Omhändertagande av PCB i byggnader - Naturvårdsverket

Regeringsuppdrag om omhändertagande av PCB i byggnader
Dnr 643-2492-02
enfasmotorer i exempelvis tvätt- och diskmaskiner, köksfläktar osv. Sedan den 1 juli
2001 finns ett system med obligatorisk förbehandling av el- och elektronikavfall före
förbränning, fragmentering och deponering. Syftet med detta krav är att "avgifta" avfallet
för att minska riskerna vid återvinning eller bortskaffande. Sedan 1 januari 2002 finns
också ett producentansvar för stora delar av el- och elektronikavfallet, bl a de hushållsapparater
som ovan angetts innehålla PCB, samt ljuskällor och armaturer för ljuskällor. Det
innebär att vid utbyte skall den som levererar nya armaturer ta hand om de kasserade. Vid
rivning ligger kostnadsansvaret hos avfallsproducenten.
Förbehandlingskravet har en svag punkt i det första ledet, när avfallet uppkommer, just
för sådant avfall från byggbranschen. El- och elektronikavfall inklusive fasta installationer
kan lätt förbises och undgå utsortering och därför läggas i en byggcontainer i
samband med renovering, utrivning eller rivning. När sedan containern kommer till en
avfallsanläggning är det stor risk att de farliga komponenterna inte upptäcks utan
deponeras eller förbränns i strid med syftet med förbehandlingsreglerna för el- och
elektronikavfall.
Skärpningar beträffande obligatorisk miljöbesiktning av byggnader och fördemontering
av farliga komponenter inför rivning behövs. Ett användningsförbud för PCBkondensatorer
för lysrörsarmaturer i lokaler, alltså inte i bostäder, skulle underlätta ett
samlat utbyte men ingår inte i Naturvårdsverkets författningsförslag. Stora installationer
med tiotusentals armaturer kan innehålla betydande mängder PCB, i ett känt fall var det
ca ett ton. En hög återfinningsgrad behövs eftersom en enda PCB-kondensator i en
lysrörsarmatur ofta innehåller ungefär femtio gram PCB och alltså ger halten 50 ppm
PCB åt ett helt ton avfall. Såväl lysrörsarmaturer som elektriska maskiner med PCBkondensator
förekommer i de privata hushållen såväl som inom näringslivet och den
offentliga sektorn. Den andel av lysrören som används i bostäder kan vara av storleksordningen
tio procent. Det fall som erfarenhetsvis leder till störst risker för att farliga
komponenter i bygg- och rivningsavfall inte sorteras ut är utrivningar, ombyggnader och
rivningar. Har inte identifiering av de farliga byggdelarna skett och utsortering gjorts före
de huvudsakliga bygg-/rivningsåtgärderna finns det en betydande risk att de farliga
ämnena över huvud taget inte sorteras ut utan att de hanteras med övrigt avfall och kanske
deponeras på en deponi för icke farligt eller inert avfall.
Hushållsmaskiner som byts, endera kampanjvis av moderniseringsskäl eller enstaka,
har bättre utsikter att hamna rätt dvs. omhändertas som annat el- och elektronikavfall och
avgiftas.
Kondensatorer med PCB kan demonteras och omhändertas genom högtemperaturförbränning.
PCB-halten är hög, cirka 25 %, vilket innebär att någon förbehandling inte
behövs.
För närvarande känner vi endast till risker med PCB i isolerrutor och PCBkondensatorer
i samband med byggnads- eller rivningsåtgärder, då i form av att avfallet
kan komma att hanteras fel om det inte sorteras ut som det ska. I samband med elektriska
fel i lysrörsarmaturer kan spridning av PCB ske och brand initieras men detta är ovanliga
händelser.
Det kan nämnas att ännu inte genomförda förslag till ändringar i plan- och bygglagen
som lades i en utredning från Boverket på regeringens uppdrag (1997) syftade till bättre
identifiering och hantering av farligt avfall från rivningar och utrivningar.
10