Ådalen -31 - Marxistarkiv

eredd att låta militären skjuta ner arbetare för att skydda strejkbryteriet, och för att skydda den
härskande klassens profit.
33
Dödandet av de fem arbetarna i Ådalen var ingenting annat än en kulmination hittills av de skärpta
motsättningarna mellan kapital och arbete.
Åtalet mot mig och mina medanklagande är på samma sätt en återspegling av klassmotsättningarna.
Lagen, polisen, domstolarna och fängelserna är ingenting annat än verktyg i en klassrättvisas
händer.
Jag gör mig därför inga illusioner om »rätten ovan klasserna» eller »likheten inför lagen».
Det är betecknande:, att de som rest sig i protest mot morden i Ådalen drages inför domstolarna och
straffas, medan de som är ansvariga för morden prisas som hjältar.
Man vill med åtal och fängelser tysta de röster som höjes mot den härskande klassens
våldsregemente över arbetarklassen. Man kan kasta revolutionära arbetare i fängelse, man kan ta
deras liv, men arbetarmassornas stämma kan man inte bringa till tystnad, det kommunistiska partiet
kan man, inte sätta inom lås och bom.
Fattigdom och nöd avskaffas inte genom fängelsestraff eller genom arbetarmord. Och så länge
fattigdomen, utsugningen och förtrycket finns, så länge kommer också kampen för dess avskaffande
att föras. Denna kamp kostar offer, men trots allt går den vidare och slutar först med arbetarklassens
och socialismens fullständiga seger över kapitalismen.»
Polisprovokationerna på. Norra Bantorget den 19 maj fick tjäna som underlag och motivering för
vissa omedelbara åtgärder från regeringens sida. Dagen efter, den 20 maj på morgonen, anhölls och
häktades Sven Linderot och samma dag utfärdades allmänt förbud mot kommunistiska möten i
huvudstaden. Inför begravningsdagen i Ådalen proklamerade Överståthållaren huvudstaden i halvt
belägringstillstånd. Följande kungörelse utfärdades:
»Till Stockholms allmänhet!
Då det under senaste tiden visat sig, att en hel del både vuxna personer och barn av nyfikenhet
samlats på platser där polisen måst ingripa för ordningens upprätthållande anmanas den
ordningsälskande allmänheten allvarligen att vid tillfällen av angivet slag omedelbart avlägsna sig
från sådana platser såväl för egen säkerhet som för underlättande av polisens arbete.
Stockholm den 20 maj 1931.
Henning Elmquist
Överståthållare.»
Noter
(1) Denna taktik beskrives av hr Zetterquist på följande sätt: »det gick inte an att tränga sig fram på
samlingsplatsen och rycka till sig plakatet. Då kunde det lätt bli kalabalik. Vi brukade i stället placera några
man i mynningen till en sidogata i början av marschtågets väg. När plakatbärarna passerade gatumynningen
rusade kriminalarna fram och ryckte till sig plakatet från de överrumplade bärarna, som i häpenheten inte
kom sig för med någonting förrän det hela var över».
Till detta är bara att säga att hr Zetterquist förväxlar tydligen vad som lärdes i polisskolan med verkligheten.
Den av honom beskrivna taktiken hade dittills aldrig använts och sannolikt inte heller senare.