4 citizen schein 2a utgavan wallenberg a4 low

More documents

Recommendations

Info

------ Louise Wallenberg Eleganten: Om manlig elegans, behörighet och utanförskap Män talar sällan om andra män i termer som betonar deras utseende, om de inte är ovanligt långa – korthet undviker man att nämna in i det längsta – eller ovanligt slanka, alternativt ovanligt korpulenta. När en man omtalas för sitt utseende, i synnerhet om han är attraktiv, stilig och elegant, ges han per definition en position som är feminiserad – oberoende av om han är kvinnlig, ultramaskulin eller något däremellan. Att omnämna en annan man som vacker kan vara del av en härskarteknik som går ut på att avmaskulinisera, förminska och såra den berörde. Eleganta och välklädda män riskerar såtillvida att hamna i trubbel därför att de ruckar och synliggör det som Roland Barthes kallat för ”le système vestimentaire”: genom sin bara uppenbarelse och genom den respons männen mottar påvisar de detta rigida och statiska systems normer och regleringar. 1 Kläder och utseende har betydelse – kanske mer så för män än för kvinnor. Under 1970- och 1980-talen, de decennier då jag växte upp, omnämndes ibland Harry Schein av kvinnorna i min släkt som tjusig, elegant och stilig. I efterhand inser jag att det kanske främst var min mor och min farmor som pratade om honom på det viset: dessa två, mer än andra, såg och uppmärksammade eleganta män på ett högst påtagligt vis. De förmedlade således en uppfattning om Harry Schein som ”annorlunda” mot flertalet andra män (till vilka majoriteten av min egen släkts män hörde). Den annorlundahet som av dessa två kvinnor tillskrevs honom måste ha haft att göra dels med hans välpolerade och välskräddade yttre, dels med hans ofta medvetna och självsäkra uppträdande. Jag misstänker att stämman, och den lite hårda men charmiga accenten också spelade in: Harry Schein pratade en ren och korrekt svenska med en elegant klingande accent som gav pondus åt hans uttalanden och tyngd åt de ord som skulle emfaseras. I efterhand inser jag att de långt ifrån var ensamma om att uppfatta Schein som elegant och stilig; deras iakttagelse delades med en relativt stor del av det svenska folket – och kanske då i synnerhet med de svenska kvinnorna.
Genom att studera pressbilder och privata fotografier, och genom att analysera olika presstexter som förutom att lyfta fram hans framfart i svensk kulturpolitik också refererar till och beskriver Scheins utseende, vill jag i den här artikeln inte bara lyfta fram Schein som ett slags stilikon, utan också problematisera vad manlig elegans för med sig, vad den möjliggör och vad den inte möjliggör. Bidraget ger härvidlag en liten tillbakablick på 1960- och 70-talens svenska syn på maskulinitet och elegans. Som ett slags bakgrund för min diskussion och analys fungerar tanken om ”den krisande maskuliniteten”, en tankegång som inom internationell genusteori varit av stor vikt under 1980- och 90-talen. 2 Min utgångspunkt är inte att Schein utgjorde en bild eller en representation av denna den krisande maskuliniteten, men att han i sitt framförande och i sin medvetna framtoning som eleganten inom svensk kulturpolitik fick den gängse svenska maskuliniteten att bli medveten om sig själv. Den maskuliniteten är en nationell maskulinitet – en som formats av nästan fyrtio år av socialdemokratisk dominans och av den svenska uppfattningen om att lagom alltid är bäst. Detta innebär inte bara att måttlighet är att eftersträva, utan även att varje utslag eller form av excess är att förkasta. Excess och distinktion passar sig inte i en demokratisk nation. Manlig elegans, som ju per definition är en form av både excess och distinktion, blir således inom en kultur som den svenska ofta problematisk. Schein får här utgöra ett exempel på vad manlig elegans kan föra med sig, och vad den sätter stopp för, hur den kan leda till inkluderande men också till exkluderande. Vad min artikel önskar påvisa är att alla ”systèmes vestimentaires” bara kan fungera och utgöra del av ordningen så länge kollektivet deltar i dem, stöttar och formger dem – eller som Barthes uttryckt det: ”Det är själva graden av deltagande i systemet (antingen genom total underkastelse, avsteg, eller avvikelser) som är av betydelse: systemets värde (det vill säga, dess värde-fullhet) kan bara förstås via accepterandet av, eller motståndet gentemot, systemet.” 3 Som en av socialdemokratins vassaste och mest effektiva hjärnor, och som nära vän och uppskattad kollega till flera av de nya förmågorna inom partiet, skulle man kanske ha förväntat sig att Schein skulle ha nått fram till en framstående och viktig ministerpost. Det gjorde han som bekant aldrig. Det finns anledning att misstänka att det var hans minst sagt generösa direkthet, samt hans omtalade förakt för dumma och svaga som satte stopp för en vidare karriär inom politiken. Men personer med liknande kvaliteter har ju inte sällan befolkat politikens högsta toppar. Det måste således ha varit andra aspekter och kvaliteter hos honom som bidrog till hans begränsning – men kanske inledningsvis också till hans framgång. ------
Page 4 and 5: ------ Den första skillnaden med
Page 6 and 7: ------ Schein var också vassa tal
Page 8 and 9: ------ ”omakahet” och deras l
Page 10 and 11: ------ är (varvid han också kan
Page 12 and 13: ------
Page 14 and 15: ------
Page 16 and 17: ------ befinner sig i ett politisk

4 citizen schein 2a utgavan wallenberg a4 low

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?