Modern Svensk Äggproduktion - Fjäderfäcentrum

Modern svensk 

äggproduktion 

Jordbruksinformation 5 – 2009

Förord 

3 

FÖRORD 

Svensk äggproduktion har under 2000-talet genomgått en stor, och bitvis svår, omställning till nya inhysningssystem. 

Samtidigt med omställningen har många äldre äggproducenter slutat och nya unga producenter har börjat. Det har skrivits 

en del material om småskalig äggproduktion men det har saknats material om konventionell äggproduktion. Därför fick 

Fjäderfäcentrum en förfrågan från Jordbruksverket om att skriva ett informationsmaterial om modern svensk äggproduktion. 

Förhoppningen är att detta material ska vara till nytta för både nya och blivande producenter. Med hjälp av litteraturhänvisningarna 

kan man söka mer information om man vill fördjupa sig inom något ämne. 

Författaren Astrid Lovén Persson är husdjursagronom och verksamhetsledare för Fjäderfäcentrum ideell förening i Skara.

Innehåll 

1 Äggbranschens utveckling och struktur 

Avel och uppfödning.................................... 6 

Inhysning......................................................6 

Företagsstruktur .......................................... 7 

Packerier ..................................................... 7 

Produktionsformer....................................... 8 

Omsorgsprogrammet .................................. 8 

Salmonellakontroll....................................... 9 

Värphönsregistret........................................ 9 

2 Ägget som livsmedel 

Hantering och lagring hos producent ........ 10 

Klassificering och sortering vid packeriet.. 10 

Märkning av ägg och äggförpackningar.....11 

Hygien- och kvalitetskontroll ..................... 11 

Äggets mikrobiologi................................... 13 

Lagring och förändringar under lagring..... 13 

Hur vet jag om ägget är färskt?................. 14 

Äggets sammansättning 

och näringsinnehåll ................................... 14 

Ägget och hälsan ...................................... 14 

Funktionella egenskaper ........................... 15 

Industriell förädling av äggprodukter ......... 16 

3 Hönans beteende 

Kroppsvård................................................ 18 

Dygnsrytm................................................. 18 

Födoval...................................................... 19 

Skydd mot rovdjur ..................................... 19 

Hönsens språk .......................................... 19 

Dags för äggläggning ................................ 20 

Ruggning................................................... 20 

Tuppar i flock ............................................. 21 

Vår moderna höna .................................... 21 

4 Hönans byggnad och funktion 

Anatomi ..................................................... 22 

Hud och fjädrar.......................................... 22 

Skelett ....................................................... 23 

Muskulatur................................................. 23 

Att kunna flyga .......................................... 24 

Sinnen ....................................................... 24 

Fodersmältning.......................................... 25 

Äggproduktion ........................................... 26 

4 

5 Foder och foderbehov 

Näringsfysiologi......................................... 29 

Fodermedel och näringsinnehåll ............... 31 

Utfodring och näringsbehov ...................... 34 

6 Djurhälsa 

God hygien................................................ 38 

Hönshälsokontrollen.................................. 38 

Salmonellakontrollen................................. 38 

Epizootier och zoonoser............................ 39 

Vaccinationer............................................. 39 

Produktionssjukdomar............................... 39 

Luftvägsinfektioner .................................... 40 

Parasiter .................................................... 39 

Obduktion av fjäderfä ................................ 40 

7 Avel och unghönsproduktion 

Hönans egenskaper .................................. 43 

Uppfödning av unghöns ............................ 44 

Kontakt mellan uppfödare 

och äggproducent .................................... 45 

8 Arbetet i hönsstallet 

Förberedelser inför ny hönsomgång ......... 46 

Dags för ny insättning ............................... 46 

De första veckorna .................................... 47 

Rutiner och skötsel.................................... 48 

Djurtillsyn................................................... 50 

Ströbädden................................................ 52 

Ljus och ljusprogram ................................. 52 

Utlastning .................................................. 53 

Alternativ till utlastning och slakt ............... 54 

Rengöring och sanering............................ 54 

9 Arbetsmiljö i äggproduktion 

Regler för arbetsmiljö ................................ 56 

Belastningsskador..................................... 56 

Luftkvalitet i stallet..................................... 58 

Buller ......................................................... 58 

Olycksfallsrisker ........................................ 58 

Skyddsutrustning....................................... 59 

Att arbeta ensam....................................... 59 

Barn och ungdomar................................... 59 

Regler för minderåriga .............................. 60

10 Stall och inhysningssystem 

Djurskyddsbestämmelser 

och omsorgsprogram ............................... 61 

Stallbyggnaden ......................................... 62 

Inhysning och inredning ............................ 65 

11 Hönsgödsel – en värdefull resurs 

Hönsgödsel – egenskaper ........................ 70 

Kväve ........................................................ 70 

Fosfor och kalium.......................................71 

Växtnäringsberäkningar ............................ 71 

Hönsgödsel – mängder 

och växtnäringsinnehåll............................. 71 

Växtnäringsinnehåll................................... 73 

Hönsgödsel – lagring, hantering 

och spridning............................................. 73 

Kväveförluster i hönsstallet ....................... 73 

Kväveförluster i gödsellager...................... 73 

Kväveförluster vid spridning 

och nedbrukning........................................ 74 

Växtnäringsvärdet i hönsgödsel................ 75 

Energivärdet i hönsgödsel......................... 75 

12 Ekonomi i äggproduktionen 

13 Övrigt 

Bilagor 

Produktionsuppföljning.............................. 76 

SFS – Svenska Äggs kalkyler ................... 77 

Egna kalkyler............................................. 80 

Allmän litteratur ........................................ 81 

Adresser och webbplatser......................... 81 

IB-vaccination via spray ............................ 86 

Lathund för IB-vaccinationer med spray.... 87 

Bilaga 1. Fodermedlens näringsinnehåll ... 82 

Bilaga 2. IB-vaccination via spray.............. 86 

5 

INNEHÅLL

1 

Avel och uppfödning 

Alla kommersiella värphöns är korsningar mellan olika 

avelslinjer och produktionsdjuren används inte till avel. 

Avelsarbetet sker i stora kärnpopulationer hos internationella 

avelsföretag som distribuerar djur över hela världen. 

Avelsmaterialet uppförökas och korsas sedan efter särskilda 

modeller. 

Till Sverige importeras s.k. grand parents-djur, moroch 

farföräldrar, eller parents-djur, föräldrar, till de hönor som 

ska producera konsumtionsägg. Grand parents-djuren består 

av olika tupp- och hönlinjer som korsas med varandra. 

Dessa djur är daggamla när de kommer till Sverige och 

placeras då hos speciella uppfödare. Där får de tillbringa 

sina första veckor i karantän innan de vid 15–16 veckors 

ålder flyttas vidare till producenter som producerar befruktade 

ägg. Dessa ägg kläcks och kycklingarna blir så 

småningom föräldrar till produktionsdjuren. 

I Sverige finns i dag fyra olika kommersiella hönshybrider, 

Lohmann LSL, Hy-Line, Bovans och Super 

Nick. Under ett år kläcks ca 12 miljoner ägg i Sverige. 

Tuppkycklingarna sorteras bort och avlivas. De flesta hönkycklingarna 

föds upp hos specialiserade unghönsuppfödare, 

med det finns också äggproducenter som föder upp 

sina egna unghöns. 

Äggbranschens 

utveckling och struktur 

De första arkeologiska fynden av hönsfåglar, hållna som husdjur, kommer från Kina och Vietnam och är 

8 000–9 000 år gamla. Man tror att målet med den första hönsaveln var att få fram vackra och stridsvilliga 

tuppar för att använda vid tuppfäktningar. 

Alla våra tamhöns härstammar från den röda djungelhönan eller bankivahönan (Gallus gallus). För ungefär 

5 000 år sedan började djungelhönsen domesticeras i Indien och spreds sedan långsamt över världen 

med hjälp av folkvandringen. I Sverige har vi haft höns i ca 2 000 år, men det är först på 1500-talet 

som äggproduktionen kom igång på allvar. Då var det främst klostren som bidrog till utvecklingen av hönsaveln 

och äggproduktionen, men även Gustav Vasa hade omfattande hönsanläggningar. Först under mitten 

av 1800-talet började hönsskötseln utvecklas i Sverige. Olika rashöns importerades från England och 

Amerika och höns-aveln organiserades. Sveriges Fjäderfäavelsförening (SFS) bildades 1898 och därmed 

startades en officiell avelsverksamhet med kontrollhönserier och länsföreningar med egna avelsstationer. 

I början av 1900-talet började man med så kallad hybridavel. Hybridavel innebär att två eller flera renavlade 

raslinjer korsas för att med hjälp av korsningseffekter förstärka den eftertraktade egenskapen. Det var 

så de olika värphybriderna kom till. De har alla sitt ursprung i raserna vit Leghorn eller röd Rhode Island. 

Dessa hybridhöns började importeras till Sverige på 1950-talet och då började den svenska äggproduktionen 

förändras och besättningarna blev större. 

SFS heter numera SFS-Svenska Ägg och är den svenska äggnäringens branschorganisation. Till föreningen 

är det även anslutet regionala fjäderfäföreningar. 

6 

Inhysning 

I början av 1960-talet började hönsen flyttas in i burar som 

utvecklats i Japan. I och med att hönsen kom upp från golvet 

kom man ifrån problemen med parasiter och andra 

smittor som man tidigare hade haft en del bekymmer med. 

Under många år producerades huvuddelen av våra ägg av 

burhållna höns. Att hålla höns i bur innebär att man får 

mindre problem med koccidios, spolmask och andra parasiter, 

men hönorna tillbringar sitt liv i en ganska torftig 

miljö. Fyra till fem höns hålls på en liten yta utan möjlighet 

att utföra sina naturliga beteenden. 

År 1988 förbjöd riksdagen burhållning av höns, med en 

avvecklingsperiod på tio år. Under den tiden skulle system 

för frigående höns utvecklas, som alternativ till de konventionella 

burarna. Det visade sig tyvärr inte vara så lätt 

att ersätta bursystemet, så 1997 beslöt man att tillåta s.k. 

modifierade eller inredda burar. I den inredda buren finns 

det normalt plats för 8–10 hönor vilka har tillgång till rede, 

ströbad och sittpinnar. 1998 skulle alla gamla hönsburar 

vara avvecklande, men p.g.a. att flera äggproducenter 

sökte dispens från Jordbruksverket dröjde avvecklingen 

till 2004. Första kvartalet 2005 satt fortfarande ca 500 000 

svenska värphöns (ca 10 %) i konventionella burar, p.g.a. 

att äggproducenter sökt fortsatt dispens, fått avslag på

denna ansökan samt överklagat beslutet. Under 2005 tog 

den svenska handeln ett gemensamt beslut att inte saluföra 

ägg producerade i konventionella burar och i och med det 

försvann successivt de sista hönsen ur de gamla burarna. 

Företagsstruktur 

Antalet värphönsbesättningar i Sverige har stadigt minskat 

och de som blivit kvar har blivit större och större. 

Många mindre producenter slutade i samband med att de 

gamla burarna förbjöds. Flera nya och stora stallar byggdes 

2000–2002 för frigående höns. År 2005 fanns ca sex 

miljoner värphöns i Sverige, med en viss variation över 

året. Två och en halv miljon av dessa var inhysta i inredda 

burar. Övriga höns var frigående i envånings- och flervåningssystem. 

År 2005 fanns ca 93 % av alla värphöns i 210 besättningar, 

där var och en hade mer än 5 000 höns. Skåne, 

Östergötland, Västergötland samt Halland är regioner med 

mycket värphöns. 

Vi har fått stora moderna hönsstallar där större delen av 

Antal värphönsbesättningar under åren 1970 till 2005 

År Antal 

besättningar 

1970 59 600 99 

1980 23 600 252 

1990 12 900 495 

1998 6 825 786 

2002 5 323 889 

2003 5 422 830 

2004 5 376 929 

2005 4 916 1 030 

Ekologiska höns. 

Antal höns i 

medeltal/besättning 

7 

1 ÄGGBRANSCHENS UTECKLING OCH STRUKTUR 

äggen produceras. Nya inhysningssystem har utvecklats 

och de svenska äggproducenterna har under en begränsad 

period tvingats att ställa om till de nya systemen. Denna 

omställning har varit mycket svårare än omställningen på 

1960-talet då hönsen flyttades in i burarna. System för frigående 

höns ställer större krav på djurskötare, inredning, 

stallklimat, foder och mycket annat för att allt ska fungera. 

Den ekologiska äggproduktionen har ökat stadigt. 1995 

fanns ca 4 000 ekologiska värphöns i Sverige och 2005 

hade de ökat till 365 000 st. Ekologiska höns har möjlighet 

att gå ut när det är tjänligt väder samt utfodras med 

ekologiskt odlat foder. 

Packerier 

Livsmedelsverket utfärdar tillstånd för företag som vill 

klassificera och packa ägg för konsumtion. I dag har ca 

145 företag packeritillstånd, men många av dessa är små 

och packar och säljer endast sina egna ägg. Ett fåtal stora 

äggpackerier förmedlar större delen av konsumtionsäggen. 

Källa: SFS-Svenska ägg. 

FOTO: ÅSA ODELROS

FOTO: ÅSA ODELROS 

Packeri. 

Produktionsformer 

I Sverige har vi tre olika produktionsformer; höns i inredd 

bur, frigående höns och ekologiska höns. Både äggkartongen 

och äggen ska ha en märkning som visar vilket system 

äggen är producerade i. 

Minimikrav för inredd bur: 

• En bur får inte vara mindre än 2 000 cm². 

• Minst 600 cm² per höna tillgänglig area, redesarean ej 

inräknad. 

• Minst 150 cm² redesarea per höna och minst 150 cm² 

ströbäddsarea per höna. 

• Strö ska finnas i vilket hönsen kan picka och sprätta. 

• Minst 15 cm sittpinne per höna. 

Minimikrav för frigående höns: 

Envåningssystem: 

• Maximalt 9 höns per m² tillgänglig area. 

Flervåningssystem: 

• Maximalt 7 höns per m² tillgänglig area eller i enlighet 

med omsorgsprogrammet (se nedan) 

• Maximalt 4 våningar. 

• Maximalt 20 höns per m² golvarea. 

Gemensamma krav för både en- och flervåningssystem: 

Äggstatistik 

I Sverige äter vi omkring 200 ägg per person och år inklusive ägg i färdiga produkter. Genomsnittet i EU är 211 ägg och i Frankrike 

och Spanien äter man 250 ägg per person. Vi producerade ca 100 000 ton ägg i Sverige under år 2005 och det innebär en 

självförsörjningsgrad på ca 90 %. Vi exporterar omkring 5 000 ton ägg och äggprodukter till ett värde av ca 100 miljoner kr (år 

2005). Under samma år importerades ungefär 11 000 ton ägg och äggprodukter till ett värde av ca 136 miljoner kr. Vi importerar i 

första hand från Danmark, Finland, Tyskland och Frankrike samt exporterar till Danmark, Tyskland, Schweiz och Norge. 

8 

• Minst ett rede för 6 höns eller 1 m² redesarea för 100 

höns. 

• Minst 250 cm² ströyta per höna och minst en tredjedel 

av golvyta ska vara täckt med strö. 

• Minst 15 cm sittpinne per höna. 

Minimikrav för ekologiska höns: 

• Hönsen ska ha utevistelse och tillgång till minst 

4 m² betesmark per höna. 

• Maximalt 6 höns per m² tillgänglig area. 

• Flocken får högst bestå av 3000 hönor. 

• Hönsen ska ha ett KRAV-godkänt värphönsfoder. 

Till grund för dessa krav ligger djurskyddsföreskrifterna, 

DFS 2007:5 Saknr L 100. För fullständiga krav, se ”EU:s 

handelsnormer för ägg”, SJV, Marknadsenheten 2005 

VG3:4. 

Omsorgsprogrammet 

Svenska Äggs omsorgsprogram är ett kvalitetssäkringsprogram 

för äggproduktionen i Sverige. Programmet omfattar 

djuromsorg och bedömning av djur, hygien och 

smittskydd, livsmedelshantering samt byggnad och inredning. 

Återkommande bedömningar görs, dels på tekniken, 

dels av skötseln på varje anläggning. Bedömningarna görs

av Svenska Äggs rikslikare, som sätter poäng efter en särskild 

modell. Anslutna företag förbinder sig även att följa 

omsorgsprogrammets olika delar. Numer finns också ett 

omsorgsprogram för unghönsuppfödningen, vilket är uppbyggt 

på liknade sätt. 

Salmonellakontroll 

Sverige har en unik ställning när det gäller salmonella. 

Tillsammans med Finland har Sverige förhandlat sig till 

speciella garantier gentemot övriga EU-länder. Garantin 

innebär att bl.a. alla äggprodukter som förs in i Sverige 

måste vara kontrollerade och garanterat salmonellafria. 

Under 2005 genomfördes en studie inom EU för att kartlägga 

förekomsten av salmonella hos värphöns. I Sverige 

provtogs 177 flockar om minst 100 djur och ingen salmonella 

påträffades. Inom EU är i genomsnitt 30,7 % (0–79,5 %) av 

flockarna smittade med någon typ av salmonella. 

EU:s lagstiftning om officiell provtagning innebär att 

EU-lagstiftning 

• Kommissionens förordning (1003/2005) om tillämpningen 

av Europaparlamentets och rådets förordning 

nr 2160/2003 beträffande ett gemenskapsmål för 

minskning av prevalensen av vissa serotyper av 

salmonella i avelsflockar av arten Gallus gallus. 





salmonella hos värphöns av arten Gallus gallus. 

• Direktiv (2003/99/EC) om övervakning av zoonoser och 

zoonotiska smittämnen. 

• Förordning (2160/2003) om bekämpning av salmonella 

och vissa andra livsmedelsburna zoonotiska smittämnen. 

Svenska föreskrifter 

• Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1995:78) 

om obligatorisk salmonellakontroll av värphöns och 

journalföring av värphönshållning. 


om frivillig och förebyggande salmonellakontroll av 

fjäderfäbesättningar. 

9 


varje besättning ska provtas officiellt av veterinär varje år. 

Den obligatoriska salmonellakontrollen i Sverige för värphöns 

innebär att prover ska tas var 15:e vecka fr.o.m. 24 

veckors ålder. Den frivilliga salmonellakontrollen har som 

främsta syfte att förebygga salmonellasmitta på besättningsnivå. 

Läs mer om salmonellakontrollerna i kapitel 6 

”Djurhälsa”. 

Värphönsregistret 

Enligt direktiv 1999/74/EG artikel 7 ska alla äggproducenter 

som har 350 värphönsplatser eller fler och som säljer 

ägg för konsumtion registreras i ett särskilt 

värphönsregister. Uppgifterna i registret ska användas för 

att ge varje produktionsplats ett särskiljande nummer 

genom vilket äggen ska kunna spåras tillbaka till produktionsplatsen. 

Detta ska underlätta myndigheternas arbete 

med livsmedelssäkerhet och smittskyddsutredningar. 

Läs mer 

Föreningen för ekologisk fjäderfäproduktion, 

www.ekoagg.se 

Gustafsson, Pia (2006) Ny salmonellaprovtagning för 

fjäderfä, ur Tidningen Fjäderfä nr 8-2006. 

Jordbruksverket, www.sjv.se 

– Statistiska meddelanden JO 20 SM 0601 

– Sveriges utrikeshandel med jordbruksvaror och 

livsmedel 2003-2005, Rapport 2006:23 

– EU:s handelsnormer för ägg, Marknadsenheten 2005 

VG3:4 

SFS-Svenska Ägg, www.svenskagg.se

2 

Ägget som livsmedel 

Sverige har många kvalitetsmedvetna producenter som uppfyller kraven från en av världens hårdaste lagstiftning 

inom hygien och djurskydd. Äggpackerierna har också egna leverantörsbedömningar. Hela produktionskedjan 

kontrolleras, såsom foder, avelsarbete, hygien i hönshus, kvalitetssystem och hygien i produktion 

samt hantering vid paketering. 

Kommunernas djurskyddsinspektörer utför inspektioner i värphönsbesättningarna. Hur ofta inspektionerna 

utförs varierar från kommun till kommun. Salmonellaprovtagning var 15:e vecka är obligatorisk i besättningar 

med mer än 200 värphöns. I övrigt förbinder man sig som producent att arbeta efter branschens 

omsorgsprogram med avseende på både anläggningens kvalitet och djurens hälsotillstånd. De största 

packerierna kontrollerar producenten med avseende på t.ex. temperatur i packrum och ägglager. Producenter 

med ekologisk produktion kontrolleras dessutom av en kontrollorganisation, t.ex. KRAV eller SMAK. 

Kvalitetskontrollen av själva ägget sker på packeriet. Packeriernas verksamhet kontrolleras i sin tur av Livsmedelsverket. 

Hantering och lagring hos producent 

Äggen bör helst plockas två gånger per dag. Det ger 

mindre skador såsom knäckta ägg eller ägg med sprickor. 

Dessutom kommer äggen i rätt lagringstemperatur snabbare. 

Onormala ägg, skalskadade ägg och smutsiga ägg 

sorteras bort direkt. Faktorer som påverkar andelen skalskadade 

ägg är t.ex. hönans ålder (äldre hönor lägger ägg 

med tunnare skal än unga hönor), underskott på kalcium, 

oro i flocken under tiden för värpning (de första fem timmarna 

efter att ljuset tänts), antal plockningar per dag, temperaturen 

i hönshuset osv. 

Äggen bör lagras för bästa hållbarhet med spetsen nedåt 

vid 8–12 °C. Den relativa luftfuktigheten bör vara 70 % i 

ägglagret. Vid högre luftfuktighet ökar risken för mögeltillväxt. 

Under vintern kan lagringstemperaturen med fördel 

vara 8 °C eller lite lägre. Under sommaren bör den vara 

10–12 °C. Om temperaturen är för låg bildas det kondens 

på ägget när det kommer ut i varmare luft. Kondens reducerar 

äggets hållbarhet och skapar problem genom att 

ägget fastnar i kartongen. Äggen hämtas hos äggproducenten 

en eller flera gånger per vecka. Packeriet ska ha dokumenterad 

kontroll på att ägg förvaras vid en temperatur 

under 18°C hos producenter som levererar ägg en gång per 

vecka. Om producenten inte kan garantera denna lagringstemperatur 

ska äggen hämtas var tredje arbetsdag. 

Äggen transporteras i stora äggfack eller kartong på pall 

eller rullvagn. 

10 

Klassificering och sortering vid packeriet 

Packerierna ska klassificera och förpacka äggen senast den 

andra arbetsdagen efter att de har mottagit äggen. Äggen 

indelas i två kvalitetsklasser: 

• A - färska ägg av högsta kvalitet och 

• B - ägg av sekunda kvalitet eller bortsorterade ägg. 

De ägg som säljs som konsumentägg är ägg av klass A 

och tvättade ägg. Det är bara vissa äggpackerier som är 

godkända för att märka med beteckningen tvättade ägg. 

De tvättade äggen ska uppfylla kraven för ägg av klass A 

men klassificeras som tvättade ägg. 

Ägg av klass B är ägg som inte uppfyller kraven för ägg 

av klass A. De får endast levereras till godkända företag 

inom livsmedelsindustrin, som använder dem till värmebehandlade 

äggprodukter eller annan industri. 

Industriägg är knäckta eller ruvade ägg och de får inte 

levereras till livsmedelsindustrin men används inom annan 

industri. Med knäckta ägg menas ägg som har sprickor i skal 

och skalhinnor på ett sådant sätt att innehållet är synligt. 

Äggkvaliteten analyseras med hjälp av okulär kontroll, genomlysning 

och sensorisk bedömning. Olika defekter bedöms 

såsom synliga sprickor, synliga sprickor vid 

genomlysning, smuts och annan avvikelse från det normala 

t.ex. dubbla gulor eller främmande lukt. Den inre 

kvaliteten bedöms genom att man kontrollerar bl.a. 

blod/köttfläckar, luftblåsans storlek, gulans och vitans utseende. 

Efter kvalitetskontroll sorteras äggen efter storlek

och packas i konsumentförpackningar eller lösviktsbrickor. 

Vid storleksklassificeringen gäller följande viktklasser: 

S små under 53 gram 

M medelstora 53–63 gram 

L stora 63–73 gram 

XL mycket stora 73 gram eller mer 

Märkning av ägg och äggförpackningar 

Hur äggen är märkta styrs av EG och dess handelsnormer 

för ägg. Dessa märkningsregler gäller i alla länder inom 

EU. Kravet gäller dock inte om producenten säljer direkt 

till konsument. Varje ägg ska märkas med en siffer- och 

bokstavskod som talar om vilken produktionsmetod som 

använts, produktionsland och äggproducent samt, i vissa 

fall, hönsstall. Den första siffran i koden på ägget informerar 

om inhysningsformen och indelas enligt följande: 

0 = Ekologisk produktion 

1 = Frigående utomhus 

2 = Frigående inomhus 

3 = Burhöns 

Produktionsland eller ursprungsland ska vara angivet med 

respektive lands bokstavskombination. Ägg stämplade 

med SE kommer från svenska höns, DK står för Danmark 

och FI för Finland och så vidare. De sista siffrorna i koden på 

ägget visar vilken lantbrukare som har producerat ägget och 

om producenten har flera stallbyggnader kan koden också 

tala om från vilket stall. Spårbarheten på ägg är med detta 

märkningssystem mycket stor. Äggen kan mycket lätt spåras 

tillbaka till den gård och det hönshus där de producerats. 

Skalägg som säljs som klass-A-ägg eller som tvättade 

ägg ska alltid vara märkta. Äggkartongen ska märkas med 

vilken typ av produktion som ägget kommer ifrån. Pack- 

Märkta ägg. 

11 

2 ÄGGET SOM LIVSMEDEL 

eriets namn och adress och förpackningsanläggningens 

kontrollnummer ska anges. Kvalitetsklass och viktklassificering 

och antal ägg samt datum för minsta hållbarhet, 

”bäst-före-datum” i ordningsföljden dag-månad (-år) ska 

också framgå. Dessutom ska kartongen innehålla text som 

rekommenderar konsumenten att förvara äggen i kylskåp 

efter inköp. Uppgiften ”tvättade ägg” för ägg som tvättats 

i EU-godkänd tvättanläggning är obligatorisk. Framstämplingen 

av bäst-före-datum får som längst vara 28 

dagar efter värpdagen. Efter sortering, kvalitetskontroll 

och paketering distribueras konsumtionsäggen oftast direkt 

till våra livsmedelskedjor. Lagring i grossistledet förekommer 

nästan inte alls i dag. 

Ägg av klass B ska stämplas med ett särskiljande märke 

som anger kvalitetsklassen. Märket är en cirkel med ett latinskt 

B inuti. Ägg av klass B behöver inte stämplas om 

de levereras direkt till livsmedelsindustrin utan att sorteras 

och klassificeras i packeriet. Förpackningar med ägg till 

livsmedelsindustrin ska vara märkta med gul etikett med 

svarta bokstäver med texten ”ÄGG TILL LIVSMEDELS- 

INDUSTRIN” och uppgifter om antal ägg eller nettovikt 

samt firmanamn och adress på det avsändande företaget. 

Förpackningar med ägg avsedda för annan industri än livsmedelsindustrin 

ska vara märkta med röd etikett med 

svarta bokstäver med texten ”INDUSTRIÄGG” och 

”olämpliga som livsmedel” samt firmanamn och adress på 

det avsändande företaget och det mottagande företaget. 

Hygien- och kvalitetskontroll 

Enligt de nya hygien- och kontrollförordningarna från EG 

tydliggörs företagens ansvar för att livsmedlen är säkra. 

Företagarna ska följa fastställda regler i fråga om hygien 

(god hygienpraxis) och göra upp kontrollplaner som bygger 

på HACCP -principer. Bransch- riktlinjer för hygienisk 

praxis och hur HACCP kan tillämpas är viktiga 

redskap i detta arbete. 

FOTO: INGRID JEANSSON

En branschvägledning är branschens egen beskrivning 

av hur man bör tillämpa lagstiftningen. Den ger råd till företagen 

inom branschen om hur de ska leva upp till kraven 

i lagstiftningen. SFS-Svenska Ägg har i samråd med 

Livsmedelsverket arbetat fram en sådan vägledning som 

uppfyller de grundläggande krav som verket ställer på nationella 

branschriktlinjer. 

Principerna för HACCP är att 

1. identifiera de faror som måste förebyggas, 

elimineras eller reduceras till en godtagbar nivå 

2. identifiera kritiska styrpunkter på det stadium eller 

de stadier då kontroll är av yttersta vikt för att 

förebygga eller eliminera eller för att reducera den 

till godtagbar nivå 

3. fastställa kritiska gränsvärden mellan godtagbart 

och icke godtagbart för de kritiska styrpunkterna i 

syfte att förebygga, eliminera eller reducera identifierade 

faror 

Äggets uppbyggnad 

12 

God hygienpraxis är grunden för all livsmedelshantering 

och innebär att verksamheten måste förfoga över ändamålsenliga 

lokaler och lämplig processutrustning, 

effektiva rengöringsrutiner, hygienrutiner för personalen, 

bekämpning av skadedjur, att produkterna förvaras och 

hanteras vid rätt temperatur osv. 

4. upprätta och genomföra effektiva förfaranden för att 

övervaka de kritiska styrpunkterna 

5. fastställa vilka korrigerande åtgärder som ska vidtas 

när övervakningen visar att en kritisk styrpunkt inte är 

under kontroll 

6. upprätta rutiner för att verifiera att de åtgärder som 

avses i punkterna 1–5 fungerar effektivt. Verifieringsförfarandena 

ska genomföras regelbundet 

7. upprätta dokumentation och register avpassade för 

livsmedelsföretagets storlek och art för att visa att de 

åtgärder som avses i punkterna 1–6 tillämpas effektivt. 

De nya kontrollförordningarna innebär att tillsynen i dag

fokuserar på systemtillsyn, dvs. granskning och bedömning 

av företagens egna kvalitetsstyrningsrutiner och kontrollsystem 

som hygienplaner och HACCP-planer. 

Det finns i dag ett utökat krav på kvalitetsrutiner från 

många kunder. Vissa aktörer inom detaljhandeln kräver att 

deras leverantörer ska vara BRC -certifierade. Det är också 

vanligt att livsmedelsföretag arbetar aktivt med både kvalitet 

och miljö med hjälp av olika standarder såsom t.ex. 

ISO 9 000, ISO 14 000 och ISO 22 000. 

Äggets mikrobiologi 

Friska hönor värper ägg som är helt sterila innanför sitt 

skal. Däremot finns det på utsidan av skalet en rik flora av 

mikroorganismer. Eftersom skalet har många små porer 

finns det alltid en risk för att de mikroorganismer som 

finns i hönans närmiljö i t.ex. jord, strömaterial och gödsel 

kan kontaminera ägget, det vill säga tränga in i ägget 

och förstöra det. Ägget är dock sinnrikt uppbyggt och rustat 

för att kunna motstå dessa mikroorganismer. Mikroorganismerna 

måste ta sig igenom skal och skalhinnor, 

överleva i äggvitans höga pH och dessutom klara av äggvitans 

lysozym. Lysozym är ett enzymprotein som är bakteriedödande 

och har funktionen att det kan lösa upp och 

därmed förstöra bakteriers cellväggar. Lysozym är därför 

mycket viktigt för det antimikrobiella skyddet i ägget. 

Detta medför att det är relativt få av de mikroorganismer 

som finns i äggets miljö som klarar av att ta sig in i ägget. 

Om mikroorganismen lyckas ta sig in i ägget klarar de 

flesta ändå inte att överleva eller ännu mindre att föröka sig 

i äggvitans miljö. 

De vanligaste bakteriearterna som kan förstöra ägg är 

släktena Proteus och Pseudomonas. Dessa släkten har bakteriearter 

som är mycket rörliga och därmed tar de sig lättare 

in genom äggets skal. Bakteriernas rörlighet ökas om 

porerna är vattenfyllda. Risken för kontaminering av Proteus 

och Pseudomonas ökar genom felaktig tvättning av 

äggen eller lagring i fuktig miljö. Dessa båda släkten påverkas 

inte så mycket av det bakteriedödande lysozymet 

och dessutom trivs de bra i äggvitans pH-värde. De kan 

tillväxa vid pH-värde 7,9–9,3 vilket stämmer bra med det 

pH-värde som ägget håller. Nyvärpta ägg har ett pH på ca 

7,9. Lagrade ägg har ett högre pH-värde, upp till pH-värde 

9,3. Det är alltså dessa bakterier som, då de bryter ner äggvitans 

proteiner, framkallar den mycket starka och obehagliga 

lukten av ruttet ägg. Övriga mikroorganismer som 

kan vara produktförstörande, när det gäller ägg, är mögelsvampar 

som Penicillium, Mucor och Cladosporium. 

Förutom de ovan nämnda produktförstörande bakterierna 

finns det också humanpatogena bakterier, det vill säga 

sådana bakterier som är sjukdomsframkallande hos människan. 

Då det gäller ägg är det främst salmonellainfektion 

som man är rädd för. Ett ägg kan innehålla stora mängder 

salmonellabakterier utan att det märks på ägget eller äggmassan. 

I Sverige kan vi i princip garantera salmonellafria 

13 


ägg. Därför kan du lugnt äta löskokta svenska ägg eller 

låta barnen smaka på sockerkakssmeten! 

Äggets struktur 

Ägget består av flera olika delar. Ytterst skalet med dess 

skyddande ytskikt som kallas kutikula. Kutikulan, som på 

det nyvärpta ägget känns lite klibbigt, består av ett lager 

protein som senare stelnar och bildar en skyddande hinna. 

Kuticulan förhindrar vattenavdunstning och att mikroorganismer 

ska kunna ta sig in i ägget. Äggskalet består 

främst av kalciumkarbonat. Kalciumkarbonat är ett salt, 

som är svårlösligt i vatten. Ägget skulle annars kunna lösas 

upp om det regnar på det. Skalet har porer som går vinkelrätt 

igenom skalet in till skalhinnorna. Porerna har en 

viktig funktion för den växande kycklingen. Syre kan 

tränga in till kycklingen och koldioxid och andra avfallsprodukter 

kan tränga ut. Innanför skalet finns det två membran 

eller skalhinnor. Den yttre hinnan är fast förankrad 

vid skalet och den inre hinnan ligger tätt intill den yttre förutom 

vid äggets trubbiga ände där de bildar en luftblåsa. 

Luften i luftblåsan använder den färdigbildade kycklingen 

när den ska ta sig ut ur ägget. 

Äggvitan kan delas upp i fyra olika fraktioner. Yttre 

tunnflytande vita, tjockflytande vita och inre tunnflytande 

vita samt de skruvformade äggvitesnoddarna (kalazasträngarna) 

som håller äggulan på plats. Äggulan hålls 

samman av en hinna som kallas gulemembran (vitteline). 

Lagring och förändringar under lagring 

Lagringstemperaturen är viktigare för äggets kvalitet än 

lagringstiden. Försök har visat att den fysiologiska åldern 

på ägg är densamma om de lagras i 21 °C i 3 dagar eller i 

3 °C i 28 dagar. Med fysiologisk ålder menas den kvalitetsförsämring 

som sker till följd av lagringen t.ex. att vitans 

fasthet minskar. Det sker en rad olika temperaturberoende 

förändringar av ägget under lagringstiden: 

– Vatten förångas genom porerna i skalet. Det märks 

genom att ägget blir lättare när det lagrats. Luftblåsans 

storlek ökar och på grund av diffusion minskar vitans 

vattenhalt och gulans vattenhalt ökar. 

– Koldioxid avgår från ägget. På några dagar förändras 

pH-värdet i vitan från ca 7,5 till 9,5 och gulans pHvärde 

från ca 6,0 till 6,5. 

– Äggvitans struktur ändras. Ovomucinet i den tjocka 

vitan bryts ned. Vitan blir mer tunnflytande och man 

kan därmed inte se lika stor skillnad på den tjocka och 

den tunna vitan i ett lagrat ägg som i ett färskt ägg. 

Även hönans ålder spelar roll för vitans höjd vid uppslagning. 

Vitan från en äldre höna är tunnare och flyter 

ut mer. Äggets kvalitet bestäms i vetenskapliga sammanhang 

med det s.k. Haug-talet. En formel används 

där man sätter vitans höjd i förhållande till äggets vikt 

för att få fram H-talet. 

– Gulemembranet, hinnan runt gulan, försvagas och där-

Kontur av nylagt ägg till vänster och gammalt ägg till höger. 

med flyter gulan ut mer och blir plattare vid uppslagning 

av det äldre ägget. 

– Smak- och luktförändringar sker i det lagrade ägget. Det 

beror dels på den naturliga förändring som sker under 

lagringstiden och dels på att ägget lätt kan ta smak av 

aromatiska livsmedel såsom lök och ost vid förvaring i 

kylskåp. Äggets smak kan också ändras av t.ex. mikrobiella 

angrepp eller med vilket foder och strö som används. 

Vid lagring av äggprodukter ska kyl och frys vara utrustade 

med temperaturregistrering. De föreskrivna temperaturerna 

är +4 °C för kyllagring och -18 °C för fryslagring. 

Hur vet jag om ägget är färskt? 

Skalägg som ska lagras i mer än 30 dagar ska förvaras vid 

max +8 °C. Ägg bör också lagras med spetsen neråt och 

den trubbiga ändan uppåt, eftersom luftblåsan då hindrar 

gulan från att flyta upp och klibba fast mot skalets skalhinnor 

och därmed förhindra att ägget lättare infekteras av 

mikroorganismer. 

Det finns några olika knep för att ta reda på om ett ägg 

är färskt eller gammalt. Ett färskt ägg sjunker till botten i 

ett glas fyllt med vatten. Det äldre ägget, med större 

luftblåsa, flyter i vattenglaset. Det färska ägget har en hög 

gula och en sammanhållen vita vid uppslagning i stekpannan. 

Ett gammalt ägg har däremot en lägre gula och en mer 

vattenliknande vita som flyter ut mer vid uppslagning. 

Äggets sammansättning 

14 

och näringsinnehåll 

Ägget har ett mycket allsidigt och rikt näringsinnehåll. 

Proteinet innehåller en hög andel av essentiella (livsnödvändiga) 

aminosyror och i en sådan sammansättning att 

det kan utnyttjas effektivt, till 100 %, för t.ex. uppbyggnad 

av celler. Äggprotein har därför fått det biologiska värdet 

100. Att jämföras med proteinet i kött och fisk som har 

värdet 85 och mjölkprotein som har det biologiska värdet 75. 

I ägget finns allt som behövs för att en ny liten kyckling 

ska bli till. Äggulan, som är kycklingens främsta näringskälla, 

består till 50 % av vatten. Gulans torrsubstans består 

till 2/3 av olika fetter och till 1/3 av proteiner. De 

vanligaste fettsyrorna i äggula är den enkelomättade oljesyran, 

den mättade palmitinsyran och den fleromättade 

fettsyran linolsyra. Fettet i ägget består av ca 33 % mättat, 

ca 53 % enkelomättat och ca 14 % fleromättat fett. 

Äggvitan består till 88 % av vatten och vitans torrsubstansdel 

består av ca 10 % protein och drygt 1 % kolhydrat. 

Äggvitan är mycket fettfattig. Ägget som helhet 

innehåller också små mängder kolhydrater, mineraler och 

vitaminer. Det enda kända näringsämne som saknas i ägg 

är vitamin C. Energiinnehållet i ägg per 100 gram ätlig vara 

är 610 kJ. Ett normalstort ägg väger i genomsnitt 60 gram. 

För mer detaljerat näringsinnehåll se tabellen på sidan 15. 

Ägget och hälsan 

Ägg har länge ansetts som ohälsosamt på grund av att det 

innehåller kolesterol som påverkar hjärtat negativt. Resul-

tat från forskning har gjort att denna inställning har ändrats. 

Våra celler behöver en viss mängd kolesterol och vår 

egen kropp framställer betydligt mer kolesterol än vad vi 

får i oss med födan. Det finns två typer av kolesterol; det 

farliga LDL-kolesterolet och det hälsosamma HDL-kolesterolet. 

Vilket kolesterol som tar överhanden beror på vilket 

fett du äter. För mycket mättat fett skapar dåligt 

kolesterol och enkelomättat eller fleromättat fett skapar 

god kolesterol. Ägg innehåller mest av det senare fettet. 

Gulan innehåller rikligt med fosfolipider som anses motverka 

åderförkalkning. Så du kan lugnt äta minst ett ägg 

om dagen! 

I dag är GI, glykemiskt index, ett välkänt begrepp och 

ägg är ett mycket bra livsmedel, sett ur det glykemiska perspektivet. 

Det finns en del berikade ägg på marknaden i dag. Exempel 

på berikade ägg är Omega 3-ägg, MåBra-ägg och 

Gulare Gula-ägg. I alla fallen har hönsen fått foder med 

olika tillåtna tillskott såsom t.ex. linfrö, fiskolja eller algmjöl. 

Omega 3-äggen och MåBra-äggen innehåller den 

nyttiga Omega 3-fettsyran som ger positiva effekter på hälsan. 

Gulare Gula-äggens hönor har fodrats med algmjöl 

som innehåller astaxanthin, som är en antioxidant. Antioxidanterna 

är viktiga i människokroppen eftersom de 

skyddar mot nedbrytningen av kroppens celler. 

Allergi mot ägg kan vara en mycket besvärlig form av 

allergi. Vanliga symtom vid äggallergi är eksem, nässelut- 

Näringsinnehåll i ägg per 100 g ätlig vara. 

ägg äggula äggvita 

Ätlig del % 88 100 100 

Energi kJ 610 1500 192 

Vatten g 75 49 88 

Protein g 12,6 16,4 10,1 

Fett g 10,1 33 Spår 

Kolhydrat g 1,4 0,2 1,2 

Retinol μg 210 650 0 

Tiamin mg 0,7 0,22 Spår 

Riboflavin mg 0,45 0,4 0,45 

Niacinekv. mg 3 3,3 2,6 

B6 mg 0,12 0,3 Spår 

Folacin μg 21 51 7 

B12 μg 1,5 3,35 Spår 

Askorbinsyra mg 0 0 0 

Kalcium mg 50 140 11 

Järn mg 1,91 5,5 0,03 

15 


slag, astma, ögonsvullnad, ögonklåda, illamående och 

andra magbesvär. Äggallergi är vanligare hos barn än hos 

vuxna. Det är i första hand i äggvitan som de allergiframkallande 

ämnena finns. Reaktioner kan även förekomma 

mot andra livsmedel som innehåller små mängder ägg eller 

äggprodukter såsom pasta, pastej, bröd och många andra 

sammansatta livsmedel. En del personer kan få reaktioner 

i samband med matlagning och hantering av ägg. Barn 

med svår äggallergi ska inte använda äggkartonger som 

pyssel-material. En del vacciner mot virussjukdomar kan 

innehålla spår av hönsäggvita. 

Funktionella egenskaper 

Den viktigaste egenskapen vid användning av äggvita i 

köket såväl som vid industriell användning är äggvitans 

förmåga att bilda skum. När äggvita vispas sker två saker. 

Dels vispas luftbubblor in i vätskan och dels denaturerar 

proteinerna i kontakten med luften och bildar en stabiliserande 

film. Efter en stunds vispande bildas ett skum. Efter 

en längre tids vispning då tillräckligt mycket av proteinet 

denaturerats bildas ett mycket stabilt skum. Ägget innehåller 

flera olika typer av protein. Det är dock främst ovoglobulinerna 

som svarar för skumbildandet och ovomycinet 

som ger stabiliteten på skummet. Eftersom ovomycin bryts 

ned under lagring förändras äggvitans egenskaper med äggets 

ålder. 

Hos äggulan är det den emulgerande förmågan som är 

(Källa: Livsmedelsverkets livsmedelstabeller)

den viktigaste egenskapen. Med den emulgerande förmågan 

menas förmåga att sammanjämka flytande faser eller 

att sammanlänka hydrofila (vattenälskande) och lipofila 

(fettälskande) ämnen. Äggulan innehåller polära fosfolipider 

som sammanbinder den fettrika kärnan med det yttre 

proteinskiktet. Fosfolipiden fungerar som en emulgator. 

Industriellt och i hemmet utnyttjas äggulans emulgerande 

förmåga vid tillverkning av t.ex. majonnäs. 

Äggets funktionella egenskaper kan påverkas, förstärkas 

eller dämpas vid tillverkning av olika äggprodukter 

som skräddarsys till framförallt bageri- och charkindustrin 

men även övrig livsmedelsindustri. Exempel på ytterligare 

påverkbara funktionella egenskaper är t.ex. visphöjd, 

skumstabilitet, bakvolym, gelstyrka, gelstabilitet, näringsvärde, 

vattenhållande förmåga och viskositet. 

Industriell förädling av äggprodukter 

Det är många industriellt förädlade livsmedelsprodukter 

som innehåller ägg. Flera av våra charkuteriprodukter och 

bageriprodukter innehåller ägg men också t.ex. nudlar, 

glass, majonnäs, dressingar och pannkakor. I stället för att 

använda hela ägg används färdiga äggprodukter av olika 

slag. Det är givetvis mer användarvänligt för den tillverkande 

industrin att hantera de olika produkterna än hela 

skalägg. Äggprodukterna finns i många olika former t.ex. 

i torkad, flytande eller frusen form. Produkten kan bestå 

Äggvitan skiljs från äggulan i industriell skala. 

16 

av heläggsmassa eller vara uppdelad i gula eller vita. 

Kundanpassade lösningar med olika tillsatser i äggmassan 

förekommer. Användandet av äggprodukter säkerställer en 

mer hygienisk produktion dels för att man slipper knäckning 

och uppdelning men också på grund av att produkterna 

är värmebehandlade. 

Värmekonserveringen eller pastöriseringen sker industriellt 

i en s.k. plattapparat. Vilken temperatur och hålltid 

som används vid värmebehandlingen beror på vilken 

produkt som behandlas. Produkt som innehåller endast 

äggvita kräver lägre pastöriseringstemperatur (ca 57 °C) 

än en produkt som innehåller äggula- eller heläggsmassa 

(ca 60 °C) vid samma hålltid för att decimera förekomsten 

av t.ex. Salmonella. 

En stor del av handeln med ägg sker med kyld heläggsmassa 

eller äggulemassa. Äggmassan sockras eller saltas 

efter kundens önskemål för dess konserverande effekt. 

Fryst äggmassa är mindre vanlig i dag men förekommer. 

Frysningen påverkar äggets egenskaper och därför används 

kyld vara i större utsträckning. Frysta ”äggkorvar” 

förekommer. De framställs genom att man fyller ett dubbelrör 

med vita i den yttre delen och kokar vitan. Därefter 

fyller man det inre röret med gula och kokar igen. Därmed 

blir vitan kokt två gånger och får en något seg och onaturlig 

konsistens. Ett tvärsnitt av en ”äggkorv” motsvarar en 

mittskiva på ett normalstort ägg. I dag är det dock vanli- 

FOTO: SVENSKA LANTÄGG

gare i storhushållen med kylda och kokta färdigskalade 

ägg i saltlake. 

En annan vanligt förekommande konserveringsmetod 

för ägg är torkning av äggula, äggvita eller helägg. Äggmassan 

silas och homogeniseras. Därefter fermenteras glukosen 

i ägget bort, eftersom glukosen gynnar 

förutsättningen för att en oönskad Maillard-reaktion ska 

kunna uppstå i den torkade produkten. Maillard-reaktionen 

kan ge missfärgningar och bismak. Fermenteringen 

sker vid ca 25 °C och därefter kyls äggmassan ner. Före 

torkningen, som oftast sker med hjälp av spraytorkning, 

pastöriseras äggmassan (se ovan). Själva spraytorkningen 

sker vid inkommande lufttemperaturer runt 100–150°C. 

Viss andel av vår äggproduktion vidareförädlas i annan 

Lagstiftning som berör kraven på och innehållet 

i egenkontrollen inom äggområdet 

• Livsmedelslagen (SFS 1971:511 (H 1)) 

• Livsmedelsförordningen (SFS 1971:807 (H 2)) 

• Rådets förordning (EEG) nr 1907/90 av den 26 juni 1990 

om vissa handelsnormer för ägg (1907/90/EEG) 

• Kommissionens förordning (EG) 2295/2003 av den 

23 december 2003 om tillämpningsföreskrifter för rådets 

förordning (EEG) nr 1907/90 (2295/2003/EG) 

• Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 

178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer 

för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska 

myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i 

frågor som gäller livsmedelssäkerhet (178/2002/EG) 


852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien 

(852/2004/EG) 


853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda 

hygienregler för livsmedel av animaliskt ur 

sprung (853/2004/EG) 

• Livsmedelsverkets föreskrifter om livsmedelshygien 

(LIVSFS 2005:20 (H 15)) 

• Livsmedelsverkets föreskrifter om offentlig kontroll av 

livsmedel (LIVSFS 2005:21(H 4)) 

• Livsmedelsverkets föreskrifter om avgifter (LIVSFS 

2005:23 (H 20)) 

17 

Läs mer 

Abrahamsson, Lillemor m.fl. (1992) Näringslära för högskolan. 

Liber Utbildning, Stockholm. 

Andersen, Poul Erner. (1993) Livsmedelsteknologi 3 Animaliska 

livsmedel. Studentlitteratur, Lund. 

Branschvägledning. (2005) Vägvisare till kvalitetssäkring 

för äggpackerier. SFS-Svenska Ägg, www.svenskaagg.se 

Furugren, Bo. (2001) Kemi & biologi i maten. Natur och 

Kultur, Stockholm. 

Jonsson, Eva m.fl. (1993) Våra livsmedelsråvaror. Produktion, 

sammansättning och egenskaper. Utbildningsradion, 

Stockholm. 

Livsmedelsverkets instruktion till inspektion och godkännandeprövning 

av äggpackerier 

Svenska Lantägg, www.svenskalantagg.se 


industri än livsmedelsindustrin. Den kemisk-tekniska industrin 

använder ägg för tillverkning av t.ex. lecitin. Inom 

läkemedelsindustrin framställer man bl.a. vaccin av befruktade 

ägg, utvinner lysozym ur vitan och fraktionerar 

även ut andra ämnen ur både vita och gula. Äggulepulver 

med höga halter av proteinet AF (Antisekretorisk Faktor) 

är godkänt som Medical Food och används bl.a. för att 

bota långvarig diarré. Intravenösa näringslösningar som 

används inom sjukvården tillverkas av bl.a. äggulepulver. 

Thougaard, H. m.fl. (2001) Grundläggande Mikrobiologi 

med livsmedelsapplikationer. Studentlitteratur, Lund. 

Vägledning för äggproducenter till EU:s regler. (2004) 

EU:s handelsnormer för ägg. 

Jordbruksverket. Marknadsenheten VG3:3

3 

Hönans beteende 

Som tidigare nämnts, härstammar våra tamhöns från den röda djungelhönan eller bankivahönan (Gallus 

gallus). Djungelhönsens beteende har studerats ingående, liksom tamhönsens, både under halvnaturliga 

förhållanden och under intensiva produktionsförhållanden. Det har visat sig att skillnaderna mellan vår 

tamhönas och den röda djungelhönans beteende är ganska små, trots många års intensivt avelsarbete. 

Liksom övriga husdjur i lantbruket är hönsen flocklevande. Det är en förutsättning för att kunna hålla djur 

i större grupper. Hönsen är anpassade till ett liv på marken i tät vegetation och därför är flygförmågan 

ganska dålig. Hönsen lever i små revir som tuppen försvarar mot intrång från andra inom samma art. En 

naturlig hönsgrupp består av en tupp, 5–6 hönor och deras kycklingar. 

Hönsen vilar och sover sittande på grenar ca 1–1,5 meter över marken. Genom att vila på grenar minskar 

risken för att bli upptäckt av rovdjur från marken. Inom reviret utses ett speciellt övernattningsträd beläget 

på en skyddad plats dit flocken beger sig i skymningen. Fåglarna har lärt sig att det är bäst att sitta tyst 

och stilla uppe i ett träd för att skydda sig mot rovdjur som jagar om natten. De sitter tätt tillsammans, normalt 

på samma plats och med samma grannar intill sig, natt efter natt. 

Kroppsvård 

Fjäderdräkten är fågelns skydd mot både värme och kyla, 

så det gäller att hålla den i god kondition. Därför är flera 

kroppsvårdande beteenden medfödda hos varje höna, t.ex. 

sandbadning. Var eller varannan dag uppsöker hönsen platser 

med bar, lös jord eller sand. Med fjädrarna uppburrade 

och vingarna något utsträckta gnuggar de kroppen mot underlaget. 

De kastar sand och partiklar upp över ryggen 

genom att skyffla med vingarna. Till sist reser de sig och 

skakar av sig sanden. På detta sätt blir de av med gammalt 

fett och kanske en och annan parasit. 

Fjäderdräkten putsas regelbundet genom en serie av rörelsemönster: 

pickning, näbbknapring (fjädern ”knapras” 

ren från basen till spetsen), gnidning med näbben mot fjäd- 

Hönor som sandbadar. 

18 

rarna, kamning (näbben dras genom fjäderdräkten) och rivning 

med fötterna mot huvudfjädrarna. Under putsningen 

smörjer hönan in fjädrarna med fett från gumpkörteln. Fettet 

bildar sedan D-vitamin med hjälp av solens ultravioletta 

strålar om hönan har möjlighet att gå ut i solen. Näst 

efter födosök upptar fjäderputsning den största delen av 

hönans vakna tid. 

Dygnsrytm 

Alla djur i flocken beter sig i stort sett lika. På så sätt ökas 

den enskilde fågelns säkerhet, eftersom djur som beter sig 

annorlunda mot resten av gruppen, oftast först faller offer 

för rovdjur. Djuren lämnar viloträdet vid soluppgången 

och, efter en stunds kroppsvård, beger de sig till födo- 

FOTO: ÅSA ODELROS

söksplatserna. Under förmiddagen letar flocken efter föda 

och därefter vilar de en stund mitt på dagen. När de vilar 

putsar de fjädrarna, eller solbadar om det är soligt väder. 

Från tidig eftermiddag fram till skymningen letar de åter 

efter föda. I skymningen återvänder de till viloträdet, som 

de hoppar upp i efter en stunds kroppsvård. 

Födoval 

Höns är s.k. generalister i sitt val av föda. Det innebär att 

de inte är specialiserade på någon speciell födotyp utan 

kan leva på lite allt möjligt. De äter gärna insekter, insektslarver 

och maskar, frön, knoppar och vissa gröna växter. 

Skydd mot rovdjur 

Eftersom hönsen flyger dåligt, är risken stor att de blir utsatta 

för både markrovdjur och rovfåglar. Därför har de 

Hot – kamp – flykt. 

A – sträcker nacken 

B – reser nackfjädrarna 

C – visar upp sidan 

D – slåss 

E – jagar respektive flyr undan 

F – vänder bort huvudet 

G – går undan 

19 

3 HÖNANS BETEENDE 

utvecklat särskilda skyddsläten, som hela flocken förstår. 

Ett läte varnar för rovfågel och ett annat för markrovdjur. 

Om hönsen hör varningen för markrovdjur, reagerar de 

med att fly. Om de i stället varnas för rovfågel trycker de 

sig mot marken och ligger orörliga. En skyddsfärgad fjäderdräkt 

smälter då samman med omgivningen och gör att 

hönsen blir svåra att upptäcka från luften. Detta beteende 

finns kvar även hos våra vita raser. 

Hönsens språk 

Fåglar har ganska dåligt luktsinne och därför har luktsignaler 

ingen funktion hos höns. Syn- och hörselintryck är 

däremot viktiga signaler. Ljudyttringar gör det möjligt för 

hönsen att kommunicera även i täta buskage och snår. En 

skrämd höna avger ett kort läte, som omedelbart får övriga 

höns att lystra och uppmärksamt spana efter faror. Om ett 

H – pickar 

(undersökande, vilket dock kan övergå i aggression) 

I – fryser stilla 

J – hukar 

K – kryper ihop (samma beteende som vid parning – ett 

starkt aggressionsdämpande beteende) 

(Neuschütz, Odén och Hagman, 2005)

ovdjur närmar sig på marken, består varningslätet av korta 

signaler och kackel. Om en rovfågel siktas avges ett långt, 

sammanhängande visslande. Tuppen markerar sitt revir 

genom att gala, framförallt på morgonen innan övernattningsträdet 

lämnas. 

Med hjälp av olika kroppsställningar kan höns signalera 

och visa sina relationer till varandra. Ju mer självsäker 

och hotande en höna känner sig, desto större försöker den 

göra sin kroppsyta. Den hotade, underlägsna hönan gör det 

motsatta, kryper ihop och försöker göra sig så liten som 

möjligt. 

Aggressiva pickningar är ganska vanliga. De utförs alltid 

snabbt och hårt, uppifrån och ned och riktas alltid mot 

motståndarens huvud eller nacke. Ofta räcker det med att 

en överlägsen höna hotar, genom att höja huvudet och rikta 

näbben mot den andra för att den ska underkasta sig. 

Detta aggressiva beteende ska inte förväxlas med vänskapliga 

putsningar. Hönsen putsar ofta varandra, vanligtvis 

är det en socialt överlägsen höna som putsar en 

underlägsen höna. Förutom att beteendet fungerar som 

kroppsvård, bidrar det till att upprätthålla de sociala relationerna 

mellan individerna i flocken. Rangordningen hos 

höns är vanligtvis rak, från den högsta till den lägsta 

hönan. Storlek, styrka och ålder är viktiga egenskaper för 

positionen på rangskalan. Kammens storlek och färg avspeglar 

förmågan att hävda sig och hönsen med de största, 

grannaste kammarna finns högt på rangskalan. 

Tupp i flocken. 

20 

Dags för äggläggning 

Innan hönan ska värpa bygger hon ett enkelt bo som placeras 

en bit ifrån det område där flocken är. Hon föredrar 

skyddade platser för boet, t.ex. under tät vegetation. När 

hon funnit en lämplig plats samlar hon lite bomaterial och 

trampar det till en plan yta. Strax därefter hukar hon sig 

och lägger ett ägg. Ibland kacklar hon högt innan hon lämnar 

ägget och går därifrån. Omkring ett dygn senare kommer 

hon tillbaks för att lägga nästa ägg. Detta upprepas tills 

hon lagt 10–15 ägg, då startar ruvningen som pågår 21 dagar. 

Hos många nutida värphöns har driften att ruva i stor 

sett försvunnit. Dessutom får de aldrig uppleva stimulansen 

av att ha en hel kull ägg, eftersom äggen plockas bort 

dagligen. Driften att bygga bo finns däremot kvar och även 

burhöns försöker komma undan från de andra hönsen före 

äggläggning. De sticker ut huvudet ur buren och rör sig 

oroligt av och an. 

Ruggning 

När solljuset minskar på hösten går hönsen, om de lever ett 

naturligt liv, in i en viloperiod. Då lägger de inga ägg och 

börjar rugga. De tappar sina fjädrar och bildar nya, vilket 

normalt tar 6 till 8 veckor. Att bilda nya fjädrar kräver 

mycket protein och proteinet i fodret räcker inte till både 

ägg och fjädrar. Därför kan värpande hönor inte bilda nya 

fjädrar även om de skulle vara i det närmaste nakna. Ruggningen 

styrs av ljuset och med hjälp av ljusprogram kan 

man förhindra att hönsen ruggar. 

FOTO: ÅSA ODELROS

Tuppar i flocken 

I en naturlig flock är det tupparna som spanar efter fiender 

medan hönorna ägnar sig åt ungarna och att söka föda. Det 

är främst tupparna som är beredda att attackera angripare 

vid behov. Om det finns tuppar i flocken blir hönorna lugnare 

och tryggare samt mindre aggressiva mot varandra. 

Detta gäller även i stora produktionsflockar. Det verkar 

också som om tupparna minskar risken för hackning och 

golvägg. I naturen blir flockarna inte större än 20–30 djur, 

men i stora produktionsflockar kan det räcka med en tupp 

på 100–150 hönor. Det är då viktigt, av både smittskyddsskäl 

och sociala skäl, att hönor och tuppar vuxit upp tillsammans. 

Vår moderna höna 

Den moderna värphönan har avlats fram för att producera 

många ägg. Ruvningsbeteendet är till nackdel i storskalig 

produktion och har därför avlats bort. Förmodligen har de 

högproducerande djuren sämre förmåga att hantera stress 

av olika slag. De är mycket känsliga för störningar. En liten 

21 

3 HÖNANS BETEENDE 

obalans i fodret kan resultera i fjäderplockning eller hackning. 

Höns är nyfikna djur och undersöker noga omgivningen 

som de vistas i. Dagens höns behöver inte leta efter 

maten och har inte så mycket att sysselsätta sig med. De 

blir då lätt understimulerade vilket också tros kunna utlösa 

fjäderplockning. 

Om fjäderplockning skulle uppstå i din besättning, ska 

du noga försöka reda ut vilka brister som kan finnas. Den 

utlösande faktorn kan vara fel sammansatt foder, saltbrist 

eller plötsligt ändrade ljusförhållanden. Stimulera dina 

höns genom att ge dem något att sysselsätta sig med. Strö 

ut spannmål, granitgryn eller snäckskal i ströbädden, ge 

dem hö, morötter eller annat att picka på. 

Hackning är också en stressrelaterad beteendestörning 

som kan inträffa, men är mindre vanlig i dag. Den kan bl.a. 

uppstå om fjäderplockningen ger upphov till blödningar i 

huden, vilket kan locka andra hönor att hacka. Tåhackning 

kan uppstå om fodret innehåller för lite biotin. För att häva 

fjäderplockning och hackning kan man dämpa belysningen 

i hönsstallet under en tid. 

Läs mer 

Jensen. P. (1983) Husdjurens beteende – svin, nöt, får, 

häst, höns. LTs förlag. 

Jensen, P. (1993) Djurens beteende och orsakerna till det. 

LTs förlag. 

Jordbruksverkets rådgivningsbrev: 

Nr 15, april 2004: Bakteriesjukdomar och problembeteenden 

– Åsa Odelros.

Fåglar härstammar från en grupp små tvåbenta, köttätande dinosaurier. De är de av nutidens djur som är 

närmast släkt med forntidens gigantiska jätteödlor. Fåglar finns över nästan hela jordklotet och av ca 8 700 

olika arter. Men det är endast ett fåtal av dessa arter som människan domesticerat och gjort till sina husdjur. 

Utmärkande för fåglar som grupp är att de, med några undantag, kan flyga och har fjädrar. Även de 

som inte kan flyga härstammar från flygande förfäder. 

Anatomi 

4 

Flygningen ställer stora krav på kroppens konstruktion och 

funktion. Att kunna flyga på hög höjd där luften är tunnare 

kräver effektivare förmåga att ta tillvara syret. Kroppen får 

inte vara för tung och skelettet bör vara lätt men ändå 

starkt. Fåglar har endast en bukhåla till skillnad mot däggdjur 

som har en brösthåla och en bukhåla skilda åt av 

diafragman. 

Hud och fjädrar 

Huden hos fåglar är tunn och torr. På huvudet, fötterna och 

benen är huden grov och förhornad. Fåglar saknar svettkörtlar 

och i stället för talgkörtlar har hönsen en stor körtel 

vid stjärtroten, gumpkörteln. Den avsöndrar ett fettrikt 

Hönans 

byggnad och funktion 

22 

sekret som fåglarna smörjer in sina fjädrar med. Fjädrarna 

får sin näringsförsörjning från läderhuden då de växer. Den 

färdigutvecklade fjädern behöver ingen näring, men det 

går åt mycket energi och speciellt protein för fjäderns tillväxt. 

Om man drar ut en fjäder helt och hållet kommer det 

att växa ut en ny inom 5–10 veckor. Men om den klipps av 

växer det inte ut någon ny förrän hönan har ruggat. 

Fjädrarna växer inte jämnt över kroppen utan i fjäderfält. 

Mellan fälten finns fjäderfria områden som i stället är 

klädda med dun. Vissa partier saknar helt både fjädrar och 

dun t.ex. ruvfläckarna på ömse sidor om bröstbenet. Fjädern 

består av en spole, ett skaft och fanstrålar. Spolen innehåller 

blodkärl så länge fjädern växer, därefter blir den 

ihålig och luftfylld. Täckfjädrar, eller pennor, är försedda 

En fågelfjäder. För att täckfjädern ska skydda bra och fungera för flygning måste fågeln putsa och ordna fjäderdräkten 

mycket noga, så att alla bistrålarna med hakar ligger på rätt plats.

med hakar som binder ihop bistrålarna till ett heltäckande 

fan. Fjädern skyddar på det viset både mot vind och väta 

och släpper inte igenom luften då fågeln flyger. Dunet är 

svagare utvecklat och saknar hakar och blir därför inte lika 

skyddande. Men när det täcks av ett lager fjädrar fungerar 

dunet som isolering. Fjädrarna har två huvudfunktioner, att 

reglera kroppstemperaturen och att möjliggöra flygning. 

Hönorna smörjer in fjädrarna med fett från gumpkörteln 

för att fjädrarna ska bli smidigare och hålla längre. 

Fettet bryts ned efter några dagar i luften och måste då ersättas 

för att inte fjädrarnas fina struktur ska förstöras. För 

att få bort det gamla fettet sandbadar hönan. Efter sandbadningen 

smörjer hon in sina fjädrar med nytt fett. 

Tupparnas kam och haklapp (slör) är hudveckbildningar 

med tjock, rikt blodkärlsförsedd underhud – därav den lysande 

röda färgen. Tack vare den rika blodförsörjningen 

läker skador väldigt fort. 

Näbb och klor består av hornämne och växer hela livet. 

Om näbb och klor inte nöts tillräckligt kan de förväxa och 

måste klippas. 

23 

4 HÖNANS BYGGNAD OCH FUNKTION 

Hönans skelett. 

Skelett 

Fåglars skelettben innehåller vanligen ingen benmärg utan 

är ihåliga och luftfyllda. Höns har 13–14 halskotor med 

mycket stor rörlighet, vilket gör att näbben kan nå alla 

delar av kroppen. Länd- och korskotor är sammanvuxna 

med varandra och med de första svanskotorna. Det ger 

ryggen den stadga som är nödvändig vid flygning. Bröstbenet 

är stort och utgör fäste för flygmusklerna. 

Tårnas och klornas utseende är anpassat till fågelns levnadssätt. 

Hos hönsfåglar som gärna vilar på grenar och 

pinnar är den sena som böjer tårna placerad över knäleden 

och leden mot tarsen. Därmed böjs även tårna när de andra 

lederna böjs. Så ju mer hönan belastar benen när hon sitter 

och sover, desto säkrare sitter hon på pinnen. 

Muskulatur 

Flygande fåglar har mycket kraftiga bröstmuskler. När den 

ytliga bröstmuskeln drar ihop sig dras vingen nedåt och 

när den djupare bröstmuskeln kontraherar dras vingen 

uppåt. Den nedåtslående kraften måste vara störst för att

lyfta fågeln och därför är den ytliga bröstmuskeln större. 

Man brukar skilja på minst två olika muskeltyper bero 

ende på hur de arbetar: 

• Röda muskelfibrer är långsamma, har en rik blodförsörjning 

och kan arbeta oavbrutet. De är i ständigt 

behov av syre. 

• Vita muskelfibrer är snabba men mindre uthålliga. De 

har förmåga att för en kortare tid arbeta utan syre vilket 

kan behövas t.ex. vid en snabb undanmanöver. 

Hönsfåglar har vita bröstmuskler för snabb, kortvarig 

flykt, men har mörka lårmuskler eftersom de rör sig 

mycket på marken och letar föda. 

Att kunna flyga 

Fåglar har i genomsnitt dubbelt så stort hjärta som däggdjur 

i förhållande till sin kroppsstorlek. Flygning är ett 

energikrävande arbete och för att tillgodose musklerna 

med näring behövs ett kraftigt hjärta för att pumpa runt 

tillräckligt mycket blod. 

Fåglar har också utvecklat ett särskilt andningssystem 

för att klara av att flyga på hög höjd, där den tunna luften 

innehåller mindre syre. Lungorna är små, platta och oelastiska 

och ligger väl anslutna mot bröstkorgens övre del. 

Fågellungan är inte omgiven av en lungsäck, som däggdjurens 

lunga. Luftstrupen grenar ut sig i bronker och luftrör 

som hos däggdjur, men de passerar igenom lungorna 

och mynnar i tunnväggiga luftsäckar. Totalt finns det nio 

sådana luftsäckar varav några sträcker sig in i skelettets 

ihåliga ben. Lungornas volym är bara 10 till 15 % av den 

totala ventilationsvolymen. Lungorna saknar alveoler och 

innehåller i stället ett finfördelat system av tunna luftrör 

och luftkapillärer. 

24 

Vid inandning vidgas både de bakre och de främre luftsäckarna. 

De bakre fylls med inandningsluft och de främre 

fylls med luft som passerat lungorna. Ny luft kommer dessutom 

in i lungorna. Luftsäckarna fungerar som bälgar, 

medan gasutbytet sker i lungorna. Vid utandning töms de 

bakre luftsäckarna till lungorna och luften från de främre 

släpps ut genom luftstrupen. Luft strömmar alltså genom 

lungvävnaden både vid inandning och vid utandning. Upptaget 

av syre kan pågå ända tills luften når de främre luftsäckarna. 

Vid låg energiförbrukning kan därför fåglar ha en 

betydligt lägre andningsfrekvens än vad däggdjur har. Vid 

stort energibehov liksom vid arbete i syrefattig miljö är fågellungan 

överlägsen däggdjurens lungor när det gäller att 

ta tillvara luftens syre. 

En annan viktig funktion hos fåglarnas lungor är att de 

transporterar bort vatten från kroppen genom avdunstning. 

Fåglar har inga svettkörtlar och kan alltså inte bli av med 

vatten på annat sätt. 

Sinnen 

Fåglarnas mest framträdande sinnen är synen och hörseln. 

Fåglarna kan uppfatta mer högfrekventa ljud med fler 

svängningar än vad vi kan. Vårt hörselområde är mellan 

16 000 och 21 000 Hertz, fåglar kan uppfatta ljud mellan 

30 000 och 40 000 Hertz. Vi vet i dag att höns kan skilja 

på betydelsen av ett 40-tal olika läten. Hönsfåglar saknar 

ytteröra och hörselkanalen skyddas av fjädrar och en öronskiva. 

Fåglarnas ögon är djurvärldens bäst utvecklade och relativt 

sett mycket stora. Färgseendet hos fåglar är mycket 

bra och det har visat sig att de ser en större del av ljusspektrat 

än vad människor gör. De kan därför uppfatta fler 

Vid inandning vidgas luftsäckarna och vid utandning pressas de ihop. Luftsäckarna fungerar som bälgar, medan lungorna 

är så gott som orörliga.

Fodersmältningskanalen 

hos en hönsfågel. 

färgnyanser än vad vi kan. Därför kan hönsen t.ex. se färgnyanser 

i en fjäderdräkt som vi uppfattar som enfärgad vit. 

Höns kan uppfatta 150 till 250 bilder per sekund när vi 

människor endast kan se 25 till 30 bilder per sekund. Det 

innebär t.ex. att hönsen är mer känsliga för blinkningar 

från gamla lysrör som därför bör bytas ut mot moderna 

blinkfria lysrör. Mörkerseendet hos hönsen är dock inte 

särskilt väl utvecklat. 

Höns har ett bättre luktsinne än vad man tidigare trott. 

Smaksinnet hänger ihop med lukten och vi vet att höns kan 

känna smak av beskt, salt sött och surt. 

När det gäller känsel kan man konstatera att näbbens 

inre delar är välförsedd med nerver medan spetsen saknar 

nerver och känsla. Känselkroppar i hud och ben känner 

bl.a. av vibrationer. 

Fodersmältning 

Fåglar saknar tänder och kan alltså inte finfördela födan i 

munnen. Gommen delas av en lång central skåra som är 

öppen in till näsgångarna. På grund av denna öppning samt 

att de saknar mjuk gom kan fåglar inte skapa vakuum för 

att dra in vatten i munnen. Hönan måste alltså ösa upp vatten 

när den dricker, böja huvudet bakåt och låta vattnet 

25 


rinna ner i matstrupen. 

Höns och andra fåglar har ett övre och ett nedre struphuvud. 

Det är i det nedre som ljudet bildas. Svalget är rymligt 

och tänjbart liksom foderstrupen. I krävan kan fågeln 

lagra en stor mängd föda vilket ger den möjlighet att äta 

mycket under kort tid. Fodret i krävan blir matförråd under 

nattens vila. Normalt tar det ca 12 timmar för fodret att 

passera fodersmältningskanalen. 

Fodersmältningskanalen 

Hönan plockar i sig lagom stora bitar föda. Tungan, som är 

smal och styv, har hullinglika utskott i sin bakre del vilka 

hjälper till att dra in födan. Fåglar har inte särskilt väl utvecklat 

smak- och luktsinne och finner sin föda främst med 

hjälp av syn och hörsel. Om fodret är torrt bildas en del 

saliv som innehåller en liten mängd enzym. Foderstrupen 

är försedd med slemkörtlar som också underlättar fodertransporten. 

Foderstrupen är mycket tänjbar och försedd 

med kräva, en säckliknande utvidgning där fågeln kan 

lagra en stor mängd föda. I krävan påbörjas en viss bearbetning 

av fodret genom muskelarbete och bakterieverksamhet. 

En viss sänkning av pH till ca 4,5–5,0 sker på 

grund av svag jäsning av mjölksyrabakterier. Om magen är

tom är ingången till krävan stängd och fodret passerar direkt 

ned i magen. 

Efter foderstrupen och krävan kommer fodret portionsvis 

ner i den spolformade körtelmagen, vars vägg är rik på 

körtlar som producerar magsaft (saltsyra) och enzymer. 

Här sänks pH-värdet kraftigt till 1,5–2,0. Efter en kort tid 

i körtelmagen går fodret vidare till muskelmagen. Den är 

försedd med mycket kraftig glatt muskulatur och dess vägg 

producerar ett sekret som snabbt stelnar i den sura miljön. 

Det bildar en s.k. rivhinna som är sträv och hård som sandpapper. 

I muskelmagen mals fodret tack vara starka muskelsammandragningar 

och den sträva hinnan. 

För att ytterligare öka malningseffekten, särskilt av hela 

frön, sväljer många fåglar ned grus som stannar i muskelmagen. 

Om hönan får tillräckligt grovt foder ökar musklerna 

kring muskelmagen i storlek. Fodret blandas med 

saltsyran och enzymerna och nedbrytningen startar. Fodret 

pressas tillbaka till körtelmagen flera gånger per minut, 

tills det är tillräckligt nedbrutet för att kunna passera vidare 

till tunntarmen. 

I tunntarmen, som är ca 100 cm lång, tillförs mer enzymer 

från galla, bukspott och tarmsaft. Tack vare bukspottets 

buffrande verkan höjs nu pH-värdet till 6–7. 

Enzymerna bryter ned fodret så att näringsämnena kan tas 

upp i tunntarmen, där det huvudsakliga näringsupptaget 

sker. Gallan hjälper till att bryta ned fettet i fodret. Vid 

gränsen mellan tunntarm och grovtarm har fåglar två 

blindtarmar, som hos hönsen är välutvecklade. Öppningarna 

till blindtarmarna är trånga och försedda med papiller 

vilket gör att endast små foderpartiklar kan komma in. I 

blindtarmarna finns mikroorganismer som hjälper till att 

bryta ned födan. Vid nedbrytningen bildas flyktiga fettsyror 

som tas upp i blodet genom blindtarmarnas väggar, ungefär 

som i kons våm. Med hjälp av mikroorganismerna 

kan fågeln utnyttja den sista näringen i fodret. 

Grovtarmen är kort och rak, endast 5–6 cm hos en fullvuxen 

höna, och mynnar i kloaken. I grovtarmen sker det 

slutliga upptaget av vatten och mineraler. I kloaken blandas 

träckens innehåll med urin. Fåglar saknar urinblåsa och 

urinen förs via urinledarna ned i kloaken. Urinen består av 

urinsyra och är vit till färgen. 

Kloaken är den gemensamma mynningen för ändtarm, 

urinledare och äggledare resp. sädesledare. Från kloakens 

övre del utgår ett säckliknande organ som kallas kloakbursan 

eller Bursa Fabricii. Detta organ har en viktig roll 

i immunförsvaret. Kloakens mynning vid hudytan stängs 

av en kraftig ringmuskel. 

Blindtarmarna hos många fåglar fylls och töms på alldeles 

speciellt sätt. Från tunntarmen går allt material ner i 

tjocktarmen. Samtidigt pågår en nästan kontinuerlig transport 

av vätska mot blindtarmarna från kloaken. Den vätskan 

består av urin och går alltså i motsatt riktning, mot 

tarminnehållet. Urinen tvättar ut finfördelat material från 

tarminnehållet och för det längs grovtarmens vägg upp mot 

26 

tunntarmen. Dess öppning är dock stängd för passage bakifrån 

så det finfördelade materialet pressas därför in i 

blindtarmarna. De grövre partiklarna hindras mekaniskt 

från att följa med och avges med träcken. Träck avges ca 

15 gånger per dygn. 

Blindtarmarna tar alltså emot de mest finmalda och lättsmälta 

foderpartiklarna och mikroorganismerna kan snabbt 

angripa dem. Med urinen kommer också kväve i form av 

urinsyra som mikroorganismerna kan utnyttja i blindtarmarna. 

Genom återflödet kan fågeln även utnyttja olika 

salter och mineraler liksom vatten vid behov. Hos hönsen 

kan flödet av urin från kloaken till blindtarmarna variera 

mellan några få procent och ända upp till hälften av dygnsproduktionen. 

Det sker mer effektivt när protein- och kvävehalten 

är låg i fodret. 

Blindtarmarna töms på ca halva sitt innehåll en till två 

gånger per dygn. Det behöver ju finnas mikroorganismer 

kvar för att ta hand om det nya fodret. Blindtarmsinnehållet 

är smetigt, ljus- till mörkbrunt till färgen och skiljs lätt 

från övrig träck. 

Äggproduktion 

Till skillnad från däggdjuren utvecklar de flesta hönkycklingar 

endast en äggstock, äggledare och skalkörtel, i allmänhet 

den vänstra. Den högra förblir outvecklad. 

De honliga könsorganen 

En könsmogen äggstock innehåller ett stort antal äggulor 

i olika utvecklingsstadier. Äggulan är en follikel, en äggcell, 

med ett stort lager näring till fostret. De fem sex största 

folliklarna har en utvecklingsnivå som är förskjuten 

ungefär ett dygn i förhållande till varandra. De representerar 

den närmaste veckans äggproduktion. Utöver dessa 

finns ca 2 000 för ögat synliga äggulor och ungefär 12 000 

av mikroskopisk storlek. Endast några hundra av alla dessa 

äggceller kommer att bli färdiga ägg. De är omgivna av en 

kärlrik hinna som brister då ägget lämnar äggstocken. 

Vid ägglossningen avges äggcellen med sin gula och 

fångas upp av äggledartratten, en trattformig öppning med 

tunn vägg och fransade kanter. Därefter förs den in i äggledaren 

som den långsamt passerar igenom. Om ägget ska 

befruktas ska det ske i början av äggledaren, för därefter 

börjar äggvitan läggas på. Unga hönor kan ibland släppa 

två gulor samtidigt vilket resulterar i ägg med två gulor. 

När äggvitan anlagras runt gulan har den till en början 

endast halva den slutliga volymen. En lika stor mängd vatten 

tillförs senare. Utanpå äggvitan läggs två skalhinnor, 

som huvudsakligen består av ett protein, keratin. Den inre 

hinnan anläggs först och är 1/3 så tjock som den yttre. De 

två skalhinnorna bildar efter värpning luftblåsan i äggets 

tjockända. Det tar ca 3 timmar att anlägga äggvitan och en 

timme och 15 minuter att bilda skalhinnorna. 

Därefter kommer ägget ner i skalkörteln där skalet bildas. 

Men innan skalet börjar bildas pumpas det in vatten

Äggstock, äggledare, skalkörtel, slida och kloak. 

1 till 5 är de fem nästkommande dagarnas äggceller. 

genom skalhinnorna och spänner ut ägget till sin slutgiltiga 

storlek och form. Denna process tar ca 5 timmar. 

Skalet består av kalciumkarbonat som läggs utanpå den 

yttre skalhinnan. Var 15:e minut läggs det på den mängden 

kalcium som ryms i hönans blod. Normalt kan hönan ta 

upp kalcium från tarmen i samma takt som det anlagras i 

ägget. D-vitamin är viktigt för upptaget av kalcium. Det 

går åt 2–2,5 gram kalcium till varje ägg. Kalcium tar 

hönan från fodret, men om det inte skulle räcka till kan 

hon ta hjälp av skelettet som fungerar som reservdepå. 

Innan hönans äggproduktion startar kan hon lagra in kalcium 

i skelettet så det räcker till ca sex ägg. Skalbildningen 

tar ca 15 timmar och sker under dygnets mörka 

period. 

De allra flesta ägg läggs på morgonen. Låt oss förutsätta 

att det läggs kl. 06.00. Under normala förhållanden 

förekommer det inte mer än ett ägg i taget i äggledaren. 

Eftersom det tar mer är 24 timmar att bilda ett ägg (25–26 

timmar) kommer nästa ägg inte förrän kl. 08.00. Nästa dag 

kommer det kl. 10.00. För att sedan komma rätt i tid igen 

kommer hönan att hoppa över äggläggningen en dag, för 

att sedan börja om klockan sex. Ju äldre hönan blir, ju 

längre blir intervallen mellan äggen och därmed sjunker 

äggproduktionen. Detta förklaras av att aktiviteten i folliklarna 

avtar. Gulorna blir större och intervallet mellan 

27 


Äggets väg genom äggledare och skalkörtel hos en 

höna.

ägglossningarna ökar. 

Äggulans färg påverkas av vad hönan äter. Ju mer av 

t.ex. karotener, förstadier till vitamin A, som hönan får i 

sig via fodret, desto gulare blir gulan. Om hönan har anlag 

för att producera bruna ägg, lagras det in pigmentkorn i 

slutet av skalbildningen. I kloaken finns ett skyddande 

hudveck så att ägget inte blir nedsmutsat av träck eller 

urinsyra. 

De hanliga könsorganen 

Tuppen har två testiklar. De ligger upptill i bukhålan trots 

att temperaturen där är +41 till +42 °C. Man kan anta att de 

kyls en del av bakre luftsäckarna vars luft byts vid varje 

andetag. Testiklarna är nästan duväggstora på en aktiv 

könsmogen tupp, har gulvit färg och oval bönform. Sädesvätskan 

avsöndras från sädesgångarnas väggar. Sper- 

28 

man transporteras från testikeln, via bitestikeln, ett litet 

nystan av slingrande kanaler, sedan via sädesledaren till 

kloaken. Spermierna behöver ingen mognadstid utan är 

funktionsdugliga redan då de befinner sig i de hanliga utförselgångarna. 

Tuppens sperma är mycket koncentrerad. 

Den kan innehålla miljarder spermier/ml. Ett ejakulat innehåller 

2–4 000 miljoner spermier. 

Vid parning pressas tuppens utstjälpta kloak mot hönans, 

och sperma pressas ut. Spermierna vandrar sedan 

upp i äggledaren för att där kunna befrukta ägget. Sperman 

kan lagras i körtlar i gränsen mellan vagina och skalkörtel. 

En parning ger befruktade ägg under 2–3 veckor. 

Finns det fler tuppar i en flock väljer hönan vem som får 

befrukta henne. Om hon ändå skulle bli parad med en tupp 

som hon inte har valt, kan hon, efter parningen, spruta ut 

hans spermier ur kloaken innan de hunnit befrukta äggen. 

Läs mer 

Björnhag, Göran m.fl. (1989) Husdjur – ursprung, 

biologi och avel. LTs förlag.

5 

Foder och foderbehov 

Fodret är den största kostnadsposten inom äggproduktionen. För att hönan ska ha möjlighet att producera 

så mycket som vi kräver, behöver hon rätt näringsförsörjning under hela sin levnadstid. En värphöna producerar 

ett ägg om dagen vilket motsvarar 3–4 % av hennes kroppsvikt. 

Hybridföretagen har sina utfodringsrekommendationer som varje äggproducent måste ta hänsyn till. Men 

för att bättre kunna välja rätt foder och utfodringsrutiner är det bra att veta hur hönan fungerar och vad hon 

behöver. Av naturen är hönsen allätare och en vilt levande höna äter bl.a. gräs, frön, småkryp och maskar. 

Näringsfysiologi 

Näringsämnena brukar delas in i olika grupper: energi, 

protein, fett, kolhydrater, mineraler och vitaminer. Vatten 

är ett fodermedel som ofta glöms bort men som är minst 

lika viktigt som annat foder. 

Energi 

Hönor, och vi människor, behöver energi för att hålla värmen, 

för att producera, ja, för hela livsprocessen. Energin 

kan man få från olika näringsämnen, t.ex. från kolhydrater, 

protein och fett. Fett innehåller mest energi, sedan kommer 

protein och därefter kolhydrater. I en foderanalys 

anges energin som omsättbar energi och mäts i MJ/kg 

foder eller MJ/kg ts (torrsubstans). Hönan kan inte utnyttja 

den totala energin i fodret, bruttoenergin, utan en del går 

förlorad i träck och urin. Resten benämns som omsättbar 

energi. Omsättbar energi är ett mått på den energi som omsätts, 

dvs. används i kroppen då fodret bryts ned. Ju mer 

lättsmält fodret är för hönan, desto mindre går förlorat i 

träck och urin och den omsättbara energin blir högre. 

Behovet av energi delas in i behov för underhåll och för 

produktion. Underhållsbehovet påverkas av hönans levande 

vikt, omgivande temperatur, fjäderdräktens kondition, 

underhudsfett och hur mycket hon rör sig. En stor och 

tung höna behöver mer energi för att underhålla sin kropp, 

jämfört med en mindre höna. En skillnad i vuxenvikt på 

100 g motsvarar ett underhållsbehov på 2–3 gram foder 

per dag, beroende på fodrets energiinnehåll. 

Sambandet mellan temperatur, fjäderdräktens kondition 

och energiförbrukning kan ses på sidan 30. Inom temperaturintervallet 

15–29 °C, den termoneutrala zonen, ökar 

energiförbrukningen med 15 kJ, (ca 1,5 g foder) för varje 

grad som temperaturen sjunker. En höna med dålig fjäderdräkt 

kan behöva upp till 30 % mer foder än en fullfjädrad 

höna. En frigående höna gör av med ca 5 % mer 

energi än en höna som sitter i bur. Och om hon dessutom 

29 

kan gå ut går det åt ännu mer energi, framförallt när det är 

kallt ute. 

När det gäller värphöns är behovet för produktion kopplat 

till äggproduktionen. För att producera ett ägg som 

väger 60 g går det år drygt 60 g foder. I början av produktionsperioden, 

innan hönan vuxit färdigt, får man också 

lägga till lite för själva tillväxten. 

Protein 

Protein är uppbyggt av 20 olika aminosyror, varav ca 

hälften är essentiella, livsnödvändiga. De essentiella aminosyrorna 

måste tillföras i fodret, de övriga aminosyrorna 

kan djuret bilda själv. Så egentligen är det fel att prata om 

proteinbehov, man borde i stället ange hönans behov av de 

olika aminosyrorna. Nu har man inte helt lyckats ta fram 

hönsens behov av alla 20 aminosyrorna så därför behöver 

man ha ett visst innehåll av råprotein i fodret ”för säkerhets 

skull”. Protein innehåller i genomsnitt 16 % kväve (N) och 

man kan alltså analysera fodrets kvävehalt och därigenom 

beräkna proteininnehållet. Proteinets kvalitet avgörs av hur 

väl sammansättningen av aminosyror överensstämmer 

med djurets behov av aminosyror. 

I foderspjälkningskanalen bryts foderproteinet ned med 

hjälp av enzymer. Det bryts ned till aminosyror som sedan 

tas upp av blodet och transporteras till kroppens olika 

delar. Aminosyrorna sätts sedan ihop till en ny typ av protein, 

beroende på vad som ska bildas, t.ex. ägg, muskler 

eller fjädrar. 

De aminosyror som det är viktigt att ha koll på när man 

sätter ihop ett foder till värphöns är metionin, lysin och 

treonin. Cystin är en aminosyra som är särskilt viktig för 

fjäderfän, då den ingår i fjädrar. Cystin kan bildas av metionin, 

men inte tvärtom. Båda dessa aminosyror innehåller 

svavel. Vanliga fodermedel har ofta ett för lågt innehåll 

av dessa aminosyror, så numera kompletteras fodret med 

aminosyror i ren form. Aminosyrorna tillverkas genom fer-

mentering av bakterier eller på kemisk väg. De s.k. syntetiska 

aminosyrorna är inte tillåtna att använda i den ekologiska 

äggproduktionen. Genom att tillsätta 

renframställda aminosyror kan man hålla nere det totala 

innehållet av protein i fodret, vilket minskar belastningen 

både på hönans njurar och på miljön. 

Fett 

Nästan allt fett är triglycerider, som består av tre fettsyror 

och en glycerolmolekyl. Fettsyrorna kan vara olika långa 

och vara mättade, enkelomättade eller fleromättade. Linolsyra 

är den enda essentiella, livsnödvändiga fettsyran 

när det gäller fjäderfän. Linolsyran är omättad och finns i 

vegetabiliska fetter såsom majsolja, soja och raps. Fettet 

är också viktigt att få med i foderblandningen då det underlättar 

upptaget av fettlösliga vitaminer. Som tidigare 

nämnts innehåller fett mycket energi, vilket ger ett mer 

koncentrerat foder. För högproducerande hönor som behöver 

äta mycket kan det vara positivt. Fettet ökar dessutom 

fodrets smaklighet, binder damm och minskar risken 

för separation i silos m.m. 

Kolhydrater 

En foderblandning till värphöns innehåller mycket spannmål, 

främst vete. Vete består till ca 70 % av stärkelse, som 

är en lättnedbrytbar kolhydrat. Från stärkelsen får hönan 

mycket energi. En annan kolhydrat som är viktig för hönan 

är växttråd. Växttråd, eller fibrer, består av cellulosa, he- 

KJ/kg, timme 

Sambandet mellan energiförbrukning och fjäderdräktens kondition, vid olika temperaturer. 

Röd kurva visar bra fjäderdräkt. Blå kurva visar dålig fjäderdräkt. 

30 

micellulosa och lignin som är osmältbart för hönan, men 

precis som vi behöver fibrer för att hålla magen och tarmarna 

i trim, behöver hönan växttråden. Växttråden tar 

längre tid att smälta, vilket gör att hönan blir lite lugnare. 

Havre har högre andel växttråd främst p.g.a. sitt skal och 

forskning har visat att högre andel havre med skal i foderblandningen 

minskar risken för fjäderplockning. 

Mineraler och vitaminer 

När man diskuterar mineraler till värphöns, tänker man i 

första hand på kalcium. För att bilda skalet till ett normalstort 

ägg går det åt ca 2 gram kalcium. Men hönan behöver 

också fosfor, magnesium, natrium, kalium och klor. 

Kalcium, fosfor och natrium behöver vanligtvis tillföras 

fodret, övriga mineraler finns normalt i foderråvarorna. 

Kalcium fås vanligast från foderkalk och fosfor från 

kalciumfosfater. Fosfor förekommer också naturligt bl.a. i 

spannmål, då i form av fytin. Man räknar med att endast 

30 % av fytinfosforn är tillgänglig för hönan. Vid tillsättande 

av ett enzym, fytas, som bryter ned fytinet, kan tillgängligheten 

ökas betydligt. På det sättet kan man spara 

oorganiskt fosfor, som är en ändlig resurs, samtidigt som 

man minskar utsläppet av fosfor till naturen via gödseln. 

Fytas finns tillsatt i vissa av de foderblandningar som finns 

på marknaden. 

Natrium tillförs billigast i form av koksalt, natriumklorid. 

Det är viktigt att innehållet av natrium inte blir för högt 

eftersom vattenkonsumtionen då ökar. Det ger lösare träck, 

(Efter Furnes Bagley, 2002)

som kan ge kladdig ströbädd. För låg halt av natrium kan 

ge upphov till kannibalism. Överskott på klorid har visat 

sig ge försämrad skalkvalitet. 

Vitaminer är relativt billiga och tillsätts i fodret i tillräcklig 

mängd. C-vitamin bildar fåglarna i tarmen, vilket 

i normala fall brukar vara tillräckligt. Om hönsen blir utsatta 

för stress i någon form, kan vitaminbehovet öka och 

man kan då få effekt av en extra vitamindos. C-vitamin är 

den enda vitamin som inte finns i ägg. 

Behovet av övriga mineraler, spårämnen och vitaminer 

tillgodoses lättast med en s.k. premix, en förblandning. 

Vatten 

Det är mycket viktigt att hönsen får tillräcklig mängd vatten 

av god kvalitet. En höna dricker mellan 1,5 och 2,5 dl 

vatten om dagen. Vattenkonsumtionen beror på lufttemperatur 

och fodrets vatteninnehåll. Värphöns är mycket känsliga 

för störningar i vattentillgången. Skulle de bli utan 

vatten en längre tid blir äggproduktionen störd och de kan 

till och med börja rugga. Vattenkvaliteten bör vara densamma 

som för människor. Vatten för bakteriologisk analys 

bör lämnas minst en gång om året. Kemisk analys bör 

också göras regelbundet fast kanske något mer sällan. Om 

vattenkvaliteten brister kan äggproduktionen och skalkvaliteten 

påverkas negativt och djuren kan dessutom bli 

sjuka. Om vattnet smakar illa kan det leda till att hönsen 

inte dricker tillräckligt, vilket också stör äggproduktionen. 

Fodrets smältbarhet 

Hur effektivt hönan smälter fodret påverkar hur mycket 

näring hon kan få ut av det. Smältbarheten har beräknats 

med hjälp av försök som ligger till grund för beräkningar 

av foderråvarans näringsinnehåll. Men smältbarheten, och 

därmed nyttjandegraden, kan variera. Värmebehandling 

och annan processing av fodret kan påverka smältbarheten, 

liksom hönans ålder, ras och hälsotillstånd. Det finns 

även ett samspel mellan foderråvaror i en blandning, t.ex. 

kan hög kalciumhalt sänka fettets smältbarhet. 

Fodermedel och näringsinnehåll 

Enligt foderföreskriften (SJVFS 2006:81) och bestämmelserna 

för salmonellakontroll är det sedan 1993 obligatoriskt 

att värmebehandla allt foder till fjäderfän. Undantag 

görs om man utfodrar med egen spannmål som kompletteras 

med inköpt värmebehandlat foder. Alla foderblandningar 

ska upphettas till minst 75 °C. I foderfabriken 

räcker det med att fodret pelleteras, men för hemmablandare 

och mindre fodertillverkare kan det vara mer problematiskt. 

Om fodret blir överhettat kan smältbarheten 

sjunka i fodret, vilket kan leda till ökat vatteninnehåll i 

gödseln som i sin tur kan leda till smutsiga ägg, kladdiga 

ströbäddar och sämre stallklimat. 

I princip allt färdigfoder i handeln är i dag pelleterat. 

Det minskar risken för separationer och ökar foderuppta- 

31 

5 FODER OCH FODERBEHOV 

get då hönan hellre äter lite större partiklar än mjöl. Det är 

numer förbjudet att utfodra värphöns och andra produktionsdjur 

med matavfall som innehåller animaliska beståndsdelar, 

oavsett om det värms upp eller inte. Det är 

fortfarande möjligt att utfodra med t.ex. potatis, makaroner 

och grönsaker. 

Foderstrukturen 

Hönsfåglar är utrustade med en muskelmage för att kunna 

bearbeta hela frön och kärnor. Om hönan behöver grus 

eller inte är man inte helt överens om. Muskelmagen fungerar 

utan att man ger hönan grus, men en del hävdar att 

malningen sker mer effektivt om hönan har tillgång till 

grus. Det är viktigt att hönan inte utfodras med för finmalet 

foder. Då får inte muskelmagen tillräcklig stimulans 

och det kan påverka produktionsresultaten. Utfodras hönsen 

med hel spannmål får man räkna med att det åtgår en 

del energi för att mala sönder de hela kärnorna. Detta kompenseras 

med en något högre konsumtion. 

Spannmål 

Svenska foderblandningar består till största delen av inhemsk 

spannmål, såsom vete, rågvete, korn och havre med 

en stark övervikt för vete. Mängden spannmål i blandningen 

beror främst på priset. På världsmarknaden finns 

t.ex. majs, sorghum, cassava och ris som i vissa prislägen 

kan vara intressanta om den hygieniska kvaliteten är god. 

Spannmål räknas i första hand som energifodermedel, 

då proteininnehållet är lågt. Till värphöns kommer dock 

ca 50 % av proteinet från spannmål. Spannmål innehåller 

en del lösliga, men svårsmälta fiberkomponenter, t.ex. 

β-glukan, vilket kan orsaka att träcken blir klibbig och därmed 

kan ge smutsiga ägg och blöt ströbädd. För att förbättra 

smältbarheten av dessa kolhydrater kan speciella 

enzymer tillsättas i foderblandningen. 

Vete 

Om vetet är av god kvalitet kan det användas som enda 

spannmålsslaget i svenska foderblandningar. Men eftersom 

vete har rykte om sig att kunna ge upphov till fjäderplockning 

och kannibalism om det ges i stora mängder, 

bör innehållet begränsas i foderblandningar till höns, framförallt 

frigående. Om vete blir för finmalet, i synnerhet i 

mjölfoder som inte är pelleterat, kan det klibba fast i näbben 

på kycklingar och höns. 

Rågvete 

Rågvete kan i stor utsträckning ersätta vetet i foderblandningarna, 

då det näringsmässigt ligger ganska nära vetet. 

Korn 

I foderblandningar till värphöns kan korn gärna användas. 

Då det finns risk för kladdig träck på grund av β-glukaner, 

är det positivt om enzymer tillsätts i fodret.

Havre 

Havre innehåller mindre energi än övriga spannmålsslag 

p.g.a. den höga skalandelen. Dessutom påverkar skalet 

kvaliteten på pelletsen så att de lätt faller sönder till mjöl. 

Havren har ofta ett högt pris i förhållande till sitt energiinnehåll, 

men har flera positiva sidor som kan väga upp det: 

– Havren innehåller mer fett och är vitaminrikare än 

andra sädesslag. 

– Havren innehåller mer A-, E- och C-vitamin som är 

antioxidanter vilket är konserverande och positivt för 

immunförsvaret. 

– Proteinet i havren har ett högre biologiskt värde, vilket 

innebär att aminosyrasammansättningen är bättre. 

– Forskning har också visat att om man byter ut en del 

vete mot havre i foderblandningen, kan man minska 

eventuella problem med fjäderplockning. En inblandning 

av ca 10 % kan rekommenderas. 

Biprodukter från spannmål 

Vissa kvarnbiprodukter är aktuella att blanda i värphönsfoder, 

t.ex. vetefodermjöl och vetekli. Jämfört med helvetemjöl 

är proteinhalten högre och proteinkvaliteten bättre. 

Vetefodermjölet har lägre växttrådhalt och högre energiinnehåll 

än vetekliet. Man kan blanda i minst 10 % vetefodermjöl 

och 5 % vetekli i foderblandningen. Maltgroddar är 

också ett utmärkt fodermedel och kan ingå med upp till 10 %. 

Proteinfodermedel 

Vanliga vegetabiliska proteinfodermedel för fjäderfä är sojamjöl, 

rapsmjöl och ärter. Även potatisprotein och 

majsglutenmjöl kan förekomma i mindre utsträckning och 

då främst i ekologiska foderblandningar. 

Sojamjöl och rapsmjöl är rester som återstår efter att 

oljan extraherats med ett kemiskt lösningsmedel. Om oljan 

utvunnits mekaniskt kallas den återstående produkten kaka 

eller expeller och innehåller mer fett än mjölet och därmed 

också mer energi. Det högre fettinnehållet, och då främst 

de omättade fetterna, påverkar lagringsdugligheten och risken 

för att fodret ska härskna ökar. I den ekologiska äggproduktionen 

kan man endast använda kakor eller expeller 

då reglerna inte tillåter användning av råvaror som utsatts 

för kemiska lösningsmedel. 

Soja 

Sojabönan innehåller en del antinutritionella substanser 

som måste elimineras och det görs vanligen genom upphettning 

(rostning). Sojamjölet är rikt på protein med relativt 

bra aminosyrasammansättning och ingår nästan alltid 

i kommersiella foderblandningar till värphöns. Om den hygieniska 

kvaliteten är bra behöver man inte begränsa innehållet, 

utan priset och näringsinnehållet får bestämma 

inblandningen. Sojamjöl är en bra lysinkälla, men innehåller 

lägre andel metionin. 

32 

Raps 

Raps är en av de viktigaste inhemska proteinråvarorna och 

det går bra att använda både rapsmjöl, helt frö eller expeller. 

Man brukar inte rekommendera mer är 10 % inblandning 

i fodret p.g.a. att raps innehåller glukosinolater som 

kan ge sköldkörtelförstoring vid hög inblandning. Rapsfrö 

och expeller är energirikare p.g.a. högre innehåll av olja. 

Oljan innehåller linolsyra vilket är ett extra plus. 

Raps innehåller sinapin, en förening som ger rapsen en 

bitter smak. I tarmen omvandlas sinapin till trimetylamin 

(TMA) som luktar som rutten fisk. I levern oxideras TMA 

till TMA-oxid som utsöndras via njurarna. En del individer 

bland brunvärpande raser saknar de enzymer som behövs 

för detta och TMA deponeras då i stället i gulan och 

ger ägget smak och lukt av ruttna ägg. Därför används inte 

raps i foderblandningar till brunvärpande höns. Nu har 

man lyckats hitta genen som påverkar detta och räknar 

med att, i det fortsatta avelsarbetet, få fram djur som saknar 

den här speciella defekten. Förhoppningsvis kommer 

detta problem att försvinna så småningom. 

Ärter 

Ärter är en utmärkt råvara i foder till fjäderfä och då framförallt 

de vitblommiga sorterna, matärterna. De innehåller 

mindre mängd tanniner jämfört med foderärter. Tanninerna 

sänker bl.a. proteinets smältbarhet och ger dessutom sämre 

smaklighet. Ärter har ett lågt innehåll av metionin, så foderblandningar 

som innehåller ärter bör kompletteras med 

rent metionin. Upp till 30 % ärter kan ingå i foderblandningen. 

Potatisprotein 

Potatisproteinkoncentrat är en biprodukt från tillverkningen 

av potatisstärkelse. Det har ett högt proteininnehåll, 

ca 80 %, och ett högt biologiskt värde. Aminosyrasammansättningen 

påminner om fiskmjöl och kan vara ett alternativ 

om man vill ha ett helvegetabiliskt foder. 

Potatisproteinet har ett ganska högt pris och används mest 

i ekologiska foder. 

Majsglutenmjöl 

Majsglutenmjöl har också ett högt proteininnehåll, ca 60 %, 

och har ett lågt innehåll av lysin och ett högt innehåll av 

metionin. Majs innehåller xantofyll som ger färg åt äggulan 

och en inblandning av ca 4 % majsglutenmjöl i fodret 

är tillräckligt för att ge tillfredsställande färg på gulan. 

Även majsglutenmjölet är dyrt och används mest i ekologiska 

foderblandningar. 

Fiskmjöl 

Fiskmjöl är en utmärkt råvara med högt energi- och proteininnehåll 

samt med ett högt biologiskt värde. Det är speciellt 

lämpligt i ekologiska foderblandningar då det är rikt 

på metionin. Fiskfettet är känsligt för oxidation och härsk-

ning och kan ge bismak till både kött och ägg. Därför är det 

viktigt att fodret innehåller tillräckligt med antioxidativa 

ämnen för att förhindra dessa reaktioner. Man rekommenderar 

max 0,5 % fiskmjölsfett i foderblandningen för att 

minimera risken för bismak på produkterna. 

På grund av överfiskning och därmed reducerade fiskbestånd 

i världshaven finns det skäl att minska användningen 

av fisk i djurfoder. Därför görs det nu studier för att 

avgöra om musslor skulle kunna vara ett alternativ. Proteinkvaliteten 

är jämförbar med fiskmjöl. Musselodlingar 

har dessutom en positiv inverkan på kustvattenmiljön 

genom musslornas unika förmåga att filtrera och därmed 

rena vattnet från näringsämnen. 

Fett 

Fett tillsätts till nästan allt fjäderfäfoder då det är förhållandevis 

billigt. Fettet ökar fodrets smaklighet och smältbarhet 

samt utnyttjandet av fettlösliga näringsämnen. 

Dessutom binder fettet damm och minskar risken för separation 

av foderpartiklar. Vid pellettering minskar fettet 

pelletens hållfasthet, så därför får inblandningen vara max 

4–6 %. Ytterligare 2–3 % kan sprutas på pelletsen efter 

själva pelleteringsprocessen. Det används i huvudsak vegetabiliskt 

fett, t.ex. majs- eller sojaolja. Använda friteringsoljor 

från restauranger och livsmedelsindustrin 

används ofta, då de är billigare. 

De hönor som ska producera de speciella omega 3äggen 

utfodras med foder som innehåller linolja. Ett särskilt 

märke, ”Må bra-ägg”, värps av hönor som fått sitt 

foder berikat med marint fett t.ex. fiskolja. Detta ger fyra 

gånger så mycket omega 3 i äggen, jämfört med linolja. 

Näringsämne Innehåll (cirka) 

SLU Frigående 

(kom) 

33 


Mineralfodermedel 

Den vanligaste kalciumkällan är kalciumkarbonat, foderkalk. 

En annan kalciumkälla är snäckskal. Snäckskal är lite 

dyrare än foderkalken. Den kan ges antingen separat eller 

blandas i fodret. Det är lite mer svårsmält för hönan, och 

ligger därför kvar längre tid i muskelmagen. Det är positivt 

för skalbildningen framförallt om det utfodras på eftermiddagen. 

För att uppfylla fosforbehovet är 

kalciumfosfater i regel billigast. I dessa föreningar är 

80–90 % av kalcium och fosfor tillgängligt för hönan. Fosfor 

finns också i spannmålen i form av fytin och man räknar 

med att endast 30 % av fytinfosforn är tillgänglig för 

hönan. Fytas är det enzym som bryter ned fytin och om 

det tillsätts i foderblandningen ökar tillgängligheten av fosfor. 

Det görs i de flesta foderblandningar i Sverige i dag, 

förutom i ekologiska foder. 

Natrium tillförs billigast i form av natriumklorid (koksalt). 

Men här får man vara observant så att kloridjonkoncentrationen 

inte blir för hög. Det kan medföra hög 

vattenhalt i avföringen, smutsiga ägg och blöt ströbädd. 

Skalstyrkan kan också försämras av överskott på klor. I 

stället för koksalt kan man då använda natriumbikarbonat 

eller natriumfosfat. 

Vitaminer och spårämnen 

Samtliga vitaminer tillsätts i regel i form av en förblandning, 

premix. I premixen ingår normalt vitamin A, D, E, 

B2, B3, B6, B12, biotin, K3, folinsyra, pantotensyra och 

kolinklorid. De spårelement som brukar tillsättas är jod, 

selen, mangan, kobolt, zink, koppar och järn. Biotinbrist 

har visat sig kunna orsaka tåhackning hos värphöns. 

Exempel på näringsinnehåll i värpfoder från SLU och i tre kommersiella (kom) foderblandningar 

Bur 

(kom) 

Omsättbar energi, MJ/kg 11 11,1 11,3 

Råprotein, % 16 16,6 15,9 16,5 

Aminosyror, g/kg 

Metionin 4,0 3,7 3,9 4,3 

Metionin + Cystin 6,5 6,8 6,8 

Lysin 7,5 7,9 7,6 8,5 

Fett, % 4,5 7,0 6,1 

Linolsyra 0,8 

Kalcium % 3,5 3,9 3,9 3,8 

Fosfor % 0,6 0,48 0,48 

Natrium % 0,15 

Vitaminer och spårämnen "tillräckligt" 

Xantofyll, mg/kg 12 

Kombinerat 

(kom) 

(Efter Elwinger 2006, www.livsmedelssverige.se/hona)

Aminosyror 

I dag tillförs rena aminosyror till alla kommersiella värphönsfoder. 

Ett undantag är de KRAV-godkända foderblandningarna, 

där det inte är tillåtet att använda 

renframställda aminosyror. 

– Metionin framställs syntetiskt och i foderanalyserna 

kallas produkten DL-metionin. 

– Lysin framställs genom en jäsningsprocess och den 

rena formen är svår att hantera, därför tillsätts lysin i 

form av sin hydroklorid. Produkten kallas L-lysin-HCl. 

– Treonin tillsätts ibland i foderblandningar. 

Gulefärg 

För att gulan ska få den önskvärda gula färgen tillsätts 

någon typ av färgämne. I svenska foder förekommer endast 

naturliga färgämnen såsom t.ex. paprikapulver, tagetesextrakt, 

algmjöl, majsglutenmjöl eller lucern- eller annat 

grönmjöl. 

Enzymer 

För att öka tillgängligheten i fodret tillsätts ibland enzymer. 

Enzymer hjälper till att lösa upp föreningar som hönan 

själv inte kan bryta ned. Ett exempel är fytas, ett enzym 

som bryter ned fytin och gör fosforn i växterna mer lättillgängligt, 

se ”Mineralfodermedel” ovan. Ett annat exempel 

är xylanas som hjälper till att bryta ned svårsmältbara 

kolhydrater. Dessa svårsmälta kolhydrater finns delvis i 

spannmål och kan ge upphov till blötare träck och därmed 

ge smutsiga ägg. Vid tillsatts av xylanas minskar risken för 

detta. För fodermedlens näringsinnehåll, se bilaga 1. 

Utfodring och näringsbehov 

I de allra flesta fall köper äggproducenterna färdigt pelleterat 

foder till sina värphöns. Det allra vanligaste är att 

hönsen utfodras med ett helfoder som innehåller allt vad de 

kan behöva. Ett annat alternativ är att man köper ett koncentrat 

som sedan kompletteras med spannmål (vete eller 

rågvete) och kalk (snäckskal eller foderkalk). Det senare 

alternativet kräver fler lagringsmöjligheter, våg- och blandarutrustning 

samt, inte minst, stort intresse och kunskap 

från djurskötaren. 

Fodertillverkaren är skyldig att informera om vilka råvaror 

som ingår i foderblandningen. Vid en ny foderleverans 

ska man alltid ta ett foderprov och spara, gärna i 

frysen, för att ha tillhands om det skulle bli några problem. 

I äggproduktionen tillämpas fasutfodring, vilket innebär 

att man ändrar fodersammansättningen tre till fyra 

gånger under värpperioden för att tillgodose hönans olika 

behov. Under värpperioden är energiinnehållet i foderblandningarna 

relativt konstant men råprotein- och aminosyrainnehållet 

sjunker medan andelen kalcium ökar. 

Hur ska man då veta när man ska byta foderblandning? 

Hönsens näringsbehov är bl.a. beroende av dess kroppsvikt, 

produktion och ålder. Hönans möjlighet att tillgodose 

34 

sitt behov beror på fodrets näringsinnehåll och hur mycket 

hon äter. Därför behöver man ha kontroll på konsumtionen, 

produktionen, hönans kroppsvikt samt äggvikten. 

Kroppsvikten kan man kontrollera genom att väga ett antal 

hönor manuellt, men det kan vara svårt att ta ut ett representativt 

antal. Det finns också särskilda vågar som kan 

kopplas till datorn och där hönorna väger sig själva. Sådana 

vågar finns både för frigående och burhållna hönor. 

För att ha kontroll på äggvikten bör man väga ett antal ägg 

hemma i packrummet. Det bästa är om man kan väga hela 

pallen, men det går också att väga några fack. 

När alla kontroller är klara väger man ihop alla faktorer, 

jämför med manualen och diskuterar med sin foderförsäljare 

för att komma fram till rätt beslut. Värphönans behov 

av protein och aminosyror beror till stor del på hennes arvsanlag. 

Därför ska man utgå från hybridföretagets rekommendationer 

när man bestämmer vilken foderblandning 

man ska använda. 

En del forskare anser att kalcium ska utfodras separat. 

Det är känt att konsumtionen av kalcium varierar stort, dels 

med tidpunkten på dagen, dels om hönan värper eller inte. 

Högre kalciumkonsumtion kopplat till separat utfodring 

leder till bättre skalstyrka och något högre äggvikt. Snäckskal 

kan med fördel utfodras på eftermiddagen, antingen i 

foderkedjan, tillsammans med fodret eller separat i ströbädden. 

Utfodringsrutiner 

Det är bättre att utfodra värphönsen flera gånger per dag 

för att undvika foderspill. Om foderspillet minskas med 1 

gram per höna och dag i en besättning med 30 000 höns, 

sparar man ca 11 000 kg foder på ett år. Burhöns utfodras 

i regel 3–4 gånger per dag och frigående höns får foder 

5–6 gånger per dag. Värphöns äter i regel mest på eftermiddagen 

och kvällen, då de är färdiga med värpningen. 

Det rekommenderas att ge sista fodergivan ca 1 timme 

innan skymningen börjar och ljuset släcks. Då har hönsen 

krävan full när de går till nattvila, vilket är positivt eftersom 

det då finns gott om lättillgängligt kalcium för skalbildningen. 

Foderstörningar 

Om det skulle bli problem med fodret sjunker äggproduktionen. 

Men innan produktionen påverkas så förändras 

hönsens intag av foder och vatten. För att tidigt uppmärksamma 

eventuella foderstörningar måste man därför ha 

kontroll på foder- och vattenförbrukningen. Vid eventuella 

problem, ska man kontakta sin foderförsäljare för att rådgöra 

med honom eller henne. Då är det bra att ha foderprover 

kvar i frysen, för att i efterhand kunna kontrollera 

fodrets kvalitet. 

Äggvikt 

För att få så bra betalt som möjligt för äggen gäller det att

producera ägg i rätt storlek. Bäst betalda är mediumäggen, 

mellan 53 och 63 gram. Äggvikten beror på tre komponenter; 

äggulan, äggvitan och skalet. Normalt ökar äggvikten 

med hönans ålder. Ju yngre hönan är då hon blir 

könsmogen och börjar värpa, desto mindre ägg. För att 

slippa för många små ägg som inte går att sälja, bör man 

inte skynda på könsmognaden för mycket. Man brukar 

säga att 20 veckors ålder är lagom för hönan att bli könsmogen. 

Detta reglerar man med ljusprogram. Förutom 

hybrid, ålder och ålder vid könsmognad så har även näringstillgången 

stor betydelse. Äter hönan mycket blir 

äggen större, äter hon lite blir äggen mindre. Hönornas 

aptit varierar. Vissa hybrider har sämre aptit och kan vara 

svåra att få igång att äta. Det är då viktigt att ha ett foder 

som hönan tycker är smakligt, t.ex. med havre i. Ju fler 

gånger på dagen man utfodrar, desto mer äter hönan. Man 

SLU SLU SLU Frigående 

(kom) 

35 


Exempel på sammansättning av värpfoder (mitten av värpperioden) från SLU och tre kommersiella 

foderblandningar (kom) 

Bur 

(kom) 

Råvaror Innehåll % Mingräns, % Maxgräns, % % % % 

Vete 25 0 30 30 50,5 38 

Korn 38,8 0 40 13,2 12,2 4 

Havre 10 0 30 15 7 

Rågvete 0 20 5 

Vetekli 1 0 7 

Vetefodermjöl 0 10 5 

Lucernmjöl 3 0 7 

Gräsmjöl 1 2,6 

Majsglutenmjöl 0 5 0,8 

Rapsmjöl 0 10 5 

Rapsfrö 12 

Rapsexpeller 3 

Ärter 10 

Sojamjöl 7 0 30 18,4 15,7 8 

Fiskmjöl 3 0 5 

Slakterifett 1,5 0 3 

Vegetabiliskt fett (olja) 0 3 

Fria fettsyror, veg 4,4 3,7 0,3 

Vitaminpremix 0,5 0,5 0,5 

Foderkalk 7,8 0 10 10,3 10,4 9,6 

Dikalciumfosfat 0,7 0 2 

Monokalciumfosfat 0,71 0,61 

Summa 98,3 98,81 98,71 98,9 

Dessutom tillkommer små mängder av vitaminpremixer, syntetiska aminossyror, enzymer, paprikapulver eller liknande. 

Kombinerat 

(kom) 

(Efter Elwinger 2006, www.livsmedelssverige.se/hona) 

kan också försöka reglera temperaturen i stallet. Är det väldigt 

varmt på sommaren äter de sämre. I sydligare länder 

har man speciella sommarfoder med lägre energiinnehåll 

för att hönorna ska äta bättre. 

Äggskal och skalkvalitet 

Äggskalet består till 90–95 % av kalciumkarbonat vilket 

innebär ca 2,3 gram kalcium (Ca). Om man räknar med en 

smältbarhet på ca 50 %, behöver hönan få i sig minst 4,6 

gram Ca per dag. Vitamin D spelar en viktig roll i upptaget 

av Ca. När hönan blir äldre blir äggen större och äggskalen 

därmed tunnare. Vissa sjukdomar, såsom infektiös 

bronkit (IB), Newcastle, m.fl. påverkar epitelcellerna i 

skalkörteln vilket leder till förändringar i skalet. Ringar, 

åsbildningar och prickar är exempel på missformade skal. 

Äggskalen kan också bli mer genomsläppliga och därmed

Hönsen väntar på foder efter avslutad värpning. 

blir äggen mer utsatta för smittor. Det finns fler faktorer 

som påverkar skalkvaliteten. För mycket klorid i fodret 

eller förhöjd ammoniakhalt i stalluften försämrar skalet. 

Smutsiga ägg 

Smutsiga ägg ger avdrag på avräkningen från packeriet 

och är ett problem som de flesta äggproducenter drabbas 

av mer eller mindre. Fellagda ägg blir ofta smutsiga, men 

även ägg, värpta i redena kan bli smutsiga. Beroende på 

vilken typ av smuts det handlar om, kan det vara fodret 

som är orsaken. Men det gäller också att regelbundet rengöra 

redesmattor, äggband m.m. som har kontakt med 

äggen. Det kan vara bra att undvika utfodring i samband 

med värpning, eftersom hönan gärna gödslar i samband 

med fodergiva. Risken finns då att det blir gödsel i redena 

som sedan smutsar ned äggen. Blöt gödsel, vilket bl.a. kan 

orsakas av för högt proteininnehåll, ökar också risken för 

smutsägg. 

Vad står det i lagen? 

I Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd 

om djurhållning inom lantbruket (DFS 2007:5, Saknr 

L 100) står det att ”Djur ska dagligen ges foder av lämplig 

struktur. Fodergivan ska garantera en tillräcklig, allsidig 

och välbalanserad näringstillförsel” och ”Djur ska få dricksvatten 

minst två gånger per dygn.” 

Foderföretagare 

Alla som hanterar foder som ett led i produktionen av livsmedel 

räknas som foderföretagare. Som foderföretagare är 

du skyldig att se till att livsmedelslagstiftningen, inklusive 

foderlagstiftningen, uppfylls. Syftet med de nya bestäm- 

36 

melserna är att garantera konsumenterna trygghet genom 

god livsmedels- och fodersäkerhet. Kravet är att foderföretagare 

ska anmäla alla anläggningar som används inom 

någon del av foderhanteringen. Detta beror på ett utökat 

krav på spårbarhet och möjlighet att utföra offentlig kontroll. 

Foder- och livsmedelsråvaror ska vara spårbara och 

det innebär att leveranssedlar på inköpta och sålda fodermedel 

ska noteras och sparas. Du måste också kunna ange 

alla personer eller företag från vilka du mottagit foder eller 

en produkt som ska ingå i ett foder. Likaså måste du kunna 

ange dem som tagit emot dina produkter. Du måste ha ett 

system så att du på begäran kan lämna ut dessa uppgifter 

till Jordbruksverket eller kommunen. 

Du ska också föra journaler över vilka olika risker som 

fodret kan ha utsatts för samt över 

– användning av växtskydds- och bekämpningsmedel 

– användning av genetiskt modifierat utsäde 

– förekomst av skadedjur eller sjukdomar som kan riskera 

fodersäkerheten 

– resultaten från analyser som gjorts och som kan vara av 

betydelse för fodersäkerheten 

– varje sändning av foder, varifrån den kom och i vilken 

mängd 

– varje leverans av foder, vart det sålts och i vilken 

mängd. 

Är du jordbrukare anmäler du dig som foderföretagare 

genom att skriva under SAM-blanketten. Nedan finner du 

exempel på förordningar, lagar och föreskrifter som du kan 

beröras av som foderföretagare. Du hittar bestämmelserna 

på Jordbruksverkets webbplats (www.sjv.se). 

FOTO: ÅSA ODELROS

Delar av en lista över förordningar, lagar och föreskrifter 

som du kan beröras av som foderföretagare. Du hittar bestämmelserna 

på Jordbruksverkets webbplats (www.sjv.se). 

EU-förordningar 


178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer 

och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättandet 

av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och 

om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet. 


852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien. 


882/2004 av den 29 april 2004 om offentligkontroll för 

att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och 

livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa 

och djurskydd. 


2160/2003 beträffande krav för användningen av särskilda 

bekämpningsmetoder inom ramen för de nationella 

programmen för bekämpning av salmonella. 


1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser. 


183/2005 av den 12 januari 2005 om fastställande av 

krav för foderhygien. 

37 

Läs mer 

Elwinger, Klas (2006) Fodermedel och foder till värphöns 

och slaktkycklingar. Inst. För husdjurens utfodring och 

vård, SLU. www.livsmedelssverige.se/hona 

www.livsmedelssverige.se/hona 

www.lantmannen.com 

www.svenskafoder.se 

Nationella lagar och förordningar 


• Lag (12006:85) om foder och animaliska biprodukter. 

• Förordning (2006:814) om foder och animaliska 

biprodukter. 

• Djurskyddslag (1988:534). 

Jordbruksverkets föreskrifter om foder 

m.m. 


om foder. 



fjäderfäbesättningar. 


om djurhållning i ekologiskt lantbruk.

6 

Djurhälsa 

Jämfört med övriga europeiska länder har vi i Sverige och övriga Norden ett gott hälsoläge. En anledning 

är att det inte är så tätt mellan produktionsanläggningarna och eventuella smittor kan lätt begränsas. Vi har 

också importrestriktioner och karantänsbestämmelser för att undvika att få in någon smitta av misstag. Import 

av avelsdjur och kläckägg är hårt reglerat i föreskrifter, utfärdade av Jordbruksverket. Förutom detta 

har det dessutom pågått ett förebyggande hälsovårdsarbete under många år. 

God hygien 

God hygien är grunden i det sjukdomsförebyggande arbetet 

i äggproduktionen. Hela huset eller avdelningen bör 

tömmas för att rengöringen ska bli så effektiv som möjligt 

innan nästa hönsomgång sätts in. Så fort djuren lämnat 

huset ska rengöringen börja. Läs mer i kapitel 8 ”Arbetet 

i hönsstallet”. Att stallet får stå tomt och torka innan de 

nya hönsen kommer, är en viktig desinficerande åtgärd. 

När stallet är rengjort och desinficerat gäller det att se till 

att man inte för in smittor i stallet. 

– Det ska finnas en tydlig hygiengräns, där alla byter 

kläder och skor. 

– Byt alltid skor när du kommer utifrån, så att du inte 

får in smitta t.ex. från vilda fåglar. 

– Begränsa antalet besökare. Var speciellt försiktig 

med fodertransportörer, rådgivare, försäljare, reparatörer 

m.fl. som besöker andra fjäderfäanläggningar. 

Släpp inte in dem i stallet om de inte har 

något ärende där. Har de varit i andra fjäderfähus 

samma dag bör de inte få komma in i hönshuset. 

– Var extra försiktig om du eller dina besökare varit 

utomlands. 

Tack vare det frivilliga salmonellaprogrammet har hygienregler 

införts som förbättras och utökas successivt. 

Många nya hönsstallar har byggts de senaste åren vilket 

har höjt standarden på lokaler, utrustning och hygien ytterligare. 

Hönshälsokontrollen 

Hönshälsoprogrammet startade 1994 och samtliga större 

svenska avelsföretag deltar i programmet. 

Programmet 

– är obligatoriskt för de kläckerier som producerar mer 

än 50 000 daggamla kycklingar per år samt för de avelsbesättningar 

som lämnar ägg till dessa 

38 

– uppfyller de krav som ställs vid handel i Sverige och 

inom EU 

– har som syfte att dokumentera sjukdomsfrihet samt 

övervaka hälsoläget i svenska avelsfjäderfäflockar för 

att tidigt upptäcka eventuella sjukdomar 

– innehåller krav på regelbunden blodprovstagning för 

kontroll av en rad olika smittsamma fjäderfäsjukdomar 

– innehåller också bestämmelser om t.ex. lokaler, hygien, 

skötsel och klinisk övervakning 

– finansieras av Statens Jordbruksverk och fjäderfänäringen 

tillsammans. 

Proverna analyseras av SVA, Statens Veterinärmedicinska 

Anstalt, och resultaten redovisas regelbundet till Jordbruksverket 

och deltagande avelsföretag. 

Salmonellakontrollen 

En annan förebyggande hälsoåtgärd är salmonellakontrollen. 

Sverige har en lång tradition av kontroll och bekämpning 

av salmonella. Det initierades av den så kallade 

Alvestaepidemin 1953, då 9 000 personer insjuknade i salmonella 

p.g.a. smittat kött från ett slakteri i Alvesta. Salmonellaprovtagning 

är sedan 1984 obligatorisk på fjäderfä 

som föds upp till slakt. Sedan 1994 är den även obligatorisk 

i värpbesättningar med mer än 200 värphöns som producerar 

och säljer ägg till detaljhandel och direkt till 

konsument. Den obligatoriska salmonellakontrollen innebär 

ett provtagningstillfälle var 15:e vecka fr.o.m. 24 veckors 

ålder. I besättningar med inredd bur samlas träckprov 

ihop och skickas in för analys. Har man frigående höns tar 

man s.k. ”sockprov”, vilket innebär att man trär på ett par 

sterila sockor utanpå stövlarna som sedan används så att 

man går igenom stallarna, jämnt fördelat över hela djurutrymmet. 

Sockorna skickas sedan in för analys. 

Den frivilliga salmonellakontrollen har som främsta syfte 

att förebygga salmonellasmitta på besättningsnivå.

Här krävs bl.a. att 

– en kontrollveterinär utses 

– djurutrymmena utformas hygieniskt 

– det finns förrum i anslutning till djurutrymmena 

– det finns frizon runt huset 

– fodret värmebehandlas (annars krävs inbesiktning 

och tillsyn av foderanläggningen) 

– skadedjur bekämpas. 

Om olyckan trots allt skulle vara framme och en besättning 

blir smittad av salmonella, avlivas alla djur och besättningen 

spärras. Stora förluster uppstår i förlorat 

djurvärde, utebliven produktion och kostnader för sanering. 

Är besättningen enbart ansluten till den obligatoriska 

salmonellakontrollen ersätter Jordbruksverket max 50 % 

av förlusterna. Är man dessutom inbesiktigad i den frivilliga 

salmonellakontrollen kan ersättningen från Jordbruksverket 

uppgå till 70 %. Nu finns också en 

salmonellaförsäkring som man kan teckna, för att ytterligare 

minska förlusterna om man skulle drabbas. 

Epizootier och zoonoser 

Epizootisjukdomar kallas de allmänfarliga sjukdomar som 

är mycket smittsamma och orsakar stora ekonomiska förluster. 

Newcastlesjuka (ND) är ett exempel på en epizootisjukdom 

och vid ett utbrott avlivas och destrueras alla 

djuren i den drabbade besättningen och möjliga smittvägar 

utreds. Zoonoser kallas de smittsamma djursjukdomar 

som även kan smitta mellan djur och människor, t.ex. salmonella. 

Om du misstänker att dina djur drabbats av en 

allvarlig smittsam sjukdom har du skyldighet att omedelbart 

anmäla det till en veterinär. 

Vaccinationer 

För att förebygga vissa infektionssjukdomar används vaccin. 

I Sverige vaccineras avelshöns för att skydda dem och 

deras avkomma. Värphöns vaccineras för att skydda dem 

mot sjukdom samt för att undvika produktionsförluster. 

Höns som hålls för hobby vaccineras i mindre utsträckning. 

Det är inte tillåtet att vaccinera mot epizootisjukdomar, t.ex. 

Newcastlesjuka (ND) respektive aviär influensa (AI). 

Vaccinationsprogram 

De avelsdjur som importeras till Sverige, moroch farföräldrar 

samt föräldradjur, vaccineras mot ett antal sjukdomar, 

såsom Mareks sjukdom (MD), koccidios, infektiös 

bronkit (IB), infektiös bursitvirus, aviärt rhinotrakeitvirus, 

chicken anemia virus samt aviär encephalomyelit (AE). 

Vaccinationerna görs vid speciella tidpunkter efter ett särskilt 

program som kan variera litet mellan de olika företagen. 

Värphönsen, produktionsdjuren, vaccineras första 

gången som daggamla kycklingar mot Mareks sjukdom 

(hönsförlamning) med hjälp av en injektion. Kycklingarna 

vaccineras senare mot koccidios, infektiös bronkit (IB) och 

39 

6 DJURHÄLSA 

aviär encephalomyelit (AE). Dessa vaccinationer utförs 

genom att vaccinet blandas i dricksvattnet eller sprayas 

över flocken. När värphönsen sedan kommit till äggproducenten 

ska de återvaccineras mot IB var 7:e till 10:e 

vecka. Läs mer om IB nedan. Vid behov kan värphöns 

också vaccineras mot bakterieinfektioner, t.ex. E.coli- samt 

pasteurellainfektioner. 

Produktionssjukdomar 

Äggledar- och bukhinneinflammation 

Äggledarinflammation, salpingit, drabbar främst äldre 

högproducerande värphöns och är en av de vanligaste dödsorsakerna 

inom äggproduktionen. I sitt akuta förlopp kan 

hönan dö inom några timmar i allmän blodförgiftning. 

Överlever hon den första veckan övergår sjukdomen i ett 

kroniskt stadium. Infektionen sprider sig i buken, hönan 

magrar av och får flytningar från kloaken. Inflammationen 

orsakas av stafylokocker, streptokocker eller kolibakterier 

och smittan kan överföras via smutsiga reden. En 

annan smittväg kan vara hackning i kloaken, när kloakslemhinnan 

exponeras strax efter värpningen. Drabbade 

hönor bör avlivas. 

E.coli-infektion 

E.coli är en bakterie som finns normalt i tarmkanalen hos 

friska fjäderfän och finns därför normalt i djurens miljö. 

Dålig miljö eller stress påverkar djurens motståndskraft 

och kan ge upphov till coli-problem. E.coli är troligen den 

vanligaste orsaken till bakteriella infektioner hos fjäderfä 

i dag, t.ex. äggledarinflammationer, luftvägsinfektioner 

och andra lokala, sekundära infektioner. 

Parasiter 

Det röda hönskvalstret 

Det röda hönskvalstret, Dermanyssus gallinae, är ett stort 

och utbrett problem i äggproduktionen och det finns i dag 

inga riktigt bra bekämpningsmetoder som är godkända att 

använda. Kvalstren är små, mindre än en millimeter och 

gråfärgade innan de sugit blod, därefter färgas de röda. På 

natten suger de blod på hönsen, på dagen gömmer de sig i 

skrymslen och vrår där de lägger sina ägg. Från äggen 

kläcks larver som utvecklas till nymfer som också suger 

blod och sedan blir könsmogna kvalster. Hela livscykeln 

tar en vecka eller mer, beroende på temperatur och fuktighet. 

Under varma och fuktiga somrar ökar ofta problemen 

eftersom kvalstren då kan massföröka sig. Parasiten kan 

leva utan värddjur i över åtta månader, vilket innebär att de 

överlever länge i ett tomt hönshus. Kvalstren sprids bl.a. 

med nyinköpta unghöns, men även med begagnade 

äggbrickor och pallar. 

Genom att placera ut kvalsterfällor, kan man kontrollera 

förekomsten. På lämpliga ställen i stallet placeras bitar 

av wellpapp som blir till gömställen för kvalstren. Pappbitarna 

samlas in nästa dag och klipps upp för att kontrol-

lera mängden kvalster. 

Hönsen stressas svårt av kvalstren och äggproduktionen 

minskar. De kan till och med dö av blodbrist vid stora 

angrepp. Det är svårt att lyckas riktigt bra med bekämpning 

av kvalster. Man bör inrikta sig på att sanera stallet 

och inredningen mellan omgångarna när stallet står tomt. 

Hög temperatur, högre än +45 ºC, och låg, lägre än -20 ºC, 

dödar kvalstren. En metod som används av flera producenter 

för att hålla nere antalet kvalster är att sprida kiselpulver 

i stallet. Pulvret ”puffas” in i burar, reden, under 

redesmattor och överallt i stallet, med jämna mellanrum 

under produktionsomgången. Kiselpulvret är inte farligt 

för hönsen, men skadar det yttre kitinlagret på kvalstren. 

Mellan omgångarna rengörs ordentligt och sprayas med 

Baythion E, som får användas på dispens ännu ett tag. Nya 

bekämpningsmedel tas fram och provas kontinuerligt. 

Dessvärre verkar det som att man helt enkelt får acceptera 

att bekämpningsåtgärder mot kvalster ingår i rutinsysslorna. 

Spolmask 

Spolmasken är en vanlig nematod i system med frigående 

höns. Spolmaskäggen kommer ut med gödseln från infekterade 

höns. Äggen kan överleva mycket länge i huset och 

i rastgårdar. Hönsen pickar i sig äggen som kläcks och larver 

kommer ut. Larverna utvecklas till maskar i tarmkanalen, 

som i sin tur lägger ägg. Symtomen är diffusa, 

hönsen kan få diarré och sänkt äggproduktion vid kraftiga 

angrepp. Spolmaskar kan via kloaken ta sig upp i äggledaren 

och kapsla in sig i ett ägg, men det händer inte ofta. 

Om ägget sedan skulle råka passera genomlysningen på 

packeriet, vore det olyckligt ur konsumentsynpunkt. Man 

kan upptäcka maskarna vid obduktion eller i avföringen. 

Det bästa bekämpningssättet är noggrann rengöring mellan 

omgångarna. 

Luftvägsinfektioner 

Problemet med luftvägssjukdomar i kommersiella hönsbesättningar 

är mindre vanligt i Sverige än i andra länder. 

Utbrott av luftvägssjukdom kan ske om hönsen blir nedsatta 

av annan sjukdom eller stressade. 

Infektiös bronkit, IB 

IB-virus är i dag spritt bland höns i stora delar av Sverige. 

Unga kycklingar får luftvägssymtom, medan äldre djur 

visar mycket svaga symtom. Värpande höns får först kraftigt 

nedsatt äggproduktion och därefter ses ägg med 

ojämna, åsiga skal och tunnflytande vita. IB är den fjäderfäsjukdom 

som sprids snabbast via luften i flocken. Den 

kan också spridas över stora områden om väder och vind 

är gynnsamma. Tidigare lyckades vi Sverige hindra spridning 

av IB med strikta hygienregler, men vaccination är 

nu allmänt använd i föräldra- och värphönsflockar. 

Det finns nu både det virus som vi haft sedan 1990-talet 

40 

(s.k. Massachusetts-stammen) och en ny IB-variant (IBV 

4/91) som sprids mellan besättningar. Alla producenter 

med kommersiell äggproduktion uppmanas nu att vaccinera 

mot IB, för att inte riskera att värphönsen drabbas. 

Unghönsen vaccineras tre gånger under uppfödningen 

och sedan ska värphönsen vaccineras var 7:e till 10:e 

vecka från 27 veckors ålder. En av vaccinationerna under 

produktionsperioden ska göras mot variantstammen (IBV 

4/91). Alla övriga vaccinationer görs mot den vanliga 

stammen (Massachusetts). Vaccinationen görs helst med 

spray, vilket är den metod som fungerar bäst. Vaccinet innehåller 

levande virus som är mycket känsligt och därför 

måste vaccinering utföras på rätt sätt. Fråga din uppfödare 

hur du ska gå tillväga och se även instruktioner från SVA, 

bilaga 2. 

Newcastlesjuka, ND 

Newcastlesjuka är en fruktad sjukdom som orsakas av ett 

paramyxovirus. Viruset är relativt känsligt för desinfektionsmedel 

men kan överleva i svalt väder i gödsel under 

flera månader. Vilda fåglar är en viktig smittkälla för våra 

tama fåglar. Symtomen är äggproduktionsstörningar, ökad 

dödlighet, andningssvårigheter, nervösa symtom och balanssvårigheter. 

Bekämpningen av sjukdomen regleras av 

epizootilagen och EU:s speciella direktiv, som innebär 

”stamping out”, vilket innebär att alla djur avlivas och destrueras. 

ND är anmälningspliktig. 

Värphönsbesättningar i olika delar av Sverige har vid 

några tillfällen drabbats av ND. Man har kunnat konstatera 

att de virus som identifierats vid senare utbrott är snarlika 

de virus som hittats tidigare. Förmodligen har de 

samma ursprung. Newcastlesjukan är inte farlig för människor. 

Aviär influensa, AI 

Aviär influensa eller fågelinfluensa är en av de allvarligaste 

sjukdomarna som finns hos fjäderfä. Viruset, aviärt 

influensavirus, kan orsaka plötsliga sjukdomsutbrott med 

mycket hög dödlighet hos fjäderfä. Viruset finns naturligt 

i milda former hos vilda fåglar. Aviär influensavirus har 

hittats hos vilda fåglar som provtagits i Sverige men inga 

tamfåglar har smittats. Symtomen är nedsatt allmäntillstånd, 

minskad aptit och diarré. Svullet huvud och kam 

samt blödningar på benen kan ibland också ses. Dödligheten 

varierar mellan 50 och 100 procent. Aviär influensa 

lyder under epizootilagen. Om man misstänker att djur 

drabbats av sjukdomen måste man genast tillkalla veterinär. 

Lagstiftningen innebär också att det inte är tillåtet att 

vaccinera mot aviär influensa i Sverige. Mer om AI finns 

att läsa på www.sva.se eller www.fagelinfluensa.info 

Obduktion av fjäderfä 

För att få reda på vilken sjukdom som drabbar hönsen är 

det ofta nödvändigt att obducera ett eller fler djur. Föru-

Obduktion av döda höns kan hjälpa till att fastställa dödsorsaken. 

tom att visa vilken typ av sjukdom det rör sig om, kan obduktionen 

ge ledning om hur man ska gå vidare med andra 

undersökningar. För att kunna utföra obduktionen med gott 

resultat måste fågeln komma fram till laboratoriet i gott 

skick. Välj djur som dött nyligen, gärna flera. Djuren 

måste förpackas noggrant och laboratoriet har särskilt lämpade 

emballage. Kontakta SVA, tfn 018-67 40 00 för mer 

information. 

41 

6 DJURHÄLSA 

FOTO: ÅSA ODELROS

EU-lagstiftning 





salmonella i avelsflockar av arten Gallus gallus. 





salmonella hos värphöns av arten Gallus gallus. 

• Direktiv (2003/99/EC) om övervakning av zoonoser 

och zoonotiska smittämnen. 

• Förordning (2160/2003) om bekämpning av salmonella 

och vissa andra livsmedelsburna zoonotiska 

smittämnen. 

Jordbruksverkets föreskrifter 


om obligatorisk salmonellakontroll av fjäderfä. 

• Föreskrifter om ändring av Statens jorbruksverks föreskrifter 

(SJVFS 1994:223) om införsel av fjäderfä och 

kläckägg 


om utförsel av fjäderfä och kläckägg till länder som 

ingår i EU och till Norge 



fjäderfä 


om obligatorisk hälsoövervakning av fjäderfä 

• Lantbruksstyrelsens kungörelse (LSFS 1980:8) med 

anvisningar till fjäderfäkarantän. 

42 

Läs mer 

Engström, Björn m.fl.( 2003) Kompendium Fjäderfäsjukdomar, 

SVA, Statens veterinärmedicinska anstalt 

Förebyggande åtgärder för bekämpning av röda hönskvalster. 

Jordbruksinformation 9 – 2004, 

Jordbruksverket (www.sjv.se) 

Jordbruksverkets rådgivningsbrev (www.sjv.se) 

– Bakteriesjukdomar och problembeteenden. Nr 15 

– Parasiter, inälvsmask och virus hos fjäderfä. Nr 16 

SVA, Statens veterinärmedicinska anstalt, www.sva.se 

Svedberg, Jan (2004) Djurskyddstillsyn i praktiken. 

Värphöns – kroniskt sjuka värphöns, SLU.

7 

Avel och 

unghönsproduktion 

Det finns ett flertal stora avelsföretag i världen, vars målsättning är att få fram en värphöna som motsvarar 

dagens höga krav. Det är i dessa avelsföretag som avelsarbetet bedrivs. Kraven som ställs på dagens 

höna är att hon ska vara högproducerande med en optimal foderförbrukning. Utvecklingsarbetet pågår 

kontinuerligt, vilket innebär att hönsmaterialet ständigt förändras. Den höna vi har i dag är inte densamma 

som vi hade förra året. Avelsföretagen har återförsäljare över hela världen, som förser sina kunder, äggproducenterna, 

med kycklingar eller unghöns. 

Fyra av dessa internationella företag är representerade i 

Sverige: 

– Lohmann Tierzucht GmbH. 

– Hy-Line International. 

– Hendrix Poultry Breeders. 

– H & N International GmbH. 

Lohmann, Hy-Line och H & N ingår tillsammans i 

Lohmann-Wesjohann Group. 

Hybrider i Sverige 

Återförsäljare av hybrider i Sverige är: 

– Gimranäs AB i Herrljunga säljer Lohmann, en vit- och 

en brunvärpande hybrid, samt Super Nick som är en ny 

hybrid på den svenska marknaden. 

– Swedegg AB i Mantorp säljer Hy-Line. I dag har man 

två vita och en brunvärpande hybrid. 

– Swedfarm AB i Linghem säljer Bovans från Hendrix, 

en vit och en brun hybrid. 

Företagen har kontrakterade uppfödare som har föräldradjuren 

eller föder upp unghöns och som är specialiserade 

på sin produktion. 

De svenska företagen köper grandparents-djur (GP), moroch 

farföräldrar, eller parents (P), föräldradjur. Grandpa- 

GP 

P 

Produktionsdjur 

Struktur över hybridavel. 

43 

rents-djuren består av olika tupp- och hönlinjer (A, B, C o. 

D) som korsas med varandra efter särskilda modeller, se 

bilden nedan. 

Hönans egenskaper 

När man ska välja vilken höna man vill ha är det många 

faktorer att ta hänsyn till. Naturligtvis är produktionsegenskaperna 

viktiga; att hon värper många ägg med bra 

kvalitet till så låg kostnad som möjligt. Genom att studera 

produktionsdata för de olika hybriderna kan man t.ex. jämföra: 

– topproduktion, anges i % (100 % motsvarar att alla höns 

lägger ett ägg per dag) 

– ålder vid 50 % produktion 

– antal ägg per insatt höna 

– äggmassa per insatt höna 

– genomsnittlig äggvikt 

– äggkvalitet, mäts i Haug-tal 

– skalstyrka 

– dödlighet, mäts i % döda hönor av totalt antal insatta 

hönor 

– foderomvandlingsförmåga, anges som kg foder/kg ägg. 

Tyvärr är det inte helt lätt att dra några slutsatser av dessa 

A_ B_ C_ 

D_ 

AB_ 

ABCD_ 

CD_

produktionsdata och jämföra hybriderna eftersom man inte 

mäter i samma enhet eller under samma tidsperiod. Man 

får inte heller glömma att hybriderna är framtagna i andra 

länder med andra förutsättningar än i Sverige. I de flesta 

andra länder näbbtrimmar man hönsen för att undvika 

hackningsskador. Det är inte tillåtet i Sverige. Vi har inte 

samma foderråvaror i våra foderblandningar och dessutom 

är kanske inte hybriden testad i det inhysningssystem som 

vi tänker placera den i. 

Att tänka på vid val av hybrid: 

– Vilken försäljare har jag förtroende för och god kontakt 

med? 

– Är jag nöjd med uppfödningen och uppfödningssystemet? 

– Är hybriden särskilt lämpad för burhållning, frigående 

eller ekologisk produktion? 

– Hur är temperamentet, är det en lugn höna eller är den 

flaxig? 

– Min kund som jag säljer äggen till – vill hon eller han 

ha vita eller bruna ägg? 

– Bruna höns kan vara svårare än vita i system med frigående 

höns. 

Hör dig för med andra äggproducenter och fråga efter 

deras erfarenheter när du står i en valsituation. Till syvende 

och sist gäller det att du hittar en hybrid som du trivs med 

och som fungerar i ditt system och med dina rutiner. 

Uppfödning av unghöns 

Både forskning och praktisk erfarenhet har visat att unghöns 

tidigt måste lära sig hur miljön fungerar för att de ska 

Boleg 2, uppfödningssystem i flera våningar. 

44 

fungera bra som vuxna. I djurskyddsmyndighetens föreskrifter 

(DFS 2007:5, saknr L100) står det bl.a. att unghöns 

ska vara uppfödda i inhysningssystem som förbereder 

dem för det system som de ska hållas i som vuxna. 

Försök har visat att om kycklingarna tidigt har tillgång 

till sittpinnar får de förbättrat tredimensionellt tänkande. 

Det borde vara viktigt i ett flervåningssystem där mat, 

foder och reden inte finns på golvet utan endast uppe i systemet. 

Tidig tillgång till sittpinne har även visat sig ge 

mindre rädsla, förbättrat flyktbeteende samt förmåga att 

lösa omvägsproblem. Det resulterade även i mindre antal 

golvägg och minskad förekomst av kloakkannibalism. Det 

är också viktigt att kycklingarna tidigt blir vana vid att 

människor rör sig i flocken. 

Höns som ska hållas i bur under produktionen ska alltså 

vara uppfödda i bur. Det är oftast inga problem i Sverige, 

eftersom det finns tillräckligt med burstallar för uppfödning. 

Däremot har det varit lite bekymmer under omställningen 

till frigående produktionssystem, eftersom 

uppfödningen inte hunnit med att ställa om i samma takt. 

I dag är alla uppfödare medvetna om att, för att uppnå 

bästa resultat, måste unghönsen vara förberedda för det 

system som de ska flyttas till inför värpstarten. Mer om 

produktionssystemen i kapitel 10 ”Stallbyggnader och inhysningssystem”. 

Ska unghönsen flytta till ett envåningssystem räcker det 

oftast med att kycklingarna föds upp på golv med strö och 

med tillgång till höga bockar med sittpinnar. Ska de flyttas 

till ett flervåningssystem ställs det dock större krav på 

uppfödningen. Det är viktigt att den nyinflyttade unghönan 

snabbt hittar upp i systemet för att hitta mat och foder 

och då behöver hon vara van vid att förflytta sig i höjdled. 

FOTO: GIMRANÄS AB

Boleg 2, kycklingarnas tillgång till systemet i fyra olika 

steg. 

45 

Läs mer 

Gimranäs AB, www.gimranas.se 

Management guide for the rearing of pullets in deep litter, 

aviary and free-range systems. Lohmann tierzucht, 

www.ltz.de 

Odén, Kristina (2003) Uppfödningssystem för livkycklingar: 

Boleg 2. Djurhälso- och djurskyddsaspekter. Specialarbete 

21, SLU. 

Poultry Marketplace, www.agr.gc.ca/poultry 

Swedegg AB, www.swedegg.se 

SwedfarmAB, www.swedfarm.se 

7 AVEL OCH UNGHÖNSPRODUKTION 

En uppfödare har, med gott resultat, provat att bygga om 

gamla burstallar till voljärer i två våningar och utnyttjat de 

gamla foder- och vattenlinjerna. 

Nya uppfödningssystem har utarbetats och utvärderats, 

bl.a. det s.k. Boleg 2-systemet. 

Här kan man, efter hand som kycklingarna växer, ge 

dem mer och mer utrymme, samt justera foder- och vattenlinjer. 

I djurskyddsmyndighetens föreskrifter (DFS 2007:5, 

saknr L100) anges vilken beläggning man får ha i ett unghönsstall. 

Beläggningen beror på djurens ålder och om 

man är med i omsorgsprogrammet eller inte. 

Kontakt mellan uppfödare 

och äggproducent 

För att både uppfödare och äggproducent ska bli nöjda och 

kunna göra ett bra jobb, är det viktigt att ha bra kontakt 

med varandra. Som äggproducent och köpare av unghöns 

bör du ta kontakt med ”din” uppfödare och intressera dig 

för dina blivande värphönor. Detta ökar intresset hos uppfödaren 

att leverera fina unghöns. Det vore en fördel om du 

kunde besöka dina blivande unghöns, men ur smittskyddssynpunkt 

är det inte lämpligt. Med dagens teknik 

finns det andra möjligheter som man kan utnyttja. Du kan 

t.ex. be uppfödaren ta kort i uppfödningsstallet och på hönsen 

och skicka dem till dig via e-post. Eller han kanske har 

en hemsida där han kan lägga ut bilderna. Då kan du se 

hur dina höns har haft det under sina första levnadsveckor. 

Uppfödaren ska föra journal över foder, vatten, temperatur, 

vikt, vaccinationer, ljus (lux) och andra händelser under 

gruppens uppfödning i stallet. Denna information ska följa 

med gruppen vid flytt till värpstallet.

8 

Förberedelser inför ny hönsomgång 

Innan hönsen kommer är det viktigt att stallet stått tomt så 

lång tid som möjligt. Om det skulle visa sig att något inte 

fungerar efter rengörning och montering, måste det finnas 

tid för reparationer och justeringar. Det är också viktigt att 

stallet hunnit torka ordentligt efter rengöringen innan de 

nya hönsen sätts in. Använd t.ex. varmluftsfläktar för att 

skynda på upptorkningen under den kalla årstiden. 

Om du får hem dina höns under den svalare delen av 

året kan det vara bra att sätta på lite värme om du har möjlighet. 

Hönan är visserligen en bra värmekälla i sig själv, 

men det är en onödig påfrestning att överlåta uppvärmningen 

av hönshuset på unghöns som nyligen varit med 

om att bli lastade, transporterade och urlastade. 

Efter att stallet blivit rengjort och desinficerat (se Rengöring 

och sanering nedan) är det viktigt att bibehålla hygienen 

och begränsa smittrycket genom att ha en ordentlig 

hygiengräns, där alla byter kläder och skor. Se kapitel 6 

”Djurhälsa”. 

Ställ krav på unghönsen 

Beställ dina unghöns tidigt så är det lättare för uppfödaren 

att planera och tillgodose dina önskemål. Lämplig tidpunkt 

kan vara när dina höns är ca 35 veckor gamla. Då vet du 

hur hönsen fungerar och kan ta beslut om nästa hönsomgång. 

Se till att unghönsen vuxit upp i ett system som liknar 

det system du har i ditt stall. Forskning och praktisk 

erfarenhet har visat att unghöns tidigt måste lära sig hur 

miljön fungerar för att de ska fungera bra som vuxna. Se 

kapitel 7 ”Avel och unghönsproduktion”. Uppfödaren ska 

kunna redogöra för hur systemet ser ut som hönsen växt 

upp i. Om du inte själv kan besöka uppfödaren, måste du 

fråga honom eller henne hur unghönsen har haft det. Har 

du särskilda önskemål om djurens dygnsrytm bör du ta upp 

det med uppfödaren så att han/hon kan anpassa ljusprogrammet 

efter dina önskemål. I deklarationen du får av 

uppfödaren ska du kunna se vad som hänt hönsen under 

Arbetet i hönsstallet 

För värphöns liksom för andra husdjur är god skötsel grundläggande för ett bra resultat. Modern teknik 

kan aldrig kompensera för en ouppmärksam och oengagerad skötare – men en duktig hönsskötare kan 

uträtta underverk i ett gammalt hus. 

Arbetet i stallet präglas till stor del av dagliga rutiner, samma sysslor återkommer dag efter dag i en viss 

ordning. För att arbetet ska fungera bra är det viktigt att du skapar dina egna rutiner som passar dig och 

ditt stall. Se till att ha rutinerna nedskrivna så att inget glöms bort den dagen du har avbytare. 

46 

deras första levnadsveckor; vilket foder och vilken ljusstyrka 

de är vana vid osv. Du bör också kunna ställa krav 

på att unghönsen, så långt det går, ska vara kvalsterfria. 

Transport av unghöns 

Prata med uppfödaren om tidpunkten för transporten av 

unghönsen. Ljuset är en viktig faktor. Unghönsen har vuxit 

upp i svagt ljus och påverkas därför negativt av starkt solljus. 

Detta gäller inte bara under sommaren, även soliga 

vinterdagar med bländande snö kan vara förödande. Allt 

för stark värme är också påfrestande för djuren och ställer 

stora krav på ventilationen under transporten. Under varma 

och/eller soliga perioder är det därför bäst att transportera 

hönsen nattetid. 

För att insättningen ska löpa så smärtfritt som möjligt är 

det bra om man kan anpassa transporten till hönsens 

dygnsrytm. Om hönsen får sova på transportbilen, den 

tiden på dygnet då de brukar sova, är de utvilade och pigga 

när de lastas ut i det nya stallet. Dessutom är de hungriga 

och törstiga vilket ökar förutsättningarna för att de snabbt 

hittar foder och vatten samt finner sig tillrätta i sin nya 

miljö. 

Dags för ny insättning 

I system för frigående höns är det lämpligt att placera 

ströet utmed väggarna innan hönsen kommer. Då blir det 

enklare att rulla in vagnarna med transportlådorna. Det ska 

vara tillräckligt med strö så att hönsen kan sprätta och 

sandbada. Däremot får det inte vara så trevligt på golvet att 

det inbjuder till värpning. När de lärt sig att värpa i redena 

kan strödjupet ökas till 6–7 cm. 

I system med inredda burar fylls ströbaden med lika 

mycket strö till unghönsen som till de vuxna hönsen. För 

att undvika att hönsen värper i ströbaden kan de hållas 

stängda upp till åtta timmar efter att ljuset tänts. När hönsen 

kommer ska fodret vara framkört och vattnet vara påkopplat. 

Kontrollera att allt fungerar som det ska. Kontakta

och förbered personalen som ska hjälpa till vid insättningen. 

Insättning 

När det så är dags att lasta av unghönsen görs detta lugnt 

och metodiskt, så att hönsen störs så lite som möjligt. 

Transportvagnarna rullas in i stallet och lådorna lastas varsamt 

av. Har du flervåningssystem kan du låta lådorna stå 

kvar på vagnarna och öppna den översta lådan. Hönsen 

kan då hoppa ur lådorna på någon av de övre våningarna. 

När den översta lådan är tom, lyfter du ned den och öppnar 

nästa. På det sättet slipper du tunga lyft och det krävs 

inte heller så mycket personal. 

Har du frigående höns placerar du ut unghönsen i hela 

stallet. Börja i mitten och arbeta dig mot utgångarna, så att 

du slipper passera och stressa de redan insatta hönsen. 

Under detta moment är det en fördel att ljuset inte är starkare 

än vad hönsen är vana vid från uppfödningsstallet. 

Låt hönsen gå ur lådorna själva eftersom varje hantering 

ökar skaderisken och stressen hos hönsen. När lådorna 

öppnats är det bra om du ökar ljuset. Är det fortfarande 

dunkelt vill unghönsen inte självmant komma ut ur lådorna. 

De höns som inte själva går ur lådorna får man 

plocka ur. De första 8–10 timmarna efter insättning bör 

hönsen ha sammanhängande ljus, så att de hittar till foder 

och vatten. Därefter går man över på det ljusprogram som 

uppfödaren rekommenderar. 

I system med inredda burar måste varje höna lyftas in i 

sin bur. Även här gäller det att arbeta systematiskt så att 

man inte behöver passera och stressa redan insatta djur. 

Planera arbetet efter ditt eget stalls förutsättningar! 

Var uppmärksam på att djuren dricker, speciellt ifall de haft 

ett annorlunda vattensystem under uppfödningsperioden. 

Protokoll från uppfödaren 

Med transporten ska följa ett protokoll från uppfödaren där 

du kan hitta den information du behöver. Här ska kunna 

utläsas: 

– unghönsens vikt och ålder samt vilken hybrid det är. 

– vilka vaccineringar som gjorts och som behöver göras 

samt datum för dessa. 

– hur själva uppfödningen gått till, såsom vilket system 

unghönsen är uppfödda i, foder och utfodring, ljusprogram 

samt andra faktorer som kan ha betydelse. 

– mer specifika rekommendationer om du har speciella 

krav, exempelvis att du inte vill ha för hög äggvikt. 

Kontrollera vikten 

När du tar emot dina unghöns ska du alltid väga några för 

att kontrollera att de är jämna och att genomsnittsvikten 

överensstämmer med den uppgivna. Väg minst 25 djur och 

skriv upp vikterna. Om det inte stämmer med det förväntade, 

väg 50 djur. Minst 80 procent av djuren ska ligga 

inom ± 10 % av genomsnittsvikten. Om djuren är mer 

47 

8 ARBETET I HÖNSSTALLET 

ojämna än så, ta kontakt med uppfödaren. Var även observant 

på hönsens vikt i fortsättningen. Av olika skäl, exempelvis 

värmebölja, kan foderkonsumtionen gå ner. Det är 

viktigt att hönsen har rätt vikt när de går in i uppvärpningen! 

Det enklaste sättet att ha kontroll på hönsens vikt 

är att installera en automatisk våg där hönorna väger sig 

själva och vikten registreras av datorn. Sådana system 

finns både för frigående höns och höns i inredd bur. 

Stäng inte upp hönsen! 

Det förekommer fortfarande att äggproducenter med frigående 

höns stänger upp unghönsen på bingen eller i voljärerna. 

Detta är inte tillåtet och inte lämpligt. Om 

unghönsen fötts upp i ett system som liknar det du har i 

stallet bör hönsen hitta foder och vatten utan problem. 

Stänger du in alla höns på bingen får ranglåga hönor svårt 

att komma åt foder och vatten, vilket gör att de växer 

sämre och du får ojämna unghöns. 

Koccidiosvaccinerade höns måste dessutom komma i 

kontakt med träck för att immuniseringen ska lyckas och 

då måste de ner i ströet. Är hönsen nyvaccinerade när de 

kommer till dig kan immuniseringen försämras om de inte 

får tillgång till ströbädden. Är unghönsen vana vid att 

sprätta och sandbada, blir de stressade i onödan om de 

utestängs från ströbädden. 

De första veckorna 

Nu startar den mest skötselintensiva perioden under hela 

hönsomgången. Det arbete du lägger ner i början av produktionsomgången 

har du igen under hela återstoden av 

produktionen. Rör dig mycket i stallet under den första 

tiden. Hönsen måste vänja sig vid att människor rör sig i 

gångarna utanför burarna eller bland de frigående hönsen. 

Ingen vinner på att hönsen blir rädda varje gång någon 

skötare rör sig i stallet. Det kan vara en fördel om du alltid 

är klädd på samma sätt i början, så att hönsen lär sig att 

känna igen dig. 

Undvik störande moment, såsom att köra utgödslingen, 

de första dagarna. Ge gärna lite extra foder så kommer 

hönsen snabbare i balans efter flytten. Om hönsen har dålig 

matlust kan man öka smakligheten genom att tillsätta 1 % 

foderjäst i foderblandningen. Under de två–tre första dagarna 

kan man öka ljusflödet lite i samband med utfodringen, 

för att hjälpa hönsen att hitta fodret. Utfodra ofta, 

gärna fem till sex gånger per dag de första dagarna. OBS! 

Glöm inte att sänka till det normala ljusflödet efter utfodringen 

eller koppla ljuset automatiskt till utfodringssystemet. 

Det är viktigt att återgå till det planerade 

ljusprogrammet så att hönsen inte blir störda i onödan. Fyll 

ej för fullt i foderrännan, utan låt hönsen äta tomt någon 

gång per dygn. 

Gör hönsen vana vid arbetsrutinerna innan uppvärpningen 

startar. Du bör alltså ”plocka ägg” även innan det 

finns några ägg att plocka. Det är i denna period som hön-

Hönsen ska sova på sittpinnarna. 

sen ska vänjas vid alla möjliga saker. Under uppvärpningen 

och därefter är hönsen mer känsliga för förändringar 

på grund av den stora hormonomställningen i 

kroppen. 

Förutom att hönsen ska vänja sig vid människor ska de 

lära sig rätt sätt i hönshuset. Detta gäller förstås främst för 

de frigående hönsen. De hönor som sover i ströbädden på 

natten från början, fortsätter gärna med det. Till natten ska 

alla hönsen upp på sittpinnarna. Är de inte där, får du placera 

dem där. 

De första äggen 

När de första äggen kommer är det dags att öppna redena. 

Det är lämpligt att redena öppnas innan ljuset tänds och att 

de stängs innan ljuset släcks. För att undvika att hönsen 

övernattar i redena kan man ha reden med utkastare. Alla 

fellagda ägg ska plockas bort så fort som möjligt så du 

måste nu tillbringa mycket tid i stallet. Om hönsen värper 

på golvet eller spalten får du göra det så ogästvänligt som 

möjligt på dessa platser. Hönan vill gärna ha det dunkelt 

där hon värper. Därför bör det vara ljust på spalten och på 

ströbädden. Man kan också gå fram och tillbaks i stallet 

och störa hönsen, så att de lägger sig i redena för att få lugn 

48 

och ro. Och, som tidigare nämnts, ha inte för tjockt strölager 

till att börja med. Det finns en särskild äggplockartång 

som man kan använda om man vill slippa böja sig ned för 

att plocka golvägg, se bild på sidan 50. 

Rutiner och skötsel 

Det gäller att ta sig tid att studera hönorna och lära känna 

dem. Gå till hönshuset vid olika tillfällen på dagen och 

lyssna och titta på hönorna. Är du uppmärksam på hur de 

låter normalt kan du höra på ljudet om inte allt står rätt till. 

Som många andra djur är hönan ett vanedjur. Det är bra 

att ha bestämda tider och rutiner. Gör det till en vana att alltid 

knacka innan du går in i hönshuset. Vänj dem vid ljud 

och prata med dem – du ska få se att du får svar! 

Gå en runda i stallet då du bara tittar på djuren. Inte 

plocka golvägg, inte göra några justeringar, se endast på 

djuren! Då har du störst möjlighet att upptäcka avvikande 

beteenden eller höra onormala ljud. Kontrollera eventuella 

avvikelser genast, låt det inte vänta till senare. Ta för vana 

att göra kontrollrundan på morgonen. Då har du dagen på 

dig att åtgärda eventuella fel och brister som du upptäcker. 

Får dagen gå kan felet förvärras och bli ännu svårare att rätta 

till. 

FOTO: ÅSA ODELROS

Förslag på dagliga rutiner 

 

Notera i checklistan respektive värplistan vid varje kontroll, se bilaga 3 och 4. 

Kontrollera och notera sista dygnets vattenförbrukning det första du gör på morgonen. Gör alltid avläsningen 

vid samma tidpunkt på dygnet. 

Kontrollera och notera sista dygnets foderförbrukning. Det är viktigt att hönsen får den mängd foder de 

behöver. Det är speciellt viktigt under uppvärpningen. 

Kontrollera eventuella kontrollampor på den tekniska utrustningen. 

Kontrollera att klockan som styr ljusprogrammet fungerar. 

Är lukt och ljud som vanligt i hönshuset? 

Kontrollera vattnet i alla linjer, morgon och kväll. 

Kontrollera att det finns foder överallt. 

Kontrollera och notera temperatur och fuktighet i hönshus och ägglager. Kontrollera även att fläktarna går! 

Döda djur samlas in och förvaras i plastsäck i frysen. 

Avliva sjuka eller skadade djur och förvara dem som ovan. 

Notera döda djur i journalen. 

Äggen samlas in, sorteras, packas och märks eventuellt. 

Äggen placeras i kylrummet så fort som möjligt. 

49 


I frigående besättningar 

– Plocka golvägg, 5–6 gånger per dag under uppvärpningen, därefter två gånger per dag. 

– Öppna redena en timme innan ljuset tänds. 

– Stäng redena ett par timmar innan ljuset släcks. Då kan du kontrollera att det inte ligger några döda höns i redena. 

– Sjuka eller skadade djur kan placeras i en cirkulationsbox med tillgång till foder, vatten och rede. Där ska djuret 

stanna högst tre dagar, därefter avgörs om hönan kan återgå till flocken eller inte. Antingen släpps hon då åter ut 

i flocken eller avlivas, se stycket ”Avlivning” nedan. 

Förslag på veckorutiner 

– Räkna ut värplistor (bilaga 4) och sätt in i diagram. 

– Kontrollera ljusprogrammets inställning, gör eventuella justeringar. 

– Kontrollera alarmsystemet. I varma perioder kollas det dagligen. 

– Kör utgödslingen minst två gånger i veckan. Håll ett öga på gödselns konsistens. Förändringar kan betyda att 

något är galet. 

– Töm och spola igenom vattenledningarna. Flottörbehållare och spillkoppar rengöres vid behov. 

– Håll äggband och reden rena för att undvika smutsiga ägg. Om du har en liten vagn med dig vid rundan i burstallet 

kan du ta med rena redesmattor för att direkt kunna byta ut de smutsiga. 

I buranläggningar 

– Dammsug eller sopa gångar och väggar. Använd munskydd! 

– Eventuell duschning av hus och djur med fin dusch. Lite fuktighet hindrar att fjäderdräkten blir torr och spröd, 

och hönorna sätter stort värde på det. Undvik att söla med vatten i onödan på vintern. 

– Fyll på ströbaden vid behov. Ströåtgången varierar mycket mellan de olika systemen. 

I frigående besättningar 

– Justera öppningstid och stängningstid för redena när dagslängden ändras.

FOTO: OVE LITORELL 

Andra rutiner 

– Ta foderprov själv, eller begär det av foderfirman, på varje foderleverans och förvara det i frysen, minst fyra 

veckor efter att leveransen är förbrukad. Jämför alltid det nya fodret med det föregående. Utseende, struktur, lukt 

och smak ska vara så lika som möjligt från leverans till leverans. Om något verkar onormalt – meddela genast foderleverantören. 

– Om något går sönder, laga det direkt. 

– Håll rent och snyggt i äggrum, kontor och runt huset. 

– Ventilationskanaler och fläktar görs rena vid behov. 

– Salmonellaprov tas enligt program. 

– Kontakta veterinär vid onormal dödlighet eller andra produktionstörningar. 

– För att ha kontroll på förekomsten av kvalster är det bra att sätta ut fällor. En bit wellpapp placeras på ställen där 

kvalstren gärna håller till. Se kapitlet 6 ”Djurhälsa”. 

– Anteckna varje dag, från första till sista dagen, vad som kunde ha gjorts annorlunda för att komma ihåg detta till 

nästa omgång. 

– Spar värp- och checklistorna för minst de tre senaste kullarna. 

– Kontrollera att reservelverket fungerar som det ska och att instruktioner finns tillgängliga. 

Tång att plocka golvägg med. 

50 

Datoranvändning 

Det finns stora fördelar med att ta datorn till hjälp när det 

gäller produktionskontroll och produktionsuppföljning. Då 

kan man lätt få fram jämförelsesiffror mellan omgångar, 

inom omgången och om man vill, mellan olika producenter. 

Ett sätt kan vara att man använder en liten handdator 

där noteringar kan göras direkt i stallet. Den kopplas sedan 

till huvuddatorn och siffrorna ”tankas” över. 

Äggplockning 

För att packmaskinen ska fungera så bra som möjligt bör 

äggbrickorna förvaras torrt och varmt åtminstone ett dygn 

innan de ska användas. Om du tror att antal knäckägg beror 

på hur äggen transporteras eller packas kan du kontrollera 

detta genom att följa ett antal ägg genom systemet. Kontrollera 

dessa ägg innan de lämnar hönshuset, före och 

efter packmaskinen. Då får du reda på var knäcken uppstår 

och kan åtgärda problemet. Att plocka ägg två gånger om 

dagen kan ofta vara bättre för äggkvaliteten. Det blir 

mindre finknäck och äggen får snabbare rätt lagringstemperatur. 

Till sist – tänk på att det är helheten som ger resultatet. 

Ingen kedja är starkare än den svagaste länken! 

Djurtillsyn 

I en flock med tusentals frigående unghöns eller värphöns 

kan man inte gå från djur till djur och se om de olika individerna 

är friska eller inte. Ska det finnas någon möjlighet 

att utöva tillsyn måste man ha tillräcklig kunskap om fjäderfänas 

beteende och låta djuren ”berätta” hur de mår. 

Man får inte låta blicken fastna bara vid djur som är alerta 

och pigga. I stället måste man aktivt lära sig söka efter just 

de djur som drar sig undan, som sitter stilla, som verkar 

sova när de andra är aktiva, som hänger med vingarna eller

En höna i full värpning har ca tre fingrars bredd mellan sittbenen. Kryssen markerar sittbenens läge. 

har en uppburrad fjäderdräkt. Grundregeln är att de djur 

som avviker i beteenden eller gömmer sig på undanskymda 

platser ska kontrolleras extra. En sjuk höna drar 

sig undan för att få lugn och ro. Lyft och känn på hönsen, 

så du lär dig hur en normal höna känns! 

Utseende och beteende hos friska höns 

Friska höns har en klarröd kam. Den är större på vita hybrider 

och mindre på bruna. Om en höna har avsevärt mindre, 

blek och kanske fnasig kam är det ett tecken på att hon inte 

är i bra kondition. Kammens utseende är ett bra men inte 

absolut kännetecken på djurets kondition. Det finns kroniskt 

sjuka djur som överlevt länge utan att tillfriskna, men 

som trots detta har en för flocken normal kam. 

Hullet kan kännas olika på friska höns. Man känner hullet 

bäst över bröstbenet. Unghöns är tunnare än äldre höns. 

De som värper väldigt mycket är tunnare över bröstbenet 

jämfört med dem som värper mindre. Vita hybrider är tunnare 

jämfört med bruna hybrider. Värpande höns upp till 

30–35 veckors ålder är vanligen tunnare än äldre höns som 

värper lika mycket. 

Friska höns är alerta under dygnets ljusa timmar. I stora 

flockar kan vissa individer ha en annan rytm än flertalet 

utan att det är tecken på sjukdom, men man bör kontrollera 

dem extra i alla fall. Får man dem att röra sig avslöjar de 

strax om deras vila var tillfällig eller om de mår dåligt. 

En höna som har en mycket finare fjäderdräkt än de 

andra i flocken, kan var flockens sjukaste höna. När en 

höna blir långvarigt sjuk slutar hon oftast att värpa. Hon 

ruggar då ofta, vilket innebär att hon byter fjädrar och hon 

magrar av. Överlever hon det som orsakat hennes sjukdom 

kan hon efter ruggningen ha en väldigt fin fjäderdräkt. 

51 


Samtidigt har hon vanligen en liten blek, kanske fnasig, 

kam. Fångar man henne känns hon lätt och mager. En 

sådan höna bör snarast avlivas. 

En höna som är sjuk är mindre aktiv än en frisk. Näbb 

och klor fortsätter att växa hela livet. Det medför att hon 

sliter mindre än normalt på dem om hon är sjuk. Har hon 

varit inaktiv en längre tid, några veckor, kan man se att 

både klor och övernäbb ser längre ut än på flockens övriga 

hönor. 

En höna som är ung och frisk har benplåtar som är klart 

gula. De bleknar när hon blir äldre. En höna med tydligt 

blekare benfärg än övriga i flocken har ofta slutat att värpa 

och man kan använda detta tecken tillsammans med övriga 

när man undersöker henne närmare. 

Värper eller inte 

En höna som värper är vanligen frisk men inte alltid. Man 

kontrollerar enkelt om en höna värper eller ej. Lägg 

handflatan över bakre delen av hönans buk med fingrarna 

över kloaken. Tryck lätt (om hönan är fet får man trycka 

något hårdare) och låt fingrarna vandra från sida till sida. 

Man känner då benutskott, sittbenen under huden. Om man 

har normalstora fingrar och får in tre fingerbredder mellan 

sittbenen är hönan i full värpning. Får man in två fingrar 

värper hon något eller några ägg i veckan. Är det 

trängre värper hon inte. Små hönor är naturligtvis trängre. 

Avlivning 

Sedan 1 januari 2005 gäller nya regler för avlivning av enstaka 

sjuka eller skadade fjäderfän, samt i samband med 

provtagning. Djur som väger under 250 gram får avlivas 

genom halskotsdislokation utan bedövning. Större djur 

FOTO: ANNE LAR SEN

Exempel på ljusprogram för värphöns. 

måste bedövas först, lämpligen genom ett slag i huvudet. 

Själva avlivningen kan utföras genom att man med en 

snabb knyck knäcker och vrider av halskotpelaren. Innan 

du använder dig av denna avlivningsmetod (eller någon 

annan metod) måste du ha fått ordentliga instruktioner från 

någon som har kunskap om hur den ska utföras. 

Ströbädden 

Att ströbädden hålls torr är viktigt ur många aspekter. En 

torr ströbädd är attraktiv för hönsen, både att sandbada i 

och att sprätta i. Sprättandet hjälper till att lufta ströbädden 

och att hålla den torr. En torr ströbädd minskar ammoniakavgången 

från gödseln i bädden, vilket är bra för djurhälsan 

och stallklimatet. 

Skötsel 

Strömängden ökas successivt efter insättningen, då hönsen 

lärt sig att sova på pinnarna och värpa i redena. För att 

stimulera hönorna att krafsa och sprätta kan man tillföra 

snäckskal, hel spannmål eller annat i ströbädden. Tänk på 

att det du för in i stallet ska vara salmonellafritt! Tillräckligt 

med ljus på ströbädden stimulerar hönsens nyfikenhet 

och vilja att krafsa i ströet. 

Ett annat sätt att väcka hönsens nyfikenhet kan vara att 

lyfta i bädden med en grep eller kratta, framförallt i början 

av omgången men även senare vid behov. 

För att hålla bädden torr är ventilationen en viktig faktor. 

Tilluften ska passera ströbädden, innan den förs ut ur 

stallet. Lär dig hur ditt ventilationssystem fungerar så att 

52 

(Från www.livsmedelssverige.se/hona) 

du kan justera ventilationen efter väderleken. Om ströbädden 

blivit blöt och tillpackad får man ösa ut bädden och 

lägga in ny kutterspån. 

Ljus och ljusprogram 

Det finns en tumregel när det gäller ljus till höns: Under 

uppfödningen får dagslängden aldrig öka och under värpperioden 

får dagslängden aldrig minska. För att lättare ha 

kontroll över om det är tänt eller släckt i hönshuset, kan 

man montera en kontrollampa på utsidan av huset. Då kan 

du se om det lyser eller är släckt som det ska, enligt ljusprogrammet, 

utan att behöva gå in i stallet. Om du måste 

sänka ljuset på grund av någon störning i beteendet, sänk 

snabbt men återställ mycket långsamt. 

Ljusprogram 

Ändringar i dagslängden har stor betydelse för hönans äggproduktion. 

För att undvika störningar i produktionen använder 

man sig av ett ljusprogram. Rekommendationer om 

ljusprogram får man lämpligast av unghönsens uppfödare 

eftersom det kan skilja sig något beroende på djurmaterial. 

Under uppvärpningen ökar dagslängden successivt till 

14–16 timmars dagsljus. När gryningen ska inträffa kan 

du själv reglera efter egna önskemål. Vill du packa ägg på 

förmiddagen får gryningen inträda tidigare än om äggpackning 

sker på eftermiddagen. Man räknar med att 80 % av 

hönsen har värpt fyra timmar efter att ljuset har tänts. För att 

ljusprogrammet ska fungera måste du kunna mörklägga stallet 

helt, så att inte dagsljus sipprar in vid fel tidpunkt.

Dagsljus 

Enligt djurskyddsbestämmelserna ska höns ha tillgång till 

dagsljus. Direkt solinstrålning kan dock ge upphov till att 

de klumpar ihop sig och kväver varandra. Dämpa därför 

ljuset med t.ex. persienner, jalusier eller plast, eller skärma 

av ljuset med markiser. Har hönsen inte blivit vana vid 

dagsljus under uppfödningen, kan det vara klokt att vänta 

med introduktionen av dagsljus till efter uppvärpningen. 

Viss erfarenhet finns från den ekologiska produktionen, 

där en producent släppt in dagsljus i stallet då hönsen var 

25 veckor och det har fungerat utan problem. Hur stabil 

hönsgruppen är har stor betydelse. En stabil grupp klarar förmodligen 

dagsljusinsläpp bättre än en instabil. Det är viktigt 

att vara observant på eventuella beteendestörningar. Om sådana 

skulle uppstå måste dagsljusinsläppen stängas till. 

Ljusets placering 

Ljuset stimulerar och styr hönan på flera sätt. Genom att 

tänka på hur man placerar ljuset i ett hönshus, kan man utnyttja 

det både för att slippa ägg värpta på golvet och för 

att styra hönsen till viloplatser. Upplysta ställen inbjuder 

till vila och kroppsvård, medan hönsen gärna uppsöker 

mörka platser när de ska värpa. Ströbädden ska vara väl 

belyst och helst utan skuggiga områden. Ljuset är tillräckligt 

starkt då hönsen visar normal aktivitet. 

Gryning och skymning 

Det är viktigt att hönsen får en mjuk start på dagen genom 

att man ökar belysningen successivt. Detta gör man enklast 

genom att koppla belysningen till en dimfunktion. Lika 

viktigt är det att ljuset minskar successivt på kvällen, så 

att hönsen hittar till sittpinnarna. Trots det artificiella ljuset 

får hönsen då en mer naturlig dag, med både gryning 

och skymning. Enligt djurskyddslagstiftningen ska belysningen 

tändas och släckas genom dimning i stallar med 

mer än 350 värphöns. 

53 

Använd blå lampor vid utlastningen. 

Utlastning 


För att slakten ska fungera så bra som möjligt bör du preliminärt 

anmäla dina höns till slakt redan i samband med 

insättningen. Normalt sker slakten vid ca 75 veckors ålder, 

men en viss variation förekommer. Lastningen av hönsen 

sker oftast ganska sent på kvällen för att förhindra att hönsen 

tillbringar mer än 12 timmar i lådorna. Då har hönsen 

normalt sin sovperiod och sitter på pinnarna och sover. Det 

innebär också att utfodring kan ske som vanligt dagen 

innan. 

Använd lampor med blått ljus vid utplockningen, så att 

du ser men inte hönsen. Hönsen uppfattar inte det blå ljuset, 

utan sitter lugnt kvar på pinnarna. En producent har 

provat blå lampor med olika effekt och kommit fram till att 

Utlastning av uttjänta värphöns från ett Red L-stall. 

FOTO: OVE LITORELL 

FOTO: OVE LITORELL

Utlastning av uttjänta värphöns från ett Red L-stall. 

5W fungerar bäst. Lamporna placerades diagonalt i systemet 

med ca 10 meters mellanrum. 

Om du har system för frigående höns tar du bort det 

mesta av ströet först, för att lättare kunna rulla in vagnarna 

med transportlådorna i stallet. Bär så lite som möjligt! 

Stallutformningen bestämmer hur du kan arbeta, så tänk 

igenom hur du bäst utnyttjar ditt stalls förutsättningar. 

Hantera hönsen varsamt och försiktigt för att minimera 

stressen och skaderiskerna. När vagnen är full är det lämpligt 

att köra ut den utomhus, så att hönsen inte utsätts för 

värmestress i onödan. Eftersom höns inte kan svettas har 

de svårt att klara höga temperaturer. 

Flervåningssystem 

Många har frågat sig hur utplockning av slakthöns ska gå 

till i de nybyggda flervåningssystem för värphöns som nu 

finns runt om i Sverige. Ett par producenter har provat en 

metod där hönsen får åka rutschbana i rör från de övre våningsplanen. 

Rören består av vägtrummor med 400 mm 

diameter. Slakteriets journal över skador och kassationer 

visade att metoden fungerade väl, jämfört med traditionell 

hantering. 

Det är viktigt att man är många personer, ca 30 stycken, 

för att arbetet ska flyta bra. Personalen delas in i arbetsgrupper 

med en ansvarig gruppledare. Gruppledaren, som 

bör vara erfaren, talar om för de övriga i gruppen hur arbetet 

ska gå till och hur man fångar, håller och hanterar 

höns. I de stallar där metoden med rutschbana provats hade 

man två rör, ett på varje sida i systemet. En person stod 

uppe i systemet vid rörets mynning och övrig personal 

samlade hönsen tre och tre för att försiktigt släppa ner dem 

54 

genom röret. Bemanningen nere på ströbädden, vid rörets 

mynning, tog emot hönsen och placerade dem i lådorna. 

Det gick åt en person bara till att organisera personalen, 

och inte minst viktigt, att ordna förtäring i arbetspauserna. 

Var rädd om mörkerseendet och servera mat och kaffe i 

skenet av värmeljus! 

För att lasta ut knappt 30 000 höns behövdes knappt en 

minut per höna med den teknik och personalstyrka som 

man använde. Viktigt är att planera och förbereda arbetet 

noga innan utlastningen börjar. Ta hand om personalen så 

att de trivs. Du kommer att behöva deras hjälp igen om ett 

och ett halvt år! 

Övriga tips 

Hissa upp foder- och vattenlinjer i taket om du har möjlighet, 

så slipper du kliva över dem under utlastningen. 

Alternativ till utlastning och slakt 

Från den 1 januari 2008 behövs ingen dispens för koldioxidavlivning 

av höns i stall, se SJVFS 2007:77 Saknr 

L22, Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd 

om slakt och annan avlivning av djur. Om gården är belägen 

långt från slakteriet eller då hönsen av någon anledning 

inte bör transporteras, kan koldioxidavlivning vara 

ett bättre alternativ i stället för slakt. 

Rengöring och sanering 

God hygien är grunden för att förebygga sjukdomar i äggproduktionen. 

Både daggamla kycklingar och könsmogna 

unghöns är mycket mottagliga för infektioner när de anländer 

till ett nytt stall. De möts av en miljö med nya smittämnen 

som de inte har utvecklat skydd mot. En 

systematisk rengöring och desinfektion måste därför göras 

mellan varje hönsomgång. Det är bra att komma igång 

med rengöringen omedelbart efter att hönsen lämnat huset. 

Efter rengöring och desinfektion är det viktigt att stallet 

får stå tomt och torka, ju längre tid desto bättre. För detaljerade 

instruktioner, se bilaga 5 ”Gör rent hus i hönshuset”. 

Tvättrobot 

Några producenter har provat att låta en tvättrobot göra 

grovtvätten. Denna typ av tvättrobot har tidigare mest använts 

i grisstallar, men har nu även provats i hönsstallar. 

Roboten är konstruerad så att den programmeras för varje 

stalls exakta utseende. När programmeringen väl är gjord, 

tvättar roboten på egen hand genom att metodiskt arbeta 

sig fram i stallet. Den går flera gånger fram och tillbaka i 

stallet för att tvätta hus och inredning i den ordning som 

programmeringen anger. I en utvärdering av robotens arbete 

anges att den gjorde en bra blötläggning och grovspolning, 

ca 70–80 % av tvättarbetet utfördes. En sista 

noggrann rengöring får sedan göras manuellt.

Tvättrobot. 

Läs mer 

Berg, C. och Yngvesson, J.(2007) Avlivning av värphöns i 

stallet med koldioxid. Tidningen Fjäderfä nr 7/2007. 

Engström m.fl. (2003) Kompendium Fjäderfäsjukdomar 

(Rengöring, Desinfektion). Fjäderfäavdelningen, SVA 

Uppsala. 

Jordbruksverkets rådgivningsbrev (www.sjv.se) 

– Gör rent hus i hönshuset. Nr 4. 

– Sittpinnar och strö ger bättre djurmiljö och säkrare 

äggproduktion. Nr 6 

– Äggproducenter ger praktiska yrkestips. Nr 10 

– Fönster och ljus i hönsstallar. Nr 11 

– Goda skötselrutiner ger säkrare äggproduktion. Nr 13 

– Viktigt med bra rutiner vid arbetstoppar i hönshuset. Nr 14 

55 

Svedberg, Jan (1995) Rengöring av värphönshus mellan 

produktionsomgångar. Institutionen för husdjurens miljö 

och hälsa, SLU i Skara. 

Svedberg, Jan (2004) Djurskyddstillsyn i praktiken. Värphöns 

– Kroniskt sjuka värphöns (Tillsyn mm). Institutionen 

för husdjurens miljö och hälsa, SLU i Skara. 


FOTO: OVE LITORELL

9 

Arbetsmiljö i 

äggproduktionen 

Om man frågar äggproducenterna vad de tycker om sin arbetsmiljö så är de flesta nöjda. Det finns dock 

några moment i produktionen som upplevs både tunga och smutsiga. Gemensamt för alla, oavsett vilket 

inhysningssystem man har, är att utplockningen av de uttjänta värphönsen upplevs som ett arbetsamt moment. 

Dessbättre lastar man ju vanligtvis ut höns endast en gång per år och avdelning. Värre är det då 

med arbetsmoment som förekommer dagligen och på sikt kan orsaka belastningsskador. I besättningar 

med frigående höns kan golvägg vara ett arbetsmiljöproblem. Dessutom förekommer damm, buller och 

gödselgaser som på olika sätt påverkar arbetsmiljön. 

Regler för arbetsmiljö 

I Arbetsmiljölagen anges de övergripande reglerna för arbetsmiljön. 

Arbetsmiljöverkets (AV) föreskrifter beskriver 

mer i detalj de krav och skyldigheter som ställs på arbetsmiljön. 

Det finns inga färdiga föreskrifter när det gäller arbete 

med djur, men ett förslag är på remiss och väntas träda 

ikraft under 2007, se vidare www.av.se. 

Belastningsskador 

Ensidiga arbetsrörelser kan orsaka överansträngning, t.ex. 

i skuldror, axlar och ryggens nedre del. För att undvika 

skador är det bra att kunna variera arbetsställning och att 

växla arbetsuppgift då och då. Till exempel är det bra att 

växla mellan att sitta och stå. För att undvika belastningsskador 

är det viktigt att hålla kroppen i trim genom allsidig 

träning och motion. 

Lämpliga arbetshöjder för en kort resp. 

lång person. I normalfallet är armbågshöjd 

den bästa arbetshöjden. 

(Efter Arbetsmiljöverket, 

AFS 1998:1, www.av.se) 

56 

Arbetet i äggsorteringsrummet tar ofta flera timmar per 

dag och då gäller det att tänka på att ha så bra arbetsställning 

som möjligt. Undersökningar har visat att det ensidiga 

arbetet vid äggsorteringen ofta ger, speciellt kvinnor, 

besvär i händer, handleder, nacke och axlar. Lämplig arbetshöjd 

är armbågshöjd och eftersom alla inte är lika 

långa är det bra om höjden kan regleras på något enkelt 

sätt. Enklast är kanske att ha något stadigt att stå på t.ex. 

en pall eller låda för den som är kort. Det är också viktigt 

att räckvidden inte blir för lång när man ska nå äggen. Du 

kan styra äggen närmare dig med hjälp av en gummilist 

eller liknande. Huvuddelen av äggen bör inte vara längre 

än 30 cm från kroppen, maximalt 45 cm. 

Arbetet utförs ofta stående vilket ger en ständig belastning 

på hjärta och blodomlopp samt på lederna i ben och 

fötter. Ett sviktande underlag samt bra skor är viktigt för att

minska dessa besvär. För att minska belastningen och ge 

variation är det bra om du ibland kan sitta eller ståsitta på 

en s.k. ståstödstol. 

Äggbrickorna ska staplas och lyftas över på pallar, de 

översta brickorna ska upp på ca en och en halv meters 

höjd. Här finns det olika hjälpmedel som man kan använda 

för att undvika onödiga lyft. En pallyft kan hjälpa till att 

höja upp pallen så att den kommer i höjd med äggbandet. 

En nedsänkt saxlyft kan hjälpa till att sänka pallen när de 

sista äggbrickorna ska lastas på. En sådan saxlyft kan du 

också komplettera med en våg, så att du enkelt kan väga 

äggen och därmed ha kontroll på äggvikten. Ett annat alternativ 

kan vara att montera en travers i taket, för att med 

hjälp av den lyfta över äggbrickorna till pallen. 

Golvägg 

I system med frigående höns förekommer fellagda ägg i 

varierande mängd. Flervåningssystemen har överlag större 

problem än envåningssystemen. För en del producenter 

kan detta vara ett stort problem som oftast pågår under hela 

omgången. I stora besättningar kan man ha 1 500–2 000 

fellagda ägg som ska plockas manuellt varje dag. De flesta 

äggen förekommer i ströbädden, men en del kan också finnas 

på de olika golvplanen. 

Insamling av golvägg innebär böjda och vridna arbetsställningar 

för skötaren vilket är påfrestande på främst 

rygg, armar och ben. Detta, ofta i kombination med dålig 

belysning, damm, mikroorganismer och gaser gör det till 

ett viktigt problem att åtgärda. I möjligaste mån ska man 

naturligtvis försöka undvika golvägg, och om man drabbas 

av det gång på gång ska man försöka utreda var problemet 

ligger. 

Det vanligaste hjälpmedlet som används är att äggen 

samlas i en eller flera korgar. Ägg som ligger under inredningen 

kan dras fram med hjälp av en käpp eller liknande. 

57 

9 ARBETSMILJÖ I ÄGGPRODUKTIONEN 

(Efter Arbetsmiljöverket, 

AFS 1998:1, www.av.se) 

Arbetsområden för händerna, mätt i centimeter. 

För att slippa böja på ryggen, kan du använda en särskild 

tång, se bilden på sidan 50. 

Insättning av unghöns 

Då det är dags för en ny omgång unghöns kommer de på 

lastbil i transportlådor med ca 12 hönor i varje. Om det är 

möjligt körs lådorna in i stallet på vagnar. Frigående höns 

kan gärna få möjlighet att hoppa ur lådorna själva, det spar 

både höns och personal. De hönor som inte lämnat lådan 

efter en stund får plockas ut manuellt. Burhållna höns 

måste tas ur lådorna och placeras i burarna manuellt, vilket 

är ett drygt arbete som ofta kräver extrapersonal. Vid 

insättning i den nedersta burraden måste man böja sig, och 

till den översta får man sträcka sig. 

Utlastning av uttjänta höns 

När hönorna är ca 75 veckor gamla ska de skickas till slakt. 

Hönorna insamlas och stoppas i transportlådor, som lastas 

på lastbil för att sedan köras till slakteriet. Ofta anlitas 

extra personal för detta moment, då det underlättar att vara 

många. Lastningen får inte ta för lång tid, då lastningstiden 

ingår i transporttiden, och transporttiden är begränsad. 

Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd 

(DFS 2004:10, saknr L5) om transport av levande djur- 

Detta gör att personalen ofta upplever det stressigt, samtidigt 

som det är dammigt och tungt. Det är viktigt att 

extrapersonalen får bra instruktioner om hur arbetet ska gå 

till, både ur djur- och arbetsskyddssynpunkt. 

Hönorna samlas in och stoppas i transportlådor, ca 12 i 

varje. Beroende på stallets utformning stoppas djuren i lådorna 

inne i stallet eller strax utanför. Om det är möjligt 

transporteras lådorna på en vagn i stallet, annars bärs de 

ut manuellt. För att hönorna ska sitta still vid insamlingen 

görs det på kvällen då djuren sitter på pinnarna. För att underlätta 

för personalen används ofta blå lampor, vilket hön-

sen inte uppfattar som ljus. 

Burhållna höns plockas manuellt ur burarna och då burarna 

är ganska djupa kan det ibland vara svårt att nå de 

hönor som sitter längst in. För att nå upp till den översta 

raden kan det vara nödvändigt att stå på en pall för att nå 

in. Om det är möjligt är det en fördel att kunna stänga till 

redena innan utlastningen börjar, så att inte hönorna kan 

gömma sig därinne. 

Frigående höns tar längre tid att samla in, då de kan 

springa omkring när de blir skrämda. Här är det ännu viktigare 

att personalen får bra instruktioner och att arbetsledningen 

fungerar. Glöm inte bort att ta regelbundna 

pauser! Se mer under kapitlet ”Arbetet i hönsstallet”. 

Luftkvalitet i stallet 

Luftföroreningar är ett grundläggande problem i många 

djurstallar, och så även i värphönsstallar. Dammhalterna 

är generellt höga i värphönsstallar men halterna är genomgående 

högre i system med lösgående värphöns jämfört 

med burstallar. Hönsens egen aktivitet ger upphov till 

huvuddelen av dammet. Oroliga höns som flaxar får mer 

damm att yra omkring. Regelbunden dammsugning, helst 

med centraldammsugare, minskar totalmängden damm i 

burstallar samt i anslutande utrymmen. 

Organiskt damm 

Djur, foder, strö och gödsel ger upphov till mycket organiskt 

damm. Exponering för organiskt damm kan ge upphov 

till sjukdomar i andningsorganen t.ex. kronisk 

luftrörskatarr, hosta, snuva och nästäppa. Dammpartiklar 

varierar mycket i storlek och de som är mindre än 5µm i 

diameter är så små att de följer med inandningsluften ner 

i lungornas alveoler och kan orsaka inflammatoriska förändringar 

i lungorna. 

Kvalsterbekämpning 

De allra flesta äggproducenter har större eller mindre problem 

med det röda hönskvalstret. Under produktionsomgången 

bekämpas kvalstren med kiselpulver, som ska 

blåsas in i alla skrymslen och vrår. Många producenter 

upplever detta som ett dammigt och besvärligt arbetsmoment 

och andningsskydd är en nödvändighet. 

Gödselgaser 

I värphönsstallar är det främst ammoniak som kan vålla 

besvär. Ammoniak kan förvärra effekterna av dammexponeringen 

genom att flimmerhåren i näsgångarna förlamas. 

Därmed riskerar man att damm tränger djupare ner i andningsvägarna. 

Undersökningar har visat att ammoniakhalten 

i stalluften sjunker om man gödslar ut ofta, t.ex. var tredje 

dag. Man kan också minska ammoniakhalten genom 

att evakuera frånluft i direkt anslutning till de ytor som är belagda 

med gödsel. 

58 

Andningsskydd bör användas vid arbete i hönsstallet. 

Buller 

Störande buller kan ge både psykologiska och fysiologiska 

effekter. Man kan känna trötthet och irritation, men också 

få ökad hjärtfrekvens, förhöjt blodtryck och utsöndring av 

stresshormoner. Egenskaper som påverkar upplevelsen är 

ljudets styrka samt dess frekvens- och tidskaraktär. Risken 

för störning kan inte bedömas enbart utifrån ett ljuds egenskaper, 

utan samma ljud kan ge skilda effekter i olika situationer 

och för olika personer. Den individuella 

känsligheten för buller är olika. 

Buller i värphönsstallar beror på hönsen, ventilationsfläktar, 

maskinell utrustning som t.ex. foderkedjor, gödselmattor, 

ägginsamlare etc. Det finns möjlighet att 

bullerdämpa ventilationsfläktar, men då påverkas samtidigt 

fläktens kapacitet. Ta kontakt med din leverantör om 

du tycker att fläktarna väsnas onödigt mycket. Använd hörselskydd 

om du upplever ljudet i stallet störande. Enligt 

djurskyddsbestämmelserna (L100) är maxgränsen för mekaniskt 

buller i djurstallar 65 dBA, vilket har betydelse 

även ur arbetarskyddssynpunkt. 

Olycksfallsrisker 

Inom fjäderfäproduktionen är olyckorna oftast inte så allvarliga, 

men de är ganska vanligt förekommande. Vid närkontakt 

med djuren, t.ex. vid in- och utlastning finns det 

risk för både riv- och bitskador. Användning av handskar 

och ögonskydd rekommenderas. I system med frigående 

höns krävs det att man går på inredningen, t.ex. vid tillsyn 

och kontroll av reden, djur och utrustning, eller vid insamling 

av djur till slakt. Eftersom inredningen inte är anpassad 

för att klättra på, finns risken att man halkar eller 

FOTO: OVE LITORELL

fastnar. Använd pallar eller upp- och nedvända drickabackar 

för att säkrare kliva upp och ned på spalten. 

Rengöringsarbetet mellan produktionsomgångar är ansträngande 

och kan upplevas som riskfyllt. Använd stövlar 

med bra mönster för att minska halkrisken. Arbeten 

med utgödslingsanordningar är också förenade med vissa 

olycksrisker. 

Skyddsutrustning 

Exempel på personlig skyddsutrustning är hörselskydd, 

andningsskydd, skyddsskor och skyddshandskar. För arbetet 

i hönsstallar är kanske andningsskyddet det viktigaste. 

Det bör alltid vara personligt och passa bäraren efter 

nödvändig justering. Finns det risk för höga dammhalter 

bör andningsskydd med dammfilter P2 användas. 

Att arbeta ensam 

Många i äggbranschen arbetar ensamma utan arbetskamrater, 

antingen som egenföretagare eller anställd. Hur man 

59 

9 ARBETSMILJÖ I ÄGGPRODUKTIONEN 

upplever det kan vara mycket olika, en del vantrivs medan 

andra tycker det är skönt att få sköta sitt arbete ensam. 

Oavsett om man trivs eller inte kan man ibland behöva diskutera 

med andra inom samma bransch. Ett bra sätt kan då 

vara att bilda erfa-grupper där man kan diskutera allt som 

rör produktionen. Där kan man utbyta erfarenheter, få råd 

och tips samt diskutera både problem och glädjeämnen. 

Ensamarbete kan också innebära risker och det är viktigt 

att tänka igenom vilka det är. En bra livförsäkring kan 

vara att ha ett larm runt halsen som är kopplat till larmet i 

stallet. Skulle du då råka ut för en olycka kan du snabbt få 

hjälp. 

Barn och ungdomar 

Att växa upp på ett lantbruk är oftast positivt för barnen, 

men det kan också vara en farlig och riskfylld miljö. Traktorer 

och maskiner skapar de allra värsta riskerna och 

andra farliga miljöer är brunnar, dammar, kemikalieförråd, 

maskinhallar och verkstäder. 

Vid tillsyn krävs att man klättrar på inredningen. För att minska olycksrisken bör man dock ha halksäkra skor! 

FOTO: ÅSA ODELROS

Men det är inte bara olycksrisker som barn och ungdomar 

utsätts för utan även buller och dålig luft. Barn får lättare 

hörselskador än vuxna och det är viktigt att skydda 

dem från skadligt buller. Kvalster, damm och mögel kan 

utlösa allergiska reaktioner och barn är mer känsliga än 

vuxna. När de vistas i bullriga och dammiga miljöer ska de 

ha rätt anpassade hörsel- och andningsskydd med bra passform 

och av god kvalitet. 

Regler för minderåriga 

I Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om Minderåriga 

1996:1, finns regler som gäller för barns och ungdomars 

arbetsmiljö. Den som inte fyllt 18 år är minderårig. När 

man väljer arbetsuppgifter till en minderårig ska särskild 

hänsyn tas till den minderåriges fysiska och psykiska förutsättningar. 

Betryggande säkerhet ska ges mot olycksfall, 

Läs mer 

På Arbetsmiljöverket finns omfattande information att 

hämta när det gäller regelverk, allmänna råd och information. 

Arbetsmiljöverket 

171 84 SOLNA 

Tfn: 08 730 90 00 

Fax: 08 730 19 67 

Arbetsmiljoverket@av.se 

www.av.se 

ADI-broschyrer: 

ADI 161 Anmäl din arbetsskada 

ADI 523 Att köpa nya maskiner 

ADI 460 Tips till dig som arbetar i lantbruket – Så undviker 

du att andas in det farliga dammet 

Böcker: 

H8 Arbetsmiljölagen med kommentarer 

H26 Arbetstidslagen med kommentarer 

H199 Aktiebolag och fysiska personer som arbetsgivare 

H302 Arbetsmiljöansvar och straffansvar 

Föreskrifter: 

1994:11 Allmänna råd om organiskt damm i lantbruk 

2001:03 Användning av personlig skyddsutrustning 

1994:01 Arbetsanpassning och rehabilitering 

2000:42 Arbetsplatsens utformning 

1998:01 Belastningsergonomi 

2005:16 Buller 

1982:03 Ensamarbete 

1999:07 Första hjälpen och krisstöd 

1996:01 Minderåriga 

1980:14 Psykiska och sociala aspekter på arbetsmiljön 

2001:01 Systematiskt arbetsmiljöarbete 

60 

belastningsskador, överansträngning, skador från buller 

och vibrationer samt andra förhållanden som kan medföra 

skadlig inverkan på den minderåriges hälsa och utveckling 

i fysiskt, psykiskt eller socialt avseende. Den minderårige 

ska också ha fått nödvändig utbildning om det aktuella arbetet 

samt ha tillgodogjort sig instruktionen. 

Arbete före 13 års ålder är förbjudet, med undantag för 

lätt utfodringsarbete, frukt- och bärplockning, rensning av 

trädgårdsland och liknande arbetsuppgifter i jordbruk som 

drivs av någon i den egna familjen. 

Det finns också särskilda bestämmelser när det gäller 

arbetstid. Mer information hittar du på 

www.av.se/teman/minderariga/ 

Läs mer 

Alwall Svennefelt, Catharina och Lundqvist, Peter (2005) 

Hur skapas attraktiva och hälsosamma arbetsplatser inom 

svensk äggproduktion? Beställs från SLU i Alnarp. 

Dammexponering i djurstallar, Rapport 1998:11, Arbetarskyddsstyrelsen 

Arbetsmiljöverket www.av.se 

Lundqvist, Peter (1999) Att arbeta med höns – en arbetsmiljöhandbok. 

specialmedd. 233, SLU i Alnarp.

10 

Stall och 

inhysningssystem 

Ny-, om- eller tillbyggnad av ett stall eller annat förvaringsutrymme för fjäderfä ska i förväg godkännas ur 

djurskydds- och djurhälsosynpunkt. Det kallas förprövning och är ett krav om fler än 500 fjäderfän ryms på 

anläggningen efter den planerade byggnadsåtgärden. Har du strutsar är förprövning ett krav om du har 

fler än två djur. Med anläggning avses i det här sammanhanget en eller flera byggnader belägna på 

samma fastighet. Som ombyggnad räknas alla byggnadsåtgärder i befintliga byggnader, där man antingen 

förändrar stallets planlösning eller byter inredningstyp. Stallarna ska utformas så att det finns godtagbara 

förutsättningar att rädda djuren vid brand. Lantbrukets Brandskyddskommittés rekommendationer bör följas 

vid nybyggnad och större om- och tillbyggnad av stall. Reparationer och underhåll av befintlig inredning 

utan att stallets planlösning förändras, behöver inte förprövas. Dock gäller djurskyddsföreskrifterna utan 

undantag även för de stallar som inte behöver förprövas. 

Jordbruksverket är central tillsynsmyndighet då det gäller förprövning av djurstallar. Länsstyrelsen 

har det regionala ansvaret och handlägger varje enskilt ärende. Ansökan om förprövning görs på särskild 

blankett som tillsammans med byggnadsritningar lämnas till länsstyrelsen. Inga byggnadsåtgärder 

får göras innan länsstyrelsen beslutat om förhandsgodkännande. Innan byggnaden får användas ska 

länsstyrelsen göra en besiktning och kontrollera att den är uppförd enligt de tidigare godkända ritningarna. 

Byggnadskonsulenterna på länsstyrelsen, som handlägger förprövningsärendena kan även ge 

goda råd vid om- och nybyggnationer. 

Jordbruksverket har utrett, på uppdrag av regeringen, hur systemet med förprövning kan förenklas och 

förbättras. Ett förslag är bl.a. att även smittskyddsaspekter ska ingå. 

Djurskyddsbestämmelser 

och omsorgsprogram 

Vid ny- och ombyggnad av fjäderfästallar är det mycket 

att ta hänsyn till. I djurutrymmet är det djurskyddsbestämmelserna 

som sätter ramarna och anger minimimått. 

Äggbranschen har egna riktlinjer, ett s.k. omsorgsprogram, 

som ska bidra till kvalitetskontroll och en bättre djurhållning 

. I SFS – Svenska Äggs omsorgsprogram läggs tyngdpunkten 

på djuromsorg, livsmedelskvalitet och smittskydd. 

Rikslikaren handhar det praktiska fältarbetet och kan också 

vara behjälplig vid planering av om- eller nybyggnation. I 

omsorgsprogrammet bedöms anläggningen i ett poängsystem 

med avseende på fågel- och gnagarsäkerhet, foderhantering, 

för- och packrum, personal- och 

biutrymmen, ägglager och hygiengräns. I själva djurutrymmet 

bedöms golv, väggar, stolpar, tak, belysning, inredningens 

funktion och mycket annat. Mer information 

kan fås från SFS – Svenska Ägg. Om man är ansluten till 

Svenska Äggs omsorgsprogram och uppnår tillräckligt hög 

poäng tillåts man, enligt djurskyddsbestämmelserna, att i 

61 

flervåningssystem ha upp till 9 höns/m 2 per tillgänglig area 

i stället för 7 höns/m 2 som annars är den högsta beläggningsgraden. 

Det är inte obligatoriskt att vara med i omsorgsprogrammet, 

men vissa handelskedjor kan ålägga 

producenten att delta i branschens omsorgsprogram för sin 

kvalitetssäkring. 

Djurskyddslagen (1988:534) och djurskyddsförordningen 

(1988:539) innehåller de grundläggande bestämmelserna 

om hur djur ska hållas och skötas. I 

Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd 

(DFS 2007:5) om djurhållning inom lantbruket, L 100, 

finns mer detaljerade regler. Här anges t.ex. minsta tillåtna 

utrymme för frigående värphöns fördelat på totalarea, rede 

och ströarea. Se tabell nedan. Motsvarande finns angivet 

även för värphöns i bur, för unghöns, avelshöns och slaktdjur.

Utrymme och övriga mått för frigående värphöns 

Högsta beläggning Envåningssystem under 2,4 kg: 9 höns/m2 tillgänglig area 

2,4 kg eller mer: 7,5 höns/m2 tillgänglig area 

1) Minst två tillgängliga för varje höna 

2) Centrumavstånd 300 mm, avstånd vägg 200 mm 

3) Ska vara utspridda utefter hela byggnadens längd 

Stallbyggnaden 

Flervåningssystem 7 höns/m2 tillgänglig area 

20 höns/m2 tillgänglig area 

Rede Fackrede 0,0125 m 2 /höna 

På svenska lantbruk är man ofta noga med att bygga ett 

hus som passar i in gårdsbilden. Tänk långsiktigt när du 

planerar för husets placering, ifall det senare blir aktuellt 

med t.ex. en utbyggnad. Kanske du funderar på att i framtiden 

använda egen spannmål till dina värphöns. Då är det 

bra om det inte är för långt mellan hönshuset och spann- 

62 

minsta area 0,075 m 2 

kortaste sidan 0,24 m 

Kollektivreden 0,010 m 2 /höna 

minsta area 0,140 m 2 

kortaste sidan 0,35 m 

Ströarea 1/3 av golvarean, 

dock minst 0.025 m 2 /höna 

Golv Lutning högst 12 % 

Vatten Rakt tråg 25 mm trågkant/höna 

Runt tråg 10 mm trågkant/höna 

Nippel eller kopp 1) Högst 10 höns/nippel eller kopp 

Fodertråg Rakt tråg 100 mm trågkant/höna 

Runt tråg 40 mm trågkant/höna 

Sittpinne 2) 150 mm/höna 

Fri höjd mellan 

våningar 

Flervåningssystem 0,45 m 

Antal våningar Flervåningssystem Högst 4 

Öppningar till utomhusytorna3) Höjd 0,35 m, bredd 0,40 m, 

dock minst 2,0 m totalt per 1 000 höns 

(ur DFS 2007:5 Saknr L 100) 

målstorken. Undvik, om möjligt, att placera husets långsida 

mot förhärskande vindriktning eftersom det kan påverka 

ventilationen och mängden tilluft. Tänk också på att 

det ska finnas plats för en lastbil med släp att vända på 

gårdsplanen, t.ex. vid foderleveranser. 

Vilken typ av hus man bygger beror på vilken typ av inredning 

man väljer att ha. Det är viktigt att hus och inredning 

passar ihop för att ventilationen ska fungera bra. 

Väljer du en inredning som är hög i mitten måste huset ha

hög takhöjd för att luften ska kunna passera runt. Har man 

däremot ett gammalt hus som ska byggas om, får man 

välja en inredning som passar huset och som ger bra förutsättningar 

för en väl fungerande ventilation. 

Formatet på nybyggda värphönsstallar bestäms av inredningstyp 

och beläggningsgrad. Hur långt huset är beror 

på antalet höns och utrustningens kapacitet. För att begränsa 

kostnaderna gäller det att utnyttja drivenheter till 

foderkedjor och gödselband maximalt. I ett långt hus blir 

det väldigt långa avstånd för personalen att förflytta sig i 

det dagliga arbetet men även vid t.ex. brand då stallet 

snabbt ska utrymmas. I långa stallar med frigående höns 

kan fördelningen av djur bli ojämn vilket kan orsaka problem 

bl.a. med temperaturstyrningen. En lösning på detta 

problem kan vara att dela in huset i flera sektioner och avgränsa 

med t.ex. en nätmellanvägg. 

Stallbyggnaden består ofta av förrum, motorrum, djurutrymme, 

packrum och kylrum. 

Hygiengränser 

Hygiengränser ska finnas in till förrummet och till varje 

djuravdelning. Dessa ska vara utformade så att man lätt 

byter skor innan man passerar in i nästa utrymme. Gränsen 

ska vara tydligt avgränsad med en skiva eller en bänk. 

Förrum 

Beroende på hur det ska användas kan förrummet vara utrustat 

på olika sätt. Det kan innehålla kontor, fikaplats och 

andra funktioner. 

Motorrum m.m. 

Motorrummet är ett utrymme som ofta är ljuddämpat. Där 

placeras t.ex. hydrofor, kompressor och reservelverk. Ur 

brandsynpunkt bör elcentral, ventilationsdator och larm- 

Äggen kan transporteras både i höjd- och sidled på s.k. pinnband. 

63 

10 STALL OCH INHYSNINGSSYSTEM 

anordningar inrymmas i ett eget avgränsat rum. Om det 

inte är möjligt kan det placeras i förrummet. 

Omklädningsrum och hygienutrymmen 

Har du anställd personal ska det finnas omklädningsutrymme 

med dusch, toalett och tvättställ samt möjlighet att 

hålla isär arbets- och gångkläder. Men även om du endast 

arbetar själv med dina höns kan det vara skönt att slippa få 

in arbetskläder i boningshuset. 

Ägginsamling 

Från redena rullar äggen ut på ett längsgående band som 

för äggen till ett tvärgående band för fortsatt transport in i 

packrummet. Banden kan vara gjorda av juteväv eller olika 

Hygiengränsen in till förrummet gör det enkelt och 

naturligt att byta skor innan man går in. 

FOTO: ASTRID LOVÉN PERSSON 

FOTO: ÅSA ODELROS

FOTO: ASTRID LOVÉN PERSSON 

En packmaskin spar tid och minskar belastningen på 

kroppen. 

plastmaterial. Det finns en mängd olika system för äggtransport, 

både horisontellt och vertikalt. 

Packrum 

I packrummet sorteras, packas och staplas äggen. Äggen 

kommer via ett band in i packrummet och smutsiga ägg 

sorteras bort manuellt. De rena äggen läggs på äggbrickor, 

i stora besättningar med hjälp av en packmaskin som sedan 

staplar brickorna på varandra. Har man under 10 000 höns 

kan man packa äggen manuellt om arbetstiden räcker till. 

En packmaskin spar inte bara tid utan minskar även belastningen 

på kroppen. 

Packrummet räknas som livsmedelslokal och ska därför 

lätt kunna rengöras och desinficeras. Ytorna bör vara släta 

och täta och fast utrustning bör placeras så att rengöringen 

inte försvåras. Lokalerna ska hållas rena och i gott skick. 

Äggen ska inte utsättas för främmande lukter eller kraftiga 

temperaturförändringar. Det är därför viktigt att ha ett isolerat 

utrymme med aktivt temperaturregleringssystem. Det 

ska också finnas handtvättställ utrustat med rinnande kallt 

och varmt vatten, tvålautomat och engångshanddukar eller 

motsvarande. 

Förpackningar och förpackningsmaterial ska förvaras 

torrt och rent. Tänk också på att packrummet är det utrymme 

där du och/eller din personal kommer att tillbringa 

många timmar och då kan det vara trevligt att ha ett fönster 

att titta ut igenom. 

Kylrum 

Äggen förvaras på pallar som förflyttas till kylrummet med 

hjälp av en pallyft. Storleken på kylrummet anpassas efter 

antal ägg och hur ofta packeriet hämtar äggen. Normalt 

hämtas äggen en eller två gånger i veckan. I packrummet 

64 

ska det finnas utrustning som mäter och registrerar temperaturen. 

Temperaturen i kylrummet ska, enligt EU-direktiv, 

vara 18 ºC men SFS omsorgsprogram ställer lite 

större krav och kräver att temperaturen inte överstiger 

15 ºC. 

Djurutrymme 

I djurutrymmet ska innerväggar och golv vara av ett material 

som är lätt att tvätta och desinficera. Det ska helst 

inte finnas några skarvar eller springor där damm, kvalster 

och andra kryp kan gömma sig. 

Fönster och dagsljusinsläpp 

Enligt Djurskyddsmyndighetens föreskrifter ska fjäderfästallar, 

liksom andra djurstall, ha fönster eller andra ljusinsläpp 

för dagsljus. Tyvärr finns det i dag inga riktlinjer 

hur dessa ska vara utformade för att man helt problemfritt 

ska kunna ge värphönsen tillgång till dagsljus under hela 

produktionen. Dagsljusinsläppen måste gå att stänga till helt, 

så att dagsljus inte sipprar in och stör ljusprogrammet. 

Det är olämpligt att släppa in direkt solljus i stallet, utan 

fönstren måste vid behov kunna avskärmas med markiser, 

jalusier eller annat. Indirekt dagsljus fungerar bättre och 

det pågår en del försök med utformning av sådana insläpp. 

Att släppa in dagsljus uppe vid taknocken och låta det spridas 

över hela husets längd kanske kan vara ett alternativ, i 

stället för att få punkter och fläckar av ljus där hönsen 

gärna skockar sig. 

Artificiell belysning 

Stallar ska vara försedda med artificiell belysning som inte 

orsakar obehag för djuren och som gör det möjligt att ha 

god tillsyn över djuren. Belysningen ska släckas och tändas 

genom dimning för att efterlikna gryning och skymning. 

Det är också bra att kunna reglera ljusintensiteten 

under produktionen. Höns är mycket känsliga för blinkande 

ljus, så om man vill ha lysrör i stallet måste de vara 

blinknings- eller flimmerfria. Ljuskällorna ska vara täta 

så att de tål rengöring. Monteringen av ljusarmaturer bör 

samordnas med installationen av ventilationsanläggningen. 

Är armaturerna fel placerade kan de störa luftströmmarna 

och medföra att ventilationen fungerar sämre. 

Armaturerna bör vidare vara placerade så tätt att det blir ett 

jämnt ljus över hela stallet, vilket minskar risken för golvägg 

eller andra fellagda ägg. På platser där man riskerar 

att få golvägg kan man gärna ha ljusare än i övriga stallet. 

Ventilation 

I ett värphönsstall är en välfungerande ventilationsanläggning 

en av de viktigaste faktorerna för att uppnå ett bra 

produktionsresultat och ett bra arbetsklimat. Vintertid är 

syftet med ventilationen att minska stalluftens innehåll av 

fukt och gaser, s.k. minimiventilation. På sommaren ska 

stalltemperaturen inte överstiga utetemperaturen med mer

FOTO: ASTRID OVÉN PERSSON 

än fyra grader, s.k. maximiventilation. 

Koldioxid, CO 2 , avges vid utandning, så ju fler höns 

desto mer koldioxid. När vi ventilerar späds koldioxidhalten 

ut. Koldioxidhalten kan ses som ett mått på ventilationens 

luftflöde i förhållande till antalet höns. I stallar med 

frigående höns och låg beläggning kan det vintertid vara 

svårt att hålla uppe temperaturen i stallet eftersom hönsen 

inte producerar tillräckligt med värme. För att kunna ventilera 

tillräckligt är det då nödvändigt med tillsatsvärme i 

någon form. 

Om man inte ventilerar tillräckligt ökar också luftfuktigheten 

vilket påverkar ströbädden negativt. Blir ströbädden 

fuktig ökar också ammoniakavgivningen. Halten 

ammoniak i stalluften påverkas även av djurtäthet och ventilationsflöde. 

Ammoniak avges från gödsel och därför är 

gödselhanteringen i stallet mycket viktig. Stallar med daglig 

utgödsling har de lägsta ammoniakhalterna. När lufthastigheten 

ökar kring gödseln, ökar också 

ammoniakavgivningen. Därför är placeringen av tilluftsdonen 

viktig. Friskluften bör tillföras i taket, jämnt fördelat 

i stallet och långt bort från gödseln. Luften ska sedan 

strömma så lång väg som möjligt innan den når golv, djur 

och gödselytor. Frånluftsdonen placeras jämnt fördelade 

för att få så jämn temperatur som möjligt i stallet. Det ska 

inte dra på djuren. 

Den ordinarie ventilationsanläggningen kan behöva 

kompletteras, framförallt sommartid. S.k. sommarfläktar 

kan monteras in på gaveln och ger extra ventilationskapacitet 

vid höga temperaturer. Fläktarna bör kompletteras 

med ”ljusfällor” för att hindra att ljus tränger in i stallet. 

Det löser man genom att montera plastlameller i en ram av 

galvaniserad plåt som sätts på den invändiga sidan, sugsidan. 

Detta gör att sugkapaciteten minskar så lite som möjligt. 

Man kan också öka luftcirkulationen i stallet med hjälp 

av cirkulationsfläktar. Då får man den varma luften i mitten 

av stallet att sprida sig ut mot kanterna. På detta sätt 

kan man förbättra både luftens och ströbäddens kvalitet. 

Det gör också att djuren fördelar sig jämnare i stallet, vilket 

i sin tur ger en jämnare fördelning av ägg i systemet. 

Det finns bursystem där minimiventilationen finns inbyggd 

i burarna, vilket samtidigt torkar gödseln till lägre 

ts-halt och mindre volym. Det systemet kan också kom- 

Sommarfläktar placeras på gaveln och ger extra ventilationskapacitet 

varma sommardagar. 

65 


pletteras med en värmeväxlare för att förvärma inluften 

vintertid. 

Luft får inte strömma mellan olika stallavdelningar via 

genomföringar i t.ex. ventilations-, utgödslings- och ägginsamlingssystem. 

Öppningar mellan stallavdelningar ska 

kunna stängas och vara stängda när de inte används. 

Moderna ventilationsanläggningar är tekniskt avancerade 

samtidigt som de används i dammiga miljöer. Det kan 

därför vara en bra lösning att sluta ett serviceavtal med försäljaren. 

Med ett serviceavtal får man regelbunden översyn 

av anläggningen och dess funktion och kan förebygga en 

del akuta reparationer. 

Inhysning och inredning 

Innan du bestämmer dig för en viss inredning ska du åka 

Efter Ventorp, M. & Michanek, P. (1995) 

Att bygga häststall – en idéhandbok. 

Principer för mekanisk ventilation med under-, neutraloch 

övertryck.

unt till kollegor och titta på olika system. Förbered dig 

väl innan besöket och skriv upp frågor och funderingar. 

Försök hitta ett system som du tror kan passa dig och be 

om att få vara med och praktisera under en dag. 

Värphöns kan inhysas i inredda burar eller vara frigående 

i envånings- eller flervåningssystem. Om du väljer 

att producera ekologiska ägg, ska hönsen vara frigående 

samt ha möjlighet att gå ut. Läs mer om ekologisk produktion 

i kapitel 1. 

Ta kontakt med marknadsföreträdare för att ta reda på 

om det finns efterfrågan på ägg från den produktionsinriktning 

du tänkt dig. Investera inte i en anläggning om du 

inte har avsättningen klar. 

Inredda burar 

Gemensamt för alla godkända burar i Sverige är att de ska 

vara utrustade med sittpinnar, rede, ströbad och klonötare. 

I Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd 

(DFS 2007:5) anges minimimått när det gäller tillgänglig 

area, redesarea, ströbadets area samt höjd och kortaste 

sida. I Sverige är det i dag tillåtet att ha högst 16 värphöns 

per bur. De burar som i dag finns på marknaden i Sverige 

har plats för 8–10 höns. Det är inte tillåtet att ha fler än tre 

burvåningar. 

Det finns några olika tillverkare som saluför sina burar 

i Sverige och innan man bestämmer sig för vilket fabrikat 

man ska investera i, är det bra att besöka några anläggningar 

som redan är igång. Då kan man fråga om för- och 

nackdelar med buren, t.ex. hur tillsynen fungerar samt hur 

Victorsson T8, inredd bur med plats för 8 hönor. 

66 

lätt eller svårt det är att sätta in respektive plocka ut höns 

ur burarna. 

Ska man sätta in inredda burar i en befintlig byggnad 

är det bra att ta hjälp av t.ex. försäljaren för att räkna ut 

hur många burar det går att få in. Gångarna mellan burraderna 

ska vara minst 90 cm. Burarna kan vara olika breda 

och djupa beroende på fabrikat och modell. Det är också 

viktigt att ta hänsyn till takhöjden, så att det blir tillräckligt 

med plats för luften att passera. 

Ströbaden ska fyllas på vid behov och det kan göras helt 

manuellt eller så kan ströet transporteras in med hjälp av 

skruvar. I större anläggningar ska påfyllningen vara halveller 

helautomatisk. Hönorna ska ha tillgång till ströbadet 

minst fem timmar per dygn. För att undvika att hönorna 

värper i ströbadet brukar det öppnas med hjälp av klocka 

när hönorna värpt färdigt vid lunchtid. 

Redena är försedda med en matta för att förhindra att 

hönsen ligger direkt på nätet. Mattan bör vara lätt att rengöra 

då den ofta blir nedsmutsad vilket ökar andelen smutsägg. 

En lösning kan vara att ha dubbla uppsättningar med 

redesmattor så att man kan lägga in en vid samma tillfälle 

som man tar bort den smutsiga. Äggen ska rulla försiktigt 

ut ur redet för att inte knäckas mot inredningen eller mot 

varandra. Tillverkarna kan ha löst problemet på olika sätt, 

vissa burar är försedda med en plastklädd wire som bromsar 

äggens hastighet. 

Sittpinnarna kan vara utformade på olika sätt. Undersökningar 

har visat att ovala pinnar i plast eller trä är bäst 

för hönans fötter och bröstben. Runda pinnar kan orsaka 

FOTO: VICTORSSON

östbensdeformationer, då hönan vilar. Plast är lättare att 

göra rent, trä bör bytas ut mellan omgångarna. Varje höna 

ska ha tillgång till minst 150 mm sittpinne. 

Burarna ska också vara utformade med klonötare så att hönornas 

klor inte förväxer, vilket annars kan orsaka skador. 

Utfodringen sker helautomatiskt i fodertråg med foderkedjor. 

Varje höna ska ha tillgång till minst 120 mm fodertråg. 

Hönorna får vatten i nipplar och minst två nipplar 

ska finnas åtkomliga från varje bur. 

Gödselhanteringen är också automatiserad. Under varje 

burrad finns gödselmattor som samlar upp gödseln som 

transporteras till husets kortsida. Där finns ett tvärgående 

gödselband, elevator eller skruv som för gödseln ut ur 

huset. Läs mer om gödsel och gödselhantering i kapitel 11. 

System för frigående höns 

Det finns två olika typer av system för frigående höns, envåningssystem 

och flervåningssystem. I system för frigående 

höns gäller det att inredningssystemet är planerat så 

att djuren inte hindras när de ska förflytta sig. T.ex. ska 

foder- och vattenlinjer vara placerade så att de inte hindrar 

hönsen att passera in eller ut ur redena. När det gäller vatten 

och vattentillförsel kan det vara värt att nämna att vattennipplarna 

ska vara anpassade till värphöns och 

vattenflödet ska vara anpassat till nippeln. 

Envåningssystemet är det system för frigående höns 

som funnits längst i Sverige. Det ger en låg beläggning i 

stallet, maximalt 9 höns/m 2 tillgänglig yta enligt djurskyddsbestämmelserna. 

Hönsen har tillgång till ströbädd, sittpinnar och värpreden 

och kan röra sig fritt i stallet. Ströbädden består oftast 

av kutterspån där hönsen kan sprätta och sandbada. Sittpinnarna 

får inte vara placerade över ströytan, utan ska placeras 

över gödselytan som ofta är täckt med plastspalt. 

Sittpinnarna ska heller inte vara placerade så att spillning 

kan falla på djur som sitter under. Gödseln, som samlas 

under spalten ska helst köras ut varje dag med skrapor eller 

67 

Principskiss på envåningssystem. 


Principskiss på en inredd bur. 

(Källor: LivsmedelsSverige, www.livsmedelssverige.se/hona) 

motsvarande. I äldre stall saknas ofta utgödslingsanordning 

och gödseln lagras i stallet under hela produktionsomgången, 

s.k. permanent gödsellagring. Dessa stallar 

kommer ofta upp i för höga ammoniakhalter under senare 

delen av omgången. I dag är det inte tillåtet att bygga nya 

stallar utan automatisk utgödsling. 

Envåningssystemet kan vara utformat på lite olika sätt 

men är ett tekniskt ganska okomplicerat system med relativt 

lite inredning. Värpredena kan vara placerade i mitten 

av huset eller utefter väggarna. 

Flervåningssystemen fick en renässans i samband med 

omställningen från oinredda burar till frigående höns då 

nya system utvecklades. Ett flervåningssystem ger en 

högre beläggning i huset, ända upp till 20 höns per m 2 golvarea. 

Det varierar mellan de olika systemen och fabrikaten. 

Stora delar av golvytan kan användas som ströyta,

RED-L system (Resting, Eating, Drinking and Laying) efter Vencomatic, www.vencomatic.com 

Natura Nova från Big Dutchman 

68

vilket är nödvändigt för att uppfylla kravet om 0,025 

m 2 /höna. 

I ett flervåningssystem får hönsen förflytta sig även i 

höjdled för att hitta mat, vatten och rede. En förutsättning 

för att unghönsen fort ska lära sig att hitta i systemet är att 

de är uppfödda i ett liknade system. Det är dessutom ett 

krav enligt djurskyddsbestämmelserna. Risken är annars 

att de vid insättningen inte får tillgång till mat och vatten. 

För att förhindra felaktigt lagda ägg är det viktigt att redet 

är det bästa stället för hönan att värpa på. Det får inte finnas 

några trevliga och mörka hörn på golvet eller på spalten 

där hon hellre vill lägga sina ägg. Det innebär att 

ljuskällorna bör vara placerade så att det blir ungefär lika 

ljust överallt. 

Reden 

Läs mer 

De olika systemen och inredningarna kan kombineras med 

olika typer av reden. I Djurskyddsmyndighetens föreskrifter 

och allmänna råd anges minimimåtten per höna i 

kolonireden. I kommersiella system används endast kollektiva 

reden, s.k. kolonireden, där flera höns får plats samtidigt. 

Redena är oftast tillverkade i trä, plast eller 

galvaniserad plåt och är försedda med någon typ av stängningsanordning. 

Redena öppnas och stängs med hjälp av 

tidur vid lämpliga tidpunkter, för att inte hönorna ska bli 

liggande i redena och smutsa ned. Ägget ska sedan, med 

låg hastighet, rulla undan på ett äggband bakom eller framför 

redet. Är redena placerade i dubbla rader, kan äggbandet 

vara gemensamt för båda raderna. I redena ligger en 

turfmatta som ska hålla sig ren på ytan och vara lätt att rengöra. 

Redets tak ska gå att öppna för att underlätta inspektion. 

För att hönan ska få vara lite ifred när hon värper 

Ascárd, Kristina och von Wachenfelt, Eva (1997) Stallar för äggproduktion: höns på golv i lågbeläggningssystem. 

LBT; SLU i Alnarp. 

Brandskydd Förebygg brand och rädda djur – Ditt ansvar. Information från Lantbrukets Brandskyddskommitté, 

www.lantbruketsbrandskydd.nu 

Jordbruksverkets rådgivningsbrev: 

– Viktiga val – hur ska hönshuset inredas? – Eric Magnusson 

– Nr 4. Ventilerar du rätt? – Christer Nilsson 

– Nr 6. Sittpinnar och strö ger bättre djurmiljö och säkrare äggproduktion– Jackis Bengtson, Eric Magnusson 

– Nr 8, mars 2003. Den livsviktiga stallmiljön – Jackis Bengtson 

– Nr 11, augusti 2003. Fönster och ljus i hönsstallar – Jackis Bengtson 

LivsmedelsSverige – Hönshållning och äggproduktion, www.livsmedelssverige.org/hona 

Odelros, Åsa och Gustafsson, Gunnela (2007) Rastgårdar för ekologiska höns. Jordbruksverket, Jordbruksinformation 3-2007 

ISSN 1102-8025 

69 

10 STALL OCH INHYSNINGSSYSTEM

11 

Hönsgödsel 

– en värdefull resurs 

Hönsgödsel är en värdefull resurs med ett högt innehåll av växtnäring och energi. Gödselns slutegenskaper 

påverkas av olika faktorer som inhysningssystem, utfodring, utgödslingsintervaller, gödsellagring och 

spridningsteknik. Följande beskrivning av hönsgödselns egenskaper och hur dessa påverkas av hantering 

och lagring m.m. utgör en sammanfattning av ”Jordbruksinformation 13 – 2005, ”Fjäderfägödsel – en värdefull 

resurs” från Jordbruksverket, publicerad i juni 2005. 

Hönsgödsel - egenskaper 

Den färska hönsgödseln består av urin och träck, som hos 

höns utsöndras tillsammans. I den lagrade gödsel kan 

också ingå små mängder foderrester och strömedel. Vatteninnehållet 

i gödseln kan öka vid läckande vattennipplar 

eller annat vattenspill. 

Innehållet av växtnäring i hönsgödsel är ganska lika i 

besättningar som använder samma sorts eller likvärdigt 

foder. I besättningar med ett proteinrikare foder produceras 

en kväverikare gödsel. Tack vare de senaste årens utveckling 

av foder med tillsats av enzymet fytas förbättras 

upptagningen av fosfor i fodret. Det har därför varit möjligt 

att minska fosforhalterna i fodret, vilket i sin tur lett till 

betydligt lägre fosforinnehåll i hönsgödseln. – I helt färsk 

hönsgödsel är torrsubstanshalten cirka 30 %. Den färska 

hönsgödseln innehåller 

• 1,2–1,5 % totalkväve (12–15 kg per ton) 

• 0,3–0,4 % fosfor (3–4 kg per ton) 

• 0,4–0,6 % kalium (4–6 kg per ton). 

Gödselanalyser från KRAV-godkända system har visat att 

kaliuminnehållet i den hönsgödseln är betydligt lägre än i 

konventionella system med burar eller frigående höns. 

70 

Kväve 

Den färska hönsgödseln har ett högt innehåll av kväve. 

Detta totalkväve finns i de tre huvudformerna 

– urinsyra, cirka 60 % 

– ammoniumkväve, cirka 10 % 

– organiskt (fastare) bundet kväve, cirka 30 %. 

Andelen kväve i form av urinsyra och ammoniumkväve är 

högre i hönsgödsel än i svin- och nötkreatursgödsel. Därför 

sker det lättare förändringar av kväveformerna i hönsgödseln 

under hantering och lagring då andelen 

ammoniumkväve ökar. Därmed stiger riskerna för kväveförluster 

om inte lagring och spridning sker med omsorg. 

Hönsgödsel är ett effektivt gödselmedel tack vare den låga 

kvoten mellan kol och kväve. Vid denna låga kvot (högst 

cirka 10) binds kvävet i mindre omfattning i marken och 

Hönsgödsel under tak. 

FOTO:OVE LITORELL

växterna kan därför lättare ta del av det växttillgängliga 

kvävet. 

I den färska hönsgödseln sker en mer eller mindre snabb 

förändring av kväveformerna beroende på yttre förutsättningar. 

Urinsyran bryts ner i olika steg och omvandlas till 

ammoniumkväve, som är direkt tillgängligt för växterna. 

Denna kväveomvandling sker med hjälp av olika mikroorganismer 

och gynnas av tillgång på syre och vatten, 

hög temperatur och högt pH-värde. 

I takt med att andelen ammoniumkväve ökar i hönsgödseln 

ökar dock också riskerna för kväveförluster genom 

avgång av ammoniak. Denna ammoniakavgång påverkas 

bland annat av 

– hönsgödselns torrsubstanshalt 

– lagringstemperaturen 

– pH-värdet i hönsgödseln. 

Vid låga torrsubstanshalter (flytgödsel) blir ammoniakavgången 

liten på grund av den syrefria miljön. Ammoniakavgången 

ökar i takt med stigande torrsubstanshalt upp till 

ett maximum, troligen vid 40–60 % torrsubstanshalt. Därefter 

avtar ammoniakförlusterna på grund av för låg vattentillgång. 

Ammoniakavgången gynnas av hög temperatur. Därför 

blir ammoniakförlusterna från gödsellagringen högre 

under sommaren än under vintern. Tätare utgödslingsintervaller 

under den kalla årstiden medför att gödseln kyls 

ner fortare och därmed minskas kväveförlusterna. 

Höga pH-värden gynnar ammoniakavgången. Ytkalkning 

av hönsgödsel för att minska flugförekomsten kan 

därför bidra till ökade kväveförluster. Det saknas dock 

uppgifter om hur kväveförlusterna påverkas genom ytkalkning. 

Fosfor och kalium 

Hönsgödselns innehåll av fosfor och kalium påverkas normalt 

i mycket liten utsträckning av hantering och lagring. 

Så gott som all fosfor och kalium i hönsgödseln hamnar 

därför i marken vid spridning och nedbrukning förutsatt 

att gödseln lagras tätt och ingen ytavrinning sker. I vissa 

fall kan det dock ske förluster, t.ex. genom att 

– fosfor försvinner på lerjordar med grova spricksystem 

i kombination med hög nederbörd 

– fosfor och kalium försvinner genom ytavrinning av 

gödselpartiklar från kuperade åkrar 

– kalium lakas ut på lättare jordar. 

Växtnäringsberäkningar 

Hönsgödselns växtnäringsinnehåll kan beräknas genom 

– egna gödselanalyser 

– växtnäringsberäkningar 

– riktvärden. 

En gödselanalys kostar cirka 750 kr och omfattar i regel 

analyser av torrsubstans, totalkväve, ammoniumkväve, 

71 

11 HÖNSGÖDSEL - EN VÄRDEFULL RESURS 

fosfor, kalium och magnesium. Säkra analysresultat förutsätter 

att gödselprovet tas ut så att det blir representativt 

för hela gödselpartiet. Vid provtagning i lagrade gödselpartier 

är det därför viktigt att delprover tas från olika djup 

och olika delar av gödsellagret. 

Växtnäringsbalanser kan beräknas med ett särskilt program, 

”STANK in MIND”, från Jordbruksverket. Detta beräkningsprogram 

innehåller en omfattande databas med 

uppgifter om olika fodermedel och andra produkters växtnäringsinnehåll, 

gödselmängder och normtal för kväveförluster 

i stall, under lagring och vid spridning. 

Växtnäringsberäkningar kan utföras av konsulter vid olika 

rådgivningsorganisationer. Sådana beräkningar är i regel 

kostnadsfria tack vare stöd genom särskilda miljömedel. 

Uppgifter om riktvärden för växtnäringsinnehåll i hönsgödsel 

grundar sig på forskning, försök och praktik. Halterna 

av växtnäring i hönsgödsel har sammanställts i en 

särskild JTI-rapport nr 349, ”Halter av växtnäring och 

spårelement i lagrad gödsel från värphöns”, publicerad i 

september 2006. 

Hönsgödsel 

– mängder och växtnäringsinnehåll 

Mängder 

Värphöns utsöndrar cirka 30 g gödsel (torrsubstans) per 

dygn. Per år motsvarar detta cirka 11 kg torrsubstans per 

höna. Vid en torrsubstanshalt i hönsgödseln på 30 % motsvarar 

detta cirka 38 kg gödsel (våtvikt) per år. 

Volymen hönsgödsel per höna och år är svårare att beräkna 

beroende på varierande specifik vikt (ton per m 3 

gödsel). I beräkningsprogrammet ”STANK in MIND” 

anges mängden gödsel från värphöns till 0,039 m 3 per 

hönsplats och år. Detta värde gäller då den färska gödseln 

transporterats ut till gödsellagret med skruv. Vid skrapeller 

bandtransport blir gödselvolymen troligen högre, särskilt 

i början av lagringen. 

Krav på lagringsutrymmen för hönsgödsel 

Behovet av lagringsutrymmen för hönsgödseln 

styrs av företagets läge och storlek. För alla värphönsföretag 

med mer än 100 djurenheter (10 000 

värphöns) ska lagringsutrymmet täcka minst 10 

månaders gödselproduktion. Inom samtliga känsliga 

områden omfattas också företag med 10 – 

100 djurenheter av kravet på 10 månaders lagringskapacitet 

från och med den 1 juli 2007. Bestämmelser 

om lagringsutrymmen finns i 

Jordbruksverkets förordning SFS 1998:915 och föreskrift 

SJVFS 2006:66. Se för övrigt ”Jordbruksinformation 

13 – 2005” (sid 10).

Växtnäringsberäkning för gödsel från 10 000 frigående höns 

Förutsättningar: årsproduktion 17,4 kg ägg/höna; foderkvot 2,2 kg per kg ägg; fytastillsats 

Produkt Mängd, kg Innehåll av … 

kväve, kg 

Tillförsel 

72 

fosfor, kg kalium, kg 

Fodermedel 382 000 9 940 1 800 2 200 

Unghöns 10 000 270 60 30 

Summa 10 210 1 860 2 230 

Bortförsel 

Ägg 174 000 3 300 350 280 

Slakthöns 14 000 380 85 40 

Summa 3 680 435 320 

Differens (före kväveförluster) 6 530 1 425 1 910 

Växtnäringsberäkning för gödsel från 10 000 höns i inredda burar 

Förutsättningar: årsproduktion 17,4 kg ägg/höna; foderkvot 2,0 kg per kg ägg; fytastillsats 

Produkt Mängd, kg Innehåll av … 

kväve, kg 

Tillförsel 

fosfor, kg kalium, kg 

Fodermedel 348 000 8 590 1 670 2 000 

Unghöns 10 000 270 60 30 

Summa 8 860 1 730 2 030 

Bortförsel 

Ägg 174 000 3 300 350 280 

Slakthöns 14 000 380 85 40 

Summa 3 680 435 320 

Differens (före kväveförluster) 5 180 1 295 1 710

Växtnäringsinnehåll 

Växtnäringsinnehållet i hönsgödseln påverkas av fodersammansättningen 

och foderbehov per kg producerade 

ägg. En högre proteinhalt i fodret ger ett högre kväveinnehåll 

i gödseln. Ett fytasberikat foder leder till en sänkning 

av fosforinnehållet i hönsgödseln. Vid ett större 

foderbehov per kg producerade ägg (foderkvot) ökar växtnäringsinnehållet 

i gödseln. 

Följande två exempel för 10 000 värphöns visar det beräknade 

växtnäringsinnehållet i gödseln från frigående 

höns (se övre tabellen på sidan 72) och från höns i inredda 

burar (se nedre tabellen på sidan 72). Differensen på sista 

raden i varje tabell motsvarar hönsgödselns växtnäringsinnehåll 

utan hänsyn till de kväveförluster som uppstår i 

efterföljande lagring, hantering, spridning och nedbrukning. 

Krav på spridningsarealer för hönsgödsel 

Behovet av spridningsarealer för hönsgödsel styrs av 

gödselns innehåll av fosfor. Den mängd fosfor som 

tillförs med stallgödseln får inte överstiga 22 kg totalfosfor 

per hektar räknat som ett genomsnitt under en 

5-årsperiod. – Under en övergångstid fram till 

1 januari 2013 kan dock följande högsta antal höns 

per ha spridningsareal användas som schablon: 

System Utan fytas Med fytas 

Frigående 100 150 höns per ha 

Bur 100 165 

Anmärkning: Hönsföretag som får ett tillstånd eller 

gör en anmälan enligt miljöbalken måste följa 

reglerna om begränsning av mängden totalfosfor till 

22 kg per ha. 

Hönsgödsel 

– lagring, hantering och spridning 

Den färska hönsgödselns stora och värdefulla mängd 

kväve påverkas av efterföljande lagring och hantering i 

och utanför hönsstallet. Kväveförlusterna kan bli betydande 

redan inför spridning och nedbrukning av gödseln. 

Ytterligare stora förluster kan uppstå om hönsgödseln inte 

nedbrukas tillräckligt snabbt efter spridningen på åkern. 

Kväveförluster i hönsstallet 

Kväveförlusterna i hönsstallar sker genom ammoniakavgång 

med ventilationsluften och varierar mellan olika stalltyper 

och under året. I beräkningsprogrammet ”STANK in 

MIND” anges kväveförlusterna i hönsstallar till 10 % av 

totalkvävet utom för värphöns på ströbädd (35 % kväveförluster). 

Kväveförlusterna i hönsstallet påverkas av föl- 

73 


jande faktorer: 

– Hönsgödselns torrsubstanshalt. Vid mycket låga eller 

höga torrsubstanshalter minskar ammoniakavgången. 

Förtorkning av gödseln i stallet borde därför ge lägre 

kväveförluster, men förtorkningen ger samtidigt kraftigare 

luftrörelser, som kan öka ammoniakavgången. 

– Stalltemperatur. Vid högre temperatur ökar ammoniakavgången, 

som därför blir högre under varma dagar 

med högre innertemperatur. Under vintern kyls stallgödseln 

av i gödsellagret och därmed minskas ammoniakavgången. 

Det är därför en fördel med tätare 

utgödslingsintervaller under den kalla årstiden. 

– pH-värdet i hönsgödseln. Högre pH ger en högre ammoniakavgång. 

– Lagringstid/utgödslingsintervall. Mätningar har visat att 

omvandlingen till ammoniak i den färska hönsgödseln 

startar på allvar efter cirka fem dagar, som därför bör 

vara längsta utgödslingsintervall. Vid tätare utgödsling 

ökar dock slitaget på utrustningen. 

– Beläggningsgrad. Kväveförlusterna ökar med beläggningsgraden. 

Förlusterna per m 2 produktionsyta är därför 

större i hönsstallar med bursystem och 

flervåningssystem än i stallar med envåningssystem. 

– Stallventilation. Under sommaren med kraftigare ventilation 

ökar lufttillförseln och luftrörelserna, vilket ökar 

ammoniakavgången. 

– Storlek på gödselbemängda ytor. I hönsstallar med envåningssystem 

och stor andel djupströytor blir de gödselbemängda 

ytorna relativt stora, vilket medför större 

ammoniakförluster än i andra stalltyper. 

Bestämmelser om luftföroreningar i hönsstallar 

Koncentrationen av ammoniak i stalluften mäts i ppm 

(parts per million). Hög koncentration av ammoniak i 

stallet påverkar arbets- och djurmiljön negativt. Enligt 

djurskyddsbestämmelserna är högsta tillåtna ammoniakhalt 

10 ppm i system med inredda burar och för 

flervåningssystem och 25 ppm för övriga inhysningssystem. 

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter gäller nivågränsvärdet 

25 ppm ammoniak vid 8 timmars arbete i djurstallar. 

Det finns också ett takgränsvärde på 50 ppm 

ammoniak för en 5-minutersperiod. 

Kväveförluster i gödsellager 

I gödsellagret kan kvävet i hönsgödseln lätt omvandlas och 

betydande kväveförluster uppstå genom ammoniakavgång. 

Det finns också ett samband mellan ammoniakavgång och 

risker för luftstörningar. I beräkningsprogrammet ”STANK 

in MIND” anges kväveförlusterna, uttryckt i % av ursprunglig 

mängd totalkväve, till 20 % för djupströgödsel, 

12 % för fast- och kletgödsel och 1 – 8 % för flytgödsel be-

Gödselhus för värphönsgödsel 

roende på täckning. 

Kväveförlusterna vid gödsellagringen kan minskas genom 

olika åtgärder som reducerar ammoniakavgången, t.ex. 

genom att 

– undvika uppfuktning och vindrörelser under lagringstiden, 

helst genom lagring under tak i gödselhus. Lagringen 

kan också ske på platta med tät täckning med 

material som används för täckning av plansilor eller 

flisupplag vid skogsavverkning. Denna metod kan användas 

vid lagring hos gödselmottagande gårdar med 

friställda plansilor 

– tömma gödsellagret helt inför vårbruket för att undvika 

högre lagringstemperatur 

– undvika bearbetningar och flyttningar av hönsgödseln 

för att undvika ökat lufttillträde 

– samla upp eventuellt kväverik överskottsvätska från 

gödsellagret i en tät eller täckt behållare 

– blanda upp hönsgödseln med vatten eller flytgödsel hos 

gödselmottagare. Det går dock åt ganska stora mängder 

vatten eller flytgödsel för att få en pumpbar flytgödsel. 

Vid uppblandning med flytgödsel ökar riskerna 

för separation och luktolägenheter. 

Kväveförluster vid 

spridning och nedbrukning 

Den lagrade hönsgödseln innehåller som regel en stor 

andel växtnäringstillgängligt men också lättflyktigt ammoniumkväve. 

Vid spridningen kan kväveförlusterna bli 

mycket stora om gödseln inte brukas ned snabbt. Vid nedbrukning 

inom en timme försvinner troligen 10–20 % av 

74 

gödselns ammoniumkväve. Vid nedbrukning inom 12 timmar 

kan förlusterna öka till 50 %. Utan nedbrukning, t.ex. 

till vall, kan troligen upp till 90 % av ammoniumkvävet 

försvinna. 

Bestämmelser om spridning av hönsgödsel 

Hönsgödsel som sprids under perioden 1 december 

– 28 februari ska brukas ned samma dag. Inom känsliga 

områden finns olika begränsningar för spridningstidpunkter, 

spridningsmängder, spridning på 

snötäckt, frusen, vattenmättad eller översvämmad 

mark m.m. Bestämmelser om spridning av hönsgödsel 

finns i Jordbruksverkets förordning SFS 1998:915 

och föreskrift SJVFS 2006:66. Se för övrigt ”Jordbruksinformation 

13 – 2005” (sid 22). 

Värdering av hönsgödsel 

I takt med ökade besättningsstorlekar ökar också användningen 

av hönsgödsel utanför det egna företaget. Hönsgödsel 

har hög torrsubstanshalt och högt växtnärings- och 

energiinnehåll. Den är därför förhållandevis lätt att transportera 

och kan tack vare det värdefulla innehållet transporteras 

över längre sträckor med större transportfordon. 

Hönsgödseln kan värderas med hänsyn till växtnäring och 

energi. Hönsgödsel från vissa uppfödningssystem (frigående) 

är KRAV-godkänd och kan därför vid stallgödselavtal 

med ekologiska odlare betinga ett betydligt högre 

värde.

Stallgödselavtal 

Avtal måste finnas om stallgödsel ska spridas på annans 

mark om syftet är att uppfylla kraven på spridningsareal. 

Bestämmelser om stallgödselavtal finns i 

Jordbruksverkets förordning SFS 1998:915 och föreskrift 

SJVFS 2006:66. Se för övrigt ”Jordbruksinformation 

13 – 2005” (sid 29). 

Växtnäringsvärdet i hönsgödsel 

Hönsgödselns totala växtnäringsvärde utgörs i första hand 

av växtnäringseffekterna under spridningsåret och i andra 

hand av efterverkan under följande år. 

Under spridningsåret ger hönsgödselns fosfor och kalium 

samma effekt som motsvarande mängd handelsgödsel. 

För det allt dyrare kvävet varierar effekten bland annat 

beroende på hur gödseln hanteras och sprids, aktuell gröda, 

temperatur och fukthalt i marken. Det är därför svårt att 

ange den exakta kväveeffekten från hönsgödsel under 

spridningsåret. Enligt schablonvärden uppgår kvävevärdet 

uttryckt i kg per ton gödsel (våtvikt) till 4–6 kg för hönskletgödsel 

och 2–3 kg för flytgödsel. 

Hönsgödselns efterverkan utgörs av kväveeffekter och 

bördighetsförbättringar. Kväveffekten uppskattas till 10 

kg kväve per ton torrsubstans i gödseln. För bördighetsförbättringar 

finns ett grovt schablonvärde på 10 kr per ton 

för fasta gödselslag. 

Läs mer 

• Bestämmelser om lagringsutrymmen finns i Jordbruksverkets 

förordning SFS 1998:915 och föreskrift 

SJVFS 2006:66. 

• Bestämmelser om spridning av hönsgödsel finns i Jordbruksverkets 

förordning SFS 1998:915 och föreskrift 

SJVFS 2006:66. 

• Bestämmelser om stallgödselavtal finns i Jordbruksverkets 

förordning SFS 1998:915 och föreskrift SJVFS 

2006:66. 

75 

Läs mer 


Stallgödselvärdering med ”Greppa näringen” 

Det finns en utförlig beskrivning av stallgödselvärdering 

i foldern ”Din stallgödsel är värdefull. Sprid den 

vid rätt tidpunkt och med god teknik”. Foldern ges ut 

av projektet Greppa näringen och kan beställas via 

webbplatsen (www.greppa.nu). Du kan även gå in på 

stallgödselportalen på www.greppa.nu/stallgodsel 

och beräkna fram ett värde utifrån dina egna förutsättningar. 

Energivärdet i hönsgödsel 

I ett värphönsföretag omsätts stora mängder energi. Enligt 

en översiktlig energianalys för en hönsbesättning med 

drygt 30 000 värphöns tillförs årligen en energimängd 

motsvarande cirka 500 m 3 eldningsolja. Huvuddelen av 

den tillförda energin, drygt 95 %, kommer från fodret. 

Drygt hälften av den tillförda energin försvinner genom 

ventilation och byggnadsskal. Cirka 25 % av den tillförda 

energin finns kvar i hönsgödseln. 

I takt med ökade energipriser blir det intressant att återvinna 

de stora energimängderna i hönsgödseln. Detta kan 

ske genom rötning av gödseln för framställning av biogas. 

Årsproduktionen av gödsel från en höna skulle enligt laboratorieförsök 

räcka till att producera biogas med ett 

energivärde motsvarande cirka 2 liter bensin. Biogasen kan 

användas för att driva en motor som genererar cirka 2/3 

värmeenergi och 1/3 elenergi. Biogasen kan också uppgraderas 

och renas till fordonsgas. Förutsättningarna för 

användning av fjäderfägödsel för produktion och användning 

av biogas studeras i särskilda utvecklingsprojekt med 

stöd av Jordbruksverket m.fl. 

”Din stallgödsel är värdefull. Sprid den vid rätt tidpunkt och 

med god teknik”. Folder utgiven av projektet Greppa näringen, 

www.greppa.nu. 

Litorell, Ove (2005) Jordbruksinformation 13 – 2005, 

”Fjäderfägödsel – en värdefull resurs” från Jordbruksverket.

12 

Ekonomi 

i äggproduktionen 

Ekonomin för de svenska äggproducenterna har försämrats under de senaste åren. I första hand beror det 

på omställningen till nya inhysningssystem som har fördyrat produktionen. Det ledde även till en viss överproduktion, 

då flera nya äggproducenter startade samtidigt som de gamla burarna inte avvecklades som 

planerat. Andra faktorer har också haft stor betydelse. Importen av ägg och framförallt äggprodukter till 

livsmedelsindustrin ökade och därmed även prispressen på packerierna. En del konsumtionsägg har importerats 

från Finland vilket är ett av de fåtal länder som kan exportera ägg till Sverige p.g.a. den svenska 

salmonellagarantin. Däremot kan ägg som används till industriråvara importeras från andra länder p.g.a. 

att de pastöriseras. Vi äter mer och mer färdiglagad mat, och därmed ökar vår konsumtion av industriägg 

samtidigt som vi konsumerar färre skalägg. Detta sammantaget har lett till ett lägre äggpris till producenterna. 

Förutom detta har foderkostnader och energipriser stigit, så det ställs höga krav på äggproducenten 

att vara kostnadseffektiv och se över sin produktion. 

Produktionsuppföljning 

För att få grepp om sin produktion är produktionsuppföljning 

ett måste. Med en bra uppföljning kan du se förändringar 

och avvikelser som du kanske inte skulle upptäcka 

annars. Du kan jämföra aktuell omgång med föregående, 

men även jämföra dig med andra producenter. Det bästa 

är att börja noteringarna redan vid insättning, så att du inte 

missar några intressanta data. ”Att inte följa upp sin produktion 

är som att springa 100 meter ensam, utan tidtagning” 

(Per Nilsson, LRF Konsult). 

De viktigaste parametrarna att registrera är: 

– antal ägg 

– äggvikt 

– foderförbrukning 

– antal döda djur. 

Notera gärna antal ägg i stallet samt antal på avräkningen. 

Väg äggen så färska som möjligt. Det är praxis i manualer 

m.m. Glöm inte att notera foderbyten. 

Med hjälp av dessa fyra parametrar kan du beräkna 

värpprocent, äggmassa per dag, äggmassa per vecka och 

foderomvandling, dvs. kg foder per höna och kg foder per 

kg ägg. När du beräknar antal ägg eller kg ägg per höna, är 

det viktigt att skilja på antal insatta hönor eller antal kvarvarande 

hönor. Det är viktigt att ha jämförbara värden. 

I dagboken noterar du t.ex. stalltemperatur, vattenförbrukning, 

arbetstid, övriga händelser och åtgärder. I system 

med frigående höns är det också bra att anteckna antal gol- 

76 

vägg och gärna även var de flesta är placerade. När du 

sedan tittar bakåt på din produktion kan du relatera eventuella 

produktionsstörningar till vad som hänt i stallet. 

Även om du tror att du kommer ihåg vad som hände och 

när, så glömmer man så lätt! 

Om du för bok över din produktion och noterar resultaten, 

så kan du göra många intressanta reflektioner. Kanske 

framförallt om du har möjlighet att jämföra dina resultat 

med andras. Då kan du också fundera på vad som kan förbättras. 

Det är ju inte förrän du jämför dig med kollegorna, 

som kanske dessutom har samma inredningssystem, som 

du kan avgöra hur produktionen går. 

Frågor att reflektera kring kan vara: 

– Varför har jag högre foderförbrukning? 

– Varför behöver jag lägga så mycket tid på att packa 

ägg? 

– Varför får jag så stora kvalitetsavdrag på avräkningen? 

– Har jag högre dödlighet än andra? 

För att uppnå detta måste du hitta ett system där du kan 

delge andra dina egna resultat. Det finns internetbaserade 

produktionsuppföljningsprogram där du kan lägga in data 

och jämföra med en tidigare omgång eller en annan avdelning. 

Jämförelser kan också göras med manual eller 

andra producenter med samman hönshybrid. Lantmännen 

har ett program som kallas Ruva. Dataväxt har tagit fram 

ett annat, Webegg. Om du hellre vill träffa dina kollegor, 

kan ni bilda erfa-grupper för att träffas och byta erfaren-

heter med varandra. Men, för att få ta del av andras erfarenheter 

måste man också vara beredd att dela med sig av 

sina egna! 

Det finns förhoppningar om att hitta ett uppföljningsprogram 

som branschen kan enas om. Det skulle underlätta 

effektiviseringar och produktionsutvecklingen på 

gårdsnivå. 

77 

12 EKONOMI I ÄGGPRODUKTIONEN 

SFS – Svenska äggs kalkyler 

SFS-Svenska ägg gör varje år en produktionskostnadskalkyl 

med data som bygger på en samlad bedömning av resultat 

och förutsättningar i olika besättningar och 

produktionsformer. Sifforna bör ses som riktmärken, och 

varje äggproducent får sätta in sina egna siffror. Stora variationer 

kan förekomma mellan olika producenter, inte 

minst när det gäller byggnadskostnader.

PRODUKTIONSKOSTNADSKALKYL FÖR ÄGG 

KALKYLANTAGANDEN INREDD 

Bur 

78 

FRIG. 

Flervån. 

FRIG. 

Envån. 

FRIG. 

Eko 

1 

HÖNSUPPGIFTER 

Antal hönor, st 20 000 20 000 20 000 6 000 

2 Insättningsålder, v 16 15 15 15 

3 Tomhållningstid, v 4 5 5 5 

4 Slaktålder, v 75 75 75 75 

5 Inköpspris inkl. vaccin, kr/st 44,50 48,75 47,75 60,75 

6 Slaktvärde, kr/st -3,00 -3,00 - 3,00 -3,00 

PRODUKTIONSFAKTORER 

7 Foderförbrukning (16–18v) kg/höna 1,00 1,04 1,04 1,15 

8 Foderpris (16–18v) kr/kg 2,65 2,65 2,65 4,68 

9 Foderomvandling kg f/kg ä 2,00 2,20 2,20 2,30 

10 Värpfoderpris, kr/kg 2,70 2,70 2,70 4,73 

11 Produktion/insatt höna, kg 21,00 20,30 20,30 19,80 

12 El, vatten, försäkring m.m., kr/kg 0,70 0,70 0,70 0,75 

ARBETE 

13 Arbete/1000 hönor och dag, tim 0,25 0,28 0,28 0,30 

14 Övrigt arb/1000 hönor och omg, tim 10 16 16 16 

15 Kostnad, kr/tim 199 199 199 199 

INVESTERING 

16 Byggnad m.m., kr/hpl 209 226 317 679 

17 Inredning, kr/hpl 167 172 143 309 

Summa 376 398 460 988 

ÅRSKOSTNAD/HÖNSPLATS 

Byggnad 

18 Avskrivningstid, år 20 20 20 20 

19 Räntesats, % 9,0 9,0 9,0 9,0 

20 Reparation, underhåll, % av inventarier 1,5 1,5 1,5 1,5 

Inredning 

21 Avskrivningstid, år 10 10 10 10 

22 Räntesats, % 9,0 9,0 9,0 9,0 

23 Rep, underhåll, % av investeringar 2,5 2,5 2,5 2,5 

ÖVRIGA RÄNTOR 

24 Räntesats djurvärde, % 9,0 9,0 9,0 9,0 

25 Rörelsekapital, kr/hpl 24 24 24 24 

26 Räntesats, % 9,0 9,0 9,0 9,0 

Källa: SFS-Svenska Ägg, 2008

PRODUKTIONSKOSTNAD KR/KG ÄGG 

KALKYLANTAGANDEN Inredd bur Frig. 

flervån. 

Kommentarer till radnummer 

1. För ekologisk produktion är djurutrymmet 2 x 3 000 hp med mellanvägg. 

3. Uppskattat genomsnitt. 

5. IB-vaccination ingår. För frigående dessutom vaccination mot coccidios. 

6. Inkluderar utplockning och frakt. 

15. Enligt SLA “skolad förman”. 

19. Räntesatsen är en mix av aktuell och långsiktig räntenivå. 

79 

12 EKONOMI I ÄGGPRODUKTIONEN 

Frig. 

envån. 

SÄRKOSTNADER 

Rekrytering, 18 v 2,39 2,69 2,64 3,49 

Värpfoder 5,40 5,94 5,94 10,88 

El, vatten, försäkring m.m. 0,70 0,70 0,70 0,75 

Summa 8,49 9,33 9,28 15,12 

Arbetskostnad 1,22 1,52 1,52 1,65 

SAMKOSTNADER 

Byggnad 

Avskrivning 0,60 0,70 0,98 2,14 

Ränta 0,54 0,63 0,88 1,93 

Rep/underhåll 0,24 0,26 0,22 0,49 

Summa 1,64 1,80 1,50 3,32 

Övriga räntor 

Djurvärde 0,12 0,14 0,13 0,17 

Rörelsekapital 0,06 0,07 0,07 0,07 

Summa 0,18 0,20 0,20 0,24 

Produktionskostnad kr/kg exkl. gödsel 12,85 14,37 14,64 25,04 

Frig 

eko 

Källa SFS-Svenska Ägg, 2008

Egna kalkyler 

Som äggproducent bör du göra dina egna kalkyler för att 

ha kontroll på ditt företag och dess lönsamhet. Ingen anläggning 

och ingen produktion är den andra lik! 

Intäkter 

Ägg. När det gäller äggintäkterna finns det några faktorer 

att titta närmare på. Äggpriset kan man tyvärr inte göra så 

mycket åt om man säljer till packeri. Men det gäller att 

uppfylla de krav som kunden, alltså packeriet, har för att 

få så bra betalt som möjligt. Vilken storlek på äggen är bäst 

betald? Hur kan jag få så många ägg som möjligt i den 

storleksklassen? Diskutera med din foderrådgivare om det 

finns någon möjlighet att påverka äggvikten med hjälp av 

utfodringen. Har du mycket avdrag för smuts och knäckägg 

kan det kanske löna sig att se över ägghanteringen i 

hönshuset och packrummet. 

Har du eget packeritillstånd och packar själv kan det 

finnas möjlighet att få ut ett högre pris för äggen. Ofta får 

man då bättre betalt för de stora äggen, än om man skickar 

dessa till packeriet. 

Gödsel från frigående höns är godkänd som gödsel i 

ekologisk odling och har blivit en handelsvara. Här finns 

det möjlighet att tjäna några extra kronor. Läs mer i kapitel 

11 ”Hönsgödsel – en värdefull resurs”. 

Särkostnader 

Rekryteringskostnader. Priset på unghönan kan skilja en 

del mellan de olika kläckeriföretagen, men kan också variera 

beroende på hur många man köper. Om du beräknar 

rekryteringskostnaden per kg ägg kan resultaten variera 

beroende på hur hög eller låg dödlighet du har. Har du hög 

dödlighet, och kanske dessutom tidigt i produktionen ökar 

kostnaden för rekrytering. 

Foderkostnader. Har du bra kontakt med din foderleverantör 

kan du säker få ner foderpriset en del, men tänk 

på att det inte får påverka kvaliteten. Ett foder med låg 

kvalitet kan till slut bli dyrare eftersom det påverkar produktionen 

negativt. Köper du stora kvantiteter kan du nog 

också få ett lägre foderpris. Viktigare är det då att ha koll 

på foderförbrukningen och foderspillet. Låg stalltemperatur 

och dålig fjäderdräkt gör att hönan behöver mer mat. 

Läs mer i kapitel 5 ”Foder och foderbehov”. 

Om varje höna i en besättning med 30 000 hönor äter 5 

gram mer per dag, ökar foderkostnaden med ca 100 000 

kr per år. För att minska foderspillet bör du se över foderutrustningen 

så att den är i bra skick. Utfodra med rätt 

intensitet och lagom många gånger per dag. 

Arbetskostnader. Har du anställda som sköter värphönsen 

är det lätt att se vad det kostar. Det kan vara svårare 

med tidsredovisningen när du som egen företagare 

sköter hönsen. Glöm inte att räkna med tid för produktionsuppföljning, 

bokföring, samtal med foderförsäljare 

m.fl. samt punktinsatser såsom utgödsling, vaccinering, 

80 

rengöring, in- och utplock, reparationer och produktionsstörningar. 

Det är först när du får tiden nedtecknad, svart 

på vitt, som du ser vad du lägger tiden på. Gå gärna igenom 

rutinerna för att se vad som kan effektiviseras. 

Samkostnader 

Samkostnader är kostnader som inte är beroende av produktionen. 

Det som kan påverkas är möjligen räntan. Har 

du bra bankkontakter och kan på det viset sänka räntan? 

Precis som du kan diskutera foderpris med din foderförsäljare 

kan du diskutera ränta med din bankkontakt. Har 

du outnyttjad säkerhet som kan sänka räntan? Kanske du 

rentav får bättre ränta om du vänder dig till en annan bank. 

Det gäller för dig som företagare att tillhöra den bästa 

kvartilen, men för att tävla krävs det tidtagning! Saknar du 

bollplank i ditt företag kan lösningen vara att bilda ett 

gårdsråd, som träffas 2–4 gånger per år. Ett gårdsråd består 

av 3–6 personer som du själv väljer, men det ska inte vara 

din bästa kompis! Här ska allt som rör företaget upp på 

bordet, och för att det ska ge något resultat måste det vara 

personer som du litar på. 

Läs mer 

Nilsson, Per. (2006) Tidningen Fjäderfä 10/2006 ”Utan 

konkurrensfördelar knappast lönsamhet”, föredrag av Per 

Nilsson, LRF Konsult, sammanställt av Sven Secher. 

• Jordbruksverkets rådgivningsbrev (www.sjv.se) 

• Starta din äggproduktion med en kalkyl! Nr 7 

• Optimera utfodringen och öka lönsamheten. Nr 9 

SFS – Svenska Ägg, www.svenskaagg.se

Allmän litteratur 

13 

Efter varje kapitel finns hänvisning till litteratur som berör 

just det kapitlet. Om du vill läsa mer allmänt om höns och 

fjäderfä rekommenderas följande litteratur: 

Charpentier, Lena och Odelros, Åsa. (2005) Äggproduktion 

i ekologiskt lantbruk. Jordbruksverket, Jordbruksinformation 

21-2005. ISSN 1102-8025 

Adresser och webbplatser 

Arbetsmiljöverket 

171 84 SOLNA 

Tfn 08-730 90 00 

www.av.se 

Fjäderfäcentrum 

Box 63 

532 21 Skara 

Tfn 0511-67 277 

www.fjaderfacentrum.se 

Föreningen för ekologisk 

fjäderfäproduktion 

c/o Åsa Odelros 

Flaten 

810 40 Hedesunda 

Tfn 0291-610 41 

www.ekoagg.se 

Jordbruksverket 

551 82 Jönköping 

Tfn 036-15 50 00 

www.sjv.se 

Övrigt 

Livsmedelsverket 

Box 622 

751 26 Uppsala 

Tfn 018-17 55 00 

www.slv.se 

LivsmedelsSverige – hönshållning 

och äggproduktion 

www.livsmedelssverige.org/hona 

SFS – Svenska Ägg 

105 33 Stockholm 

Tfn 08-787 54 87 

www.svenskaagg.se 

SLU, Sveriges lantbruksuniversitet 

Inst. för husdjurens miljö och hälsa, 

HMH 

Box 234 

532 23 Skara 

Tfn 0511-67 00 

www.hmh.slu.se 

81 

Furnes Bagley, Marlene. (2002) FjØrfeboka. Landbruksforlaget, 

Norge. ISBN 82-529-2525-1 (finns att beställa på 

www.fjorfe.org) 

Neuschütz, K., Odén, K och Hagman, T. (2005) Höns - 

raser, skötsel, uppfödning. Natur och Kultur, ISBN: 91- 

27-35463-6. 


Inst. För jordbrukets biosystem och 

teknologi, JBT 

Box 52 

230 53 Alnarp 

Tfn 040-41 50 00 

www.jbt.slu.se 


Inst. För husdjurens utfodring och 

vård, HUV 

Box 7024 


Tfn 018-67 10 00 

www.huv.slu.se 

SVA, Statens veterinärmedicinska 

anstalt 


Tfn 018-67 40 00 

www.sva.se 

Tidskriften Fjäderfä 

Redaktör: Sven Secher 

Näset 

741 91 Knivsta 

018-34 62 52 

www.fjaderfa.se

Bilaga 1 

Fodermedlens näringsinnehåll 

Fett 

g/kg 

Treonin 

tillg. 

Met+cys 

tillg. 

Metionin 

tillg. 

Lysin, tillg. 

g/kg 

Treonin 

g/kg 

Met+cys 

g/kg 

Metionin 

g/kg 

Lysin 

g/kg 

Protein 

g/kg 

OE 

MJ/kg 

Råvara Ts 

% 

g/kg 

g/kg 

g/kg 

Majs 87 13,8 87 2,58 1,89 3,75 3,09 2,11 1,72 3,37 2,59 40 

Vete 87 12,8 117 3,25 1,83 4,52 3,34 2,67 1,59 3,93 2,74 19 

Korn >700 g/l 87 12,2 117 3,97 1,91 4,44 3,85 3,10 1,51 3,60 2,93 25 

Korn 600–700 g/l 87 11,8 113 3,87 1,85 4,32 3,74 3,02 1,46 3,50 2,84 25 

Korn 580 g/l 87 11,1 109 4,29 1,76 4,92 3,63 3,74 1,53 4,18 3,05 52 

Havre 490–580 g/l 87 10,7 103 4,10 1,67 4,68 3,45 3,57 1,46 3,98 2,90 52 

Havre

Xantophyll 

Cl 

g/kg 

Na 

g/kg 

K 

g/kg 

P-tillg 

g/kg 

P-tot 

g/kg 

Ca 

g/kg 

Växttråd 

g/kg 

Socker 

g/kg 

Stärkelse 

g/kg 

Råvara Linolsyra 

mg/kg 

Majs 32 650 16 20 0,10 2,5 0,5 3.3 0,3 0,4 0,50 

Vete 8 580 78 21 0,60 3,3 1,8 4 0,4 0,8 0 

Korn >700 g/l 10 517 28 37 0,50 3,5 1,7 4,8 0,4 1,5 0 

Korn 600–700 g/l 10 490 26 41 0,50 3,5 1,7 4,8 0,4 1,5 0 

Korn 580 g/l 21 420 12 78 0,80 3,4 0,8 4,5 0,8 1,1 0 

Havre 490–580 g/l 21 400 10 87 0,80 3,4 0,8 4,5 0,8 1,1 0 

Havre

Fett 

Treonin 

Met+cys 

Tillg. 

Metionin 

Treonin 

Met+cys 

Metionin 

Lysin 

Protein 

OE 

Råvara Ts 

g/kg 

g/kg 

g/kg 

g/kg 

Tillg. 

Lysin 

g/kg 

g/kg 

g/kg 

g/kg 

g/kg 

g/kg 

Mj/kg 

% 

Linfrökaka 90 11,5 360 13,82 6,62 13,10 13.,39 12,44 5,23 10,48 12,19 75 

Linfrö 90 20,5 230 8,83 4,23 8,37 8,56 7,95 3,34 6,70 7,79 370 

Hampfrökaka 90 8,0 310 13,0 8,1 12,6 12,5 10,4 6,5 10,0 10,0 100 

Ärter 87 11 226 16,23 2,17 5,49 8,41 14,93 1,78 4,12 7,15 13 

Fiskmjöl 8 % fett 92 13,6 661 50,76 19,17 25,12 28,16 45,18 17,64 21,85 25,34 100 

Potatisprotein- 90 14,4 765 58,55 17,24 28,06 42,97 52,70 16,72 26,10 39,97 25 

koncentrat 

Foderfett (Akofeed) 99 37,7 0 0 0 0 0 0 0 0 965 170 

Rapsolja 99 36 0 0 0 0 0 0 0 0 990 200 

Solrosolja 99 36 0 0 0 0 0 0 0 0 990 630 

Sojaolja 99 36 0 0 0 0 0 0 0 0 990 524 

Dinatriumfosfat 100 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 

Foderkalk 100 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 

84 

Salt 100 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 

Dikalciumfosfat 100 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 

Monokalciumfosfat 100 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 

Natriumbikarbonat 100 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 

DL-metionin 100 15,4 587 0 980 980 0 0 980 980 0 0 

L-lysin-HCl 100 16,7 934 780 0 0 0 780 0 0 0 0 

L-Treonin 99 16,7 720 0 0 0 980 0 0 0 980 0

Xantophyll 

Cl 

g/kg 

Na 

g/kg 

K 

g/kg 

P tillg 

g/kg 

P tot 

g/kg 

Ca 

g/kg 

Växttråd 

g/kg 

Socker 

g/kg 

Stärkelse 

g/kg 

Råvara Linolsyra 

g/kg 

mg/kg 

Linfrökaka 48 45 45 105 8,00 10 4 11 1 0,5 0 

Linfrö 277 100 35 70 2,00 7 0,3 7 1 1 0 

Hampfrökaka 54 30 2 260 1,60 11,6 3,8 9,3 0,12 1,0 0,0 

Ärter 2.7 416 56 61 1,20 3,5 1,2 10,2 0,4 0,6 3 

Fiskmjöl 8 % fett 1.2 0 0 0 41,00 26 21 9 6 9 0 

Potatisprotein- 0.4 0 0 10 0,40 2,1 1,6 7,5 0,1 0,6 0 

koncentrat 

Foderfett (Akofeed) 170 0 0 0.00 0 0 0 0 0 0 0 

Rapsolja 200 0 0 0.00 0 0 0 0 0 0 0 

Solrosolja 630 0 0 0.00 0 0 0 0 0 0 0 

Sojaolja 520 0 0 0.00 0 0 0 0 0 0 0 

Dinatriumfosfat 0 0 0 0 0,00 208 208 0 310 0 0 

Foderkalk 0 0 0 0 375,00 0 0 0,6 0,2 0 0 

85 

Salt 0 0 0 0 3,00 0 0 0 390 600 0 

Dikalciumfosfat 0 0 0 0 213,00 187 165 1 0,6 0,13 0 

Monokalciumfosfat 0 0 0 0 160,00 210 190 0,7 0,6 0 0 

Natriumbikarbonat 0 0 0 0 0,00 0 0 0 270 0 0 

DL-metionin 0 0 0 0 

L-lysin-HCl 0 0 0 0 

L-Treonin 0 0 0 0 

Källa: Klas Elwinger, SLU

Bilaga 2 

IB-vaccination via spray 

Känsligt vaccin 

Det levande IB-virus som finns i vaccinet är känsligt och 

dör lätt om det kommer i kontakt med föroreningar, syror 

eller desinfektionsmedel eller om vattnet är för varmt. 

Att tänka på vid sprayvaccination 

Vid vaccination via spray är målet att alla höns ska få en 

lagom stor dos vaccin. Använd korrekt utrustning (se 

nedan) och rikta sprayen 20–40 cm decimeter ovanför fåglarnas 

huvuden. Det är även viktigt att droppstorleken blir 

korrekt. Om dropparna är för små når de för långt ner i 

luftvägarna och risken för biverkningar av vaccinet ökar. 

Om dropparna är för stora blir å andra sidan effekten av 

vaccinet sämre än förväntat. Korrekt droppstorlek fås 

genom att använda sprayapparater med munstycken som 

ger anvisad storlek på dropparna (100–150mikrometer). 

Det är både trycket och hålstorleken i munstycket som 

avgör hur stora dropparna blir. 

Det är bra om temperaturen är lite lägre än normalt i 

djurutrymmet så välj en sval del av dagen för vaccinationen. 

Ventilationen och ljuset stängs av för att få lugn och 

ro. Man bör också fösa ihop frigående fåglar i täta grupper, 

annars hamnar alltför mycket av vaccinet på golvet i stället 

för på fåglarna. Var noga under vaccinationen att fåglarna 

inte föses framför den som vaccinerar. Då kommer en 

mindre del av fåglarna att få en stor del av vaccinet medan 

resten inte vaccineras alls. 

Utrustning 

Det finns många olika sprayutrustningar som kan användas 

för vaccination på marknaden. Sprutan ska ge ett jämnt 

stabilt tryck och till sprutan ska finnas ett munstycke som 

ger lagom fina droppar. Varje kläckeriföretag bör rekommendera 

en eller flera olika apparater till sina uppfödare 

och kunder. 

All utrustning som kommer i kontakt med vaccin 

(blandningskärl, gummi-handskar, spruta och munstycke 

mm) sköljs ur med rent vatten före och efter vaccinationen. 

Det är viktigt att sköljvattnet är av god kvalitet och 

inte innehåller disk-, tvätt- eller desinfektionsmedel eller 

andra främmande ämnen. Det är även mycket viktigt att 

allutrustning som kommer i kontakt med vaccinet aldrig 

används för att blanda andra lösningar eller för att spruta 

med andra ämnen. 

Förberedelser 

Kontrollera att fåglarna är friska. Vaccinera aldrig sjuka 

djur eller djur i sämre kondition. 

86 

Vaccinblandning 

• Blanda vaccinlösningen i en ren plastbehållare. Blandningen 

ska ske på en ren bänk. Använd rena gummihandskar 

eller engångshandskar. Destillerat vatten ska 

användas för denna blandning. Destillerat vatten kan inhandlas 

på bl.a. bensinstationer. 

• Minsta möjliga mängd vatten ska användas för vaccinationen. 

Total volym för daggamla kycklingar är 3 till 

5 deciliter för 1 000 kycklingar. För äldre fåglar används 

5 deciliter till 1 liter för 1 000 djur. (Ett tips är att 

provvaccinera med vanligt vatten för att se hur långt 

den valda volymen räcker med aktuell utrustning och 

teknik.) 

• Lös upp vaccinpulvret genom att öppna och tömma vaccinflaskorna 

i det destillerade vattnet. 

• Fyll sprutan med vaccinlösningen och kontrollera att 

den fungerar innan ni går in i hönshuset. 

• Den som vaccinerar ska använda handskar och ansiktsmask 

för näsa och mun som skydd mot inandning av 

vaccindroppar. 

Vaccination av frigående fåglar 

• Stäng av ventilationen så att vaccinet inte ventileras bort 

från huset. 

• Släck ljuset i djurutrymmet för att djuren ska hålla sig 

lugna. Använd ficklampa med svagt ljus under vaccinationen. 

• Driv ihop fåglarna längs väggarna. 

• Under vaccinationen hålls munstycket ungefär 30 till 

40 centimeter ovanför fåglarna. 

• Gör en plan för hur vaccinationen ska genomföras i 

huset. 

• Gå systematiskt två varv och spraya över alla fåglarna 

med vaccinet. 

• Vänta cirka 10 minuter innan ventilation och ljus slås på. 

Vaccination av fåglar i bur 

• Öka först ventilationen en stund för att sänka temperaturen. 

• Stäng av ventilationen för att inte vaccinet ska ventileras 

ut ur huset. 

• Släck ljuset i djurutrymmet för att djuren ska hålla sig 

lugna. Använd ficklampa med svagt ljus under vaccinationen. 

• Under vaccinationen hålls munstycket ungefär 20 centimeter 

över burarna. 

• Vänta cirka 5 minuter innan ventilation och ljus slås på.

87 


Lathund för IB-vaccinationer med spray 

• En lämplig sprayapparat som bara används för vaccination och som är ren- 

gjord och fri från rester av tvättmedel och desinfektionsmedel görs i ordning. 

• Använd en väl rengjord (med endast rent vatten) plasthink till 

vaccinblandningen 

• Till en blandning för .......... doser behövs ca .......... liter destillerat vatten. 

(Räkna ut hur mycket vaccin som behövs i varje hus så går det lättare att 

blanda rätt vid varje tillfälle) 

• Öppna vaccinflaskorna under vattenytan och blanda väl. 

• Släck ljuset och stäng av ventilationen innan du går in till hönsen. Välj en tid 

på dygnet då det inte är så varmt ute. 

• Använd ficklampa i huset och fös ihop fåglarna längs väggarna, men driv 

dem inte framför dig. 

• Spraya 3–4 decimeter över djuren och försök nå alla. 

• Gå helst två varv med sprutan så att alla får en dos. 

• I buranläggningar sprayas hönsen med munstycket ca 2 decimeter över 

buren. 

• Vänta 5–10 minuter innan ljus och ventilation sätts på igen. 

Källa: Björn Engström, SVA

Jordbruksverket 

551 82 Jönköping 

Tfn 036-15 50 00 (vx) 

E-post: jordbruksverket@jordbruksverket.se 

Webbplats: www.jordbruksverket.se ISSN 1102-8025 

J009:5 

88 

Europeiska jordbruksfonden för 

landsbygdsutveckling: Europa 

investerar i landsbygdsområden

Modern Svensk Äggproduktion - Fjäderfäcentrum

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?