Ådalen -31 - Marxistarkiv

Arbetarna behöll sina positioner och tanken på att med hjälp av väpnade kårer och strejkbryteri
beröva den svenska arbetarklassen vad den tillkämpat sig måste kapitalisterna skrinlägga.
Den avgörande drabbningen i denna strid utkämpades på våren och försommaren 1931, och är
intimt knuten till Ådalen.
11
Noter
(1) Om någon tycker sig känna igen argumenteringen från de senaste årens svenska ekonomiska debatter, så
gör han en alldeles riktig iakttagelse. Det är nämligen samma argument, som nu föres till torgs av en del
borgerliga och socialdemokratiska ekonomer och politiker.
Halmstad och Marmaverken
Som redan nämnts begagnade sig den svenska storfinansen av den inträdda ekonomiska krisen för
att dels söka pressa ner arbetarnas löner och dels rikta ett slag mot hela den svenska
fackföreningsrörelsen och arbetarnas demokratiska friheter och rättigheter. Särskilt angeläget syntes
det finansherrarna att driva fackföreningarna tillbaka ifråga om, inflytandet över löner och
arbetsvillkor. Det organiserade strejkbryteriet och dess användning i stor skala var det medel
varmed storfinansens män hoppades kunna bryta fackföreningarnas frammarsch och starka
ställning.
Redan under år 1930 hade strejkbryteriet blivit en alltmer vanlig företeelse. Då arbetarna
demonstrerade eller vidtog andra åtgärder mot strejkbryteriet svarade arbetsgivarna med att
mobilisera de statliga maktorganen till strejkbrytarnas skydd. Anhållanden, åtal och ganska dryga
fängelse- och bötesstraff utdömdes litet varstans i landet mot sådana som deltagit i eller gått i
spetsen för kampen mot strejkbryteriet. Sålunda dömdes i april månad 1931 fyra arbetare i Skene
till sammanlagt 17 månaders straffarbete och 6 andra till bötesstraff för kamp mot strejkbrytare
under textilkonflikten på vintern samma år. I Stockholm dömdes en murare till 3 månaders fängelse
för deltagande i en demonstration mot strejkbrytare vid ett bygge på Södermalm i Stockholm. I
Östersund dömdes 3 personer till böter i samband med demonstrationer mot strejkbrytare i en
hotellkonflikt.
Arbetarna kände instinktivt, att det i stor skala insatta strejkbryteriet innebar en allvarlig fara för
fackföreningarnas möjligheter att försvara arbetarintressena. Strejkbrytarna möttes med lågande
harm och fullkomligt enhetliga massaktioner från arbetarnas sida.
Halmstadsarbetarna slår tillbaka
Efter att ha prövat sig fram på olika håll i landet samlade sig storfinansen till en drabbning i
samband med en konflikt i Halmstad på föråret 1931.
I januari månad hade strejk utbrutit vid några brädgårdar' i staden. Arbetsgivarna krävde lönesänkningar.
Efter att fåfängt ha försökt värva strejkbrytare på platsen rekvirerades sådana från andra
orter. Den 23 mars anlände de första strejkbrytarna och samtidigt utfärdade länsstyrelsen i Hallands
län fridlysning av brädgårdsområdet där strejken pågick. Strejkbrytarnas ankomst förorsakade
spontana demonstrationer från stadens arbetare och polisen företog anhållanden. Ett par dagar
senare tillspetsades konflikten ytterligare genom att en s. k. lumplena, logementsfartyg för
strejkbrytare, anlände till staden och förtöjdes vid strejkområdet.
Som en följd av arbetarnas ihärdiga demonstrationer och aktivitet kallade Fackliga centralorganisationen
i Halmstad till en demonstration den 7 april. Demonstrationen blev en mäktig
manifestation. Från densamma restes kravet att strejkbrytarna skulle avlägsnas och fridlysningen av
strejkområdet upphävas. En deputation valdes för att uppvakta landshövdingen och framlägga