Avancerad ekonomisk analys i mål om ... - Konkurrensverket

sätt att man kan uttala sig om vilken modell som är mest tillämplig på det
konkreta fallet. Domstolarnas beslut måste tas som intäkt för att verket inte
lyckats presentera en sådan utredning. Med tanke på att det var verkets som hade
bevisbördan i ärendet hade en sådan utredning varit nödvändig.
Å andra sidan kan man av domstolarnas beslut inte utläsa att en sådan utredning
krävdes. Både TR och MD går på SPI:s linje och hänvisar till att de
konkurrensmedel som företagen normalt använder sig av torde (författarens
understrykning) upptäckas av de övriga medlemsföretagen innan förändringar i
försäljningsvolymer visar sig i statistiken. Mer riktigt hade varit att hänvisa till att
de faktiska omständigheterna inte var utredda och att det därför inte gick att uttala
sig om statistikens eventuella konkurrensbegränsande effekter. Domstolarna tycks
således i detta fall ha dragit onödigt långtgående slutsatser.
Traktorfallets begränsade tillämplighet i ärendet är också intressant att notera. Det
var sannolikt så som TR och MD kom fram till att informationsutbytet var mer
omfattande och rörde mer detaljerad information än vad som gällde i SPI-ärendet.
Icke desto mindre ger det en indikation på att det kan vara svårt att tillämpa praxis
från andra marknader än den som studeras för att uttala sig om eventuella
konkurrensbegränsande effekter. Marknader skiljer sig åt när det gäller struktur
och konkurrensgrad, även mellan samma produktmarknader i olika länder.
Den omfattande analysen av marknadsförhållandena på petroleummarknaden som
tillfördes av Konkurrensverket under handläggningen av ärendet i MD fann ett
visst gehör hos MD. En sannolik förklaring till detta är att ansvaret för
utredningen låg på verkets chefekonom, som också presenterade denna i domstol,
och att den därmed höll god kvalitet.
5.2 Sydved
I samband med KL:s införande blev många samarbeten inom skogsindustrin
problematiska. Två sådana samarbeten där en del AEA användes av parterna blev
föremål för domstolsprövning, nämligen Sydved och Södra Skogsägarna (i
fortsättningen Södra). I bägge fallen rörde det sig om samarbeten, men i olika
konstellationer och delvis i olika delar av värdekedjan. De olika konstellationerna
behandlades därför också olika rent konkurrensrättsligt. Samarbetet i Sydved
hamnade under 6 § eftersom det rörde sig om ett samarbete mellan företag i ett
s.k. joint venture-bolag. Samarbetet i Södra däremot skedde mellan 31 000
skogsägare i en primär lantbruksförening, vilket gjorde att samarbete kunde falla
utanför tillämpningen av 6 § om vissa villkor var uppfyllda.
Sydved och Södra behandlade i stort sätt samma produktmarknader och
geografiska marknad. Det rörde sig om produkterna massaved, sågtimmer och
cellulosaflis (i fortsättningen flis) i Götaland. Produkterna och
marknadsstrukturen var något speciella i dessa ärenden varför en kort beskrivning
är motiverad.
Marknadens olika huvudaktörer bestod av skogsägare, sågverk, och pappers- och
massaföretag (skogsbolagen). Skogsägarna sålde sin skog i form av massaved till
pappers- och massaföretagen och i form av sågtimmer till sågverken. Skogen är
dock till sin karaktär sådan att produkterna inte kan säljas separat, dvs. köp av
massaved kan inte göras utan att man samtidigt tvingas köpa sågtimmer, och
26