Motsättningar i Kampucheas kommunistiska rörelse - Marxistarkiv

Det finns inga tecken på att någon av gruppens främsta talesmän någonsin visade någon större
entusiasm för kulturrevolutionens ideologi. Men det obändiga förespråkandet under deras år vid
makten av jämlikhetssträvanden, kollektivism och att kadrerna skulle delta i kroppsarbetet, verkar
tyda på ett viss inflytande från Kinas försök att en gång för alla bryta ner klassgränserna. Detta
stycke ur en annan artikel i Tung Padevat från augusti 1975 är särskilt belysande:
... för inte så länge sedan har ett antal ogynnsamma händelser noterats. Dessa händelser kräver omedelbar
uppmärksamhet och måste korrigeras i tid om partiets önskemål skall fullföljas. De är följande: efter
befrielsen av olika städer och Phnom Penh tilldelades ett antal kadrer och partimedlemmar, soldater och
revolutionära personer olika ansvarigheter i provinshuvudstäderna och i Phnom Penh. Senare hämtade
dessa kamrater sina hustrur och barn, en del till och med sina föräldrar och släktingar, från de bakre
områdena [rear areas] för att bo med dem på sina tjänsterum. Eftersom tjänstearbetet är begränsat, fanns
det inget arbete för dem på kontoret när de anlände. Ändå fick dessa personer samma dagliga matranson
som kontorsarbetarna. För att lätta upp stämningen har dessa människor deltagit i det produktiva arbetet,
såsom att plantera grönsaker på kontorets område. De har använt kontoren som bas för att skapa sig och
fullfölja revolutionära uppgifter. En del har lyckats skapa sig ett bra liv, och har undvikit motsättningar.
Men andra är mindre lyckosamma, eftersom de inte har något arbete att utföra på kontoret och inga
produktiva uppgifter att fullfölja, och således uppstår motsättningar. Hur löser de dessa motsättningar?
Många har skickat sina hustrur, barn och familjer till vänner på andra kontor, och låtsas be ”husbonden”
och ”föreståndarinnan” om hjälp med att lära sina anförvanter revolutionära ståndpunkter. Detta är
detsamma som det gamla samhällets praktik att skicka barnen att bo på kloster.
Våra kamrater kanske undrar: om att jämna ut marken, plantera bananer, kål och blomman för dagen på
kontorets område inte är att kämpa i den konkreta rörelsen, vad är det då? Låt oss slå fast att arbete för
produktionen på kontorets område är bra, men det används bara för att förbättra levebrödet i viss
utsträckning. Det är inte alls en del av den militanta rörelsen för att omvandla och bygga samhället.
Om det är så, vart skall man åka och kämpa för att härda sig i den konkreta rörelsen? Enligt de nya
positiva förhållandena, är de bästa områden att åka: 1) kooperativen, och 2) olika statligt ägda fabriker
och statliga arbetsplatser.
Det är där kampen förs för att omvandla och bygga samhället. Där samlas och tillämpas partiets åsikt,
ståndpunkt, och politiska, ideologiska och organisatoriska linjer på ett konkret sätt. Där samlas
arbetarmassornas, fattigböndernas och de lägre mellanböndernas goda egenskaper. På dessa ställen
avskaffas det privata, individuella ägandet och det offentliga, kollektiva ägandet etableras och stärks.
Det verkar som om de revolutionära kadrerna i Phnom Penh hade en avsevärd rörelsefrihet och
kunde delta i diverse aktiviteter i augusti 1975. Artikeln ger trots allt bara en del kadrer goda råd
och påpekar att de borde överväga olika sätt att hjälpa rörelsen. Men det är osannolikt att så var
fallet. Min gissning är att denna speciella artikel (fem sidor av 80 i partiets interna månadstidning)
skrevs av en anhängare till kulturrevolutionen. Författaren tvingades nöja sig med en försiktig
anmärkning om den psykologiska klyfta som öppnade sig mellan kadrerna och folket under Pol Pot,
och orsakade högst troligt avsevärd oro i denna fraktion (och andra) i partiet, eftersom han eller hon
inte satt på en tillräckligt starkt position för att driva kulturrevolutionens linje fullt ut. Att författaren
bara kunde föreslå att kadrerna skulle övertalas att ta upp en av flera alternativa framtida
aktiviteter visar vem som nu hade kontrollen över partiets ideologiska maskineri (som den politiska
skolningen av nya kadrer). Betecknande nog sägs den viktigaste politiska striden (av taktiska
orsaker?) vara kampen att avskaffa ”det privata individuella ägandet” (se nedan), vilket är grunden
till artikelns titel. Dessutom betonas inte parollen ”tjäna folket” (en avgörande punkt i kulturrevolutionens
ideologi) här. Det som betonas är kadrernas politiska utveckling, kanske för att det
också var viktigt för Pol Pot-gruppen: inte nödvändigtvis för att gynna folket genom att förbättra
levnadsstandarden och öka deras tillgång till beslutprocessen, utan för att hindra uppkomsten av en
materiellt privilegierad samhällselit. Dessa frågor kan givetvis kopplas samman, men författare
försökte inte (eller kunde inte) göra det.
Så det förefaller som om Pol Pot-gruppen definitivt höll med om en sida av kulturrevolutionens
ideologi, det vill säga de delade (av andra orsaker) det ideologiska intresset av att förhindra
12