Modern Svensk Äggproduktion - Fjäderfäcentrum

ning och kan ge bismak till både kött och ägg. Därför är det
viktigt att fodret innehåller tillräckligt med antioxidativa
ämnen för att förhindra dessa reaktioner. Man rekommenderar
max 0,5 % fiskmjölsfett i foderblandningen för att
minimera risken för bismak på produkterna.
På grund av överfiskning och därmed reducerade fiskbestånd
i världshaven finns det skäl att minska användningen
av fisk i djurfoder. Därför görs det nu studier för att
avgöra om musslor skulle kunna vara ett alternativ. Proteinkvaliteten
är jämförbar med fiskmjöl. Musselodlingar
har dessutom en positiv inverkan på kustvattenmiljön
genom musslornas unika förmåga att filtrera och därmed
rena vattnet från näringsämnen.
Fett
Fett tillsätts till nästan allt fjäderfäfoder då det är förhållandevis
billigt. Fettet ökar fodrets smaklighet och smältbarhet
samt utnyttjandet av fettlösliga näringsämnen.
Dessutom binder fettet damm och minskar risken för separation
av foderpartiklar. Vid pellettering minskar fettet
pelletens hållfasthet, så därför får inblandningen vara max
4–6 %. Ytterligare 2–3 % kan sprutas på pelletsen efter
själva pelleteringsprocessen. Det används i huvudsak vegetabiliskt
fett, t.ex. majs- eller sojaolja. Använda friteringsoljor
från restauranger och livsmedelsindustrin
används ofta, då de är billigare.
De hönor som ska producera de speciella omega 3äggen
utfodras med foder som innehåller linolja. Ett särskilt
märke, ”Må bra-ägg”, värps av hönor som fått sitt
foder berikat med marint fett t.ex. fiskolja. Detta ger fyra
gånger så mycket omega 3 i äggen, jämfört med linolja.
Näringsämne Innehåll (cirka)
SLU Frigående
(kom)
33
5 FODER OCH FODERBEHOV
Mineralfodermedel
Den vanligaste kalciumkällan är kalciumkarbonat, foderkalk.
En annan kalciumkälla är snäckskal. Snäckskal är lite
dyrare än foderkalken. Den kan ges antingen separat eller
blandas i fodret. Det är lite mer svårsmält för hönan, och
ligger därför kvar längre tid i muskelmagen. Det är positivt
för skalbildningen framförallt om det utfodras på eftermiddagen.
För att uppfylla fosforbehovet är
kalciumfosfater i regel billigast. I dessa föreningar är
80–90 % av kalcium och fosfor tillgängligt för hönan. Fosfor
finns också i spannmålen i form av fytin och man räknar
med att endast 30 % av fytinfosforn är tillgänglig för
hönan. Fytas är det enzym som bryter ned fytin och om
det tillsätts i foderblandningen ökar tillgängligheten av fosfor.
Det görs i de flesta foderblandningar i Sverige i dag,
förutom i ekologiska foder.
Natrium tillförs billigast i form av natriumklorid (koksalt).
Men här får man vara observant så att kloridjonkoncentrationen
inte blir för hög. Det kan medföra hög
vattenhalt i avföringen, smutsiga ägg och blöt ströbädd.
Skalstyrkan kan också försämras av överskott på klor. I
stället för koksalt kan man då använda natriumbikarbonat
eller natriumfosfat.
Vitaminer och spårämnen
Samtliga vitaminer tillsätts i regel i form av en förblandning,
premix. I premixen ingår normalt vitamin A, D, E,
B2, B3, B6, B12, biotin, K3, folinsyra, pantotensyra och
kolinklorid. De spårelement som brukar tillsättas är jod,
selen, mangan, kobolt, zink, koppar och järn. Biotinbrist
har visat sig kunna orsaka tåhackning hos värphöns.
Exempel på näringsinnehåll i värpfoder från SLU och i tre kommersiella (kom) foderblandningar
Bur
(kom)
Omsättbar energi, MJ/kg 11 11,1 11,3
Råprotein, % 16 16,6 15,9 16,5
Aminosyror, g/kg
Metionin 4,0 3,7 3,9 4,3
Metionin + Cystin 6,5 6,8 6,8
Lysin 7,5 7,9 7,6 8,5
Fett, % 4,5 7,0 6,1
Linolsyra 0,8
Kalcium % 3,5 3,9 3,9 3,8
Fosfor % 0,6 0,48 0,48
Natrium % 0,15
Vitaminer och spårämnen "tillräckligt"
Xantofyll, mg/kg 12
Kombinerat
(kom)
(Efter Elwinger 2006, www.livsmedelssverige.se/hona)