Motsättningar i Kampucheas kommunistiska rörelse - Marxistarkiv

Ett viktigt mål för Pol Pot-gruppen verkar ha varit en sorts moraliskt lika mycket som materiellt
oberoende. I en diskussion om situationen i de befriade zonerna under kriget, anmärkte tidningen
Tung Padevat:
... Ibland måste vårt folk till och med visa tacksamhet mot handelsmännen eftersom de gav dem ris när
det var hårda tider. Det var det som sårade vårt parti allra mest. Vi hade vår egen revolution, vår egen
statsmakt och vårt eget land. Ändå var vi inte våra egna herrar...
När (handelsmännen) gav revolutionen 100 eller 200 riel, 10.000 eller 20.000 riel fick de oss att känna
att de var så generösa mot oss. Så de tjänade inte det nationella befrielsekriget eller folkets livsuppehälle
alls... De åkte dit de ville. (Min kursivering.)
Ett tusenårigt intresse för symboler visade sig senare bland annat i sprängningen av nationalbanken i
Phnom Penh, jämnandet av den katolska katedralen med marken, och i att de undvek ord som
”Khmer” (fram till 1978, då det hade gått anständigt lång tid) och ”republik” bara därför att Lon
Nol-regimen hade betonat dem. Men detta intresse fanns redan innan segern. 1973, fortsätter
tidningen:
var vår stat en underhuggare till dem... Staden Kratie uppvisade samma tecken som det gamla samhället.
Honda-motorcyklar körde upp och ner för gatorna som förut, medan våra gerillakrigare gick i dammet
klädda i trasor. Detta visade att de fortfarande var herrar medan vi var gendarmer som på Norodom
Sihanouks tid, som på Lon Nols tid... (Vår kursivering.)
Knutet till detta är gruppens uppenbara åsikt att människor i grunden motiveras av antingen
patriotiska känslor eller förräderi, och inte av materiella intressen:
Vi lät dem göra profit, rimlig profit... Den vanlige handelsmannen gjorde det, men de andra gjorde det
inte. Vi var inte korrumperade. Under oss kunde de... sälja varor till hur höga priser de ville för att göra
en omåttlig profit... men de ville inte göra det.
Och vad gällde ”hantverk och industri”,
... var vår politik att tillåta den privata sektorn att fungera på detta område. Men kapitalisterna vägrade
foga sig. Bara vår stat var aktiv.
Enligt samma världsuppfattning betraktas egendomsförhållandena som oberoende av samhällets
materiella krafter. I en diskussion om året 1975 säger tidningen:
Vårt nuvarande system har överträffat det folkdemokratiska systemet. Vad gäller den ekonomiska
produktionen är det ännu inte ett socialistiskt system. Men när det gäller egendomsförhållandena är det
redan socialistiskt.
I själva verket är det specifikt privategendomen som ett uttryck för ekonomisk makt som betraktas
som en stor fara.
Privategendomen.. har inte kraft att gå emot oss. Eftersom vi inte ger den tid att stärka sig och utvidga
sina styrkor kommer den ofelbart att falla samman och försvinna. Om vi hade behållt Phnom Penh skulle
den haft mycket styrka. Det är sant att vi var starkare och hade större inflytande än den privata sektorn när
vi var på landsbygden. Men i Phnom Penh skulle vi ha blivit deras underhuggare. Men vi behöll dem inte
i Phnom Penh. Följaktligen har privategendomen ingen makt.
En politisk taktik, utrymningen av städerna, betraktas som ett sätt att ta itu med en fiende som inte
anses ha så mycket samhällsekonomiskt innehåll, eller vars mest farliga delar inte är
samhällsekonomiska. Av samma anledning måste man ta itu med fienden på ett politiskt
skoningslöst sätt. Trots att man avskaffat deras samhällsekonomiska bas, anses borgarklassen
fortfarande vara ett ständigt och svårt hot, av nästan moraliska skäl.
14