Ådalen -31 - Marxistarkiv

3
"...försöka sova bort svälten"
Hösten 1929 inträffade ett våldsamt kursfall på aktiebörsen i New York. Denna börskrasch, i vilken
spekulanterna förlorade hundratals miljoner dollar, var den mer allmänt märkbara upptakten till den
största och mest omfattande ekonomiska kris, som någonsin i fredstid drabbat den kapitalistiska
världen. Praktiskt taget alla kapitalistiska länder drogs in i eller hade känning av krisen.
Produktionen sjönk katastrofalt, arbetslösheten fick en enorm utbredning, handeln stagnerade och
miljoner jordbrukare ruinerades.
Världskrisen kom som en chock för de borgerliga och socialdemokratiska ekonomerna och
politikerna. De hade inte väntat den.
Sedan kapitalismen lyckats dämma upp den europeiska revolutionens vågor i slutet av och strax
efter det första världskriget (1914-1918), och sedan arbetarklassen drivits tillbaka och det tyska
riket gjort statsbankrutt började en uppåtgående ekonomisk konjunktur. Visserligen återhämtade sig
kapitalismen aldrig helt. Det ryska folket hade under arbetarklassens ledning brutit ut det väldiga
ryska riket ur kapitalismens system och detta skapade en allmän kris i den kapitalistiska världen, en
kris som sedan dess inte övervunnits. Men kring mitten av 1920-talet pekade konjunkturkurvan
uppåt. En stark rationalisering inom industrin inleddes och produktionen steg. Stödd av denna
inledda konjunkturförbättring skapade de borgerliga nationalekonomerna och sociologerna nya
»teorier», som förklarade marxismen föråldrad och »övervunnen». De nya »teorierna» avsåg bevisa,
att kapitalismens system efter det första världskriget funnit medlet och metoderna att upphäva de
tidigare periodiskt återkommande ekonomiska kriserna. De förklarade, att kapitalismen övervunnit
denna sin pinande krankhet och nu bjöd mänskligheten en framtid fylld av »evigt välstånd», arbete
åt alla och demokrati.
»Budskapet kom från Förenta staterna och närmare bestämt från landets centralbankorganisation.
Ledningen för Federal Reserve-bankerna menade sig kunna utlova, att penning- och kreditväsendet
i fortsättningen skulle skötas med en precision, som skulle tillåta en jämn och stadig stegring av
välståndet, utan några våldsamma spekulationskonjunkturer och följaktligen utan några påtagliga
bakslag. Det gällde att observera kurvorna för varupriserna, för varulagrens storlek, för
kreditgivningen och först som sist för produktionens utveckling. Om låneräntorna och andra medel
för kreditvolymens reglering användes på rätta sättet, borde det vara möjligt att få fram precis den
effekt man önskade, nämligen en jämn och stigande produktion, en stadig »prosperity», ett evigt
välstånd». (Prof. Westin Silverstolpe: Välstånd och fattigdom. Bonniers förlag, 1938) (1)
Dessa »teorier» om evigt välstånd under kapitalismens system vann viss anklang också inom
arbetarrörelsen. De socialdemokratiska ledarna anslöt sig tämligen allmänt till desamma. Också
inom, de övriga politiska grupperna fanns det anhängare av dessa »teorier». Frågan om hållbarheten
i de borgerliga »teorierna» om möjligheten och sannolikheten av »prosperity» var exempelvis en av
de väsentliga stridsfrågorna i den diskussion inom Sveriges kommunistiska parti, som, föregick
sprängningen av partiet år 1929. De ledande som lämnade partiet trodde fullt och fast på »ett evigt
välstånd» och ville utforma partiets politik, strategi och taktik utifrån detta antagande. Det var
självklart att de revolutionära arbetare, som bildat och byggt upp det kommunistiska partiet, inte
kunde biträda en sådan uppfattning och skilde därför dessa opportunistiska element från det
kommunistiska partiet.
Hela den lärobyggnad om evigt välstånd under kapitalismen, som byggts upp på grundval av
»budskapet» från den amerikanska centralbanksorganisationen, störtade samman i slutet av oktober
1929 då kraschen inträffade på New York-börsen. Börskraschen var förebudet till den mest
våldsamma ekonomiska kris, som kapitalismen någonsin upplevat. Produktionen sjönk katastrofalt.
1 Förenta staterna gick index ner från 100 år 1929 till 81 år 1930, 68 år 1931 för att nå botten med