pdf 3,6 MB - Naturvårdsverket

Sammanfattning
I början på 1980-talet enades forskarna vid en internationell vetenskaplig
konferens om att det går att fastställa nivåer för hur stort försurande nedfall
olika ekosystem kan tåla. De definierade begreppet kritisk belastning, vilket
sedan haft en avgörande betydelse för luftvårdsarbetet i Europa. Begreppet
fick genomslag i den allmänna miljödebatten under beteckningen ”vad naturen
tål”. Under en rad av år har kritisk belastning utvecklats till ett praktiskt
miljöverktyg som resulterat i nya arbetsmetoder inom luftvårdsarbetet i
Europa. Arbetssättet tillämpades först inom FN:s Luftvårdskonvention i samband
med det andra Svavelprotokollet 1994, och senare i Göteborgsprotokollet
(Multiprotokollet) 1999. Det har även tillämpats för EU:s takdirektiv.
Luftvårdskonventionen (CLRTAP) och de protokoll som tagits fram där
har starkt bidragit till att påskynda åtgärder för att minska utsläppen av försurande
luftföroreningar. Sedan 1980 har Europas utsläpp av svaveldioxid
minskat med nästan två tredjedelar, och utsläppen av kväveoxider och
ammoniak med en femtedel. Genom bl a Göteborgsprotokollet och EU:s
direktiv om nationella utsläppstak, förväntas utsläppen fortsätta minska
också de nästkommande tio åren.
I denna rapport redovisas hur kritisk belastning för försurning och övergödning
och dess överskridande beräknas i Sverige, resultaten och osäkerheter i
dessa beräkningar, samt hur konceptet används internationellt. Vidare redovisas
vad som kan förväntas utifrån internationella avtal i form av utsläppsminskningar,
överskridande av kritisk belastning och biologiska effekter.
Beräkningar av kritisk belastning har gjorts i Sverige sedan mitten av
1980-talet.
Modeller har fått stor användning i det arbetet. För sjöar har tidigare
SSWC-modellen (Steady-State Water Chemistry) använts och numera
används FAB-modellen (First order Acidity Balance). För beräkning av kritisk
belastning för försurning och övergödning i skogsmark har PROFILE-modellen,
som utvecklats i Sverige, använts. Som underlag vid beräkningarna har
data från 1 883 provpunkter i skogsmark och 2 378 sjöar använts.
Särskilt försurningskänsliga sjöar (låg kritisk belastning) finns i norra
Sveriges fjälltrakter, delar av norra Norrlands inland, Jämtland, Dalarna, Öre-
[7]