Motsättningar i Kampucheas kommunistiska rörelse - Marxistarkiv

provinsen, vilket är särskilt intressant eftersom det bara är från Kandal vi har rapporter om
propagandagrupper som hänvisar till honom som ledare för kommunisterna. Möjligen är det ett tecken på
en maktkamp inom partiet.(92)
Detta kan vara en beskrivning av Non Suon/Chey Suons fall och Samphans erövring av posten.
Samphan var tidigare ledamot av parlamentet från Saangområdet, och senare (men antagligen inte
då) anknuten till Pol Pot. Men fastän ”kamrat Hang” och Ros Cheato försvann spårlöst efter 1972,
hade både Chey Suon och Sok Thuok framträdande poster 1976, vilket förmodligen var ett tecken
på en fortsatt osäker maktbalans i Kandal-provinsen.(93) Enligt tillförlitliga rapporter var Non Suon
faktiskt aktiv i Kandal så sent som september 1976.(94) Under 1978, när Pol Pots grupp utan tvivel
hade full kontroll, attackeras Pracheachon-gruppen i den Svartboken för att ha varit ”tillsatta” av
Vietnam:
Vissa element i denna grupp angrep öppet Kampucheas Kommunistiska Parti, medan andra arbetade med
mutor. De gjorde upprepade attacker så länge vårt parti ännu inte hade ingått i enigheten mellan länderna.
Sådana var de aktioner som vietnameserna organiserade mot Kampucheas Kommunistiska Parti mitt inne
i själva partiet.[sid 15]
Det är en grov förenkling att dela in de styrkor som kämpade mot Lon Nol-regimen i
”kommunister” och ”Sihanouk-anhängare”. Den landsbygdsbefolkning som stödde Sihanouk
tillhörde ingen självständig nationell organisation, utan fick hjälp av ledningen för de revolutionära
grupperna. Detta visades tydligt av demonstrationerna till stöd för Sihanouk efter hans fall 1970.
Den olika politik och stil som Quinn beskriver är i grund och botten det som skilde Pol Pots styrkor
från de pro-vietnamesiska kampucheanska kommunisterna, som var mycket mindre Sihanoukfientliga.
Intressant nog lade inte Quinn märke till eller nämner i alla fall inte någon speciell grupp
som kunde motsvara anhängarna till kulturevolutionen. Det är möjligt att de lokala medlemmarna i
denna grupp i de södra gränstrakterna utgjorde en del av Pol Pot-gruppen, utifrån deras opposition
mot Sihanouk och deras egna lokala erfarenheter av de vietnamesiska trupperna. (Det skulle kunna
förklara Khieu Samphans anti-vietnamesiska ståndpunkt i området samtidigt som han gjorde
anspråk på pertiledarposten som innehades av Pol Pot.)
Styrkeläget i den sydvästra zonen
Under 1970-71 inträffade exempelvis sammandrabbningar mellan vietnameser och kommunistiska
khmer-trupper i Saang-Koh Thom-distriktet i södra Kampuchea. Orsaken till dem är inte känd, men
de kan ha lett till en anti-vietnamesisk politik bland den kulturrevolutionära fraktionens lokala
medlemmar. Sammandrabbningarna avslöjades av Hou Yuon vid ett möte i de norra delarna av den
sydvästra zonen i maj 1972. Trots att sammandrabbningarna inträffat menade han att den politiska
inriktningen fortfarande innebar ”enhet med laoter och vietnameser för att fördriva de amerikanska
imperialisterna ur Indokina”.(95) Detta är en helt annan inriktning än den som Pol Pot-gruppen och
kulturrevolutionärerna vid den södra gränsen, som stödde dem, hade.
Å andra sidan verkar det ha funnits ett organiserat samarbete mellan de pro-vietnamesiska
revolutionärerna, framförallt Pracheon-gruppen och den kulturrevolutionära gruppen i stora delar av
den sydvästra zonen. 1972 var Chou Chet zonens ordförande. Han var näst efter Non Suon den mest
kända ledaren i Pracheon-gruppen. 1962 till 1970 satt han fängslad av Sihanouks regering. Chet var
också medlem i partiets centralkommitté. Enligt Ith Sarin hade ordförande Chet ett ”mäktigt
inflytande” i sin zon, ”allt ansvar för ekonomi, administration, politik, militära och sociala frågor”,
kontrollerades av zonens ordförande. Phok Chay, som kanske var den mest inflytelserika
kampuchean som beundrade kulturrevolutionen, var politisk kommissarie för den sydvästra zonens
väpnade styrkor. Ta Mok var militär befälhavare i zonen. Ho Yuon, som var revolutionärernas
30