pdf 3,6 MB - Naturvårdsverket

FOTO: HÅKAN PLEIJEL
*
FIGUR 9.1
Lavfloran påverkas starkt av halten av svaveldioxid och andra föroreningar. Inne i förorenade
tätorter finns på lövträdstammarna ofta bara en skorpa av tunna, ofta grön-blåaktiga
lavar samt algen trädgröna (till vänster).
I renare miljö på landsbygden finner man på lövträdstammar en rad blad- och buskformiga
lavar i olika färger som på bilden rosettlav (Physcia aipolia, grå) och vägglav (Xanthoria
parietina, orange) (i mitten).
Vissa stora, bladiga lavar, som skrovellaven (Lobaria scrobiculata) på bilden, är mycket
känsliga även för måttligt förhöjda svaveldioxidhalter (till höger).
och man känner relativt väl till hur svaveldioxiden påverkar växter (se till exempel
Wellburn, 1988 och Darrall, 1989 för en översikt).
Mest studerade, åtminstone i vårt land, är svaveldioxidens effekter på
lavar. De tycks utgöra den grupp av växter där man finner de allra svaveldioxidkänsligaste
arterna (figur 9.1). Ett flertal studier under årens lopp har
visat att en utarmad lavflora hänger samman med höga halter av luftföroreningar
(Nylander, 1866; Sernander, 1912; Skye, 1968). Viktiga fysiologiska
reaktioner på SO 2 hos lavar finns beskrivna i t ex Sundström & Hällgren
(1973).
Även hos andra växter än lavar har man påvisat viktiga effekter av svaveldioxid.
Den skogsdöd som observerats i bergsområden i östra Centraleuropa
har sannolikt sin huvudsakliga grund i de extremt stora utsläpp av svaveldioxid
som åtminstone till relativt nyligen förekom i detta område. Liknande
effekter har även observerats mer eller mindre lokalt i andra delar av Europa
och Nordamerika (se t ex Amundson m fl, 1990). Man har även visat att det på
[ 141 ]