pdf 3,6 MB - Naturvårdsverket

ande kvävemängden utlakas. Hur processerna formuleras och balanseras
mot varandra beskrivs mer utförligt i kapitel 8.
Nitrifikation och kväveutlakning är speciellt viktiga för ANC-bildningen.
Vid nitrifikationen bildas en nitratjon och två vätejoner för varje omvandlad
ammoniumjon. Nitrifikationen är således en försurande process. När nitratet
tas upp av vegetationen sker en neutralisering av syra, och en utlakning av
nitrat innebär därför en försurning av marken. Läckage av ammonium är däremot
en neutraliserande process, men det ammonium som deponeras läcker
praktiskt taget inte alls från skogsmark. Med den förutsättningen går det
att visa att allt deponerat kväve kan räknas som potentiellt försurande, och att
i princip endast den andel av kvävet som inte tas om hand av växter
och markorganismer eller denitrifieras bidrar till försurningen (se vidare
kapitel 8).
Vattenbalansen
Modellen är formulerad så att all avrinning sker vertikalt i markprofilen.
Uppkoncentrering av nederbörden sker gradvis i horisonterna beroende på
trädens upptag av vatten. Det vatten som lämnar nedersta skiktet utgör nettoavrinningen.
Årsnederbörd och specifik areell avrinning är viktiga indata.
Kemiskt kriterium
För att kunna beräkna den kritiska belastningen krävs någon form av kemiskt
kriterium med avseende på den påverkan man vill skydda ekosystemet från.
Dessutom måste en biologisk indikator identifieras. Indikatorn bör vara den för
försurning känsligaste organismen i ekosystemet. För skogsmark har hittills
skogsträden använts som biologiska indikatorer, eftersom träden är den viktigaste
komponenten i skogsekosystemen. Andra organismer kan vara känsligare,
men det saknas ännu exakt kunskap om försurningskänsligheten hos de flesta
växt- och djurarter i skog.
Vid de beräkningar av kritisk belastning som gjorts i Sverige under senare
år har kvoten mellan koncentrationerna av baskatjoner och aluminium i
markvattnet (mol/mol) använts som kemiskt kriterium för acceptabel surhetsnivå.
Detta kriterium används också av de flesta länder i Europa (Posch
m fl, 1999). För att sätta numeriska värden på kvoten genomförde Sverdrup
[64]