pdf 3,6 MB - Naturvårdsverket

Vad är det som karteras?
Kritisk belastning för försurande ämnen avser definitionsmässigt ekosystemnivån,
dvs beräkningarna gäller ett homogent landområde inklusive marken,
vattnet, luften och områdets växt- och djurliv. Ett ekosystem, t ex en skog,
utgörs i teorin av en funktionell enhet, som dock påverkas av sin omgivning.
I praktiken har ekosystemen inga tydliga gränser utan avgränsningen görs så
att man får så likformiga områden som möjligt. Om man t ex vill kartera ett
helt lands, eller som i detta fall, hela Europas skogar får varje beräkningsenhet
med nödvändighet en relativt stor yta. En sådan enhet kallar vi en beräkningspunkt,
och den har en viss definierad areal. En stor del av utvecklingsarbetet
med kritisk belastning har rört försurning. Under arbetet med
Multiprotokollet (senare kallat Göteborgsprotokollet) breddades begreppet
försurning från enbart svavel till den samlade försurande verkan från svaveloch
kväveföreningar. I Göteborgsprotokollet beaktades även kvävets övergödande
effekt. Nya metoder för beräkning av kritisk belastning för övergödning
har sålunda utvecklats successivt; i första hand för landmiljön, men även
för sjöar.
Marknära ozon är den tredje viktiga föroreningen som uppmärksammats
i det europeiska luftvårdsarbetet. I dag finns metoder för att beskriva
dess effekter på människor och växter som baseras på den ackumulerade
dosen (halt gånger tid) under olika tidsperioder. Konceptet liknar kritisk
belastning (critical loads) men brukar betecknas kritisk haltnivå (critical
levels). Kritiska haltnivåer har även fastställts för andra gasformiga föroreningar,
som svaveldioxid och kväveoxider.
Tungmetaller, persistenta organiska föreningar och partiklar har också
uppmärksammats som viktiga gränsöverskridande föroreningar. Arbete pågår
med att utveckla metoder för beräkning av kritisk belastning för vissa tungmetaller.
I Sverige inriktar vi oss på att ta fram en metodik för kvicksilver.
Andra länder arbetar mer med bly och kadmium. Det är ännu omdiskuterat
om kritisk belastning är lämpligt att använda som underlag för åtgärdsarbetet
mot utsläpp av tungmetaller och organiska föreningar.
Kritiska belastningar har hittills bara använts för atmosfäriskt nedfall.
I princip skulle även belastning som härrör från markanvändning kunna karteras,
och det finns också viss metodik för detta. Att jämföra effekterna
av nedfall och markanvändning är dock inte helt trivialt. Ett exempel är pro-
[19]