorganisation och samarbetspartners 

Projektet har bedrivits inom ramen för verksamhetsområde hjälpmedel inom 

förvaltningen Habilitering och hjälpmedel i Landstinget i Uppsala län. För 

att möjliggöra ett ökat kunskapsutbyte mellan de olika enheter och 

professioner som kommer i kontakt med de aktuella brukargrupperna 

skapades en gemensam projektorganisation, med möjlighet att arbeta i 

gemensamma lokaler. Medverkande enheter har varit Hjälpmedelscentralen 

(HMC), Hörcentralen (HC), Syncentralen (SC) och Tolkcentralen (TC). 

Huvudsaklig projektägare har varit Hjälpmedelsinstitutet (HI), medan intern 

projektägare har varit verksamhetschefen för område hjälpmedel inom 

förvaltningen. Verksamhetschefen har också varit ordförande i projektets 

styrgrupp. Övriga representanter i styrgruppen har varit enhetscheferna för 

de ingående enheterna. Två av enhetscheferna har tillsammans med 

projektledaren bildat projektledningsgrupp. 

Det praktiska arbetet har genomförts av en förskrivare och en datatekniker 

på HC, en hjälpmedelskonsulent, med bakgrund som logoped, och en 

datatekniker på HMC samt en synpedagog och en datapedagog på SC. De 

har tillsammans med projektledaren bildat projektgrupp. En 

teckenspråkstolk från TC har också ingått i projektgruppen. Projektledaren 

har fungerat som samordnare och administratör av projektet, samt varit 

projektets representant vid kontakter med övriga landsting och HI. 

Till projektet har funnits ett referensnätverk bestående av de redan befintliga 

brukarråd som fanns i förvaltningen vid projektets start. Projektledaren har 

varit ansvarig för kontakterna med referensnätverket (se bild 1, 

organisationsplan). 

6

Bild 1 

Organisationsplan 

Projektägare 

Hjälpmedelsinstitutet 

(HI) 

Projektledare 

Anette Winberg 

Projektmedlemmar 

Malena Persson, HC 

Kennet Fredriksson, HC 

Katarina Stedt, HMC 

Daniel Johansson, HMC 

Marianne Lundström, SC 

Peter Kölerud, SC 

Miriam Langeskär, TC 

Projektgenomförande 

Styrgrupp 

Eva Widenfalk, intern projektägare 

Agneta Nilsson-Palm, HC 

Inger Kjellström, HMC 

Michael Wennman, SC 

Hans Näverskog, TC 

Projektledningsgrupp 

Agneta Nilsson-Palm 

Inger Kjellström 

Referensnätverk 

Hörselråd 

Tolkråd 

Brukarråd SRF 

SFDB 

HSO 

Habiliteringen 

för barn och vuxna 

och vuxna 

Under projektets gång har Uppsala samarbetat med övriga projektlandsting 

och HI via såväl telefonmöten som fysiska möten och workshops. Projekten 

har haft ett gemensamt projektforum på nätet där vi kunnat utbyta 

erfarenheter och dela med oss av manualer och andra dokument till 

varandra. 

Genomförandefasen av projektet i Uppsala har huvudsakligen bestått av 

kartläggning och teknisk prövning av produkter, fallstudier och workshops 

samt kunskaps- och kompetensutveckling. Arbetet har bedrivits av olika 

yrkeskategorier inom enheterna Hjälpmedelscentralen (HMC), Hörcentralen 

(HC), Syncentralen (SC) och till viss del Tolkcentralen (TC). Vi har haft 

7

tillgång till en gemensam lokal där alla produkter som köpts in och prövats i 

projektet installerats och funnits tillgängliga för alla projektmedlemmar. För 

att möjliggöra kunskapsutbyte mellan enheterna har alla projektmedlemmar 

haft en återkommande gemensam tid avsatt för projektet, och vi har haft 

gemensamma projektmöten varannan vecka. Dessutom har vi skapat en 

arbetsgrupp på vårt intranät där vi haft möjlighet att diskutera frågor, utbyta 

erfarenheter och ge varandra tips. Där har också alla för projektet relevanta 

dokument funnits tillgängliga för alla projektmedlemmar. 

Kartläggning och teknisk prövning 

Olika typer av smartphones och surfplattor köptes in till projektet för att 

prövas. Programvara, gränssnitt och möjligheter till anpassningar, liksom 

funktionalitet i olika miljöer utifrån de olika brukargruppernas 

funktionsnedsättningar och behov av anpassningar, prövades av 

projektmedlemmarna (se bilaga 1). Efter jämförelsen valde projektgruppen 

ut de produkter som på grund av sin kvalitet och andra fördelar, så som 

möjlighet att ansluta hjälpmedel och bra bild på skärmarna, var bäst 

lämpade för ändamålet Brukare erbjöds sedan att pröva dem i fallstudierna. 

(se bilaga 2 samt ”Produkter och teknik i fallstudierna”, sidan 8). 

Fallstudier och workshops 

Inom projektet genomfördes totalt 10 fallstudier fördelade på tre döva 

personer, fyra personer med dövblindhet och tre personer med talskada eller 

språkstörning. Tillvägagångssättet för att komma i kontakt med brukarna 

var lite olika på de tre enheterna. 

Inom gruppen gravt hörselskadade/döva tillfrågades fyra personer att delta i 

fallstudierna. De var sedan tidigare kända av förskrivare och tekniker för 

”Alternativ telefoni” på Hörcentralen. Ett kriterium för att tillfrågas var att 

man hade datorvana sedan tidigare. Tre personer tackade ja till att delta, 

medan den fjärde personen valde att tacka nej på grund av svårigheter att 

avsätta den tid som krävdes. 

På Syncentralen hade personalen god kännedom om vilka personer som 

kunde bli aktuella att delta i projektet. Man strävade efter att tillfråga en 

heterogen grupp för att försöka få problemen belysta ur så många perspektiv 

som möjligt. Personerna skulle ha olika grader av syn- och 

hörselnedsättning eller dövblindhet, ha ett stort kontaktnät, vara i olika 

åldrar och faser av livet samt ha olika kunskaper och intresse för data och 

8

teknik. Fyra personer tillfrågades, två män och två kvinnor, och samtliga 

tackade ja till att delta i projektet. 

På Hjälpmedelscentralen (HMC) får man kontakt med personer med 

talskador och språkstörningar genom förskrivare på andra vårdinrättningar. 

Det kan till exempel vara via logopeder på Habiliteringen eller 

Länslogopedimottagningen på Akademiska sjukhuset. I projektet 

kontaktade personalen på HMC dessa enheter för att få kontakt med 

lämpliga brukare. Man tillfrågade också några brukare med närstående som 

man redan hade kontakt med, vilket visade sig vara det bästa sättet att få 

brukare intresserade. Tre personer tackade ja till att delta i projektet. 

Före och efter deltagandet intervjuades personerna, eller någon 

närstående/assistent, enligt ett frågeformulär framtaget av HI. Svaren 

rapporterades avidentifierat till dem. Personerna som medverkade i 

fallstudierna fick under en begränsad period låna en konsumentprodukt för 

att kommunicera på distans. Projektet stod för abonnemanget under 

projekttiden. Under perioden fick de medverkande stöd och hjälp av 

projektet samtidigt som de själva förband sig rapportera hur de använde 

produkten, och hur den fungerade i olika situationer. Till stöd för att komma 

ihåg ombads de att fylla i en dagbok när de använde produkten (se bilaga 3, 

4 och 5). Dagböckerna sammanställdes och utvärderades av respektive 

enhet och resultaten diskuterades i projektgruppen. 

Under projekttiden har också tre workshops genomförts – två i projektets 

regi och en i samarbete med Hörcentralen, Tolkcentralen och de lokala 

avdelningarna av Sveriges dövas förening (SDF) och Vuxendöva i Sverige 

(VIS). Syftet med att anordna workshops var att erbjuda fler brukare inom 

målgrupperna att ta del av projektets arbete, genom att få information samt 

möjlighet att prova på alternativa sätt att kommunicera på distans med hjälp 

av en surfplatta eller smartphone och t ex Skype. 

Kunskaps- och kompetensutveckling 

Kunskaps- och kompetensutvecklingen för personalen som arbetat i 

projektet har skett på flera olika sätt. De har själva använt och prövat olika 

produkter i sin dagliga verksamhet och utvärderat deras för och nackdelar. 

Genom att ta del av brukarnas erfarenheter, i form av svårigheter och 

möjligheter de mött när de prövat olika produkter, har personalen också 

samlat på sig kunskaper via arbetet med fallstudierna. För att tillgodose 

behovet av stöd och instruktioner som de olika brukarna har haft i samband 

9

med fallstudierna, har projektmedlemmarna lärt sig att utarbeta manualer 

och individuella lösningar. Samarbete och utbyte av erfarenheter över 

enhetsgränserna har också varit en källa till kunskaps- och 

kompetensutveckling genom att lära sig om olika brukargruppers 

svårigheter och behov men också genom att lära av varandras lösningar 

Även samarbetet med de övriga projektlandstingen har varit ett sätt att 

samla in kunskap, liksom att delta på REDAH-konferens och ID-dagar. 

Projektresultat och projektmål 

Brukaren/användaren 

Produkter och teknik i fallstudierna 

Efter att ha bedömt olika smartphones och surfplattor enligt de kriterier som 

bestämdes (se bilaga 2) valde projektmedlemmarna på de olika enheterna att 

arbeta med fyra olika produkter i fallstudierna. På Hjälpmedelscentralen 

använde man sig av surfplattan iPad 2, på Syncentralen av iPad 2 samt 

smartphonen iPhone 4 och på Hörcentralen använde man surfplattan 

Samsung Galaxytab 10” samt smartphonen Samsung Galaxy 2S. 

Produkterna som valdes kommer från stora tillverkare som är ledande på 

marknaden och de uppdateras löpande. Tillsammans möjliggör det garantier 

för en god kvalitet och bra support. 

iPad 2 och iPhone 4 – för- och nackdelar 

Både iPad och iPhone använder sig av iOS, vilket är Apples operativsystem 

för mobila plattformar. iOS har ett grafiskt snyggt och tilltalande gränssnitt 

som är avskalat, lätt att förstå och det finns många väl fungerande 

hjälpmedelsprogram inbyggda i operativsystemet. Produkterna är lätta att 

komma igång med och kräver inte några avancerade inställningar. 

Alla appar som finns att ladda ner från Appstore är testade och godkända av 

Apple, vilket borgar för kvalitet och stabilitet. Det är också lätt att koppla in och 

använda sig av punktdisplayer till produkterna. Programmet VoiceOver ger 

möjlighet att få texten man pekar på uppläst av svensk talsyntes. Genom 

möjlighet att göra vissa färganpassningar i gränssnittet och använda sig av 

zoom-funktionen kan man underlätta för personer med synnedsättning. 

Produkterna har en väldigt stilren och slimmad design som tilltalar många. I 

10

åda produkterna finns det kameror både på fram- och baksida vilka 

fungerar bra och ger en bra bild. Batteritiden i iPhone är acceptabel, medan 

den i iPaden är mycket bra. 

Produkterna har inte så många anpassningsmöjligheter. De är låsta till ett 

speciellt utseende och går inte att anpassa efter egna önskemål. Det finns 

heller ingen möjlighet att välja olika röster i talsyntesen. Den slimmade och 

avskalade designen kan göra att det är lätt att den glider ur handen, särskilt 

om man har problem med sin handfunktion. Båda produkterna är utan skydd 

väldigt ömtåliga och spricker lätt vid fall mot någon hård yta. Under 

projekttiden var det inte möjligt att använda VoiceOver och zoom samtidigt, 

vilket var en nackdel. Enligt Apples senaste keynote kommer dock den 

funktionen att finnas i iOS 6, som släpps i slutet på september 2012. 

Även om punktdisplay är lätt att ansluta och använda har det hittills inte 

funnits stöd för svensk punktabell, vilket har gjort att man inte har kunnat 

skriva å, ä och ö. Även detta ska vara åtgärdat i iOs 6, men har inte kunnat 

prövas under projekttiden. Ordprediktionen och stavningshjälpen har också 

vissa nackdelar, genom att det till exempel kommer upp konstiga förslag på 

ord. 

Samsung Galaxytab och Samsung Galaxy S2– för- och nackdelar 

Samsungs surfplattor använder sig av Android som är ett Linux-baserat 

operativsystem, främst utvecklat för smartphones och surfplattor. Det har ett 

snyggt gränssnitt med många anpassningsmöjligheter, men vissa brukare 

kan uppleva det rörigt. Surfplattorna finns i två storlekar – 7” och 10”. De 

har upplevts snabba och stabila med en snygg design. Skärmarna på båda 

plattorna fungerar bra och har bra färgåtergivning. De fungerar bra i 

dagsljus och har en snabb återkoppling på gester. 

Galaxytab 10” har en stor och bra skärm medan Galaxytab 7” har ett lätt och 

behändigt format, och det går att ringa vanliga telefonsamtal med den. I 

båda enheterna finns det kameror både på fram- och baksida, vilka fungerar 

bra och ger en bra bild. Kamerorna är dock känsliga för rörelse och därför är 

det en fördel att använda ett ställ när man ska prata med teckenspråk. 

Anslutningsmässigt har Galaxytab fungerat bra vid användning av 3G, men 

det har ibland uppstått problem vid anslutning till vissa routrar. 

I projektet hade Galaxytab 7” vissa grafikproblem vid användning av 

Skype, genom att bilden inte roterade tillförlitligt. Den lämnades därför 

aldrig ut i fallstudierna. 

11

Samsung Galaxy S2 använder också Android som operativsystem, vilket 

fungerar bra och ger många anpassningsmöjligheter. Den kräver inte några 

avancerade inställningar för att komma igång med. Den har en skärm som är 

skarp med bra färgåtergivning och god betraktningsvinkel. Den kan dock 

vara lite svårt att se på i dagsljus. Samsung Galaxy S2 har ett 

användarvänligt format med kamera både bak och fram. Båda kamerorna 

ger bra bild som fungerar bra vid videosamtal där uppkopplingen är 

tillfredsställande. Telefonen har också ett klart och tydligt ljud. 

Överlag har surfplattorna bra batteritid, medan telefonen behöver laddas 

varje dygn. 

Fallstudier med målgruppen gravt hörselskadade/döva 

personer 

De tre personer som tackade ja till att delta var alla döva, hade ett stort 

socialt kontaktnät och använde teckenspråk som första språk. En av 

personerna använde ibland tal och läste på läpparna. Två av personerna kom 

från samma familj. Personerna som deltog hade viss datorvana sedan 

tidigare. För att kommunicera på distans använde de bild- eller texttelefon, 

SMS, mail via dator och gratisprogram, som till exempel MSN eller ooVoo. 

Deltagarna påtalade att de hade problem när det gäller att kommunicera 

direkt med myndigheter och andra offentliga förvaltningar på teckenspråk. 

De var beroende av sin text- eller bildtelefon och förmedlingstjänst. 

Förutom att inte kunna kommunicera direkt med den man ville var de också 

hänvisade till en viss plats, det vill säga där de hade sitt hjälpmedel, vilket 

oftast var i hemmet. Om behovet uppstod på annan plats var man beroende 

av andras hjälp, vilket ibland kunde upplevas som ett integritetsproblem. 

Text- och bildtelefonerna begränsade också möjligheterna att kommunicera 

med vem man ville, eftersom de bara kunde användas för att ringa till dem 

som också hade tillgång till motsvarande hjälpmedel. 

De produkter som användes i projektet var Samsung Galaxytab 10” och 

Samsung Galaxy S2. Personerna som medverkade i fallstudierna fick under 

en bestämd period pröva en vald produkt i kombination med Skype. Under 

prövotiden har de använt såväl 3G som trådlöst Internet. Under 

prövoperioden fick de medverkande fylla i en dagbok för varje samtal. Där 

skulle de fylla i om de blivit uppringda eller själva ringt upp, hur länge 

samtalet pågick, om samtalet var förståeligt, hur samtalet fungerade, om det 

var något som fungerade mindre bra och i så fall vad som fungerade mindre 

12

a. För att undersöka om produkten användes utanför hemmet ombads de 

också uppge var de befann sig vid samtalet (se bilaga 3). Alla medverkande 

ombads att anteckna ca 20 till 30 samtal. Det faktiska antalet som 

antecknades varierade mellan 10 och 37 stycken. Genom veckovisa 

uppföljningar tog förskrivaren del av brukarnas erfarenheter och följde upp 

hur det hade gått för dem och om de var i behov av hjälp eller stöd. Många 

av samtalen fungerade bra, men de samtal som fungerade mindre bra 

genomfördes när personen var uppkopplad på 3G-nätet. Ibland hände det att 

samtalet bröts eller att man tvingades avbryta samtalet och ringa upp igen 

för att få det att fungera bättre. Det vi kan se i anteckningarna från 

dagböckerna är att en bra mottagning är att föredra om det ska fungera 

tillfredställande. Även om det ibland varit sämre 3G-nät och detta till viss 

del stört samtalet så har alla medverkande ändå antecknat att det fungerat 

bra utan trådlöst nät. De beskriver att de produkter de använt har förbättrat 

möjligheterna till delaktighet genom att man kan vara mer mobil. Men - 

problemet med att på ett mer mobilt sätt kunna nå myndigheter kvarstår 

eftersom gratisprogram, som till exempel Skype, inte fungerar mot 

bildförmedlingen. 

Skype på Tolkcentralen 

I syfte att öka tillgängligheten prövades också en surfplatta med Skype på 

Tolkcentralen under projekttiden. På Tolkcentralen arbetar teckenspråkig 

personal och de erbjuder tolkservice i form av teckenspråkstolkning eller 

skrivtolkning för den som är barndomsdöv, dövblind, vuxendöv eller 

hörselskadad. Tolkanvändare hör av sig till Tolkcentralen via bildtelefon, 

texttelefon, SMS, videosamtal på mobiltelefon, mail eller taltelefon. Under 

projekttiden erbjöds de medverkande i fallstudierna möjlighet att även ringa 

till Tolkcentralen via Skype. Försöket visade att det ökade möjligheten att 

kommunicera på distans. Tolkanvändarna blev på så sätt inte knutna till sin 

bildtelefon, eftersom det med Skype gick att ringa från andra ställen än där 

bildtelefonen stod. 

Tolkcentralen har vid några tillfällen behövt stänga av programmet och 

starta det igen för att Skype ska fungera. Tolkanvändarna har också behövt 

ringa upp igen för att bilden ska vara lätt avläslig. I det stora hela har det 

fungerat bra. 

13

Kalle och Maja, en småbarnsfamilj 

Kalle och Maja har deltagit i fallstudierna. De är ett par som lever i samma 

familj och har två barn tillsammans. Både Kalle och Maja är döva och 

använder teckenspråk som första språk. Kalle använder ibland tal och läser 

på läpparna. Båda är yrkesverksamma på arbetsplatser där arbetskamraterna 

är hörande. 

Före insats 

Familjen har en gemensam bildtelefon som är försedd med varseblivning så 

att de kan uppfatta när det ringer. Med bildtelefonen kan de kontakta 

förmedlingstjänst, tolkcentral, vänner och familj. När de behöver teknisk 

support från Hörcentralen eller leverantören sker det via SMS, bildtelefon 

och mail. Förutom bildtelefonen använder de SMS, texttelefon och olika 

gratisprogram, som till exempel MSN och ooVoo, för att kommunicera på 

distans. Maja brukar även få hjälp av andra (familj/vänner) när hon behöver 

ringa. 

Både Kalle och Maja upplever att det är svårt att kommunicera direkt med 

myndigheter, vårdcentral, tolkcentral och tolkförmedling etc. på sitt 

förstaspråk, det vill säga teckenspråk. De tycker att det är speciellt svårt 

utanför hemmet då de inte har tillgång till bildtelefonen, eftersom 

bildförmedlingen inte stödjer fria program. Förmedlingstjänst kan de bara 

nå via bildtelefon (direktsamtal) och de blir därför knutna till hemmet då de 

behöver ringa viktiga samtal. De upplever också att det är svårt att kontakta 

skolan och ringa samtal för barnen. Både Maja och Kalle tycker det är en 

begränsning att bildtelefonen enbart går att använda för att nå dem som 

också har bildtelefon. För varje förskriven bildtelefon kan man få en så 

kallad anhörigtelefon förskriven. Familjen har därför tillgång till en 

anhörigtelefon, vilket innebär en begränsning i möjligheterna att 

upprätthålla den sociala kontakten med flera av sina anhöriga. Andra samtal 

måste gå via förmedlingstjänst. 

Efter insats 

I projektet prövade Kalle en surfplatta av modell Samsung Galaxytab 

10”och Maja en smartphone av modell Samsung Galaxy S2, tillsammans 

med Skype. De har också prövat varandras produkter. 

14

Effekter på aktivitet och delaktighet 

Båda tycker att 3G fungerar bra och att det ökar tillgängligheten. Familjen 

kan kontakta varandra lättare och de tycker att livskvaliteten ökat genom 

möjligheterna att kommunicera direkt med varandra var de än befunnit sig. 

Som exempel nämner de möjligheten för Kalle att ringa hem till barnen och 

säga god natt när han är bortrest i jobbet. De tycker också att möjligheten att 

kontakta Tolkcentralen via Skype har underlättat och ökat tillgängligheten, 

eftersom det går att nå dem från andra platser än med bildtelefonen 

hemifrån. 

Skype fungerar inte mot bildförmedlingen och löser därför inte de aktivitets- 

och delaktighetsproblem Kalle och Maja upplever när de behöver kontakta 

myndigheter etc. som tidigare nämnts. Båda var med om att 3G strulade 

ibland. Det märktes genom att bilden ”hängde sig”, blev svart eller hackade. 

Då behövde de ringa upp igen eller starta om programmet, vilket kunde 

kännas frustrerande. Sammanfattningsvis är deras upplevelser positiva, men 

de känner inte att de kan klara sig helt utan bildtelefonen så länge det inte 

går att ringa till förmedlingstjänst och myndigheter via Skype. 

Konsumentprodukterna har bidragit till att höja livskvaliteten och är ett bra 

komplement till de traditionella hjälpmedlen för distanskommunikation, 

men de kan inte ersätta dem. 

Fallstudier med målgruppen dövblinda personer 

Fyra personer, två män och två kvinnor, deltog i studierna. Två av 

personerna använde tal, teckenspråk, svartskrift och taktilt teckenspråk som 

kommunikationsmetod. De andra två kommunicerade via tal och punktskrift 

och en av dem använde dessutom svartskrift. Alla använde hörapparat. 

Samtliga hade tillgång till dator vilken efter behov var utrustad med olika 

anpassningar som förstoringsprogram, skärmläsningsprogram, talsyntes och 

punktdisplay. För att kommunicera på distans använde gruppen taltelefon, 

till vilken en del hade högtalarfunktion; SMS, textchatt och E-post. Två 

personer hade haft texttelefon via dator med förstoringsprogram, men valt 

bort det på grund av att man bara kunde ringa till andra som också hade 

texttelefon, eller till förmedlingen. En person hade en privat inköpt iPhone. 

Även gruppen dövblinda upplevde svårigheter att kommunicera med 

myndigheter, färdtjänst, vårdenheter etc. då det kunde vara svårt att höra 

och det lätt blev missförstånd. Högtalarfunktion ville man inte gärna 

använda i vilka miljöer som helst, eftersom det kunde upplevas 

15

integritetskränkande att alla runtomkring hörde samtalet. Detsamma gällde 

för privata SMS och chattar där man använde VoiceOver. Det gjorde att 

man blev hänvisad till stationära produkter som var lättare att avläsa, vilket 

begränsade möjligheterna till aktivitet och delaktighet. 

För gruppen med syn- och hörselnedsättning/dövblindhet så var det viktigt 

att produkterna hade möjlighet till förstoring, kunde invertera färger och att 

det fanns möjlighet att använda skärmläsning med talsyntes. Dessutom var 

det viktigt att det gick att ansluta punktdisplay till produkten. Varseblivning 

i form av vibration och ljusblink var också något som behövde finnas. Man 

strävade också efter att hitta så lätta och smidiga produkter som möjligt så 

att de skulle vara lätta att ta med sig. Av de konsumentprodukter som 

undersöktes var det bara Apples produkter som uppfyllde de kraven, och 

därför valdes iPhone och iPad att användas i fallstudierna med den här 

brukargruppen. 

I projektet prövade två personer iPad 2 i kombination med trådlöst 

tangentbord, och en använde dessutom slinga vid uppläsning av VoiceOver. 

De andra två prövade iPhone 4S, varav den ena i kombination med 

punktdisplay med inskrivningsmöjligheter. Den andra personen 

kombinerade med ett trådlöst tangentbord. Båda använde slinga för 

uppläsning via VoiceOver. Synpedagog och datapedagog hade regelbunden 

kontakt med brukarna under prövningen för att fånga upp eventuella 

problem och ge stöd och hjälp där det behövdes. Gruppen förde också 

dagbok över hur de använde produkterna (se bilaga 4). Vid utvärderingen 

framkom att möjligheterna att vara mobil och ändå kunna kommunicera 

med andra hade upplevts som mycket positivt. 

Lisa 

Lisa är en ensamstående kvinna som har haft syn- och uttalad 

hörselnedsättning/dövblindhet från födseln. Tillståndet har gradvis 

försämrats och hon har nyligen fått en grav synnedsättning. Lisa är 

arbetssökande och delvis sjukskriven. Hon kommunicerar med tal, 

teckenspråk, svartskrift och taktilt teckenspråk 

Före insats 

Lisa använder hörapparat och kommunicerar på distans via textchatt och Epost. 

Då använder hon sin dator med skärmläsare och talsyntes. Hon har 

tidigare använt SMS mycket, men nu har hon svårt att se på den 

16

mobiltelefon hon har. Tidigare hade hon också en texttelefon via dator med 

förstoringsprogram, men valde bort den eftersom den bara gick att använda 

till andra som hade texttelefon, eller till förmedlingen. Om inget annat 

alternativ finns tillgängligt ringer hon via taltelefon, men hon upplever att 

det inte fungerar så bra för att det lätt uppstår missförstånd och 

missuppfattningar mellan henne och samtalspartnern. 

Lisa har svårare att höra okända personer än kända. Det egna måendet 

påverkar också, såsom trötthet, vilket gör att det blir betydligt svårare att 

både höra och se. Hon upplever svårigheter med att kommunicera med 

myndigheter såsom kommun, vårdenheter samt färdtjänst. Framförallt Epost 

eller chatt underlättar för henne så att det inte blir missuppfattningar. 

När tekniken inte fungerar finns risk att hon missar eller blir utestängd från 

information. 

Efter insats 

Lisa har använt en iPad 2. Till den har hon använt ett trådlöst tangentbord, 

samt slinga för att använda vid uppläsning av VoiceOver. Hon har använt 

apparna iMessage, Facebook Messenger och AIM, vilka alla är gratis. 

Tangentbordet har gjort att det är lättare för henne att arbeta med de olika 

apparna. Lisa har använt den inbyggda zoomen i iPaden, samt ökad 

teckenstorlek. Hon har också använt ”svart på vitt” funktionen som finns i 

iPad och vid vissa tillfällen har hon även använt VoiceOver. 


Lisa upplever att hon blivit mer mobil genom att kunna kommunicera med 

andra på distans även när hon inte är hemma. Det har också ökat hennes 

tillgänglighet och möjlighet att kunna uppdatera sig om olika saker. 

Möjligheten att invertera färger har underlättat att se. Med anpassningen får 

Lisa ett bättre arbetsavstånd vilket gör att hon inte behöver pressa sig lika 

mycket för att kunna se och höra och därför orkar lite längre innan hon blir 

för trött. 

Det trådlösa tangentbordet har varit svårt att använda på vissa platser 

utomhus, vilket är en begränsning. Hon tycker också att det har varit 

problem med de appar som inte är konstruerade för iPad utan bara för 

iPhone, till exempel Facebook Messenger. Det gör att det inbyggda 

tangentbordet inte försvinner från skärmen, vilket tar yta från textfönstret 

och det blir svårare för Lisa att avläsa den information som finns. Eftersom 

17

man inte kan ringa från en iPad så innebär det att de som vill kontakta Lisa 

med iMessage måste veta hennes Apple ID eller mailadress, och de måste 

överlämnas personligen. Det är också ett problem att man med iMessage är 

låst till att bara kommunicera med andra Apple-produkter. Övrig 

kommunikation måste då ske genom mejl eller andra kommunikationsappar. 

Det är också svårt med myndighetskontakter då det endast fungerar med 

mail. Lisa upplever att det finns en risk att man blir beroende av andra för 

att få hjälp med de kontakterna. 

Hasse 

Hasse är en blind man med lätt hörselnedsättning. Både syn- och 

hörselnedsättningen/dövblindheten debuterade för några år sedan. Hasse 

arbetar deltid och lever i ett samboförhållande. Han kommunicerar via tal 

och punktskrift. 

Före insats 

Hasse använder hörapparat. Han ringer med taltelefon med högtalarfunktion 

och kommunicerar också via SMS, textchatt och E-post. Han har en dator 

med skärmläsningsprogram, talsyntes och punktdisplay, och han har också 

köpt sig en iPhone. Hasse har svårt att hantera tangentbordet på iPhonen. 

Han måste använda sig av högtalarfunktionen för att höra, vilket gör att alla 

runt om hör samtalet. I och med att han använder VoiceOver för att få 

feedback på det han gör på telefonen så hör omgivningen också vad han gör, 

och det leder till att han undviker att använda iPhonen i vissa sammanhang. 

Hasse har svårigheter att kommunicera med taltelefon i bullriga miljöer eller 

utomhus och är därför hänvisad till att göra det hemifrån eller från 

arbetsplatsen. Han vill inte kommunicera med myndigheter såsom kommun, 

vårdenheter och färdtjänst i offentliga miljöer eftersom han måste använda 

högtalarfunktionen på telefonen. Likadant är det med privata SMS, chatt 

med mera då han använder hjälpmedelsprogrammet VocieOver i sin iPhone. 

Efter insats 

Hasse har använt en iPhone 4s med VoiceOver, punktdisplay med 

inskrivningsmöjlighet och slinga att använda vid uppläsning av VoiceOver. 

Han har också använt apparna iMessage, Facebook Messenger och 

WhatsApp Messenger. 

18


Hjälpmedelsprogrammet VoiceOver, vilket finns som standard i iPhone, har 

inbyggt stöd för punktdisplay. Genom att få en punktdisplay, vilket är att 

betrakta som ett hjälpmedel, att använda till iPhonen har Hasse fått 

möjlighet att skicka och läsa SMS och E-post samt chatta på offentliga 

platser, utan att omgivningen behöver veta vad han skriver eller läser. Det 

går mycket snabbare för Hasse att skriva från punkttangentbordet på 

punktdisplayen än att använda skärmtangentbordet. Det går också lättare för 

honom att ta sig fram i menyerna och apparna på telefonen eftersom det går 

att styra telefonen med hjälp av punktdisplayen. Det har medfört att Hasse 

kan vara mer flexibel och att han kan kommunicera i olika miljöer. 

Det har hänt att punktdisplayen tappat kontakten med telefonen om Hasse 

inte har använt den under en tid. Han har då behövt koppla samman dem 

igen innan användning, vilket medfört lite extra krångel. I vissa fall när han 

har behövt svara snabbt, och iPhonen har tappat kontakten med 

punktdisplayen, har han blivit tvungen att använda skärmtangentbordet 

vilket tagit betydligt längre tid. iPhonen saknar stöd för svensk punktabell 

vilket gör att det inte går att skriva å, ä, ö och siffror när man använder 

datapunktskrift. Använder man 6 punkter så blir den alldeles för seg och 

långsam innan den visar punktskriften, så det går inte att använda. 

Hasse har inte använt WhatsApp speciellt mycket på grund av att de han 

kommunicerar med har valt att använda SMS istället för att använda en 

betalapp. 

Fallstudier för målgruppen personer med 

talskada/språkstörning 

I fallstudierna deltog tre personer, varav två hade afasi till följd av stroke. 

Den tredje personen hade fått talsvårigheter på grund av omfattande 

skallskador i samband med en trafikolycka. Alla kommunicerade via 

svårförståeligt tal och använde sig i olika grad av egna tecken, gester och 

bilder. Personerna med afasi hade också problem med läs- och 

skrivförståelse. 

Alla i gruppen var beroende av personer i sin omgivning, till exempel 

närstående eller assistenter, för att kunna ringa eller på annat sätt 

kommunicera på distans. De använde vanlig telefon eller mobiltelefon för 

att ringa men även SMS, E-post och Facebook förekom. Det personerna i 

gruppen tog upp som ett gemensamt problem var svårigheterna de hade att 

19

hålla kontakt med släkt och vänner och att kunna kommunicera med dem 

man ville. 

De produkter som användes i projektet var iPad 2 med Skype samt iPad 3G 

med Skype. Alla i gruppen har uppgett att det underlättat, både för dem 

själva och för deras samtalspartners, att de kunnat se varandra under 

samtalet. Tekniken har oftast fungerat bra och bara i undantagsfall har ljudet 

eller bilden krånglat. Förutom tekniskt stöd och support från personalen i 

projektet har stöd behövts från personer i omgivningen. Där teknikintresset 

saknats, hos närstående eller till exempel assistenter, har det varit svårt för 

brukaren att komma igång med att använda tekniken. 

Under projektets gång har kunskapen om vilka grundläggande behov 

personer med afasi behöver få tillgodosedda för att kunna använda iPad med 

Skype samlats in (se bilaga 6). För personer med en kognitiv 

funktionsnedsättning är det också viktigt att personer i deras omgivning får 

stöd och utbildning så att de kan hjälpa till när produkterna ska användas i 

vardagen. 

Harald, 60 år 

Harald bor ensam med assistans av Hemtjänst tre gånger i veckan. För fem 

år sedan drabbades Harald av afasi efter en stroke. Förutom talsvårigheter 

påverkades hans motoriska förmåga i höger sida, men han kan förflytta sig 

gående korta sträckor. Harald har stora svårigheter att läsa och skriva. Hans 

språkförståelse är nedsatt och han har stora svårigheter med 

ordmobilisering, det vill säga svårt att hitta de ord han vill säga. Han 

kommunicerar med svårförståeligt tal, gester och bilder. 

Före insats 

Harald har en dator med talsyntes, en Handifon och en Micro Rolltalk 

förskrivna som hjälpmedel. Micro Rolltalk är ett hjälpmedel som används 

för närkommunikation. Datorn använder han till att surfa på Internet, 

använda Facebook och skicka E-post, där personalen skriver vad han vill ha 

sagt. Talsyntesen gör att han kan få informationen på datorn uppläst. Han 

uppskattar att få foton via E-post. Datorn är placerad i sovrummet, dit 

Harald har svårt att ta sig själv, vilket begränsar hans möjligheter att 

använda den. I Handifonen finns färdiga fraser inlagda, vilka Harald 

använder för att skicka SMS. Med personalens hjälp ringer han också med 

vanlig telefon. Han svarar i telefonen när han blir uppringd men har stora 

svårigheter att förstå och tala och till exempel bestämma tider. 

20

Haralds barn bor i andra delar av Sverige samt utomlands. De stora 

svårigheter som Harald har att tala i telefon, i kombination med dålig 

ekonomi, har gjort att han inte har så mycket kontakt med sina barn och 

andra närstående. 

Efter insats 

Harald har använt en iPad2 med Skype. För att få det att fungera anslöts en 

trådlös router till den befintliga bredbandsuppkopplingen. Han har fått en 

pratkarta med samma bilder på fram- och baksidan för att underlätta för 

samtalspartnern att ställa ja- eller nej- frågor när denne förstår vilket ämne 

han pratar om. Han har använt två magneter, en på fram- och en på 

baksidan, och kan på så sätt föra den till rätt bild så att det syns för 

samtalspartnern. 

Under projektets gång har apparna Facebook, Spotify, iBugs (tränar 

reaktionsförmåga), Ordpussel, Slice Fruits och Small Things lagts till. Grid 

Player laddades hem i slutet av projektperioden, främst för att träna 

skrivande med hjälp av ord- och bildprediktion. 


Det har gått mycket bättre för Harald att kommunicera med anhöriga och 

vänner när de har sett varandra under samtalet, och båda parter kunnat 

använda gester, ansiktsuttryck, kalendrar och bilder för att underlätta. De 

flesta samtalen har fungerat tekniskt bra, dock har bilden vid enstaka 

tillfällen varit dålig. Harald har återfått kontakten med sin dotter som bor 

utomlands. Samtalen dem emellan flyter bättre och är dessutom gratis, 

vilket möjliggör tätare kontakter. Genom Facebook har Harald kunnat visa 

vilka vänner han vill lägga till som kontakter i Skype och han har fått hjälp 

att skriva inbjudan till flera av dem. Det är inte alla som har svarat på dessa 

inbjudningar. Orsakerna kan man bara spekulera i, men en tänkbar orsak är 

att vännerna inte känner till Skype eller vet hur det fungerar, och därför 

känner sig osäkra och rädda för att inte klara av det. 

Förutom möjligheten att kommunicera bättre på distans har Harald fått 

möjlighet till fler aktiviteter för träning och förströelse via olika appar som 

laddats ner på iPad. Framöver kommer Harald troligtvis att ha ett fortsatt 

behov av stöd för att fortsätta vara aktiv med Skype, och även stöd i att 

hämta hem och använda nya appar. För att upprätthålla Haralds möjligheter 

21

att kommunicera på distans är det viktigt att också nätverket runt Harald får 

stöd i att lära sig Skype, så att fler kan ha kontakt med honom på det sättet. 

Niklas, 36 år 

Niklas bor tillsammans med hustru och tre barn och har assistans i hemmet. 

För cirka två år sedan var Niklas med om en trafikolycka där han drabbades 

av omfattande skallskador. Skadorna har medfört att Niklas sitter i rullstol 

och har nedsatt funktion i båda händerna. Han har också minnessvårigheter 

och nedsatt syn. Niklas kommunicerar via tal och egna tecken. Talet är 

mödosamt och svårt att uppfatta, men har förbättrats sedan olyckan. Niklas 

är oftast mycket trött och har svårt att ta egna initiativ. 

Före insats 

Niklas har inga hjälpmedel för att kommunicera. Han har tidigare prövat en 

Lightwriter (tangentbord med talsyntes), men den har återlämnats efter att 

talet successivt blivit allt bättre. Niklas använder överhuvud taget inte 

datorn sedan olyckan och därmed inte heller E-post. Han har också svårt att 

använda SMS. Via vanlig telefon och hjälp av assistenter eller närstående 

har Niklas kontakt med några vänner och släktingar, framför allt sin 

mamma. Samtalen går lättast om Niklas är utvilad och om han pratar med 

någon han känner väl. Hustrun, barnen och assistenterna hjälper Niklas att 

hålla kontakt med sina vänner. 

Efter insats 

Niklas har prövat en iPad 2 med Skype. I hemmet fanns ett trådlöst nätverk 

utan att familjen kände till det. Niklas hade svårt att trycka lätt och rätt på 

iPad-skärmen och han fick därför använda en penna för pekskärm, vilket 

underlättade. På grund av sin synnedsättning hade han också svårt att se på 

skärmen och har fått stöd i hur man förstorar texten på skärmen. 


Inledningsvis fungerade Skype väldigt bra för Niklas och han har uppskattat 

Skype de gånger han använt det. Han har varit intresserad av att se sin 

samtalspartner, särskilt om det varit en kompis eller anhörig. Det var lättare 

för den han pratade med att både förstå vad han sa och att ha någonting att 

prata om, till exempel 

22

"Du ser solbränd ut" 

eller 

"Nu ska du få se min nya hund" 

Niklas har ofta varit online, men inte varit motiverad att svara när någon 

ringt honom. Han tog inte heller själv initiativ till att ringa. Tröttheten 

gjorde också att han inte orkade koncentrera sig några längre stunder. Det 

medförde att engagemanget i nätverket runt Niklas avtog under projektets 

gång. Med tiden har det blivit allt färre som har orkat prata direkt med 

honom på grund av att han har mått dåligt. De har då hellre hört av sig till 

hustrun eller assistenterna. 

Vid samtal med Niklas fru vid projektets slut framkom att hon hade önskat 

lite mer engagemang av assistenterna för att få det att fungera bättre. Hennes 

kommentar till bristen på engagemang från assistenterna är 

”Antingen har de inget teknikintresse eller så har de helt enkelt inte orkat 

med det här också, under den period som har varit” 

Hon påpekar också vikten av att assistenterna behöver utbildning på Skype 

och måste engageras i aktiviteten för att det ska fungera överhuvudtaget. 

Nytta för målgrupperna 

Att på grund av en funktionsnedsättning inte kunna göra sig förstådd när 

man ska kommunicera på distans innebär att man riskerar att bli isolerad 

från umgänge och möjligheterna till delaktighet i samhället. Man hamnar 

lätt i en situation där man är beroende av sin omgivning och deras 

engagemang för att man ska kunna upprätthålla sina kontakter och hålla sig 

informerad. De text- och bildtelefoner som traditionellt kan förskrivas som 

hjälpmedel begränsar möjligheterna att ringa till den man vill när man vill 

och varifrån man vill. Att ha fler alternativa sätt att kommunicera på öppnar 

upp möjligheter till ökad aktivitet och delaktighet. Det gör användaren mer 

tillgänglig och mobil och ur den aspekten kan den nya tekniken, det vi i 

projektet har kallat konsumentprodukter, vara till stor nytta för personer 

med de funktionsnedsättningar projektet vänder sig till. I fallet med Kalle 

och Maja sa de uttryckligen att de upplevde att livskvaliteten ökade när de 

använde konsumentprodukterna, och nämnde särskilt möjligheten att kunna 

ringa sina barn och kommunicera på sitt språk - teckenspråk. 

23

Förutom möjligheten att vara mobil och kunna kommunicera på flera olika 

sätt – chat, E-post, SMS - erbjuder konsumentprodukterna, beroende på 

lösning, flera funktioner i ett. Man kan till exempel hitta appar för att roa 

sig, söka på nätet, få saker upplästa, titta på foton, träna motorik och så 

vidare. 

Samtidigt som konsumentprodukter med olika mobila lösningar kan 

förbättra möjligheterna till delaktighet för såväl gravt hörselskadade och 

döva som dövblinda personer, kvarstår problemen med att på ett mer mobilt 

sätt kunna nå myndigheter eftersom gratisprogram, som till exempel Skype, 

inte fungerar mot förmedlingstjänsterna. 

Personer som har en talskada eller språkstörning till följd av en hjärnskada 

kan också ha andra funktionsnedsättningar som inverkar på möjligheterna 

att kommunicera. De kan till exempel ha motoriska eller kognitiva 

svårigheter, vilket kräver särskilda stödinsatser. De som medverkade i 

projektet upplevde olika grader av nytta och motivationen bedömdes som en 

viktig faktor för att kommunikationen skulle fungera. I de fall man varit 

motiverad har de möjligheter som konsumentprodukterna erbjuder upplevts 

som väldigt positiva. De har bidragit till ökade möjligheter att kommunicera 

med släkt och vänner vilket ökat personernas delaktighet. De har också ökat 

personernas aktivitet genom att de kunnat använda diverse appar för olika 

typer av träning eller förnöjelse. 

På grund av den korta projekttiden och de omfattande stödinsatser som 

behövdes för målgruppen med talskada/språkstörning, har möjligheten för 

dem att vara mobila med sin produkt inte prövats. Det bör dock med rätt 

hjälp och stödinsatser vara möjligt att uppnå. Det finns, eller är på gång, 

många appar som kan underlätta i sådana situationer. Några appar som kan 

nämnas är Boka taxi utan att behöva prata med någon i telefon. Samtala 

som inom kort kommer som app, kan användas som hjälp vid samtal mellan 

två eller flera personer. I den finns bilder för samtal, kartor, ritverktyg och 

kalkylator. Message Templates är en app där man kan göra i ordning 

färdiga fraser som kan användas i mail och SMS. Det går också att lägga till 

visst bildstöd så att brukaren känner igen sina fraser. QR-koder är något 

som är på stark frammarsch. Genom appen QRreader skannas koden och 

man kan få texten på sidan uppläst. 

Vissa av dessa appar kan vara till nytta även för de andra målgrupperna i 

projektet, liksom andra appar kan var till nytta vare sig man har en 

funktionsnedsättning eller inte. 

24

Workshop 

Intresset för de workshops som genomfördes var olika för de olika 

brukargrupperna. Hörcentralens första workshop genomfördes tillsammans 

med Tolkcentralen, och de lokala avdelningarna av Sveriges dövas förening 

(SDF) och Vuxendöva i Sverige (VIS), där det huvudsakliga programmet 

var föreläsningar. Projektgruppens insats vid tillfället var att visa och 

informera om produkterna. Intresset från dem som besökte utställningen var 

stort, men de hade lite tid för information på grund av det övriga 

programmet. Hörcentralen och Syncentralen hade sedan en gemensam 

workshop där de hade skickat ut inbjudningar till sina kända användare. Det 

gjorde att de fick stor uppslutning vid sina tillfällen. Av Hörcentralens 

användare kom ca 40 personer och till Syncentralen kom 7 personer. Det 

visade sig svårt att genomföra workshopen gemensamt då personerna med 

dövblindhet behövde mer individuella instruktioner än de döva eller gravt 

hörselskadade personerna. Den sistnämnda gruppen kunde med hjälp av 

teckentolk ta emot mycket information i grupp. Många av frågorna från den 

sistnämnda målgruppen handlade om möjligheterna att nå förmedlingstjänst 

med hjälp av konsumentprodukter, vilket var ett starkt önskemål. 

Hjälpmedelscentralen var beroende av förskrivare från andra enheter för att 

nå ut med informationen om sin workshop och hade därför inte själva 

kontroll över hur många som fick informationen. Uppslutningen var liten 

och det kom en person vid tillfället. 

Vid de olika workshops som genomfördes fick personalen möjlighet att 

pröva vad som fungerar att visa och inte, och det gav ett bra underlag för att 

sedan utarbeta manualer till de olika brukargrupperna (se bilaga 7, 8, 9,10, 

11, och 12). Det gav också idéer om att skapa kurser för brukare i att 

använda t ex iPad och Skype. 

Landstinget/regionen 

Befintlig organisation för re-/habilitering och 

hjälpmedelsförsörjning 

I Landstinget i Uppsala län hanteras statsbidraget för elektronisk 

kommunikation av Hjälpmedelsverksamheten inom förvaltningen 

Habilitering och hjälpmedel. Hjälpmedelsverksamheten består av 

Hjälpmedelscentralen, Hörcentralen, Syncentralen och Tolkcentralen. De är 

fysiskt placerade i närheten av varandra men är egna enheter. Inom 

25

organisationen administreras statsbidraget av ”Alternativ telefoni” på 

Hörcentralen, vilken består av en förskrivare och en datatekniker som enbart 

arbetar med alternativ telefoni. De produkter som varit aktuella är text- och 

bildtelefoner från olika hjälpmedelsfirmor som är specialiserade inom 

området, samt i vissa fall faxar. 

Tekniken för bildtelefoni bygger på att man har en dator med en 

programvara för bildtelefoni och att man är uppkopplad på Internet. De 

datorer med bildtelefoner som tillhandahålls av Landstinget i Uppsala län är 

låsta så att de enbart kan användas för att ringa med bildtelefonen. De kan 

alltså inte användas till att surfa på Internet, hantera mail etc. Denna 

avgränsning gjordes för att undvika virusangrepp och stora behov av teknisk 

support för att få bildtelefonin att fungera, vilket tidigare var ett 

resurskrävande problem. 

Den som använder text- eller bildtelefon är beroende av att den man vill 

kommunicera med också har en text-/ bildtelefon, om man inte vill använda 

sig av en förmedlingstjänst. Landstingets regelverk medger att förutom till 

personen med funktionsnedsättning kan förskrivning av en text- eller 

bildtelefon ske till en närstående. Det kan i praktiken innebära att man 

måste välja vilken anhörig, t ex ett av sina tre barn, man vill kunna ringa till. 

Är man flera personer i samma hushåll som är i behov av en text- eller 

bildtelefon får man en sådan förskriven till hushållet. Även då har man 

möjlighet att få en anhörigtelefon, då regelverket enbart medger en sådan 

per förskrivet hjälpmedel. 

De flesta text- och bildtelefoner som förskrivs i länet är till gruppen 

döva/gravt hörselskadade personer i yrkesverksam ålder. De har ofta sedan 

tidigare kontakt med Hörcentralen där de träffar en audionom som gör en 

behovsanalys. Audionomen förskriver hjälpmedel som hörapparat, 

telefonhjälpmedel och varseblivning. Ofta får personen kontakt med 

”Alternativ telefoni” genom sin audionom eller annan personal på 

Hörcentralen, men även andra kontaktvägar förekommer. Det kan till 

exempel vara via andra enheter inom Habilitering och hjälpmedel, man kan 

ta kontakt själv eller få kontakt genom andra landsting. ”Alternativ telefoni” 

förskriver bildtelefoner, texttelefoner och varseblivning till bild- eller 

texttelefon. När det gäller personer med dövblindhet samarbetar ”Alternativ 

telefoni” med Syncentralen, och det finns också ett dövblind-team som kan 

initiera behovet av elektronisk kommunikation. 

26

Personer med talskador och språkstörningar kommer vid behov av 

hjälpmedel i kontakt med Hjälpmedelscentralen. Initiativtagare är oftast 

logopeder inom sjukvården eller habiliteringen. Erfarenheten är att väldigt 

få förfrågningar angående att kunna kommunicera på distans inkommer för 

personer med dessa svårigheter. Ärenden rörande brukargruppen handlar i 

stället oftast om svårigheter med närkommunikation. 

Organisationen och projektet 

Hinder och möjligheter som identifierats och åtgärdats/använts 

Inom landstinget är man hänvisad till att använda sig av befintliga avtal för 

upphandlade varor och tjänster. De avtal som finns i Landstinget i Uppsala 

län när det gäller telefoner är upprättat efter att de ska användas som 

tjänstetelefoner, och man är hänvisad till att använda det abonnemang och 

den teleoperatör som upphandlats. Inom projektet var vi i behov av att få 

köpa in en del andra produkter, vilket till en början ifrågasattes av dem som 

skulle leverera produkterna, då de inte ingick i avtalet. Efter diverse 

informationsmöten med berörda löstes problemen och vi fick möjlighet att 

själva köpa in de produkter vi behövde. Under projekttiden bytte landstinget 

leverantör av abonnemang, vilket också påverkade projektets 

genomförande. Det blev problem att få fram abonnemang, vilket gjorde att 

en del av fallstudierna försenades, men problemen åtgärdades till slut. 

För att kunna ladda ner olika appar i produkterna behöver man registrera 

konto som också är möjligt att betala apparna ifrån. Inom landstinget finns 

inte möjlighet att använda kortbetalning för detta. Inom projektet löstes det 

med hjälp av så kallade spend-on kort och presentkort som kan köpas på 

t ex Pressbyrån. 

En annan svårighet som uppstod var möjligheten att använda sig av 

landstingets datanät för att ladda ner program, som Skype, till personalens 

datorer och de produkter vi skulle använda i projektet. Landstingets 

brandväggar tillåter inte den typen av aktivitet och vi var därför hänvisade 

till att installera internetuppkopplingar utanför landstingets nät. På samma 

sätt installerades en surfplatta på Tolkcentralen för att öka tillgängligheten 

och möjligheten för användare att kommunicera med dem via Skype. 

27

Hinder och möjligheter som identifierats men inte åtgärdats 

Svårigheterna att få använda landstingets datanät för att använda dessa 

produkter löstes i projektet, men kvarstår i den dagliga verksamheten. Det 

innebär ett tillgänglighetsproblem för personal som arbetar med dessa 

brukargrupper att de inte kan använda till exempel Skype vid sina 

arbetsdatorer eller landstingets när produkter som köps in ska prövas. Det 

påverkar också deras möjligheter att hålla sig ajour inom den snabba 

teknikutvecklingen. Frågan behöver lyftas till en högre nivå inom 

landstinget då det handlar om Internetsäkerheten i stort. Även reglerna för 

vad som får köpas in, och från vem, behöver ses över när det gäller 

konsumentprodukter. Om det framöver ska vara möjligt att förskriva dessa 

produkter som hjälpmedel är det viktigt att vid framtida upphandlingar ta 

med synpunkter och krav även från de verksamheter som förskriver och 

hanterar hjälpmedel. Även möjligheten att på ett smidigt sätt hantera inköp 

av appar behöver utvecklas. I projektet gjorde personalen egna utlägg med 

vid köp av spend-on kort för att sedan få tillbaka dem via kvitto. 

Förfaringssättet behöver förändras så att personalen inte behöver göra egna 

utlägg för att kunna bedriva sitt arbete. 

För att fler ska få möjlighet till information, råd och stöd kring den nya 

tekniken behöver fler än landstingets verksamheter vara involverade. Vi ser 

möjligheter till samarbete med såväl brukarföreningar, syn- och 

hörselinstruktörer som heminstruktörer, men det är inte något som har 

åtgärdats i projektet. 

Analys och slutsatser 

Brukarens perspektiv 

Den information och kunskap som projektet och projektmedlemmarna 

samlat in kommer framförallt ifrån arbetet med fallstudierna. Alla de olika 

målgrupperna, det vill säga gravt hörselskadade/döva, dövblinda och 

personer med talskada/språkstörning har varit involverade i projektet. Bland 

de personer som deltog har vissa likheter mellan gruppen av personer med 

grav hörselskada/dövhet och gruppen personer med dövblindhet 

uppmärksammats. Båda grupperna påtalade aktivitets- och 

delaktighetsproblem när det gäller att kommunicera direkt med myndigheter 

och andra offentliga förvaltningar. Man är beroende av sin text- eller 

bildtelefon och förmedlingstjänst. Förutom att inte kunna kommunicera 

28

direkt med den man behöver är man också hänvisad till en viss plats, det vill 

säga där man har sitt hjälpmedel, vilket oftast är i hemmet. Om behovet 

uppstår på annan plats är man beroende av andras hjälp. Text- och 

bildtelefonerna begränsar också möjligheterna att kommunicera med vem 

man vill eftersom de bara går att använda till dem som också har tillgång till 

motsvarande hjälpmedel. Båda brukargrupperna har påtalat att 

konsumentprodukter med olika mobila lösningar har förbättrat 

möjligheterna till delaktighet, men problemet med att på ett mer mobilt sätt 

kunna nå myndigheter kvarstår eftersom gratisprogram, som till exempel 

Skype, inte fungerar mot bildförmedlingen. 

Behoven hos de personer med talskada/språkstörning som ingått i projektet 

har delvis sett lite annorlunda ut. Gemensamt med ovanstående grupper är 

att de inte kan kommunicera med dem de vill, men i deras fall på grund av 

att de inte kan göra sig förstådda via tal när de använder vanlig telefon eller 

mobiltelefon. En del personer använder sig av TeleTal som är en kostnadsfri 

och rikstäckande tjänst där man kan få stöd av en tredje person som följer 

med i samtalet. I övrigt använder de sig inte av förmedlingstjänster, men är 

beroende av närstående eller personal för att kunna genomföra samtal på 

distans. 

Tillsammans med övriga landsting som ingått i försöken har vi skaffat oss 

en god bild av hur brukarnas behov ser ut, och att konsumentprodukter kan 

göra nytta och vara ett komplement till de mer traditionella hjälpmedlen. I 

vissa fall kan de också fungera bättre än de traditionella hjälpmedlen och till 

ett för hjälpmedelsverksamheten billigare pris. Vi har dock inte upplevt att 

de aktuella målgrupperna i någon högre grad efterfrågar 

konsumentprodukter som hjälpmedel, vilket ibland kan vara fallet bland 

personer med andra typer av funktionsnedsättningar. En orsak kan vara att 

den stora gruppen brukare av text- och bildtelefoner fortfarande ser 

konsumentprodukterna som ett bra komplement till de traditionella 

hjälpmedlen, vilka de ännu inte är beredda att avstå ifrån. 

Förskrivning, fritt val, stöd 

I Landstinget i Uppsala län pågår ett projekt för att utarbeta riktlinjer och 

beslutsstöd för behovsbaserad hjälpmedelsförskrivning. Målsättningen vid 

behovsbaserad hjälpmedelsförskrivning är att behovet ska tillgodoses på 

bästa möjliga och mest kostnadseffektiva sätt. Det betyder att huruvida den 

produkt som blir aktuell för att tillgodose behoven är ett ”traditionellt 

29

hjälpmedel” eller en konsumentprodukt, är av underordnad betydelse. För 

att kunna använda behovsbaserad hjälpmedelsförskrivning krävs att det 

finns en tydlig politisk viljeinriktning när det gäller vilka behov som ska 

anses vara hälso- och sjukvårdens ansvar att tillgodose med hjälpmedel. I 

Uppsala saknas en sådan policy, men när den är utarbetad bör det kunna bli 

mer tydligt hur man ställer sig till möjligheten att förskriva 

konsumentprodukter som hjälpmedel. 

Under projekttiden har Friare val av hjälpmedel införts i landstinget i 

Uppsala län för utvalda hjälpmedel inom Hjälpmedelscentralen och 

Syncentralen. Ett eventuellt införande för hjälpmedel inom hörselvården är 

under utredning. Vid Friare val, liksom vid traditionell förskrivning, är 

behovsbedömningen grunden för förskrivning. Behovsbedömningen avgör 

om problemet ingår i det av landstinget beslutade hälso- och 

sjukvårdsansvaret. Om så är fallet kan man bedöma och fatta beslut om 

egenvård, och brukaren får sedan en rekvisition för att själv välja och köpa 

samt äga produkten. Vi kan inte se några hinder för att produkter för 

elektronisk kommunikation inte skulle kunna vara möjliga som Friare val. 

I projektet har vi uppmärksammat att olika brukare behöver ha olika insatser 

när det gäller råd och stöd för att lära sig och fortsätta använda 

konsumenttekniken. Vissa personer, oftast yngre med datorvana, kan 

behöva veta vilka möjligheter som finns och utforskar sedan själva. Andra 

behöver mer stöd, och vi bedömer att andelen utbildnings- och 

informationsinsatser av enheternas arbete kommer att öka. Det är svårt för 

förskrivarna att hålla sig ajour och därför behöver även de ges stöd och 

information, liksom andra i brukarnas nätverk. 

Projektresultat - framtida arbete inom 

landstinget/regionen 

Inom landstinget pågår ett arbete med politiker för att utarbeta en 

hjälpmedelspolicy. Erfarenheterna från projektet har bidragit till den 

bakgrundsinformation om hur hjälpmedelsområdet i Uppsala läns landsting 

ser ut och vilka frågeställningar man ställs inför, till exempel frågan om 

möjligheten att förskriva en konsumentprodukt som hjälpmedel. Arbetet 

väntas vara klart för beslut i början av 2013. 

Inom förvaltningen Habilitering och hjälpmedel har frågan väckts, från flera 

enheter, om hur vi inom förvaltningen ska arbeta och på bästa sätt 

30

organisera oss för att möta den snabba teknikutvecklingen. Utvecklingen 

gäller ju inte bara de områden som berör alternativ telefoni utan även övriga 

kommunikationsområdet, samt kognition. En kartläggning av nuläget har 

gjorts och ett arbete med att se över processerna ska påbörjas. Samtidigt 

görs studiebesök i andra delar av landet för att ta del av idéer om 

visningsmiljöer och samordning mellan verksamheter. Erfarenheterna från 

projektet är värdefulla i det fortsatta arbetet med att forma organisation, 

arbetssätt och rutiner kring dessa frågor. 

Hjälpmedel och/eller konsumentteknik 

Frågan om valet mellan hjälpmedel och konsumentteknik har tidigare 

berörts i samband med beskrivning av behovsbaserad 

hjälpmedelsförskrivning. Enligt hälso- och sjukvårdslagen (Svensk 

författningssamling, 1982:763) och den etiska plattformen 

(Socialdepartementet, 1995) ska de med störst behov ges hjälp först, och det 

ska ske på ett kostnadseffektivt sätt. Det kräver prioriteringar och tydliga 

riktlinjer för hjälpmedelsförskrivning. Är det tydliggjort att det bedömda 

behovet är hälso- och sjukvårdens ansvar ska den produkt som gör störst 

nytta i förhållande till kostnaden kunna väljas, oavsett om det är en 

konsumentprodukt eller ett hjälpmedel. Vad som ska ingå i hälso- och 

sjukvårdens ansvar kräver politiska beslut. Om landstinget beslutar sig för 

att vissa produkter är att betrakta som egenansvar, eller gör en ransonering, 

som till exempel att produkter som kostar under ett visst pris ska betraktas 

som egenansvar, eller beläggas med egenavgifter, kan det komma att belasta 

konsumenttekniken. Det är då viktigt att brukare vet på vilka grunder det i 

så fall har beslutats. 

Från Hjälpmedelscentralen i Uppsala har man börjat rekommendera 

förskrivning av iPad 2 som alternativ till Micro Rolltalk i ett flertal fall, då 

den uppfyllt fler behov till ett billigare pris. På Hörcentralen har en dam på 

96 år fått en surfplatta förskriven i stället för en fax, vilket bedömdes öka 

nyttan för henne avsevärt och även var mer kostnadseffektivt för 

landstinget. På Syncentralen prövades under projektet kombinationen av en 

privat iPhone och en förskriven punktdisplay vilket utifrån behov också bör 

kunna vara en möjlighet i framtiden. 

Om framtida beslut i landstinget skulle innebära att man inte kan förskriva 

konsumentprodukter är det viktigt att landstinget erbjuder råd och stöd som 

hjälper brukarna att välja och köpa rätt produkt. Vid osäkerhet om vilken 

produkt som bäst tillgodoser de behov man har skulle landstinget t ex kunna 

31

erbjuda möjlighet att låna/hyra ut produkter under en tid, vilket prövats 

ibland annat Landstinget i Dalarna. Brukarna kan då få möjlighet att se hur 

olika produkter tillgodoser de behov man har, och det ökar brukarnas 

möjligheter att välja rätt. 

Konsumentprodukter täcker inte alla behov som brukare kan ha när det 

gäller att kommunicera på distans. Teknikutvecklingen går fort och under 

projektets gång har det kommit nya eller förbättrade produkter och program. 

En nackdel är att man inte har samma möjlighet att påverka utvecklingen av 

produkterna och programmen utifrån brukarnas behov som man har 

möjlighet till med de leverantörer som tillhandahåller de produkter vi 

traditionellt förskriver som hjälpmedel för kommunikation på distans. Man 

kan inte heller vara säker på att funktioner som fungerade bra innan en 

uppdatering fungerar lika bra för brukaren efteråt. 

En grundlig behovsbedömning måste vara grunden vid all 

hjälpmedelsförskrivning och vilken produkt som sedan väljs – hjälpmedel 

eller konsumentprodukt eller en kombination – måste utgå från hur behovet 

bäst tillgodoses. 

Analys och slutsatser 

Projektet Alternativ till alternativ telefoni har varit en viktig ”igångsättare” 

för de enheter som arbetar med de aktuella målgrupperna, att mer 

systematiskt ta sig an frågan kring konsumentteknik och kommunikation på 

distans. För brukare med talskada och språkstörning är insatserna oftast 

inriktade på närkommunikation och projektet har bidragit till att även 

bedöma behovet av, och erbjuda insatser för, kommunikation på distans. 

Vidare har projektet bidragit till ökad kunskap om vilka behov brukarna har, 

vilka svårigheter de möts av och vilka behov av råd- och stöd de har. Det 

ställer krav på såväl organisationen som personalen att rusta sig för att 

tillgodose de behoven. 

Framtiden 

I och med den nya teknikens framfart förväntar vi oss att det förskrivs färre 

text- och bildtelefoner framöver. Utbyggnaden av 4G kommer att göra 

konsumentprodukterna än mer användbara och med mindre störningar vid 

användning av program som Skype. Det kommer troligen också att vara 

billigare för brukarna att ringa med Skype, även om den beläggs med en 

32

avgift. Vi förväntar oss också att chat-funktionerna byggs ut på myndigheter 

och liknande. 

För att möta framtiden bedömer vi att landstingets ansvar för att informera 

och utbilda såväl brukare, närstående, nätverk och personal kommer att öka. 

För det krävs samarbete mellan olika enheter inom vår förvaltning, men 

även med brukarorganisationer och andra samhällsfunktioner. På ett mer 

övergripande plan ser vi HI som en samlande resurs för den kunskap och de 

erfarenheter som olika verksamheter i landet utvecklar. För att klara av att 

vara ”up to date” i framtiden behöver vi alla hjälpas åt. 

Projektet Alternativ till alternativ telefoni har hjälpt oss att starta resan. 

Bilagor 

Bilaga 1 Checklista vid kartläggning av produkter 

Bilaga 2 Inköpta produkter som prövats i projektet 

Bilaga 3 Hörcentralens dagbok 

Bilaga 4 Syncentralens dagbok 

Bilaga 5 Hjälpmedelscentralens dagbok 

Bilaga 6 Grundläggande behov som ska tillgodoses för att personer 

med afasi ska kunna använda iPad med Skype. 

Bilaga 7 Manual vid workshop HC: ”Vi testar Skype” 

Bilaga 8 Manual HMC, Kom igång med videosamtal. Skype från 

iPhone eller iPad 

Bilaga 9 Manual SC, Hjälpmedelsprogrammet Zooma 

Bilaga 10 Manual SC, Kortkommandon från tangentbord 

Bilaga 11 Manual SC, Styr iPhone från punktdisplayen, 

Vario connect 12 

Bilaga 12 Manual SC, Hjälpmedelsprogrammet VoiceOver, Gester 

Bilaga 13 Manual iPad 

33

Bilaga 1 Checklista vid kartläggning av produkter 

• Operativsystem 

• Design och gränssnitt 

• Möjlighet att hålla i en hand 

• Bildskärm 

• Bildkvalitet 

• Kamerakvalitet 

• Uppdateringar 

• Flexibilitet/Mobilitet 

• Batteritid 

• Uppställningsanordningar/dockningsstationer 

Bilaga 1

Bilaga 2 Kartläggning av inköpta produkter 

Produkter som prövats men valts bort till fallstudierna 

Acer iconia tab windows 7 W500 

Fördelar: 

• Skype fungerar bra och stabilt 

• Bra prestanda 

• Många är vana och känner igen sig i operativsystemet 

• Bra bildskärm 

Nackdelar: 

• Långsam 

• Tung och otymplig 

• Inget automatiskt virtuellt tangentbord 

Acer 10” Iconia tab Android surfplatta 

Fördelar: 

• Förhållandevis billig 

• Gott om anslutningsmöjligheter och lagringsutrymme 

• Bra batteri 

Nackdelar: 

• Kvalitetskänslan var låg och kändes plastig 

• Väldig seg 

• Bildkvalitén, mindre bra färgåtergivning och skärpa 

HTC Flyer surfplatta 

Fördelar: 

• Lätthanterlig och behändig 

• Bra mikrofon som ger ett klart och tydligt ljud vid till exempel Skype-samtal 

• Robust och tåligt skal 

• Bra virtuellt tangentbord 

Nackdelar: 

• Kameran har ingen bildstabilisering samt blixt 

• Tung med tanke på storleken 

• Relativt dyr i förhållande till andra surfplattor och vad man får för pengarna 

Bilaga 2 

Resultat för produkter som prövats och valts till fallstudierna redovisas i 

rapporten

Bilaga 3 DAGBOK BILDTELEFONSAMTAL (HC) 

Datum: 

Jag har ringt upp Jag blev uppringd 

Bilaga 3 

Var befann du dig? Hemma Jobbet Annan plats ______________________ 

Med vem? Familj Vän Tolk HC Annan __________________________ 

Samtalstid? Mindre än 5 minuter Mer än 5 minuter 

Förstod den andre vad 

du ville få sagt? Ja Nej Vet inte 

Hur fungerade samtalet? Bra 

Kommentar 

____________________ 

____________________ 

Dåligt 

Vad var dåligt? 

Bilden hackade 

Bilden hängde sig 

Jag såg inte den andre personen 

Den andre personen såg inte mig 

Samtalet bröts 

Annat fel

Bilaga 4 DAGBOK FÖR KOMMUNIKATION MED 

IPHONE /IPAD (SC) 

Datum / vecka............... 

Jag har använt Facebook Messenger Antal gånger/ vecka 

Jag har använt Whatsapp Antal gånger/ vecka 

Jag har använt AIM Antal gånger/ vecka 

Jag använde talet i VoiceOver ja nej 

Jag använde VoiceOver och punktdisplay 

Jag använde förstoringen 

Jag har arbetat med ett separat tangentbord 

Jag startade chatten 

Jag blev kontaktad via chatten 

Jag befann mig hemma annan plats 

ja nej 

ja nej 

ja nej 

Fungerar det bättre eller sämre vid något speciellt sammanhang eller med någon av 

anpassningarna? 

................................................................................................... 

Bilaga 4

Jag har använt iMessage/SMS ja nej 


Jag använde VoiceOver och punktdisplay 

Jag använde förstoringen 

Jag har arbetat med ett separat tangentbord 

Jag befann mig hemma annan plats 

Jag skickade meddelande till privatperson 

Jag skickade meddelandet till myndighet eller jobb 

ja nej 

ja nej 

Fungerar det bättre eller sämre vid något speciellt sammanhang? 

................................................................................................... 

ja nej 

Bilaga 4

Jag har använt E-post ja nej 


Jag använde VoiceOver och punktdisplay ja nej 

Jag använde förstoringen ja nej 

Jag har arbetat med ett separat tangentbord ja nej 

Jag skickade meddelande tog emot meddelande 

Jag skickade meddelande till privatperson 

Jag skickade meddelandet till myndighet eller jobb 

Fungerar det bättre eller sämre vid något speciellt sammanhang? 

................................................................................................... 

Bilaga 4

Jag har använt anpassade vibrationer 

Var det till någon hjälp för dig? 

Bilaga 4 

………………………………………………………………………………………………… 

…………………….. 

Jag har använt LED-blixt vid varning 

Var det till någon hjälp för dig? 

………………………………………………………………………………………………… 

…………………….. 

Har du stött på något annat som har varit till hjälp för dig eller som har försvårat för dig? 

………………………………………………………………………………………………… 

………………………

Bilaga 5 DAGBOK BILDTELEFONSAMTAL (HMC) 

Datum: Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Söndag 

Jag ringde upp Jag blev uppringd 

Var befann du dig? Hemma Jobbet Annan plats 

Bilaga 5 

Vem ringde? Fru/make Vän Barn HMC Annan ________________ 

Samtalstid? Mindre än 5 minuter Mer än 5 minuter 

Hjälpmedel? Nej Bilder Gester/tecken Annat __________________________ 

Förstod den andre vad 

du ville få sagt? Ja Nej Vet inte 

Gick samtalet bättre då 

du såg den andre personen? Ja Nej Vet inte 

Såg du den andre personen bra? Ja Sådär Nej 

Hur fungerade ljudet? Bra Sådär Dåligt 

Hur fungerade samtalet i stort? Bra Sådär Dålig

Bilaga 6 Grundläggande råd om vad personer med 

Bilaga 6 

afasi behöver kunna och få hjälp med för att använda 

iPad med Skype 

• Förstå hur man sätter på och stänger av iPad. 

• Svepa med fingrarna för att byta sida. 

• Trycka på appen så att den öppnas. 

• Skapa ett Skypekonto på www.skype.com. 

• Lägga till ett foto på sig själv. 

• Lägga till kontakter utifrån adressböcker, telefonlistor, Facebook mm 

• Veta var kameran sitter. 

• Veta hur man bör sitta, t ex ljuset framifrån, rätt höjd på iPaden så att man syns i 

bild. 

• Se vilka som är uppkopplade. 

• Se vilken knapp man använder för att ringa upp respektive avsluta vidosamtal. 

Tips för att lättare förstå samtalspartnern respektive göra sig 

förstådd själv 

• Båda kan använda bilder eller visa konkreta föremål, t ex hålla upp kalender 

framför kameran. 

• Gester, ansiktsuttryck, tecken, kroppsspråk kan underlätta för båda att förstå. 

• Gå/förflytta sig runt i sin bostad och visa något nytt man har köpt, visa den 

trasiga tvättmaskinen, visa barnbarnet osv.

Slutrapport Uppsala inklusive bilaga 1-6 - Hjälpmedelsinstitutet

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?