Motsättningar i Kampucheas kommunistiska rörelse - Marxistarkiv

(Ett antal av våra vänner anslöt sig till revolutionen först efter de senaste demonstrationerna.) Ge
ömsesidigt stöd och dela våra vänners svårigheter, våra vänner har ingen regering ännu. (Efter att vi
angrep fiendens posteringar tog våra vänner allt krigsbyte.) Vi måste förstå dem eftersom de har brist på
många saker. Vi skall dela allt vi har med dem.(64)
I dessa ord känner man både den traditionella vietnamesiska förmyndarmentaliteten gentemot
Kampuchea och ett genuint försök att bryta med denna mentalitet.
Ett cirkulär från ”Kommandokommittén för Grupp 180” (uppenbarligen en beväpnad säkerhetsstyrka),
daterat 16 april 1970, handlade om ”Vägledning för uppgifter i Kampuchea”. Det påminde
de vietnamesiska soldaterna om att
När regeringen och förbunden sätts upp måste vi förbättra deras förmåga, så att de kan utföra sina arbeten
själva.
Vi måste undvika intrycket att dessa organisationer startas av den Sydvietnamesiska befrielsearmén eller
”Vietcong”. Vi måste få dem att förstå att det är de som är härskare.
Dessutom måste vi få dem (speciellt buddhistmunkarna och de intellektuella) att förstå att den
nuvarande kampucheanska revolutionen leds av Sihanouk och Fronten (Kampucheas Nationella
Enhetsfront), och att den revolutionära styrkan tillhör de kampucheanska patrioterna. (Det är tillrådligt att
säga till folket från arbetarklassen att den kampucheanska revolutionen leds av det kampucheanska
Folkets revolutionära parti.)(65)
Vi måste också säga till dem att vi är deras vänner, motståndare till en gemensam fiende, och att vi alltid
kommer att stöda dem helhjärtat. Vi måste förklara för dem att deras samarbete med oss inte innebär att
de skall tjäna oss. (Förklaringen måste göras på ett försiktigt och taktfullt sätt för att undvika
missförstånd.)
Trots att de hade gemensamma intressen med Sihanouk var vietnameserna uppenbarligen beredda
att gynna en social revolution i Kampuchea. I januari 1970, när Sihanouk fortfarande satt vid
makten, påpekade en resolution från sektionen J-12, förmodligen ett kontor i gränstrakterna, att den
inte kunde hjälpa de kampucheanska kommunisterna så mycket som de önskade:
Kampuchea använder alltid hjälpen till oss när det gäller utspisning, inkvartering, resor och i synnerhet
transporter för att pressa oss angående de Röda kampucheanerna genom att begränsa våra egna aktiviteter
gällande utspisning och inkvartering (sic)...(66)
Och när de vietnamesiska trupperna gått in i april 1970 påpekade Grupp 180-cirkuläret:
När det gäller urvalet av medlemmar till regeringskommittéerna måste (de) vara verkliga patrioter som
älskar folket (kampucheanerna). De måste hysa ett djupt hat till USA-imperialisterna och deras
hantlangare, Lon Nol och Sirik Matak, och vara beslutsamma att störta dem.
Vi måste säkerställa att majoriteten av medlemmarna i regeringskommittéerna tillhör arbetarbondeklassen.
Det går att ta med en eller två medlemmar ur Sihanouks tidigare regering eller munkar,
under förutsättning att de har folkets förtroende och med entusiasm är mot USA och dess hejdukar. Men
de får inte tilldelas några viktiga poster som ordförande (för kommittén) eller ledare för militära och
säkerhetsärenden.(67)
Vietnameserna krävde också att deras trupper i Kampuchea skulle ha ett mycket gott uppförande.
Så tidigt som i mitten av 1969 anmärkte en kader i sektion J-12:
Efter att vi segrat kommer Kampuchea att leva sida vid sida med vårt land, ett fredligt land med en
korrekt politik. Av detta skäl kan inte Kampuchea låta bli att stöda oss...
Den inställning som krävs av oss
1. Vi skall med fasthet ha inställningen hos en man som kämpar för en rättvis sak, och som segrar.
2. Vi skall behandla kampucheanerna som våra jämlikar. Vi skall vara vänliga men ständigt vaksamma.
3. När vi försöker vinna Kampuchea till vår sida skall vi betrakta Kampucheas befolkning som vårt
främsta mål och försöka vinna deras stöd...
24