Modern Svensk Äggproduktion - Fjäderfäcentrum

mentering av bakterier eller på kemisk väg. De s.k. syntetiska
aminosyrorna är inte tillåtna att använda i den ekologiska
äggproduktionen. Genom att tillsätta
renframställda aminosyror kan man hålla nere det totala
innehållet av protein i fodret, vilket minskar belastningen
både på hönans njurar och på miljön.
Fett
Nästan allt fett är triglycerider, som består av tre fettsyror
och en glycerolmolekyl. Fettsyrorna kan vara olika långa
och vara mättade, enkelomättade eller fleromättade. Linolsyra
är den enda essentiella, livsnödvändiga fettsyran
när det gäller fjäderfän. Linolsyran är omättad och finns i
vegetabiliska fetter såsom majsolja, soja och raps. Fettet
är också viktigt att få med i foderblandningen då det underlättar
upptaget av fettlösliga vitaminer. Som tidigare
nämnts innehåller fett mycket energi, vilket ger ett mer
koncentrerat foder. För högproducerande hönor som behöver
äta mycket kan det vara positivt. Fettet ökar dessutom
fodrets smaklighet, binder damm och minskar risken
för separation i silos m.m.
Kolhydrater
En foderblandning till värphöns innehåller mycket spannmål,
främst vete. Vete består till ca 70 % av stärkelse, som
är en lättnedbrytbar kolhydrat. Från stärkelsen får hönan
mycket energi. En annan kolhydrat som är viktig för hönan
är växttråd. Växttråd, eller fibrer, består av cellulosa, he-
KJ/kg, timme
Sambandet mellan energiförbrukning och fjäderdräktens kondition, vid olika temperaturer.
Röd kurva visar bra fjäderdräkt. Blå kurva visar dålig fjäderdräkt.
30
micellulosa och lignin som är osmältbart för hönan, men
precis som vi behöver fibrer för att hålla magen och tarmarna
i trim, behöver hönan växttråden. Växttråden tar
längre tid att smälta, vilket gör att hönan blir lite lugnare.
Havre har högre andel växttråd främst p.g.a. sitt skal och
forskning har visat att högre andel havre med skal i foderblandningen
minskar risken för fjäderplockning.
Mineraler och vitaminer
När man diskuterar mineraler till värphöns, tänker man i
första hand på kalcium. För att bilda skalet till ett normalstort
ägg går det åt ca 2 gram kalcium. Men hönan behöver
också fosfor, magnesium, natrium, kalium och klor.
Kalcium, fosfor och natrium behöver vanligtvis tillföras
fodret, övriga mineraler finns normalt i foderråvarorna.
Kalcium fås vanligast från foderkalk och fosfor från
kalciumfosfater. Fosfor förekommer också naturligt bl.a. i
spannmål, då i form av fytin. Man räknar med att endast
30 % av fytinfosforn är tillgänglig för hönan. Vid tillsättande
av ett enzym, fytas, som bryter ned fytinet, kan tillgängligheten
ökas betydligt. På det sättet kan man spara
oorganiskt fosfor, som är en ändlig resurs, samtidigt som
man minskar utsläppet av fosfor till naturen via gödseln.
Fytas finns tillsatt i vissa av de foderblandningar som finns
på marknaden.
Natrium tillförs billigast i form av koksalt, natriumklorid.
Det är viktigt att innehållet av natrium inte blir för högt
eftersom vattenkonsumtionen då ökar. Det ger lösare träck,
(Efter Furnes Bagley, 2002)