Slutrapport Uppsala inklusive bilaga 1-6 - Hjälpmedelsinstitutet
Slutrapport Uppsala inklusive bilaga 1-6 - Hjälpmedelsinstitutet
Slutrapport Uppsala inklusive bilaga 1-6 - Hjälpmedelsinstitutet
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Alternativ till alternativ telefoni<br />
<strong>Slutrapport</strong> för försöksverksamhet i<br />
Landstinget i <strong>Uppsala</strong> län<br />
Alternativ telefoni - från särlösning till lösning<br />
12-09-30<br />
Anette Winberg<br />
projektledare<br />
Daniel Johansson<br />
Katarina Stedt<br />
Kennet Fredriksson<br />
Malena Persson<br />
Marianne Lundström<br />
Peter Kölerud
Innehåll<br />
Sammanfattning ............................................................................................. 1<br />
Abstract .......................................................................................................... 2<br />
Bakgrund och genomförande av försöken ..................................................... 4<br />
Bakgrund och syfte ..................................................................................... 4<br />
Förväntad projektnytta ............................................................................... 5<br />
Projektorganisation och samarbetspartners ................................................ 6<br />
Organisationsplan ................................................................................... 7<br />
Projektgenomförande ................................................................................. 7<br />
Kartläggning och teknisk prövning......................................................... 8<br />
Fallstudier och workshops ...................................................................... 8<br />
Kunskaps- och kompetensutveckling ..................................................... 9<br />
Projektresultat och projektmål ..................................................................... 10<br />
Brukaren/användaren ................................................................................ 10<br />
Produkter och teknik i fallstudierna ...................................................... 10<br />
Fallstudier med målgruppen gravt hörselskadade/döva personer ......... 12<br />
Skype på Tolkcentralen ........................................................................ 13<br />
Kalle och Maja, en småbarnsfamilj ...................................................... 14<br />
Fallstudier med målgruppen dövblinda personer.................................. 15<br />
Lisa........................................................................................................ 16<br />
Hasse ..................................................................................................... 18<br />
Fallstudier för målgruppen personer med talskada/språkstörning ........ 19<br />
Harald, 60 år ......................................................................................... 20<br />
Niklas, 36 år .......................................................................................... 22<br />
Nytta för målgrupperna ......................................................................... 23<br />
Workshop .............................................................................................. 25<br />
Landstinget/regionen ................................................................................ 25<br />
Befintlig organisation för re-/habilitering och hjälpmedelsförsörjning 25<br />
Organisationen och projektet ................................................................ 27<br />
Analys och slutsatser .................................................................................... 28<br />
Brukarens perspektiv ................................................................................ 28<br />
Förskrivning, fritt val, stöd ....................................................................... 29<br />
Projektresultat - framtida arbete inom landstinget/regionen .................... 30<br />
Hjälpmedel och/eller konsumentteknik ................................................ 31<br />
Analys och slutsatser ................................................................................ 32<br />
Bilagor .......................................................................................................... 33
Sammanfattning<br />
Landstinget i <strong>Uppsala</strong> län har på uppdrag av HI bedrivit försöksverksamhet<br />
i syfte att öka användningen av konsumentteknik som hjälpmedel för<br />
elektronisk kommunikation på distans. Arbetet har bedrivits i projektform<br />
under namnet Alternativ till alternativ telefoni.<br />
Att inte kunna göra sig förstådd på grund av en funktionsnedsättning<br />
innebär att man riskerar att bli isolerad från umgänge och möjligheterna till<br />
delaktighet i samhället. Det är lätt att hamna i en situation där man är<br />
beroende av sin omgivning och deras engagemang för att man ska kunna<br />
upprätthålla sina kontakter och hålla sig informerad. De hjälpmedel som<br />
erbjuds i form av text- och bildtelefoner kan enbart användas till att<br />
kommunicera med andra som har text- eller bildtelefon. De är stationära på<br />
en plats och begränsar möjligheterna för användaren att vara mobil och<br />
samtidigt vara tillgänglig eller själv ringa upp. Försöken i <strong>Uppsala</strong> läns<br />
landsting genomfördes av personal på Hörcentralen, Syncentralen och<br />
Hjälpmedelscentralen och vände sig till målgrupperna gravt hörselskadade/<br />
döva, dövblinda och personer med talskada/språkstörning. Genom att<br />
använda surfplattor eller smartphones i kombination med Skype ökade<br />
deltagarnas möjlighet till aktivitet och delaktighet. Att kunna vara mobil och<br />
samtidigt ha möjlighet att kommunicera på distans med dem man ville<br />
upplevdes som mycket positivt av framför allt personerna med dövhet eller<br />
dövblindhet. Personerna med talskada/språkstörning behövde mycket stöd<br />
och hjälp med anpassningar för att komma i gång med Skype, men vid<br />
användning hade både de och samtalspartnern stor nytta av att kunna se<br />
varandra. För denna grupp var det viktigare att produkten var lätt att<br />
använda än att den gav möjlighet till att vara mobil.<br />
Frågan om dessa produkter ska vara möjliga att förskriva som hjälpmedel<br />
eller bekostas av brukarna kvarstår och måste tydliggöras via politiska<br />
beslut. Råd och stöd kring produkterna bör dock ingå i landstingets ansvar.<br />
Den snabba teknikutvecklingen innebär en utmaning för verksamheterna att<br />
hålla sig ajour så att man kan ge brukarna rätt stöd och hjälp. Det är viktigt<br />
att personalen får möjlighet att köpa in och använda nya produkter, testa<br />
appar och program för att utvärdera om och hur de kan vara till nytta för de<br />
brukargrupper de möter. Det är också viktigt att hitta samarbetsformer<br />
mellan enheterna så att man kan utbyta erfarenheter och delge varandra<br />
kunskaper om olika produkters möjligheter och begränsningar.<br />
1
Abstract<br />
Habilitation and Assistive Technology Services, <strong>Uppsala</strong> County Council,<br />
Sweden has on behalf of the Swedish Institute of Assistive Technology<br />
(HI), carried out a pilot project Alternatives to Alternative Telephony. The<br />
objective was to increase consumer used technology as an assistive<br />
technology in order to enable electronic communication at a distance.<br />
To be unable to make one-self understood due some form of disability<br />
represents a risk of isolation from other people and the community at large<br />
as interpersonal contacts with others people, public utilities etc. are<br />
hampered and reduced. It is easy to find one-self in a situation where one is<br />
dependant on other people to be able to participate in everyday life and to<br />
stay informed. Assistive technology offered today (i. e text- and<br />
videophones) can at present only be used to communicate with those<br />
persons who have access to the same equipment. Moreover, they can only<br />
be used from that place where they have been installed. Those conditions<br />
limit the possibilities for the user to at the same time be mobile and able to<br />
call someone, or be contacted by phone. The <strong>Uppsala</strong> County Council<br />
project was carried out in three units and included people with<br />
deafness/severe hearing disability, people with deafblindness and people<br />
with speech and/or language disorder. The participants were offered to use<br />
Pads or Smartphones in combination with Skype, which increased the<br />
participants’ possibilities to be active and participate. Their experiences of<br />
the possibility to be mobile and at the same time able to communicate with<br />
people from a distance were very positive, especially by persons with<br />
deafness and deafblindness. The participants with speech/language disorder<br />
needed a lot of support and personal adaptation to be able to use Skype.<br />
When using it they and the people they communicated with, expressed that<br />
they experienced a great benefit from the possibility to be able to see each<br />
other while they were communicating. This group also expressed that it was<br />
more important that the equipment was easy to use than being able to<br />
communicate while being mobile.<br />
Whether consumer used technology should be offered as assistive<br />
technology free of charge or whether the consumers should pay for these<br />
devices themselves must be based on regional political decisions. The<br />
responsibility to provide advice and support concerning assistive technology<br />
should however lie with the county council. The development technology is<br />
rapid there is a professional challenge to keep informed in order to provide<br />
2
consumers with the advice and support that they need. Consequently,<br />
professionals must have the opportunity to purchase and try out new<br />
technology, including different Apps and programs, in order to evaluate if<br />
and how those can be of use to the persons with disabilities, whom they<br />
provide service to. Moreover, responsible units need to establish and<br />
develop routines for exchanging professional experience and between<br />
themselves communicate knowledge gained concerning opportunities and<br />
limitations of new products.<br />
3
Bakgrund och genomförande av försöken<br />
Bakgrund och syfte<br />
<strong>Hjälpmedelsinstitutet</strong> (HI) och Post- och telestyrelsen (PTS) har fått i<br />
uppdrag av regeringen att bedriva försöksverksamhet med intresserade<br />
landsting. Försöken ska syfta till att öka användningen av konsumentteknik<br />
som hjälpmedel för alternativ telefoni. Uppdraget i sin helhet kan läsas på<br />
regeringskansliets webb: www.regeringen.se/sb/d/108/a/161829.<br />
Regeringskansliets ärendenummer är S2011/1810/FST.<br />
<strong>Hjälpmedelsinstitutet</strong> samlar dokument, trycksaker m.m. om<br />
regeringsuppdraget på sin webb: www.hi.se/alternativtelefoni.<br />
I denna rapport redovisas erfarenheter och resultat från det arbete som gjorts<br />
inom försöken i Landstinget i <strong>Uppsala</strong> län.<br />
Personer som är döva, dövblinda, har en grav hörselnedsättning, talskada<br />
eller är språkstörning är i behov av alternativa produkter för att kunna<br />
ringa/kommunicera på distans. Landstingen kan ansöka om stadsbidrag till<br />
utrustning för elektronisk kommunikation och ansvarar för att personer med<br />
dessa funktionsnedsättningar får lämpliga produkter förskrivna som<br />
hjälpmedel. Föreskrifterna om statsbidraget finns beskrivna i SOSFS 2002:2<br />
och finns att läsa på Socialstyrelsens hemsida<br />
http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2002-2 . Inom <strong>Uppsala</strong> läns landsting<br />
hanteras bidraget av hjälpmedelsverksamheten inom förvaltningen<br />
Habilitering och hjälpmedel, och är förbehållet hjälpmedel av typen text-<br />
och bildtelefoner och i vissa fall faxapparater. Se vidare under rubriken<br />
”Landstinget/regionen” på sidan 24.<br />
Inom hjälpmedelsområdet sker en snabb teknikutveckling. Många<br />
konsumentprodukter innehåller liknande funktioner och möjligheter som de<br />
hjälpmedel som förskrivs för att underlätta eller kompensera för olika<br />
funktionsnedsättningar. Gränsdragningsproblematiken, för vad som är att<br />
betrakta som ett hjälpmedel som kan förskrivas via landstingets ansvar eller<br />
en konsumentprodukt som brukaren själv ska bekosta, ökar. Inom befintligt<br />
regelverk i Landstinget i <strong>Uppsala</strong> län har så kallade konsumentprodukter<br />
inte varit ett alternativ till förskrivning av text- och bildtelefoner.<br />
Personalens kunskaper om olika konsumentprodukter och dess möjligheter<br />
att tillgodose behoven av distanskommunikation för de aktuella<br />
brukargrupperna har varit begränsad, liksom resurserna för att öka<br />
kompetensen. För att personalen ska kunna hålla sig ajour med utvecklingen<br />
4
ställs nya krav på såväl organisation som regelverk. Inom Habilitering och<br />
hjälpmedelsverksamheten i Landstinget i <strong>Uppsala</strong> län pågår ett projekt- och<br />
utvecklingsarbete inom hjälpmedelsområdet, där riktlinjer och beslutsstöd<br />
för behovsbaserad hjälpmedelsförskrivning ska utarbetas. Syftet är bland<br />
annat att säkerställa att det är individens behov och nytta av hjälpmedel för<br />
sitt vardagsfungerande som är grund för bedömning. Ett annat syfte är att<br />
förskrivna hjälpmedel ska bidra till god hälsa och en kostnadseffektiv<br />
hjälpmedelsförskrivning, vilket ska säkerställas med hjälp av ett beslutsstöd.<br />
Genom att använda beslutsstöd kan till exempel nytta och<br />
kostnadseffektivitet av olika åtgärder, i det här fallet olika hjälpmedel eller<br />
konsumentprodukter, jämföras. Sedan 1 maj 2012 har Landstinget i <strong>Uppsala</strong><br />
län infört Friare val av hjälpmedel för ett urval av de hjälpmedel som<br />
hanteras inom förvaltningens Hjälpmedelscentral och Syncentral. Det finns<br />
också ett beslut om att utreda möjligheterna att införa Friare val inom<br />
hörselområdet. Inom ramen för projektet Alternativ till alternativ telefoni<br />
bedömdes ”fritt val- spåret” och ”förskrivningsspåret” på ett naturligt sätt<br />
samverka med det pågående projektet kring riktlinjer och beslutsstöd.<br />
Dessutom fanns ett intresse av att undersöka vilket stöd brukarna kan<br />
behöva vid användning av konsumentprodukter, och vilka krav det kan<br />
komma att ställa på organisation och verksamhet i framtiden, varför även<br />
det så kallade ”stödspåret” var aktuellt för projektet.<br />
Förväntad projektnytta<br />
De text- och bildtelefoner som erbjuds som hjälpmedel är stationära där de<br />
installerats. För dem som är i behov av dessa hjälpmedel innebär det en<br />
inskränkning i möjligheterna att kunna kommunicera på distans var man än<br />
befinner sig, vilket är ett delaktighetsproblem i dagens samhälle. Syftet med<br />
projektet ¨Alternativ till alternativ telefoni¨ har varit att undersöka om, och<br />
på vilket sätt, så kallade konsumentprodukter kan påverka möjligheterna för<br />
personer som är döva, gravt hörselskadade, dövblinda, har en<br />
talskada eller språkstörning att bli mer delaktiga i samhället, när det gäller<br />
att kommunicera på distans. Syftet har också varit att undersöka vilken form<br />
av stöd eller andra insatser som brukarna kan behöva för att det i så fall ska<br />
fungera. Den samlade kunskapen förväntades ge värdefull information till<br />
förvaltningen om det finns behov av förändringar i regelverk och/eller<br />
organisation för att kunna tillgodose behoven av nya eller alternativa sätt att<br />
kommunicera på distans.<br />
5
Projektorganisation och samarbetspartners<br />
Projektet har bedrivits inom ramen för verksamhetsområde hjälpmedel inom<br />
förvaltningen Habilitering och hjälpmedel i Landstinget i <strong>Uppsala</strong> län. För<br />
att möjliggöra ett ökat kunskapsutbyte mellan de olika enheter och<br />
professioner som kommer i kontakt med de aktuella brukargrupperna<br />
skapades en gemensam projektorganisation, med möjlighet att arbeta i<br />
gemensamma lokaler. Medverkande enheter har varit Hjälpmedelscentralen<br />
(HMC), Hörcentralen (HC), Syncentralen (SC) och Tolkcentralen (TC).<br />
Huvudsaklig projektägare har varit <strong>Hjälpmedelsinstitutet</strong> (HI), medan intern<br />
projektägare har varit verksamhetschefen för område hjälpmedel inom<br />
förvaltningen. Verksamhetschefen har också varit ordförande i projektets<br />
styrgrupp. Övriga representanter i styrgruppen har varit enhetscheferna för<br />
de ingående enheterna. Två av enhetscheferna har tillsammans med<br />
projektledaren bildat projektledningsgrupp.<br />
Det praktiska arbetet har genomförts av en förskrivare och en datatekniker<br />
på HC, en hjälpmedelskonsulent, med bakgrund som logoped, och en<br />
datatekniker på HMC samt en synpedagog och en datapedagog på SC. De<br />
har tillsammans med projektledaren bildat projektgrupp. En<br />
teckenspråkstolk från TC har också ingått i projektgruppen. Projektledaren<br />
har fungerat som samordnare och administratör av projektet, samt varit<br />
projektets representant vid kontakter med övriga landsting och HI.<br />
Till projektet har funnits ett referensnätverk bestående av de redan befintliga<br />
brukarråd som fanns i förvaltningen vid projektets start. Projektledaren har<br />
varit ansvarig för kontakterna med referensnätverket (se bild 1,<br />
organisationsplan).<br />
6
Bild 1<br />
Organisationsplan<br />
Projektägare<br />
<strong>Hjälpmedelsinstitutet</strong><br />
(HI)<br />
Projektledare<br />
Anette Winberg<br />
Projektmedlemmar<br />
Malena Persson, HC<br />
Kennet Fredriksson, HC<br />
Katarina Stedt, HMC<br />
Daniel Johansson, HMC<br />
Marianne Lundström, SC<br />
Peter Kölerud, SC<br />
Miriam Langeskär, TC<br />
Projektgenomförande<br />
Styrgrupp<br />
Eva Widenfalk, intern projektägare<br />
Agneta Nilsson-Palm, HC<br />
Inger Kjellström, HMC<br />
Michael Wennman, SC<br />
Hans Näverskog, TC<br />
Projektledningsgrupp<br />
Agneta Nilsson-Palm<br />
Inger Kjellström<br />
Referensnätverk<br />
Hörselråd<br />
Tolkråd<br />
Brukarråd SRF<br />
SFDB<br />
HSO<br />
Habiliteringen<br />
för barn och vuxna<br />
och vuxna<br />
Under projektets gång har <strong>Uppsala</strong> samarbetat med övriga projektlandsting<br />
och HI via såväl telefonmöten som fysiska möten och workshops. Projekten<br />
har haft ett gemensamt projektforum på nätet där vi kunnat utbyta<br />
erfarenheter och dela med oss av manualer och andra dokument till<br />
varandra.<br />
Genomförandefasen av projektet i <strong>Uppsala</strong> har huvudsakligen bestått av<br />
kartläggning och teknisk prövning av produkter, fallstudier och workshops<br />
samt kunskaps- och kompetensutveckling. Arbetet har bedrivits av olika<br />
yrkeskategorier inom enheterna Hjälpmedelscentralen (HMC), Hörcentralen<br />
(HC), Syncentralen (SC) och till viss del Tolkcentralen (TC). Vi har haft<br />
7
tillgång till en gemensam lokal där alla produkter som köpts in och prövats i<br />
projektet installerats och funnits tillgängliga för alla projektmedlemmar. För<br />
att möjliggöra kunskapsutbyte mellan enheterna har alla projektmedlemmar<br />
haft en återkommande gemensam tid avsatt för projektet, och vi har haft<br />
gemensamma projektmöten varannan vecka. Dessutom har vi skapat en<br />
arbetsgrupp på vårt intranät där vi haft möjlighet att diskutera frågor, utbyta<br />
erfarenheter och ge varandra tips. Där har också alla för projektet relevanta<br />
dokument funnits tillgängliga för alla projektmedlemmar.<br />
Kartläggning och teknisk prövning<br />
Olika typer av smartphones och surfplattor köptes in till projektet för att<br />
prövas. Programvara, gränssnitt och möjligheter till anpassningar, liksom<br />
funktionalitet i olika miljöer utifrån de olika brukargruppernas<br />
funktionsnedsättningar och behov av anpassningar, prövades av<br />
projektmedlemmarna (se <strong>bilaga</strong> 1). Efter jämförelsen valde projektgruppen<br />
ut de produkter som på grund av sin kvalitet och andra fördelar, så som<br />
möjlighet att ansluta hjälpmedel och bra bild på skärmarna, var bäst<br />
lämpade för ändamålet Brukare erbjöds sedan att pröva dem i fallstudierna.<br />
(se <strong>bilaga</strong> 2 samt ”Produkter och teknik i fallstudierna”, sidan 8).<br />
Fallstudier och workshops<br />
Inom projektet genomfördes totalt 10 fallstudier fördelade på tre döva<br />
personer, fyra personer med dövblindhet och tre personer med talskada eller<br />
språkstörning. Tillvägagångssättet för att komma i kontakt med brukarna<br />
var lite olika på de tre enheterna.<br />
Inom gruppen gravt hörselskadade/döva tillfrågades fyra personer att delta i<br />
fallstudierna. De var sedan tidigare kända av förskrivare och tekniker för<br />
”Alternativ telefoni” på Hörcentralen. Ett kriterium för att tillfrågas var att<br />
man hade datorvana sedan tidigare. Tre personer tackade ja till att delta,<br />
medan den fjärde personen valde att tacka nej på grund av svårigheter att<br />
avsätta den tid som krävdes.<br />
På Syncentralen hade personalen god kännedom om vilka personer som<br />
kunde bli aktuella att delta i projektet. Man strävade efter att tillfråga en<br />
heterogen grupp för att försöka få problemen belysta ur så många perspektiv<br />
som möjligt. Personerna skulle ha olika grader av syn- och<br />
hörselnedsättning eller dövblindhet, ha ett stort kontaktnät, vara i olika<br />
åldrar och faser av livet samt ha olika kunskaper och intresse för data och<br />
8
teknik. Fyra personer tillfrågades, två män och två kvinnor, och samtliga<br />
tackade ja till att delta i projektet.<br />
På Hjälpmedelscentralen (HMC) får man kontakt med personer med<br />
talskador och språkstörningar genom förskrivare på andra vårdinrättningar.<br />
Det kan till exempel vara via logopeder på Habiliteringen eller<br />
Länslogopedimottagningen på Akademiska sjukhuset. I projektet<br />
kontaktade personalen på HMC dessa enheter för att få kontakt med<br />
lämpliga brukare. Man tillfrågade också några brukare med närstående som<br />
man redan hade kontakt med, vilket visade sig vara det bästa sättet att få<br />
brukare intresserade. Tre personer tackade ja till att delta i projektet.<br />
Före och efter deltagandet intervjuades personerna, eller någon<br />
närstående/assistent, enligt ett frågeformulär framtaget av HI. Svaren<br />
rapporterades avidentifierat till dem. Personerna som medverkade i<br />
fallstudierna fick under en begränsad period låna en konsumentprodukt för<br />
att kommunicera på distans. Projektet stod för abonnemanget under<br />
projekttiden. Under perioden fick de medverkande stöd och hjälp av<br />
projektet samtidigt som de själva förband sig rapportera hur de använde<br />
produkten, och hur den fungerade i olika situationer. Till stöd för att komma<br />
ihåg ombads de att fylla i en dagbok när de använde produkten (se <strong>bilaga</strong> 3,<br />
4 och 5). Dagböckerna sammanställdes och utvärderades av respektive<br />
enhet och resultaten diskuterades i projektgruppen.<br />
Under projekttiden har också tre workshops genomförts – två i projektets<br />
regi och en i samarbete med Hörcentralen, Tolkcentralen och de lokala<br />
avdelningarna av Sveriges dövas förening (SDF) och Vuxendöva i Sverige<br />
(VIS). Syftet med att anordna workshops var att erbjuda fler brukare inom<br />
målgrupperna att ta del av projektets arbete, genom att få information samt<br />
möjlighet att prova på alternativa sätt att kommunicera på distans med hjälp<br />
av en surfplatta eller smartphone och t ex Skype.<br />
Kunskaps- och kompetensutveckling<br />
Kunskaps- och kompetensutvecklingen för personalen som arbetat i<br />
projektet har skett på flera olika sätt. De har själva använt och prövat olika<br />
produkter i sin dagliga verksamhet och utvärderat deras för och nackdelar.<br />
Genom att ta del av brukarnas erfarenheter, i form av svårigheter och<br />
möjligheter de mött när de prövat olika produkter, har personalen också<br />
samlat på sig kunskaper via arbetet med fallstudierna. För att tillgodose<br />
behovet av stöd och instruktioner som de olika brukarna har haft i samband<br />
9
med fallstudierna, har projektmedlemmarna lärt sig att utarbeta manualer<br />
och individuella lösningar. Samarbete och utbyte av erfarenheter över<br />
enhetsgränserna har också varit en källa till kunskaps- och<br />
kompetensutveckling genom att lära sig om olika brukargruppers<br />
svårigheter och behov men också genom att lära av varandras lösningar<br />
Även samarbetet med de övriga projektlandstingen har varit ett sätt att<br />
samla in kunskap, liksom att delta på REDAH-konferens och ID-dagar.<br />
Projektresultat och projektmål<br />
Brukaren/användaren<br />
Produkter och teknik i fallstudierna<br />
Efter att ha bedömt olika smartphones och surfplattor enligt de kriterier som<br />
bestämdes (se <strong>bilaga</strong> 2) valde projektmedlemmarna på de olika enheterna att<br />
arbeta med fyra olika produkter i fallstudierna. På Hjälpmedelscentralen<br />
använde man sig av surfplattan iPad 2, på Syncentralen av iPad 2 samt<br />
smartphonen iPhone 4 och på Hörcentralen använde man surfplattan<br />
Samsung Galaxytab 10” samt smartphonen Samsung Galaxy 2S.<br />
Produkterna som valdes kommer från stora tillverkare som är ledande på<br />
marknaden och de uppdateras löpande. Tillsammans möjliggör det garantier<br />
för en god kvalitet och bra support.<br />
iPad 2 och iPhone 4 – för- och nackdelar<br />
Både iPad och iPhone använder sig av iOS, vilket är Apples operativsystem<br />
för mobila plattformar. iOS har ett grafiskt snyggt och tilltalande gränssnitt<br />
som är avskalat, lätt att förstå och det finns många väl fungerande<br />
hjälpmedelsprogram inbyggda i operativsystemet. Produkterna är lätta att<br />
komma igång med och kräver inte några avancerade inställningar.<br />
Alla appar som finns att ladda ner från Appstore är testade och godkända av<br />
Apple, vilket borgar för kvalitet och stabilitet. Det är också lätt att koppla in och<br />
använda sig av punktdisplayer till produkterna. Programmet VoiceOver ger<br />
möjlighet att få texten man pekar på uppläst av svensk talsyntes. Genom<br />
möjlighet att göra vissa färganpassningar i gränssnittet och använda sig av<br />
zoom-funktionen kan man underlätta för personer med synnedsättning.<br />
Produkterna har en väldigt stilren och slimmad design som tilltalar många. I<br />
10
åda produkterna finns det kameror både på fram- och baksida vilka<br />
fungerar bra och ger en bra bild. Batteritiden i iPhone är acceptabel, medan<br />
den i iPaden är mycket bra.<br />
Produkterna har inte så många anpassningsmöjligheter. De är låsta till ett<br />
speciellt utseende och går inte att anpassa efter egna önskemål. Det finns<br />
heller ingen möjlighet att välja olika röster i talsyntesen. Den slimmade och<br />
avskalade designen kan göra att det är lätt att den glider ur handen, särskilt<br />
om man har problem med sin handfunktion. Båda produkterna är utan skydd<br />
väldigt ömtåliga och spricker lätt vid fall mot någon hård yta. Under<br />
projekttiden var det inte möjligt att använda VoiceOver och zoom samtidigt,<br />
vilket var en nackdel. Enligt Apples senaste keynote kommer dock den<br />
funktionen att finnas i iOS 6, som släpps i slutet på september 2012.<br />
Även om punktdisplay är lätt att ansluta och använda har det hittills inte<br />
funnits stöd för svensk punktabell, vilket har gjort att man inte har kunnat<br />
skriva å, ä och ö. Även detta ska vara åtgärdat i iOs 6, men har inte kunnat<br />
prövas under projekttiden. Ordprediktionen och stavningshjälpen har också<br />
vissa nackdelar, genom att det till exempel kommer upp konstiga förslag på<br />
ord.<br />
Samsung Galaxytab och Samsung Galaxy S2– för- och nackdelar<br />
Samsungs surfplattor använder sig av Android som är ett Linux-baserat<br />
operativsystem, främst utvecklat för smartphones och surfplattor. Det har ett<br />
snyggt gränssnitt med många anpassningsmöjligheter, men vissa brukare<br />
kan uppleva det rörigt. Surfplattorna finns i två storlekar – 7” och 10”. De<br />
har upplevts snabba och stabila med en snygg design. Skärmarna på båda<br />
plattorna fungerar bra och har bra färgåtergivning. De fungerar bra i<br />
dagsljus och har en snabb återkoppling på gester.<br />
Galaxytab 10” har en stor och bra skärm medan Galaxytab 7” har ett lätt och<br />
behändigt format, och det går att ringa vanliga telefonsamtal med den. I<br />
båda enheterna finns det kameror både på fram- och baksida, vilka fungerar<br />
bra och ger en bra bild. Kamerorna är dock känsliga för rörelse och därför är<br />
det en fördel att använda ett ställ när man ska prata med teckenspråk.<br />
Anslutningsmässigt har Galaxytab fungerat bra vid användning av 3G, men<br />
det har ibland uppstått problem vid anslutning till vissa routrar.<br />
I projektet hade Galaxytab 7” vissa grafikproblem vid användning av<br />
Skype, genom att bilden inte roterade tillförlitligt. Den lämnades därför<br />
aldrig ut i fallstudierna.<br />
11
Samsung Galaxy S2 använder också Android som operativsystem, vilket<br />
fungerar bra och ger många anpassningsmöjligheter. Den kräver inte några<br />
avancerade inställningar för att komma igång med. Den har en skärm som är<br />
skarp med bra färgåtergivning och god betraktningsvinkel. Den kan dock<br />
vara lite svårt att se på i dagsljus. Samsung Galaxy S2 har ett<br />
användarvänligt format med kamera både bak och fram. Båda kamerorna<br />
ger bra bild som fungerar bra vid videosamtal där uppkopplingen är<br />
tillfredsställande. Telefonen har också ett klart och tydligt ljud.<br />
Överlag har surfplattorna bra batteritid, medan telefonen behöver laddas<br />
varje dygn.<br />
Fallstudier med målgruppen gravt hörselskadade/döva<br />
personer<br />
De tre personer som tackade ja till att delta var alla döva, hade ett stort<br />
socialt kontaktnät och använde teckenspråk som första språk. En av<br />
personerna använde ibland tal och läste på läpparna. Två av personerna kom<br />
från samma familj. Personerna som deltog hade viss datorvana sedan<br />
tidigare. För att kommunicera på distans använde de bild- eller texttelefon,<br />
SMS, mail via dator och gratisprogram, som till exempel MSN eller ooVoo.<br />
Deltagarna påtalade att de hade problem när det gäller att kommunicera<br />
direkt med myndigheter och andra offentliga förvaltningar på teckenspråk.<br />
De var beroende av sin text- eller bildtelefon och förmedlingstjänst.<br />
Förutom att inte kunna kommunicera direkt med den man ville var de också<br />
hänvisade till en viss plats, det vill säga där de hade sitt hjälpmedel, vilket<br />
oftast var i hemmet. Om behovet uppstod på annan plats var man beroende<br />
av andras hjälp, vilket ibland kunde upplevas som ett integritetsproblem.<br />
Text- och bildtelefonerna begränsade också möjligheterna att kommunicera<br />
med vem man ville, eftersom de bara kunde användas för att ringa till dem<br />
som också hade tillgång till motsvarande hjälpmedel.<br />
De produkter som användes i projektet var Samsung Galaxytab 10” och<br />
Samsung Galaxy S2. Personerna som medverkade i fallstudierna fick under<br />
en bestämd period pröva en vald produkt i kombination med Skype. Under<br />
prövotiden har de använt såväl 3G som trådlöst Internet. Under<br />
prövoperioden fick de medverkande fylla i en dagbok för varje samtal. Där<br />
skulle de fylla i om de blivit uppringda eller själva ringt upp, hur länge<br />
samtalet pågick, om samtalet var förståeligt, hur samtalet fungerade, om det<br />
var något som fungerade mindre bra och i så fall vad som fungerade mindre<br />
12
a. För att undersöka om produkten användes utanför hemmet ombads de<br />
också uppge var de befann sig vid samtalet (se <strong>bilaga</strong> 3). Alla medverkande<br />
ombads att anteckna ca 20 till 30 samtal. Det faktiska antalet som<br />
antecknades varierade mellan 10 och 37 stycken. Genom veckovisa<br />
uppföljningar tog förskrivaren del av brukarnas erfarenheter och följde upp<br />
hur det hade gått för dem och om de var i behov av hjälp eller stöd. Många<br />
av samtalen fungerade bra, men de samtal som fungerade mindre bra<br />
genomfördes när personen var uppkopplad på 3G-nätet. Ibland hände det att<br />
samtalet bröts eller att man tvingades avbryta samtalet och ringa upp igen<br />
för att få det att fungera bättre. Det vi kan se i anteckningarna från<br />
dagböckerna är att en bra mottagning är att föredra om det ska fungera<br />
tillfredställande. Även om det ibland varit sämre 3G-nät och detta till viss<br />
del stört samtalet så har alla medverkande ändå antecknat att det fungerat<br />
bra utan trådlöst nät. De beskriver att de produkter de använt har förbättrat<br />
möjligheterna till delaktighet genom att man kan vara mer mobil. Men -<br />
problemet med att på ett mer mobilt sätt kunna nå myndigheter kvarstår<br />
eftersom gratisprogram, som till exempel Skype, inte fungerar mot<br />
bildförmedlingen.<br />
Skype på Tolkcentralen<br />
I syfte att öka tillgängligheten prövades också en surfplatta med Skype på<br />
Tolkcentralen under projekttiden. På Tolkcentralen arbetar teckenspråkig<br />
personal och de erbjuder tolkservice i form av teckenspråkstolkning eller<br />
skrivtolkning för den som är barndomsdöv, dövblind, vuxendöv eller<br />
hörselskadad. Tolkanvändare hör av sig till Tolkcentralen via bildtelefon,<br />
texttelefon, SMS, videosamtal på mobiltelefon, mail eller taltelefon. Under<br />
projekttiden erbjöds de medverkande i fallstudierna möjlighet att även ringa<br />
till Tolkcentralen via Skype. Försöket visade att det ökade möjligheten att<br />
kommunicera på distans. Tolkanvändarna blev på så sätt inte knutna till sin<br />
bildtelefon, eftersom det med Skype gick att ringa från andra ställen än där<br />
bildtelefonen stod.<br />
Tolkcentralen har vid några tillfällen behövt stänga av programmet och<br />
starta det igen för att Skype ska fungera. Tolkanvändarna har också behövt<br />
ringa upp igen för att bilden ska vara lätt avläslig. I det stora hela har det<br />
fungerat bra.<br />
13
Kalle och Maja, en småbarnsfamilj<br />
Kalle och Maja har deltagit i fallstudierna. De är ett par som lever i samma<br />
familj och har två barn tillsammans. Både Kalle och Maja är döva och<br />
använder teckenspråk som första språk. Kalle använder ibland tal och läser<br />
på läpparna. Båda är yrkesverksamma på arbetsplatser där arbetskamraterna<br />
är hörande.<br />
Före insats<br />
Familjen har en gemensam bildtelefon som är försedd med varseblivning så<br />
att de kan uppfatta när det ringer. Med bildtelefonen kan de kontakta<br />
förmedlingstjänst, tolkcentral, vänner och familj. När de behöver teknisk<br />
support från Hörcentralen eller leverantören sker det via SMS, bildtelefon<br />
och mail. Förutom bildtelefonen använder de SMS, texttelefon och olika<br />
gratisprogram, som till exempel MSN och ooVoo, för att kommunicera på<br />
distans. Maja brukar även få hjälp av andra (familj/vänner) när hon behöver<br />
ringa.<br />
Både Kalle och Maja upplever att det är svårt att kommunicera direkt med<br />
myndigheter, vårdcentral, tolkcentral och tolkförmedling etc. på sitt<br />
förstaspråk, det vill säga teckenspråk. De tycker att det är speciellt svårt<br />
utanför hemmet då de inte har tillgång till bildtelefonen, eftersom<br />
bildförmedlingen inte stödjer fria program. Förmedlingstjänst kan de bara<br />
nå via bildtelefon (direktsamtal) och de blir därför knutna till hemmet då de<br />
behöver ringa viktiga samtal. De upplever också att det är svårt att kontakta<br />
skolan och ringa samtal för barnen. Både Maja och Kalle tycker det är en<br />
begränsning att bildtelefonen enbart går att använda för att nå dem som<br />
också har bildtelefon. För varje förskriven bildtelefon kan man få en så<br />
kallad anhörigtelefon förskriven. Familjen har därför tillgång till en<br />
anhörigtelefon, vilket innebär en begränsning i möjligheterna att<br />
upprätthålla den sociala kontakten med flera av sina anhöriga. Andra samtal<br />
måste gå via förmedlingstjänst.<br />
Efter insats<br />
I projektet prövade Kalle en surfplatta av modell Samsung Galaxytab<br />
10”och Maja en smartphone av modell Samsung Galaxy S2, tillsammans<br />
med Skype. De har också prövat varandras produkter.<br />
14
Effekter på aktivitet och delaktighet<br />
Båda tycker att 3G fungerar bra och att det ökar tillgängligheten. Familjen<br />
kan kontakta varandra lättare och de tycker att livskvaliteten ökat genom<br />
möjligheterna att kommunicera direkt med varandra var de än befunnit sig.<br />
Som exempel nämner de möjligheten för Kalle att ringa hem till barnen och<br />
säga god natt när han är bortrest i jobbet. De tycker också att möjligheten att<br />
kontakta Tolkcentralen via Skype har underlättat och ökat tillgängligheten,<br />
eftersom det går att nå dem från andra platser än med bildtelefonen<br />
hemifrån.<br />
Skype fungerar inte mot bildförmedlingen och löser därför inte de aktivitets-<br />
och delaktighetsproblem Kalle och Maja upplever när de behöver kontakta<br />
myndigheter etc. som tidigare nämnts. Båda var med om att 3G strulade<br />
ibland. Det märktes genom att bilden ”hängde sig”, blev svart eller hackade.<br />
Då behövde de ringa upp igen eller starta om programmet, vilket kunde<br />
kännas frustrerande. Sammanfattningsvis är deras upplevelser positiva, men<br />
de känner inte att de kan klara sig helt utan bildtelefonen så länge det inte<br />
går att ringa till förmedlingstjänst och myndigheter via Skype.<br />
Konsumentprodukterna har bidragit till att höja livskvaliteten och är ett bra<br />
komplement till de traditionella hjälpmedlen för distanskommunikation,<br />
men de kan inte ersätta dem.<br />
Fallstudier med målgruppen dövblinda personer<br />
Fyra personer, två män och två kvinnor, deltog i studierna. Två av<br />
personerna använde tal, teckenspråk, svartskrift och taktilt teckenspråk som<br />
kommunikationsmetod. De andra två kommunicerade via tal och punktskrift<br />
och en av dem använde dessutom svartskrift. Alla använde hörapparat.<br />
Samtliga hade tillgång till dator vilken efter behov var utrustad med olika<br />
anpassningar som förstoringsprogram, skärmläsningsprogram, talsyntes och<br />
punktdisplay. För att kommunicera på distans använde gruppen taltelefon,<br />
till vilken en del hade högtalarfunktion; SMS, textchatt och E-post. Två<br />
personer hade haft texttelefon via dator med förstoringsprogram, men valt<br />
bort det på grund av att man bara kunde ringa till andra som också hade<br />
texttelefon, eller till förmedlingen. En person hade en privat inköpt iPhone.<br />
Även gruppen dövblinda upplevde svårigheter att kommunicera med<br />
myndigheter, färdtjänst, vårdenheter etc. då det kunde vara svårt att höra<br />
och det lätt blev missförstånd. Högtalarfunktion ville man inte gärna<br />
använda i vilka miljöer som helst, eftersom det kunde upplevas<br />
15
integritetskränkande att alla runtomkring hörde samtalet. Detsamma gällde<br />
för privata SMS och chattar där man använde VoiceOver. Det gjorde att<br />
man blev hänvisad till stationära produkter som var lättare att avläsa, vilket<br />
begränsade möjligheterna till aktivitet och delaktighet.<br />
För gruppen med syn- och hörselnedsättning/dövblindhet så var det viktigt<br />
att produkterna hade möjlighet till förstoring, kunde invertera färger och att<br />
det fanns möjlighet att använda skärmläsning med talsyntes. Dessutom var<br />
det viktigt att det gick att ansluta punktdisplay till produkten. Varseblivning<br />
i form av vibration och ljusblink var också något som behövde finnas. Man<br />
strävade också efter att hitta så lätta och smidiga produkter som möjligt så<br />
att de skulle vara lätta att ta med sig. Av de konsumentprodukter som<br />
undersöktes var det bara Apples produkter som uppfyllde de kraven, och<br />
därför valdes iPhone och iPad att användas i fallstudierna med den här<br />
brukargruppen.<br />
I projektet prövade två personer iPad 2 i kombination med trådlöst<br />
tangentbord, och en använde dessutom slinga vid uppläsning av VoiceOver.<br />
De andra två prövade iPhone 4S, varav den ena i kombination med<br />
punktdisplay med inskrivningsmöjligheter. Den andra personen<br />
kombinerade med ett trådlöst tangentbord. Båda använde slinga för<br />
uppläsning via VoiceOver. Synpedagog och datapedagog hade regelbunden<br />
kontakt med brukarna under prövningen för att fånga upp eventuella<br />
problem och ge stöd och hjälp där det behövdes. Gruppen förde också<br />
dagbok över hur de använde produkterna (se <strong>bilaga</strong> 4). Vid utvärderingen<br />
framkom att möjligheterna att vara mobil och ändå kunna kommunicera<br />
med andra hade upplevts som mycket positivt.<br />
Lisa<br />
Lisa är en ensamstående kvinna som har haft syn- och uttalad<br />
hörselnedsättning/dövblindhet från födseln. Tillståndet har gradvis<br />
försämrats och hon har nyligen fått en grav synnedsättning. Lisa är<br />
arbetssökande och delvis sjukskriven. Hon kommunicerar med tal,<br />
teckenspråk, svartskrift och taktilt teckenspråk<br />
Före insats<br />
Lisa använder hörapparat och kommunicerar på distans via textchatt och Epost.<br />
Då använder hon sin dator med skärmläsare och talsyntes. Hon har<br />
tidigare använt SMS mycket, men nu har hon svårt att se på den<br />
16
mobiltelefon hon har. Tidigare hade hon också en texttelefon via dator med<br />
förstoringsprogram, men valde bort den eftersom den bara gick att använda<br />
till andra som hade texttelefon, eller till förmedlingen. Om inget annat<br />
alternativ finns tillgängligt ringer hon via taltelefon, men hon upplever att<br />
det inte fungerar så bra för att det lätt uppstår missförstånd och<br />
missuppfattningar mellan henne och samtalspartnern.<br />
Lisa har svårare att höra okända personer än kända. Det egna måendet<br />
påverkar också, såsom trötthet, vilket gör att det blir betydligt svårare att<br />
både höra och se. Hon upplever svårigheter med att kommunicera med<br />
myndigheter såsom kommun, vårdenheter samt färdtjänst. Framförallt Epost<br />
eller chatt underlättar för henne så att det inte blir missuppfattningar.<br />
När tekniken inte fungerar finns risk att hon missar eller blir utestängd från<br />
information.<br />
Efter insats<br />
Lisa har använt en iPad 2. Till den har hon använt ett trådlöst tangentbord,<br />
samt slinga för att använda vid uppläsning av VoiceOver. Hon har använt<br />
apparna iMessage, Facebook Messenger och AIM, vilka alla är gratis.<br />
Tangentbordet har gjort att det är lättare för henne att arbeta med de olika<br />
apparna. Lisa har använt den inbyggda zoomen i iPaden, samt ökad<br />
teckenstorlek. Hon har också använt ”svart på vitt” funktionen som finns i<br />
iPad och vid vissa tillfällen har hon även använt VoiceOver.<br />
Effekter på aktivitet och delaktighet<br />
Lisa upplever att hon blivit mer mobil genom att kunna kommunicera med<br />
andra på distans även när hon inte är hemma. Det har också ökat hennes<br />
tillgänglighet och möjlighet att kunna uppdatera sig om olika saker.<br />
Möjligheten att invertera färger har underlättat att se. Med anpassningen får<br />
Lisa ett bättre arbetsavstånd vilket gör att hon inte behöver pressa sig lika<br />
mycket för att kunna se och höra och därför orkar lite längre innan hon blir<br />
för trött.<br />
Det trådlösa tangentbordet har varit svårt att använda på vissa platser<br />
utomhus, vilket är en begränsning. Hon tycker också att det har varit<br />
problem med de appar som inte är konstruerade för iPad utan bara för<br />
iPhone, till exempel Facebook Messenger. Det gör att det inbyggda<br />
tangentbordet inte försvinner från skärmen, vilket tar yta från textfönstret<br />
och det blir svårare för Lisa att avläsa den information som finns. Eftersom<br />
17
man inte kan ringa från en iPad så innebär det att de som vill kontakta Lisa<br />
med iMessage måste veta hennes Apple ID eller mailadress, och de måste<br />
överlämnas personligen. Det är också ett problem att man med iMessage är<br />
låst till att bara kommunicera med andra Apple-produkter. Övrig<br />
kommunikation måste då ske genom mejl eller andra kommunikationsappar.<br />
Det är också svårt med myndighetskontakter då det endast fungerar med<br />
mail. Lisa upplever att det finns en risk att man blir beroende av andra för<br />
att få hjälp med de kontakterna.<br />
Hasse<br />
Hasse är en blind man med lätt hörselnedsättning. Både syn- och<br />
hörselnedsättningen/dövblindheten debuterade för några år sedan. Hasse<br />
arbetar deltid och lever i ett samboförhållande. Han kommunicerar via tal<br />
och punktskrift.<br />
Före insats<br />
Hasse använder hörapparat. Han ringer med taltelefon med högtalarfunktion<br />
och kommunicerar också via SMS, textchatt och E-post. Han har en dator<br />
med skärmläsningsprogram, talsyntes och punktdisplay, och han har också<br />
köpt sig en iPhone. Hasse har svårt att hantera tangentbordet på iPhonen.<br />
Han måste använda sig av högtalarfunktionen för att höra, vilket gör att alla<br />
runt om hör samtalet. I och med att han använder VoiceOver för att få<br />
feedback på det han gör på telefonen så hör omgivningen också vad han gör,<br />
och det leder till att han undviker att använda iPhonen i vissa sammanhang.<br />
Hasse har svårigheter att kommunicera med taltelefon i bullriga miljöer eller<br />
utomhus och är därför hänvisad till att göra det hemifrån eller från<br />
arbetsplatsen. Han vill inte kommunicera med myndigheter såsom kommun,<br />
vårdenheter och färdtjänst i offentliga miljöer eftersom han måste använda<br />
högtalarfunktionen på telefonen. Likadant är det med privata SMS, chatt<br />
med mera då han använder hjälpmedelsprogrammet VocieOver i sin iPhone.<br />
Efter insats<br />
Hasse har använt en iPhone 4s med VoiceOver, punktdisplay med<br />
inskrivningsmöjlighet och slinga att använda vid uppläsning av VoiceOver.<br />
Han har också använt apparna iMessage, Facebook Messenger och<br />
WhatsApp Messenger.<br />
18
Effekter på aktivitet och delaktighet<br />
Hjälpmedelsprogrammet VoiceOver, vilket finns som standard i iPhone, har<br />
inbyggt stöd för punktdisplay. Genom att få en punktdisplay, vilket är att<br />
betrakta som ett hjälpmedel, att använda till iPhonen har Hasse fått<br />
möjlighet att skicka och läsa SMS och E-post samt chatta på offentliga<br />
platser, utan att omgivningen behöver veta vad han skriver eller läser. Det<br />
går mycket snabbare för Hasse att skriva från punkttangentbordet på<br />
punktdisplayen än att använda skärmtangentbordet. Det går också lättare för<br />
honom att ta sig fram i menyerna och apparna på telefonen eftersom det går<br />
att styra telefonen med hjälp av punktdisplayen. Det har medfört att Hasse<br />
kan vara mer flexibel och att han kan kommunicera i olika miljöer.<br />
Det har hänt att punktdisplayen tappat kontakten med telefonen om Hasse<br />
inte har använt den under en tid. Han har då behövt koppla samman dem<br />
igen innan användning, vilket medfört lite extra krångel. I vissa fall när han<br />
har behövt svara snabbt, och iPhonen har tappat kontakten med<br />
punktdisplayen, har han blivit tvungen att använda skärmtangentbordet<br />
vilket tagit betydligt längre tid. iPhonen saknar stöd för svensk punktabell<br />
vilket gör att det inte går att skriva å, ä, ö och siffror när man använder<br />
datapunktskrift. Använder man 6 punkter så blir den alldeles för seg och<br />
långsam innan den visar punktskriften, så det går inte att använda.<br />
Hasse har inte använt WhatsApp speciellt mycket på grund av att de han<br />
kommunicerar med har valt att använda SMS istället för att använda en<br />
betalapp.<br />
Fallstudier för målgruppen personer med<br />
talskada/språkstörning<br />
I fallstudierna deltog tre personer, varav två hade afasi till följd av stroke.<br />
Den tredje personen hade fått talsvårigheter på grund av omfattande<br />
skallskador i samband med en trafikolycka. Alla kommunicerade via<br />
svårförståeligt tal och använde sig i olika grad av egna tecken, gester och<br />
bilder. Personerna med afasi hade också problem med läs- och<br />
skrivförståelse.<br />
Alla i gruppen var beroende av personer i sin omgivning, till exempel<br />
närstående eller assistenter, för att kunna ringa eller på annat sätt<br />
kommunicera på distans. De använde vanlig telefon eller mobiltelefon för<br />
att ringa men även SMS, E-post och Facebook förekom. Det personerna i<br />
gruppen tog upp som ett gemensamt problem var svårigheterna de hade att<br />
19
hålla kontakt med släkt och vänner och att kunna kommunicera med dem<br />
man ville.<br />
De produkter som användes i projektet var iPad 2 med Skype samt iPad 3G<br />
med Skype. Alla i gruppen har uppgett att det underlättat, både för dem<br />
själva och för deras samtalspartners, att de kunnat se varandra under<br />
samtalet. Tekniken har oftast fungerat bra och bara i undantagsfall har ljudet<br />
eller bilden krånglat. Förutom tekniskt stöd och support från personalen i<br />
projektet har stöd behövts från personer i omgivningen. Där teknikintresset<br />
saknats, hos närstående eller till exempel assistenter, har det varit svårt för<br />
brukaren att komma igång med att använda tekniken.<br />
Under projektets gång har kunskapen om vilka grundläggande behov<br />
personer med afasi behöver få tillgodosedda för att kunna använda iPad med<br />
Skype samlats in (se <strong>bilaga</strong> 6). För personer med en kognitiv<br />
funktionsnedsättning är det också viktigt att personer i deras omgivning får<br />
stöd och utbildning så att de kan hjälpa till när produkterna ska användas i<br />
vardagen.<br />
Harald, 60 år<br />
Harald bor ensam med assistans av Hemtjänst tre gånger i veckan. För fem<br />
år sedan drabbades Harald av afasi efter en stroke. Förutom talsvårigheter<br />
påverkades hans motoriska förmåga i höger sida, men han kan förflytta sig<br />
gående korta sträckor. Harald har stora svårigheter att läsa och skriva. Hans<br />
språkförståelse är nedsatt och han har stora svårigheter med<br />
ordmobilisering, det vill säga svårt att hitta de ord han vill säga. Han<br />
kommunicerar med svårförståeligt tal, gester och bilder.<br />
Före insats<br />
Harald har en dator med talsyntes, en Handifon och en Micro Rolltalk<br />
förskrivna som hjälpmedel. Micro Rolltalk är ett hjälpmedel som används<br />
för närkommunikation. Datorn använder han till att surfa på Internet,<br />
använda Facebook och skicka E-post, där personalen skriver vad han vill ha<br />
sagt. Talsyntesen gör att han kan få informationen på datorn uppläst. Han<br />
uppskattar att få foton via E-post. Datorn är placerad i sovrummet, dit<br />
Harald har svårt att ta sig själv, vilket begränsar hans möjligheter att<br />
använda den. I Handifonen finns färdiga fraser inlagda, vilka Harald<br />
använder för att skicka SMS. Med personalens hjälp ringer han också med<br />
vanlig telefon. Han svarar i telefonen när han blir uppringd men har stora<br />
svårigheter att förstå och tala och till exempel bestämma tider.<br />
20
Haralds barn bor i andra delar av Sverige samt utomlands. De stora<br />
svårigheter som Harald har att tala i telefon, i kombination med dålig<br />
ekonomi, har gjort att han inte har så mycket kontakt med sina barn och<br />
andra närstående.<br />
Efter insats<br />
Harald har använt en iPad2 med Skype. För att få det att fungera anslöts en<br />
trådlös router till den befintliga bredbandsuppkopplingen. Han har fått en<br />
pratkarta med samma bilder på fram- och baksidan för att underlätta för<br />
samtalspartnern att ställa ja- eller nej- frågor när denne förstår vilket ämne<br />
han pratar om. Han har använt två magneter, en på fram- och en på<br />
baksidan, och kan på så sätt föra den till rätt bild så att det syns för<br />
samtalspartnern.<br />
Under projektets gång har apparna Facebook, Spotify, iBugs (tränar<br />
reaktionsförmåga), Ordpussel, Slice Fruits och Small Things lagts till. Grid<br />
Player laddades hem i slutet av projektperioden, främst för att träna<br />
skrivande med hjälp av ord- och bildprediktion.<br />
Effekter på aktivitet och delaktighet<br />
Det har gått mycket bättre för Harald att kommunicera med anhöriga och<br />
vänner när de har sett varandra under samtalet, och båda parter kunnat<br />
använda gester, ansiktsuttryck, kalendrar och bilder för att underlätta. De<br />
flesta samtalen har fungerat tekniskt bra, dock har bilden vid enstaka<br />
tillfällen varit dålig. Harald har återfått kontakten med sin dotter som bor<br />
utomlands. Samtalen dem emellan flyter bättre och är dessutom gratis,<br />
vilket möjliggör tätare kontakter. Genom Facebook har Harald kunnat visa<br />
vilka vänner han vill lägga till som kontakter i Skype och han har fått hjälp<br />
att skriva inbjudan till flera av dem. Det är inte alla som har svarat på dessa<br />
inbjudningar. Orsakerna kan man bara spekulera i, men en tänkbar orsak är<br />
att vännerna inte känner till Skype eller vet hur det fungerar, och därför<br />
känner sig osäkra och rädda för att inte klara av det.<br />
Förutom möjligheten att kommunicera bättre på distans har Harald fått<br />
möjlighet till fler aktiviteter för träning och förströelse via olika appar som<br />
laddats ner på iPad. Framöver kommer Harald troligtvis att ha ett fortsatt<br />
behov av stöd för att fortsätta vara aktiv med Skype, och även stöd i att<br />
hämta hem och använda nya appar. För att upprätthålla Haralds möjligheter<br />
21
att kommunicera på distans är det viktigt att också nätverket runt Harald får<br />
stöd i att lära sig Skype, så att fler kan ha kontakt med honom på det sättet.<br />
Niklas, 36 år<br />
Niklas bor tillsammans med hustru och tre barn och har assistans i hemmet.<br />
För cirka två år sedan var Niklas med om en trafikolycka där han drabbades<br />
av omfattande skallskador. Skadorna har medfört att Niklas sitter i rullstol<br />
och har nedsatt funktion i båda händerna. Han har också minnessvårigheter<br />
och nedsatt syn. Niklas kommunicerar via tal och egna tecken. Talet är<br />
mödosamt och svårt att uppfatta, men har förbättrats sedan olyckan. Niklas<br />
är oftast mycket trött och har svårt att ta egna initiativ.<br />
Före insats<br />
Niklas har inga hjälpmedel för att kommunicera. Han har tidigare prövat en<br />
Lightwriter (tangentbord med talsyntes), men den har återlämnats efter att<br />
talet successivt blivit allt bättre. Niklas använder överhuvud taget inte<br />
datorn sedan olyckan och därmed inte heller E-post. Han har också svårt att<br />
använda SMS. Via vanlig telefon och hjälp av assistenter eller närstående<br />
har Niklas kontakt med några vänner och släktingar, framför allt sin<br />
mamma. Samtalen går lättast om Niklas är utvilad och om han pratar med<br />
någon han känner väl. Hustrun, barnen och assistenterna hjälper Niklas att<br />
hålla kontakt med sina vänner.<br />
Efter insats<br />
Niklas har prövat en iPad 2 med Skype. I hemmet fanns ett trådlöst nätverk<br />
utan att familjen kände till det. Niklas hade svårt att trycka lätt och rätt på<br />
iPad-skärmen och han fick därför använda en penna för pekskärm, vilket<br />
underlättade. På grund av sin synnedsättning hade han också svårt att se på<br />
skärmen och har fått stöd i hur man förstorar texten på skärmen.<br />
Effekter på aktivitet och delaktighet<br />
Inledningsvis fungerade Skype väldigt bra för Niklas och han har uppskattat<br />
Skype de gånger han använt det. Han har varit intresserad av att se sin<br />
samtalspartner, särskilt om det varit en kompis eller anhörig. Det var lättare<br />
för den han pratade med att både förstå vad han sa och att ha någonting att<br />
prata om, till exempel<br />
22
"Du ser solbränd ut"<br />
eller<br />
"Nu ska du få se min nya hund"<br />
Niklas har ofta varit online, men inte varit motiverad att svara när någon<br />
ringt honom. Han tog inte heller själv initiativ till att ringa. Tröttheten<br />
gjorde också att han inte orkade koncentrera sig några längre stunder. Det<br />
medförde att engagemanget i nätverket runt Niklas avtog under projektets<br />
gång. Med tiden har det blivit allt färre som har orkat prata direkt med<br />
honom på grund av att han har mått dåligt. De har då hellre hört av sig till<br />
hustrun eller assistenterna.<br />
Vid samtal med Niklas fru vid projektets slut framkom att hon hade önskat<br />
lite mer engagemang av assistenterna för att få det att fungera bättre. Hennes<br />
kommentar till bristen på engagemang från assistenterna är<br />
”Antingen har de inget teknikintresse eller så har de helt enkelt inte orkat<br />
med det här också, under den period som har varit”<br />
Hon påpekar också vikten av att assistenterna behöver utbildning på Skype<br />
och måste engageras i aktiviteten för att det ska fungera överhuvudtaget.<br />
Nytta för målgrupperna<br />
Att på grund av en funktionsnedsättning inte kunna göra sig förstådd när<br />
man ska kommunicera på distans innebär att man riskerar att bli isolerad<br />
från umgänge och möjligheterna till delaktighet i samhället. Man hamnar<br />
lätt i en situation där man är beroende av sin omgivning och deras<br />
engagemang för att man ska kunna upprätthålla sina kontakter och hålla sig<br />
informerad. De text- och bildtelefoner som traditionellt kan förskrivas som<br />
hjälpmedel begränsar möjligheterna att ringa till den man vill när man vill<br />
och varifrån man vill. Att ha fler alternativa sätt att kommunicera på öppnar<br />
upp möjligheter till ökad aktivitet och delaktighet. Det gör användaren mer<br />
tillgänglig och mobil och ur den aspekten kan den nya tekniken, det vi i<br />
projektet har kallat konsumentprodukter, vara till stor nytta för personer<br />
med de funktionsnedsättningar projektet vänder sig till. I fallet med Kalle<br />
och Maja sa de uttryckligen att de upplevde att livskvaliteten ökade när de<br />
använde konsumentprodukterna, och nämnde särskilt möjligheten att kunna<br />
ringa sina barn och kommunicera på sitt språk - teckenspråk.<br />
23
Förutom möjligheten att vara mobil och kunna kommunicera på flera olika<br />
sätt – chat, E-post, SMS - erbjuder konsumentprodukterna, beroende på<br />
lösning, flera funktioner i ett. Man kan till exempel hitta appar för att roa<br />
sig, söka på nätet, få saker upplästa, titta på foton, träna motorik och så<br />
vidare.<br />
Samtidigt som konsumentprodukter med olika mobila lösningar kan<br />
förbättra möjligheterna till delaktighet för såväl gravt hörselskadade och<br />
döva som dövblinda personer, kvarstår problemen med att på ett mer mobilt<br />
sätt kunna nå myndigheter eftersom gratisprogram, som till exempel Skype,<br />
inte fungerar mot förmedlingstjänsterna.<br />
Personer som har en talskada eller språkstörning till följd av en hjärnskada<br />
kan också ha andra funktionsnedsättningar som inverkar på möjligheterna<br />
att kommunicera. De kan till exempel ha motoriska eller kognitiva<br />
svårigheter, vilket kräver särskilda stödinsatser. De som medverkade i<br />
projektet upplevde olika grader av nytta och motivationen bedömdes som en<br />
viktig faktor för att kommunikationen skulle fungera. I de fall man varit<br />
motiverad har de möjligheter som konsumentprodukterna erbjuder upplevts<br />
som väldigt positiva. De har bidragit till ökade möjligheter att kommunicera<br />
med släkt och vänner vilket ökat personernas delaktighet. De har också ökat<br />
personernas aktivitet genom att de kunnat använda diverse appar för olika<br />
typer av träning eller förnöjelse.<br />
På grund av den korta projekttiden och de omfattande stödinsatser som<br />
behövdes för målgruppen med talskada/språkstörning, har möjligheten för<br />
dem att vara mobila med sin produkt inte prövats. Det bör dock med rätt<br />
hjälp och stödinsatser vara möjligt att uppnå. Det finns, eller är på gång,<br />
många appar som kan underlätta i sådana situationer. Några appar som kan<br />
nämnas är Boka taxi utan att behöva prata med någon i telefon. Samtala<br />
som inom kort kommer som app, kan användas som hjälp vid samtal mellan<br />
två eller flera personer. I den finns bilder för samtal, kartor, ritverktyg och<br />
kalkylator. Message Templates är en app där man kan göra i ordning<br />
färdiga fraser som kan användas i mail och SMS. Det går också att lägga till<br />
visst bildstöd så att brukaren känner igen sina fraser. QR-koder är något<br />
som är på stark frammarsch. Genom appen QRreader skannas koden och<br />
man kan få texten på sidan uppläst.<br />
Vissa av dessa appar kan vara till nytta även för de andra målgrupperna i<br />
projektet, liksom andra appar kan var till nytta vare sig man har en<br />
funktionsnedsättning eller inte.<br />
24
Workshop<br />
Intresset för de workshops som genomfördes var olika för de olika<br />
brukargrupperna. Hörcentralens första workshop genomfördes tillsammans<br />
med Tolkcentralen, och de lokala avdelningarna av Sveriges dövas förening<br />
(SDF) och Vuxendöva i Sverige (VIS), där det huvudsakliga programmet<br />
var föreläsningar. Projektgruppens insats vid tillfället var att visa och<br />
informera om produkterna. Intresset från dem som besökte utställningen var<br />
stort, men de hade lite tid för information på grund av det övriga<br />
programmet. Hörcentralen och Syncentralen hade sedan en gemensam<br />
workshop där de hade skickat ut inbjudningar till sina kända användare. Det<br />
gjorde att de fick stor uppslutning vid sina tillfällen. Av Hörcentralens<br />
användare kom ca 40 personer och till Syncentralen kom 7 personer. Det<br />
visade sig svårt att genomföra workshopen gemensamt då personerna med<br />
dövblindhet behövde mer individuella instruktioner än de döva eller gravt<br />
hörselskadade personerna. Den sistnämnda gruppen kunde med hjälp av<br />
teckentolk ta emot mycket information i grupp. Många av frågorna från den<br />
sistnämnda målgruppen handlade om möjligheterna att nå förmedlingstjänst<br />
med hjälp av konsumentprodukter, vilket var ett starkt önskemål.<br />
Hjälpmedelscentralen var beroende av förskrivare från andra enheter för att<br />
nå ut med informationen om sin workshop och hade därför inte själva<br />
kontroll över hur många som fick informationen. Uppslutningen var liten<br />
och det kom en person vid tillfället.<br />
Vid de olika workshops som genomfördes fick personalen möjlighet att<br />
pröva vad som fungerar att visa och inte, och det gav ett bra underlag för att<br />
sedan utarbeta manualer till de olika brukargrupperna (se <strong>bilaga</strong> 7, 8, 9,10,<br />
11, och 12). Det gav också idéer om att skapa kurser för brukare i att<br />
använda t ex iPad och Skype.<br />
Landstinget/regionen<br />
Befintlig organisation för re-/habilitering och<br />
hjälpmedelsförsörjning<br />
I Landstinget i <strong>Uppsala</strong> län hanteras statsbidraget för elektronisk<br />
kommunikation av Hjälpmedelsverksamheten inom förvaltningen<br />
Habilitering och hjälpmedel. Hjälpmedelsverksamheten består av<br />
Hjälpmedelscentralen, Hörcentralen, Syncentralen och Tolkcentralen. De är<br />
fysiskt placerade i närheten av varandra men är egna enheter. Inom<br />
25
organisationen administreras statsbidraget av ”Alternativ telefoni” på<br />
Hörcentralen, vilken består av en förskrivare och en datatekniker som enbart<br />
arbetar med alternativ telefoni. De produkter som varit aktuella är text- och<br />
bildtelefoner från olika hjälpmedelsfirmor som är specialiserade inom<br />
området, samt i vissa fall faxar.<br />
Tekniken för bildtelefoni bygger på att man har en dator med en<br />
programvara för bildtelefoni och att man är uppkopplad på Internet. De<br />
datorer med bildtelefoner som tillhandahålls av Landstinget i <strong>Uppsala</strong> län är<br />
låsta så att de enbart kan användas för att ringa med bildtelefonen. De kan<br />
alltså inte användas till att surfa på Internet, hantera mail etc. Denna<br />
avgränsning gjordes för att undvika virusangrepp och stora behov av teknisk<br />
support för att få bildtelefonin att fungera, vilket tidigare var ett<br />
resurskrävande problem.<br />
Den som använder text- eller bildtelefon är beroende av att den man vill<br />
kommunicera med också har en text-/ bildtelefon, om man inte vill använda<br />
sig av en förmedlingstjänst. Landstingets regelverk medger att förutom till<br />
personen med funktionsnedsättning kan förskrivning av en text- eller<br />
bildtelefon ske till en närstående. Det kan i praktiken innebära att man<br />
måste välja vilken anhörig, t ex ett av sina tre barn, man vill kunna ringa till.<br />
Är man flera personer i samma hushåll som är i behov av en text- eller<br />
bildtelefon får man en sådan förskriven till hushållet. Även då har man<br />
möjlighet att få en anhörigtelefon, då regelverket enbart medger en sådan<br />
per förskrivet hjälpmedel.<br />
De flesta text- och bildtelefoner som förskrivs i länet är till gruppen<br />
döva/gravt hörselskadade personer i yrkesverksam ålder. De har ofta sedan<br />
tidigare kontakt med Hörcentralen där de träffar en audionom som gör en<br />
behovsanalys. Audionomen förskriver hjälpmedel som hörapparat,<br />
telefonhjälpmedel och varseblivning. Ofta får personen kontakt med<br />
”Alternativ telefoni” genom sin audionom eller annan personal på<br />
Hörcentralen, men även andra kontaktvägar förekommer. Det kan till<br />
exempel vara via andra enheter inom Habilitering och hjälpmedel, man kan<br />
ta kontakt själv eller få kontakt genom andra landsting. ”Alternativ telefoni”<br />
förskriver bildtelefoner, texttelefoner och varseblivning till bild- eller<br />
texttelefon. När det gäller personer med dövblindhet samarbetar ”Alternativ<br />
telefoni” med Syncentralen, och det finns också ett dövblind-team som kan<br />
initiera behovet av elektronisk kommunikation.<br />
26
Personer med talskador och språkstörningar kommer vid behov av<br />
hjälpmedel i kontakt med Hjälpmedelscentralen. Initiativtagare är oftast<br />
logopeder inom sjukvården eller habiliteringen. Erfarenheten är att väldigt<br />
få förfrågningar angående att kunna kommunicera på distans inkommer för<br />
personer med dessa svårigheter. Ärenden rörande brukargruppen handlar i<br />
stället oftast om svårigheter med närkommunikation.<br />
Organisationen och projektet<br />
Hinder och möjligheter som identifierats och åtgärdats/använts<br />
Inom landstinget är man hänvisad till att använda sig av befintliga avtal för<br />
upphandlade varor och tjänster. De avtal som finns i Landstinget i <strong>Uppsala</strong><br />
län när det gäller telefoner är upprättat efter att de ska användas som<br />
tjänstetelefoner, och man är hänvisad till att använda det abonnemang och<br />
den teleoperatör som upphandlats. Inom projektet var vi i behov av att få<br />
köpa in en del andra produkter, vilket till en början ifrågasattes av dem som<br />
skulle leverera produkterna, då de inte ingick i avtalet. Efter diverse<br />
informationsmöten med berörda löstes problemen och vi fick möjlighet att<br />
själva köpa in de produkter vi behövde. Under projekttiden bytte landstinget<br />
leverantör av abonnemang, vilket också påverkade projektets<br />
genomförande. Det blev problem att få fram abonnemang, vilket gjorde att<br />
en del av fallstudierna försenades, men problemen åtgärdades till slut.<br />
För att kunna ladda ner olika appar i produkterna behöver man registrera<br />
konto som också är möjligt att betala apparna ifrån. Inom landstinget finns<br />
inte möjlighet att använda kortbetalning för detta. Inom projektet löstes det<br />
med hjälp av så kallade spend-on kort och presentkort som kan köpas på<br />
t ex Pressbyrån.<br />
En annan svårighet som uppstod var möjligheten att använda sig av<br />
landstingets datanät för att ladda ner program, som Skype, till personalens<br />
datorer och de produkter vi skulle använda i projektet. Landstingets<br />
brandväggar tillåter inte den typen av aktivitet och vi var därför hänvisade<br />
till att installera internetuppkopplingar utanför landstingets nät. På samma<br />
sätt installerades en surfplatta på Tolkcentralen för att öka tillgängligheten<br />
och möjligheten för användare att kommunicera med dem via Skype.<br />
27
Hinder och möjligheter som identifierats men inte åtgärdats<br />
Svårigheterna att få använda landstingets datanät för att använda dessa<br />
produkter löstes i projektet, men kvarstår i den dagliga verksamheten. Det<br />
innebär ett tillgänglighetsproblem för personal som arbetar med dessa<br />
brukargrupper att de inte kan använda till exempel Skype vid sina<br />
arbetsdatorer eller landstingets när produkter som köps in ska prövas. Det<br />
påverkar också deras möjligheter att hålla sig ajour inom den snabba<br />
teknikutvecklingen. Frågan behöver lyftas till en högre nivå inom<br />
landstinget då det handlar om Internetsäkerheten i stort. Även reglerna för<br />
vad som får köpas in, och från vem, behöver ses över när det gäller<br />
konsumentprodukter. Om det framöver ska vara möjligt att förskriva dessa<br />
produkter som hjälpmedel är det viktigt att vid framtida upphandlingar ta<br />
med synpunkter och krav även från de verksamheter som förskriver och<br />
hanterar hjälpmedel. Även möjligheten att på ett smidigt sätt hantera inköp<br />
av appar behöver utvecklas. I projektet gjorde personalen egna utlägg med<br />
vid köp av spend-on kort för att sedan få tillbaka dem via kvitto.<br />
Förfaringssättet behöver förändras så att personalen inte behöver göra egna<br />
utlägg för att kunna bedriva sitt arbete.<br />
För att fler ska få möjlighet till information, råd och stöd kring den nya<br />
tekniken behöver fler än landstingets verksamheter vara involverade. Vi ser<br />
möjligheter till samarbete med såväl brukarföreningar, syn- och<br />
hörselinstruktörer som heminstruktörer, men det är inte något som har<br />
åtgärdats i projektet.<br />
Analys och slutsatser<br />
Brukarens perspektiv<br />
Den information och kunskap som projektet och projektmedlemmarna<br />
samlat in kommer framförallt ifrån arbetet med fallstudierna. Alla de olika<br />
målgrupperna, det vill säga gravt hörselskadade/döva, dövblinda och<br />
personer med talskada/språkstörning har varit involverade i projektet. Bland<br />
de personer som deltog har vissa likheter mellan gruppen av personer med<br />
grav hörselskada/dövhet och gruppen personer med dövblindhet<br />
uppmärksammats. Båda grupperna påtalade aktivitets- och<br />
delaktighetsproblem när det gäller att kommunicera direkt med myndigheter<br />
och andra offentliga förvaltningar. Man är beroende av sin text- eller<br />
bildtelefon och förmedlingstjänst. Förutom att inte kunna kommunicera<br />
28
direkt med den man behöver är man också hänvisad till en viss plats, det vill<br />
säga där man har sitt hjälpmedel, vilket oftast är i hemmet. Om behovet<br />
uppstår på annan plats är man beroende av andras hjälp. Text- och<br />
bildtelefonerna begränsar också möjligheterna att kommunicera med vem<br />
man vill eftersom de bara går att använda till dem som också har tillgång till<br />
motsvarande hjälpmedel. Båda brukargrupperna har påtalat att<br />
konsumentprodukter med olika mobila lösningar har förbättrat<br />
möjligheterna till delaktighet, men problemet med att på ett mer mobilt sätt<br />
kunna nå myndigheter kvarstår eftersom gratisprogram, som till exempel<br />
Skype, inte fungerar mot bildförmedlingen.<br />
Behoven hos de personer med talskada/språkstörning som ingått i projektet<br />
har delvis sett lite annorlunda ut. Gemensamt med ovanstående grupper är<br />
att de inte kan kommunicera med dem de vill, men i deras fall på grund av<br />
att de inte kan göra sig förstådda via tal när de använder vanlig telefon eller<br />
mobiltelefon. En del personer använder sig av TeleTal som är en kostnadsfri<br />
och rikstäckande tjänst där man kan få stöd av en tredje person som följer<br />
med i samtalet. I övrigt använder de sig inte av förmedlingstjänster, men är<br />
beroende av närstående eller personal för att kunna genomföra samtal på<br />
distans.<br />
Tillsammans med övriga landsting som ingått i försöken har vi skaffat oss<br />
en god bild av hur brukarnas behov ser ut, och att konsumentprodukter kan<br />
göra nytta och vara ett komplement till de mer traditionella hjälpmedlen. I<br />
vissa fall kan de också fungera bättre än de traditionella hjälpmedlen och till<br />
ett för hjälpmedelsverksamheten billigare pris. Vi har dock inte upplevt att<br />
de aktuella målgrupperna i någon högre grad efterfrågar<br />
konsumentprodukter som hjälpmedel, vilket ibland kan vara fallet bland<br />
personer med andra typer av funktionsnedsättningar. En orsak kan vara att<br />
den stora gruppen brukare av text- och bildtelefoner fortfarande ser<br />
konsumentprodukterna som ett bra komplement till de traditionella<br />
hjälpmedlen, vilka de ännu inte är beredda att avstå ifrån.<br />
Förskrivning, fritt val, stöd<br />
I Landstinget i <strong>Uppsala</strong> län pågår ett projekt för att utarbeta riktlinjer och<br />
beslutsstöd för behovsbaserad hjälpmedelsförskrivning. Målsättningen vid<br />
behovsbaserad hjälpmedelsförskrivning är att behovet ska tillgodoses på<br />
bästa möjliga och mest kostnadseffektiva sätt. Det betyder att huruvida den<br />
produkt som blir aktuell för att tillgodose behoven är ett ”traditionellt<br />
29
hjälpmedel” eller en konsumentprodukt, är av underordnad betydelse. För<br />
att kunna använda behovsbaserad hjälpmedelsförskrivning krävs att det<br />
finns en tydlig politisk viljeinriktning när det gäller vilka behov som ska<br />
anses vara hälso- och sjukvårdens ansvar att tillgodose med hjälpmedel. I<br />
<strong>Uppsala</strong> saknas en sådan policy, men när den är utarbetad bör det kunna bli<br />
mer tydligt hur man ställer sig till möjligheten att förskriva<br />
konsumentprodukter som hjälpmedel.<br />
Under projekttiden har Friare val av hjälpmedel införts i landstinget i<br />
<strong>Uppsala</strong> län för utvalda hjälpmedel inom Hjälpmedelscentralen och<br />
Syncentralen. Ett eventuellt införande för hjälpmedel inom hörselvården är<br />
under utredning. Vid Friare val, liksom vid traditionell förskrivning, är<br />
behovsbedömningen grunden för förskrivning. Behovsbedömningen avgör<br />
om problemet ingår i det av landstinget beslutade hälso- och<br />
sjukvårdsansvaret. Om så är fallet kan man bedöma och fatta beslut om<br />
egenvård, och brukaren får sedan en rekvisition för att själv välja och köpa<br />
samt äga produkten. Vi kan inte se några hinder för att produkter för<br />
elektronisk kommunikation inte skulle kunna vara möjliga som Friare val.<br />
I projektet har vi uppmärksammat att olika brukare behöver ha olika insatser<br />
när det gäller råd och stöd för att lära sig och fortsätta använda<br />
konsumenttekniken. Vissa personer, oftast yngre med datorvana, kan<br />
behöva veta vilka möjligheter som finns och utforskar sedan själva. Andra<br />
behöver mer stöd, och vi bedömer att andelen utbildnings- och<br />
informationsinsatser av enheternas arbete kommer att öka. Det är svårt för<br />
förskrivarna att hålla sig ajour och därför behöver även de ges stöd och<br />
information, liksom andra i brukarnas nätverk.<br />
Projektresultat - framtida arbete inom<br />
landstinget/regionen<br />
Inom landstinget pågår ett arbete med politiker för att utarbeta en<br />
hjälpmedelspolicy. Erfarenheterna från projektet har bidragit till den<br />
bakgrundsinformation om hur hjälpmedelsområdet i <strong>Uppsala</strong> läns landsting<br />
ser ut och vilka frågeställningar man ställs inför, till exempel frågan om<br />
möjligheten att förskriva en konsumentprodukt som hjälpmedel. Arbetet<br />
väntas vara klart för beslut i början av 2013.<br />
Inom förvaltningen Habilitering och hjälpmedel har frågan väckts, från flera<br />
enheter, om hur vi inom förvaltningen ska arbeta och på bästa sätt<br />
30
organisera oss för att möta den snabba teknikutvecklingen. Utvecklingen<br />
gäller ju inte bara de områden som berör alternativ telefoni utan även övriga<br />
kommunikationsområdet, samt kognition. En kartläggning av nuläget har<br />
gjorts och ett arbete med att se över processerna ska påbörjas. Samtidigt<br />
görs studiebesök i andra delar av landet för att ta del av idéer om<br />
visningsmiljöer och samordning mellan verksamheter. Erfarenheterna från<br />
projektet är värdefulla i det fortsatta arbetet med att forma organisation,<br />
arbetssätt och rutiner kring dessa frågor.<br />
Hjälpmedel och/eller konsumentteknik<br />
Frågan om valet mellan hjälpmedel och konsumentteknik har tidigare<br />
berörts i samband med beskrivning av behovsbaserad<br />
hjälpmedelsförskrivning. Enligt hälso- och sjukvårdslagen (Svensk<br />
författningssamling, 1982:763) och den etiska plattformen<br />
(Socialdepartementet, 1995) ska de med störst behov ges hjälp först, och det<br />
ska ske på ett kostnadseffektivt sätt. Det kräver prioriteringar och tydliga<br />
riktlinjer för hjälpmedelsförskrivning. Är det tydliggjort att det bedömda<br />
behovet är hälso- och sjukvårdens ansvar ska den produkt som gör störst<br />
nytta i förhållande till kostnaden kunna väljas, oavsett om det är en<br />
konsumentprodukt eller ett hjälpmedel. Vad som ska ingå i hälso- och<br />
sjukvårdens ansvar kräver politiska beslut. Om landstinget beslutar sig för<br />
att vissa produkter är att betrakta som egenansvar, eller gör en ransonering,<br />
som till exempel att produkter som kostar under ett visst pris ska betraktas<br />
som egenansvar, eller beläggas med egenavgifter, kan det komma att belasta<br />
konsumenttekniken. Det är då viktigt att brukare vet på vilka grunder det i<br />
så fall har beslutats.<br />
Från Hjälpmedelscentralen i <strong>Uppsala</strong> har man börjat rekommendera<br />
förskrivning av iPad 2 som alternativ till Micro Rolltalk i ett flertal fall, då<br />
den uppfyllt fler behov till ett billigare pris. På Hörcentralen har en dam på<br />
96 år fått en surfplatta förskriven i stället för en fax, vilket bedömdes öka<br />
nyttan för henne avsevärt och även var mer kostnadseffektivt för<br />
landstinget. På Syncentralen prövades under projektet kombinationen av en<br />
privat iPhone och en förskriven punktdisplay vilket utifrån behov också bör<br />
kunna vara en möjlighet i framtiden.<br />
Om framtida beslut i landstinget skulle innebära att man inte kan förskriva<br />
konsumentprodukter är det viktigt att landstinget erbjuder råd och stöd som<br />
hjälper brukarna att välja och köpa rätt produkt. Vid osäkerhet om vilken<br />
produkt som bäst tillgodoser de behov man har skulle landstinget t ex kunna<br />
31
erbjuda möjlighet att låna/hyra ut produkter under en tid, vilket prövats<br />
ibland annat Landstinget i Dalarna. Brukarna kan då få möjlighet att se hur<br />
olika produkter tillgodoser de behov man har, och det ökar brukarnas<br />
möjligheter att välja rätt.<br />
Konsumentprodukter täcker inte alla behov som brukare kan ha när det<br />
gäller att kommunicera på distans. Teknikutvecklingen går fort och under<br />
projektets gång har det kommit nya eller förbättrade produkter och program.<br />
En nackdel är att man inte har samma möjlighet att påverka utvecklingen av<br />
produkterna och programmen utifrån brukarnas behov som man har<br />
möjlighet till med de leverantörer som tillhandahåller de produkter vi<br />
traditionellt förskriver som hjälpmedel för kommunikation på distans. Man<br />
kan inte heller vara säker på att funktioner som fungerade bra innan en<br />
uppdatering fungerar lika bra för brukaren efteråt.<br />
En grundlig behovsbedömning måste vara grunden vid all<br />
hjälpmedelsförskrivning och vilken produkt som sedan väljs – hjälpmedel<br />
eller konsumentprodukt eller en kombination – måste utgå från hur behovet<br />
bäst tillgodoses.<br />
Analys och slutsatser<br />
Projektet Alternativ till alternativ telefoni har varit en viktig ”igångsättare”<br />
för de enheter som arbetar med de aktuella målgrupperna, att mer<br />
systematiskt ta sig an frågan kring konsumentteknik och kommunikation på<br />
distans. För brukare med talskada och språkstörning är insatserna oftast<br />
inriktade på närkommunikation och projektet har bidragit till att även<br />
bedöma behovet av, och erbjuda insatser för, kommunikation på distans.<br />
Vidare har projektet bidragit till ökad kunskap om vilka behov brukarna har,<br />
vilka svårigheter de möts av och vilka behov av råd- och stöd de har. Det<br />
ställer krav på såväl organisationen som personalen att rusta sig för att<br />
tillgodose de behoven.<br />
Framtiden<br />
I och med den nya teknikens framfart förväntar vi oss att det förskrivs färre<br />
text- och bildtelefoner framöver. Utbyggnaden av 4G kommer att göra<br />
konsumentprodukterna än mer användbara och med mindre störningar vid<br />
användning av program som Skype. Det kommer troligen också att vara<br />
billigare för brukarna att ringa med Skype, även om den beläggs med en<br />
32
avgift. Vi förväntar oss också att chat-funktionerna byggs ut på myndigheter<br />
och liknande.<br />
För att möta framtiden bedömer vi att landstingets ansvar för att informera<br />
och utbilda såväl brukare, närstående, nätverk och personal kommer att öka.<br />
För det krävs samarbete mellan olika enheter inom vår förvaltning, men<br />
även med brukarorganisationer och andra samhällsfunktioner. På ett mer<br />
övergripande plan ser vi HI som en samlande resurs för den kunskap och de<br />
erfarenheter som olika verksamheter i landet utvecklar. För att klara av att<br />
vara ”up to date” i framtiden behöver vi alla hjälpas åt.<br />
Projektet Alternativ till alternativ telefoni har hjälpt oss att starta resan.<br />
Bilagor<br />
Bilaga 1 Checklista vid kartläggning av produkter<br />
Bilaga 2 Inköpta produkter som prövats i projektet<br />
Bilaga 3 Hörcentralens dagbok<br />
Bilaga 4 Syncentralens dagbok<br />
Bilaga 5 Hjälpmedelscentralens dagbok<br />
Bilaga 6 Grundläggande behov som ska tillgodoses för att personer<br />
med afasi ska kunna använda iPad med Skype.<br />
Bilaga 7 Manual vid workshop HC: ”Vi testar Skype”<br />
Bilaga 8 Manual HMC, Kom igång med videosamtal. Skype från<br />
iPhone eller iPad<br />
Bilaga 9 Manual SC, Hjälpmedelsprogrammet Zooma<br />
Bilaga 10 Manual SC, Kortkommandon från tangentbord<br />
Bilaga 11 Manual SC, Styr iPhone från punktdisplayen,<br />
Vario connect 12<br />
Bilaga 12 Manual SC, Hjälpmedelsprogrammet VoiceOver, Gester<br />
Bilaga 13 Manual iPad<br />
33
Bilaga 1 Checklista vid kartläggning av produkter<br />
• Operativsystem<br />
• Design och gränssnitt<br />
• Möjlighet att hålla i en hand<br />
• Bildskärm<br />
• Bildkvalitet<br />
• Kamerakvalitet<br />
• Uppdateringar<br />
• Flexibilitet/Mobilitet<br />
• Batteritid<br />
• Uppställningsanordningar/dockningsstationer<br />
Bilaga 1
Bilaga 2 Kartläggning av inköpta produkter<br />
Produkter som prövats men valts bort till fallstudierna<br />
Acer iconia tab windows 7 W500<br />
Fördelar:<br />
• Skype fungerar bra och stabilt<br />
• Bra prestanda<br />
• Många är vana och känner igen sig i operativsystemet<br />
• Bra bildskärm<br />
Nackdelar:<br />
• Långsam<br />
• Tung och otymplig<br />
• Inget automatiskt virtuellt tangentbord<br />
Acer 10” Iconia tab Android surfplatta<br />
Fördelar:<br />
• Förhållandevis billig<br />
• Gott om anslutningsmöjligheter och lagringsutrymme<br />
• Bra batteri<br />
Nackdelar:<br />
• Kvalitetskänslan var låg och kändes plastig<br />
• Väldig seg<br />
• Bildkvalitén, mindre bra färgåtergivning och skärpa<br />
HTC Flyer surfplatta<br />
Fördelar:<br />
• Lätthanterlig och behändig<br />
• Bra mikrofon som ger ett klart och tydligt ljud vid till exempel Skype-samtal<br />
• Robust och tåligt skal<br />
• Bra virtuellt tangentbord<br />
Nackdelar:<br />
• Kameran har ingen bildstabilisering samt blixt<br />
• Tung med tanke på storleken<br />
• Relativt dyr i förhållande till andra surfplattor och vad man får för pengarna<br />
Bilaga 2<br />
Resultat för produkter som prövats och valts till fallstudierna redovisas i<br />
rapporten
Bilaga 3 DAGBOK BILDTELEFONSAMTAL (HC)<br />
Datum:<br />
Jag har ringt upp Jag blev uppringd<br />
Bilaga 3<br />
Var befann du dig? Hemma Jobbet Annan plats ______________________<br />
Med vem? Familj Vän Tolk HC Annan __________________________<br />
Samtalstid? Mindre än 5 minuter Mer än 5 minuter<br />
Förstod den andre vad<br />
du ville få sagt? Ja Nej Vet inte<br />
Hur fungerade samtalet? Bra<br />
Kommentar<br />
____________________<br />
____________________<br />
Dåligt<br />
Vad var dåligt?<br />
Bilden hackade<br />
Bilden hängde sig<br />
Jag såg inte den andre personen<br />
Den andre personen såg inte mig<br />
Samtalet bröts<br />
Annat fel
Bilaga 4 DAGBOK FÖR KOMMUNIKATION MED<br />
IPHONE /IPAD (SC)<br />
Datum / vecka...............<br />
Jag har använt Facebook Messenger Antal gånger/ vecka<br />
Jag har använt Whatsapp Antal gånger/ vecka<br />
Jag har använt AIM Antal gånger/ vecka<br />
Jag använde talet i VoiceOver ja nej<br />
Jag använde VoiceOver och punktdisplay<br />
Jag använde förstoringen<br />
Jag har arbetat med ett separat tangentbord<br />
Jag startade chatten<br />
Jag blev kontaktad via chatten<br />
Jag befann mig hemma annan plats<br />
ja nej<br />
ja nej<br />
ja nej<br />
Fungerar det bättre eller sämre vid något speciellt sammanhang eller med någon av<br />
anpassningarna?<br />
...................................................................................................<br />
Bilaga 4
Jag har använt iMessage/SMS ja nej<br />
Jag använde talet i VoiceOver ja nej<br />
Jag använde VoiceOver och punktdisplay<br />
Jag använde förstoringen<br />
Jag har arbetat med ett separat tangentbord<br />
Jag befann mig hemma annan plats<br />
Jag skickade meddelande till privatperson<br />
Jag skickade meddelandet till myndighet eller jobb<br />
ja nej<br />
ja nej<br />
Fungerar det bättre eller sämre vid något speciellt sammanhang?<br />
...................................................................................................<br />
ja nej<br />
Bilaga 4
Jag har använt E-post ja nej<br />
Jag använde talet i VoiceOver ja nej<br />
Jag använde VoiceOver och punktdisplay ja nej<br />
Jag använde förstoringen ja nej<br />
Jag har arbetat med ett separat tangentbord ja nej<br />
Jag skickade meddelande tog emot meddelande<br />
Jag skickade meddelande till privatperson<br />
Jag skickade meddelandet till myndighet eller jobb<br />
Fungerar det bättre eller sämre vid något speciellt sammanhang?<br />
...................................................................................................<br />
Bilaga 4
Jag har använt anpassade vibrationer<br />
Var det till någon hjälp för dig?<br />
Bilaga 4<br />
…………………………………………………………………………………………………<br />
……………………..<br />
Jag har använt LED-blixt vid varning<br />
Var det till någon hjälp för dig?<br />
…………………………………………………………………………………………………<br />
……………………..<br />
Har du stött på något annat som har varit till hjälp för dig eller som har försvårat för dig?<br />
…………………………………………………………………………………………………<br />
………………………
Bilaga 5 DAGBOK BILDTELEFONSAMTAL (HMC)<br />
Datum: Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Söndag<br />
Jag ringde upp Jag blev uppringd<br />
Var befann du dig? Hemma Jobbet Annan plats<br />
Bilaga 5<br />
Vem ringde? Fru/make Vän Barn HMC Annan ________________<br />
Samtalstid? Mindre än 5 minuter Mer än 5 minuter<br />
Hjälpmedel? Nej Bilder Gester/tecken Annat __________________________<br />
Förstod den andre vad<br />
du ville få sagt? Ja Nej Vet inte<br />
Gick samtalet bättre då<br />
du såg den andre personen? Ja Nej Vet inte<br />
Såg du den andre personen bra? Ja Sådär Nej<br />
Hur fungerade ljudet? Bra Sådär Dåligt<br />
Hur fungerade samtalet i stort? Bra Sådär Dålig
Bilaga 6 Grundläggande råd om vad personer med<br />
Bilaga 6<br />
afasi behöver kunna och få hjälp med för att använda<br />
iPad med Skype<br />
• Förstå hur man sätter på och stänger av iPad.<br />
• Svepa med fingrarna för att byta sida.<br />
• Trycka på appen så att den öppnas.<br />
• Skapa ett Skypekonto på www.skype.com.<br />
• Lägga till ett foto på sig själv.<br />
• Lägga till kontakter utifrån adressböcker, telefonlistor, Facebook mm<br />
• Veta var kameran sitter.<br />
• Veta hur man bör sitta, t ex ljuset framifrån, rätt höjd på iPaden så att man syns i<br />
bild.<br />
• Se vilka som är uppkopplade.<br />
• Se vilken knapp man använder för att ringa upp respektive avsluta vidosamtal.<br />
Tips för att lättare förstå samtalspartnern respektive göra sig<br />
förstådd själv<br />
• Båda kan använda bilder eller visa konkreta föremål, t ex hålla upp kalender<br />
framför kameran.<br />
• Gester, ansiktsuttryck, tecken, kroppsspråk kan underlätta för båda att förstå.<br />
• Gå/förflytta sig runt i sin bostad och visa något nytt man har köpt, visa den<br />
trasiga tvättmaskinen, visa barnbarnet osv.