Motsättningar i Kampucheas kommunistiska rörelse - Marxistarkiv

Pol Pot lovordar Mao ...
Men den kanske mest intressanta utvecklingen inträffade under september 1976. Det finns
fortfarande många obesvarade frågor men det verkar som om Pol Pot-gruppen under denna tid fann
sig allt mer isolerad i Kampuchea. Det fanns uppenbarligen ansatser till att öppet tillkännage det
kommunistiska partiet i Kampuchea, som för befolkningen i landet och större delen av världen
utanför bara var känt som angkar eller ”organisationen”. Bara det faktum att Pol Pot-gruppen
väntade med detta tillkännagivande ytterligare ett år när de väl satt säkert vid makten, och att det då
till en del gjordes på grund av kinesiska påtryckningar, antyder att detta initiativ inte kom från
gruppen.(182) Men Pol Pot kan ha bedömt det som klokt att simma med strömmen. 18 september
lovordade han Mao Zedong som hade avlidit 9 september. Han kallade honom ”proletariatets störste
lärare efter Marx, Engels, Lenin och Stalin” och sa även att ”marxismen-leninismen och Mao
Zedongs tänkande kommer att lysa för evigt.”(183) Två dagar senare gjordes ett ännu tydligare
uttalande i Phnom Penh-radion, där han öppet slog fast angkars anslutning till marxismenleninismen.(184)
Dessa och andra mer förvirrande händelser kan troligen bara förklaras med att det pågick en oerhört
intensiv och uppenbarligen tredelad konflikt i partiet. Under dessa veckor då fraktionerna frenetiskt
kämpade för att överleva och skaffa sig herraväldet, verkar det ha uppstått ytliga och varierande
allianser i specifika frågor. Tydligen innefattade de någon sorts överenskommelse mellan Pol Potgruppen
och anhängarna till kulturrevolutionen, även om vissa av dessa också var allierade med den
pro-vietnamesiska fraktionen mot Pol Pot. (Troligen var det en splittring i denna grupp som
tillsammans med kinesernas stöd blev det avgörande övertaget på lång sikt.) Efter invigningen 20
september av en reguljär flyglinje mellan Phnom Penh, Vientiane och Hanoi arresterades och
fängslades således samma dag Keo Meas, en framstående medlem i den gamla Pracheachongruppen,
som hade tillbringat många år i Hanoi och vid denna tidpunkt satt i centralkommittén.
Men striden var på inget sätt över.
...och avskedas som premiärminister ?
27 september 1976 avskedades Pol Pot ”av hälsoskäl” och ersattes som premiärminister av Nuon
Chea, som av Vietnam närstående källor en gång ansågs ha ”den rätta linjen”.(185) Detta var en
klart politisk avsättning. I mars 1978 avslöjade Ieng Sary att ”vietnameser och KGB-agenter” hade
gjort ytterligare ett ”kuppförsök” i september 1976.(186) I maj 1978 berättade han för en besökande
amerikan att intermezzon med ”vietnamesiska agenter” hade ägt rum både i Phnom Penh och vid
gränsen. Enligt en veteran i Kampucheas kommunistparti som senare flydde till Vietnam
utkämpades en bitter strid inom partiet i september 1976:
I ungkommunisternas septembernummer av Röda Fanan, som ägnades åt kommunistpartiets historia,
sades att det hade grundats 1951 och hade gynnats av betydande bistånd från broderpartiernas sida,
särskilt från det vietnamesiska partiet. Vid samma tillfälle hävdade de ”nya styrkorna” i
centralkommitténs tidning Revolutionära Fanor att partiet sett dagens ljus 1960 och att det genom att
bara lita till egna krafter hade utvecklats enligt särskilda khmer-linjer.(187)
Det är uppenbart att Pol Pot-gruppen förlorade denna strid. Enligt en utsändning från det
thailändska kommunistpartiets radio, som nu öppet stöder Pol Pot-gruppen, i oktober 1976 hade en
tidning i Kampuchea, till skillnad från de interna organ som tidigare nämndes, angett 30 september
1951 som datum för grundandet av Kampucheas revolutionära organisation.(188) Dagen efter Pol
Pots avgång påbörjades tre dagars firande av partiets 25-årsjubileum. Ytterligare tre dagar senare
angrep Kampuchea Deng Xiaoping(189), vars avsättning sex månader tidigare inte kommenterats
från Phnom Penh.
Kampucheas regering låg nu i händerna på en koalition mellan den pro-vietnamesiska gruppen och
anhängarna till den kinesiska kulturrevolutionen.
46