Motsättningar i Kampucheas kommunistiska rörelse - Marxistarkiv

Så vitt jag vet hänvisar Pol Pot-gruppen bara en gång till Tou Samouth: i den första upplagan av
Svartboken i september 1978. Där kan man läsa att under 1946,
... fick vietnameserna anstränga sig för att få kontakt med andra khmerer från Kampuchea Krom sådana
som Lam Phay, Son Ngoc Minh, kallad Achar Mean, Tou Samuth kallad Vinh. Lam Phay, som var son
till en storgodsägare, hade studerat i Frankrike. De två andra var buddhistiska munkar...
I sydväst levde Son Ngoc Minh, Lam Phay och Ton Samuth på vietnamesisk jord i Hatien. (Den före
detta khmeriska provinsen Peam). Den ansvarige vietnames som ledde dessa khmerer var Nguyen Than
Son, en stor godsägare från sydvietnam. Han var ansvarig inför den vietnamesiska centralkommittén för
hela Kampuchea...[sid 9]
Intressant nog erkändes Tou Samouth som rörelsens ledare i en broschyr som den kampucheanska
kommunistiska rörelsen gav ut 1953, där han beskrevs som ”en präst med auktoritet som har byggt
upp den sydvästra befriade zonen”.(51) Svartboken fortsätter:
... dessa personer [stod] helt under vietnamesernas ledning och stödde sig helt på dem. De klarade inte av
någonting och begrep ingenting. Vietnameserna bestämde och ordnade allt. När de sedan efter
Genèveavtalet övergavs av vietnameserna kunde de ingenting uträtta. Eftersom de var marionetter förstod
de ingenting av politiken, de var odugliga och intog inte en revolutionär ståndpunkt. Efter Genèveavtalet,
när uppdraget att leda revolutionen ålåg dem, var de oförmögna att påta sig det. Vid detta tillfälle tillsatte
vietnameserna en provisorisk ledningskommitté Inte förrän 1957 informerades ett begränsat antal
revolutionärer om detta. I denna kommitté satt Sieu Heng, Son Ngoc Minh, Tou Samouth och ytterligare
två eller tre mindre kända personer.
När denna av vietnameserna upprättade provisoriska ledningskommitté efter Genèveavtalet lämnats på
egen hand föll den samman som ett korthus vid minsta vindpust, utan att någon nuddat det.
Dock fanns det i Kampuchea verkliga revolutionärer som kunde möta situationen. De fortsatte att
fullfölja sina revolutionära uppgifter...[sid 18]
Under perioden efter 1960 års kongress tillkännagav Sihanouk offentligt att Thou Samouth var
aktiv underjordiskt i Kampuchea, och beskrev honom som ”den berömde Setha”.
I mars 1978 sa Pol Pot till de jugoslaviska journalisterna att han hade blivit tillförordnad
partisekreterare efter 20 juli 1962, när den icke namngivne partisekreteraren ”kidnappades av
fienden”. Intressant nog bekräftar författarna till 1973 års historia att den person som försvann då
var partisekreterare Tou Samouth:
... 20 juli 1962 kidnappades kamrat T.S.M, partiets sekreterare, av fienden och försvann spårlöst. Det var
en stor sorg för partiet som just hade reorganiserats.
Det är uppenbart att Pol Pot-gruppen inte kände någon sorg över att en vietnamesisk ”marionett”
försvann. Vietnamesiska påståenden att Pol Pot själv ”inte var främmande för denna eliminering”
kan vara riktiga.(52) Det är intressant att i den andra mer ansedda och mest spridda versionen av
Svartboken, rensades hänvisningarna till Tou Samouth bort ur de stycken som citerats ovan,
möjligen med tanke på denna tvist. [Den svenska upplagan är uppenbarligen översatt efter den
första upplagan – öa]
Hemlighetsmakeri
Pots ställning som partisekreterare bekräftades 1963. Det året gav han och många andra sig av till
djungeln från Phnom Penh och satte därmed partiet på krigsfot. Några fler partimöten liknande det
1960 var nu svåra, för att inte säga omöjliga, att ordna.
Hemlighetsmakeriet och intrigerna som utmärkte partiets verksamhet vid denna tid, liksom
utplånandet av ett stort antal av dess kadrer i slutet av 1950-talet, ger intryck av att bara ett fåtal
människor var inblandade. Detta är förmodligen riktigt beträffande partitoppen. Men det saknades
20