Lokal ekonomi för hållbar tillväxt - Hela Sverige ska leva
Lokal ekonomi för hållbar tillväxt - Hela Sverige ska leva
Lokal ekonomi för hållbar tillväxt - Hela Sverige ska leva
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
NÄR BANKEN LÄMNADE BYN<br />
106<br />
genom en fusion mellan Sundsvallsbanken och Uplandsbanken, och bytte samtidigt<br />
namn till just Nordbanken. Samma år <strong>för</strong>värvade Handelsbanken Skån<strong>ska</strong><br />
banken. Bildandet av Sparbanken <strong>Sverige</strong> AB i början av 1990-talet markerade<br />
tydligt den omstöpning av verksamheten som präglat den sven<strong>ska</strong> sparbanksrörelsen<br />
under de <strong>för</strong>egående decennierna. I Sparbanken <strong>Sverige</strong> ingick huvuddelen<br />
av sparbankerna och storleksmässigt kunde man där<strong>för</strong> mäta sig med de redan<br />
etablerade storbankerna. Ett par år senare, 1997, bildades sedan FöreningsSparbanken<br />
genom en sammanslagning av Sparbanken <strong>Sverige</strong> och Föreningsbanken<br />
(Körberg 2003, Petersson 2004).<br />
Var<strong>för</strong> övergav då sparbankerna och <strong>för</strong>eningsbankerna sina mångåriga principer<br />
om verksamhetens lokala anknytning och sitt histori<strong>ska</strong> arv? Var bildandet<br />
av Sparbanken <strong>Sverige</strong> respektive FöreningsSparbanken framdrivna av enbart<br />
kommersiella och objektivt <strong>ekonomi</strong><strong>ska</strong> hänsynstaganden eller fanns det också<br />
andra drivkrafter och motiv? I fl era studier av de interna beslutsprocesserna inom<br />
sparbanks- respektive <strong>för</strong>eningsbanksrörelsen framkommer <strong>för</strong> det <strong>för</strong>sta att<br />
motståndet mot <strong>ska</strong>pandet av de nya organisationerna Sparbanken <strong>Sverige</strong> och<br />
FöreningsSparbanken, och den centralisering av beslutsfattandet som en sådan<br />
oundvikligen skulle innebära, på sina håll var gan<strong>ska</strong> starkt men inte tillräckligt<br />
starkt <strong>för</strong> att hindra processen. För det andra framkommer tydligt att det var<br />
bankledningarna, och inte bankernas huvudmän – det vill säga motsvarigheterna<br />
till aktieägare i aktiebolagsbankerna – som drev på fusionerna (se Körberg 1999<br />
och 2003, Åsling 2002). Enligt <strong>för</strong>espråkarna <strong>för</strong> fusionerna betonas att de var<br />
framtvingade av <strong>ekonomi</strong><strong>ska</strong> och konkurrensskäl, annars skulle sparbankerna<br />
och <strong>för</strong>eningsbankerna helt enkelt inte ha överlevt konkurrensen från de större<br />
affärsbankerna. Tillgången till riskkapitalmarknaden som en omvandling till<br />
aktiebolag och en påföljande notering på börsen innebar, var nyckeln till fortsatt<br />
överlevnad enligt detta synsätt.<br />
Men av samma studier framkommer också att det hos bankledningarna fanns<br />
starka personliga drivkrafter bakom fusionerna. Ön<strong>ska</strong>n om att omvandla den<br />
traditionella, eller konservativa om man så vill, bankverksamheten i sparbankerna<br />
och <strong>för</strong>eningsbankerna till vad som uppfattades som en mer modern bankverksamhet<br />
var stark och påverkade defi nitivt utfallet. Det var direktörerna högst upp<br />
i bankhierarkin, som under efterkrigstiden gradvis fått ett allt större infl ytande<br />
inte bara över den dagliga, operativa verksamheten utan också över de långsiktiga<br />
strategierna, som drev på <strong>för</strong>ändringsprocesserna. Omvandlingen var således<br />
inte särskilt väl <strong>för</strong>ankrad, varken nedåt i rörelsen, mot de lokala enheterna och<br />
kunderna eller i relation till bankernas huvudmän/ägare. Kontrasten till den<br />
fi nansiella revolutionens karakteristika är slående. Den fi nansiella revolutionen<br />
baserades på ett lokalt engagemang och på anpassning av verksamheten till de
Change language