Omhändertagande av PCB i byggnader - Naturvårdsverket

Regeringsuppdrag om omhändertagande av PCB i byggnader
Dnr 643-2492-02
Sammanfattning
Förekomst av PCB i byggnader kräver åtgärder från såväl miljö- som hälsosynpunkt.
Hälsosynpunkten är främst att vi måste skydda kvaliteten hos våra livsmedel för att
förhindra exponering via kosten men också att förhindra exponering via rumsluft. I den
yttre miljön är det främst rovdjur högt upp i näringskedjorna som drabbas. Det finns ett
flertal internationella konventioner och andra fora som fattat beslut med innebörden att all
PCB skall destrueras då det är möjligt. EG-rätten är också tydlig på denna punkt,
direktivet om bortskaffande av PCB/PCT ställer krav på avveckling av såväl s.k. PCButrustning
som andra PCB-innehållande produkter.
Gemensamt för många farliga ämnen, PCB, kvicksilver osv., är att om de blandas ut
med annat material, t.ex. i avfallsledet blir det mycket svårt att i efterhand sortera ut dem
för att ta hand om dem på ett bra sätt ur miljösynpunkt. En sortering vid källan är alltså
nödvändig då PCB-haltiga material och komponenter blir avfall.
Det program som drivits inom Byggsektorns Kretsloppsråd för att ansvarsfullt hantera
frågan om PCB i byggnader har varit bra och nödvändigt, men målen, uttryckta som
andelen inventerade och sanerade byggnader, har inte uppnåtts. Ett bra material för
information om riskerna med PCB och hur man genomför inventering och sanering har
tagits fram inom projektet och en fortsatt spridning av information för att öka kunskapen
hos alla berörda är fortfarande en viktig förutsättning för ett framgångsrikt genomförande.
Naturvårdsverket bedömer därför att det behövs hårdare styrmedel för att få alla som
äger byggnader som kan innehålla PCB att delta i inventering och sanering. För att
åstadkomma detta föreslås nya regler i förordningen om bortskaffande av PCB mm. Som
Naturvårdsverket uppfattat det finns det en bred acceptans för tvingande regler, men
kanske inte alltid för de kostnader som de kan medföra.
En lösning måste gå ut på att en utsortering sker vid källan och att det PCB-haltiga
avfallet sedan förbränns. För att en utsortering skall kunna ske behövs en noggrann
inventering av var PCB förekommer. Det behövs också en plan för de åtgärder som skall
vidtas. Åtgärdsplanen skall innehålla en beskrivning av var PCB förekommer och
tidplanering för åtgärderna för att sanera och omhänderta material/byggnadsdelar/
utrustningar som avfall.
Allmänt sett när det gäller destruktion av PCB, är det för svensk del nu högtemperaturförbränning
som är den lämpligaste metoden.
Speciellt för isolerrutor vore det angeläget om en mellanliggande behandling kunde
byggas upp. Merparten av glaset skulle kunna återvinnas och endast kanterna som
innehåller PCB skulle behöva förbrännas.
Naturvårdsverket har övervägt om någon form av bidrag, t ex för behandlingskostnaden
för avfallet skulle göra det lättare att genomföra de åtgärder som behövs, men inte
funnit att det skulle ha en avgörande betydelse. Avfallskostnaden, särskilt för fogmassesaneringar
är en liten del av totalkostnaden.
Det första steget i de föreslagna åtgärderna är att identifiera var PCB finns i de enskilda
byggnaderna.
6