Mångnatur Friluftsliv och natursyn i det ... - Naturvårdsverket

NATUREN SOM MÖTESPLATS
Inger Pedersen, mångkulturkonsulent/etnolog
Aila Peterson, intendent/humanekolog, Malmö museer
Tillgång till natur för hälsa, rekreation och välbefinnande
är en demokratisk rättighet. I Skåne,
liksom i många andra delar av Sverige, minskar
den mark som allemansrätten tillåter oss att
vistas i. Det sker till exempel genom vägbyggen,
ökad bebyggelse och uppodling av mark. I detta
sammanhang och mot bakgrund av att fler och
fler bor i städer kommer den tätortsnära naturen
att spela en allt viktigare roll.
I många av de nya lokala ”grönplanerna” och
miljöprogrammen lyfts värdet av stadens natur
fram. Hur får gemene man del av informationen
om detta och hur kan man skapa ett engagemang
för den natur som man bor i? Många
naturvårdare och planerare har en gedigen kunskap,
som tyvärr inte kommer alla till del i den
utsträckning som man kan önska. Det kan gälla
sophantering, luftkvalité, källsortering, resursförbrukning,
framtida naturvård, stadsplanering
och kunskap om djur- och växtliv i staden.
Men är folk egentligen intresserade? Här tycks
60
finnas ett glapp ut till medborgaren; det räcker
inte enbart med information i form av broschyrer
för att nå ut.
I Malmö är en tredjedel av invånarna av ett
annat etniskt ursprung än svenskt. Här finns
stora grupper av människor som planerare, naturvårdare,
beslutsfattare och informatörer inte
för tillräcklig dialog med. Man vet inte vad de
tycker eller vilka erfarenheter och kunskaper de
har när det gäller natur- och miljöfrågor.
Vi som författat denna artikel arbetar på museum.
Hur ska ett museum fungera i ett samhälle
där en stor del av befolkningen inte delar det
traditionellt svenska kulturarvet? I kulturarvsbegreppet
ryms också människans kunskap om
naturen. Begreppet ”det gröna folkhemmet”
tycks vara något svenskt. ”Kärleken till naturen
är djupt rotad hos vårt folk” skriver till exempel
Gustav Sundbärg i Det svenska folklynnet (1911).
Men uttrycket ”vårt folk” har i dag en långt mer