En högskolevärld i ständig förändring – Högskoleverket 1995–2012

en person med erfarenhet från annan verksamhet än forskning och utbildning
ingick. Legitimitet och förtroende var viktigt.
Processen följde en modell som varit förhärskande under alla de kommande
åren och inte bara i Sverige. Den byggde på att lärosätena utarbetade
en självvärderingsrapport som också innehöll en självkritisk bedömning.
Efter att bedömarna noga gått igenom den gjorde de ett platsbesök och
mötte representanter för fakulteter, institutioner, studenter och administration
för att verifiera den bild de fått genom olika dokument.
Gruppen utarbetade så en rapport med en detaljerad genomgång av positiva
och negativa synpunkter och avslutade med förslag och rekommendationer
till förbättring. Högskoleverkets rapport baserad på bedömarnas
synpunkter inleddes med universitetskanslerns, och därmed Högskoleverkets
slutsatser, med anledning av bedömarnas synpunkter. Slutligen genomfördes
ett så kallat återföringsmöte och efter cirka ett år en uppföljning
för att utröna hur den fortsatta utvecklingen gestaltade sig. Uppföljning har
allt sedan dess setts som ett väsentligt inslag i alla utvärderingsmodeller.
Vad blev resultatet?
Bedömningarna av kvalitetsarbete genomfördes i två treårscykler mellan
1995 och 2001 och därefter en kortare utfasning. Internationellt väckte
modellen intresse, framför allt för sin utvecklingsinriktade ansats. Det har
framhållits att den sannolikt bidrog till att utvärdering här inte väckte någon
större debatt, även om det förekom missnöje med bland annat bristen
på information om enskilda utbildningar.
En genomgång av rekommendationerna visar att kvalitetsarbetet utvecklades
från den första cykeln till den andra, framför allt i fråga om ledarskap
och organisation samt policy och strategier, men huvudsakligen
på central nivå. Interna utvärderingar genomfördes i större utsträckning,
pedagogisk utbildning hade införts eller utökats vid många lärosäten. Samtidigt
hade bara cirka en tredjedel integrerat kvalitetsarbete systematiskt i
hela sin verksamhet. Förbättringar kunde också konstateras efter den andra
omgången, och det stod ganska klart att det skapats en medvetenhet om
kvalitetsarbetets betydelse, i synnerhet inom ledningen. Ett kvarvarande
problem var dock att kopplingen mellan kvalitetsarbetet och kvalitet i
verksamheten förblev oklar.
Examenstillståndsprövningar
Redan innan kvalitetssäkringssystemet infördes 1995 fanns ett program
där Högskoleverket (eller dess föregångare Kanslersämbetet) prövade an-
29