Motsättningar i Kampucheas kommunistiska rörelse - Marxistarkiv

En sådan förfalskning av historien innebar på det teoretiska planet ett förnekande av veteranernas och de
tidigare allierades roll för syften som då var okända. (min kursivering)(200)
Pech Lim Kuon, som utbildade piloter i Phnom Penh i ett år efter april 1975, sa att den
revolutionära regimen inte var populär under denna tid. Men han underströk att bönder inte
avrättades och att arbetare på fälten inte var övervakade av beväpnade vakter.(201) Vid Oslokonferensen
om mänskliga rättigheter i Kampuchea anmärkte han i ett privat samtal med en
journalist, att om han hade varit en fattig bonde så hade han inte flytt.(202)
En vietnamesisk flykting som talar flytande khmer reste under flera månader 1976 runt i
Kampuchea. Han stannade i flera byar och arbetade sig fram till Thailand. När han i Thailand fick
höra talas om massavrättningar i Kampuchea, kommenterade han:
Jag kunde inte tro på det. När jag under två månader vandrade runt i landet såg jag inga tecken på
dödande, och ingen berättade om det för mig. Jag tror fortfarande inte på att det hände.(203)
Det hände verkligen i vissa områden: i synnerhet avrättades Lon Nol-militärer och tjänstemän. Men
i vissa områden hände det inte under 1975-76.
Tilltagande våld under 1977 drabbar också bönder
Det är uppenbart att saker och ting förändrades från 1977 och framöver. En före detta
cykelreparatör, Hui Pan från provinsen Siem Reap, sa att från februari 1977 blev alla tjänstemän
utbytta och avrättade. De nya visade sig vara hårdare än de tidigare.
Under de gamla Röda khmererna blev kanske 30% av Lon Nol-soldaterna avrättade. De nya Röda
khmererna dödade resten.(204)
14-åriga Mien växte upp i en by i provinsen Preah Vihear som under tiden efter 1970 kontrollerades
av kommunisterna. Han vidhöll att hans föräldrar var ”lyckliga” till och med efter 1975 när jorden
blev kooperativ egendom och fram till början av 1977. Han rapporterade inga avrättningar och att
maten räckte till. Men efter det att ”revolutionen började 1976” förändrades tillvaron under 1977.
Matransonerna minskades och serverades bara i kommunala bespisningar. Alla barn utom de allra
minsta togs gradvis från sina familjer. En före detta stadsbo avrättades just innan Mien lämnade sitt
hem.(205)
Denise Affonco, en khmer med franskt medborgarskap som tillbringade åren 1975-79 på den
kampucheanska landsbygden, säger att det under hela denna period var svält i hennes by i provinsen
Battambang. Men,
... terrorn inleddes i februari 1977, när ”Nerdey” (kadrerna från sydvästra zonen) anlände till byarna. De
ersatte de lokala kadrerna. Då började folk försvinna. De fördes bort på natten och återsågs aldrig mer.
(206)
Och Sarun, som bodde i östra och centrala Kampuchea från april 1975 till mitten av 1976 och sedan
förflyttades till Battambang, såg händelserna på följande sätt:
1975 genomfördes en hel del avrättningar av före detta Lon Nol-soldater. 1976 var avrättningar sällsynta.
1977 var de talrika.(207)
25 januari 1978 skrev åtta khmerflyktingar i ett läger vid Rach Gia i Vietnam ett brev till FN:s
generalsekreterare Kurt Waldheim. De hänvisade till att massakrer ”efter en kort tid av lugn under
1976 åter hade ökat under 1977”. Myndigheterna i Kampuchea hade enligt brevet regelbundet
avrättat vanligt folk under 1977 och ”ibland massakrerat hela familjer.”(208) Efter intervjuer med
khmerflyktingar i Thailand målade Francois Ponchaud upp en liknande bild:(209)
50