Ådalen -31 - Marxistarkiv

More documents

Recommendations

Info

att demonstrationen mellan Frånö och Lunde försiggått i fredliga och värdiga former; 28 att ingen som helst beväpning av demonstranterna iakttagits; att demonstrationståget vid framkomsten till Lunde icke avvek från den icke fridlysta landsvägen; att den ordinarie ordningsmakten vid Lunde var försvunnen och att dess funktion överlämnats helt åt militären; att landsfogde Påhlman såsom kungl. befallningshavandes representant icke själv varit i någon som helst kontakt med den demonstrerande folkskaran och icke heller underrättat den om att åtgärder för skarpskjutning blivit vidtagna; att den till ett 60-tal uppgående militären väsentligen dolt sig i skyttegravar och på undangömda platser och icke framträdde offentligen med undantag för några, som beridna mötte folkskaran; att invånarna i husen kring landsvägen genom. Lunde samhälle icke, på ett undantag när, i förväg underrättats om att en för dem livsfarlig skottlossning kunde komma att äga rum; att ingen skottlossning förekommit från demonstrationståget varken före militärens skottlossning eller efter densamma; att visserligen någon stenkastning förekom, men att ingen misshandel av den beridna militären förekom och ej heller något allvarligt hot till livet; att de första skotten lossades av en beriden militär, som fallit av sin häst, och som drog sig från demonstranterna till sina kamrater; att militärens därefter följande avlossande av en mängd skott skedde efter en i förväg uppgjord strategisk plan och från åtminstone tre olika punkter samt icke blott mot männen i tågets spets utan också mot demonstranter långt bak i tåget och mot de kringliggande husen; att efter blodbadet militären förblev i sina skyttegravsställningar, överlämnande åt civilbefolkningen att ensam taga hand om de förblödande människorna, ehuru den till sitt förfogande även hade sjukvårdssoldater; att under de tvenne dagarna efter katastrofen ingen som helst undersökning eller utredning på ort och ställe genom vederbörande myndigheter företagits. Som sammanfattning av dessa vittnesbörd anser delegationen enhälligt, att med lagens alla till buds stående medel – häktning, rannsakning och dom – de för massmordet ansvariga civila och militära myndighetspersonerna omedelbart bringas till bestraffning.» Detta aktstycke har anförts i sin helhet av det skälet att det sammanfattande fångar några för bedömningen av Ådalshändelserna mycket väsentliga detaljer. Delegationen kom till Ådalen omedelbart efter det händelserna utspelats. Den fick alltså fullständigt friska intryck av dem som varit med. Delegationens två medlemmar, Wennerström och Molander, var själva från Ådalen och man kan utgå ifrån att de haft åtskilliga personliga bekanta, vilka talat med dem utan hämningar. Delegationens tredje medlem, advokat Georg Branting, är en garanti för att berättelserna kritiskt granskats och att dokumentets formuleringar inte getts en lydelse som är ägnad att vanställa bilden av vad som verkligen skedde. I sina huvudpunkter sammanfaller denna delegationsrapport också med de slutsatser till vilka den sedermera tillsatta s. k. Ådalskommissionen kom fram.
29 Polisövergreppet på Norra Bantorget Under den massrörelse, som, uppstod överallt i landet, uppträdde polisen på skilda ställen brutalt och hänsynslöst. Sålunda kom det till sammanstötningar mellan polis och demonstranter i Sundsvall, Jönköping, Söderhamn m. fl. platser. En ovanligt rå provokation utfördes i Stockholm, uppenbarligen beordrad från högsta ort i akt och mening att efter nederlaget i Ådalen på nytt rycka till sig initiativet i den kamp som pågick. Stockholmshändelserna blev emellertid inte den framgång för regering och polismakt, som man tydligen räknat med. Stockholms arbetare slog tillbaka angreppen och den politiska vinsten av »Norra Bantorgskravallerna» stannade inte hos regeringen eller myndigheterna. Tisdagen den 19 maj hade Stockholms Kommunistiska Arbetarkommun utlyst demonstration från Södra Bantorget (Medborgarplatsen) till Norra Bantorget, där ett möte skulle hållas. Talare vid mötet var Axel Nordström, en av förgrundsgestalterna i Ådalshändelserna, och partiets dåvarande ordförande Sven Linderot. Demonstrationen samlade mycket folk, c:a 3.000 personer, och vid mötet på Norra Bantorget hade dubbla antalet samlats.
Page 1: Fritjof Lager Ådalen 1931 Stockhol
Page 4 and 5: Denna skrift har tillkommit för at
Page 6 and 7: 4 endast 54 år 1932. Tyskland drab
Page 8 and 9: 6 1931 och nå botten följande år
Page 10 and 11: 8 Ivar Kreuger utövade emellertid
Page 12 and 13: 10 Socialdemokratiska partiet var m
Page 14 and 15: 12 demonstrationens mening. Landsh
Page 16 and 17: 14 Marmaverken, Marma sågverk, sul
Page 18 and 19: 16 Strejkbrytarna möttes av inte e
Page 20 and 21: 18 Militärbefälet uppträdde brut
Page 22 and 23: 20 När demonstrationen vid tretide
Page 24 and 25: militärläger. Senare förstärkte
Page 26 and 27: 24 Solidaritetsaktioner över hela
Page 28 and 29: 26 Vidare beslutades att detta utta
Page 32 and 33: 30 Demonstrationen förlöpte i lug
Page 34 and 35: 32 »Genom vad som vid rättegånge
Page 36 and 37: 34 Begravningsdagen Torsdagen den 2
Page 38 and 39: ortkommenderats av landshövdingen
Page 40 and 41: 38 Demokraten och Folkets Dagblad (
Page 42 and 43: 40 Arbetslösa som begärde arbete
Page 44 and 45: organiserat det hela bättre och ly
Page 46 and 47: Genom denna sin »underlåtenhet»
Page 48 and 49: 46 åtgärder för att mobilisera m
Page 50 and 51: 48 Ådalsarbetarnas kraftfulla uppt

Ådalen -31 - Marxistarkiv

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?